För en socialdemokratisk regering är arbetslösheten alltid det största samhällsproblemet. Arbetslöshet vidgar klyftor och minskar livschanser. Hög arbetslöshet innebär att färre drömmar kan uppfyllas och att fler människor stannar i växten.

Alltsedan socialdemokraterna fick väljarnas förtroende i 1994 års valrörelse har därför stora insatser gjorts för att pressa tillbaka massarbetslösheten. Målet om en halverad öppen arbetslöshet är uppnått. Hundratusentals människor har därmed kunnat lämna arbetslösheten för att gå till jobbet igen. Med ett eget arbete kommer enskilda människor, familjer, föräldrar och ungdomar in i samhällsgemenskapen, får ansvar och lön och mod att ställa krav. Det handlar om att känna sig behövd och att kunna klara sin försörjning. Genom människors arbete får vi också resurser för att utveckla vårt land och stärka rättvisan.

Att sysselsättningen nu ökar för också med sig ökade möjligheter att diskutera nya samhällsproblem och det som är nya tiders klassklyftor - för mig handlar dessa i mycket hög grad om innehållet i arbetslivet. Om hur vi människor har det på jobbet. Många är de människor, ofta kvinnor, som berättar för mig om hur stressen och hetsen har ökat under senare år. Hur utbrändhet och dålig arbetsmiljö drabbar allt fler.

För att analysera situationen och kunna göra något åt problemet har jag låtit en arbetsgrupp på näringsdepartementet kartlägga hur dessa nya tiders arbetsmiljöproblem ser ut. Den rapport jag presenterar i dag visar skrämmande tydligt hur den stressrelaterade ohälsan har ökat kraftigt under senare delen av 1990-talet. Besparingskrav, allt "magrare" organisationer, brist på mänsklig stimulans och kompetensutveckling liksom ett allmänt tuffare arbetsklimat har gjort att sjukskrivningarna för utbrändhet, stressreaktioner och depressioner har blivit vanligare än sjukskrivningar för rygg- och muskelvärk. Även antalet förtidspensioneringar har ökat. Detta kostar samhället stora pengar. I dagsläget rör det sig sammantaget om cirka 80 miljarder kronor årligen.

Uppskattningsvis är minst 50 procent av dagens långtidssjukskrivningar kopplade till villkoren i arbetslivet och arbetsmiljön. Av denna del svarar den skadliga stressen som har samband med arbetet för minst 35 procent, det vill säga för cirka 15 procent av den totala långtidssjukskrivningen. Dessa nya tidens arbetsmiljöproblem är stora inom människorelaterade yrken som vård, skola, omsorg och polis. Också inom det privata näringslivet har stressen ökat, framför allt för tjänstemännen. Även ökningen av antalet olycksfall inom till exempel byggbranschen har en koppling till ökad stress. Men när man pratar om arbetsmiljöproblem är det viktigt att inte glömma bort att de "traditionella" arbetsmiljöproblemen kvarstår. Fortfarande drabbas arbetstagare av belastningsskador och är utsatta för olycksfallsrisker, monotona arbeten och buller.

Två tredjedelar av alla nya sjukskrivningar gäller kvinnor. Jag menar att detta inte minst beror på bristen på makt och inflytande inom kvinnodominerande yrken. För det är inte kvinnorna det är fel på, utan arbetsmiljön. Redan tidigare har vi kunnat se att stressrelaterade sjukdomar i offentlig sektor ofta beror på de ständiga omorganisationerna som medfört oro, otrygghet och osäkerhet. Men självklart drabbas också många män. Inte minst inom IT-sektorn har många fall av män med utbränningssyndrom kunnat konstateras. Många, både kvinnor och män, har i sina arbeten stora krav men små befogenheter. Därför spelar bristande arbetsorganisation och ledarskap en viktig roll för den negativa utveckling vi ser.
Som en del av den nya rapporten presenterar jag i dag också en handlingsplan. Även om stressen och hetsen i tillvaron - och svårigheten för många att få tiden att räcka till både jobb, hem, vänner och familj - handlar om så mycket fler saker i livet utöver arbetsmiljön tror jag att denna handlingsplan blir ett viktigt verktyg för att förbättra situationen. Jag ser att följande insatser behöver göras:

- Tillsynsarbetet ska förstärkas. Detta gäller både Arbetsmiljöverkets och Arbetsmiljöinspektionens verksamhet. Det nya sammanslagna Arbetsmiljöverket har i år tillförts 70 miljoner kronor för tillsynen. Ett samarbete behövs i högre grad med Försäkringskassorna. Om en och samma arbetsplats får fler sjukskrivna ska berörda myndigheter omedelbart kunna granska förhållandena så att åtgärder mot stress, hets och ohälsa möjliggörs. Arbetsmiljöverket bör också modernisera den del av regelverket som har anknytning till organisatoriska, sociala och stressrelaterade frågor. Därutöver ska en översyn av lagstiftningen på relevanta områden göras.

- Regionala kompetenscentra ska inrättas. Dessa ska ha kompetens och resurser att arbeta med  arbetslivsutveckling och arbetslivsinriktad rehabilitering. Arbetsmarknadens parter på lokal och regional nivå ska ha stort inflytande på innehållet i verksamheten. Nätverksarbete mellan företag, förvaltningar och myndigheter i regionen bör betonas.

- Skyddsombud ska finnas både lokalt och regionalt. Staten måste ta ett större ansvar för att skyddsombudens verksamhet ges förutsättningar att fungera effektivt.

- Företagshälsovården ska rustas upp. På detta område behövs förstärkningar både vad gäller kompetens och resurser.

- Arbetsrättslagar och jämställdhetslagar ska ses över. Dessa ska ge individen tydliga möjligheter att förena arbetsliv och familjeliv.

- Personalekonomiska instrument behöver utarbetas. Det kan handla om att företagen i sin redovisning kan tydliggöra satsningar och status i arbetstagarnas arbetsmiljö och kompetensutveckling. Här ska ett antal pilotprojekt sättas igång.

- Särskilda insatser behöver göras för småföretag. Dessa har ofta mindre möjligheter till flexibla lösningar och det gäller att finna möjligheter för småföretag att lättare anpassa arbetsmiljöåtaganden.  

- Spetskompetensen inom forskningen på stressområdet behöver utökas. Forskarutbildningen måste möta det ökade forskarbehovet om stressrelaterad och arbetsbetingad ohälsa.

- En satsning ska göras på ökad kunskapsspridning och kompetens. Detta gäller inte minst hur bättre arbetsorganisationer kan se ut i offentlig sektor. Statistiken behöver också förbättras, spridas och göras mer tillgänglig.

- Dessutom ska en utredning om ekonomiska styrmedel för att komma åt arbetsmiljöproblemen tillsättas. Det handlar om tänkbara åtgärder som ger arbetsgivaren ökade ekonomiska motiv att arbeta förebyggande.

Utöver denna handlingsplan bedrivs en rad viktiga arbeten som också har avgörande betydelse för att komma åt stressen och hetsen. Det nya förslag vi arbetar fram inom näringsdepartementet för ökade möjligheter till individuell kompetensutveckling kan läggas till listan liksom regeringens övriga arbete för ett livslångt lärande. Likaså de utredningar som ser över arbetstiden med mer inflytande och flexibla lösningar för individen. Regeringen har också aviserat insatser för att underlätta för de som vill gå från deltid till heltid. Den statsrådsgrupp som inom regeringen analyserar ohälsan i Sverige ur ett större perspektiv är central i sammanhanget.

Även inom EU driver Sverige på. Under det svenska ordförandeskapet har nu hela unionens dagordning förändrats så att det viktigaste målet om full sysselsättning inte bara innebär fokus på fler arbeten, utan också bättre arbeten. Vid toppmötet i Stockholm beställde stats- och regeringscheferna mer exakta mätmetoder för kvalitet i arbetet. Sådana indikatorer ska tas fram till toppmötet i belgiska Laeken i slutet av detta år.

En viktig utgångspunkt för den nya strategin på arbetsmiljöområdet är att de psykiska och sociala aspekterna och konsekvenserna av arbetsmiljön måste väga lika tungt som de fysiska och tekniska. Det traditionella arbetsmiljöarbetet har inriktats på de tekniska och fysiska arbetsmiljöfrågorna samt oftast bedrivits isolerat vid sidan av den övriga verksamheten. Jag menar att en avgörande faktor i det nya arbetslivet måste bli att arbetsgivaren, den högsta ledningen, kan se de positiva sambanden mellan ett offensivt, systematiskt arbetsmiljöarbete och minskade kostnader och ökad produktivitet.

Jag vill betona att arbetsmiljöproblemens utseende och omfattning ser väldigt olika ut. Utöver arbetets utformning finns också stora skillnader i arbetsmiljöproblemen beroende på företag och bransch. Åtgärder som passar för ett företag passar kanske inte alls för ett annat och därför behövs åtgärder med fantasi och bredd.

Det är inte bara arbetet som styr den enskildes förmåga och hälsa, det är vardagen och det vid sidan om arbetet som också påverkar. Vi människor påverkas av hela vår livssituation, vilket gör att problemen är så komplexa att det behövs en bred samverkan kring en mängd åtgärder. Utöver det regering och riksdag kan åstadkomma med lagstiftning, skärpt tillsyn och resurstillskott fordras det en bred samsyn om problemens orsaker och relevanta insatser. Jag avser därför att skyndsamt ta initiativet till en trepartsdialog, där regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter når fram till en gemensam överenskommelse för att komma tillrätta med den arbetsrelaterade ohälsan och den negativa stressen i arbetslivet. Denna trepartsdialog bör till en början innehålla konkreta diskussioner om hur vi ska uppnå en modernare samverkan, ökat inflytande och delaktighet för alla på jobbet, hur vi arbetar med kunskapsspridning och uppnår högre arbetsmiljökompetens, om certifiering som en kompletterande strategi till lagstiftning och tillsyn samt speciella åtgärder riktade till småföretag. En övergripande gemensam vision bör vara ett hållbart arbetsliv där medarbetarnas och chefernas arbetsmiljö och privatliv samt verksamhetens mål och krav balanseras på bästa möjliga sätt.

Med dagens rapport och handlingsplan som grund startar vi ett mödosamt och viktigt arbete. Nu ligger tydliga fakta på bordet som visar att ökningen av den arbetsrelaterade ohälsan och stressen i arbetslivet är ett växande problem. I kombination med den negativa befolkningsutvecklingen och arbetskraftsbristen i dag och under den närmaste tioårsperioden, kan tillväxten och välfärden hotas. Lyckas vi råda bot på stressen och hetsen är vi därför alla vinnare. Misslyckas vi finns det stor risk att utslagningen fortsätter att öka. Detta har varken de individer som drabbas eller  samhället råd med.

Mona Sahlin