Vi socialdemokrater strävar efter ett samhälle där vi håller ihop och tar gemensamt ansvar. När Per-Albin Hansson födde det klassiska begreppet folkhemmet menade han ett land där vi inte känner "några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn". Visionen bär än idag. Det är ett sådant folkhem, med moderna förtecken, som vi vill bygga vidare på.

Fortfarande finns tillbakasatta och styvbarn i vårt land. För Ali eller Fatima kan namnet vara skillnaden mellan att kallas på en arbetsintervju eller inte. Sådan medveten eller omedveten diskriminering måste bekämpas med alla till buds stående medel. Vi vet att utlandsfödda har generellt sämre anknytning till arbetsmarknaden jämfört med personer födda i Sverige. Vi vet samtidigt att arbetsuppgifterna sällan motsvarar utbildningsnivån och att en stor andel har tidsbegränsade anställningar.

Regeringens mål är att sysselsättningsgraden för utrikes födda ska närma sig den för hela befolkningen. Andelen utrikes födda med högskoleutbildning som arbetar inom sitt kompetensområde ska också öka. Målen för integrationspolitiken är lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. De innebär att vi bygger en samhällsgemenskap med mångfalden som grund.

Att uppnå dessa mål handlar inte enbart om rättvisa. Det handlar i lika stor utsträckning om att ta tillvara resurser som idag slösas bort. För att säkra en långsiktig hållbar utveckling och tillväxt i vårt land krävs att allas kunnande och vilja till arbete tas tillvara. Faktum är att många arbetsgivare - både offentliga och privata - uppger att mångfald bland de anställda är en förutsättning för att de ska klara sin verksamhet och säkerställa en långsiktig kompetensförsörjning.

Som ansvarigt statsråd för den statliga förvaltningen vet jag att det på flera arbetsplatser inom offentlig sektor pågår ett aktivt arbete för att främja etnisk och kulturell mångfald. Vanliga åtgärder är översyn av rekryteringsrutiner, utbildningar för chefer och personalansvariga, uppföljning av handlingsplaner samt erbjudande om praktikplatser. Allt detta är bra och nödvändigt, men inte tillräckligt. Det behövs ytterligare verktyg för att uppnå regeringens mål.

Somliga sorteras idag bort i jobbansökningsprocesser enbart på grund av ett utländskt klingande namn. Det handlar i dessa fall om uppenbar diskriminering på grund av namn eller ursprung. Regeringen har därför, på mitt initiativ, fattat beslut om att tillkalla en särskild utredare som ska se över förutsättningarna att använda avidentifierade ansökningshandlingar vid rekrytering inom den offentliga sektorn.

Utredaren, Tanja Linderborg, ska analysera vilken information som det kan vara möjligt för myndigheter att bortse från i inledningsskedet av ett rekryteringsförfarande. I uppdraget ingår också att undersöka hur avidentifierade ansökningshandlingar förhåller sig till offentlighetsprincipen. Dessutom vill jag reda ut den praktiska hanteringen med avidentifiering, bland annat med utgångspunkt från tidigare erfarenheter av försök med metoden i Sverige. Sådana finns både i kommuner men också inom den statliga förvaltningen.

Utredaren ska lämna sitt förslag till regeringen senast vid årsskiftet. Jag är otålig att komma till rätta med osaklig diskriminering som skadar enskilda människor och sätter tvångströja på Sveriges möjligheter att utvecklas som nation.