Ordföranden i Socialdemokrater för Europa, Anders Sundström, skriver i debattinlägget att ”...det är viktigt

att vi socialdemokrater tar ställning”. Jag håller fullständigt med honom på den punkten, eftersom inte minst valutafrågor är viktiga. Skillnaden mellan honom och mig är dock den att hans argumentation enbart bygger på positiva bedömningar, värderingar och gissningar. Det finns mängder av områden,

där ett nej till EMU är en lika viktig och riktig slutsats.
Anders Sundström skriver att ”...folkomröstningen är

avgörande för Sveriges framtid”. Jag säger att frågan om

EMU är den största och viktigaste frågan för vårt land sedan andra världskriget, den viktigaste frågan på 60 år. Att gå

med i EMU är ett oåterkalleligt beslut. Man kan inte gå in

i och sedan ut ur en monetär union.
Anders Sundström säger att ”Sverige bör fullt ut delta i

den ekonomiska och monetära unionen”. Jag menar att

svensk ekonomi är stabil. Låg inflation är en viktig grund. Riksbanken har självständighet och lagstadgade uppgifter

och har inriktat sig på prisstabilitetsmålet allt sedan

kronfallet i november 1992. Vi kan bedriva en egen

räntepolitik och ekonomisk politik. Denna egna stabiliseringspolitik kan inte föras inom EMU.

För att få inflytande i stabiliseringspakten, EU:s

finanspolitiska regelverk, måste vi vara ett stort land,

vara med i NATO och tillhöra eurozonen med alla länder.

Med EMU förs det penningpolitiska ansvaret över till den europeiska centralbanken, ECB. Vårt lilla land blir i

händerna på de stora länderna som Tyskland och

Frankrike.
I ministerrådet körs vi lätt över av de stora länderna med Chirac och Schröder. Det får inte uppstå ett presidentämbete som domineras av de stora länderna!
Anders Sundström anser att ”...möjligheterna att utveckla Sveriges välfärd är större om vi är med”.

Nej. Det är en självständig och stabiliserande penningpolitik samt en valuta som anpassats efter konjunkturläget som har förhindrat överhettning i exportindustrin och dämpat recessionerna.
Detta är omöjligt inom EMU. Vår självständighet är vår

största tillgång. Med egen valuta kan skillnaderna mellan

hög- och lågkonjunktur jämnas ut. Arbetsmarknaden kan skyddas genom att exportindustrin alltid är

konkurrenskraftig, vilket är viktigt för Norrlands skogs-

och pappersindustri. Vi har stora offentliga tillgångar som Vattenfall, Sveaskog, aktier i Telia, Nordea och så vidare.

Löntagarnas trygghet blir större med självständighet än

med EMU.
Anders Sundström skriver att ”...hög sysselsättning och

en stark ekonomi är grunden för välfärdsambitioner”. Jag menar, hur är det då inom EMU-området? Allt sedan år

1994 har EMU-området lägre tillväxt och sämre

statsfinanser än Sverige, som har ett överskott i bytesbalansen med nära fyra procent av BNP.

EMU-länderna har endast ett litet överskott. Sysselsättningsgraden i Sverige är i dag 77 procent och arbetslösheten 4,2 procent. EMU-länderna når i

genomsnitt inte upp till 70 procent sysselsättning och

har en arbetslöshet på 8,2 procent.

Anders Sundström menar att ”...handeln underlättas”.
I debatten för EMU hör man svulstiga och oriktiga tal om

lägre räntor, högre tillväxt, lägre priser, högre

investeringar och ökad handel, faror med utanförskap

för ett litet land.

Inget av dessa skäl har stöd i erfarenheter och nationalekonomisk forskning.
Tvärtom bör ett litet exportberoende land vara självständigt.
Anders Sundström att ett ja ”...ökar möjligheterna för företagen att investera”. Men vi vet att EMU-utredningen

1996 menade att ”...effekterna på realräntan av en övergång till euron är liten” och att ”...direktinvesteringar, liksom utrikeshandel, troligen påverkas mycket litet av ändrade växelkurser”.
Utredningen avfärdar åsikten att konkurrensen stärks

genom lättare prisjämförelser, eftersom denna effekt har liten betydelse. Det är märkligt att slutsatserna i EMU-utredningen framförs som argument för EMU!

C G Carlsson
Socialdemokrat mot EMU