För tio år sedan tog socialdemokraterna över en vanskött ekonomi från den borgerliga fyrpartiregeringen.

På dessa tio år har en kvarts miljon fler människor i Sverige fått ett jobb. Drygt 40 000 färre människor är beroende av socialbidrag. Den gemensamma sektorn, med sjukvården, omsorgen och skolan, har fått ökade resurser.

Inte bara statsministern har fått hjälp med sin höft. Antalet höftledsoperationer har ökat med nästan en tredjedel under tioårsperioden 1992-2002. Under samma period har antalet starroperationer mer än fördubblats. Och överlevnaden i cancersjukdomar förbättras ständigt.

Sjukvården blir allt bättre på att ta hand om de minsta. Under 1990-talet halverades spädbarnsdödligheten i Sverige. Föräldraledigheten har vidare förlängts och barnomsorgsavgifterna sänkts kraftigt de senaste åren.

Samtidigt är arbetslösheten fortfarande alldeles för hög och det saknas inte utmaningar för framtidens välfärd.

Det finns skäl att stanna till och reflektera lite över de tio år som gått. Åren 1991 till 1994 var katastrofala för svensk ekonomi. Statsskulden fördubblades, arbetslösheten trefaldigades och marknadsräntorna sköt i höjden. De svenska offentliga finanserna tillhörde industrivärldens sämsta. Utgifterna ökade okontrollerat och budgetunderskottet växte för varje år. År 1994 beräknades statens lånebehov uppgå till över 200 miljarder kronor. Tillväxten var historiskt låg. Arbetslösheten ökade lavinartat.

Krisen gick så långt att Björn Wolrath, dåvarande VD för Skandia, sommaren 1994 gick ut i svensk press och meddelade att Skandia inte avsåg att köpa några svenska statsobligationer förrän de svenska offentliga finanserna var under kontroll. Några månader efter Björn Wolraths utspel fick den borgerliga regeringen sparken. Väljarna ville ha ett nytt styre.

Den nytillträdda socialdemokratiska regeringen fick ta över. Omvärlden var skeptisk till om det var möjligt att få Sverige på fötter. De utländska kreditvärderingsinstituten sänkte Sveriges betyg, vilket gjorde det dyrare för Sverige att låna pengar.

Saneringsarbetet som inleddes hösten 1994 innebar svårigheter för många människor. Men det var nödvändigt för att rädda grunderna för välfärdssamhället. Genom åtgärderna fick regeringen kontroll över utvecklingen. Den offentliga skuldsättningen slutade att öka och räntorna sjönk.

Saneringsarbetet var dock inte tillräckligt. Det behövdes nya instrument för att förhindra framtida katastrofer. Därför har den socialdemokratiska regeringen infört ett nytt finanspolitiskt ramverk:

• Utgiftstaken är budgetpolitikens främsta styrinstrument. De ser till att tillfälligt högre inkomster inte används för varaktigt högre utgifter. Därmed undviks stora nedskärningar i sämre tider.
• Saldomålet innebär att de offentliga finanserna ska visa på ett överskott på två procent av bruttonationalprodukten, BNP, över en konjunkturcykel. Överskottsmålet innebär att statsskulden kan minska som andel av BNP samtidigt som tillgångar byggs upp inom det allmänna pensionssystemet. Därigenom skapas buffertar för att möta framtida påfrestningar på välfärdssystemet. Saldomålet skapar också utrymme för finanspolitiken att bidra till att dämpa konjunktursvängningarna.

Företagen blev optimistiska och började anställa folk igen. År 2000 nåddes målet om en halverad öppen arbetslöshet till fyra procent. Sedan 1994 har sysselsättningen ökat med 270 000 personer.

Åren 1991-1994 var den genomsnittliga tillväxten i Sverige knappt 0,3 procent per år. Sverige stod i stort sett stilla. Åren 1995-2003 var den genomsnittliga tillväxten 2,8 procent per år. Bruttonationalprodukten ökade med ungefär 45 000 kronor per invånare under åren 1995 till 2003.

Sverige hade en högre tillväxt än både OECD-länderna och EU under perioden. Tillväxten i Sverige var i genomsnitt 2,8 procent per år, medan den var 2,1 procent per år i EU.

Sverige har på många sätt blivit ett bättre land att leva i de senaste tio åren. Men

så länge det finns orättvisor, otrygghet och arbetslöshet har vi arbetsuppgifter ogjorda. Den svaga internationella konjunkturen har dessutom inneburit att arbetslösheten stigit igen. I år är den över fem procent. Framförallt är det ungdomar och invandrare som är drabbade. Men även många äldre lämnar arbetsmarknaden mot sin vilja. Socialdemokratin accepterar inte en sådan utveckling.

• Den öppna arbetslösheten ska pressas tillbaka under fyra procent
• Antalet personer som är beroende av socialbidrag ska fortsätta att minska. Målet är att nivån från 1999 om 115 200 socialbidragsberoende personer ska halveras till 57 600 personer. 2003 var antalet ner i 81 000 personer.
• Frånvaron på grund av ohälsa ska halveras från 2002 till 2008.
• En särskild sysselsättningsmarginal bör införas i statsbudgeten, som ska kunna användas för att bekämpa arbetslösheten under lågkonjunkturer

Människor möter fortfarande många hinder på arbetsmarknaden. Diskriminering, otrygghet, dåligt ledarskap, bristfälligt mottagande och osäkerhet är exempel på dessa. Det är inte ett hållbart sätt att använda Sveriges resurser på.

Att vilja men inte kunna byta jobb skapar vanmakt och olust. Därför ska arbetsförmedlingarna ge service även till dem som har arbeten idag.

Många människor med funktionshinder står idag utanför arbetsmarknaden. Det är inte rimligt. Arbetsplatserna måste anpassas så att alla kan arbeta och diskrimineringen mot handikappade måste upphöra.

Det ska löna sig att arbeta. Därför ska skatte- och bidragssystem ses över för att minska marginaleffekter för låginkomsttagare och bryta fattigdomsfällor. Andelen som betalar statlig skatt ska sänkas till 15 procent.

Invandrare har ofta hög utbildningsnivå, men arbetsgivare väljer hellre att anställa svenskar. Många invandrare får vänta länge innan de kan börja arbeta i Sverige. De problemen måste samhället ta itu med.

Sverige är fortfarande inte jämställt. Kvinnor har sämre arbetsvillkor, tjänar mindre, är oftare sjukskrivna och når mer sällan ledande befattningar än män. Det hämmar utvecklingen av Sverige. Alla ska ha lika lön för likvärdigt arbete. Människors föräldraledighet ska inte kunna utnyttjas som uppsägningstid.

De svenska reallönerna har haft ett uppsving under senare år men är fortfarande lägre än i flera jämförbara länder. Sverige har gott om små- och medelstora företag, men behöver ännu fler företagare för att kunna möta det omvandlingstryck det svenska näringslivet står inför. Den svenska tillväxttakten ska vara fortsatt hög och uthållig.

Den senaste tiden har varit kantad av företagsskandaler. Ett samhälle har svårt att utvecklas om det präglas av misstro och tvivel. Ekonomisk brottslighet och fusk måste bekämpas.

• Kartellbildningar ska mötas med hårdare tag. Möjligheterna att införa ett individuellt skadeståndsansvar för ledande aktörer måste prövas. Sverige måste driva på för ökad konkurrens på EU:s finansmarknader.
• Kontantbranscherna måste städas upp. Kontrollen av F-skattsedlar måste öka. Svartarbete ska inte kunna döljas genom olika företagskonstruktioner
• Det får inte förekomma fusk med våra välfärdssystem. Utbetalningarna från försäkringskassorna, CSN, a-kassorna och socialtjänsten ska samköras

När vi summerar resultatet av tio års socialdemokratiskt regeringsinnehav, kan vi konstatera att vi har ett läge med starka offentliga finanser. Trots de senaste åren av lågkonjunktur har vi en avsevärt lägre arbetslöshet än vad som var fallet 1994. Detta innebär att Sverige nu har en stark position när vi ser en begynnande högkonjunktur.

Sverige står inför ett vägval. Det handlar om Sverige ska utvecklas i riktning mot mer jämlikhet och rättvisa eller mot mer av skillnader och utanförskap. Socialdemokratins vägval för framtiden bärs upp av strävan efter frihet, jämlikhet och solidaritet. Trygga människor vågar mer - byta jobb, starta eget företag, gå en utbildning, flytta till annan ort, engagera sig i samhällsbygget; allt sådant som berikar och driver samhällsutvecklingen framåt.

Bosse Ringholm
finansminister (s)

Mer läsning:
Rapport om den ekonomiska utvecklingen >>

[2004-07-23]