En av mina absoluta favoriter är när zigenarflickan sjunger om sin önskan att få bli en riktigt svensk:

”Ljuva dröm att som en svensk se ut
att få lära sig att veta hut.
Det är en nåd att stilla bedja om
att få bli så jävla bra som dom”

Det är förundrande att drygt 40 år senare så är mycket fortfarande lika aktuellt.

Tage Danielsson har en särskild plats i mitt hjärta, med sin mjuka framtoning men där det under ödmjukheten och skrattet finns en benhård övertygelse som handlar om rättvisa och solidaritet.

Tage var en av socialdemokraternas tydligaste men kärleksfullaste kritiker och är en stor förebild för mig.

Hasse & Tage använde humorn och skrattet som medel för att nå människor med ett politiskt budskap. Det är något jag kan sakna i dagens underhållning.
Vad? -hade Tage sagt om dagens skola och sjukvård och vad? -hade han tyckt om dagens socialdemokrati?

Jag är övertygad om att vi idag befinner oss vid ett vägskäl när det gäller vår svenska hälso- och sjukvård. Precis som vi gjorde med skolan för sådär en 10-15 år sedan. Vi trodde kanske inte riktigt på att vår modell var den rätta.

Vi såg att det fanns problem och brister och vi drog fel slutsatser när det gällde vad som var lösningen på skolans problem. Resultatet ser vi idag med skolor och förskolor som drivs i syfte att skapa vinst till sina ägare och då menar jag inte oss skattebetalare.

Var det så vi hade tänkt?
Hälso- och sjukvården kostar ungefär 140 miljarder kronor om året. Det är mycket pengar som många är intresserade att komma över. Just nu går det likt en löpeld genom Sverige:

Vårdval - den ultimata och enda lösningen på de problem som finns inom sjukvården. Men är det verkligen så enkelt?

Högerns retorik om att vårdens problem är brist på valfrihet är en mycket grov förenkling. Är det verkligen brist på valfrihet som gör att vården inte hänger ihop för den som är gammal, skör och sjuk?

Är det brist på valfrihet som gör människor med kroniska sjukdomar, inte får tillräcklig hjälp att leva ett gott liv utifrån sina förutsättningar?

Självklart är svaret nej – verkligheten är mer komplex än så.

Styrkan i den svenska sjukvården är att den i allt väsentligt finns inom ett väl sammanhållet system. Men trots det sammanhållna systemet, med en huvudman, ser vi att det ibland brister i samverkan och samarbete. Hur blir det då när sjukvården splittras upp på många huvudmän?

Sjukvård som drivs i vinstsyfte är kostnadsdrivande och mindre effektiv genom att den premierar onödiga och lukrativa insatser.

Vårdval är ett system som gynnar de friska med lätta åkommor till förmån för de som är gamla, sjuka och sköra och de med kroniska sjukdomar.

Vårdval Stockholm har också visat sig vara en valfrihet för vårdgivarna – inte patienterna, genom att företagen etablerar sig i områden där de har störst möjlighet att tjäna pengar.

Förtroendet för hälso- och sjukvården handlar om vi kan komma tillrätta med den bristande tillgängligheten och samverkan som finns. Men det handlar också om resurser.

Vårdval innebär inte mer resurser till vården.
Vi socialdemokrater får inte tappa tron på att vår hälso- och sjukvårdmodell är bra och vi behöver också hitta lösningar på vårdens utmaningar. Och jag tror att det är bråttom. Vi måste dra lärdom av det som hänt när det gäller förskolan och skolan.

Därför behöver vi alla hjälpas åt att tala om värdet av en hälso- och sjukvård fri från kommersialism.

En sjukvård som ges efter behov och inte efterfrågan.

Carina Ödebring
(s) politiker inom

Jönöpings läns landsting

Det började redan hösten 2006. Då reducerade den borgerliga regeringen kraftigt anslaget till kommunal vuxenutbildning med 600 miljoner kronor. Man styrde också om hur resterande medel skulle fördelas. Tidigare fördelades resurserna utifrån kommunernas faktiska behov av stöd till lågutbildade, arbetslösa och invandrare. Detta mottsatte sig den borgerliga regeringen. Det fick till följd att många kommuner drastiskt fick minskade resurser till kommunal vuxenutbildning.

Sedan fortsatte den borgerliga regeringen med att ta bort rekryteringsbidraget. Ett stöd som syftade till att nå svårrekryterade personer som var 25 år eller äldre med kort tidigare utbildning. Det kunde vara personer som var eller riskerade att bli arbetslösa eller på grund av funktionshinder behövde extra tid för att uppnå studiemålen.

Nu har man fortsatt genom att helt sonika ta bort det korttidstudiestöd som vuxna personer har kunnat få för studier i mindre omfattning i vissa ämnen på grundskole- och gymnasienivå, såsom svenska, engelska, matematik och samhällsorienterade studier. Det drabbar en stor grupp vuxna som har en låg utbildningsnivå. Det visar på en njugg inställning till livslångt lärande.

Till det kommer att den borgerliga regeringen kraftigt minskat på resurserna för arbetsmarknadsutbildning. Företagare ropar efter arbetskraft, men nu finns inte tillräckligt med ekonomiska medel för att utbilda personer för nya jobb.

Det är också intressant att belysa borttagandet av rekryteringsbidraget och korttidsstudiestödet i ett genusperspektiv. Rekryteringsbidraget omfattade drygt 26 000. Av dessa var 74 % kvinnor. Korttidsstudiestödet omfattar nästan 20 000 personer. Av dessa är 63 % kvinnor. Det är framför allt kvinnor som drabbas av den borgerliga regeringens försämringar.

Alla dessa borgerliga åtgärder målar en tydlig bild. Den borgerliga regeringen har dramatiskt skruvat ned ambitionerna för vuxenutbildningen och därmed synen på det livslånga lärandet. Det är bara att beklaga.

Tyvärr spelar fortfarande samhällsklass och bakgrund stor roll för utbildning. En generös och flexibel vuxenutbildning är viktig för att bryta dessa mönster.

Vi socialdemokrater kommer att utarbeta nya förslag som ger fler grupper i befolkningen ekonomiska möjligheter att delta i utbildning och kompetensutveckling. Därför anslår vi 600 miljoner kronor mer till vuxenutbildning än den borgerliga regeringen. Både för den enskilde och för vårt lands utveckling behöver vi stödja de människor som står längst bort från arbetsmarknaden och har låg utbildningsnivå.

Thomas Strand (s)
Louise Malmström (s)
Ledamöter i riksdagens utbildningsutskott

Nu visar det sig att Mikael Odenberg, f d moderat försvarsminister, handplockats till vd för Svenska Kraftnätet. Till råga på allt gjordes detta bakom stängda dörrar. Inga mer kandidater konkurrerade om jobbet. Det visar sig också att av 45 utnämningar som den moderatledda regeringen gjort så har endast 13 föregåtts av en mer öppen process. Så var det med den öppenheten.

Den borgerliga politiken känns igen. Återigen bekräftas att man sa en sak i valrörelsen, men gör något helt annat i regeringsställning. Det mönstret går igen på område efter område. Verkligheten har väl kommit ifatt den moderatledda regeringen.

Varför är du så tyst nu, Tobias Krantz? Varför går du inte ut i massmedia och förfasar dig över den borgerliga regeringens utnämningspolitk? Varför visar du inte samma glöd som i valrörelsen?

Thomas Strand
Riksdagsledamot (s)

När jag i tonåren började intressera mig för politik hävdade Kristdemokratisk Samling (KDS), numera kd, att man varken var höger eller vänster. Man ville vara en ny politisk kraft. Mitt eget politiska sökande fick mig att gå åt vänster. Jag formades av mina teologiska studier och reflekterandet över berättelserna om de gammaltestamentliga profeterna och det sätt på vilket Jesus tydligt tog ställning för de förtryckta och utsatta. Detta ser jag inte mycket av hos de moderna kristdemokraterna. De har tagit ett sjumilakliv åt höger.

Alltsedan alliansregeringens makttillträde har det blivit väldigt tydligt att man för en politik för rika och välbeställda. Försämringar drabbar arbetslösa, sjuka och studerande. Den orättfärdiga politiken blir ännu mer uppenbar med det senaste budgetförslaget. Sjuka och deltidsarbetslösa ska klämmas åt för att ge dem som har jobb och tjänar bra ytterligare skattesänkningar.

Och omläggningen av fastighetsskatten, vilka gynnas av den? Jo, de som redan har det gott ställt, framför allt de som bor i flotta villor i storstadskommuner. Slopandet av förmögenhetsskatten tillfaller samma grupp.

Även avdrag för hushållsnära tjänster och förslaget om ett vårdnadsbidrag gynnar de som har jobb och tjänar bra. Hur många ensamma mammor tror ni har råd med det? Inför pensionärsorganisationernas rättmätiga krav är alliansregeringen totalt tondöv. De får inga skattesänkningar, fastän de har varit med och byggt vårt välfärdssamhälle.

Alliansregeringens politik för ökade klyftor och mindre solidaritet kläs ofta i ett fagert tal såsom ”mer individ och mindre stat”, ”ökad valfrihet”, ”ökad egenmakt” osv. Det är ett bedrägligt nyliberalt språkbruk. Så länge man har jobb, en hyfsad inkomst och är frisk går det bra, men akta dig för att bli sjuk eller arbetslös.

Alla är vi beroende av varandra och ingen kan leva för sig själv. Det är därför som jag så starkt tror på en politik som präglas av tanken på frihet, jämlikhet och solidaritet. Frihet handlar inte bara om min egen valfrihet. Verklig frihet är ett resultat av ett jämlikt och solidariskt samhälle. Det är en frihet som innebär trygghet.

Jag kan därför inte stillatigande se på hur klyftorna och orättvisorna ökar i samhället. Det är inte rättfärdigt att redan utsatta människor ska betala till redan ekonomiskt starka. Vårt rop om att ”alla ska med” handlar därför om kärleken till sin nästa och solidariteten med alla människor.

Det är frihet! För detta brinner min politiska vilja.

Thomas Strand
riksdagsledamot (s)
gruppledare för riksdagens broderskapsgrupp

Den norska rapporten visar att det är främst lågavlönade kvinnor med svag ställning på arbetsmarknaden som tagit emot bidraget. De har nu fått det ännu svårare att få jobb. Vårdnadsbidraget förstärker dessutom skillnaderna i barns uppväxtvillkor. I Norge förs därför en diskussion om de segregerande effekter reformen haft. Många barn till invandrade föräldrar har missat möjligheten att lära sig norska redan i förskolan.

Vi anser att vårdnadsbidraget är omodernt, ojämställt och bakåtsträvande. I Sverige har vi lyckats kombinera ett högt barnafödande med hög kvinnlig förvärvsfrekvens. Lösningen har varit en väl utbyggd förskola i kombination med en generös föräldraförsäkring som gör att föräldrar sluppit välja mellan arbete och barn.

Med ett kommunalt vårdnadsbidrag hotas nu kvaliteten i förskolan. Ett kommunalt vårdnadsbidrag måste naturligtvis finansieras. En nedskärning av förskolornas resurser med 3,5 miljarder kronor är mycket kännbar. Det ger kraftigt sänkt kvalitet genom större barngrupper och lägre personaltäthet. Vi kan inte veta med säkerhet hur många som kommer att utnyttja vårdnadsbidraget och avstå från förskola. Men 3,5 miljarder kr motsvarar ca 10 000 anställda inom förskolan.

Försöken hittills visar att det är en övervägande majoritet kvinnor som nyttjar bidraget. Dessutom är det inte en reform som alla familjer kommer att kunna använda sig av. En ensamstående mamma som ska leva på 3 000 kronor i månaden får mycket svårt att skaffa mat på bordet till barnen. Ändå måste hon vara med och bekosta ett vårdnadsbidrag. Många länder går nu ifrån idéer om kontantstöd till föräldrar eftersom de är omöjliga att leva på. Ska då vi i Sverige göra tvärtom?

Det är sannerligen inte lätt att kunna förena yrkesliv och familjeliv. Att få det så kallade livspusslet att gå ihop är svårt. Men Irene Oskarsson och Stefan Attefall gör som vanligt när kristdemokrater diskuterar familjepolitiken – de väjer för de svåra frågorna. I stället talar de i allmänna ordalag om att föräldrarna ska bestämma. Men att döma av kristdemokraternas valresultat så är inte det partiet ett lockande alternativ för särskilt många föräldrar. Inte heller i alliansen finns det någon enighet om kd:s vårdnadsbidrag. Exempelvis folkpartiet tycks i denna fråga ha mer gemensamt med oss socialdemokrater.

Till sist: De båda kristdemokraterna skriver att föräldrar väljer att tillbringa mer tid med sina små barn hellre än att jobba. Återigen denna kristdemokratiska förenkling av en komplicerad verklighet. Men i stället för att diskutera den försöker de skuldbelägga föräldrar som anstränger sig för att få vardagen att fungera med jobb och barn och familj. Det är ett hjärtlöst och tanklöst sätt att debattera familjepolitik.

Thomas Strand, Vaggeryd, och Göte Wahlström, Bankeryd, riksdagsledamöter (s)

I Vaggeryds kommun har den moderatledda majoriteten beslutat om att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag, ett krav från (kd). När man nu börjar lägga sitt budgetförslag för kommande år så anvisar man 800.000 kr för ändamålet. Då skall man veta följande: I Vaggeryds kommun finns idag ca. 100 föräldrar som är hemma med sina barn och som i så fall skulle kunna få vårdnadsbidrag. Det innebär att dessa hundra familjer (eller kvinnor) får 667 kr./månad före skatt. Då är det inte kalkylerat med att någon väljer att vara hemma med sitt barn och inte använda sin plats i förskolan. Agerandet i Vaggeryds kommun måste ju tolkas som att alliansen inte tror på sina egna förslag.

Är det detta som (kd) menar är modern familjepolitik och större valfrihet?

Carina Ödebrink (s)

Vaggeryds kommun

Vi, socialdemokrater, vill att vårt samhälle ska präglas av det livslånga lärandet. Det är alla människors rättighet att lära under hela livet. Grunden till lärandet börjar redan i förskolan – där barn får lov att vara barn. Vi ansåg i valet 2006, och gör det fortfarande, att vi behöver öka personaltätheten i förskolan. Vi ville sänka maxtaxan och införa en avgiftsfri förskola tre timmar om dagen för alla treåringar.

Detta är vår ideologiska grund när det gäller de små barnens möjligheter och utveckling. Vi vet att förskolan är den verksamhet i samhället som föräldrarna är mest nöjda med. Även barnen tycker att förskolan är oerhört bra och viktig för dem och stärker oss i vår uppfattning att förskolan ska stödjas.

I en debattartikel tar fyra moderata riksdagsledamöter, med Margareta Pålsson som första namn, upp frågan om att även den borgerliga regeringen nu vill reformera förskolan. De påpekar att forskning visar att barn som gått i förskolan presterar bättre i skolan än andra och att förmågan att läsa, skriva och räkna ökar om barnen får rätt stimulans i de tidigare åren. Det är glädjande att även moderaterna kommit till slutsatsen att förskolan är den viktiga grund där barnen kan utvecklas.

Men vi är oroade över att den borgerliga regeringen verkar tala på fler än ett sätt. Det finns nu ett förslag om att införa vårdnadsbidrag för att föräldrar ska kunna ta hand om sina barn hemma. Det innebär rimligen att förskolan kommer att minska i betydelse, åtminstone om man ska gå efter de borgerligas hyllningskör över vårdnadsbidragsförslaget.

Vårdnadsbidraget ska ju inte belasta statens ekonomi utan det är varje kommun som själv ska besluta om man ska införa det eller inte. Det innebär i realiteten att man måste ta pengar från förskolan för att lägga över till kostnader för vårdnadsbidraget i de kommuner som väljer att införa det. Hur blir det då med utvecklingen av den gemensamma förskolan?

De moderata debattörerna skriver att de vill stärka förskolans pedagogik. Det är gott och väl så länge man inte driver förskolan mot en renodlad barnskola. Vi, socialdemokrater, vill ha en balans mellan pedagogik och omsorg. Barn måste också få vara barn. Men frågan är om också moderaterna vill öka personaltätheten, minska barngruppernas storlek och sänka maxtaxan? Det får vi inget svar på i debattartikeln.

Thomas Strand, riksdagsledamot (s)

Vi har i Sverige en föräldraförsäkring som är unik. Ingen annanstans i världen kan föräldrarna vara hemma så länge med sina barn när de är små och man har också stor valfrihet när det gäller hur man vill fördela ledigheten.

När kd i fullmäktige får frågan om varför man inte vill bygga ut föräldraförsäkringen så vägrar man svara. Istället fattar man beslut om att införa ett vårdnadsbidrag, under förutsättning att riksdagen fattar beslut i vår.

Hur vårdnadsbidraget skall utformas och hur mycket pengar det rör sig om får vi inte veta. Vilka andra ekonomiska konsekvenser det får för barnomsorgen vet vi inte heller. Kommer Kd att finansiera vårdnadsbidraget med pengar från dagens förskola och skola? För några nya medel är ju inte utlovade.

Kd:s vårdnadsbidrag är inget annat än en ”hemmafrupeng”. Att kalla det en reform är fel, det är ju istället ett gammaldags sätt att se på familjen, föga anpassat till hur dagens familj faktiskt ser ut.

I den kristdemokratiska världen finns inga familjer som består av ensamstående mammor eller pappor. För hur skall en ensamstående ha råd att vara hemma med kd:s vårdnadsbidrag?

Kd som också gärna vill lyfta fram etik och moral som sitt signum borde då leva som man lär även när det gäller denna frågan.

Carina Ödebrink
Ordf för (s) i Vaggeryds kommun

Bolaget vill bygga hus liknande dem som snart är inflyttningsklara i kvarteret

Urnan i Vaggeryd. För att möjliggöra byggandet av höga hus pågår en planändring, som beräknas vara klar i början av nästa år och bygget kan starta under våren 2007.

Politiker från ”allianspartierna” och allmänheten har riktat hård kritik mot VSBo- styrelsen för att beslut om nybyggnation i Skillingaryd har dröjt. Styrelsen har tvekat eftersom det varit svårt att få ihop kalkylen för ett så stort byggprojekt som Kvarntomten kräver. Vi är oroliga för att för höga hyror ska avskräcka. En trerumslägenhet skulle kosta 6465 kr i månaden.

Samma vecka som VSBo bestämde sig för satsningen i Skillingaryd, presenterade den nya borgerliga regeringen sin budgetproposition. Fredrik Reinfeldts regering förändrade på ett brutalt sätt förutsättningarna för byggmarknaden. I alliansens budgetproposition ströks nämligen alla investeringsbidrag vid nybyggnation av hyreslägenheter och räntebidragen slopades helt.

Regeringens förslag förändrade på ett dramatiskt sätt VSBo:s kalkyler. Omräknat med siffror betyder det att VSBo måste höja hyran i en nybyggd trea med 1195 kr i månaden till 7660 kr för att kompensera de uteblivna statsbidragen. Årshyran ökar med 14340 kr.

Tänk efter! Vem bor i hyreslägenhet och vem bor i lyxvilla i Täby och Djursholm?

Lars Erik Joakimson

Vice ordf. i VSBo