Ett år har gått sedan Bron invigdes. Det har varit ett år av hög tillväxt, ökad sysselsättning och tätare kontakter mellan Skåne och Själland.

Trots de goda siffrorna bör vi inte slå oss till ro. Öresundsregionen består fortfarande av två separata arbetsmarknader, två bostadsmarknader och två varu- och tjänstemarknader. Den bristande integrationen innebär att möjligheter till ökad tillväxt i regionen går förlorade.

På nästan alla områden finns det fortfarande hinder, som ofta är både komplicerade och svårhanterade. Integrationen kommer att ta många år, och det krävs samverkan mellan myndigheter, näringsliv, organisationer och enskilda för att driva på den.

En av de svåraste uppgifterna gäller harmonisering av lagar och regelverk. Det kommer att ta tid att hitta fungerande lösningar. I det inledningsskede som integrationen nu befinner sig i behövs det därför information om de olika regelverken för att underlätta bosättning, arbete och etablering på andra sidan Sundet.

Den informationsservice på Internet som regeringarna har inrättat ger en god överblick över de konsekvenser och möjligheter som steget över Sundet innebär. Informationsbutiken på Stortorget i Malmö kan också hjälpa allmänheten och företagen till rätta.

Genom ett nära samarbete mellan regeringarna har vi kunnat identifiera många hinder och lyckats undanröja en del. Men nu är det dags att ta nya krafttag för att driva integrationen vidare.

Det är särskilt på fem områden som jag vill se resultat under det kommande året:

1. Brotaxorna behöver sänkas, både för tåg- och bilresenärer. Även om järnvägstrafiken går bättre än väntat motsvarar den inte den trafik man kan förvänta mellan två storstadsområden. Och fortfarande kör inte fler bilar över Öresundsbron än över Ölandsbron, trots att Köpenhamn och Malmö är lite större än Kalmar och Mörbylånga.

Brokonsortiets taxepolitik försvårar utvecklingen mot en gemensam marknad för varor och tjänster. De höga bilavgifterna gör att det ofta inte lönar sig att göra inköpsresor över Sundet.

2. Den speciella inkomstskatteordningen i Öresund måste ändras. Mellan Sverige, Norge och Finland betalar man vid gränspendling skatt på hemorten. Danmark har önskat en annan ordning. I Öresund betalar man därför skatt där man arbetar och inte där man genererar kostnader. Avsaknaden av ett utjämningssystem i Öresundsregionen drabbar vissa skånska kommuner, och det skapar onödig irritation och misstro mot hela integrationsprojektet. En diskussion pågår med Danmark, och jag förväntar mig att den ger resultat under året.

3. Effekterna av skilda socialförsäkringsavgifter måste mildras. EU-reglerna säger att om man arbetar i två länder skall man tillhöra det socialförsäkringssystem där man bor. Följden blir att kostnaderna för anställda som bor i Sverige och arbetar på båda sidor Sundet blir särskilt höga. Med gemensam vilja bör det gå att nå en rimlig lösning som fungerar i vardagen.

4. Taxitrafiken över Bron måste underlättas. I Danmark får svenska bilar bara stå vid en enda taxistolpe. Därtill får svenska taxibolag på beställning skicka bilar till Danmark för körning tillbaka till Sverige. Men de får inte sända en bil som står beredd vid taxistolpen på Kastrup utan måste skicka en ny bil från Sverige. Många taxibilar tvingas därför gå tomma över Bron. Av 3 000 överfarter per månad sker 2 500 utan passagerare i ena riktningen. Onödigt tidspill, ökade miljöföroreningar och högre kostnader blir resultatet.

5. Taxor och service inom bank, tele och post får inte försvåra kontakter i regionen. Ofta är det mycket dyrare att ringa, föra över pengar eller sända paket två mil över Sundet än att göra det 150 mil norrut. Företag med ambitioner i Öresundsregionen borde inte låta nationsgränser styra taxor och service.

Det finns alltså mycket kvar att göra för att förbättra integrationen. Men med god vilja och bred samverkan i hela regionen bör vi kunna nå resultat det närmaste året. Därmed kommer vi också närmare visionen om en dynamisk tillväxtregion, där nationsgränsen minskar i betydelse, och inget hindrar människor och företag att verka på båda sidor av Sundet.

Leif Pagrotsky