Det talade ordet gäller.

Det är väldigt roligt för mig att få vara här idag!
Jag känner mig stolt över att vi nu efter nio års hårt arbete har pekat ut närmare 4 000 av pärlorna bland svenska naturområden till det Europeiska ekologiska Nätverket Natura 2000!

Vårt bidrag utgör närmare 6,4 miljoner hektar land och vatten och täcker närmare 11 procent av det svenska territoriet.Det är nästan dubbelt så stor areal som det samlade svenska jordbruket nyttjar!

För mig framstår fullbordandet av detta gemensamma nätverk av 10 000-tals naturområdena i 25 av Europas länder som en
fantastisk framgång för det europeiska naturvårdsarbetet och för EU-samarbetet i stort.

När kommissionen senare i år slår fast nätverket har vi lagt grunden för att långsiktigt bevara en stor del av de europeiska natur och kulturlandskapet för framtiden och kommande generationer. Det är en fantastisk framgång!

1909 inrättades Europas första nationalparker här i Sverige! Jag undrar om dåtidens naturvårdare skulle kunnat drömma om att dessa nio områden skulle bli en del i ett allomspännande europeiskt nätverk av skyddade områden?

Natura 2000-arbetet var egentligen lite av en omöjlig uppgift redan från början. Att på några få år och med en omöjlig tidtabell - som inget land har klarat av - välja ut och avgränsa våra från naturvårdssynpunkt bästa områden för över 200 naturtyper och arter. Dessutom skulle det göras via en process som säkerställde god information till 60 000 70 000 markägare, kommuner och andra berörda. Om man också betänker att vi fortfarande har en begränsad kunskap om Sveriges natur så förstår alla att detta inte varit en helt enkel uppgift.

Vissa saker kunde säkert ha gjorts annorlunda och kanske bättre.

Men vi har hur som helst gjort ett jättejobb med att ta fram det som nu är vårt bidrag till det värdefullaste och vackraste vi har av natur inom EU.

Det regelverk som styrt arbetet med Natura 2000 nätverket kan man ha många synpunkter på speciellt att urvalskriterierna inte fullt ut gett det utrymme för sammanvägning av olika intressen och den dialog som är ett fundament i regeringens naturvårds- och miljöpolitik. Vi tror dock att den genomförandemodell vi har utvecklat i Sverige, där syftet varit att ge god information och ge
möjlighet för olika aktörer att lyfta fram sina synpunkter har varit en modell som vunnit i längden.

Vi tror att detta skapat bra förutsättningar för nästa skede i processen då vi skall ta hand om bevarandevärdena i områdena.

Vad har då arbetet med Natura 2000 tillfört det svenska
naturvårdsarbetet?

Jag skulle vilja lyfta fram några saker som jag tror är speciellt viktiga:
- Vattenmiljöerna har länge varit eftersatta i det svenska
naturvårdsarbetet. Natura 2000 har inneburit ett lyft för såväl den marina som akvatiska naturvården. Utsjöbankarna Fladen, Hoburgs-bank och Lilla Middegrund ingår i nätverket liksom många hundra andra områden i kust och skärgårdsmiljö. Våra vattendrag är också representerade på ett helt annat sätt i Natura än i vårt nationella bevarandearbete.
- Natura 2000 har lett till en ökad målstyrning av det svenska naturvårdsarbetet. Art- och habitatdirektivet innefattar som namnet säger såväl arter som livsmiljöer. I svenskt naturvårdsarbete har vi länge varit duktiga på att bevara naturtyper. Natura har inneburit ett uppsving även för artbevarande arbetet.
-Vi har fått ett starkt regelverk för Natura 2000-områdena som ställer krav på gott beslutsunderlag och miljökonsekvensbedömningar om exploatering kan tillåtas.

Dessutom skall alternativa lösningar vara uttömda. Detta är ett regelverk med muskler. Det har inte minst våra tyska kollegor nu fått erfara. De har inte pekat ut ett område vid Elbe till nätverket och hotas nu av böter på 700 000 kr om dagen!
- Natura 2000 har inneburit att vi lärt oss att se på vår egen natur inte bara med svenska, uppländska eller norrbottniska glasögon utan också ta till oss ett europeiskt perspektiv.Det är ju inte alltid vi ser att det som är vårt eget vardagslandskap - kan ha ett stort värde i ett europeiskt perspektiv. Det gäller t.ex våra 1000-tals skogstjärnar, de vidsträckta myrmarkerna och våra orörda barrskogar.

Först som sist skulle jag vilja tacka alla er som på olika sätt har bidragit till arbetet med det svenska förslaget till Natura 2000.

Jag vet att det stundom har varit ett tungt arbete. Men det vi gemensamt har åstadkommit är ett mycket viktigt bidrag inte bara till den svenska och europeiska naturvården. Det är även ett viktigt steg i det globala arbetet för miljö- och hållbar utveckling.

Låt oss lyfta blicken för ett ögonblick!

Statsminister Göran Persson och hans kollegor inom EU antog på toppmötet under det svenska ordförandeskapet i Göteborg ett mycket djärvt och visionärt mål.

Till år 2010 skall utarmningen av den biologiska mångfalden i Europa stoppas!!

Detta mål bekräftades senare på global nivå under
uppföljningsmötet till Rio-konferensen i Johannesburg, av
världens samlade politiska ledarskap.

Vi har således aldrig haft så starkt politiskt stöd för arbetet med naturvård och biologisk mångfald som vi har i dag.

Vad krävs då för att vi skall kunna nå målet?!
(Jag kommer nu att presentera ett 8-punktsprogram för mitt och regeringens kommande arbete!)

För det första. Vi behöver ett nationellt iljökvalitetsmål för biologisk mångfald.

För att matcha de internationella åtagandena som Sverige har gjort i Johannesburg och Göteborg kommer jag att föreslå ett nytt nationellt 16:e miljökvalitetsmål om biologisk mångfald.

Detta kommer att ske i den miljömålsproposition som regeringen har för avsikt att lämna till riksdagen våren 2005.

Det övergripande målet som kommer föreslås är naturligtvis att utarmningen av Sveriges biologiska mångfald skall stoppas till år 2010.

Därutöver kommer regeringen föreslå en rad konkreta åtgärdsförslag! Som jag kommer att återkomma till vid ett annat tillfälle.

För det andra. Vi behöver bättre kunskap.
En förutsättning för att bevara vår biologiska mångfald är
naturligtvis att vi har en god samlad kunskap om landets
biologiska förhållanden. Jag är övertygad om att kunskapsuppbyggnad men också kunskapsspridning har en
strategisk roll i arbetet med att nå 2010-målet. Jag menar då inte bara forskning utan kunskapsuppbyggnad i ett bredare perspektiv!

Inventeringar och karteringar är nödvändiga så att vi vet vilken biologisk mångfald vi har var och hur statusen är!

I förra veckan tillsatte Regeringen därför en särskild utredare som ska se över och lämna förslag till hur
kunskapsuppbyggnaden om Sveriges biologiska förhållanden
kan förstärkas.

I uppdraget ingår också att föreslå hur den kunskap som finns spridd på länsstyrelser, kommuner, statliga myndigheter, universitet och ideella organisationer om Sveriges biologiska mångfald skall kunna bli mer lättillgänglig!

Ytterligare ett viktigt led i kunskapsuppbyggnaden om Sveriges biologiska mångfald är att regeringen säkrat finansieringen av artprojektets arbete med att ta fram en nationalnyckel över de 55 000 kända arter som finns ilandet. Regeringen anslog i september 30 mkr per år för detta fantastiska projekt som kommer att ta årtionden att slutföra men som jag är övertygad om att kommer ha stor relevans för de närmaste hundra årens arbete.

Statliga inventeringar och akademisk forskning i all ära. Men jag undrar om den ideella kunskapsuppbyggnaden, inom något annat område, har haft så stor betydelse som inom naturvården. Vad skulle vi egentligen veta om göktytans utbredning eller stenskvättans flyttningsmönster utan de miljontals timmar som Sveriges Ornitologiska Förening lagt ner på häckfågelsinventeringar och ringmärkning. Vad skulle vi veta om flora, och fauna utan det engagemang och den kunskap som de 100 000-tals medlemmarna i SNF, Jägarförbundet, Botaniska och Entomologiska föreningen samlat under årens lopp och publicerats i landskapsflorer och lagts ut på nätet i artportaler mm. Er insats kommer vara ovärderlig även framöver för att vi skall öka vår kunskap om vad vi har.

För det tredje. Vi behöver ett ökat lokalt engagemang och delaktighet i naturvårdsarbetet. Regeringen har i den samlade naturvårdspolitiken starkt betonat vikten för myndigheterna att skapa plattformer för dialog med allmänheten och markägarna i naturvårdsarbetet. Den demokratiska dialogen är en förutsättning för ett framgångsrikt naturvårdsarbete och bevarandet av den biologiska mångfalden.

Det utvecklingsarbete som sker kring naturvårdens samverkansformer måste fortsätta.

Vi behöver också ett ökat lokalt engagemang och fler aktiva
aktörer i det lokala naturvårdsarbetet. Det är mycket glädjande att det har kommit in ansökningar från inte mindre än 160 kommuner till den kommunala och lokala naturvårdssatsningen om 300 miljoner kronor som regeringen lanserade förra året.

Programmet ser vi som ett viktigt verktyg för att stimulera lokala initiativ inte bara från kommunernas sida utan även för naturskyddsföreningar, friluftsfrämjare och lokala
byutvecklingsgrupper.

För det fjärde. Vi behöver se naturvården som en utvecklingsfaktor att räkna med. Naturvården har kanske på grund av att den vuxit i styrka och blivit resursstarkare under senaste åren upplevts av vissa som en grön filt som kan lägga hämsko på den lokala och regionala utvecklingen. En känd ordförande för ett statligt skogsbolag har tidigare i media på fullt allvar hävdat att naturvården hotar 1000-tals arbetstillfällen!

Detta stämmer inte!! Jag skulle snarare vilja hävda att
naturvården och inte minst skyddade områden är en resurs och bas för lokal utveckling och företagande. En väl bevarad natur är en grundförutsättning för den snabbt expanderande delen av turistnäringen som baseras på natur- och kultur. I dag har vi ca 3000 naturturist företag i Sverige som bidrar till den lokala utvecklingen (men bara 1 500 yrkesverksamma fiskare).

Förvaltningen av våra naturområden bidrar också till lokal
utveckling genom att lokala brukare, entrepenörer, markägare och föreningar sköter den praktiska förvaltningen mot avtalad ersättning.

I förra veckan höll jag och skogs- och turistminister Ulrika Messing en Folk och Naturkonferens uppe i Överkalix på temat Lokal utveckling och företagande med Naturen och skogen som bas. Där diskuterade vi och ett 80-tal deltagare i tankesmedjor bl.a. hur naturvården skall kunna bli en utvecklingsfaktor att räkna med! Vi kommer nu gå vidare genom att ge departementens tjänstemän i uppdrag att se över hur de rekommendationer som konferensen gav till regeringen skall kunna omvandlas i politisk handling.

Om ni vill bidraga till diskussionen eller lyssna på de anföranden som hölls så kan ni gå in på Regeringens hemsida!

För det femte. Vi behöver resurser som svara mot ambitionerna. Ett viktigt verktyg i naturvårdsarbetet för att bevara biologisk mångfald och stimulera friluftsliv är områdesskyddet i form av naturreservatsavsättningar. I den OECD-granskning som nyligen gjordes av vår miljöpolitik konstaterades att Sverige gjort stora framsteg sedan den senaste utvärderingen när det gäller områdesskyddet. Men man konstaterade samtidigt att Sverige fortfarande ligger under genomsnittet när det gäller avsättning av skyddade områden bland OECD-länderna.

De skyddade områdena bör ses som en investering för framtiden.

Därför investerar vi nu kraftfullt i biologisk mångfald! Budgeten för naturvårdsarbetet har nästan 10-dubblats under en 10-årsperiod. Regeringen räknar nu med att avsätta närmare 2000 miljoner kronor år 2006 för anslaget för biologisk mångfald.

Detta är en ökning som jag vill påstå saknar motsvarighet i
statsbudgeten. Utmaningen inför framtiden är att bibehålla eller öka denna ambitionsnivå. Det oroar mig mycket att det har kommit in motioner från Moderaterna och andra borgerliga partier som föreslår en halvering av anslaget. Det vore ett dråpslag för arbetet att nå 2010-målet. Vi måste långsiktigt säkra minst en lika hög resurstillgång som vi har idag.

För det sjätte. Vi behöver ett utökat sektorsansvar. Statliga insatser kommer inte ensamma att kunna säkra att utarmningen av biologisk mångfald stoppas. Sektorerna kommer att behöva att ta ett betydligt större sektorsansvar.

Vi kan inte ha en fiskeflotta som fiskar ner 60% av världens fisken på nivåer som ligger under vad som är biologiskt hållbart.

Sjöfartsnäringen måste ta fullt ansvar för sitt tonnage så att utsläpp och haverier inte orsakar nya marina miljökatastrofer.

Skogsbolagen måste ta sitt sektorsansvar fullt ut även i tider då man upplever råvarubrist. Detta gäller inte minst de statliga skogsförvaltarna som skall vara föredömen när det gäller uthålligt skogsbruk.

Jordbruket har fortfarande en betydande hemläxa att göra för att bidra till minskat kväveläckage.

Som jag ser det är en av våra stora utmaning framöver att
tillsammans med näringarna utveckla ett sektorsansvar som gör det möjligt att uppnå 2010 målet!

För det sjunde. Vi behöver se biologisk mångfald som en integrerad del av vår internationella politik och utvecklingssamarbetet.

Om vi skall klara av att nå 2010 målet om biologisk mångfald på regional och global nivå så behöver vi ytterligare utveckla det internationella samarbetet kring biologisk mångfald och våra ekosystem. Regionalt så kommer vi att fortsätta att prioritera arbetet kring Östersjön och Nordsjön under de kommande åren.

På den globala arenan kommer vi fortsätta att hålla en hög profil inom konventionen om biologisk mångfald och de andra 10-tal internationella naturvårdskonventionerna som vi är part till men även noga följa arbetet inom de organisationer som fokuserar på fiske, skogs- och jordbruksfrågor.

Fattigdomsbekämpning är hörnstenen i den svenska politiken för global utveckling. Biologisk mångfald och fattigdomsbekämpning är intimt förknippade. Desto fattigare du är ju mer beroende är du av den biologiska mångfalden och de lokala naturresurserna för din överlevnad och försörjning.

Merparten av inkomsterna för den fattigaste delen av världens befolkning härstammar direkt från den biologiska mångfalden i form av fisk, skogsprodukter och odlade grödor. Att skapa nödvändiga förutsättningar för ett uthålligt nyttjande av den lokala mångfalden och naturresurserna är en högt prioriterad del av svenskt utvecklingssamarbete. Regeringen har nu anslagit ytterligare en miljard för miljöutvecklingssamarbete, en del av dessa medel kommer även gå till att stärka det redan nu omfattande biståndet till naturresurssektorn.

För det åttonde. Vi behöver ett paradigmskifte - Naturvården är en del av välfärdspolitiken och vårt samhällsbyggande. I grunden är samhällsutvecklingen beroende av ekosystemens och den biologiska mångfaldens kapacitet att leverera livsviktiga naturresuser som dricksvatten, timmer, fisk, kött och grödor.

Men de ekologiska systemen levererar också livsviktiga
ekosystemtjänster som jordmånsbildning vattenhushållning och rening av vatten, nedbrytning av organiskt material och
syretillverkning.

Att praktisk naturvård, friluftsliv och biologisk mångfald är en del av:
-välfärdspolitiken,

- folkhälsopolitiken

- näringslivspolitiken

- turistpolitiken

- hållbarhetspolitiken

- arbetet med det gröna folkhemmet

är kanske något som är självklart för oss som är här men inte för alla inte minst bland mina politikerkollegor!

Jag är övertygad om att när vi nu på måndag inrättar ett nytt departement ,Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet,
kommer vi att få en ännu bättre plattform för den integrerade syn på politiken kring hållbar utveckling som är en förutsättning för att vi skall kunna nå 2010 målet och stoppa utarmningen av vår biologiska mångfald.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka alla er som under årens lopp bidragit till Natura 2000-processen och att vi nu genom era insatser har tagit ett steg mot att nå 2010-målet att stoppa utarmningen av biologisk mångfald!

Tack!