Artikel publicerad på DN Debatt 16 november 2012

Redan när budgeten presenterades kritiserades regeringen hårt för sin överoptimistiska bild av svensk ekonomi. Varselvågen visar att vi som var skeptiska till regeringens verklighetsflykt hade rätt. Nu ska riksdagen fatta beslut om en statsbudget, vars förutsättningar saknar relevans. Det är inte ansvarsfullt.

Innan riksdagens beslut bör regeringen lämna en uppdaterad och realistisk bild av svensk ekonomi till finansutskottet. Därpå bör regeringen vara beredd att föreslå de förändringar av politiken som krävs för att möta det sämre läget.

Arbetslösheten närmar sig åtta procent. De europeiska länder som vi brukar jämföra oss med – Tyskland, Norge, Österrike och Nederländerna – har i dag en lägre arbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under de senaste åren.

Sveriges arbetsmarknad underpresterar och fungerar allt sämre enligt en färsk bedömning från Riksbanken. Det begränsar vårt lands utveckling och välstånd.

Utsikterna försämras. Från sommarens normalläge närmar vi oss nu, enligt Konjunkturinstitutets barometerindikator, en dystrare situation. Särskilt oroväckande är att tillverkningsindustrins förväntningar om framtida exportorder inte varit så låga sedan 1980.

Den varselvåg som nu tornar upp sig är ett tydligt tecken på att strukturomvandlingen tilltagit i styrka. Antalet varsel var under tredje kvartalet i år femtio procent högre än ett år tidigare. Hittills har nästan 50.000 människor blivit varslade om uppsägning i år. Det är den högsta nivån sedan finanskrisen.

Förnyelse i näringslivet är nödvändig. Politikens uppgift är att bistå både företag och anställda så att de stärkta kan gå vidare.

Det offentliga uppdraget är att investera i forskning och utveckling, för att nya jobb ska växa fram – och att investera i utbildning för att någon ska kunna ta de nya jobben. I dag är den viktigaste framtidsinvesteringen att ta tag i de sjunkande resultaten i den svenska skolan.

Men politiken ska också fokusera på att aktivt sluta rekryteringsgapet. Det krävs yrkesinriktade utbildningsinsatser och förmedlingstjänster för att se till att företag hittar den kompetens de behöver. Ungdomar ska jobba eller studera – inte vara långtidsarbetslösa.

I vår budgetmotion förde vi fram effektiva förslag för att möta sämre tider i svensk ekonomi. Regeringen valde i stället att dagdrömma om sagolika återverkningar av sin egen politik. Prognosen för arbetslösheten lades väsentligt lägre än oberoende bedömares. BNP-prognosen lades betydligt högre. Prognospengar fick finansiera ett budgetfyrverkeri för goda tider. De insatser som krävs för att möta sämre tider lyser därmed med sin frånvaro.

Förutsättningarna för regeringens budget är ogiltiga. Därmed saknar Sverige den politik som krävs nu.

Vi har dragit slutsatserna av detta:

I stället för att låna stora summor till en vidlyftig bolagsskattesänkning väljer vi att bygga en konjunkturbuffert.

I stället för att föreslå ett ineffektivt skatteundantag för unga som redan har jobb valde vi att föreslå breda efterfrågestimulanser: Höjt barnbidrag, sänkt skatt för pensionärer och stärkt inkomstförsäkring för dem som jobbar.

Vi satsar mer än regeringen på framtida reformer som fungerar, men låter bli att låna till skattesänkningar som inte stärker efterfrågan. På så sätt både följer vi budgetreglerna bättre och stimulerar ekonomin mer än vad regeringen gör i sitt förslag.

Sedan budgetpropositionen presenterades har allt fler reviderat ned sin syn på framtidsutsikterna för svensk ekonomi. Riksbanken valde för några veckor sedan att teckna en sämre utveckling för Sverige än tidigare. Nu signalerar Konjunkturinstitutet skepsis mot att regeringen håller fast vid sin överoptimistiska prognos – trots alla negativa konjunktursignaler. Vi är lika skeptiska mot detta beteende.

I nuläget är det inte seriöst att stå fast vid budgetpropositionens verklighetsfrånvända bild av framtiden. Den är inte relevant. I stället borde regeringen skyndsamt arbeta fram en ny prognos, som bygger på den faktiska utvecklingen i svensk ekonomi – och tar hänsyn till den senaste tidens sjunkande konjunkturindikatorer och stigande varsel.

En sådan prognos bör lämnas till finansutskottet innan riksdagen fattar beslut om budgetpropositionen för år 2013. Det är inte rimligt att riksdagen fattar beslut på basis av önske­tänkande. Nu krävs ett rimligt beslutsunderlag.

Om regeringen delar vår bedömning att budgetpropositionens prognoser saknar verklighetsförankring bör även ytterligare insatser presenteras, som möter de sämre tiderna. Eftersom regeringen bryter mot budgetreglerna måste sådana insatser finansieras. Vi är öppna för att mötas i förnuftiga investeringar för jobb och utbildning, om regeringen är villig att finansiera detta genom att avskaffa ineffektiva skatteundantag och att sluta lånefinansiera vidlyftiga bolagsskattesänkningar.

Tre frågor är centrala för Sveriges finansminister: När kommer jobben? Varför bryter regeringen mot budgetreglerna? Och varför stärker regeringen inte de hårt arbetande hushållens ekonomi?

Verklighetsflykt besvarar inte dessa frågor.

Sverige behöver en politik för full sysselsättning. Vår politik är riggad för en sämre utveckling i Sverige. Vi föreslår en politik som stimulerar efterfrågan och förbättrar tillvaron för hårt arbetande svenska familjer.

Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson

Fredrik Olovsson, gruppordförande för S i finansutskottet