Ledigheten vid juletid var efterlängtad. I år alldeles särskilt eftersom det var första julen med min dotter Klara. Äntligen tid att umgås med familjen, koppla av och njuta av god mat hemma i Kalmar. På annandagen grusades friden av de fruktansvärda händelserna i Sydostasien. Jordbävningen i Indiska oceanen norr om Sumatra nådde 9,0 på Richterskalan. Naturens krafter förorsakade en jättevåg som svepte in över samtliga stränder runt Bengaliska viken. Värst drabbades Sri Lanka, Indonesien, Indien och Thailand. Men vågen nådde så långt bort som till Afrika.

På ett mycket brutalt sätt har hela Sveriges befolkning lärt sig vad en tsunami är. Fortfarande saknas många hundra svenskar varav flera är bekräftat saknade. En tragedi av ofattbara mått har drabbat vårt land. Många är dem som är oroliga för anhöriga och vänner som ännu inte hörts av. Detta är bara början på ett nationellt och privat sorgearbete som kommer att fortgå under lång tid framöver.

Mina tankar går till de barn som har drabbats. Som har mist syskon eller föräldrar. Jag tänker också på alla de barn som saknar sina kompisar när de börjar förskolan och skolan. Även de barn som inte personligen drabbats tar intryck av det som alla vuxna talar om, det som media rapporterar och det som nu får hela samhällets uppmärksamhet. För alla dessa barn är det viktigt att det finns vuxna i deras närhet som tar sig tid att lyssna på deras frågor, bearbeta deras sorg och tar deras oro på verkligt allvar.

Det är mitt uppe i allt elände glädjande att solidariteten bland svenska folket har visat sig vara så stark. Efter katastrofen i Asien har mycket pengar samlats in. Samtidigt är det viktigt att understryka långsiktigheten i givandet. För lång tid framöver kommer det att behövas bistånd för att bygga upp bostäder, infrastruktur och arbetsplatser. Sveriges engagemang måste därför hålla över tid. Solidariteten mellan människor i vardagen måste också vara stark. Många känner någon som drabbats. Hela Sverige har sorg.

Den härliga julefriden med nära och kära förbyttes till global tragedi. 2004 har varit ett händelserikt år. Men 2004 kommer framförallt annat att vara det år då tsunamins vågor skördade hundratusentals offer. 2005 inleddes med dagar av påtaglig ovisshet. Kanske kan Gullan Bornemarks sång Mista en vän vara ett stöd för både för barn och vuxna, att samlas kring och att sjunga tillsammans i en svår stund.

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.
Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört,
så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag, var är du?
Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Lena Hallengren - minister från Kalmar med ansvar för förskolan, ungdomsfrågor, vuxenutbildning och folkbildning.