"Alla ska få en rättvis bedömning" DN debatt

Förra veckan besökte jag Afghanistan. Ett land i ruiner efter 23 års väpnade konflikter och sju års förstörelse av talibanregimen som drivit närmare fem miljoner människor på flykt. På vägen in till Kabul passerade vi Shomalidalen som en gång var en blomstrande fruktträdgård. Nu fanns ingenting kvar annat än förbrända rester av hus, sönderskjutna äppelträd och nedbrända vinrankor. Ändå kunde vi se hur människor satte upp tält på den plats där deras hus hade stått och hur de hade börjat röja i sina forna åkrar.

Shomalidalen fångar upp mina två starkaste intryck från besöket i Afghanistan. Förödelsen, det sönderskjutna och förstörda, men också människorna, de viljestarka och krigströtta, redo att bygga upp och bygga nytt.

I den dalen börjar vår flyktingpolitik.

Stöd till världens flyktingar måste i första hand ges på plats där flyktingarna befinner sig. Det finns i dag över 20 miljoner flyktingar i länder som Afghanistan, Pakistan, Iran, Sierra Leone, Uganda, Sudan. Vårt stöd måste svara mot dessa människors behov av skydd undan väpnade konflikter, stöd till återuppbyggnad av krigshärjade länder och hjälp att återvända till sina hembyar, sina hus och sina trädgårdar.

Svensk flyktingpolitik börjar i världen med ett starkt internationellt engagemang för att bidra till långsiktiga lösningar för människor som tvingats fly undan politisk förföljelse, våld och brott mot mänskliga rättigheter. Vårt land är en av de största bidragsgivarna till FN:s flyktingkommissarie som har ansvar för flyktingfrågor runt om i världen. En stark flyktingkommissarie, i samverkan med FN:s humanitära organisationer, den internationella röda kors-rörelsen och andra frivilligorganisationer, är den främsta garanten för att flyktingar ges skydd och bistånd i länder som gränsar till konfliktområden.

Jag har vid flera tillfällen under mina veckor som flyktingminister sagt att om alla länder hade en lika generös flyktingpolitik som Sverige skulle världen vara en bättre värld att leva i. Om alla rika länder bidrog lika mycket per capita till FN:s flyktingkommissarie som Sverige skulle situationen för världens flyktingar se helt annorlunda ut.

Genom att integrera flykting- och biståndspolitiken med utrikes- och handelspolitiken kan vi se människors hela situation. I vårt helhetsperspektiv ingår arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, för fred och utveckling. Detta helhetsperspektiv präglar vårt arbete i EU för att harmonisera asyl- och migrationspolitiken. Jag ser denna harmonisering som en enastående möjlighet att kunna bidra till en europeisk flyktingpolitik till försvar för asylrätten och ett gemensamt ansvarstagande för människor som behöver skydd. Över en halv miljon asylsökande varje år gör EU-länderna till stora mottagare av asylsökande. Samtidigt står EU för över 55 procent av världens bistånd till fattiga länder. Med ett samfällt agerande kommer EU i än högre grad att bli en kraftfull försvarare av den internationella flyktingrätten.

Den överväldigande delen av världens flyktingar är hänvisade till skydd i närheten av sitt hemland. Krigen på Balkan skapade stora flyktingströmmar i vårt eget närområde. I dagens globaliserade värld söker alltfler människor asyl långt hemifrån. De som kommer till vårt land ska bemötas med respekt och en asylprocess som inger trygghet. De ska veta att de får en rättvis bedömning utifrån en tydlig lagstiftning. Människor ska känna förtroende för hur deras ansökningar handläggs och bedöms och de ska få besked inom rimlig tid. Alla som behöver skydd ska få en fristad här och de ska få stöd att komma in i det svenska samhället. De som inte har tillräckliga skäl att stanna i vårt land ska ha rätt till ett värdigt återvändande.

För människor i behov av skydd undan förföljelse ska dörren till Sverige alltid vara öppen. Samtidigt är de allra flesta överens om att vi under överskådlig tid kommer att behöva reglera invandringen till Sverige och andra EU-länder. En oreglerad invandring skulle utsätta både invandrings- och utvandringsländer för påfrestningar som samhällena skulle ha svårt att hantera. Det innebär att det måste finnas regler som anger vilka som kan få uppehållstillstånd och vilka som inte kan få det.

Tillämpningen av dessa regler innebär i vissa fall att människor kan komma att sändas tillbaka till förhållanden som inte kommer i närheten av svensk standard, när det till exempel gäller utbildning och hälsovård. Detta är ofta oerhört smärtsamt för den som har brutit upp från sitt hemland i hopp om att finna en bättre tillvaro här. Det är svåra beslut att fatta. Det är ett inbyggt dilemma i migrationspolitiken att vi känner stort engagemang för enskilda människoöden samtidigt som enigheten hos allmänheten och i riksdagen är stor om att invandringen måste regleras - att världen ännu inte är sådan att vi klarar av att ha fri invandring.

Nationellt har Sverige ett starkt asylsystem. Men flyktingpolitiken måste hela tiden utvecklas och förändras utifrån nya förutsättningar och vunna erfarenheter. Svensk flyktingpolitik kan förbättras och jag vill peka på några områden som jag anser särskilt viktiga:

· En rättssäkerhetsreform. Dagens system med överprövning av utlänningsärenden av Utlänningsnämnden ska ersättas av tvåpartsförfarande i domstol. Avslagsbeslut av Migrationsverket ska kunna överklagas till de allmänna förvaltningsdomstolarna där den asylsökande med stöd av sitt ombud möter Migrationsverket i en domstolsförhandling. Den asylsökande får då möjlighet att muntligt föra fram sin sak för domstolen som har att döma i målet. Reformen kommer att förstärka rättssäkerheten, öka öppenheten och insynen under processens gång. Jag räknar med en lagrådsremiss inom kort och att en proposition kan läggas på riksdagens bord under året.

Jag vill betona att de brister som finns i dag inte har med Utlänningsnämndens skicklighet att handlägga och bedöma utlänningsärenden att göra. Nämnden som har en kompetent och engagerad personal gör ett bra arbete utifrån de förutsättningar som givits dem. Jag är ytterst mån om att nämndens personal ska känna att den har sina uppdragsgivares fulla stöd att utföra sina mycket svåra och viktiga uppgifter intill den dag då reformen genomförs.

· Ensamma barn ska tas om hand på bästa sätt. Barn som kommer till Sverige utan föräldrar är de mest utsatta barnen i vårt samhälle. De känner sig övergivna och oroar sig för sina föräldrar och syskon. Dessa barn ska i första hand ses som barn och i andra hand som asylsökande. Deras framtid står på spel och olika myndigheter har ett gemensamt ansvar att möta dessa barns behov. Här krävs samverkan för att dessa barn inte ska bollas runt i systemet.

· Kvinnors ställning i asylprocessen ska stärkas. Vi vet att asylprocessen i praktiken inte i tillräcklig utsträckning ser till kvinnors speciella behov av skydd. Kvinnors egna asylskäl måste tas på större allvar. Migrationsverket har arbetat fram riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors asylskäl och dessa riktlinjer ska nu förankras genom utbildning, seminarier och utvecklingsprojekt.

Kvinnor som förföljs på grund av sitt kön ska ges flyktingstatus. Detta är en fråga som också ligger på EU:s bord och som nu ska förhandlas. Den svenska positionen är att olika former av förföljelse ska jämställas och att kvinnors ställning i flyktingrätten måste stärkas.

· På samma sätt ska homosexuellas ställning i asylprocessen stärkas så att människor som förföljs på grund av sin sexuella läggning ges flyktingstatus.

· Flyktingmottagandet ska anpassas till flyktingen. Sverige har ett bra mottagande av asylsökande, men det kan utvecklas så att det bättre anpassas till människor som kommer hit. Asylsökande och invandrare i Sverige ses i alltför hög utsträckning som en grupp och inte som enskilda individer med egna förutsättningar och kunskaper. Mottagandet av asylsökande och integrationen av invandrare måste gå hand i hand. Varje person som kommer till vårt land ska få möjlighet att utveckla sina kunskaper och färdigheter. Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över både mottagandet och introduktionen i det svenska samhället.

Invandring är mer än flyktingpolitik. Globaliseringen innebär inte bara alltmera sammanflätade ekonomier, snabba kapitalflöden och teknikutveckling utan också att människor rör sig alltmera över gränserna. 120 miljoner människor i världen lever i dag i ett land där de inte är födda.

Svenskar ger sig ut i världen för att studera, arbeta eller bilda familj. Och världen kommer till Sverige. Förra året beviljades ungefär 45 000 människor tillstånd att bosätta sig och arbeta här. Det ger oss en nettoinvandring på ungefär 10 000 människor. Utan detta invandringsöverskott skulle den svenska befolkningen minska i antal.

Framtiden kommer att kräva mer - inte mindre - öppenhet och rörlighet över gränserna. Den demografiska utvecklingen i Sverige, och i Europa, präglas av minskad befolkningstillväxt och en åldrande befolkning. Pensionärerna blir fler och barnen färre.

Vi kommer med andra ord att på sikt att behöva öppna upp för arbetskraftsinvandring till Sverige. Vi ska se till att vi får en bra ordning för detta och som ett första steg ska vi använda oss av det tillskott som en fri rörlighet i ett utvidgat EU kan ge. Jag kommer inom kort att tillsätta en utredning som ska lämna förslag på hur vi ska kunna medge fri rörlighet för kandidatländernas medborgare när de kommer in i unionen. Även människor som bor i ett EU-land men är medborgare i något annat land bör omfattas av denna fria rörlighet.

Sverige är numera oåterkalleligen en nation med många olika kulturer, språk, religioner och traditioner. Det skapar möjligheter men rymmer också en del problem. Misstro mot det som är främmande och obekant kan skapa oro i samhället. Vår framtid är beroende av hur vi löser detta och hur vi kan använda oss av de möjligheter som ett öppet samhälle ger.

JAN O KARLSSON