För en dryg vecka sedan hade VLT mitt senaste inlägg om att folkpartiet i Västerås anmälningar till Skolverket och Justitieombudsmannen (JO). Sedan dess kan jag nu se att liberala anmälarpartiet i Västerås har huggit i sten två gånger.

Redan i januari avskrev Skolverket en anmälan från folkpartiet om kommunens hantering av de individuella programmen. Detta ledde till att folkpartiet anmälde både Skolverket och kommunen till JO.

22 februari beslutade JO att folkpartiets anmälan mot både Skolverket och kommunen inte föranleder någon ytterligare åtgärd från JO:s sida.
Därefter har jag väntat på en ny svärm av anmälningar från folkpartiet i Västerås. Eller åtminstone ett försök till att bortförklara Skolverkets och JO:s tydliga besked.

Istället har folkpartiet i Västerås tillämpat den största möjliga tystnadens taktik om att man högg i sten två gånger. Delvis kan jag förstå tystnaden. Pinsamt är ju bara förnamnet på den anmälarcirkus som folkpartiets gruppledare Bengt-Åke Nilsson välsignat.

Jag vill ändå vara ofin och påminna om några frågor om anmälarcirkusen som hänger i luften.

För det första har Bengt-Åke Nilsson med emfas sagt att ansvariga både på Skolverket och JO önskat att folkpartiets JO-anmälan även skulle omfatta Skolverket. Detta går dock inte att läsa ut av det skriftliga materialet från vare sig Skolverket eller JO. Hur förklarar Bengt-Åke Nilsson att Skolverket och JO inte säger något om detta? Var finns beläggen?

För det andra innebär Skolverkets och JO:s uppmaningar om vilka som ska anmälas att folkpartiet i Västerås blir bulvan till både Skolverket och JO. Vilken saklig grund har dessa statliga myndigheter till att använda en lokalavdelning av folkpartiet som bulvan? Och varför ställer folkpartiet i Västerås med förtjusning upp på att vara bulvan åt statliga myndigheter?

För det tredje uppfattar jag att folkpartiets anmälningar till Skolverket och JO innebär en kritik mot de representanter för folkpartiets som funnits tidigare i utbildningsnämnden och som accepterat hanteringen av de individuella programmen. Är dessa fp-representanter medansvariga eller inte till hur utbildningsnämnden har hanterat de individuella programmen?

För det fjärde upplever jag att folkpartiet numera bara är intresserade av formalia ifråga om de individuella prorgammen. De elever och de problem som det handlar om kommer i andra och tredje hand. Andra partier hade en mer konstruktiv syn där berörda ungdomar står i centrum. När tänker folkpartiet komma tillbaka till konstruktiva samtal om individuella program?

För det femte är folkpartiets anmälarcirkus ett arenabyte från politik till juridik. På den politiska arenan har vi många möjligheter att plädera för vad vi vill. Men misslyckas folkpartiet på den politiska arenan flyttar man hela frågan till juridiken för att förhala, försvåra och förhindra att misshagliga beslut förverkligas. Är det så här folkpartiet kommer att göra fortsättningsvis?

Lars-Evert Larsson, förste vice ordförande (s) i utbildningsnämnden