De etniska motsättningarna på Balkan började inte med Kosovo. De tillhör Balkans historia men kunde ändå hanteras med stor skicklighet under Titos ledarskap, en tid under vilken Jugoslavien genomgick ett ur både ekonomisk och politisk synpunkt anmärkningsvärt uppsving.

Utstakandet av en egen väg mot socialismen med självförvaltning och arbetarråd, fick till och med ekonomiprofessorn Bo Södersten (!) att i boken ”Den svenska sköldpaddan” skriva ut ett rekommendationsbrev om denna väg till svensk socialdemokrati.

Så sent som 1990 visade befolkningen i samtliga delrepubliker genom att överallt stödja president Markovic att man var för ett bevarande av den dåvarande federationen Jugoslavien. Det var tysk infiltration, uttrycksfullt formulerad av den amerikanske medlaren Cyrus Vance i orden ”Detta är Genschers krig” (den f. tyske utrikesministern som drev på Kroatiens ”frigörelse”) och ekonomisk chockterapi ordinerad av Internationella Valutafonden och sanktionerad av USA som ytterst frambringade Jugoslaviens uppsplittring och på nytt blottlade latenta etniska motsättningar. Det är ytterst vådorna av denna politik vi upplevt i Bosnien och fortfarande upplever i Kosovo.

Vid midsommartid 1999 gjorde undertecknad tillsammans med bl a min riksdagskollega Karin Wegestål på eget initiativ och egen bekostnad en resa till dåvarande (rest)Jugoslavien. Det var 14 dagar efter det Natos bombningar upphört. Vår guide under resan var internationella Röda Korset. Vad vi såg var sviterna av ett angreppskrig som kostat ca. 2 000 människor livet, förorsakat ett okänt antal människor livslång invaliditet, gjort hundratusentals människor till flyktingar, slagit sönder Serbiens infrastruktur och skapat livslångt lidande för landets civilbefolkning.

Vad undertecknad och Jugoslavienkommittén gjort är att i likhet med f statsministern Ingvar Carlsson hävda att Natos bombkrig mot den suveräna staten Jugoslavien var ett flagrant brott mot folkrätten. Vi har också med åberopande av Balkankännare som FOA-forskaren Gunnar Jervas, freds- och konfliktforskaren Kjell Magnusson vid Uppsala Universitet, f d australiske premiärministern Malcolm Frazer konstaterat att det s k Rambouilletavtalet inte var något avtal utan ett diktat, skräddarsytt för att tillhandahålla en ursäkt för krig.

Om ”fredsförhandlingarna” i Rambouillet hade varit verkliga förhandlingar, hade 80% av Kosovoflyktingarna – den merpart som flydde sedan bombningarna inleddes den 24 mars, sannolikt inte behövt lämna sina hem. Det finns alltid minst två parter i en konflikt och i sammanhanget får man inte glömma bort att det var den Kosovoalbanska UCK-gerillan som genom att skjuta på serbisk polis tände gnistan till den kris i Kosovo, som fortfarande pågår och där Serbien av mycket logiska skäl slår vakt om den provins som historiskt tillhör landet och som de ur folkrättslig synpunkt har all anledning att försvara.

Våra jämförelser med andra världskriget avser dels att Nato använde förintelsevapen i form av bl a uranbaserade missiler och clusterbomber mot en värnlös civilbefolkning i Jugoslavien och att en betydligt större del av landets industriproduktion slogs ut av bomberna än som var fallet med Tysklands industrikapacitet under andra världskriget.

Draksådden över Balkan innehåller inte så lite vildhavre utsådd av Natostyrda västmakter anförda av och underdåniga världspolisen USA. Att Nato utan att ingripa accepterade insmuggling av vapen till UCK (detta skedde även senare i Makedonien) och att dessa
vapenleveranser i stor omfattning finansierades av narkotikahandel tycks heller inte bekymra okritiska Natokramare.

Undertecknad, och Jugoslavienkommitté, som är en solidaritetsrörelse för områdets folk, utan någon som helst koppling till något politiskt parti, anser att alla som begått krigsförbrytelser ska ställas till ansvar för sina brott. Men förutsättningen för att en sådan internationell rättsordning ska vinna allmän respekt är då givetvis att alla skyldiga mäts med samma måttstock.

Ingen har skickat ledaren för den Kosovoalbanska UCK-gerillan, Thaci, till Haag för systematiska mord på etnisk grund. Och Kroatiens förre president, diktatorn Franjo Tudjman hann dö innan den ”målmedvetne och barske juristen”, Haagtribunalens chefsåklagare Carla del Ponte upptäckte att han var ansvarig för den enligt Carl Bildt (se hans bok ”Uppdrag fred”) största folkfördrivningen hittills på Balkan, nämligen den som drabbade 200.000 serber i kroatiska Kraijna 1995.
Vad sist och slut

1. Hur rättfärdigar ni som ensidigt tagit ställning för Nato och Kosovoalbanerna i Kosovokonflikten att splitterbomber och uranförstärkta bomber sätts in mot sjukhus, skolor, bostadshus, broar och andra civila mål och mot tusentals människor som dödas och lemlästas?

2. Hur ser ni på USA:s ultimatum i Rambouillet att börja bomba dåvarande Jugoslavien
om inte Natotrupper fick ockupera hela landet?

3. Hur försvarar ni ett angrepp som startades utan sanktion från FN, som stred mot folk-
rätten och som allvarligt förvärrat de etniska motsättningarna på hela Balkan?

Bengt Silfverstrand