På temat ”Hur ska vi nå våra drömmars mål” möttes den 24 augusti skolminister Ibrahim Baylan och Jan Björklund, ordförande för Allians för Sveriges skolgrupp, i en debatt om vilka de viktigaste satsningarna är inom utbildningsområdet. Debatten, som leddes av Erik Blix, hade arrangerats av Lärarnas Riksförbund i ABF-huset, Stockholm . Deltog gjorde också Metta Fjelkner, ordförande för LR som inledde med att efterlysa en större samsyn mellan politiken och skolan och en önskan att man tydligare markerar hur viktig lärarnas uppgift är för en fungerande skola.

Björklund valde att fokusera sin retorik kring den auktoritet han tycker saknas i dagens svenska skola. Genom att jämföra hur det var under första hälften av 1900-talet, då läraren ofta var en auktoritet att mer eller mindre frukta, med hur det ser ut att vara lärare idag, tydliggjorde han högeralliansens ideologiska övertygelse om elitism och hierarki. Björklund hävdade vidare att skolan idag är alltför kravlös och att man genom en tydlig sortering redan i lågstadiet borde skilja på elever i skolan genom att markera vilka som är hög- och vilka som är lågpresterande.

Baylans svar på detta blev att det inte är försvarbart att dela upp och sortera barn. För hur ska man förklara för en 7-åring att det är själva skolarbetet som inte är tillräckligt bra, och inte barnets person som bedöms? Barn utvecklas i olika takt, fortsatte skolministern, och barn behöver tillåtas mogna innan betygspressen träder in.

Debatten kom också att handla om de yrkesinriktade program som finns på gymnasiet. Baylan berättade att det i början av 90-talet var många som inte gick vidare till gymnasiet efter nionde klass. Denna utveckling hävdes genom införandet av individuella gymnasieprogram, program som nu högeralliansen vänder sig emot och talar om som enbart uppsamlingsheat för de med lägre avgångsbetyg från grundskolan. Baylan talade också om vikten av att ha teoretiska ämnen även på yrkesinriktade program, då dagens samhälle gör detta nödvändigt för att yrkesutbildningen ska bli konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.

LRs ordförande flikade in med frågan om vilket ansvar politikerna tänker ta för att möjliggöra en statushöjning för lärarna och därmed också höja standarden på undervisningen. Debattörerna kunde visserligen enas om att läraryrket måste göras mer attraktivt, men endast skolministern kunde redogöra för exempel på hur en socialdemokratisk politik satsar på kompetensutveckling av lärare. Björklunds politiska linje däremot handlade väldigt lite om konkreta exempel på vad högeralliansen ämnar göra för skolan. Istället har han gjort det till en ”politisk affärsidé att svartmåla det arbete lärare utför” blev skolministerns slutledning.