Kongressdeltagare!

Tack för möjligheten att tala till er kongress. Få saker känns mer stimulerande än att möta fackliga kamrater ur LO-familjen. Jag har under våren rest väldigt mycket i landet. Jag har träffat medlemmar ur mitt eget förbund ”Skogs- och trä” men jag har också besökt en hel del byggfuttar. Det är inte så att man tas emot med klang och jubel överallt men stämningen är betydligt bättre än vid valet för fyra år sedan. Det bådar gott. Jag tänker fortsätta att åka runt och träffa folk. Vi socialdemokrater måste vara ett parti i människors vardag. Vi lyckas bäst genom ”mun mot mun”-metoden. Det räcker inte med enbart reklamtavlor eller att Göran Persson vinner TV-debatter. Vårt motto är som bekant ”Alla ska med – så enkelt är det”. Den devisen måste också gälla i valarbetet.

Svensk ekonomi

Kongressdeltagare!

En sak måste sägas tydligt. Det går bra för Sverige. Det går till och med fantastiskt bra. Alldeles nyligen presenterades färska tillväxtsiffror från Statistiska centralbyrån. Nationalräkenskaperna för årets första kvartal visar en tillväxt på över 4 procent. Ekonomin växer helt enkelt så att det knakar. Detta ska vi vara stolta över. När högern styr brukar det som bekant knaka utan att det växer. Tillväxttalen är höga både i ett historiskt och i ett internationellt perspektiv. Vi har högre tillväxt än USA och alla de gamla EU-länderna.

Också inflationen är låg. Den kommer dessutom att förbli låg de kommande åren. Det innebär att pengarna räcker lite längre. Vi räknar med att hushållens disponibla inkomster ökar med runt 3 procent i år. För tolfte året i rad kommer löntagarna att få reallöneförbättringar. Hushållens köpkraft är därför fortsatt stark. Man öppnar sina plånböcker och konsumerar mer. Det leder i sin tur till att detaljhandeln ökar sin omsättning rekordmässigt.

Ni märker av den goda ekonomin genom att det byggs rejält. Man ser snart sagt byggkranar överallt i vårt land. Det byggs i hela Sverige - till och med i Norrbotten. Detta är ingen slump. När ekonomin fungerar så tar byggandet fart. Byggandet har ökat explosionsartat de senaste åren. I Stockholm byggs lika mycket som i mitten av 1970-talet. Boverkets prognos över bostadsbyggandet i år och nästa år visar att byggandet kommer att fortsätta öka. Detta är bra av tre skäl. Det skapar bostäder och arbetsplatser åt människor. Det skapar jobb åt byggnadsarbetare och många andra yrkesgrupper. Och det skapar inte minst en framtidstro och innebär en vitamininjektion för hela samhället.

Kommuner och landsting

Kongressdeltagare!

Allt detta sammantaget gör att vi har en stark utväxling i de offentliga finanserna - i kommuner, i landsting och i staten. Vi hade under förra året ett överskott i den samlade offentliga ekonomin på hela 2 procent.

Låt mig dröja något vid detta eftersom jag i regeringen har ansvaret just för kommuner och landsting. Det ekonomiska läget i kommunsektorn är gott. De tillskott som lämnats de senaste åren gör att kommunerna nu har mycket goda förutsättningar att utveckla sin verksamhet. Förra året uppvisade Sveriges kommuner ett överskott på hela 13 miljarder kronor. I år bedömer jag att situationen förbättras ytterligare.

Det finns inget egenvärde i att kommuner och landsting går med överskott. Men det ger oss möjligheter att satsa på välfärden. Det ger bättre förutsättningar att värna kvaliteten och jobben i vården, skolan och omsorgen. Jag är full och fast övertygad om att det går att finansiera en skattebaserad välfärd i våra kommuner och landsting även i framtiden. Vår modell har en stark legitimitet bland svenska folket. Men det förutsätter att människor får tillgång till god välfärd av högsta kvalitet. ”Endast det bästa är gott nog åt folket” som den legendariske socialministern Gustav Möller brukade säga.

Arbetslösheten

Kongressdeltagare!

Kampen för allas rätt till ett arbete är den allt överskuggande frågan. Den som har ett arbete kan känna stolthet. Någon efterfrågar din kunskap. Du är sedd och behövd. Du får känna den frihet det innebär att få en lön varje månad. Du får vänner och bekanta genom jobbet. Pratet på rasten vid fikabordet betyder mycket. Det här är självklarheter för det stora flertalet människor som har ett jobb, men inte för de som saknar ett.

Nu skapas nya jobb dag för dag. Sysselsättningsökningen är den snabbaste sedan 2001. Vi räknar med att sysselsättningen i år ökar med 80 000 personer. Den här ökningstakten fortsätter även de kommande åren. Men jag är inte nöjd. Det har gått för långsamt. Målet för oss socialdemokrater är full sysselsättning. Så har det alltid varit. Så kommer det fortsätta att vara.

Sedan 1994 har 300 000 fler människor ett arbete att gå till. 40 000 färre är beroende av socialbidrag. Det är ingen slump. Det är ingen naturlag. Det är resultatet av handfast socialdemokratisk politik. Det var inget enkelt läge att ta över efter det borgerliga haveriet. Men vi har sakta men säkert arbetat oss tillbaka till arbetslinjen. Vår politik bär nu frukt:

• 25 000 människor går till jobbet idag för att vi har infört ett anställningsstöd
• 13 000 människor går till en arbetsplats där de får praktik och en möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden
• 25 000 människor får idag utbildning för att stärka sin position på arbetsmarknaden
• 60 000 människor med någon form av funktionshinder går till jobbet idag för att vi har lönebidrag
• 6 000 människor går till jobbet idag för att nu finns det plusjobb

Människor som blivit arbetslösa ska snabbt få hjälp att komma tillbaka till arbete. I höstas presenterade vi socialdemokrater ett offensivt sysselsättningspaket. Det ger 55 000 jobb, utbildnings- och praktikplatser. I vårbudgeten fanns ytterligare insatser. Bland satsningarna som presenterades i höstas fanns 20 000 plusjobb. Plusjobben är inte bara ett sätt att minska långtidsarbetslösheten, utan också höja kvaliteten inom offentlig sektor. Plusjobben tillför det där lilla extra. Det kan handla om att vara promenadsällskap åt äldre, om parkstädning eller om att vara trafikvärd på busstationer.

Precis som i fallet med satsningarna på högskolan så säger moderaterna nej till plusjobben. De pratar med drypande förakt om bidragsjobb. Men låt mig ställa en fråga som hörs ända vägen hem till Fredrik Reinfeldts välbärgade villaidyll utanför Stockholm: Varför är det bättre att de arbetslösa går sysslolösa än att de bidrar med ett viktigt arbete, som hela samhället tjänar på? Utan plusjobben skulle 20 000 människor av kött och blod inte ha fått in en fot på arbetsmarknaden. Varför säger moderaterna nej?

Bli inte förvånade om plusjobben är nästa moderata reträtt. Fredrik Reinfeldt är ju redan reträtternas konung. Han är mannen som gett vindflöjeln ett ansikte. Visst, man ska inte vara sämre karl än att man kan ändra sig. Men det måste väl finnas gränser? Någon ryggrad ska man väl ha?

Att lägga fram förslag efter förslag och sedan helt byta fot när man får kritik handlar inte om flexibilitet eller pragmatism. Det handlar om makthunger och principlöshet. Men låt, kongressdeltagare, Fredrik Reinfeldt sitta i ständig beredskap med sitt fuktade finger. Låt honom fladdra fram och tillbaka i de tillfälliga opinionsvindarna.

För den som vill se rättvist och arbetande Sverige finns bara ett politiskt alternativ att hålla i handen när det blåser – Socialdemokratin i samverkan med fackföreningsrörelsen.

Globaliseringen

Kongressdeltagare!

För oss inom LO-familjen är globaliseringen inte enbart ett tjusigt ord. Den knivskarpa internationella konkurrensen är verklighet - och den är här för att stanna.

Vi i Sverige ska vara så duktiga att vi klarar av att möta globaliseringen. Vi kan aldrig värna varje enskild fabrik eller arbetsplats. Men vi kan och vi ska värna den långsiktiga sysselsättningen i vårt land. Då finns det olika vägar att gå. Vi vill konkurrera med kunskap. Inte med låga löner och dåliga arbetsvillkor.

Förändringen i världsekonomin går allt snabbare och konkurrensen blir allt hårdare. Trots allt har Sverige totalt sett klarat sig bra. En huvudförklaring är att vi satsat stora resurser på kunskap och utbildning. Inte bara för en liten elit, inte bara för de som har råd att betala ur egen ficka. Utan för alla.

Låt mig ge ett konkret exempel. Utbyggnaden av högskolan över hela landet har gett 140 000 fler ungdomar möjligheten att studera vidare. Andelen elever från arbetarhem ökar kraftigt och andelen studenter med utländsk bakgrund är i nivå med befolkningen i övrigt.

Ta min egen familj som exempel. I min släkt finns inga traditioner av att plugga vidare. Jag har själv jobbat i skogen. Min son och mina båda döttrar är de första som fortsatt till högskolan. Det om något är socialdemokratisk politik i praktiken. För mina barn står helt andra möjligheter öppna än vad det någonsin gjorde för mina föräldrar. Att forma sitt liv efter eget huvud. Att förverkliga det som Hjalmar Branting en gång kallade ”sina bästa stämningars längtan”.

För oss socialdemokrater handlar det om ideologisk övertygelse. Om att alla ska ha samma chans. Därför fortsätter vi att satsa på högskolan. Därför utökar vi antalet högskoleplatser med närmare 18 000. Det är inte enbart viktigt för mina - och alla andras - söner och döttrar. Det är viktigt för Sveriges konkurrenskraft.

Med moderaterna vid makten hade inget av detta blivit verklighet. Moderaterna har konsekvent motsatt sig utbyggnaden av högskolan i hela landet. Om moderaterna fick bestämma så skulle Sverige vara det enda industriland som minskar andelen ungdomar som får en högre utbildning. Det - kongressdeltagare - är inte bara gammal unken klasspolitik. Det är dessutom stenkorkat!

Vi vill istället göra strategiska satsningar för att möta globaliseringen och behålla arbetstillfällen i Sverige. Vi vill öka Sveriges konkurrenskraft. Antalet nystartade företag är det högsta på 20 år. Men vi är inte nöjda. Det behövs fler och växande företag:

• Vi sänker arbetsgivaravgiften för egenföretagare som gör sin första anställning.
• Vi satsar två miljarder kronor under en tioårsperiod för att öka tillgången till riskkapital.
• Vi satsar på forskning och utveckling i de små och medelstora företagen – så att de kan öka sin konkurrenskraft och växa till att bli morgondagens medelstora och stora företag.

Med ökad konkurrenskraft, fler och växande företag blir jobben fler. Jag känner mig trygg på denna punkt för människor vet vad de politiska alternativen har betytt i praktiken. Sverige har i modern tid haft fyra perioder av ekonomisk nedgång och oro:

Första världskriget och andra världskriget
Första borgerliga regeringen och andra borgerliga regeringen

Jag tror det var finansmannen Erik Penser som brukade säga att om borgarna vinner valet går börsen upp i tre dagar - sedan faller den i tre år. Om däremot socialdemokraterna vinner faller börsen i tre dagar - och går sedan upp i tre år.

Så har det varit. Verkligheten är högerns värsta fiende. Sedan kan man skylla på otur. Men:

Sverige har inte råd med en otursförföljd regering!
Sverige har inte råd med en borgerlig regering!

Tryggheten på arbetsmarknaden

Kongressdeltagare!

Det finns ingen motsättning mellan en stark konkurrenskraft och trygghet för löntagarna. Det är Sverige ett levande bevis på.

Om du blir arbetslös eller sjuk finns det trygghetsförsäkringar som gör att du slipper gå från hus och hem. En aktiv arbetsmarknadspolitik skapar broar mellan nya och gamla jobb. Starka fackföreningar skapar en stark part till arbetsgivarna. Det är just detta som är den svenska modellen. Som skapar trygghet och gör att vi klarar snabba och svåra förändringar. Tryggheten är konkurrenskraftens förutsättning.
 
Det är denna modell som nu hotas. Moderaternas vill sänka lönerna och öka otryggheten för vanliga löntagare. A-kassan ska radikalt försämras. Ersättningen vid arbetslöshet ska sänkas ned till 65 procent.  Moderaterna vill tvinga arbetslösa att acceptera sänkta löner och otryggare anställningsvillkor.

Moderaterna vill dessutom höja avgiften i a-kassan med upp till 300 kronor i månaden. Många löntagare kommer inte längre ha råd att vara medlemmar i facket. Återigen är det den vanlige löntagaren som förlorar på moderaternas politik. Kollektivavtalen försvagas och lönerna sänks.

Moderaterna vill amerikanisera den svenska arbetsmarknaden. Med nedpressande löner på svensk arbetsmarknad kanske det inte räcker för gemene man att ha ett jobb. Kanske måste man ta flera – för att kunna försörja sin familj.

Det senaste året har många svenskar fått lära sig ett nytt ord – kollektivavtal.

Kollektivavtalen förhindrar att löntagare ställs mot löntagare. De utgör vårt viktigaste skydd mot låglönekonkurrens och sämre arbetsvillkor. De skapar trygghet och stabila spelregler på arbetsmarknaden. Arbetarrörelsens båda grenar – den fackliga och den politiska - tar därför gemensam strid för kollektivavtalen.

Vårt besked är glasklart. I Sverige är EU-medborgare välkomna att arbeta. Men i Sverige ska svenska löner gälla. I Sverige ska svenska arbetsvillkor gälla. I Sverige ska svenska lagar och regler gälla. Och i Sverige har fackliga organisationer rätt att vidta stridsåtgärder. Vi ska inte använda EU för att sänka lönerna i Sverige. Vi ska använda EU för att höja lönerna i låglöneländer.

Ni i Byggnads har tagit striden för kollektivavtalen. Vaxholm har blivit mer än en ort. Det har blivit en symbol för kollektivavtalen - eller som jag brukar säga: att svenska löner ska gälla i Sverige. Reinfeldt säger att han skäms för Svenska Byggnadsarbetarförbundets agerande. Jag är tvärtom upp över öronen stolt. Och ni ska veta en sak. Svensk arbetarrörelse står skuldra vid skuldra i denna kamp.

Kom ihåg att påminna arbetskamraterna om vad det är som står på spel. I november ska den svenska regeringen tala för vår sak inför EG-domstolen. Tror ni att moderaterna kommer att ta striden för den svenska modellen med kollektivavtal? Det spelar en avgörande roll vem vi skickar ned. Jag tänker arbeta med alla krafter för att Hasse Karlsson - och inte Fredrik Reinfeldt - ska företräda svenska intressen.

Bankerna

Kongressdeltagare!

Låt mig också säga några ord om bankerna som jag ansvarar för i regeringen. Jag har sett det som en huvuduppgift att utsätta svenska banker för ökad konkurrens. Bankernas ensamrätt på att ta emot inlåning har därför avskaffats. Även andra företag får ta emot sparande från allmänheten. Reformen har öppnat för ökad konkurrens som på sikt leder till högre inlåningsräntor och bättre villkor för kunderna. För mig är det även viktigt att löpande granska bankernas avgifter och övriga villkor. Inte minst menar jag att fondavgifterna borde kunna pressas tillbaka.

Ett praktiskt exempel som jag lyft in i debatten handlar om våra lönekonton. I praktiken ger ingen av de fyra storbankerna någon ränta alls på dessa konton. Storbankerna borde visa god vilja och erbjuda sina kunder en sådan ränta värd namnet. Den blygsamma räntesatsen om 1 procent på lönekontona skulle vara försumbar för bankerna men ge landets löntagare cirka 200 miljoner kronor mer om året i ränteintäkter.

Mitt besked till er är tydligt, jag tänker fortsätta att slåss för småspararnas intressen.
 
Avslutning

Kongressdeltagare!

Vi går mot den tuffaste valrörelsen på länge. Vi kommer att attackeras av en höger som vill framstå som löntagarnas vänner men som har en helt annan - och dold – dagordning. Moderaterna vet att de inte kan vinna valet med hjälp av egen politik. Moderaterna vet att människor vill ha ett stabilt och solidariskt finansierat välfärdssystem. Deras taktik går därför ut på att framställa sig som bättre socialdemokrater än vad vi själva är. Men den som röstar på moderaterna i tron av att de på allvar ändrat sin politik riskerar ett smärtsamt uppvaknande efter valet.

Högerns dagordning ligger fast. Moderaterna vill fortfarande sänka a-kassan för de arbetslösa och fördubbla fackföreningsavgiften för lönearbetarna. Man vill sänka sjukersättningen för de sjuka och fördubbla antalet karensdagar. Man vill sänka ersättningen till förtidspensionärer och till de föräldralediga. Man vill ta bort bostadsbidraget för de unga och motsätter sig de höjda barnbidragen. Man vill minska den offentliga sektorn och sälja ut skattebetalarnas vinstdrivande företag.

Detta är de moderata förslagen som faller tungt på riksdagens bord. Fredrik Reinfeldts retorik ändrar inte moderaternas politik trots att han försöker framställa sitt parti som Sveriges nya arbetarparti. Är det trovärdigt? Knappast. Är det ärligt? Inte ett dugg.

Mitt besked är tydligt: Den dagen påven konverterar till buddhismen blir moderaterna Sveriges nya arbetareparti!

Kongressdeltagare!

Den 17 september gör svenska folket ett viktigt vägval. Vi ska fortsätta ställa frågan till högerns partier ända fram till valdagen: Varför sparka på de sjuka och arbetslösa nu när det går så bra för Sverige?

Men räkna inte med några svar. Moderaterna har insett att det inte går att vinna val genom att säga vad man egentligen tycker. Nu ska politiken luddas till och slipas av. Nu ska en sak sägas före valet och en annan göras efter valet. Men det är samma gamla höger. Mindre åt de som har lite. Mer åt de som redan har. Det är fortfarande höginkomsttagarna som får de största skattesänkningarna och det är fortfarande låginkomsttagarna, de sjuka och de arbetslösa som får betala notan.

Till sist; valet den 17 september är ett val mellan två olika sorters Sverige - mellan socialdemokratin och högerkrafterna. Denna gång kallar sig högerkrafterna för Alliansen. Kom då ihåg en sak. Sverige har alltid varit alliansfritt. De ska vi vara också efter den 17 september!

Tack för att ni lyssnade!

(Sven-Erik Österbergs tal på Byggnads kongress den 16 juni 2006. Det talade ordet gäller!)