I dag är det en intressant dag för mig som politiker.

Fullmäktige i Landstinget Sörmland håller sammanträde.

Intressant? Jag förstår om en och annan som läser det här höjer på ögonbrynen. Men tänk lite på saken. Fullmäktige är landstingets högsta beslutande organ. Det är här vi folkvalda debatterar och beslutar politiska frågor. Fullmäktiges sammanträden är offentliga för allmänheten och massmedia. Därmed har också vi i oppositionen möjlighet att föra ut vår politik och visa på de politiska skillnaderna som finns inom den sörmländska politiken.  

Innan jag blev vald till fullmäktige hade jag en diskussion med en bekant. Han tyckte att det inte behövdes några politiker i landstinget. Det är bättre att tjänstemän sköter de frågorna, ansåg han.

Men hälsa och sjukvård engagerar så många människor. Landstinget hanterar nästan 5,8? miljarder kronor. Största delen av dessa pengar är skattepengar som du och jag betalat in. Då är det också rimligt att vi bestämmer vilka som ska hantera dessa pengar och till vilken verksamhet dessa pengar ska gå. Det är också rimligt att du och jag kan rösta bort de personer som vi inte tycker sköter sig, som inte satsar pengarna på rätt verksamhet. I en helt tjänstemansstyrd organisation kan du inte det. 

Landstingsfrågor är inte politik, hävdade min bekant.  

Efter ett halvår som folkvald i landstinget kan jag konstatera att han kunde inte ha mer fel. Debatten i landstinget har varit både intensiv och politisk. Låt mig ta några exempel.

I dag på fullmäktige ska vi debattera upphandlingspolicyn. Vid första anblicken kan man tro att en upphandlingspolicy inte handlar om politik. Men det gör det. Vi socialdemokrater vill inte att landstinget använder saxar och pincetter som tillverkats under usla arbetsförhållanden och för en usel lön av barn i Pakistan. I dag gör landstinget det. Därför lägger vi socialdemokrater, tillsammans med vänsterpartiet, i dag fram en alternativ upphandlingspolicy som innebär att företag som aktivt arbetar efter FN:s barnkonvention och mänskliga rättigheter ska gynnas vid landstingets upphandlingar av varor och tjänster. I vår policy finns också konkreta miljökrav. Majoriteten är inte beredd att gå lika långt.

De borgerliga politikerna vill ändra radikalt ändra på den svenska sjukvården. De vill föra in privata vinstdrivande intressen. De vill att de som har råd med privata sjukvårdsförsäkringar ska kunna köpa sig förbi vårdköerna och de vill sälja ut akutsjukhusen.  Därmed står vi inför en radikal kursändring av den svenska sjukvårdspolitiken. Det är inte längre bara behovet av vård som ska styra. Även plånbokens storlek kommer att få betydelse. När väl våra universitetssjukhus och specialistsjukvård blivit sålda är det i princip omöjligt att återföra dem till offentlig regi.   

Det här är politik på hög ideologisk nivå. För mig är det självklart att det är behovet av vård som ska styra. Du ska bli mottagen och få vård på akuten, oavsett om du har en privat försäkring eller inte. Du ska också, oavsett hur mycket pengar du har, ha rätt till höftledsoperationen, psykiatrisk vård och bypass-operationen.    

I fullmäktigedebatten i februari uttalade en framstående företrädare för den borgerliga majoriteten i Landstinget Sörmland sitt stöd för systemet med privata försäkringar i den offentligt finansierade vården. Det är oroväckande, inte minst inför nästa mandatperiod. Då vill jag och många med mig med sin röst säga vilket sjukvårdssystem vi i Sörmland vill ha. Det här är frågor som väcker känslor. Det är frågor där många väljare vill säga sitt. Därför ska också landstinget fortsätta att vara folkstyrt.