Stabila regler på arbetsmarknaden är viktigt för den Svenska välfärden!

Det är uppenbart att en av de viktiga frågorna i höstens valdebatt blir om vilka spelregler som skall gälla på Svensk arbetsmarknad. Det kan av vissa uppfattas som byråkratisk pennfäktning att debattera regler kring anställningsformer. Men varje förändring i anställningstryggheten skapar omgående otrygghet och därmed ohälsa. Varje ifrågasättande av kollektivavtalens roll på arbetsmarknaden innebär att man försöker att införa möjligheten till att konkurrera med dåliga anställningsförhållanden och löner.

Trygga anställningar en viktig del i människors välfärd.

Många, inte minst lågavlönade kvinnor och svenskar med utländsk bakgrund, tvingas gå från det ena vikariatet till det andra. Sämst ställning har de behovsanställda som får rycka in med kort varsel och vars anställning upphör när timmarna är fullgjorda. Så får det inte fortsätta. Antalet otrygga anställningsformer måste minska och fastare anställningar öka. Lagstiftningen måste säkerställas och förstärkas så att inte dåliga anställningsvillkor kan användas som konkurrensmedel. Företrädesrätten vid återanställning får inte sättas ur spel när arbetsgivare hyr in personal från bemanningsföretag. Borglighetens & miljöpartiets undantag från turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, måste tas bort. Denna lucka i anställningsskyddet innebär att det införts en godtycklighet utifrån personrelaterade värderingar istället för det kompetensbehov som finns i företaget.

Många kvinnor jobbar deltid, trots att de inget hellre vill än att få gå upp i heltid. Normen för anställningar måste bli heltid. Lagstiftningen behöver därför stärkas så att heltider premieras som anställningsform.

På moderaternas hemsida presenteras den Borgliga alliansens nya näringspolitik och en av punkterna lyder: ”Vi vill förändra anställningsskyddet för att öka anställningsbarheten”.

Detta visar uppenbart att dom avser att ta bort den trygghet som finns för Svenska löntagare.

Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar för ohälsan.

Den arbetsrelaterade ohälsan som finns på Svensk arbetsmarknad är oacceptabel. Idag är många, främst lågavlönade kvinnor, sjukskrivna. Det är inte rimligt att någon skall behöva bli sjuk av sitt arbete. Alla måste ta ansvar för sin egen hälsa, men arbetsgivarna och samhället i övrigt måste också ta sitt ansvar. Alla ska ha rätt till en lagstadgad och kvalitetssäkrad företagshälsovård och ett förebyggande hälsoarbete. Den som blir sjuk måste snabb få hjälp och rehabilitering. Den som inte kan gå tillbaka till sin gamla arbetsplats eller sitt tidigare yrke ska få samma hjälp med omskolning som andra arbetssökande. Detta är rätten till ett arbete på mänskliga villkor som Socialdemokraterna kämpar för.

Motverka lönediskrimineringen.

Arbetsmarknadens parter måste gemensamt komma tillrätta med den lönediskrimineringen som fortfarande finns. Kvinnor tjänar bara 92 procent av männens lön – om man tar hänsyn till ålder, utbildningsnivå, bransch, arbetstid och yrke. Det är inte värdigt en modern arbetsmarknad att den här typen av skillnader förekommer. Lika lön för lika och likvärdigt arbete ska inte vara ett slagord utan måste bli en verklighet. Alla vackra jämställdhetsplaner måste lämna bokhyllan och förverkligas i en realitet.

Den Borgerliga alliansen är tydlig i sina angrepp på den Svenska arbetsmarknadsmodellen.

Under den såkallade Vaxholmskonflikten var man öppet kritisk till att fackföreningsrörelsen hindrade att man använde dåliga löner och anställningsförhållanden som konkurrensmedel.

I sin gemensamma ekonomiska rapport talar man i klartext om att anställningstryggheten skall försämras. Kraftiga höjningar av egenavgiften till arbetslöshetskassan redovisas, istället för som idag att merparten bekostas genom gemensam skattefinansiering.

I rapporten går man till och med så långt att man säger att det är den arbetslöses eget fel att han/hon inte har något jobb. Man använder inte det ordvalet, men att säga att problemet ligger i att den lilla ekonomiska skillnaden mellan arbete och arbetslöshet så säger man också att om man vill jobba då finns det jobb.

Hela alliansens rapport präglas av att en skrämmande människosyn där lösningarna ligger i sämre anställningsvillkor och lägre löner. På det här sättet har man bäddat för en ideologisk valrörelse där synen på vanliga människor och konsekvenserna på deras vardagliga jobb, eller brist på, kommer att prägla debatten.

Givetvis är vi Socialdemokrater tacksamma för att Borgligheten så tydligt bekänner färg, i dom för oss så viktiga frågorna om anställningstryggheten och de villkor på arbetsmarknaden som kollektivavtalen representerar. För det handlar om vanliga människors trygghet, om att barnfamiljer och andra ska ha löner som räcker till både hyra, mat, kläder och fritidsintressen.

Stefan Skoglund (S)          Ingemar Samuelsson (S)