Knappt tre veckor har gått sedan flodvågen rullade in över stränderna i södra Asien och förvandlade ett paradis till ett inferno. Över tusen svenskar saknas, tusentals saknar sin förälder, sitt barn, sin vän eller sin kollega. Hundratals svenskar får vård efter skador de fått genom katastrofen. Över 20.000 svenskar var på plats i de drabbade områdena. Flodvågen på annandagen har satt ett ärr av sorg i vår nation.

Veckan som följde på katastrofen var en kraftmätning för hela det svenska samhället. 14.000 människor kunde åka hem inom en vecka genom den luftbro som etablerades mellan Skandinavien och Thailand, plan som UD hyrt, resebolagens flyg och ordinarie avgångar. De anhöriga som önskade stanna längre har givits denna möjlighet.

Under veckan efter katastrofen genomfördes över 10 ambulansflygningar med svenskar ombord. Ett fåtal skadade svenskar finns kvar i Thailand. De kommer att flygas hem så fort deras tillstånd tillåter transport och de själva önskar.

Extra personal från UD sattes snabbt in och bemannade Bangkok, Phuket, Khao Lak och Krabi. Närmare 200 personer åkte därutöver till området genom Räddningsverkets, Socialstyrelsens och Försvarsmaktens försorg för att hjälpa nödställda svenskar, organisera hemtransporter och bistå i sjukvårdsarbetet. Ett permanent generalkonsulat har upprättats i Phuket för att underlätta för anhöriga som åker dit och samordna de olika insatser som görs.

En svensk identifieringskommission utrustades och åkte till Thailand. Svenska regeringen fick en försäkran om att alla kroppar skulle tas om hand på ett bra sätt. Den utrustning som krävdes för att säkerställa det och att göra identifiering möjlig kom på plats. Förre ÖB Johan Hederstedt fick i uppdrag att på plats samordna ansvaret för att föra hem omkomna som identifierats. Alla omkomna svenskar som återfinns ska komma hem, men det står dessvärre klart att många inte kommer att återfinnas. Nio dagar efter katastrofen togs de första omkomna emot på Arlanda.

På UD i Stockholm satt som mest 130 personer och samtalade med och tog emot uppgifter från anhöriga. Därtill fanns 55 personer på ett call-center i Kalix som tog emot och vidarebefordrade uppgifter till UD.

I kommuner och landsting förbereddes mottagandet av hemkomna. På flygplatserna och i kommunerna mottogs de av krisgrupper. De skadade fick transport direkt till sjukhus runt om i landet. Tusentals människor deltog i arbetet med sin kompetens till att ge de drabbade en trygg hemkomst. Ett nationellt råd för stöd till drabbade har också inrättats för att bidra till bra hjälp åt de drabbade.

I den enorma påfrestning som katastrofen innebar har många svenska frivilliga och anställda gjort fantastiska insatser. Myndigheterna har visat att organisationen fungerar väl i de allra flesta delar även i denna extrema situation. Men självklart finns det också sådant som kunde ha fungerat bättre och gjorts tidigare.

En granskningskommission tillsätts nu. Vi hoppas att den ska lämna konstruktiva förslag till hur Sverige ska bli än bättre rustat att möta och hantera allvarliga kriser utanför våra gränser. Det kan handla om naturkatastrofer, terrorattacker, stora olyckor eller andra händelser där många svenskar drabbas utomlands.

All krishantering måste utgå från den kompetens och den erfarenhet som finns på olika myndigheter. Varje myndighet har en skyldighet att medverka till att stärka krishanteringsförmågan i vårt land. Krishanteringen måste vara flexibel ingen kan förutse exakt vilka kriser som kommer. Varje krishanteringssituation måste anpassas efter situationen.

För att säkerställa god information och snabba insatser vid framtida kriser eller katastrofer, kommer regeringen redan nu att genomföra förändringar:

För det första, inhämtning och bedömning av information behöver stärkas. Hantering och analys av information är avgörande för möjligheten att snabbt bedöma omfattning och konsekvenser av en kris. Vi behöver förbättra vår förmåga att på ett tidigt stadium identifiera händelser eller hot som kan utlösa kriser så att de som behöver fatta besluten snabbare kan få ett bra beslutsunderlag.

De system som finns för information och underrättelser i Regeringskansliet ska förstärkas och samordnas. En god krisberedskap ska finnas dygnet runt. Kunskapen om hur många svenskar som turistar i olika områden måste kopplas till en sådan funktion. Vi påskyndar arbetet med att ta fram ett databaserat konsulärt informationssystem för hela utrikesförvaltningen, vilket kommer att ge alla samma information samtidigt.

Telefonväxel och bemanning måste vara snabbt anpassningsbar. Möjligheterna att ta emot information från allmänheten utvecklas så att exempelvis inkommande e-post och sms snabbt kan tas in i beslutsprocesserna. Dessa informationsvägar ska också utvecklas för att nå ut till drabbade eller berörda liknande de sms-utskick vi ordnade under dagarna efter katastrofen.

En sådan permanent beredskap är beroende av såväl bra källor som god analysförmåga samt ett tydligt ansvar att informera beslutsfattare i regeringskansliet.

För det andra, konkreta hjälpinsatser ska sättas i verket utan dröjsmål. För detta krävs både att nödvändiga beslut fattas snabbt och att den utrustning och den personal som behövs omedelbart kan sättas i verksamhet.

Vi vill stärka Räddningsverkets förmåga ytterligare genom att bygga upp insatsteam som snabbt ska kunna agera med väl utbildad och tränad personal, tydlig ledningsstruktur och bra material. Dessa team ska i första hand stå beredda att ge stöd och hjälp till svenskar som utomlands befinner sig i en katastrof. De ska också kunna användas för katastrofbistånd.

Räddningsverket bör få ett bemyndigande att fatta beslut om att sätta in dessa grupper eller vidta andra åtgärder vid stora och akuta kriser där många svenskar drabbats utan att behöva gå till regeringen. Vi ska sträva efter enkla beslutsvägar och se till att Räddningsverket direkt kan agera vid en akut nödsituation.

Dessa insatsteam bör även kunna använda sig av väl utrustade ambulansflyg. På så sätt kan kvalificerad sjukvård, bra transportmöjligheter och snabb förmåga att avlasta sjukvårdskapaciteten i drabbade länder säkras.

Förmågan och rutinerna för att använda den vilja som finns att hjälpa till bör utvecklas. Kvalificerade volontärer är en resurs som vi inte har råd att avvara vid kriser och katastrofer. Men då krävs att myndigheterna är förberedda och kan ta emot den hjälpen.

Ingen ambassad kan vara ständigt beredd att hantera händelser av den omfattning som flodvågen fick. En konsulär beredskapsstyrka inrättas vid UD. Den ska vara startklar dygnet runt för att vid krissituationer kunna rycka ut och förstärka berörda ambassader och konsulat.

För det tredje, EU måste få en bättre samordning kring katastrofer och kriser i Europa och i resten av världen. Många EU-medborgare drabbades av naturkatastrofen men ingen samordnad EU-hjälp aktualiserades. För att på allvar kunna förbättra insatserna före, under och efter en akut naturkatastrof eller ett större terrorangrepp krävs internationell samordning.

Varje enskilt land kan inte klara av varje aspekt av en krissituation lika bra som om länder samarbetar. Det faktum att avståndet mellan hemlandet och katastrofen är avgörande för möjligheten för räddningsaktioner att vara snabbt på plats understryker ytterligare behovet av internationellt samarbete.

Regeringen har redan tagit ett initiativ till att förbättra unionens krishanteringsförmåga. Vi vill inrätta en gemensam civil krishanteringsgrupp som snabbt kan sättas in i krisområden, samordna evakueringsinsatser för EU-medborgare, stärka kommissionens samordnande roll samt samordna ländernas ambassadhjälp vid kriser. Vi vill dessutom utveckla ett system för att delge information och bedömningar snabbt före och under den här typen av händelser.

Utöver dessa åtgärder kommer regeringskansliet att fortsätta att långsiktiga stärka sin krishantering i enlighet med den handlingsplan som regeringen tidigare har redovisat.

Det pågår dessutom ett arbete i försvarsberedningen med att ta fram en samlad strategi för det fortsatta arbetet med att stärka samhällets förmåga inför framtida hot och risker. Försvarsberedningen ska i sommar lämna sin syn på behovet inför den proposition som regeringen ska lägga i höst.

Försvarsberedningens och utvärderingskommissionens slutsatser kommer att vara viktiga delar i att stärka den svenska krishanteringen. Vi ser fram emot att de presenterar sina förslag, som blir viktiga komplement till de åtgärder vi vill vidta omgående.

Samtidigt arbetar vi hårt och intensivt just nu med att fortsätta hantera naturkatastrofen i Asien. I de drabbade regionerna lider många människor fruktansvärt och FN:s insatser har inletts. I Sverige upphör inte krishanteringen för att människor har kommit hem. Nu har det långsiktiga arbetet vidtagit.

Många människor har behövt psykologiskt stöd, och kommer att behöva det länge än. Många har mist anhöriga och har ett långt sorgearbete framför sig. Många ska läkas från skador och rehabilitera sig för att sakta komma tillbaka till vardagen. Alla dessa människor behöver hjälp nu och kommer att behöva den länge till från vården, skolan och omsorgen, från olika myndigheter, men kanske främst från medmänniskor, arbetskamrater och vänner.

Utrikesminister Laila Freivalds
Försvarsminister Leni Björklund