VECKANS ANALYS: Falsk vittnesbörd
Publicerad av Anne-Marie Lindgren 2010-04-29

http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/veckansanalys.aspx?id=1688

Ändamålet är då att komma åt socialdemokratin, vilket alltid varit ett överordnat mål för borgerligheten, och medlet blir ”falskt vittnesbörd” om Mona Sahlin.

Det är, naturligtvis, litet att köpa borgerlighetens försök att leda bort intresset från politiska sakfrågor till tjafs om personer, om man ger sig in i diskussionen om det av Mats Odell startade Toblerone-kriget. Men eftersom denna gamla historia i något förvanskat skick tenderar att leva vidare och användas som angreppspunkt, i den öppna debatten och än mer i det underliggande skitsnacket finns det skäl att åtminstone berätta den korrekta versionen.

Odells definition på Toblerone-politik är ”att försöka få något utan att betala för det”. Det är mer än en antydan att det var det Mona Sahlin gjorde, när hon köpte en ask Toblerone med användande av det kreditkort hon hade som statsråd.

Och det gjorde hon alltså inte. Det är falskt vittnesbörd att påstå något sådant.

Bråket uppstod, därför att kortet enigt föreskrifterna var avsett för utgifter i tjänsten. Men med tillägget att om det användes för privata utgifter, så skulle detta anges på räkningen.

Det är knappat onaturligt att av detta dra slutsatsen att kortet får användas privat, så länge man talar om det och betalar räkningen själv. En annan som också använt kortet privat var utbildningsministern i den borgerliga regering, som avgick 1994, Per Unckel (M). Ytterligare en var justitieministern i samma borgerliga regering, Reidunn Lauren, som regelbundet använt kortet för privata utgifter (fast OK, ingen Toblerone, bara kläder).

Per Unckel blev så småningom ordförande i riksdagens konstitutionsutskott och landshövding i Stockholm. Reidunn Laurén blev president i kammarrätten. I ingetdera fallet, vad jag kan minnas, har kreditkortanvändningen någonsin anförts mot dem.

Men varför har ett antal statsråd som på kommando gjort en exakt lika formulerad förtalsattack mot den socialdemokratiska partiledaren?

Men det där har ju pågått ett tag redan. Så varför denna upptrappning just nu?

Det har sannolikt – som många kommentatorer varit inne på – samband med att den rödgröna koalitionen nu på allvar börjat komma med sina förslag inom olika politikområden. Men frågan är om inte det osedvanligt höga tonläget också hänger ihop med att de borgerliga blivit obehagligt överraskade både av att de rödgröna partierna lyckats enas i så många centrala frågor, och att förslagen håller så hög kvalitet. Att bemöta förslagen med sakargument är inte så lätt – och därför gäller det att, snabbt, försöka föra över striden på andra arenor.

Ett genomgående drag är då att undvika sakargument och i stället använda negativa värdeomdömen. Sjukförsäkringsförslaget avfärdas med att de rödgröna vill låta folk ”leva på bidrag”. Förslaget om ökade statsbidrag till kommuner och landsting avvisas med att de beräknade sysselsättningseffekterna är ”fusk” (vilket motsägs av finansdepartementet). Förändringarna i inkomstbeskattningen utlöser det vanliga larmet om ”skattechock” – samtidigt som man alltså anklagar de rödgröna för att inte vilja finansiera de reformer de föreslår!

Toblerone-attacken driver denna taktik till sin fulländning genom ett förolämpande värdeomdöme om ett för regeringen sakligt besvärande förslag, där nedvärderingen samtidigt syftar till att stänka ner den socialdemokratiska partiledaren. Och att detta inte skulle vara omsorgsfullt genomtänkt lär de inte kunna inbilla någon med minsta kunskap om hur negativt kampanjande går till.

Det är avgörande viktigt att inte acceptera det borgerliga försöket att byta spelplan. Bygg inte på med eget skitsnackande utan återför debatten till sakfrågorna och pressa borgerligheten att ge sakliga svar!

Anne-Marie Lindgren