Nu när Botniabanan närmar sig Umeå och förhoppningsvis kommer ända fram trots ett idogt motstånd från ett fåtal naturvänner är det dags att kraftsamla för den naturliga fortsättningen – Norrbotniabanan.

Mycket tydliga signaler från Banverket och regeringen säger att den tidigare utlovade satsningen på Norrbotniabanan kommer att läggas i malpåse till vidare, något som skulle vara mycket olyckligt för Norrlands och faktiskt hela Sveriges utveckling.

40 % av Sveriges nettoexport kommer från de fem Norrlandslänen med en stark dominans inom landets basnäringar. Under senare år har gruv- och skogsnäringen ökat betydligt och bl a medfört att Norrlandslänen haft den bästa ekonomiska utvecklingen i hela Sverige. Mycket av denna produktion fraktas via järnväg och sannolikheten med dagens miljödebatt är mycket stor att järnvägen kommer att spela en allt större roll i framtiden. Sett ur detta perspektiv är det mycket olyckligt att företagen i Norrland ska måsta frakta sina produkter på en järnväg som pga att den är krokig med stora lutningar bara kan frakta 1000 ton per lok medan en modern järnväg kan frakta 1600 ton per lok. En järnväg som dessutom är högt belastad med alltför få mötesplatser. Detta betyder att företagen i norr betalar i genomsnitt 30 procent mer för tågtransporter per tonkilometer jämfört med företagen i södra Sverige. Självklart måste vi verka för att näringslivet i Norrland får samma förutsättningar som sina kollegor längre söderut och inte drabbas av extra pålagor.

När Botniabanan blir klar kommer den att medföra klara förbättringar för näringslivet. Halva Norrland får tillgång till en modern, rationell järnväg med dubbelspår (stambanan). Eftersom en stor del av transporterna med järnväg är relativt långa systemtransporter från råvarurika områden i norra Skandinavien krävs dock att inte bara halva sträckan är ”asfalterad” utan att hela Norrland får denna resurs, att Botniabanan får sin naturliga förlängning med ett stråk ända upp till finska gränsen. Med den utvecklingspotential och den framtidstro som finns i Barentsregionen finns alla förutsättningar för en snabb ekonomisk utveckling, en utveckling som dock förutsätter att vi ges tillgång till rationella transporter.

En snabbare och rationellare järnväg medför också en överflyttning av gods från landsvägstrafik till järnväg vilket är en av de bästa miljöförbättringar vi kan genomföra. Den konjunkturuppgång som Norrland har upplevt under senare år har medfört ökad landsvägstrafik och därmed ökad miljöpåverkan, en ökning som kan hejdas genom att mer gods skickas via en miljövänlig järnväg.

I Umeå har det under senare år skett en mycket positiv utveckling inom näringslivet och med Botniabanan och en helt ny godsbangård kommer denna utveckling förhoppningsvis att fortsätta. För att godsbangården ska kunna utnyttjas fullt ut krävs naturligtvis också att man samtidigt genomför de planerade väganslutningarna, anslutningar som Vägverket dessvärre hotat att senarelägga. Sett ur Umeå synvinkel är det också bättre att ligga längs ett frekvent transportstråk än att finnas vid stråkets slutstation, dvs det är en stor fördel för Umeå utveckling att Botniabanan får sin fortsättning med en rationell järnväg längs Norrlandskusten. Ju mer transportarbete som genereras desto fler förutsättningar ges för näringslivets utveckling i Umeåregionen.

Norrbotniabanan har också alla förutsättningar att bli ett internationellt framtidsprojekt – något som samlar Barentsregionen med ett ökat östvästligt utbyte. Vi vet också hur viktigt det är att hitta stora viktiga och konkreta framtidsprojekt för hela regionen. Som det ser ut idag är Norrbotniabanan ett av de viktigaste framtidsprojekten för vår region, något som vi borde opinionsmässigt kunna samlas kring, förhoppningsvis genomföra och därmed fortsätta den positiva utvecklingen i Norrland.

Lennart Holmlund
Umeå kommun
Kommunstyrelsens ordförande

Thor Persson
Västerbottens Handelskammare
Ordförande

Roger Estefors
Västerbottens Handelskammare
VD

2007-05-09