Av diskussionen om sjukskrivningar och samlat ohälsotal kan man få intryck att inget hänt. I dag ger t.o.m. S-ledaren i Tidningen Ångermanland signerad Maria Jansson det intrycket. Hur kan man ha missat att kampen mot ohälsa faktiskt ger tydliga resultat. Försäkringskassan skrev i pressmeddelande 20 september att halvering av ohälsotalet till 2008 är realistiskt – 50 procent av målet har redan nåtts. Långa sjukskrivningar har minskat med en femtedel det senaste året och allt färre går från sjukpenning till sjukersättning.
De åtgärder som nu sätts in är verkningsfulla och den borgerliga alliansens dribbling av ersättningsnivåer är inte motiverad om man inte vill byta system. Att sänka ersättningsnivåer så att sjuka inte klarar kostnader för familj och hem under tid för tillfrisknande innebär är att man går ifrån inkomstbortfallsprincipen som är grundbult i svenska socialförsäkringssystemet. Vi har nått mål som många andra länder bara kan drömma om. Varför ska vi överge det?
Ohälsotalet är Försäkringskassans mått på samtliga frånvarodagar som ersätts från sjukförsäkringen under en 12-månadersperiod. I augusti 2005 var ohälsotalet 41,8 dagar, vilket är en minskning med 0,7 sedan årsskiftet och med 0,9 sedan samma månad förra året. Målet är att ohälsotalet ska vara 37,0 dagar i slutet av 2008. Varje tiondel av ohälsotalet står för cirka 575 000 dagar med ersättning från sjukförsäkringen, vilket motsvarar cirka 250 miljoner kronor. På ett år har alltså kostnad för ohälsa minskat med 4 miljarder kronor.
Självklart sker denna utveckling inte automatiskt utan det krävs kraftfulla åtgärder för att göra försäkringen effektivare och att driva arbetslinjen hårt. Stora satsningar för fler jobb finns i budgetpropositionen 2006.
Diskussionsämne: 4 miljarder lägre kostnad för ohälsa på 1 år