Sanningen om Härnösands kommuns ekonomi!             

Jag brukar försöka undvika att gräva i historien och framförallt att skylla ifrån mig. Men när vissa har en förmåga att kasta ur sig påståenden som inte stämmer med verkligheten. Ja, då måste jag få förklara, kanske också försvara.

Fram till och med 1994 var kommunens ekonomi i balans. Resultatet 1994 var 0. Vad hände då i mitten av 90-talet? Jag har tidigare försökt mig på en analys med hjälp av Sveriges kommuner och landstings sammanställning. I början på 2005 skrev jag i ett e-brev: Varför räcker inte pengarna till önskad samhällsservice? Ja, en förklaring är att två sektorer drabbades särskilt hårt när staten sanerade sin ekonomi i början på 90-talet, bostadssektorn och kommunernas ekonomi. Om kommunerna skulle ha haft lika mycket skatteintäkter idag som för tio år sedan så motsvarar det en skattehöjning med 2,50.

Från Härnösand och från stora delar av norra Sverige flyttade människor och arbetstillfällen i en rasande takt under 90-talet. Under åtta år (1995-2002) minskade kommunens befolkning med 2 374 personer. Klart att det satte sina spår både i kommunens ekonomi och dess möjligheter till satsningar och utveckling.

Under den första delen av dessa åtta år (1995-1998), var kommunens sammanlagda ekonomiska resultat -115 miljoner kronor. Kommunen styrdes av de borgerliga partierna tillsammans med det nybildade sjukvårdspartiet. Det var med detta stora underskott som de styrande kom på att om kommunen sålde sitt energibolag skulle försäljningssumman och/eller dess avkastning kunna användas för att täcka underskotten. Några vidare kostnadsnedskärningar gjordes inte.

Nå, i 1998-års val sa befolkningen nej till försäljningen och gav socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister så många röster att vi fick majoritet och kunde ta över ansvaret för kommunen tillsammans med kristdemokraterna som bytte sida för att slippa sälja Hemab. Under mandatperioden 1999-2002 var resultatet -203 miljoner kronor. Kommunen sökte hjälp hos kommundelegationen och bostadsdelegationen. Av underskottet på 203 miljoner kronor kom 130 mkr från kommunens hjälp till Härnösandshus för att sanera deras ekonomi. För att få stödet från staten krävde kommundelegationen nedskärningar inom kommunens samtliga verksamheter. Det gällde att långsiktigt sänka kostnaderna med 72 miljoner kronor. Det var många nödvändiga, tuffa beslut som fattades under den perioden och vi lyckades uppnå kravet. Som belöning fick vi 60 miljoner kronor i omställningsstöd. Pengar som inte fick användas så att kommunen åter fick ett för högt kostnadsläge.

I 2002-års val fick vi nytt förtroende och jag blev vald till kommunstyrelsens ordförande. Under mina fyra år vid makten har jag ständigt påtalat vikten av att hålla sin budget och att fortsatta kostnadsminskningar är nödvändiga. För första gången på tiotalet år var befolkningsutvecklingen positiv 2003 (+79). Under 2004 satte vi målet att ha positiva resultat i kommunen och minst +20 mkr 2010.

Resultaten 2003 var -2 miljoner kronor, och efter det har vi varit på plus, +12 miljoner kronor 2004, +38 miljoner kronor 2005 och +30 miljoner kronor 2006. Från och med 2005 övergick kommunen till att redovisa sin pensionsskuld i resultatredovisningen, vilket är ett mer korrekt sätt att redovisa, men för att få jämförbara siffror har jag här använt det gamla sättet (som faktiskt enligt lagen om kommunal redovisning är det lagenliga sättet) att redovisa.

Vart vill jag då komma med denna historiska resumé?

I skoldebatten har det påståtts att ”den gamla majoriteten (s, v, mp) inte har gjort något”. Det finns områden som kan förbättras inom den kommunala förvaltningen och den kommunala ekonomin, men om vi alla håller oss till sanningen och slutar tjafsa tror jag det kan bli ännu bättre i Härnösands kommun.

Det ska vara attraktivt att bo och verka i Härnösand!

Sig-Britt Ahl

2007-03-02