DOKUMENTET ANTOGS AV FÖRTROENDERÅDET DEN 18 AUGUSTI 2001
SÄKERHETSPOLITIK

Föredragande: Anna Lindh

Säkerhetspolitik i en ny tid

Över ett decennium har gått sedan det kalla kriget tog slut. Den säkerhetspolitiska situationen har förändrats radikalt.

Under mer än fyra årtionden delades Europa upp i Öst och Väst. Det fanns en uppenbar risk för ett nytt storkrig. Kärnvapenhotet var påtagligt. Stridsvagnar stod beredda att utkämpa slag eller kväsa uppror. Länders säkerhet spelade större roll än individers rättigheter och gemensam säkerhet.

EU bildades för att undvika krig mellan de västeuropeiska länderna. Genom ekonomiskt samarbete flätades länderna samman. Krig mellan EU:s medlemsländer blev alltmer osannolikt, men krig mellan länderna i Öst och Väst var en reell risk.

Sveriges geografiska läge och behovet av stabilitet i närområdet bidrog till att vi valde att fortsätta vara militärt alliansfria. Vi deklarerade redan i fredstid att vi skulle förklara oss neutrala i händelse av kris eller krig. Vi kunde upprätthålla trovärdigheten på båda sidor i det kalla krigets värld. Detta var också ett starkt skäl till att Sverige valde att stå utanför EU. Denna politik tjänade Sveriges intressen bäst under en lång tid.

När det kalla kriget tog slut förändrades läget. Den säkerhetspolitiska situationen har förbättrats dramatiskt i större delen av Europa. Människorna i Europas länder fick politisk frihet, möjlighet att resa och att samarbeta i nya former. Europas karta ritades om. Nya länder bildades, några återfick en svunnen frihet, några gick ihop, åter andra delades upp. De två militärallianser som symboliserat uppdelningen förändrades. Warszawapakten upplöstes, NATO fick en rad nya uppgifter utöver att gemensamt försvara medlemmarnas territorium.

För Europas folk är det inte längre krig mellan nationer som är det stora hotet. Nu handlar det om andra typer av hot. De senaste tio åren har krigen främst gällt motsättningar inom nationer, mellan folkgrupper med olika identitet. Det handlar ofta om förtryck av mänskliga rättigheter. Kärnvapnen är fortfarande ett hot, men vi ser också nya risker som terroristattacker och användning av kemiska eller biologiska vapen av andra aktörer än stater. Vår infrastruktur - som el, tele, datorer och banker - är känslig för störningar. Fattigdom och miljöproblem kan leda till väpnade konflikter runt om i världen.

Dessa hot känner inga nationsgränser. De kräver i ökad grad internationellt samarbete. Därför behöver vi en bredare säkerhetspolitik, där gemensam säkerhet, internationell solidaritet och mänskliga rättigheter spelar en framträdande roll.

Krishantering i EU och FN

De nya hoten kan framför allt avvärjas genom förebyggande arbete och gemensamma insatser. FN:s säkerhetsråd har huvudansvaret för internationell fred och säkerhet. Sverige bör även fortsättningsvis verka för ett starkt FN. Men FN kan inte lösa alla problem på egen hand. FN har legitimiteten, men saknar ofta resurserna. Det forna Jugoslavien är ett exempel, där FN, EU och Nato samarbetar för att hindra nya konflikter.

Därför bör EU förbättra sin förmåga att förebygga och hantera kriser, i nära samarbete med FN. Syftet med den säkerhets- och försvarspolitik som nu utvecklas inom EU är just krishantering. För det första handlar det om att förebygga konflikter. Att förhindra att situationer uppstår som kan utvecklas till hot mot internationell fred och säkerhet. För det andra handlar det om civil krishantering - från aktiv diplomati till humanitära insatser eller civilpoliser. För det tredje handlar det om att kunna använda militära medel, när det inte finns någon annan väg att förhindra inbördeskrig eller folkmord. Det handlar däremot inte om en gemensam EU-armé eller om ömsesidiga försvarsförpliktelser, och sådana tankar skulle vi avvisa.

Få krishanteringsinsatser är uteslutande militära till sin natur. Tvärtom, militära resurser kommer endast undantagsvis att användas - som en sista utväg - då EU redan har försökt hantera krisen med civila medel. Med detta som utgångspunkt är det särskilt viktigt att arbetet med att utveckla EU:s civila instrument för krishantering gör stora framsteg.

Det råder ingen motsättning mellan att delta i EU:s krishantering och ett fortsatt starkt engagemang för FN. En fungerande krishantering i Europa kommer att stärka FN och ge  stabil och pålitlig säkerhet i Europa. EU:s krishantering ska i alla delar ske i enlighet med principerna i FN-stadgan. En sådan grundläggande princip är att fredsframtvingande åtgärder kräver beslut av FN:s säkerhetsråd, och det är naturligtvis också en förutsättning för svenskt deltagande.

NATO har en viktig roll i den europeiska säkerhetspolitiken. De nya demokratierna ser NATO och dess utvidgning som avgörande för sin säkerhet. Vi socialdemokrater stödjer principen att varje land har rätt att själv göra sitt säkerhetspolitiska val. Alla länder har också ett ansvar att söka sin egen säkerhet så att den inte motverkar andra länders säkerhet. EU och Nato ska komplettera, inte ersätta, varandras roller och uppgifter. Vi vill också utveckla samarbetet med länder utanför EU. Det är till exempel av avgörande betydelse att Ryssland flätas in i det europeiska säkerhetssamarbetet.

Demokrati, mänskliga rättigheter och nedrustning

Demokrati är en stark kraft för att förebygga konflikter. I länder där demokratin är väl utvecklad, med fria val, demokratiska institutioner, fri opinionsbildning och respekt för mänskliga rättigheter, får besvärliga konflikter svårare att utvecklas till väpnade strider. Fred och säkerhet i vårt närområde gynnas av ett fördjupat och utvecklat samarbete i Östersjöområdet.

I länder där de mänskliga rättigheterna kränks finns risker att konflikter provoceras fram. Ett starkt försvar för de mänskliga rättigheterna är till förmån inte endast för individerna, utan också för samhället i stort. Arbetet för att stärka demokrati och mänskliga rättigheter är viktiga delar i säkerhetspolitiken. Förutom FN och EU har Europarådet och OSSE lämnat viktiga bidrag till arbetet för att stärka demokrati och mänskliga rättigheter.

Socialdemokraterna har genom hela sin historia aktivt arbetat för nedrustning. En värld utan kärnvapen har länge varit ett övergripande mål. De senaste åren har arbetet för att hindra spridning och provning av kärnvapen funnit nya vägar. Den socialdemokratiska regeringen har inom FN:s ram lagt förslag för en ny agenda för nedrustning av kärnvapen. Arbetet har underlättats av att Sverige är militärt alliansfritt.

De riktlinjer som antogs på Socialdemokraternas Framtidskongress 1997 i Sundsvall för arbetet inom dessa områden, är fortfarande lika aktuella.

Den militära alliansfriheten består

Det finns inte skäl att ändra Sveriges militära alliansfrihet. Att knyta vårt land till en militärallians skulle inte göra tillvaron tryggare för människorna i vårt eget land eller i vårt närområde. Sverige har inte något underskott av säkerhet. Vi bidrar till ökad säkerhet i vårt närområde och därmed i Europa i stort. Sverige har ett effektivt försvar som klarar de utmaningar som vi ställs inför i dagens säkerhetspolitiska situation.

Alliansfriheten är också ett viktigt säkerhetspolitiskt verktyg. Sverige spelar sedan lång tid tillbaka en aktiv roll vid olika internationella konflikter, insatser som det finns stort behov av. Sverige har utfört detta arbete inom ramen för FN sedan mer än ett halvsekel genom en rad insatser - från diplomatiskt arbete till att skicka fredsbevarande trupper. Den militära alliansfriheten har bidragit till att vi kunnat göra detta i känsliga situationer, där andra stater inte kunnat bidra på samma sätt på grund av politiska låsningar eller militära åtaganden gentemot allierade.

Den militära alliansfriheten är således fortsatt helt central, både av strategiska skäl och som säkerhetspolitiskt instrument. Däremot finns det inte längre någon anledning att redan i fredstid deklarera vilken ställning Sverige kommer att ta i en eventuell krigssituation. Vårt land gagnas av en säkerhetspolitik, där vi i varje läge har en handlingsfrihet i enlighet med FN-stadgan, som gör att vi kan välja den för landet bästa lösningen.

Neutralitetsbegreppet gäller i krig. Militärt alliansfria kan vi däremot vara både i krig och i fred. Som militärt alliansfria kan vi välja att ställa oss neutrala vid ett krig, men vi kan också ta ett annat beslut. Det kan vara att delta i en FN- eller EU-sanktionerad  sanktion mot ett av de krigförande länderna, eller att upplåta vårt territorium för en exilregering. Dessa möjligheter kommer vi att ha som militärt alliansfria, men inte om vi i förväg deklarerar neutralitet.

Frågor besvaras av:
Ann Linde, internationell sekreterare, tlf 08 - 700 26 73
Oscar Stenström, bitr internationell sekreterare, tlf 08 - 700 26 52