Jag har ännu inte hört någon borgerlig lokalpolitker förklara varför stupstocken skall vara så förträfflig. Aldrig ett lokalt ansikte från Moderater eller Centerpartister som skriver insändare och står upp för den egna sjukförsäkringspolitiken.

Konsekvenser med långvariga smärtstillstånd och framtida men bortser man ifrån utan högerns arbetslinje skall gälla.

För 4 år sedan skulle en arbetsgivare ställts inför arbetsmiljölagens regelsystem nu har staten flyttat gränsen för vad som är mänskligt.

Hur långt kan myndigheter och kommuner gå för att uppfylla regeringens mål?

Historiska misstag har gjorts i folkrörelsen när vi avträtt dem mediala arenan i tron på att vi fortfarande har en levande folkrörelse likt den på 50 och 60-talen.

Inte desto mindre måste vi driva en valrörelse som känns i ryggraden på folk, jag tänker i alla fall försöka.

När skall Generaldirektörerna på försäkringskassan våga ta bladet från minnen och kräva resurser från regeringen fär att klara de grundläggande behoven.

Om man inte klarar att sköta sina grundläggande arbetsuppgifter borde man se över sin anställning och be om entledigande.

Att inte ge berättigande ersättningar i tid är inte förlåtligt av en statlig myndighet.

Man kan undra om det är taktik för att skrämma potentiella användare av socialförsäkringen och då har dom lyckats.

Egentligen skall man väl inte uttala sig alltför kategoriskt innan man sett hela upplägget, vad jag förstår blir det mycket som måste ses över i AFL men också vilka konsekvenser det kan få för arbetsmarknadsförsäkringarna.

Det kan inte bli mycket tid till att parlamentariskt diskutera detta förslag.

Har det här verkligen inte lyfts upp i diskussioner med övriga partier blir jag verkligen rädd för den demokratiska processviljan hos borgarna.

Intressant hur bemötandet blir från vårt folk i socialförsäkringsutskottet.

Med ljumma politiska högervindar skall vi följa med och inte upptäcka var vi hamnat förrän det är försent.

På nåt sätt påminner han om en försäljare för nåt hemsäljsliknande, där försäljningssättet är viktigare än produkten.

Annars funderar jag mest varför inte LO reagerar på Littorins utspel, att LO inte gör nåt åt de Thailändska bärplockarnas situation, när Littorin själv beslutat att arbetsrätten är satt på undantag när det gäller bärplockning.

Ersättningar som gör att det är svårt att kunna bibehålla en familjesituation där barnen får en dräglig uppväxt, andra måste sälja sommarstugor som man sparat till i åratal.

Vad blir svaret från högeregeringen jo ökade jobbavdrag som i sin tur får till konsekvens ökade avgifter, så den arbetslöse drabbas dubbelt.

Men varför är det så tyst om detta, visserligen går Östros ut med den äran i media, men det räcker ju inte.

Läser att facket tappat medlemmar men det är väl inte förbundskontoren och styrelserna som gått ur, nåt borde man väl höra.

I och för sig har väl inte facket och vänstern 85% av media som någon Israel kläckte ur sig i någon artikel, men nog borde det väl låta lite.

Försöker väl själv mana de jag känner att engagera sig, i alla fall i debatter på arbetsplatsen.

Tyvärr verkar trovärdigheten för oss vara på historisk låga nivåer, man tror helt enkelt inte att det blir någon skillnad.

Som jag ser det måste vi visa rent praktiskt att där vi har makten gör vi skillnad, vi kan inte bara förvalta det som tjänstemännen ser som mest praktiskt för sin egen del.

Tidningen andas inte personalvård och inte heller någon gemensam anda för de anställda, själv ser jag bara ett centralt försök av avempatisering.

Människan är marginaliserad till en kostnadsmassa, jag begriper att det är regeringsbeslut som kassan skall verkställa, men det här är något nytt, snarare någon form av avidentifiering för att kunna verkställa den borgerliga regeringens beslut utan samvetsbetänkligheter.

Det vet Ingela Thalen och Anna Hedborg, frågan är demokratiskt fattad på en kongress och vi andra förlorade, men processen kring beslutet var omdiskuterat inom partiet.

Enligt Hedborg skulle vi få ett lättfattat system där den enskilde lätt kunde se vilken nivå man skulle få som pensionär.

Systemet är ju självreglerande så nåt politiskt tryck från äldregrupper skulle inte en sittande regering behöva utstå. Pensionären har ju själv spekulerat fel?

Alla skulle bli aktieägare jublade moderaten Margit Genser, förståelse för låga löneökningar var något som borgarna hoppades på, för annars skulle ju pensionsuttaget bli lägre.

Fd LO ekonomen Anna Hedborg sa att det här systemet skulle gynna arbetare eftersom de arbetar längre under sitt liv än en höginkomsttagare som studerar länge! de som kan systemt kan ju tolka resultatet nu.

ATP-systemet folkhemmets stolthet blev förpassat till en pusselbit i kapitalets pyramidspel.

Alla som befann och befinner sig längre upp i klasspyramiden har på olika sätt garanterat sig själva extra nivåer genom kollektivavtal eller personliga avtal.

En del skall leva andra överleva, verkar mottot vara

Sådana som Gunnel i Aftonbladet eller deltidsarbetande kommunalare betalar till systemet under hela livet, men får nöja sig med någon krona mer än de som nolltaxerat och inte betalat in till systemet men som får sin garantipension som är snäppet under de som avstått lön under alla år.

Det går igen i såväl kommunen, landsting o partiledning.

Finns det ingen som av ideologiska skäl finns på toppositioner i vårt parti.

Ibland blir man trött.

Min IQ tillhör väl inte landets bästa men nog blir jag fundersam när deltidare (50%) i kommunen bara får drygt 15 semesterdagar av 25 , och detta beror på att de först har en kvot för den mindre arbetstiden vilket säkert är rätt, men sedan dras det 5 semesterdagar per ledig vecka trots en normal arbetstid på 3 dagar.

Försöker få ett svar på detta, och det är inte helt lätt?

Nu har jag i alla fall lagt min röst i EU valet- och jag håller mig till Västsverige.

Men efter en konferens där Kurt Kvarnström från socialförsäkringsutskottet presenterade rådslagsmaterialet kändes det som om vi inte kommit någonstans i tänket.

Gamla banor med en övertro på systemen och Finsamprojekt.

Om vi redan före valet ser oss som systemens beskyddare före individen kan vi nog packa ihop redan nu.

Om jag skall valarbeta i år kräver jag lite mer substans i politiken, om vi återigen tänker styras av tjänstemän i regeringskansliet efter en valvinst, kan vi stoppa ner rådslagsmaterialet i tuggen på en gång.

Skall sägas att Peter Hultqvist visade att det finns de som har tyngd och vikja att våga utmana de gamla maktstrukturerna.

Känner att det är ett "lag" utan att kunna för mycket om personerna skall sägas. men mitt intryck är klart att det fins en samsyn i det här gänget.

Nu kommer vi nog klart över slutspelsstrecket.

Vi vet att utbildning är en färskvara, vi vet att inget sätter fart på hjulen som när ungdomen får jobb, flyttar hemifrån och skaffar eget boende.

Ändå är det ingen som tar upp frågan om arbetmarknadspension.

en arbetsmarknadspension som är konstruerad offensivt som en arbetsmarknadsåtgärd skulle få stor effekter på ekonomin.

Istället för att vänta ut att ett stort antal 62-65 åringar skall gå i pension de närmaste åren och ungdomen gå sysslolös till dess borde man göra en generationsväxling så fort det går.

Finns det någon som vågar ta upp den frågan inom partistyrelsen eller inom de fackliga leden?. Även i första ledet är det ju en kostnadsneutral åtgärd.

Det var länge sedan ideologi diskuterades med en sådan hetta av vanliga människor.

Reaktionerna från den senaste tidens affärer är som tändvätska till ett politiskt uppvaknande, sällan har väl klassamhället och orättvisor diskuterats som nu. gamla vänsteridoeloger kryper ur skyttegravarna, chefredaktörrer som pratat kulturpoliik för ett fåtal, får plötslig ny energi.

Det var ett tag sedan vi sossar attackerades från vänster, man tackar för uppvaknandet det hade vi knappast klarat själva.

Inom partiet behöver vi reflektion och en tid när vi ser över hur uppdragen fördelas även på lägre nivåer annars kommer med rätt drevet att koncentreras på kommunnivåerna i nästa steg.

Vi behöver en debatt inom partiet hur vi ser på kringuppdrag och arvoden, skall vi vinna den framtida trovärdigheten måste vi slippa sätta på oss rävkostymen och koncenterar oss på de som startar dreven.

Konstarerar bara att LO har knappt varit synligt under den här mandatperioden, förutom den första tiden efter valet.

Omorganisationerna inom fackföreningsrörelsen har knappast stärkt kontakten mellan medlemmar och ledning, vilket heller inte varit meningen utan det har varit sammanslagningar av ekonomiska orsaker som har sin grund i en försvagad skara förtroendevalda och en satsning på ombudsmannasidan.

Folkrörelse som konsultidé.

Folkrörelse skall vara roligtoch frivilligt och bygga på tron och möjligheten att det går att förändra. Det går bara genom att fler får verkligt inflytande och en känsla av att det går att påverka politiken,

Medlemmarna får inte ses som en besvärlig massa där man "måste" förankra beslut, innan de som begriper lite kan köra igenom besluten.

Tillbaka till framtiden

Det här visar med tydlighet att Socialdemokratin och Mona Sahlin har en förmåga att tillsammans med V och Mp att föra en konstruktiv och ansvarsfull politik därr välfärden står i fokus.

Att verka för brada uppgörelser i energipolitiken är en av våra viktigaste framtidsfrågor:

Ambitionen att återigen prata om en bred uppgörelse eftervalet visar på ett ansvar bortom kvartalspolitk som den nuvarande högerkollaitionen så populistiskt hänger sig åt.

Där delas utspel ut mellan partierna efter opinonssiffror, och där är det viktigare av PR-mässiga skäl att besluten kommer i media, än att det blir konstruktiva och vettiga beslut för vår gemensamma framtid

Blir helt enkelt frustrerad över gubbar i samma ålder som jag själv, Hans Karlsson LO:S fd avtalssekreterare och minister för det stora misslyckandet under förra mandatperioden. socialförsäkringen uttalar sig utan personligt ansvar. Och en arbetarkommunordförande från Uddevalla och Byggnads som inte har klart för sig vilka mål hans egen arbetarkommun har.

Det kommer att bli en smärtsam förnyelseperiod för vårt parti oavsett vem som leder det.

Förnyelsen måste komma från gräsrötterna och vårsådden, fördigrullade gräsmattor odlade på "herr"gårdsmark fastnar aldrig riktigt i rötterna, det syns tydlgit på den gråa ytan.

Lycka till Mona

Tankar och idéer i flera perspektiv diskuterades.

Känns tydligt att det inom partiet måste lyftas en genomgripande diskussion om konsekvenser men också om möjligheter.

En ABF utbildning som är strukturerad och samhällsbred skulle behöva genomföras framför allt för de fackliga.

Det verkar som om ombudsmän och fackföreningsstyrelser tror att nån "annan" skall föra deras talan.

Trots att jag varit på ett jättebra möte, som varit konstruktivt beklagar jag det dåliga intresset från facken i Borlänge kommun, bristen på representanter på mötet var stort.

Orsaken till min frustration kan vara att jag är en av de som uppenbarligen misslyckats med den fackliga utbildningen inom IFMetall. ( Gruff).

Vad gjorde vi för fel som inte lyckades förmedla den fundamentala styrkan i ett fackligt-politiskt samarbete.

Heder åt Peter Hultqvist som höll i mötet och oförtrutet ångar på för samverkan och förändring, det kallar jag tro på politikens makt.

En kristen människosyn har sin utgångspunkt i kärlek och barmhärtighet säger han och det har inte nåt att göra med bidragspolitik att göra.

Hans Wallmark har tydligen inte förstått att det han kallar bidrag är avsatta arbetsgivaravgifter "försäkringar" som sätts av för att kunna användas när någon till exemepl råkar ut för en sjukdom. Det är stöld när dessa framförhandlade medel (arbetsgivaravgifter/lönekostnader) används ensidigt för att sänka skatten för de rika.

Borgarna har satsat på sänkta skatter och sänkta ersättningar så att det skall skilja mer mellan de som är friska nog att kunna arbeta och de som lider av någon sjukdom som är arbetshindrande.

För mig är det knappast en kristen människosyn, men det är ju å andra sidan länge sedan jag konfirmerades, men trots allt betalar jag kyrkoskatt, en anledning till deta är just diakoniarbetet.

Jag har träffat mänga moderater som jag högaktar för deras empati och förståelse i socialförsäkrigsfrågor men dom verkar inte få plats i "de nya moderaterna"

Och varför det då. jo artikel lyser igenom att det är ett trött gäng som istället för en opinionspolitik fastnar i utredningsträsket.

Nog vet dess personer vad som behövs för en rättvisare socialförsäkring, frågan om de har kraften att genomföra en annan politik om de kommer till makten igen, förra gången det begavs kapitulerade man för tjänstmännen på departementen, nu vill man lägga en utredning i samma händer igen.

ej Mona Sahlin nu krävs det lite "jävla anamma".

Visa vad partiet står i frågan, snart börjar jag ifrågasätta om det finns en reell vilja, eller om partiet försöker föra oss bakom ljuset igen, som du själv utryckte dig i tidningen ALLA, där vissa inom partiet ansåg att de som hade idéer inom socialförsäkringsområdet ansågs dryga.

Jag vet att till exempel Peter Hultqvist har ärliga avsikter med sitt engagemang i frågan, men hur ser det ut i överigt bland vår riksdagspolitiker?

Man hoppas att Husmark står på en stadig grund när hon berättar detta, och inte som Clinton river sig på näsan när han berättade om sina tvivelaktiga affärer.

Har ingen uppfattning om Adriana Lender som person, tydligen har hon i alla fall ministerns förtroende då hon utredde borttagande av aktivitetsersättningen.

I alla fall intressant att se hur makthavare ändra uppfattingar om processer när de väl kommer till makten.

I ärlighetens namn kan jag för lite om konstruktionen, men all medicinsk forskning visar att åtgärder skall sättas in så tidigt som möjligt, så för mig låter det konstigt att en kvalificering för detta skall vara en sjukskrivning på minst 3 månader.

Hoppas att det inte menas en sammanhängande sjukfrånvaro?

Försäkringskassan som också ligger under Husmarks härad, har nyligen dragit ned på köp av försäkringsmedicinska utredningar vilket får detta att verka vara en paradox.

Om någon har flera sjukskrivningsperioder bakom sig, skulle det faktum att försäkringskassan i rehabkedjan räknar bakomliggande sjukfrånvaro göra att en sjuk person måste sluta sitt arbete innan denne får sin rätt till den rehabiliteringsgaranti som regeringen själva föreslår. Absurt!

Hoppas husmark att jag har fel i mina antaganden.

Och en stilla undran är problemet brist på pengar eller resurser, finns det vårdpersonal för detta, tänker framför allt på psykiatrin ?

Utanförskapet skulle bort, alla skulle få en meningsfull sysselsättning efter sin förmåga.

Vilket ansvar tar försäkringskassan när långtidssjuka efter flera år av uppskjutna beslut förklaras friska och hamnar utanför a-kassans 5-årsregel.

Arbetsförmågebedömmning måste skötas proffesionellt och bygga på kunskap om arbetsmarknaden, en regering som inte förstår sig på varken företagens förutsättningar liksom arbetstagarnas villkor i arbetslivet har naturligtvis svårt att förstå hur det fungerar i praktiska livet.

Vår sjukvård är byggd på individuella bedömningar av varje specifik åkomma sällan ser man en gemensam bedömning av arbetsförmåga utifrån de riktlinjer som socialstyrelsen tagit fram.

Förutsättningen för att göra en rättvis bedömning av arbetsförmågan är att alla parter, såväl vårdande instanser som arbetsmarknadens parter kan vara delaktiga i fråga om vilka villkor som rimligen kan ställas både på individ och företag.

Men som jag ser det ligger svagheten att Mona Sahlin profilerar sig med miljöpartiet, jag menar att partiet måste vara tydlig mot vänstern i vad man förväntar sig av ett samarbete men Mona verkar tro sig kunna spela ut V och miljöpartiet mot varandra.

Men varför ser man inte då till att Wanja Lundby-Wedin och LO finns med på tåget.

Misstron mot miljöpartiet ligger djupt bland LO-folket, därför är det tjänstefel att inte se till att LO stöder den strategi som tydligen ligger lagd.

Annars finns det flera positiva nyheter i rådslagen som gäller mina hjärtefrågor, att se till att det blir insyn i socialförsäkringsorganen igen.

Där ser det ut som vänstern tydligats har förstått att rättsäkerheten är i fara med bara tjänstmän i beslutande ställning, Vi sossar är väl rädda för våra egna partitjänstemän och måste utreda först så att politiska ideal inte får för stort inflytande.

Varför kan man fråga sig, och nåt enskilt kan jag inte peka på.

Sedan jag lämnade IFMetall på grund av arbetsbyte har jag som person inte känt mig delaktig i partiarbetet, det var "Erik IFMetallaren" som satt i fullmäktige. Mina kamrater i Borlänge har inte behandlat mig annorlunda än tidigare, så det är inte heller någon direkt orsak

Utan det är nog snarare så att jag kräver mera stimulans personligen, jag vill jag känna att uppdragen är meningsfulla och att mina åsikter och ideer har betydelse innan besluten.

Som "representant" för en fackförening får man också mera input från interna diskussioner och plattformen för partiarbetet är mer definierad.

Vårt parti är i stort uppbyggt på intressegrupper, och därför är det lätt att tappa kompassriktningen när man lämnar gruppen, kan nog bero på att jag har mycket järnmalm i fötterna så nålen har svårt att hitta den geografiska inriktningen i partiet, därför kan det snurra en del just nu.

Jag hoppas att jag fortsättningsvis kan delta i partiarbetet, det blir en stor utmaning att vinna valet, och att till dess komma igen med en organisation som gör att alla medlemmar kan känna delaktighet i partiet och partiarbetet oavsett gruppering eller ursprung, och att partiet blir en lyssnade folkrörelse där tron på allas förmåga blir vägledande, vi har förutsättningarna.

Hur kan försäkringskassan produktionschef klara ett sånt misslyckande utan klander, vilket annat företag som helst som missköter sina kunder på detta vis skulle få svårt att överleva i en framtid.

Visst jag vet att den borgerliga regeringen ställt omöjliga krav bland annat genom en illa planerad omorganisation samtidigt som regelförändringar skulle genomföras snabbt till varje pris.

Säkerligen ligger det en politisk tanke bakom detta.

De allmänna Socialförsäkringssystemen skall ifrågasättas för att införa privata alternativ i nästa steg, då gäller det att få svenska folket att tänka i "rätt" riktning.

Efter att ha sysslat med LASS frågor ett tag är jag intresserad av vad Centerpartisten Kennet Johanssons utredning kommer att leda till.

Det finns mycker att diskutera när det gäller LASS. Det finns många svåra etiska frågor, ekonomiska frågor, men också hur kostnadsfördelningen skall se ut mellan stat och kommun, vem gör behovsbedömningen, när skall omprövning göras.

Utrymmet för individuella bedömningar tas bort, vilket innebär att människan reduceras till en budgetpost som man lätt kan kostnadsstyra.

Och vem bestämmer om det rätta behovet är personlig assistans är det den enskilde eller finns det andra intressenter som kan ha intressen i frågan.

Vilken av våra Riksdagspolitiker tar upp frågan om den misskötta försäkringskassan i riksdagsdebatten, vad säger styrelseordföranden för försäkringskassan.

Att lusten kom tillbaka beror på aftonbladets ledarsida och Joakim Håkansson där han skriver "ingen orkar slåss för de sjukskrivna".

Den maktarrogans som denna regering utövar går över alla gränser, när det gäller de i det så kallade utanförskapet.

Tro inte att det är en omedveten handling.

Maud Olofssons tal om flitiga bävrar syns i tandvårdsförsäkringen, där kindtänder inte räknas in, det gäller att ha rejäla framtänder.

Att ge vissa sjukskrivna 5% mer än andra sjukskrivna om de kan anmäla att de har en allvarlig sjukdom är ett slag i ansiktet på de som har någon månad kvar i livet, att regeringen sedan skyller på försäkringskassan då de ärligt informerar om borgarnas direktiv är snudd på ministerstyre.

Var är våra socialförsäkringspolitiker, tycker de egentligen att det är bra om borgarna tar de beslut som den gamla regeringen inte vågade ta.

Intressant intervju med Mona Sahlin i LO tidningen ALLA där hon ärligt säger att ledamöter i vårt parti, som tyckte att vi som reagerade på nedmonteringen av socialförsäkringen var besvärliga typer som inte förstod verkligheten och egentligen var besvärliga.

Hoppas att du Mona ser till att dessa riksdagsledamöter inte finns med en framtida socialdemokratisk regering.

Skäms LO för tidigare beslut som togs av Hans Karlsson i sjukförsäkringsfrågan?

Heder i alla fall till Mona Sahlin som talar ut i tidningen ALLA. Våra egna riksdagsmän tyckte att vi som reagerade på konstigheter i systemet var gnälliga och inte förstod vad som var bäst för oss.

Får en känsla att man är tyst idag för att utnyttja reaktionen som kommer när allmänheten förstår hur reglerna i rehabkedjan kommer att slå på de som har tyngsta jobben framför allt inom vård och omsorg.

Men är det rätt att "offra" dessa personer.

Ett exempel efter 1 juli, för en svårt cancersjuk kvinna som varit sjuk 1år byts ersättningen ut mot förlängd sjukpenning med 75% ersättning, i ett inslag moralisk storhet har borgerligheten också infört en ersättning som heter fortsatt sjukpenning om man lider av en mycket svår sjukdom, då kan kvinnan få 80% detta under förutsättning att kvinnan skall dö inom någon månad.

Min fråga är vem som skall tala om för kvinnan att hon snart skall dö, så hon får sina 5% till i ett par månader, är det försäkringskassans personliga handläggare, läkaren, de anhöriga, eller skall den gentila ersättningen betalas postumt.

Tror Husmark att kvinnan bryr sig!

Eftersom det inte rör sig om bara personella resurser utan om utbildningsinsatser, många gånger ren omställning av viss personal, riskerar reformen att bli ett fiasko, tyvärr måste jag säga, för de som är arbetsoförmögna.

Eftersom förslaget inte är debatterat i riksdagen ännu får vi hoppas att aspekter och regeländringar som behöva både i "arbetslöshetsförsäkringen" och socialförsäkringsystemet lyfts upp.

Först river Littorin A-kassan en förutsättning för rehabkedjan sedan lägger Husmark en prop som bygger på att folk har en arbetslöshetsförsäkring, Joseph Heller hade inte kunnat gjort det bättre.

Vem kvalitetssäkrar försäkringskassan, och vilka förutsättningar har dom egentligen till sitt uppdrag. Vad säger Åsbrink

Rapporten från riksdagen av Peter Hultqvist som visar på Peters engagemang i socialförsäkringsfrågorna är den andra saken, där har jag tidigare saknat en politisk tyngd.

Att medlemsantalet ökar i arbetarkommunen känns också positivt.

Det är öppet för att skapa en positiv dialog internt i partiet kring frågor som kommunen styrsystem och andra interna nämndsfrågor, det är nog dags att både partiet och fullmäktigegruppen börjar med dialoggrupper för framtiden i Borlänge.

Delaktighet, information, och dialog blir viktiga inslag i framtiden om vi skall lyckas få med hela partiorganisationen i valrörelsearbetet.

Vår fördel är att vi finns ute i verkligheten vi behöver inte åka på studiebesök, partiet måste ge förutsättningar för den enskilde partimedlemmen att vara partiets representant och marknadsförare, att några veckor före valet åka runt och visa upp några riksdagsmän kan väl vara ett sätt att få lite medial uppmärksamhet, och gjuta lite arbetsvilja i den lokala organisationen, men att tro någon skulle byta åsikt för ett sådant besök är nog lite väl naivt.

Jag kan gå till mig själv, vad behöver jag för att känna att jag företräder ett parti där jag kan stå för mina åsikter. det är kärnfrågan för mig.

Jag vill påverka där människor vet vad jag står för i vardagen , påverka samma människor som jag träffar dagligen och där jag vet vilka krav och förväntningar de har på politiken, det tror jag påverkar mer än att någon ställföreträdande konsult från partiet kommer på sitt besök var 4:år i 2 minuter. sedan har naturligtvis det en påverkan på valtemeperaturen om det kommer en partiföreträdare.

Den lokala partiorgaisation kan fungera som motor i en sådan organisation om det finns en gemensam atmosfär där dialogen är stark och livskraftig.

Vi har ambassadörerna ge dom chansen.

Förslaget går ut på att slå samman försäkringskassa, socialtjänst och arbetsförmedling så att den långtidssjuke skall få en kontaktperson. Låter som ett gammalt förslag där tre myndigheter skall försöka satsa gemensamma pengar.

Mina egna erfarenheter efter gemensamma projekt (arbetslivsfonden)t inom samma områden är inte positiva, myndighetsideologiska barriärer blir ett hinder istället för möjligheter.

Vi måste värdera vilken människosyn som vi socialdemokrater representerar, även den långtidssjuke har en egen inneboende kraft, problemet ligger inte i att någon "annan" behöver hjälpa den långtidssjuke.

"Om" det finns det en arbetsförmåga efter en en bra rehabilitering, behövs en trygg plattform i form av ekonomiska möjligheter, anställningsform som ersätter lönebidragsanställning och kan gälla för nuvarande arbetsgivare vid anställning. Det behövs möjligheter till arbetscoaching kompletterat med utbildningsmöjligheter när yrkesförändring är ett måste.

Tro inte igen att förtidspension går att lösa med att strukturera den offentliga förvaltningen.

Framför allt vi måste tro på den enskildes förmåga, vi måste också förstå att

människan har en bortre gräns för sin förmåga, förtidspension behöver inte vara ett misslyckande.

Har inte inte en susning hur läget är på politiska fronten i Borlänge, enda informationen är tidningen, hoppas det blir en genomgripande information och diskussion om situationen efter skilsmässan från V.

Har väl i ärlighetens namn inte engagerat mig speciellt heller.

Men annars känns det lite påsklikt i Borlänge, En del sprätthöns, några som sitter i trånga burar och försöket få några smulor makt, andra frigående byter betesmark, och en del tuppar försöker sitta kvar på de gamla pinnarna.

Det bästa är nog att återgå till Påskäggen och låta politiken vara till efter helgerna

Nu måste den samlade arbetarrörelsen se till att använda sina resurser för att på ett genomgripande sätt utveckla egna forskningsinstitut, moralen inom forskningsvärlden verkar inte vara stor när det gäller forskning inom välfärdssektorn.

Att använda akademiska titlar för att styra utvecklingen åt sitt håll verkar vara denna regerings paradgren.

Vilken trovärdighet har Husmark-Perssons politiska beslut och framför allt varför vill hon skapa sådan misstro mot barnfamiljen, finns det ideologiska skäl?

För egen del förstår jag inte hur jag kunde läsa Lotta Gröning tidigare, hennes kunskap efter alla år som politisk journalist håller inte för rikstidning.

Mona Sahlin har börjat bygga laget, fortsätt så.

Hur länge har vi råd med en sådan näringslivsminister, en centerpartist om utan att blinka ändrar sin energipolitik efter pappersindustrins agenda utan att ställa ett enda krav om utveckling av svensk pappersindustri.

Annars har nyheterna idag fokuserat på att "trenden" för moderaterna har vänt, intressant att höra Svenska Dagbladets politiska kommentator få analysera resultatet, utan att lyfta Folkpartiets kräftgång efter Björklunds tillträde.

Håller med Holmström från Borlänge som pekar på vikten av traditionell socialdemokratisk politik i opposition såväl som i regeringsställning, rättvisa och trygghet som motor för utveckling blir aldrig gammaldags.

Taktiken är den vanliga fokusera på en yttre fiende för att dölja interna problem.

Argumenten känns igen från valrörelsen, S anklagas för att de inte lever som man lär, beskyllningar för hyckleri osv;

Tyvärr finns det en del att sikta in sig på både lokalt såväl i Borlänge som i övriga landet.

Vi socialdemokrater kommer att skärskådas, vi måste visa civilkurage och tala om för våra partikamrater när vi tycker att partiet blir missgynnat för egna intressen. det vi kan vara säkra på är att det kommer händelser från enskilda som får en negativ påverkan på partiet då måste vi kunna lyfta det internt och lyfta det förnuftigt.

Borgarna och Husmark-Persson talar fortfarande om riktiga "jobb" och tycker det är fel att staten skall subventionera till företag som vill ge någon sjukpensionär en chans till återgång på arbetsmarknaden.

Jag har inte ord hur förbannad jag blir, att en människa med sådan okunskap blir minister är nog det största fattigdomsbeviset en demokrati har skådat.

Kan någon borgerlig beskriva vad som är godkända jobb enligt er bibel.

Är uppvuxen på en bruksort där har vi klart för oss vad som är riktiga jobb eller inte, och den värderingen är långt från de partier som säger vara nya arbetarpartier.

Man vet redan före hur det skall sluta, rollerna är redan fördelade och spelas med erfarenhet, det är frågor som hur vi skall skapa engagemang, få ungdomen intresserade, öka demokratin och få möten roligare.

Ofta går flera hem besvikna för att de inte fick ut det man förväntade sig, (Trots att man sett filmen flera gånger)

Jag tror att en tydligare målsättning för våra möten är ett måste, Att starta upp en serie av möten kräver att deltagarna redan från början får tala om sina förväntningar och få klart för sig vad syftet är.

Att komma till ett möte där någon talar om att man redan förändrat världen skapar knappast delaktighet.

Vi har ett hårt arbete framför oss i partiet, det känns bra med gräsrötter som engagerar sig, men reprismaskinen måste få vila ett tag.

I partiarbetet måste vi ibland kliva ur våra roller och våga ha ett utifrånperspektiv , för att det skall fungera måste vi ha förtroende mellan varandra. Jag tror det finns den möjligheten, men då måste ett nytänkade in i mötesverksamheten.

Det största ansvaret lägger hon på läkarkåren som hon anser att i rent trots inte skriver kompletta läkarutlåtanden, eller att läkaren tycker det är så självklart att de inte skriver tillräckligt.

Om jag förstår henne rätt betalar man inte ut sjukpenningen för att läkarkåren skall rätta in sig i ledet, mellan raderna förstår kassan att det finns tillräckligt underlag för den enskilde.

Att det finns ett stort borgerligt intresse att privatisera sjukförsäkringen är ju ingen hemlighet, trafikförsäkringsförändringen är ju bara ett steg. socialdemokraterna måste nu tydligt markera och välja väg och informera en grundsyn på socialförsäkringarna.

Tyvärr finns det en handlingsförlamning som jag själv är en del av, nån annan skall tydligen reagera.

Själv tror jag inte att det går att förändra försäkringskassans inställning genom att påpeka att de agerar fel, det enda som händer är att de anställda känner ett yttre tryck på dem som arbetsgrupp, försvaret blir att allmänheten har fel, risken att man än mer tolkar reglerna bokstavstroget är stor.

Förändringen måste ske i beslutssystemet, inflytande från förtroendevalda med värdegrund i hela samhället och med kunskap i arbetsliv och samhälle.

Skulle vi acceptera att tingsrätterna försvann till förmån för ett rent tjänstemanna förfarande utan nämndemän.

Varför inte forska om de bedömningar som försäkringskassan gör är likalydande oavsett klass, kön och etnicitet.

Att besluten skall vara lika över landet är ett mantra som upprepas ständigt från generaldirektören, men är också besluten lika i övrigt.

Blir en arbetare i vid löpande bandet bedömd på samma sätt som revisorn, blir vårdpersonal vid äldreboendet bedömd på samma sätt som sjuksköterskan på vårdcentralen.

Av erfarenhet vet jag att ju högre utbildning den försäkrade har, desto mer underlag för beslut finns såväl från läkare som från utredare generellt sett.

Själv skulle jag hellre se en bra underbyggd rapport, exempelvis från parterna på arbetsmarknaden som underlag för en diskussion kring våra socialförsäkringar.

Vi socialdemokrater måste ta initiativ, låt exempelvis LO göra en återblick i arbetsskadeförsäkringen använd de erfarenheter som finns bland de folkvalda för brett underlag för en framtida socialförsäkring som är förankrad i de breda folklagren,

Det är bra att socialdemokraterna i Dalarna tar initiativ och ifrågasätter, men det måste till ett djupare anslag för en utvecklad socialförsäkring.

Svaret är att ingen hänsyn tas till möjligheterna att finna en långsiktig skolpolitik.

Inget annat var att vänta från allianspartierna, ett folkparti som måste bevara sina profilfrågor för att ha näsan över opinionsytan, en fartblind regering som varken lyssnar hör eller ser vad svenska folket ser.

Ingen skall se att kejsaren är naken, ingen badtunna kan dölja det även om den tydligen skall snart fyllas med illusioner igen.

Vi måste se hur allianspartierna gjort med löfterna.

Moderate Gunnarsson debatterar i dalademokraten som om han gick småskolan i förrgår, när han försöker dribbla korten kring bensinskatten.

Pensionsuppgörelsen som Husmark försöker dribbla bort.

Regeringens inskränkningar i den fria förhandlingsrätten när det gäller försäkringar på avtalsområdet.

Mona Sahlin agerar riktigt, men förvänta inget vettigt från en allians som redan nu skapar nya illusioner för väljarna till nästa val.

Köptemplet kupolen håller stängt, familjerna samlas och utanförskap märks så tydligt.

Själv är jag priviligierad, väntar på att få komma hem till barn och barnbarn när hustrun kommer hem från sitt arbetepå eftermiddagen.

Tänker på den oro som alliansen skapat denna jul, efter nyår skall skillnaderna märkas än mer i plånboken på vilken som har ett arbete och kanske kan arbeta utan att riskera sjukdom.

Och de som som är sjuka, arbetslösa eller har tvingats flytta många mil från resten av familjen för att företaget la ner på orten där dom bor.

Idag skålas det i Herrgårdarna för borttagen förmögenhetsskatt, sänkta inkomstskatter och fastighetsskatter som gagnar boende i lågskattekommunerna där alliansens kärntrupper bor.

Undrar om Karl-Bertil Jonssons julafton sänds i TV längre, men det kanske sänds trots licensbedrägerier i regeringskretsen, då finns det en glimma hopp.

Vist finns det ett stort mått av åldersfascism i regeringens politik, eller är det en konsekvens av att man inte tror sig sitta kvar vid makten nästa mandatperiod och är beslutsstressade.

Helt klart är i alla fall att förändringarna i systemen drabbar äldre och medelålders hårt, men lika sant är att regeringens okänslighet drabbar även barnfamiljer och par som försöker hitta ett liv tillsammans.

Kan inte låta bli att reflektera över Kristína Husmarks uttalande om incitament när det gäller återgång i arbete efter ett års sjukskrivning, hon anser ju på känt alliansmanér att sjukdom är ett beteende och inget tillstånd.

Kommer ihåg från min barndom i Borlänge när järnverksarbetarna slutade sitt arbete och var på hemväg genom vårt kasernområde, de var slitna med söndervärkta kroppar, men måste arbeta för att försörja sig.

Arbetarrörelsen kämpade för att de skulle få det bättre möjlighet få en tid med pension, kanske för att hinna umgås med sina barnbarn, tyvärr avled många rätt snart efter pensionen.

Nu vill alliansen med Kristina Husmark i spetsen ha tillbaka dessa tider för att hon vill sänka skatten för de hon umgås med, samtidigt vill dessa ha bidrag från staten för att kunna ha champagne i glasen när de idkar välgörenhet på sina galor.

Det handlar om att alliansen ser ned på svenskarna som folk.

Max 75% vid sjukdom utan möjlighet till att solidariskt försäkra sig.

varför det, jo Alliansen anser att det i grunden är fel med en sjukförsäkring, för den är ett hinder för att få folka att arbeta, att folk är sjuka är ett beteende enligt socialförsäkringsministern, på nåt annat sätt kan jag inte tolka hennes lagförslag. (75% är bara ett första steg, ett blött finger i luften för att se hur vindarna blåser)

Nu måste folkrörelserna vakna och reagera, förtroendevalda måste agera det går inte att vänta på att ombudsmän och andra förvaltare skall göra jobbet åt er. Där attacken mot sjuka, arbetslösa och lågavlönade sätts in det är där det konstruktiva motståndet måste börja.

Retoriken med att det alltid är de sämst ställda som tjänar mest på en skattesänkning sägs som ett mantra. Att de mer välavlänade tjänar mest på de procentuella sänkningarna tycks man inte "fatta" utan ser det som att den ensamma mamman blir lycklig av varje skärv som faller från den högavlönades bord.

Att kostnaderna höjs lika för den lågavlönade som den högavlönade och att klyftorna ökar för varje procentuellsänkning av skatterna försöker man slå blå dunster om.

Vi socialdemokrater måste förstå den matematiska mekaniken när vi också tänker öka exempelvis miljöskatter utan att ta hänsyn till skatteeffekterna. det var en miss i valrörelsen där pensionärerna även hos oss fick betala för mer för miljöomställningen, med dyrare el etc. medan möjligheterna att göra avdrag låg på arbetsinkomster.

Nu måste strategierna formas inför återkomsten.

Efter ett par timmars information om hur försäkringskassan skall besluta och administrera socialförsäkringen framledes med allt mindre budget och utan insyn från de medborgare som äger försäkringen.

Reagerar jag mot de krafter inom socialdemokratin som började denna process mot ett tjänstemannastyre, utan demokratisk insyn och en möjlighet att politiskt verka för ett rättvisare samhälle.

Känner mig inte hemma i vårt parti längre, vad vill vi med välfärden.

Om jag skall känna för att deltaga i partiarbetet framledes kräver jag ett svar från våra ledamöter i riksdagen.

- Kommer ni att verka för ett förtroendemannainflytande vid ett maktskifte

- Kommer ni att använda det politiska mandatet för att förändra inflytandet,

och har vi kraft nog att förändra om tjänstemännen på departementen är emot.

- Kommer ni att verka för ett rättvist system som är lika över landet och där alla klasser behandlas lika i systemet oavsett bakgrund, verbal förmåga och utbildning.

han uttalande att det är okey att vara lite påverkad under jourtjänstgöring ter sig för mig väldigt underligt.

I det här fallet konstaterar han att det i alla fall inte hände något?

Moderaterarna syn på människan skall väl ses från "oben" för jag har svårt att tro att Reinfeldt har samma syn i övriga arbetslivet, lite smådragna poliser som skall rycka ut, elektriker med jour i kärnkraftverket?

Alliansen politik och attityder påminner alltmer om en kullis i en 50-tals vilda västernfilm.