Hur uppfattar arbetsgivare sig själva i sjukskrivningsprocessen?

Jag var på en av Försäkringskassans informationer för arbetsgivare och fackliga företrädare om de nya sjukskrivningsreglerna. Det var en bra information som gick igenom regelverket och vad som gäller nu.

Av frågorna som ställdes från åhörarna får man många funderingar. När man som arbetsgivarrepresentant säger att det inte är någon vinst för arbetsgivaren att den anställde är deltidssjukskriven i stället för helt sjukskriven då har man enligt min uppfattning inte förstått systemets finansiering. Arbetsgivarens ansvar att anpassa arbetsplatsen och arbetsuppgifterna efter den anställdes förutsättningar verkar långt borta. Att man har uppfattningen om att det är läkaren som sjukskriver är inte svårt att förstå efter många års allmänna uppfattning, att har du bara ett intyg underskrivet av en doktor så är det okej att vara hemma och någon annan betalar lönen.

Nu är det hög tid att alla tar sitt ansvar för att minska frånvaron från arbetet när det går att lösa problemen på andra sätt. Vantrivsel är inte skäl till sjukskrivning inte heller dålig arbetsorganisation. Arbetsgivaren har alla möjligheter att anpassa arbetsplatserna och arbetsorganisationen så att det passar för den arbetskraft som är anställd.

Det är inte acceptabelt att säga att det är skönt när Lisa är bort för hon passar ju inte in i arbetslaget och hon är ju här bara ett par timmar om dagen. Arbetsgivaren har makten över arbetsplatsen och har också en skyldighet att ta sitt ansvar för den arbetsorganisation som skall gälla på just den arbetsplats man disponerar. Det är inte förbjudet att ta kontakt med medarbetare som är sjukfrånvarande, varför gör arbetsgivare inte det i större utsträckning? Man förväntar sig att läkare och Försäkringskassa skall tala om vad det är för fel på de anställda i stället för att ta kontakt med den anställde och fråga.

De allra flesta tycker att det är skönt när arbetsgivaren bryr sig och ringer eller bjuder in till personalträffar. Om problemet är dålig arbetsorganisation och en arbetsledare som inte förstår sin roll på arbetsplatsen, leder det ofta till långa oförståeliga sjukskrivningar som är dyra för samhället, arbetsgivaren och den anställde. Arbetsgivare måste våga ifrågasätta intygen från läkarkåren om de inte innerhåller bra information om vad som begränsar arbetsförmågan. Inte sällan ser fackliga företrädare att den närmaste arbetsledningen på arbetsplatsen inte fungerar, då måste det finnas en väg till den ledning som har det totala ansvaret för företaget eller enheten i den kommunala verksamhet det kan beröra.

Inte sällan hör man chefer i lägre ställning i landstings- och kommunal verksamhet som har en attityd till de anställda som inte överensstämmer med en god arbetsgivarpolitik. Man anstränger sig inte för att ta tillbaka sina anställda på deltid och kontakten vid sjukskrivning är ofta bristfällig, här måste den offentliga arbetsgivaren bli bättre och jag tror att nyckeln till det är en bättre chefsutbildning och mindre chefsområden.

Alf Svensson

Fritidspolitiker (s) Eskilstuna