Ska högern fortsätta styra i EU?

Debattartikel av Göran Färm publicerad i LO-tidningen

Den här gången dominerar andra perspektiv. Vi har fått en rad partiskiljande sakfrågor på dagordningen - klimat- och kemikaliepolitiken, tillväxtfrågorna i form av avregleringar och skatter mm. Inte minst har arbetsmarknaden hamnat i fokus i samband med debatten om EUs utvidgning och övergångsregler, och nu än mer i form av debatten om det s k tjänstedirektivet.
Detta är bra, av flera skäl: Äntligen kan vi få en debatt om vad vi vill med EU och varför det är viktigt att välja rätt politiker också på EU-nivå. För arbetarrörelsen har det också det goda med sig att vi slipper stå på samma sida som moderaterna. Här finns en tydlig höger-vänstermotsättning. Det gör att socialdemokratin och facket står mer enade i Europafrågor än på länge. Oavsett hur vi röstade om Euron är vi eniga om löntagarnas rättigheter och en ambitiös miljöpolitik.
Valet till Europaparlamentet är viktigt. EU har under åren fått allt fler befogenheter när medlemsstaterna har sett att allt fler frågor kräver en gränsöverskridande politik. Inom EU har parlamentet fått mer makt, därför att det är orimligt i längden att lagstifta utan medverkan av folkvalda politiker.

Var går då skiljelinjerna inför Europavalet?
Det blir mer och mer tydligt att moderaterna, liksom högern i t ex England, spelar på många medborgares EU-skepsis. Det fanns en tid då man på (m):s hemsida avslöjade myter om EU. Nu driver de istället själva en valrörelse som underblåser myterna. I en av de första valdebatterna jag hörde drev moderaten två teser: att EU lär ha haft synpunkter på lakritspipor, vilket var ett bevis för att EU lägger sig i för mycket, och att sossarna nog vill ge EU beskattningsrätt.
Men när (m) skäller på att EU lägger sig i för mycket är motivet att högern vill ha ett EU som bara är fri inre marknad, med fritt fram för företagen och fritt fram för skattekonkurrens och social dumping. Där går huvudmotsättningen mellan dem som bara vill ha en fri marknad och oss som därtill vill använda EU för att sätta gränser för de alltmer gränsöverskridande marknadskrafterna i form av arbetsrättsliga minimiregler, miljöpolitik, minimiskatter osv.
För att ta skatterna först: Svenska sossar i Europaparlamentet har aldrig röstat för att ge EU beskattningsrätt. Den fjäder (m) nu gör en höna av handlar om att vi förr röstade för ett betänkande där det står att EU bör få mer budgetmässig "autonomi". För oss har detta aldrig betytt beskattningsrätt, men när vi insåg att (m) systematiskt använde dessa ord emot oss beslöt vi aktivt jobba för att få bort dem. Det lyckades, så i det betänkande om EUs inkomster som parlamentet har antagit i år finns inte ett ord om EU-skatt, inte ens om "autonomi".
Däremot är vi för att EU sätter gränser för möjligheterna till skattedumping. Många skattebaser är idag så rörliga att de utsätts för hård skattekonkurrens från andra länder, t ex företags- och kapitalskatter, skatter på varor som diesel och alkohol. Socialdemokratin vill att EU enas om minimiskatter på vissa av dessa områden, i första hand med enhälliga beslut. På sikt får vi se om det fungerar, eller om vi bör gå mot majoritetsbeslut.

En av de tydligaste höger-vänsterfrågorna är miljöpolitiken och frågan om en hållbar utveckling. Vår socialdemokratiska miljökommissionär Margot Wallström slåss stenhårt för två ödesfrågor: att förverkliga Kyotoprotokollet om klimatpolitik och utsläpp, och att genomföra en gemensam kemikaliepolitik genom det s k REACH-systemet. Företagen mobiliserar nu en lobbykampanj mot Margots linje, understödda av högerkrafterna i politiken.
Lika tydlig är frågan om Lissabonprocessen, där högern och liberalerna försöker vrida profilen från en god balans mellan tillväxtpolitik och välfärd till ett alltmer ensidigt fokus på avregleringar och skattesänkningar.
En annan tydlig fråga, som jag inte ska fördjupa mig i, är tjänstedirektivet. Bara några ord om huvudproblemet: Kommissionen, i detta fall dess ende nyliberale kommissionär Bolkestein, har lagt ett förslag som kan leda till att vedertagna principer (utstationeringsprincipen) som innebär att lagar och avtal ska gälla alla i det land där arbetet utförs, kan hamna i sådan konflikt med den s k ursprungslandsprincipen, som har fungerat väl vad gäller varor, att löntagarnas och konsumenternas möjligheter att bevaka sina rättigheter omöjliggörs.
Det är oacceptabelt och måste stoppas. Den intressanta motsättningen här går gentemot borgerligheten som uppenbart ser detta som en fördel. Bara detta är ett mycket tungt skäl att få varenda LO-, TCO- och SACO-medlem att gå och rösta (s).
Här har vi också en skiljelinje gentemot vänsterpartiet som vill kasta ut barnet med badvattnet och säga nej till hela idén om en inre marknad för tjänster. Det vore förödande för våra möjligheter att öka tillväxten och skapa nya jobb på ett område som idag väger klart tyngre än industrin, och där inte minst Sverige har stora möjligheter i form av tjänsteexport.

Margot Wallström och jag har nyligen skrivit en bok, "Folkens Europa eller Varför är det så svårt att älska EU?", där vi tecknar några framtidsvisioner för EU-samarbetet. De handlar om en hålbar utveckling, om ett fortsatt fredsarbete i opposition mot tidens militaristiska trender, om ett EU för hela Europa inklusive Balkan och Turkiet, om ett EU till skydd för vanligt folk vad gäller trygghet mot brott, skydd för löntagarnas och konsumenternas rättigheter osv - och inte minst: visionen om ett mycket mer demokratiskt och öppet EU.
Den senare visionen antyder att vi inte bara kan försvara EU. EU behövs, men måste också skärpa sig. Vi måste utsätta EUs budget för samma tuffa omprioriteringar och sparsamhet som varje nationell statsbudget, så att pengarna används rätt. Vi måste fortsätta kampen mot fiffel, slöseri och onödig byråkrati. Ett viktigt steg i den riktningen var EU-parlamentets beslut häromveckan att göra om vårt orimliga reseersättningssystem till regler som bara ersätter faktiskt utlagda biljettkostnader. Inte minst är det dags för ett stort förenklings- och moderniseringsprojekt, det inser alla som någon gång sökt pengar från EU.

Europaparlamentsvalet den 13 juni handlar om maktskifte i EU. Ska vi låta högern med Berlusconi i spetsen få fortsätta regera (och kom ihåg: i EU är moderater och kristdemokrater med i samma parti som Berlusconi)? Eller ska vi ändra balansen i riktning mot en center/vänstermajoritet? Det är inte omöjligt. Socialdemokratin, och andra krafter i opposition mot högern, går kraftigt framåt i Spanien, Italien och Frankrike. Vi har regeringsmakten i de största av de nya länderna: Polen, Tjeckien och Ungern.
Så visst har vi chansen. Att mobilisera s-väljare blir extra viktigt, eftersom vi nu ser hur hel- och halvnazisterna i National-Demokraterna och Sverige-Demokraterna mobiliserar för ett genombrott i EU-valet. Men med ett bra valdeltagande har de ingen chans. Det är ett starkt argument för den tveksamme att rösta den 13 juni.

Göran Färm (s)
Europaparlamentariker