Skatteupproret i januari 1990 är ett bra exempel på facklig och politisk samverkan. I det samlades inte bara metallarbetare i Luleå, utan missnöjda metallare från hela Norrbotten. Genom skatteupproret började förnyelsearbetet för vår del.

  Vi hade under hösten 1989 påbörjat flera studiecirklar med tanke på att vi skulle få ett nytt skattesystem. Givitevis ville vi delta i förändringsarbetet och vi hoppades på attt våra åsikter kanske kunde bidra till ett mer rättvist skattesystem. Medan vi arabetade i studiecirklar satte sig den socialdemokratiska partiledningen i överläggningar, inte med oss som påbörjat diskussionen, utan med företrädare för folkpartiet.

  Det var uppenbart att den nya skattereformen skulle forceras fram. När överläggningarna var över och besluten fattade fick vi besked om att de positiva effekterna skull ge utslag redan 1991 - valåret.

	Interna demokratin ur spel

  För den interna demokratin var detta ett slag i ansiktet. De tidigare så framgångsrika förankringarbetet hade nu satts ur spel och det fanns inte tid att låta rörelsen tycka till. Det var då tanken väcktes att göra en namninsamling för att visa vårt missnöje. Vi lyssnade på våra "uppdragsgivare" - medlemmarna som ville peka på de orättvisor som fanns i det förslag som socialdemokraterna och folkpartiet utarbetat.

  Givetvis var det många överväganden som måste göras innan vi startade skatteupproret. Hur skulle det uppfattas om vi knappt ett år innan valrörelsen startade en protest mot vårt eget parti? Skulle vi kunna uppfattas som seriösa eller skulle vi bli avfärdade med att vi inte hade förstått förändringen, att vi överdrev orättvisorna?

  Men det som fick oss att ta beslutet om ett skatteuppror var den opinion som fanns bland våra medlemmar. Deras krav på aktivitet mot det som de ansåg orättvist - den sänkta marginalskatten för höginkomsttagare.

  Sedan var skatteupproret igång. Det krav på agerande som hade uppkommit på en arbetsplats med cirka 150 metallarbetare hade verkställts. Vi började skicka ut protestlistor för underskrifter.

  De första protestlistorna lämnades till partidistriktet för åtgärd, men reaktionen var avvaktande. Vi konstaterade snabbt att vi inte skulle få något genomslag för våra krav utan att aktivera fler. Vi samlade hela den socialdemokratiska fackklubben till överläggningar. Vi bestämde att formulera kraven i ett upprop. Där stod följande;

  "Vi undertecknade metallarbetare protesterar mot den politik som socialdemokraterna för inom fördelningspolitikens område. Vi känner stark oro inför framtiden. Omläggningen av skattesystemet är en nödvändighet. Men att lägga bördorna på låg- och medelinkomsttagarna är oacceptabelt. För att inte säga orättvist! Att ge stora skattelättnader till höginkomsttagarna och låta privat konsumtion betala, drabbar de svaga i samhället hårdast. Vi känner inte längre igen oss i fördelningspolitik som idag förs av den socialdemokratiska regeringen. Den har stora inslag av kall liberal och orättvis fördelningsprofil. Med bensinskatter, höjda hyror, försämrade avdraga för bilresor i arbetet, moms på konsumtion för nödtorft, kraftigt höjda matpriser osv kommer vi låg- och medelinkomstagare bli förlorarna. Medan andra får kraftiga skattesänkningar på inkomstskatten, tvingas vi låg- och medelinkomsttagare betala tillbaka den blygsamma skattesänkning vi får del av".

 Uppropet avslutades med;

  "Vi kräver en rättvis och solidariskt fördelningspolitik även när ett nytt skattesystem ska förverkligas i sin helhet 1991. Ompröva MARGINALSKATTESÄNKNINGEN för höginkomsttagare!!!

	Media vädrade morgonluft

  Med detta upprop startade vi namninsamlingen på allvar. Protestvågen växte och från metallavdelningen i Luleå spred sig missnöjet till andra arbetsplatser. Vi konstaterade att människors vilja till engagemang i skattefrågan var stor. Nu började också reaktionerna komma. Plötsligt hade vårt upprop fått massmedial uppmärksamhet.

  Här fanns riksradion, TV1 och TV2 och flera lokala och rikstäckande tidningar. Journalisterna vädrade morgonluft, hade rosornas krig utbrutit i det rödaste Norrbotten? I socialdemokraternas starkaste fäst?

  Kanske startade vi "förnyelsarbetet"för tidigt? Partiets ledning reagerade häftigt på vårt utspel. Vi kallades snabbt ner till regeringskansliet i Stockholm, för att vi skulle upp till bevis och våra påståenden granskas. Vi fick möta skatteexperter från finansdepartementet och LO.

  Helt klart så tog den socialdemokratiska partiledningen våra protester på allvar. Trots mer än 25 års politiskt arbete hade vi aldrig tidigare blivit inbjudna till Stokholm.

  Oavsett vem som hade mer rätt än fel, så tillmäts dock skattereformen en större del av partiets valförlust.

  Skattteupproret var en protest mot att den interna demokratin satts ur spel. Med vårt skatteuppror visade också på de stora engagemang som finns för politiska rättvisefrågor. I mörka studer kunde man få för sig att ledande socialdemokrater prioriterade arbetsfred med folkpartiet före att ta en genomgripande debatt med partiets medlemmar.

  Det lät som om socialdemokrater och liberaler sjöng nidvisor om rättvis fördelning och gemensamt ansvar. I mörkret blev alla katter grå!

Mårten Ström

Ur boken "I mörkret blir alla katter grå"  1991