DN DEBATT
28/2 2002

Lena Hjelm-Wallén avslöjar regeringens fyrapunktsprogram inför EU:s framtidsmöte: "Vi vill ha enhetliga asyllagar i EU"

Gemensam asylpolitik och migrationspolitik, fastställd genom majoritetsbeslut. Det är en av de fyra punkter som regeringen vill driva hårt vid det stora konvent om EU:s framtid som öppnar i dag. Övriga frågor som Sverige slår ett slag för i mötet med de nya ansökarländerna är en förändrad jordbrukspolitik, tydligare straffrättsligt samarbete samt ett steg längre vad gäller öppenhet och meddelarfrihet inom alla EU-organ. Det mellanstatliga samarbete som råder i dag är väl avvägt men kan göras effektivare, skriver vice statsminister Lena Hjelm-Wallén och Lena Hallengren, som är regeringens representant respektive ersättare i EU:s framtidskonvent.

* * *

I dag öppnas konventet om EU:s framtid. Konventet består av företrädare för regeringarna i EU:s medlemsländer samt kandidatländer, företrädare för de nationella parlamenten, för Europaparlamentet samt för Kommissionen. Konventets förslag skall utgöra ett underlag för den regeringskonferens som år 2004 skall förhandla om föränd-ringar av EU:s fördrag. Förslagen skall enligt den så kallade Laekenförklaringen leda till en mer demokratisk, öppen och effektiv union som gör att "Europa växer till en förebild som visar vägen mot framtidens värld".

Det är stora ord. Men så bär också samarbetet inom Europeiska unionen på så många goda möjligheter att verkligen förbättra livet för medborgarna i våra länder. EU-samarbetet har möjliggjort en förändring från ett Europa som var sönderslitet av krig till ett Europa där länderna intimt samarbetar. Genom utvidgningen kan nu EU ta nästa steg genom att gå från ett Europa delat i öst och väst till ett samarbete som täcker hela kontinenten. Därför är det en särskild poäng att kandidatländerna i konventet nu diskuterar EU:s framtid tillsammans med nuvarande medlemsländer.

Samarbetet inom EU har också möjliggjort för de enskilda medlemsländerna att möta den globalisering som präglat utvecklingen under senare år. När brottslighet, miljöproblem och ekonomiska transaktioner rör sig över nationsgränserna behöver länderna samarbeta för att möta problemen och ta till vara möjligheterna.

Samtidigt är inte EU-samarbetet utan problem. Till viss del saknas legitimitet bland medborgarna. Beslut som fattas inom EU är över lag mycket sämre förankrade än beslut som fattas av nationella parlament. EU upplevs som något främmande och svårgreppbart där beslut fattas i slutna rum utan medborgarnas insyn. Till det kommer att EU- byråkratin, ibland med nödvändighet men ofta också utan tillräcklig anledning, lagt sig i detaljbeslut som mycket bättre hanteras i de enskilda länderna.

Konventet om EU:s framtid har att hantera en mängd frågeställningar som handlar om unionens demokratiska legitimitet och dess effektivitet. I Laekenförklaringen ställs totalt 59 frågor inom fyra övergripande teman som konventet har att ta ställning till.

Det handlar om en tydligare fördelning av behörighet mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna, förenkling av unionens instrument, mer demokrati, öppenhet och effektivitet samt om vägen till en grundlag för unionen. Vi vill i denna artikel peka på några av de frågor som vi, av Sveriges regering valda ledamöter i konventet, tänker driva när konventet nu samlas. En utgångspunkt för oss är att konventet måste börja med att diskutera vad vi vill att EU skall ägna sig åt.

Det vill säga först peka på vad vi vill uppnå på enskilda politiska områden för att sedan hitta lämpliga institutionella lösningar och fördragstexter som möjliggör detta. Medborgarna i Europa vill ha beslut som betyder något för dem i deras vardag. Ibland är det ett övernationellt beslutsfattande som krävs, men oftast behövs beslut på den nationella eller lokala nivån.

Låter vi sakfrågorna bestämma var och hur besluten skall tas sätter vi medborgarnas intressen i centrum. Det betyder inte att vi inte vill diskutera fördragen. Tvärtom är vi helt på det klara med att konventets uppgift är att diskutera fram ett antal olika alternativ till hur fördragen skall kunna utformas för att möjliggöra en union närmare medborgarna.

Vi vill att konventet särskilt behandlar följande frågor:

1. Den gemensamma jordbrukspolitiken. Det finns en bred enighet i Sverige om att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver förändras. Den är mycket kostsam och gör det dessutom svårt för länder utanför EU att konkurrera på den europeiska marknaden. De förändringar av jordbrukspolitiken som vi vill se handlar framför allt om sänkta kostnader och att gå ifrån användandet av direktstöd. Det är viktigt att fördraget underlättar en sådan reformering av jordbrukspolitiken. Dagens fördragstext utgår främst från producentperspektivet. Vi vill att målen för jordbrukspolitiken i fördraget också skall handla om att tillgodose konsumenternas intressen, skydda folkhälsan, ta miljöhänsyn, värna ett gott djurskydd, stödja hållbar resursanvändning och utveckling av landsbygden samt främja global livsmedelssäkerhet.

2. Asyl- och migrationspolitiken. EU har genom Schengensamarbetet en gemensam yttre gräns och garanterar i fördragen en fri rörlighet för alla unionsmedborgare. Det vore därför rimligt om unionen också hade en gemensam asyl- och migrationspolitik. Vi är övertygade om att en gemensam solidarisk asylpolitik har större förutsättningar att värna en generös flyktingpolitik i hela Europa än om länderna hanterar dessa frågor vart för sig. Därför förespråkar vi beslut med kvalificerad majoritet och medbeslutanderätt för Europaparlamentet på hela det asyl- och migrationspolitiska området.

3. Det rättsliga samarbetet. Brottsligheten rör sig över nationsgränserna. Det får inte vara så att bristande samarbetsformer resulterar i att brottslighet inte kan beivras. Vi vill därför förtydliga innebörden av det straffrättsliga samarbetet och polissamarbetet genom övergripande målformuleringar.

4. Öppenheten. Öppenhet och ökad demokratisk förankring hänger nära ihop. Under det svenska ordförandeskapet drev Sverige igenom beslut om ökad öppenhet. Vi menar att det nu är dags att gå vidare. Handlingsoffentligheten bör utvidgas till att gälla alla institutioner och EU-organ. Fördraget bör slå fast en meddelarfrihet och en inskränkning av institutionernas rätt att efterfråga källor i likhet med regler vi har på detta område i Sverige.

Detta betyder inte att enbart dessa frågor är viktiga för EU:s framtid. Det finns sakfrågor som är högst väsentliga för medborgarna i EU - som sysselsättning eller miljöpolitik - men där de befintliga fördragen bygger på en rimlig ansvarsfördelning mellan EU och medlemsländerna och ger utrymme för bra politiska beslut. Av den anledningen är det inte säkert att dessa frågor kommer att stå i fokus för arbetet i konventet. Däremot är de i högsta grad prioriterade i det löpande EU-arbetet. Vi vill också kort redogöra för hur vi ser på några av de institutionella frågor som hittills har dykt upp i debatten inför konventet, även om vi igen tydligt vill markera att dessa frågor inte bör helt dominera konventets arbete.

Vi vill varna för att förenkla debatten om fördragen till att handla om huruvida man är för eller emot en konstitution. Det finns en risk att både krafter som verkar i federalistisk riktning och de som motsätter sig EU-samarbetet som sådant kommer att föra en sådan debatt. Faktum är att EU redan i dag i praktiken har en konstitution genom sina fördrag. Frågan är i stället om och hur fördragen behöver förändras för att förbättra demokratin, överskådligheten och effektiviteten.

Vår utgångspunkt är att den grundläggande kompetensfördelning som i dag råder inom EU är ganska väl avvägd och möjliggör nödvändiga förändringar av arbetsformer och beslutsregler. Att generellt överföra beslutandemakt från medlemsländerna till EU eller från rådet till kommissionen eller parlamentet skulle i praktiken medföra en försvagning av samarbetet eftersom dess förankring i de nationella parlamenten skulle tunnas ut.

Att föra in en kompetenskatalog eller motsvarande i fördragen är en sympatisk tanke. Därigenom skulle kompetensfördelningen mellan unionen och medlemsländerna kunna förtydligas. Det finns dock också problem med den lösningen. Den flexibilitet som nu finns har gjort det möjligt att successivt anpassa samarbetet i takt med utvecklingen.

Risken är att en i fördragen gjord avgränsning leder till låsningar för framtiden. En tanke bakom att skapa en konstitution för EU som vi är mycket positiva till är att skriva ihop det lapptäcke av fördragstexter som i dag finns till ett sammanhållet överskådligt och begripligt dokument. I ett sådant arbete kan man också rent språkligt se över texterna så att de blir mer tydliga. Många av fördragstexterna bygger på politiska kompromisser vilket gör att man dock måste gå varsamt fram när man förändrar dem. Konventet borde göra en principskiss och sedan överlämna åt kommande regeringskonferens att göra själva textbehandlingen.

Vi har här presenterat några av de frågor som vi prioriterar i konventets fortsatta arbete. Vårt viktigaste budskap är egentligen att arbetet med EU:s framtidsfrågor börjar här och nu. Konventet skall arbeta under ett års tid och det kommer att finnas mycket tid för diskussion och för att föra in nya frågor.

Vi tänker lyssna på synpunkterna i den svenska och den internationella debatten och ta med oss dessa till konventets arbete. En avgörande uppgift är att skapa en union nära medborgarna, och det förutsätter att unionen sysslar med de frågor som medborgarna prioriterar. Regeringen har tillsatt en särskild kommitté - 2004-kommittén - med uppgift att stimulera en bred offentlig debatt om framtidsfrågorna. Kommittén består av företrädare för riksdagspartierna. Den skall ordna debatter och seminarier samt publicera informationsmaterial. Vi kommer att delta i debatten och välkomnar så många som möjligt att också delta i kommitténs aktiviteter och i den allmänna debatten.

Lena Hjelm-Wallén
Lena Hallengren