Vi behöver en ny Plan- och bygglag, PBL, där demokratin råder och inte ett system där enskilda statliga tjänstemän upphäver demokratiskt fattade beslut. Detta blir allt mer uppenbart när vi nu ser vad länsstyrelsens tjänstemän har valt att göra när det gäller kommunens ambition att kombinera Botniabanans fördelar med attraktiv bostadsbebyggelse i området Öbacka Strand, Öst på Stan.

Varför motarbetar man Umeå? Från Umeå kommuns sida har vi känt det länge och vi har våra misstankar om varför. Tittar man på de yttranden som länsstyrelsen skickar under samråd är det snarare regel, än undantag, att man går långt utanför sitt uppdrag. Man tycks inte vilja acceptera att lagstiftarna numera lagt planeringsansvaret på kommunerna. I stället klamrar sig länsstyrelsens handläggare fast i ett gammalt tänkande med ett statligt planeringsorgan som ständigt försöker styra över kommunernas uppgift, ett system som liknar gamla kommunistiska planeringsmodeller. Om den borgliga regeringen vill förändra denna maktposition så har den mitt fulla stöd.

Låt mig kort få redogöra för det senaste fallet. Länsstyrelsen i Västerbotten anser att en ändring som kommunen gått med på för att tillmötesgå ett riksintresse inte kan göras. En ändring som inte "drabbar" någon annan än kommunen själv. Länsstyrelsen tycks snarare leta efter orsaker för att hindra konstruktiva lösningar och avvägningar för en god inomhusmiljö, med hänvisning till buller utanför en fasad där ingen människa vistas. På andra håll i landet, t.ex. i Stockholms län har länsstyrelsen i flera fall gjort ändringar i planer i liknande situationer där kommunen och berörda sektorsorgan blivit överens! Då måste man fråga sig om länsstyrelsen i Västerbotten är mindre angelägen än man är i Stockholm att det egna länets viktigaste tillväxtregion ska utvecklas. I Stockholm har länsstyrelsen en samsyn med sina kommuner då man att försöker hantera bullerfrågor i centrala lägen med användning av metoden med en s.k. tyst sida. Även Boverket pekar på sådana möjligheter.

Länsstyrelsen i Västerbottens motivering innebär att de sätter sig över den bedömning som Banverket själva gjort när det gäller riksintresset järnväg. Banverket är överens med kommunen att riksintresset inte påverkas avsevärt om man genomför den minskning av antalet lägenheter som föreslås, och som en lägre hushöjd skulle innebära. Det är mycket märkligt att länsstyrelsen ändå anser att en justerad plan skulle vara till allvarlig skada för riksintresset järnväg. Är länsstyrelsen verkligen bättre skickat att bedöma detta än statens egen sektorsmyndighet, Banverket?

Likaså är det märkligt att länsstyrelsen åberopar geotekniska skäl och en tidigare kommentar från Statens geotekniska institut (SGI), men bortser från den senare komplettering som kommunen gjort i samråd just med SGI! En komplettering som visar att SGI:s krav på komplettering av geoteknisk utredning till den nivå som den s.k. skredkommissionen kräver i allt väsentligt har uppfyllts! Vet länsstyrelsen trots detta bättre än SGI?

Jag konstaterar också att i de mål som man så gärna och ofta hänvisar till så finns det inte beskrivet exakt vad som menas med god bebyggd miljö. Miljökvalitetsmål och bullervärden är riktlinjer, inte bindande normer. Ansvaret för uttolkningen av dessa mål är ju i praktiken främst en kommunal angelägenhet och något som vi också gör med stor eftertanke. Men det måste även tas hänsyn till andra mål för en bra samhällsutveckling, och dit hör möjligheter till fortsatt tillväxt. Att ta vara på Botniabanans betydelse och placera ett stort attraktivt bostadsområde nära både det nya resecentret och intill Norrlands största arbetsplats medverkar väl om något till en god miljö. Bilresandet kan minimeras vilket bidrar till att klara miljökvalitetsnormen för luft i Umeå. För ska vi klara statens åtagande om miljökvalitetsnormer måste staden planeras så att bilåkandet minskas. Nära till kollektivtrafik är då en bra utgångspunkt. Ska Västerbotten fortsätta att utvecklas måste Umeå vara motorn för detta, och för att detta ska ske måste statens förlängda arm förändra sin inställning och vara lika öppen som i andra kommuner.

Lennart Holmlund, kommunalråd (s), Umeå kommun