Publicerad på GP webb den 4 april 2012.
Ur ett kvinnoperspektiv – och med den politiska
utvecklingen i Tunisien och Egypten i minnet – finns det stor risk att
kvinnorna i Syrien står som förlorare när regimen väl faller. Enligt
Carl Bildt är kvinnors rättigheter den viktigaste framtidsfrågan i
Mellanöstern. Nu är det hög tid att regeringen går från ord till
handling, i EU, FN och andra relevanta sammanhang, skriver Viola
Furubjelke och Lena Sommestad.
Läget i Syrien blir alltmer förtvivlat. Sedan protesterna i Syrien
började våren 2011 har våldet trappats upp och förtrycket blivit alltmer
intensivt. Den syriska armén och säkerhetstjänsten har omringat städer
runt om i landet, blockerat tillförsel av mat, vatten och mediciner, och
hindrat hjälporganisationer från att komma fram. Tusentals syrier har
fängslats, torterats och dödats.
Det var den arabiska våren och de i huvudsak fredliga folkresningarna
i Tunisien och Egypten som inspirerade även syrierna. Med krav på
mänskliga rättigheter gick män, kvinnor och barn ut på gatorna med
endast slagord som vapen. Men dessa fredliga protester möttes i Syrien
med ett grymt och oproportionerligt våld.
I dag är det inte längre frågan om en civil folkresning i Syrien.
Upproret har militariserats. Väpnade grupper intar en allt mer
dominerande roll i oppositionen.
Våldsspiralen i Syrien måste brytas! Militariseringen av konflikten
har lett till en ännu hårdare repression från regimens sida. Den väpnade
oppositionen legitimerar i regimens ögon ännu tyngre våldsanvändning
och därmed ett ökat antal döda bland civilbefolkningen.
Samtidigt växer spänningarna inom oppositionen. Många har förordat en
icke- våldskamp. Dit hör inte minst kvinnor i opposition, som nu sviks
och marginaliseras i den befrielsekamp som de själva var med om att
starta. När endast vapen talar lämnas kvinnor ohörda.
Kvinnorna utgör en stor majoritet bland de hundratusentals människor
som nu flyr landet eller lever som internflyktingar. Kvinnor och barn på
flykt har en särskilt utsatt situation där våld, sexuella övergrepp och
kränkande behandling är vanligt.
Utrikesminister Carl Bildt har sagt i riksdagen att kvinnors
rättigheter är den viktigaste framtidsfrågan i Mellanöstern. Nu är det
hög tid att regeringen går från ord till handling, i EU, FN och andra
relevanta sammanhang!
Regeringen måste verka för att humanitära organisationer omedelbart
får tillträde till konflikthärjade områden och att en överenskommelse
mellan parterna förhandlas fram. Förhandlingarna ska följda det som
stadgas i FN:s resolution 1325, om kvinnor, fred och säkerhet.
Regeringen har också ett ansvar att verka för att uppbyggnaden av
framtidens Syrien sker på ett sätt som säkerställer kvinnors
rättigheter.
Ur ett kvinnoperspektiv – och med den politiska utvecklingen i
Tunisien och Egypten i minnet – finns det stor risk att kvinnorna i
Syrien står som förlorare när regimen väl faller. De som demonstrerade
för frihet kan tvingas att inse att friheten inte är avsedd för dem. En
sådan utveckling är oacceptabel!
Syriska kvinnor måste ges möjlighet att medverka i utformningen av en
ny konstitution, och en sådan ny konstitution måste tillförsäkra
kvinnor och män likhet inför lagen. Kvinnor måste tillförsäkras en god
representation i beslutande församlingar. En framtid i fred och frihet i
Syrien, måste också bli kvinnors fred och frihet.
VIOLA FURUBJELKE
Ambassadör i Syrien 2002–2005
LENA SOMMESTAD
Ordförande S-kvinnor