2005 September

   Örebro tingsrätt beslutade att ersättningen för kränkningen skulle fastställas till 500 000 kronor för den 14-åriga flicka som fick se sin mamma mördas och själv bli drogad, hotad och våldtagen fler gånger under ett dygn. Göta Hovrätt sänkte ersättningen med 100 000 kronor.

  Kanske var det embryot till ”folkstormen”? Domen har fått media, allmänheten och även jag att reagera och ifrågasätta.

  Så här skriver Örebro tingsrätt i sin dom kring kränkning, jag citerar:

 ”Gärningen har inletts med att målsägande A, som endast är 14 år gammal, tvingats se på när hennes mor mördats på ett brutalt sätt och hotats med att samma sak skulle hända henne. Hon har vidare försatts i vanmakt genom att drogas med amfetamin och även misshandlats på annat sätt.

 Därefter har hon under en hel natt tvingats till samlag och annat sexuellt umgänge som innehållit ett flertal grovt kränkande och förnedrande inslag. Med hänsyn till sin ringa ålder och fysiska övertag som XXXX haft har målsägande A befunnit sig i en mycket utsatt situation och inte haft någon möjlighet att tillkalla hjälp.

 Mot bakgrund härav menar tingsrätten att den ersättning som yrkats är skälig och skall bifallas”.

  Med den motivering fastställer Örebro Tingsrätt att ersättning skall vara 500 000 kronor för kränkningen. En ersättning som chefåklagare Lars Göransson yrkat på.

  I Tingsrättens dom framgår att rätten även prövat flickans trovärdighet när det gäller hennes uppgifter i målet. Tingsrätten sätter stor tilltro till hennes berättelse.

  När målet tas upp i Göta Hovrätt så framgår det tydligt av protokollet att det endast föreligger tvist om storleken på ersättningen till målsäganden A för kränkningen.

  Göta Hovrätt lutar sig mot en tidigare dom där en tioårig flicka rövades bort medan hon sov i sitt hem av en för henne okänd man, fördes till en jaktstuga, bands och utsattes för grov våldtäkt.

  Utifrån detta och med en uppräkning fastställs ersättningen till 400 000 kronor. Således en kraftig sänkning i förhållande till vad Örebro Tingsrätt fastställde.

  Den så utsatta och kränkta flickan fick på grund av Göta Hovrätts dom 100 000 kronor mindre!

  Örebro Tingsrätt torde även de haft tillgång till den tidigare domen som Göta Hovrätt lutar sig mot. Tingsrätten valde ändå att betrakta kränkning som mer allvarlig genom att fastställa ett betydligt högre skadestånd till flickan (målsägande A).

  Är det då så konstigt om allmänheten utifrån sitt rättsmedvetande blir upprörd och tycker att det är ett märkligt beslut. Då duger det inte att ”vifta bort” kritiken som lagman Hans Brusewitz och hovrättspresidenten Bertil Hübinette gör, med argument att varken media, allmänheten och debattörer kan eller vill förstå. Kritik oavsett den är fullt ut korrekt eller ej så har den som jag ser det positiva förtecken. Det finns en stor portion empati och ett rättspatos hos svenska folket som vi skall värna om och hysa respekt för.

  Som jag tolkar det inte minst mot vad hovrätten själv säger (”med hänsyn till den utveckling mot högre skadestånd till offer för sexualbrott som skett” o.s.v.) så finns det inte något lagligt hinder att betala ut höga skadestånd.

   Uppenbarligen gör hovrätten en annan bedömning när man valt att kraftigt sänka ersättningen till den så utsatta och kränkta flickan. Om det har täckning i tolkningen ”lidandet var inte tillräckligt långvarigt” får var och en betrakta och göra sina egna värderingar.

   De rättsmedvetna människor jag träffar talar i termer av att flickan borde fått ett ännu högre skadestånd med tanke på vad hon utsatts för. Förnuftet säger mig att Göta hovrätt kunde ha gjort samma bedömning som Örebro Tingsrätt!

  I mitt förra debattinlägg fanns flera andra händelser som belystes, bl.a. den att domare begår allvarliga brott (köp av sextjänster) men fortsätter ändå att utöva sitt ämbete. Den typen av händelser påverkar också det tilltron till rättsamhället.

  Jag berörde även dödsmisshandeln av Marcus Gabrielssen i Stockholm och riktade kritik mot domen. Åklagaren har nu överklagat! Så jag tycks befinna mig i gott sällskap.

  Men oaktat detta så har sakfrågan; vår tilltro till mantrat "lika inför lagen" inte blivit belyst på ett sakligt sätt. För ingen kan väl förneka att om tilltron till rättstaten och rättvisan allvarligt skulle svikta hos svenska folket så utgör det i sig en allvarlig utmaning både juridiskt och inte minst politiskt.

  Här har uppenbarligen de som är satta att representera rättstaten (domstolarna) en viktig uppgift utöver att döma. Kanske skulle sakfrågan tjäna på att de som kritiseras inte enbart intar position utifrån sitt ämbete utan lämnar det ”kollegiala kittet” och satsar mer på att vara kommunikativa med det omgivande samhället.

  Det är väl i den "myllan" som jag tycker debatten borde ha sin fortsättning! Helt enkelt ett vanligt och begripligt samtal människor emellan, utan "spetsfundiga juridiska formuleringar".

Mårten Ström Luleå