Under årens lopp har jag fler gånger varit i kontakt med Tegs SK. Första gången var 1959 när familjen flyttade från Nordmaling till Borgvägen 20 på Teg. Inte så lågt därifrån hade Edvin Johansson sin sportaffär och cykelverkstad. Han var tegare och han fick mig omedelbart att börja spela pojkhockey. Tyvärr var vi som kom från vischan lite efter i våra ishockeyfärdigheter till skillnad från stadspojkarna. Så några stjärnor kan jag inte påstå att vi var men vi hade väldigt roligt. Dåvarande John Andersson numera John Slettvold som bodde bara ett stenkast ifrån oss var desto mer begåvad som spelare och framförallt som tränare.

Många var de gånger vi spelade på den lilla banan utan sarg längst ner på Orrvägen mot älven och det var under den här perioden som jag blev "hockeybiten". Senare kom även min son Magnus att spela pojkhockey och han tillhörde Tegs 71:or, ett riktigt bra pojklag. Ishockey blev aldrig huvudsport när det gäller eget utövande. Själv sysslade jag mest med skidåkning för att sedan gå över till bangolf där jag fick framgångar både som ledare och som spelare. Däremot har alltid försökt hänga med vad som skett i Tegs hockey, även fast nuvarande Löven blev mina favoriter, och jag vill påstå att Kjell-Rune Milton är den bäste spelaren som spelat och fostrats i Teg.

Jag brukar passa på när jag får chansen att tacka alla som vill ägna sin fritid åt att ta ansvar för idrottsföreningar och ungdomsverksamhet. Det är viktigt inte bara för ungdomarna utan för hela samhället. Tegs SK ska därför vara mycket stolt över är den fina ungdomsverksamheten som man har haft, en verksamhet som jag hoppas man fortsätter med. Kanske lyckas man också komma uppåt i seriesystemet. Däremot vill jag inte se en utveckling där man börjar toppa ungdomslagen, i alla fall inte för tidigt, då man riskerar att missa många talanger. Ungdomar som tappar gnistan bara för att man inte ligger rätt i utvecklingsstegen, något som kan variera mycket för olika ungdomar även om de är lika gamla.

Under min tid som kommunalråd vilket nu har blivit drygt 12 år har vi satsat mycket pengar på idrottsanläggningar i Umeå. Och det är med stolthet som jag kan konstatera att vissa av mina idéer har förverkligats. En av dem är förändringen av Noliaområdet där ishallarna har kopplats ihop med bandybanan och konstgräsplanerna. Men även många andra anläggningssatsningar har gjorts. Anledningen till att jag alltid har haft en sådan positiv inställning till idrottssatsningar har att göra med att jag tycker att det ska ses som en investering istället för kostnad, en investering i våra ungdomar. Om nya och funktionella anläggningar kan stimulera och engagera ungdomar till idrott så är det en korrekt investering för samhället. Även om idrotten ibland har sina problem så är ändå en aktiv idrottsrörelse en av de bästa förebyggande metoderna för att förhindra att ungdomar riskerar att hamna i tråkigheter. Sätts det i relation till detta så är idrottssatsningar en förhållandevis billig investering.

Tidigare har jag suttit många gånger på Tegsfiket Nybro för att diskutera trav, hockey, fotboll eller politik, även om det på sistone inte har blivit så ofta. Men oavsett fråga så är det viktigt att alla kan känna en tro på framtiden. Vi gör allt vi kan för att Umeå ska fortsätta att utvecklas även om det kanske inte kommer som någon överraskning att jag hellre sett en annan regering än den nuvarande. Men utmaningar och förluster kan alla vändas till vinst oavsett om det gäller idrott eller politik.

Lennart Holmlund