Många journalister har fastnat för vänsterpartiets argument att vi socialdemokrater röstar lika som moderaterna i Europaparlamentet. De hänvisar till Magnus Blomgren vid Umeå universitet, också aktiv vänsterpartist.

När den brittiska forskaren Simon Hix gått igenom 11 000 omröstningar har han funnit att det finns en tydlig polarisering mellan höger och vänster. Han konstaterar att avståndet mellan partierna på högervänsterskalan är det viktigaste förklaringen till hur man formar koalitioner. Det innebär att vi socialdemoakter i parlamentet i första hand söker stöd i omröstning av vänsterpartiets grupp och de gröna och den konservativa gruppen i första hand samarbetar med den liberala gruppen. Simon Hix konstaterar också att Europaparlamentet är den enda av EU:s institutioner där debatten och omröstningarna huvudsakligen sker efter den traditionella högervänsterskalan.

Och enligt honom störs inte den bilden av att man ändå i stor utsträckning röstar över partigränserna i slutomröstningarna Simon Hix är långt ifrån den enda forskaren som kommit fram till denna slutsats men den som svenska tidningar just nu diskuterar.

För att fatta beslut när man stiftar lagar krävs absolut majoritet i parlamentet. Det innebär 367 röster. Ingen grupp är så stor. Därför måste man samla röster över partigränserna för att alls kunna fatta beslut. Och det är därför valet till parlamentet är så viktigt. Ska vi komma tillbaka till den situation där socialdemokraterna som största parti kunde samla majoriteter till vänster eller ska konservativa, nyliberaler och liberaler fortsätta dominera parlamentet? Det är det valet den 13 juni avgör.

Den undersökning som vänsterpartiet hänvisar till tar bara reda på hur m och s röstar, inga andra partier. Den tes man vill bevisa är att den viktiga skiljelinjen inte går mellan höger och vänster utan mellan stor och liten, mellan EU-kritiska och okritiska. Det är inte korrekt!

Miljöpartiet i Sverige ansluter sig till vänsterpartiets tolkning, I ett pressmeddelande avfärdar de Hix och andra forskare. Det är en myt att detta skulle vara ett högervänsterval mellan moderater och socialdemokrater säger de Det är i själva verket grön-vänstern som står för oppositionen i EU-parlamentet. Inte heller detta är korrekt: De svenska miljöpartisterna är fullständigt isolerade i sin partigrupp, de gröna.

Simon Hix visar att alla partier röstar lika ibland i olika konstellationer .

Men i ingetdera fallet säger just procentandelen tillfällen när man röstar lika något om vad man röstar om. Det är där Simon Hix skiljer sig från Magnus Blomgren. Han har också sett till innehållet i frågorna. Han konstaterar att det inte är skillnader i storlek mellan partier utan var man står i högervänsterskalan som avgör vilka man samarbetar med och hur man röstar i frågor som rör arbetsmarkand, löntagares och konsumenters rättigheter.

För att ge en bild av att detta att rösta lika är en naturlig del av arbetet i parlamentet har vi gjort en röstkontroll av fem slumpmässigt valda sessioner under den just avslutade mandatperioden:

m+s v+m

Januari 2001 28/50 = 56 % 16/50 = 32 %

Juli 2002 35/83 = 42 % 20/83 = 24 %

April 2003 57/104 = 55 % 43/104 = 41%

Juni 2003 57/88 = 65 % 43/88 = 49 %

Maj 2002 49/81 = 60 % 46/81 = 56 %

Procent i genomsnitt 278/5 = 55,6 % 186/5 = 37,5 %

226/406 = 55 %

Totalt 406 knapptryckningar

168/406 = 41 %

Totalt 406 knapptryckningar

De enda två svenska partier som dessutom i viss uträckning röstar lika som extremhögern i Le Pens Front National och deras systerpartier är dessutom moderaterna och vänsterpartiet.

Under Europaparlamentets junisession 2003 röstade Jonas Sjöstedt på samma sätt som Nationella Frontens parlamentsledamöter minst 34 gånger. Under majsessionen 2002 röstade Sjöstedt och Nationella fronten likadant minst 19 gånger. Och då räknar vi bara de omröstningar som drivs till namnupprop. Hur många gånger Sjöstedt röstat likadant som extremhögern i andra omröstningar vet Sjöstedt.

För att få en svensk relief till uppgifterna som förs fram i Europavalrörelsen har vi bett riksdagens utredningstjänste redogöra för hur det ser ut i den svenska riksdagen. De allra felsta ansernog att det finns en tydlig skiljelinje mellan partierna i riksdagen och mellan höger och vänster där. Utredningstjänsten har kontrollerat riksdagmötet 2002/2003. Siffrorna baseras på de uppgifter som redovisas i Rixlex (databaserna Beslut0203 och Protarkiv 0203). Med att partierna "röstat lika" menas att majoriteten av närvarande ledamöter i respektive parti röstat på samma sätt vid huvudvoteringarna.

2119 av 2813 (dvs 75 %) beslut i kammaren togs med acklamation.

Vid 348 av de övriga 694 besluten (dvs 50 %) röstade (s) och (m) på samma sätt vid huvudvoteringen (se bilaga 1009bil1.doc för närmare uppgifter om dessa beslut).

Vid 223 av de övriga 694 besluten (dvs 32 %) röstade (v) och (m) på samma sätt vid huvudvoteringen (se bilaga 1009bil2.doc för närmare uppgifter om dessa beslut).

Slutsatsen är alltså att arbetet i Europaparlamentet och i den svenska riksdagen är likartat och att det val som väljarna har att göra är detsamma i Europavalet som i ett vanligt riksdagsval.