I vårt partiprogram, antaget vid kongressen hösten 2001,

finns det avsnitt bl.a. om ”Den demokratiska socialismen”, ”Välfärdspolitiken” och ”Kunskapssamhället”.

Jag anser att det är viktigt att vi alla tar till oss och

arbetar för det som står i programmet. Jag har särskilt

strukit under några av de meningar, som vi alla kraftfullt

bör verka för. 

▪  Den demokratiska socialismen 

   All makt i samhället måste utgå från de människor som 

   tillsammans bildar samhället. 

   Ekonomiska intressen har aldrig rätt att sätta gränser

   för demokratin; demokratin har alltid rätten att ange

   villkoren för ekonomin och sätta gränserna för

   marknaden.

   Socialdemokratin vill låta dessa demokratins ideal

   prägla hela samhällsordningen och människors inbördes

   förhållanden. Vårt mål är ett samhälle utan över- och

   underordning, utan klassgränser, könssegregation eller

   etniska klyftor, ett samhälle utan fördomar och

   diskriminering, ett samhälle där alla behövs och alla

   får plats, där alla har samma rätt och samma värde,

   där var och en är fri att styra sitt liv och sin vardag,

   att utvecklas som individ och att i jämlik och solidarisk  

   samverkan med andra söka de lösningar som gagnar

   det gemensamma bästa. Denna den demokratiska

   socialismens idéer har tagits i arv från tidigare

   generationer, de har omformats av gjorda erfarenheter 

   och de utgör drivkraften i dagens och morgondagens

   politiska strävanden. Sina djupaste rötter har  

   socialdemokratin i övertygelsen om alla människors

   lika värde och varje människas okränkbarhet.

▪  Välfärdspolitiken

   Socialdemokratins välfärdspolitik är ett uttryck för alla

   de tre principerna om frihet, jämlikhet och solidaritet.

   De utgår ur den idétradition som handlar om det

   gemensamma samhällsbyggandet. 

     Välfärdspolitik handlar om jämlikhet. Den handlar om

   att öka människors makt över det egna livet. Därmed

   bidrar den också till att förändra maktförhållandena i

   ekonomi och samhälle.

   Socialförsäkringarna och de sociala tjänsterna som

   vård, skola och omsorg kan därför aldrig reduceras

   till varor på en marknad, där samhällets uppgift enbart

   blir att fördela skattepengar för den enskildes inköp. 

   Välfärdssystemen förutsätter ett ansvar hos

   medborgarna inte bara för de egna förmånerna, utan

   också för alla andras rättigheter.

   De måste utformas så att detta gemensamma ansvar

   är möjligt att utöva. S.k. kundvalsmodeller som gör

   sociala nyttigheter som skola, vård och omsorg just

   till varor på en tjänstemarknad, är oförenliga med

   kraven på solidariskt ansvarstagande.

     Skola, vård och omsorg har en central roll för

   fördelningen av möjligheter i livet. Ojämlika möjligheter

   till utbildning, vård eller omsorg fortplantas och

   förstoras till ojämlika möjligheter till personlig

   utveckling, i samhällslivet och på arbetsmarknaden.

   Sådana klyftor skadar den enskilde, och de skadar

   samhället.

     Därför är utbildning, vård och omsorg samhälleliga 

   angelägenheter. Fördelningen av dem får aldrig

   överlämnas till marknadens prismekanismer, och

   utbudet av dem får aldrig bestämmas av enskilda 

   producenters intresse av egen vinst.

▪  Kunskapssamhället

   Kunskap och kultur är verktyg för människors

   personliga frihet och växande likaväl som för

   samhällets utveckling och för ekonomisk tillväxt och

   välfärd. Kunskap och kultur ger människor möjlighet

   att växa och vidga sina perspektiv, frigör människors

   tankar och människors skapande förmåga.

   Denna frigörande förmåga är en avgörande motvikt

   mot ekonomiska och sociala eliters strävan att ta

   makten över tanken. Att ge alla möjlighet och

   förutsättningar till kunskap är centralt för att bryta  

   klassmönstren. Kunskap och kompetens blir allt mer de

   arbetsredskap, som bestämmer den enskildes

   möjligheter i arbetslivet. Stora skillnader i tillgång

   till dessa redskap ökar klyftorna i arbetslivet och

   därmed i samhället.

       Den sammanhållna skolan, där barn ur olika

   miljöer och olika bakgrund möts i gemensamt

   arbete, är viktig för att motverka segregation.

   När de går ut grundskolan ska alla elever ha nått

   läroplanens mål.

      Gymnasieskolan ska ge möjlighet att välja

   studieinriktning efter eget intresse, men samtidigt ge

   alla den kärna av fördjupade ämneskunskaper som

   behövs för att möta kraven i dagens samhälls- och

   arbetsliv. Minst hälften av en årskull bör gå vidare

   till högskoleutbildning. Den sociala snedrekryteringen

   måste brytas liksom den könsmässigt och etniskt

   sneda rekryteringen till forskarutbildningen. Förskolan

   bildar grunden för det livslånga lärandet och ska ser

   som en del av den generella välfärdspolitiken på

   samma sätt som skolan.