Utdrag ur artikeln "Slaget slår om tryggheten" i Tiden nr 6 2004:

Varningarna om att välfärdens står inför en svår kris är många. De kommer från regeringens egen långtidsutredning, från LO-ekonomerna och också internt inom socialdemokratin. Pär Nuder håller med om att det finns framför en demografisk knut att lösa. Men han anser att man ska ta åtminstone en del av larmrapporterna med en viss nypa salt. Framtiden är inte bestämd av ödet.

- Ofta bygger dessa kalkyler på allt annat ska vara lika, men för mig är samhället inte statiskt. Det finns ödesteorier om att allt kommer att gå under när alla 40-talister ska tas om hand. Det kan knappast innebära en så oerhörd börda att människor lever allt längre på grund av att sjukvården går framåt. I stället ska vi se dessa landvinningar som något fantastiskt.

- Däremot måste se till att vi jobbar längre, att vi inte pensionerar oss så tidigt och att vi höjer den faktiska pensionsåldern. Det är oerhört viktigt att vi tar tillvara de äldres erfarenheter, precis som vi måste se till att invandrarna och ungdomarna kommer in på arbetsmarknaden.

Som finansminister ser han två riktigt stora uppgifter framför sig.
- Det ena är att värna om de offentliga finanserna. Alla som kommer till mig har krav, antingen på högre utgifter eller på sänkta inkomster. Jag måste se till att de ekonomiska fundamenten finns på plats, såväl när det gäller offentliga finanserna, låg inflation som låg ränta, hela det paketet.

-Samtidigt måste vi rekrytera en helt ny generation till vården och omsorgen. Vi ska nu bildligt talat pensionera Florence Nightingale-generationen. De kvinnor som gick ut i arbetslivet på 70-talet har arbetat i vården under villkor, som en ny generation inte kommer att acceptera.

Därför måste villkoren i vården och omsorgen förbättras. Den miljard kronor som nu satsas på detta är ett första steg.

- Även om jag underkänner domedagstänkandet, så är det en realitet att stora generationer kommer att pensioneras och försörjningskvoten blir alltmer bekymmersam. Då måste vi få ut fler på arbetsmarknaden, tillägger han.

Här finner vi onekligen en dubbelmoral i samhället. Politikerna predikar att fler måste arbeta längre. Samtidigt finns ett hårt tryck på de enskilda arbetsplatserna att de äldre ska lämna plats för de yngre, en utveckling som dessutom ofta främjas genom generösa pensionsvillkor.

- Visst, jag håller med, säger Pär Nuder. Vi har skapat orimliga pensionslösningar, inte minst i staten. Som finansminister och som socialdemokrat tycker är de som tecknat de här avtalen borde ställas till svars.

-Det är kontraproduktivt och ur alla synpunkter tokigt när man försöker pensionera bort folk. Dessutom handlar det om den bästa arbetskraft vi har - den är erfaren och har varit med i omvandlingar.

- Det är kokopolitik, utbrister han efter att ha letat efter ordet ett tag!

I välfärdsdebatten ställs ofta generationerna mot varandra, även i ett annat hänseende. Den stora fyrtiotalistkullen börjar snart gå i pension med de stora kostnader det för med sig. De yngre undrar om det blir någon välfärd kvar till dem.

- Jag förstår varför de unga inte känner samma tilltro till välfärden som äldre generationer, säger den nye finansministern som med sina 41 år befinner sig mitt emellan dessa grupper.

- De som växte upp under det 90-tal har präglats av den ekonomiska kris som rådde då. Det har säkert format deras bild av samhället. Precis som när det gäller demokratin måste varje generation vinnas för välfärdspolitiken.

Läs hela artikeln >>