Nu är det dags att ta ansvar

Fem år efter krigsutbrottet i Irak samlas ledande beslutsfattare den 29 maj i Stockholm. De ska under en dagskonferens sätta igång en process som syftar till att bygga upp en fungerande stat. Det är hedervärt att detta initiativ tas av FN, även om det är för sent och otillräckligt.

Under de fem år som gått har många flytt från Irak. En hel del av dessa flyktingar har sökt en fristad i vårt land. Vi har träffat många av dessa och nästan alla som vi har mött berättar om minnen som är så hemska att det knappt går att föreställa sig. De berättar om vänner och släktingar som har blivit förföljda, kidnappade och mördade. De berättar om giriga flyktingsmugglare och hopplöshet. De berättar om sömnlösa nätter och nattliga telefonsamtal till dem som är kvar i ett krigshärjat land. Det är svårt att glömma ett möte med liten flicka på Helenelundsskolan i Södertälje, som fick en tår i ögat när hon berättade om oron för sin pappa, som är kvar i krigets Irak.

Säkerhetssituationen för Iraks många etniska och religiösa minoriteter är fortfarande mycket allvarlig, och har för vissa grupper till och med försämrats. Som en följd av våld, hot och förföljelse tvingas en del fortfarande att fly från sina hem. Det irakiska ministeriet för migration har uppskattat att närmare hälften av Iraks minoritetsbefolkning har lämnat landet. Den bilden har bekräftats när vi har samtalat med irakiska flyktingar i Sverige. Irakkriget är ett av 2000-talets största politiska och humanitära misslyckanden.

Ansvaret vilar tungt på USA och på deras allierade. Men ett ansvar vilar även på den nuvarande svenska regeringen. I sin oppositionsroll 2003 valde flera av de borgerliga partierna att öppet stödja den USA-ledda invasionen av Irak. Dåvarande moderatledaren Bo Lundgren skyllde krigsutbrottet på Frankrikes vetohot. Mest tydlig var en av den nuvarande regeringens tyngsta ministrar, folkpartiledaren Jan Björklund, som krävde att stridande svensk trupp skulle skickas till Irak. Björklund ville att bidraget till USAs krigsinsats skyndsamt skulle tas upp i utrikesnämnden.

Fredrik Reinfeldt måste tydliggöra för det svenska folket hur regeringen ser på invasionen i Irak 2003. Regeringen har hittills varit otydlig eller vägrat svara. Och det duger inte när man står som värd för en konferens om hur man ska lösa de svårigheter som uppstått i krigets efterdyningar. Statsministern har till och med i Riksdagens kammare sagt att ”någon längre diskussion om hur man ska förhålla sig till synen på krigsutbrottet har mig veterligen inte regeringen gett uttryck för”.

Vi socialdemokrater säger att det är viktigt att slå fast att invasionen av Irak var ett folkrättsbrott. För situationen i Irak idag är det tämligen oväsentligt, men för framtiden ska konflikter så långt som möjligt lösas inom det internationella systemet. Då gäller det att vara tydlig med att säga ifrån när ett brott skett mot den internationella rätten.

Uppbyggnaden av ett nytt Irak är mycket viktigt och bör bli föremål för mer internationell diskussion som nu i Sverige. I samband med denna konferens är det av stor betydelse att följande tre frågor lyfts upp på dagordningen:

1. Stabiliteten i Irak måste förbättras. Det är viktigt med ett målmedvetet och långsiktigt arbete för att stärka demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna efter Saddam Husseins grymma diktatur. Men allra främst är det viktigt att stoppa den osäkerhet och de otrygga förhållanden som de enskilda människorna i Irak dagligen upplever.

2. Skyddet för minoritetsgrupper måste omedelbart förstärkas. I Bagdad rapporteras en ökning av sekteristiska attacker mot kristna familjer, i Mosul fortsätter attackerna mot kyrkor och religiösa ledare. De utsatta kristna i Irak måste skyddas.

3. Alla världens länder måste ta ett större ansvar för flyktingarna från Irak. Det är naturligtvis inte rimligt att det till Södertälje flyttat fler irakiska flyktingar än vad USA och Kanada tillsammans tagit emot. Det är inte rimligt att de närliggande länderna, som Syrien och Jordanien, tvingas ta ansvar för miljoner av flyktingar.

Drygt fem år har gått sedan krigsutbrottet. De överenskommelser som nås i Stockholm kommer kan få avgörande betydelse för framtiden. Inte bara för Irak utan också för Södertälje.

Den tidigare tjeckiske presidenten Vaclav Havel sade vid ett tillfälle: ”I dagens värld angår allt alla.” Under de senaste åren har det blivit allt tydligare vad Havel menade. Beslutet om att anfalla Irak fattades av George W. Bush i Washington och har på ett direkt sätt påverkat ett antal av förorterna i Sverige. Drygt 6 000 Irakflyktingar idag bor i ett par av Södertäljes bostadsområden. Det säger mycket om krigets verkningar, men också om en havererad svensk flyktingpolitik.

Den stora inflyttningen till Södertälje och ett fåtal andra bostadsområden har haft orimliga och inhumana konsekvenser, främst för flyktingarna själva. Trångboddheten breder ut sig. För ett par veckor sedan bröt sig brandkåren in i ett gammalt skyddsrum i en fastighet i stadsdelen Ronna. Ett unket skyddsrum utan fönster eller dagsljus. Ett skyddsrum som någon hade hyrt som lagerlokal. Men istället för att lagra varor har rummet använts för att lagra flyktingar. Någon hade dragit in vatten och ställt i ordning en toalett. På golvet fanns åtta skrynkliga madrasser där människor har bott. Människor ska inte bo så i vårt rika land.

Fredrik Reinfeldt och regeringen måste se till att alla kommuner tar sitt ansvar för den svenska flyktingpolitiken. Det är inte rimligt att Södertälje under förra året fick ta ansvar för 1 268 flyktingar, medan en av Sveriges rikaste kommuner, Täby, tog emot 50 personer. Vi räknar med ett sådant besked från den svenska regeringen i samband med konferensen.

Så ser Irakkrigets konsekvenser ut i Södertälje. Detta visar hur nära sammanbundna utrikes- och inrikespolitik är i dagens värld. I Jordanien, Syrien och Irak är det betydligt värre.  

Det är livsviktigt att konferensen ger resultat.

Jan Eliasson, ordförande Socialdemokraternas internationella rådslag

Anders Lago (s), kommunalråd Södertälje