Dessa reformer har på ett avgörande sätt förändrat kvinnors liv, stöttat män i deras roll som pappor och stärkt barns rättigheter. Men fler reformer och ett starkt ledarskap krävs för att nå fortsatt framgång i jämställdhetspolitiken.

Viktigast är en reform av föräldraförsäkringen. Jämställdheten står och stampar för de breda kvinnogrupperna så länge ansvaret för hem och barn är ojämnt fördelat.

Vi ser att den effektivaste åtgärden för att stärka männens ansvar som pappor är att införa fler vikta månader för vardera föräldern i föräldraförsäkringen (”pappamånader”).

Sedan de två pappamånaderna infördes har mäns uttag av föräldraledighetsdagar ökat markant, från några få procent i början av 1990-talet till 23 procent i dag. Nu gäller det att våga ta nästa steg.

Det finns en bred samsyn om behovet att reformera föräldraförsäkringen för att skapa en mer jämställd arbetsmarknad. Både LO och TCO föreslår att fyra månader viks åt vardera föräldern. När kvinnorörelsen träffades på Kulturhuset i Stockholm den 8 mars i år för att kräva lön hela dagen, var samtliga närvarande politiska kvinnoförbund ense om att gå vidare med åtminstone en pappamånad till i föräldraförsäkringen. Just våra partier, som var de första att införa ”pappamånader”, bör nu ta chansen att lägga nya konkreta förslag på bordet om en fortsättning.

Liberala kvinnoförbundet vill ha fyra vikta månader åt vardera föräldern. S-kvinnor eftersträvar en helt individualiserad föräldraförsäkring, med en tredelning som första steg. Socialdemokraterna har också redan förespråkat en tredelning i beslut på partikongressen 2009. Nu handlar det om att gå från ord till handling.

Men hotas då inte valfriheten av en sådan reform, som många hävdar?

Vårt svar är att valfriheten redan i dag är begränsad, genom traditionsbundna normer och värderingar, men också genom att män och kvinnor möter så radikalt olika villkor på arbetsmarknaden.

Eftersom kvinnor i snitt har lägre lön redan när första barnet föds ser många familjer det som rationellt att mamman stannar hemma. Det kostar minst med den konstruktion som föräldraförsäkringen har. De flesta kvinnor möter också en positiv attityd till föräldraledigheten.

Men efter en lång föräldraledighet registreras mest deltid, flest vab-dagar och mest sjukfrånvaro på kvinnor. Den som har lägst lön blir borta mest från arbetsmarknaden, vilket ger ännu lägre lön och därefter en riktigt låg pension.

Med låg inkomst förblir många kvinnor ekonomisk beroende av sin partner – trots att de jobbar lika hårt och lika mycket. Kvinnors livsinkomst är i dag i genomsnitt bara 70 procent av männens.

När män ska bli föräldrar styrs de i stället ännu mer mot lönearbetet. Män som vill ta sitt ansvar som pappor möter ofta ifrågasättande och motstånd. Så är det inte minst i manligt dominerade arbetsmiljöer, där föräldraledighet är ovanligt och där kollegerna prioriterar jobbet. En undersökning som gjordes vid Göteborgs universitet av landets 250 största företag för några år sedan visade att en tredjedel av arbetsgivarna utövade någon form av motstånd mot mäns önskan att kombinera arbete och familj. En man förväntas inte satsa på familjen. Han förväntas lägga sin energi på jobbet. Så mister pappor chansen att vara närvarande i familjen.

Män med barn gynnas i löneutvecklingen medan kvinnor med barn missgynnas. TCO har dessutom visat i en rapport att det finns en dold barneffekt i lönesättningen. Kvinnor som har barn tjänar mindre än kvinnor utan barn, också omräknat per timme. För män är det tvärtom.

Men det finns hopp. Forskning visar att varje månad en pappa är föräldraledig är bra för mammans löneutveckling. Den motsatta effekten finns inte för män. För pappor är i stället varje månad de är föräldralediga bra för kontakten med barnen, något som kan vara avgörande vid en separation.

Föräldraförsäkringen bör utvecklas så att den stöttar unga familjer som vill leva jämställt. Jämställdhet i familjen och jämställdhet i arbetslivet hänger ihop. Jämställdhet är bra för både män och kvinnor, det är bra för barnen, och det är bra för samhället.

Socialdemokraterna och Folkpartiet har hittills varit garanter för jämställdheten och de modiga reformer som krävs för förändring, och även sporrat varandra i jämställdhetsarbetet. Vi vill att våra partier fortsätter att visa vägen i svensk jämställdhetspolitik.

LENA SOMMESTAD
Ordförande S-kvinnor