Ungdomar allra helst drabbas oförskyllt av den anledningen. De står mitt i livet med att ordna med eget boende och har all anledning att behöva en bra grund att stå på. Det leder till en tvingande handling att ta arbete som inte passar för det finns för dåligt underlag att hitta det som passar. Er regering har ju under tiden varit märkligt svajig med A-kassans regelverk, och det har lett till att många arbetslösa nu står helt utanför dessa sociala skyddsnät!
Jag blir ändå inte förvånad att från Centerns håll blir antastad i det fackliga arbetet, LAS kan ju inte enbart ses som ett verktyg för att antingen bereda ungdomar arbete eller inte utan måste ses som en lag på bred front gällande alla i arbetslivet. Vad jag i min debattartikel lyfte fram var att LAS inte kan ses som något avgörande hinder för ungdomar att komma ut i arbetslivet. Med rätt utbildning och en väl fungerande arbetsmarknadspolitik ser vi till att ungdomar kommer ut i arbetslivet!

Om det av någon anledning ändå anses behöva ändras i LAS med syfte på de socialdemokratiska ledarnas debattartikel i DN hoppas jag innerligt att det sker med Mona som Statsminister. Då väger andra ideologiska skäl in som ser vad vi i facken har för roll och vilka behov som kan finnas med i den förändringen. Anledningen till att ni så ivrigt kastar brandfacklor över mig nu är att ni tror er kommit underfund med hur LAS fungerar, men ni verkar inte ha den blekaste aning!

Mats Hedberg (s)
Kommunal

Borgarna och framförallt Centerns ivriga nedmontering av fackligt arbete leder

bara till en tillbakagång för både löntagare och företagare. Deras ivrigt irriterande smutskastning av kollektivavtalet kommer inte vara till någon fördel vara sig privat eller offentligt. Jag är för etablering och värna stark dessa områden. Det jag vill är att det sker under ordnade förhållande, till utveckling för alla. I allt arbete som utförs med satsningar för entreprenörer och skolans tidiga satsningar för att driva eget blir jag bitter över oförståndet för vad kollektivavtalen egentligen står för. Det bästa vore att det skulle kunna ingå i varje starta eget utbildning som genomförs. Vi Socialdemokrater är i vår företagssatsning på väg att driva igenom detta för att den svenska modellen ska få den legitimitet den så väl behöver. Centern borde veta bättre att satsa sina kort långsiktigt och med en smula självinsikt. Det kunde komma till mer nytta om Svenskt näringsliv och Centern inför de som de ser satsar sina sparade slantar till privat företagande också leder in dessa till förståelsen att ha kunskap och förståelse att betala avtalsenliga löner, sjuklön, semesterlön, och att de måste följa lagar som anställningsskydd, arbetsmiljö, semesterlag osv. Debatten om salladsbaren i Göteborg och dess vägran att teckna kollektivavtal och framförallt Centern pådrivande att facket använt maffiametoder belyser att den insikten behöver införlivas.
Å andra sidan finns det redan ett parti som rätt och riktigt förstått värdet av vad ett kollektivavtal innebär.

Mats Hedberg,

Facklig ledare

Många borgerliga politiker delar inte tanken eller har förståelse för den ”svenska modellen” och arbetsmarknaden känns därför svårtolkad och stelbent. Inte alla tycker så det får jag medge. Men många har inte förståelse för det unika i den svenska modellen till skillnad från övriga länder. Att vi nu tänker sätta oss vid förhandlingsbordet tillsammans med LO, PTK och näringslivet för framtida avtalslösningar ger goda förutsättningar för ökad tillväxt och framtidssatsningar. De som förespråkar kollektivsavtalslösa företag bidrar till en nivå som leder till sämre löneutveckling och osunda arbetsvillkor. Anpassningen borde vara att få igenom förenklade regler som kan leda till förbättringar. Frågan är ju mer komplext än så. Risken kan vara dumpade löner som leder till sämre utvecklingsmöjligheter om kollektivavtalen förloras. Vi är tvungna att hitta en vinna-vinna situation. Tillsammans är vi förespråkare för att arbete och tjänster sker under rättvisa och ordnade förhållanden. Förbunden mellan arbetstagare och arbetsgivare som följer den avtalsvägen bidrar till detta. Kostnaden för detta bärs upp av lojala och ambitiösa anställda som ger god avkastning till företagen. Skillnaden i avtalslösa företag och branscher är osund konkurrens, underbetalda löner, otrygga anställningar. Det leder också till hederlig och rättvis företagsamhet som mycket väl kan konkurrera på den europeiska marknaden.

Mats Hedberg,

facklig ledare

Den nya regeringens planer på en frivuxreform är en extrem storstadsreform som kraftigt försvårar de samverkansformer som existerar i de regionala nätverk som finns i glesbygd. Mycket beror naturligtvis på hur reformen kommer att genomföras - hur tillståndsgivningen kommer att fungera och hur det ekonomiska spelreglerna kommer att se ut. Signalerna så här långt verkar dock inte lovande. Vi anser det viktigt att behålla den kommunala kompetensen och att det blir möjligt att bilda kommunala bolag som tar upp konkurrensen med de fristående anordnarna.

Den tillsatta yrkeshögskoleutredningen är ännu så länge väldigt tyst. Det är ett stort mysterium att den nya regeringen med så stor förändringsvilja ändå inte har tagit ett totalgrepp på hela vuxenutbildningen. Vi anser det märkligt att man bl.a. tycker att folkbildningen skall konkurrensutsätta den kommunala verksamheten.

Om alliansen fortsätter att ensidigt driva på friskolesystemen som man gör nu - vad finns det då för motiv för att behålla det kommunala skolansvaret? Kommer kommunernas ansvar i fortsättningen vara att endast rätta till när något går på tok och ta hand om smulorna när friskolorna plockat russinen ur kakan?

Vår slutsats är att den kommunala vuxenutbildningen och dess ideal är hotat. Att stimulera till livslångt lärande, minska trösklarna till högre studier och öka övergången till vidare studier för nya målgrupper har varit ledord i den socialdemokratiska politiken. Med den förda politiken urholkas möjligheterna till kompetensutveckling och lokalt hotas en av CFL:s grundpelare, nämligen den att avdramatisera studier för vuxna med dåliga skolerfarenheter. På CFL finns alla nivåer av vuxenutbildning representerade vilket inspirerar till vidare studier. Vi socialdemokrater slår vakt om vuxenutbildingen och värnar om rätten till livslångt lärande.

Ove Söderberg

Detta stöd har gjort att många har vågat ta sina första stapplande steg mot en skolbänk med baktanken att ”det är bara ett par dagar” och sen insett väl där att det ger mersmak med studier. Här har deltagarna kunnat få ställa frågor, diskuterat vad som deras tankar fylls av, insett betydelse av påverkan och studier och gått tillbaka till jobbet, stärkta i sin tro att det ändå är rätt roligt att studera.

Nu tas detta bort. Den demokratiska aspekten som funnits försvinner, vem som helst kan inte längre få någon dag ledigt från jobbet och sitta i skolbänken och berika sig med diskussioner och fördjupning om livets allvar och verklighet. Det blir allt svårare att ta sig igenom livet och samtidigt finnas i någon form av livslångt lärande: något som vi alla inser är helt nödvändigt eftersom ingen av oss vet vad som händer i vår bransch bakom hörnet: Vi kan alla ställas inför att utveckling och teknik gör att vårt yrke, som vi tränat in under många och långa år, helt plötsligt kan ersättas med något som är snabbare, effektivare och framför allt mer ekonomiskt. I dessa lägen hade inte steget varit så stort om många tidigare tagit chansen att under någon period i livet använt sig av korttidsstudiestöd som en spångbräda mot andra studier. Men nu försvinner det.

Orättvist, oansvarigt och omodernt, som Per Nuder sa i debatten om vårproppen.

Åsa Lindestam

Tidigare beslut om ekonomiska försämringar för vuxenstuderande och skatterabatter som missgynnade gamla, sjuka och arbetslösa, räckte inte för att övertyga dem om det motsatta. Inte heller en totalt onödig gigantisk höjning av egenavgiften till arbetslöshetskassan och försämrade ersättningsnivåer hjälpte.

– ”Det drabbade ju bara dem som inte ville arbeta och göra rätt för sig”

Förslaget om ”tvångsförflyttning” av arbetslösa från första arbetslösa dagen öppnade några ögon, men inte allas.

Men äntligen börjar det hända saker som har fått upp ögonen på de tidigare missledda.

Förmögenhetsskatten skall slopas till en kostnad av fem miljarder. Detta skall delvis finansieras av en försämrad avdragsrätt för privat pensionssparande.

Ett privat pensionssparande är i dag den enda möjligheten för en kollektivanställd, att få en dräglig tillvaro som pensionär. Avdragsrätten för detta sparande har varit grundläggande för att många ”vanliga arbetare” kunnat avsätta några hundralappar i månaden för en tryggad ålderdom.

Fastighetsskatten skall ändras till en avgift på 4 500 kronor. Återigen en åtgärd som gynnar de mest välbeställda, till största delen i storstadsregionerna.

Endast fastigheter med värde över 450 000 kronor blir billigare. För att finansiera detta skall reavinstskatten vid försäljning höjas med 10 %. Fastigheter med ett värde under 450 000 kronor skall inte undantas från den höjda reavinstskatten, dvs. merparten av alla svenska egna hem utanför storstäderna. Det innebär att för de allra flesta blir den enda förändringen en skattehöjning på 10 % vid försäljning.

Så återigen, Tack finansministern, för att ni äntligen visar för vilka ni arbetar, det har öppnat ögonen på många som röstade fel i september 2006.

Ove Söderberg

Urklippt från skatteverkets sida:

”Genom riksdagens beslut har införts en skattelättnad från och med den 1 januari 2007 för fysiska personer. Skattelättnaden lämnas i form av en skattereduktion för skattepliktiga inkomster av anställning och av aktiv näringsverksamhet (arbetsinkomster), justerade med hänsyn till eventuella avdrag.”

Undrar hur många som insåg att det skulle bli så här före valet?

Ja, inte ensam ensam, utan mer tillfälliga stunder av ensamhet, då jag kan ägna mig helt åt mina egna tankar, funderingar och ibland även ge utlopp åt mina mer kreativa sidor. Men sedan har jag alla de stunder då jag inte är ensam, utan möter nya människor. Människor med helt andra saker i bagaget än jag. Å jag älskar alla de mötena, också…

Under årens lopp har det funnits tillfällen då jag, ensam, gjort och genomfört saker som blivit väldigt bra. Det har varit roligt såklart, och lärorikt. Men sen har det funnits tillfällen då jag tillsammans med andra också lyckats genomföra saker och visst är det väl en helt annan känsla när man kan dela glädjen och framgången med någon annan?!

Självklart är ju inte livet alltid ”en dans på rosor”, men även ”mindre lyckade” tillfällen i livet, tycker iaf jag är lättare att klara av, om man kan dela dom med någon.

Vad vill jag då ha sagt med detta?

Jo egentligen inget annat än att jag, den här gången, vill slå ett slag för samarbetet tillsammans.

Samarbetet mellan kvinna-kvinna, man-man, kvinna-man, flicka-pojke, barn-vuxen, o.s.v., men jag vill också slå ett slag för samarbetet inom arbetarrörelsen!

Att mötas och samtala, utbyta erfarenhet, diskutera och ha åsikter, åsikter som inte alltid behöver eller ska vara lika och att lyssna på andra. Allt detta är bra sätt att utvecklas, skaffa sig kunskap, förståelse, insikt, metoder och arbetssätt på. Tillsammans.

Så upp och hoppa och låt oss mötas i ett ”tillsammans” där ute på arenan!

Å som alla vet, tillsammans är vi starka(re)!!

Katarina Hedberg

Christer Holm

Med inriktningen på och de förslag som föreligger kommer vi, de allra flesta, att få stå med kepsen i hand för att få ett daglönejobb till den ersättning arbetsgivaren behaga betala.

Alliansen siktar på att föra oss tillbaks till början av 1900 talet med allt vad det innebar för oss i arbetarklassen. De ser framför sig, med något romantiskt i blicken, på den tiden med ”fri” tillgång till pigor och drängar.

Man kan säga ibland ”att bit inte den hand som föder dig” , men många ledande inom bondekooperationen har aktivt arbetat för det här valresultatet och av- vecklingen av trygghetssystemen så vi kan väl vända på det.

”Föd inte den hand som slår dig”.

I besparingstider för egen ekonomi kan vi väl börja med att spara in på Milkos produkter, det finns importerade som väl uppfyller våra krav på baslivsmedel, och därigenom bita tillbaks lite i alla fall på den bondekooperation som vill oss långt ifrån väl.

Esbjörn Källman

Arbetsgivarna och den borgerliga regeringen vill genomföra en systemförändring av det svenska samhället.

Sedan 1938 när arbetsgivarna och facket skrev under det s.k. Saltsjöbadsavtalet har man varit överens om att villkoren på arbetsmarknaden ska regleras av parterna, alltså facken och arbetsgivarna. En förut- sättning för avtalet var att regeringen inte skulle blanda sig i parternas arbete genom att lagstifta kring de frågor som facken och arbetsgivarna avtalade om.

Det är vad som har kallats den svenska modellen. Modellen har fungerat bra och är en stor anledning till Sveriges tillväxt, då det gett fred på arbetsmarknaden, och en försäkring mot lönedumpning. Lönerna bestäms genom kollektivavtal och inte genom lagstiftning, vilket är tur i dessa tider när regeringen vill konkurrensutsätta lönerna.

Men nu har arbetsgivarna allt tydligare visat att samförståndet kring detta inte längre är lika stort. I ord och handling visar dom att dom inte vill ha reglering via kollektivavtal. Svenskt Näringsliv är med och stöder en process i EU-domstolen om fackets rätt att kräva kollektivavtal av utländska företag som verkar i Sverige. Det handlar självklart om den s.k. Waxholms- konflikten där Byggnads ville teckna avtal med ett Lettiskt byggföretag. Då företaget vägrade försatte Byggnads företaget i blockad. Företaget ansåg att denna blockad stred mot EU:s regler kring förbud mot handelshinder.

Om vi förlorar rätten att använda strids- åtgärder mot utländska arbetsgivare kommer vi inte att kunna teckna kollektivavtal. På sikt kommer det att pressa ned lönerna, och slå ut seriösa företag i Sverige. Det är vår bestämda

uppfattning att i Sverige ska svenska kollektivavtal gälla.

Även regeringen attackerar facket. Vi kan ta a-kassan som exempel. Alliansen har en tydlig strategi för svensk arbetsmarknad. De vill skapa en låglönesektor med städ- hjälp och andra tjänster. För att få människor att acceptera sådana låglöne- jobb måste ersättningarna i a-kassan sänkas.

Med de nya reglerna om 65% efter 300 dagar får en person som tjänat 20.000 kr, ut 13.000 kr i månaden som arbetslös. Han måste också ta ett jobb som ligger 10% under a-kassan d.v.s. 11.700 kr/månaden.

Detta ger även en press nedåt på övriga löner. En låg a-kassa påverkar löne- bildningen totalt.

Alliansen visar att de tycker fackets makt är för stor. Därför finns en vilja att begränsa fackets rätt till stridsåtgärder. Det finns nog också en förhoppning om att den höjda avgiften till a-kassan ska göra facket lite svagare.

Om facket försvagas kommer kollektiv- avtalen att urvattnas. Svenska arbetare kommer att hamna i utpressnings- situationer, precis som de tyska arbetarna redan gjort.

I väntan på att vi återtar makten, måste vi arbeta mot det systemskifte som alliansen nu försöker genomföra. Inom arbetar- rörelsen gör vi detta genom att ta strid för våra kollektiv- avtal. Vi vill inte bli utpressade eller utnyttjade, därför måste alla medlemmar vara beredda att ta den konflikten.

Vår styrka ligger i att vi är många, och vi blir starkare ju fler vi är. När vi står starka kan vi reglera villkoren på arbetets marknad.

Ove Söderberg

Jämrum bedriver under 2006 ett arbete på uppdrag av Myndigheten för Skolutveckling (MSU). Detta uppdrag har ett nationellt fokus och kommer i första hand att rikta sig till politiker och chefer på förvaltningsnivå. Uppdraget innehåller en kartläggning av landets utbildade genuspedagoger och befintliga nätverk. Uppdraget handlar dessutom om informationsspridning kring jämställdhetsarbete i förskola/skola samt stöd i nätverksarbete.

Detta arbetet kan inte lågprioriteras! Och det är mycket viktigt att vi tar varje tillfälle i akt att verka för regional tillväxt!

Christer Holm