Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

MOTIVERING


Svenska Vispriset 2012 går till Carin Kjellman för att hon under flera decennier arbetat engagerat för att rikta ljuset mot visan som levande genre. Carin har gått från att ha varit en självklar del av den svenska visscenen genom bl.a Folk och Rackare till att bli genrens självklara mittpunkt i etern. I visprogrammet Felicia i Sveriges Radios P2 har Carin genom åren lyft fram såväl okända som kända svenska och utländska visartister och singer/songwriters. Genom enträget arbete, trots nedläggningshot, har hon bevisat att visan är en betydelsefull del av vårt kulturarv, en vital, nyskapande och spännande genre i svenskt musikliv och att det är av största vikt att visan hörs i etern. Carin Kjellmans program har kännetecknats av stor bredd, kunskap, nyfikenhet och en förmåga att i sina intervjuer fånga artisternas djup och särart. Hon är en värdig pristagare och vi önskar henne många fortsatta goda år som en av programledarna för Nya Klingan.


Svenska Visprisets Jury, på uppdrag av Riksförbundet Visan i Sverige 2012 har bestått av Lolita Ray, Riksförbundet Visan i Sverige, Lucas Stark, vissångare och Chris Jangelöv, förra årets pristagare.


OM VISPRISET


Svenska vispriset delas sedan 2007 ut av Riksförbundet Visan i Sverige. Riksförbundet Visan i Sverige företräder 27 medlemsorganisationer med ca 4 000 individuella medlemmar. Priset tillfaller årligen person, förening eller organisation som i någon form bidragit till nyskapande eller nytänkande inom genren svensk visa. Priset har 2012 finansierats av Visfestival Holmön/Visum och Tjörns Visfestival samt Yrkestrubadurernas förening YTF, Visklubben Skeppet, Göteborgs visfestival, Fänneslunda visfestival, Samfundet Visans Vänner i Uddevalla, Visans Vänner i Mariestad, Visklubben Hallen, Visklubb-67.

Länk: Riksförbundet Visan i Sverige

Länk: Dagens visa 17 maj

Den syttende mai. Fem dikter.

Sang for Norge (Norge)
Den Syttende Mai (Eidsvoll 1814)
Brodermord (Sverige-Norge 1895)
Den Rena Flaggan (Sverige 1905)
I dag står flaggstangen naken (Norge 1940)

Sang for Norge
text: Björnstjerne Björnson (1832-1910)
musik: Rikard Nordraak (1842-1866)


Ja, vi elsker dette landet, som det stiger frem
furet, værbitt over vannet med de tusen hjem;
elsker, elsker det og tenker; på vår far og mor
og den saganatt som senker drømme på vår jord.
Og den saganatt som senker, senker drømme på vår jord.


Dette landet Harald berget med sin kjemperad,
dette landet Håkon verget medens Øivind kvad;
Olav på det landet malte korset med sitt blod,
fra dets høye Sverre talte Roma midt imot.
Fra dets høye Sverre talte, talte Roma midt imot.


Bønder sine økser brynte hvor en hær drog frem;
Tordenskjold langs kysten lynte, så den lystes hjem.
Kvinner selv stod opp og strede som de vare menn;
andre kunne bare grete; men det kom igjen!
Andre kunne bare grete; men det kom, det kom igjen!


Visstnok var vi ikke mange, men vi strakk dog til,
da vi prøvdes noen gange, og det stod på spill;
ti vi heller landet brente, enn det kom til fall;
husker bare hva som hendte ned på Fredrikshald!
Husker bare hva som hendte, hendte ned på Fredrikshald!


Hårde tider har vi døyet, ble til sist forstøtt;
men i verste nød blåøyet frihet ble oss født.
Det gav oss faderkraft å bære hungersnød og krig;
det gav døden selv sin ære - og det gav forlik.
Det gav døden selv sin ære - og det gav, det gav forlik.


Fienden sitt våpen kastet, opp visiret for,
vi med undren mot ham hastet; ti han var vår bror.
Drevne frem på stand av skammen gikk vi søderpå.
Nu vi står tre brødre sammen, og skal sådan stå.
Nu vi står tre brødre sammen, og skal sådan, sådan stå.


Norske mann i hus og hytte, takk din store Gud!
Landet ville han beskytte, skjønt det mørkt så ut.
Alt hva fedrene har kjempet, mødrene har grett,
har den Herre stille lempet, så vi vant vår rett.
Har den Herre stille lempet, så vi vant, vi vant vår rett.


Ja, vi elsker dette landet, som det stiger frem
furet værbitt over vannet med de tusen hjem.
Og som fedres kamp har krevet det av nød til seir,
også vi, når det blir krevet, for dets fred slår leir.
Også vi, når det blir krevet, for dets fred, dets fred slår leir.

Eidsvoll 1814
Den syttende mai
text: Henrik Wergeland


Mai syttende af Tidens Bølger randt;
skjøn over Nord -- den Himmelen lod smile,
da Kjæmpen vaagnede af Seclers tunge Hvile,
fra aabnet Øie mørke Taage svandt.
Skjøndt ei for at skue
Skjoldenes Glands,
ei Sværdenes Lue,
Einheriars Dands,
men Frihedens Krands
om Tempelets Bue,
og Hakonarætens den herlige Krone,
som straalende steg af Fortidens Grav --
da Jernseclers smuldrede Liiglagen faldt --
liig Solen, der stevner fra rolige Hav,
for favne en Kongehelts Isse, som kaldt
af Folket, besteg vor fædrene Throne.


O ædle Konning! stedse Normand var
et kraftfuldt Træe, hvis Frugt var Dyder høie:
et trofast Hjerte altid Barmen bar
og Ærligheden lysed' i hans Øie:
Hans Ahner blinke høit paa Sagas Skjold:
O! naar jeg Oldgudindens Teppe hæver
og skuer Heltefærd paa Gimlevold
og Kongeskygger -- da mit Hjerte bæver
af Fryd. Med Ret han sig ophøiet troer
-- hans Hæder end paa Bautastene groer!


Men -- hæver Fortid Tanken i hans Sind
og føler han de gamle Skjaldres Toner
liig Bølgers Brusen, Storm om Klippetind
og Skyers Kamp trindt hiin Horneel hist throner:
end høiere sit Hoved hæve han
ved Norge nu ved Norges Carl Johan!


Din lyse Oltid sank i Seclers Nat.
Ei sandt, Dig lysted' sove gamle Kjæmpe?
en Vaabenhvile? -- Helten nedsank brat;
men Sjælens Ild kan Søvnen lang ei dæmpe.
Et Ydunsæble rakte Tiden hen;
Du bed i det og reiste Dig igjen.


Hadet smelter for Frihedens Ild:
et Had, som Dankonger bygged'.
Dog aldrig Norgubbens Øienbryn skygged'
en Gnist, som ei vise han vil.
Grundet paa Ælde,
kan kun Ærlighed fælde
det Had, som da vilde svinge,
evigt fra Kjølen sin Vinge.


En Staalmuur det være,
Som Norges Frihed beskytte!
Beundrende Folkene lytte
skal efter hvad Saga mon lære
med Sorg eller Smilen i kommende Tider
om Norge og Frihedens Død eller Liv.


O Saga! Alvorlige! skriv, mens Taarer ad Kinden nedglider:
"Som Saragossa faldt Nor!
Messeniens Skjæbne
Norge ei fristed!
Men Sønner af Nor,
af Frihedsild grebne,
fra Forglemmelsen vristed'
Dit evige Navn!"
Saa lyde din Gravsang herlige Stavn!
O vil Du for Frihed ei døe?
En Yngling for elskede Møe
jo gjerne vil døe!


Og siig hvilken Møe er saa yndig og skjøn
som Friheden, Norriges Brud?
Til den er jo viet hver Norriges Søn.
Os ene gav Gud
den Møe, hvortil Verdner fra Oltiden beiled',
for hvem jo en Cato og Winkelried segned'
og Helten Riego i Dødens Arm blegned'.


I Normænd! for bevare Bruden reen:
Lad Klogskab være hendes Jomfrubelte!
og hun skal blive huld, som da hun treen
fra Himlen ned blandt Norges gjæve Helte.


Lad Glæden tænde sin Fakkel i Alterets Lue
og svinge den høit over Norge,
under de høie Arcader,
Fjeldenes snedækte Borge!
Skue hist de dandsende Rader
under Tempelets Bue,
hvor Kongen, ophøiet mild,
hædrer og elsker Normandens Ild!
staaer blandt ærværdige Gamle,
de ædle og gladstemte Normænd,
og Smaabørn ved Mødrenes Barm,
som efter Konningen famle
med spæde, udstrakte Arm.
Konge! trin hen
til Frihedens Altar i Granernes Skov!
Hvor Maien ryster de duftende Lokker,
hvor Dig Normænd omslynge
en Borg, som ei Ulykke rokker


Hør! hvor de synge
din og Selvstændigheds Lov.


Hvilken Niding tør Kredsen sig nærme?
-- den Kreds, ærværdig ved Oldingers Sølvhaar
og sød ved de Norges yndige Qvinder
og Ynglingers Blik og de blussende Kinder:
denne Kreds om Altret, som staaer
i Lunden, som Normænd beskjærme?
Ha! hvem tør male misundeligt Had?
og skelende Mistro
imellem Konge og Folk?
Gid Normannakonge du sad
her mellem de smilende Mødre,
i Mændenes kraftfulde Boe!
-- her er Ærlighed Tolk
og alle er Brødre!


I Normænd! føle denne Glædens Dag,
skjøn som den Elsktes Smiil
og yndig som Minstrellens Harpeslag
i Birkelund om Heltefædres Høie.
For Norge lys -- som Solens aabne Øie
for Kloder, høit paa Himmelteltets Blaae
for evig funkler -- saa den evig staae!
Gid Ingen kunde sige saa:
"Dog ha! hvi jubler da ei Norge ud
sin Fryd, en Høisang hæver op til Gud,
som over Norges Fjelde evig throner?
-- hvi bæve ikke de af Jubeltoner?"


Men jubler Fryd paa denne skjønne Dag!
Held Fædreland! dets raske Sønner Held!
Af Foraarsluftens rene, klare Væld
din Skaal, mit Land i hvert et Aandedrag!

Sverige-Norge 1895
Brodermord
Brodermord
text: Hjalmar Branting


Solidariteten internationellt
tillämpad betyder broderskap
nationerna emellan. Därför är
också slutligen 1 Maj en
demonstration för freden.


Vi svenskar trodde nog de första
åren, att denna sida av saken
icke så mycket kom oss vid; vi
ville ju leva i fred med hela
världen. Men militarismen kom,
och fredstryggheten minskades. Vi
fungo besanna den gamla
erfarenheten, att de
krigsrustningar, som hettes avse
vårt försvar, framkallat planer
att missbrukas till anfall mot
vårt broderlands fria
institutioner; ty det är dem man
menar, när man orerar om
"upprorsmakarna i Norge". (Starkt
bifall).


Ohejdat får en stor del av vår
press fortgå med sina brottsliga
upphetsningar till brodermord.
Det må dock de, som ha ansvaret,
veta så gott först som sist, att
något så ohyggligt som allvarliga
planer på att använda svensk
vapenmakt mot våra norska bröder
skulle upphäva alla vanliga
regler, lösa alla vanliga
förpliktelser, även den, som vi
socialister eljes strängt hålla
på, att icke göra den enskilde
målsmannen för ett system
personligen ansvarig för vad
systemet kan vålla.


Skulle det förfärliga verkligen
bli allvar, att man ville låta de
svenska gevären marschera
västerut, så må den, som bär
ansvaret, också kunna säga sig,
att måhända nere i samhällets
breda lager någon kan falla på
den tanken att upphäva sig själv
till domare och med en kula utan
order söka förebygga att tiotusen
kulor på order avfyras för att
lemlästa och slakta vänner och
bröder.


1 Maj 1895


Detta frimodiga tal ådrog hr
Branting ett åtal och en
rättegång inför Stockholms
rådhusrätt, som dömde honom till
3 månaders fängelse för, som det
föregavs, indirekt uppmaning till
svårt lagbrott. Hr Branting
vädjade till högre rätt och fick
straffet nedsatt till 500 kronors
böter, och med detta fick han
låta sig nöja

Sverige 1905


Den Rena Flaggan


text:Per Hallström


När vi den 1 nov. åter kunde hissa
Sveriges ärorika gamla flagga, med
de vackra blå fälten och
gyllenfärgade korset, nu liksom
landet frigjord från det som störde
dess enhetlighet, då skedde detta
högtidligt och med en djup
fosterländsk känsla av stundens
betydelse; den känslan knöt en
förening mäktigare än någon annan -
föreningen inom Sverige.
Flyg raskt i topp, vår gamla flagg,
och signa nya tider!
Den flik, som bar på småsint agg,
ur duken slets omsider.
Ej längre störs vår harmoni;
mot sommarluft i sol du står
med klang som den. Nu är du fri,
nu är du bara vår.


Nu tydas lätt de färger två,
när intet annat skymmer:
Se vindens vidd skall bli ditt blå,
hvar vinges flygt den rymmer.
Ditt gula, solens flöde likt,
med rytm i dukens slag och bukt,
skall lysa ner, skall värma rikt
vår mark i blom, vår blom i frukt...

Norge 1940
I dag står flaggstangen naken


17 mai 1940
text: Nordahl Grieg


I dag står flaggstangen naken
blant Eidsvolls grønnende trær.
Men nettopp i denne timen
vet vi hva frihet er.
Der stiger en sang over landet,
seirende i sitt språk,
skjønt hvisket med lukkede leber
under de fremmedes åk.


Der fødtes i oss en visshet,
frihet og liv er ett,
så enkelt, så uundværlig
som menneskets åndedrett.
Vi følte da treldommen truet
at lungene gispet i nød
som i en sunken u-båt;
vi vil ikke dø slik død.


Værre enn brennende byer
er den krig som ingen kan se
som legger et giftig slimslør
på bjørker og jord og sne.
Med angiverangst og terror
besmittet de våre hjem,
Vi hadde andre drømmer
og vi kan ikke glemme dem.


Langsomt ble landet vårt eget,
med grøde av hav og jord,
og slitet skapte en ømhet
en svakhet for liv som gror.
Vi fulgte ikke med tiden,
vi bygde på fred, som i tross,
og de hvis dåd er ruiner
har grunn til å håne oss.


Nå slåss vi for rett til å puste
vi vet det må demre en dag
da nordmenn forenes i samme
befriede åndedrag.
Vi skiltes fra våre sydpå,
fra bleke utslitte menn.
Til dere er gitt et løfte;
at vi skal komme igjen.


Her skal vi minnes de døde
som ga sitt liv for vår fred,
soldaten i blod på sneen,
sjømannen som gikk ned.
Vi er så få her i landet;
hver falden er bror og ven.
Vi har de døde med oss
den dag vi kommer igjen.

Länk: Dagens visa - 27 mars

Kjolarna bli hos en del av den kvinnliga befolkningen kortare och kortare.
text: Nathan Söderblom, ärkebiskop, (Januari 15, 1866-Juli 12, 1931)


När Visitator [Nathan Söderblom] i en järnvägskupé eller annorstädes ser en flicka eller fru sitta och draga i ett tygstycke för att det skall räcka över knäna, gripes han av medömkan och undrar, om icke sömmerskan lätt skulle kunna ordna saken.


Som det nu är, lider hälsan förfång och modet sårar verkligen i åtskilliga fall anständigheten.


Naturligtvis få vi långa kjolar igen en gång.


Modet växlar, och betecknar nu, vad kvinnodräkten angår, i allmänhet en förbättring.


Mänsklighetens fantasi har ett fåtal möjligheter, som om och om igen användas.


Men som det nu är, är det galet.


Skulle icke både hygienen och anständigheten och den praktiska nyttan bättre tillgodoses genom att hederligt övergå från systemet kjolar till systemet byxor?


Det rudimentära kolten skulle då taga sitt parti och intill dess den blir längre igen avstå från det anspråk den nu gör att skyla och värma och betrakta sig som ett slags prydnadspersedel.


Mera är den knappast för närvarande i de flesta fall.


Visitator [Nathan Söderblom] ville hava detta betraktat som en parentes och övergick till viktigare angelägenheter.

Länk: LABORnotes

Paul_Kamm_Eleanore_MacDonald_Ship_Gonna_Sail

Ship Gonna Sail
by Bruce 'Utah' Phillips, Paul Kamm


Sojourner Truth said ain't I a woman.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Mother Jones said no child labor.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Joe Hill said don't mourn organize.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Gene Debs said while there's a soul in prison.
Ships gonna sail, gonna sail someday.


Workin on a ship, may never sail on.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Workin on a ship, may never sail on.
Gonna build it anyway.


Maurice Sugar said sit down, sit down.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Ceasar Chavez said Viva la Huelga.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Martin Luther King said I have a dream.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Malcom X said power to the people.
Ships gonna sail, gonna sail someday.

Workin on a ship, may never sail on.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Workin on a ship, may never sail on.
Gonna build it anyway.


Ships gonna sail, gonna sail someday.
Dorothy Day said swords into plowshares.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Judi Bari said no compromise.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Phil Berrigan said no more atom bombs.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Utah Phillips said sing through the hard times.
Ships gonna sail, gonna sail someday.


Workin on a ship, may never sail on.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Workin on a ship, may never sail on.
Gonna build it anyway.


Well they've all gone and we're still building.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
With hand and heart, mind and muscle.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Workin on a ship, may never sail on.
Ships gonna sail, gonna sail someday.
Workin on a ship, may never sail on.
Gonna build it anyway.

Joe Hill's Last Will
(Utah Phillips)


(Written in his cell, November 18, 1915,
on the eve of his execution)


My will is easy to decide,
For there is nothing to divide.
My kind don't need to fuss and moan --
"Moss does not cling to a rolling stone."


My body? Ah, If I could choose,
I would to ashes it reduce,
And let the merry breezes blow
My dust to where some flowers grow.


Perhaps some fading flower then
Would come to life and bloom again.
This is my last and final will.
Good luck to all of you.


Joe Hill

HOLD THE FORT
(English Transport Workers' Strike Song)


We meet today in Freedom's cause,
And raise our voices high;
We'll join our hands in union strong,
To battle or to die.


Hold the fort for we are coming-
Union men, be strong.
Side by side we battle onward,
Victory will come.


Look my Comrades, see the union
Banners waving high.
Reinforcements now appearing,
Victory is nigh.


Hold the fort for we are coming-
Union men, be strong.
Side by side we battle onward,
Victory will come.


See our numbers still increasing;
Hear the bugles blow.
By our union we shall triumph
Over every foe.


Hold the fort for we are coming-
Union men, be strong.
Side by side we battle onward,
Victory will come.


Fierce and long the battle rages,
But we will not fear.
Help will come whene'er it's needed,
Cheer, my Comrades, cheer.


Hold the fort for we are coming-
Union men, be strong.
Side by side we battle onward,
Victory will come.

Om du är artist är du välkommen att lägga upp dina låtar på ezFolk dot com.

Länk till min sida: ezfolk.com/artists/tommy-rdberg

Du hittar fler artister och sajten växer dag för dag.

Du som gillar Folk. Här hittar du låtarna.

Casey Jones the Union Scab
Written: 1911
Lyrics: Joe Hill

The Workers on the S. P. line to strike sent out a call;
But Casey Jones, the engineer, he wouldn't strike at all;
His boiler it was leaking, and its drivers on the bum,
And his engine and its bearings, they were all out of plumb.


Casey Jones kept his junk pile running;
Casey Jones was working double time;
Casey Jones got a wooden medal,
For being good and faithful on the S. P. line.


The workers said to Casey: "Won't you help us win this strike?"
But Casey said: "Let me alone, you'd better take a hike."
Then some one put a bunch of railroad ties across the track,
And Casey hit the river bottom with an awful crack.


Casey Jones hit the river bottom;
Casey Jones broke his blessed spine;
Casey Jones was an Angelino,
He took a trip to heaven on the S. P. line.


When Casey Jones got up to heaven, to the Pearly Gate,
He said: "I'm Casey Jones, the guy that pulled the S. P. freight."
"You're just the man," said Peter, "our musicians went on strike;
You can get a job a-scabbing any time you like."


Casey Jones got up to heaven;
Casey Jones was doing mighty fine;
Casey Jones went scabbing on the angels,
Just like he did to workers of the S. P. line.


They got together, and they said it wasn't fair,
For Casey Jones to go around a-scabbing everywhere.
The Angels' Union No. 23, they sure were there,
And they promptly fired Casey down the Golden Stairs.


Casey Jones went to Hell a-flying;
"Casey Jones," the Devil said, "Oh fine:
Casey Jones, get busy shovelling sulphur;
That's what you get for scabbing on the S. P. Line."

JOE HILL (PHIL OCHS) (1968)
Tune: "John Hardy","Tom Joad"


Lyrics as performed by Phil Ochs on "Tape from California," A&M SP-4138, 1968.


Joe Hill come over from Sweden shores,
Looking for some work to do,
And the Statue of Liberty waved him by
As Joe come a sailing through, Joe Hill,
As Joe come a sailing through.
Oh his clothes were coarse and his hopes were high
As he headed for the promised land.
And it took a few weeks on the out-of-work streets
Before he began to understand,
Before he began to understand.


And Joe got hired by a Bowery bar,
Sweeping up the saloon.
As his rag would sail over the bar-room rail,
Sounded like he whistled on a tune,
You could almost hear him whistling on a tune.


And Joe rolled on from job to job,
From the docks to the railroad line.
And no matter how hungry the hand that wrote --
In his letters he was always doing fine,
In his letters he was always doing fine.


Oh, the years went by like the sun goin' down,
slowly turn the page.
And when Joe looked back at the sweat upon his tracks,
He had nothing to show but his age,
He had nothing to show but his age.


So he headed out for the California shore;
There things were just as bad.
So he joined the Industrial Workers of the World
'Cause the union was the only friend he had,
'Cause, The union was the only friend he had.


Now the strikes were bloody and the strikes were black,
as hard as they were long.
In the dark of night, Joe would stay awake and write;
In the morning he would raise them with a song,
In the morning he would raise them with a song.


And he wrote his words to the tunes of the day
To be passed along the union vine.
And the strikes were led and the songs were spread,
And Joe Hill was always on the line,
Yes, Joe Hill was always on the line.


Now in Salt Lake City, a murder was made;
There was hardly a clue to find.
Oh, the proof was poor, but the sheriff was sure
Joe was the killer of the crime,
That Joe was the killer of the crime.


Joe raised his hands but they shot him down,
he had nothing but guilt to give.
"It's a doctor I need," and they left him to bleed;
He made it 'cause he had the will to live,
Yes, he made it 'cause he had the will to live.


Then the trial was held in a building of wood,
And there the killer would be named.
And the days weighed more than the cold copper ore
'Cause he feared that he was being framed,
Cause he found out that he was being framed.


Oh, strange are the ways of western law,
Strange are the ways of fate.
For the government crawled to the mine owner's call
That the judge was appointed by the state,
Yes, The judge was appointed by the state.


Oh, Utah justice can be had,
But not for a union man.
And Joe was warned by summer early morn
That there'd be one less singer in the land,
There'd be one less singer in the land.


Now William Spry was Governor Spry,
And a life was his to hold.
On the last appeal fell a governor's tear;
May the lord have mercy on your soul,
May the lord have mercy on your soul.


Even President Wilson held up the day,
But even he would fail.
For nobody heard the soul-searching words
Of the soul in the Salt Lake City jail,
Of the soul in the Salt Lake City jail.


For thirty-six years he lived out his days,
And he more than played his part.
For his songs that he made, he was carefully paid
With a rifle bullet buried in his heart,
With a rifle bullet buried in his heart.


Yes, they lined Joe Hill up against the wall,
Blindfold over his eyes.
It's the life of a rebel that he chose to live,
It's the death of a rebel that he died,
It's the death of a rebel that he died.


Now some say Joe was guilty as charged,
And some say he wasn't even there.
And I guess nobody will ever know
'Cause the court records all disappeared,
'Cause the court records all disappeared.


Say wherever you go in this fair land,
In every union hall,
In the dusty dark these words are marked
In between all the cracks upon the wall,
In between all the cracks upon the wall.


It's the very last line that Joe Hill wrote
When he knew that his days were through:
"Boys, this is my last and final will --
Good luck to all of you,
Good luck to all of you."

Snart dagas det bröder! Se östern i guld. (Snart dages det, Brødre)

Socialisternas marsch

Ulrich Peter Overby (Overbye), 17.1.1819-7.1.1879, forfatter. Født i Kbh. (Frue), død i Asminderød, begravet i Kbh. (Ass.).

Snart dages det, Brødre, januar 1872, musik af Christian Joseph Rasmussen, hvis enkelte linjer er blevet stående som næsten lige så mange bevingede ord. O.s solidaritet med arbejderklassen gav sluttelig hans digterliv nogen mening og sikrede hans eftermæle som socialdemokratiets første store sanger fra partiets revolutionære tid.

Johan Lindström Saxon (1859-1935), en tidningsman som varit med om mycket här i jordelivet. Eldsvådan i Sundsvall, pionjärtiden i den begynnande socialistiska kampen, skrev den svenska texten till Socialisternas marsch, Saxon & Lindström, Såningsmannen och mycket mycket mer.

Om någon skall göra en film om Sverige sent artonhundra tal till nitton tretti tal - då är J. L Saxon en av kandidaterna för en huvudrollsinnehavare att karaktärisera.

Och han skrev den kändaste skillingtrycket av dem alla - Elvira Madigan.

Avslutar med följande citat från den energiske gammaldemokratiske såningsmannen: "Godtemplarorden var arbetarrörelsens Johannnes Döpare. Orden lärde arbetarna organisationens betydelse och makt; lärde dem parlamentarisk ordning, gav kvinnan likaberättigande med mannen, väckte ungdomen - mycket annat gott och bra att förtiga."

Socialisternas marsch

Originaltext på danska: Ulrik P. Overby
Svensk text: Johan Lindström Saxon
Musik: Joseph Rasmussen

Snart dagas det bröder! Se östern i guld.
Till arbete låtom oss gå!
Vi fattiga äga ej skydd eller huld.
På jorden knappt leva vi få.
Man kringskär vår frihet, förminskar vårt bröd.
Till arbetet, liv eller död.

Årtusendens ok på vår skuldra blev lagt.
Vi buro det tyst i vår nöd.
Men äro vi mängden så vare det sagt:
"Vi fordra vårt dagliga bröd!"
Och eniga gå vi i lust och i nöd.
Till arbetet, liv eller död.

Att bliva, så andligt som kroppsligen, träl,
den växande släkt fostras opp
och därför så ofta är mörkt i dess själ
och släckt varje glädje och hopp.
Ty lyckan förvissnar vid bristen på bröd.
Till arbetet, liv eller död.

Vår härd är så kall och vårt hem blott ett hål,
för armod och tvedräkt en hamn.
Och sedan man brutit vår viljekrafts stål,
så kastar man smuts på vårt namn.
Och lämnas blott hatets förbrännande glöd.
Till arbetet, liv eller död.

De rike de gödas med arbetarsvett
och prästerna ge oss ett hem
då slutligt vi stupat - ett helvete hett -
om icke vi offra åt dem.
Vi bygga en guldgrav, tyranner! För bröd.
Till arbetet, liv eller död.

Det knakar i samhällets fogar och band.
Låt falla vad icke kan stå!
Men räck mig, o broder, din trofasta hand
förinnan i nöd vi förgå.
En fästning vi bygga till värn i vår nöd.
Till arbetet, liv eller död.

Översättningen publicerades i Socialdemokraten 5 november 1885.

Snart dages det brödre

Tekst af U. P. Overby 1871
Musik af Chr. Jos. Rasmussen 1872

Snart dages det, brødre, det lysner i øst,
til arbejdet fremad i kor!
Man håner den fattiges eneste trøst:
Vor ret til at leve på jord.
Man deler vor frihed, beskærer vort brød.
Til arbejdet, liv eller død!

Årtusinders åg på vor nakke blev lagt,
vi bar det og tav i vor nød,
men er vi de mange, så være det sagt:
Vi fordrer det daglige brød.
Samdrægtige går vi i sorg og i nød
til arbejdet, liv eller død!

Til trælle i sind og til slaver af guld
den voksende slægt fostres frem,
og jorden så aldrig så usselt et kuld
som det, der på den nu har hjem,
thi lykken må visne ved tryglen om brød.
Til arbejdet, liv eller død!

Vor arne er kold, og vort hjem kun et skjul
for trængsler og tvedragt og savn,
vor idræt man fængsler i bur som en fugl
og kaster foragt på vort navn.
Os levnes kun hadets den ulmende glød.
Til arbejdet, liv eller død!

Rigmændene fodres ved arbejder-slid,
og præsterne fører os frem
til pøle af svovl på den yderste tid,
om ikke vi ofrer til dem.
Vi bygger en guldgrav, tyranner! for brød.
Til arbejdet, liv eller død!

Det knager i samfundets fuger og bånd,
lad falde, hvad ikke kan stå!
Men ræk mig, o broder, din barkede hånd,
før i løgn og i sult vi forgå,
en bygning vi rejser til skærm i vor nød,
til arbejdet, liv eller død!

Internationalen (svenska)

Toscanini Internazionale

Internationalen - från filmen Reds

International Billy Bragg

Arbetets Söner

Författaren till detta avsnitt valdes till Socialdemokratiska ungdomsförbundets första ordförande då det bildades 1903. Han var då stor som kampdiktskald (Proletär, Ungdomsmarsch). Lämnade arbetarrörelsen året efter och gav ut denna roman (Barbarskogen) 1908. I romanen lämnar han ut arbetarrörelsens inre händelser där han inom arbetarrörelsen väckte stor ilska. Mest känd K.G. Ossian-Nilsson för sin sång Sveriges flagga (1916) med Hugo Alfvén som kompositör.

Ur Barbarskogen (Roman)
Bonniers, 1908
text: K. G. Ossian-Nilsson

Arbetets söner brusade genom den väldiga salen. Arbetets söner var en psalm och sjöngs som en psalm. Den påminte Hall om läraretiden och de regelbundna morgonbönerna i Münterska skolan. Sången hade samma naiva betoningar, som när barn sjunga, samma utdragna rytm, samma ojämnhet och kantighet i deklamationen. Och ändå blev sången gripande, såsom all sång blir, när tron sjunger.

Hall sjöng inte med, fast han gärna skulle velat. Han kände sig likt en fritänkande son på julbesök i ett fromt hem. Han kunde inte sjunga, ty han hade inte tron.

Psalmen var inte hans, den var kroppsarbetarnas. Den var inte född i studerkammaren, utan på strejkmötet eller fabriken. Den talade inte som Marseljäsen till "fosterlandets", endast till "arbetets" söner. Och med arbete menade kroppsarbetarna slitet i fabrik eller gruva, på kaj eller byggnadsställning. Sången var skriven för dem av en kroppsarbetets bard, en skald utan egna personliga önskningar och sorger, en skald, som glömt sig själv för bruset i skogen, den stora arbetarskogen, där han vuxit upp, eller där han tagits fången.

Det var kroppsarbetarnas sång som ingen annan, inte ens Internationalen undantagen. Ty medan Upp, trälar blott passade för den ovissa kampens år, för trälaåren, kunde Arbetets söner sjungas, så länge det fanns en arbetarrörelse - även en segrande och mäktig. Internationalen var en vild, stormande kampsång, ett harmens och hämndens skri, en revolutionsappell, proletärernas motstycke till borgarnas Marseljäs. Man hörde hatet tumla sig i dess rytmer, en sydländsk lidelse rasade i dess anklagelser, en profetisk vrede ekade redan av revolutionens åskor.

Arbetets söner hotade inte, den lovade, den stormade inte, den manade. Dess tonfall voro vekare och tryggare. Internationalen ljungade om, att "många rovdjur på vårt blod sig mätta". Arbetets söner kämpade endast "mot den förödande guldkalvens stod." Internationalen eggade slaven att "slå sig fri." Arbetets söner kallade honom "under vår enighets fana." Internationalen ville revolution, Arbetets söner solidaritet.

Arbetets söner var solidaritetens stora sång. All dess makt och mening var samlad i första raden. Ej bomben var längre vapnet, nej, solidariteten. Ej barrikaden var längre värnet, nej, solidariteten. Ej de revolutionära kommittéerna eller broschyrerna, nej, solidariteten. Ej de de få intelligenserna, ej de stora männen, nej, solidariteten. Ej hjältarna, men massan.

Arbetets söner var massans sång, framför alla andra. Marseljäsen var borgarnas egendom, Internationalen revolutionärernas, Arbetets söner helt enkelt massans. De båda andra hade högre värde som poesi, Arbetets söner som program. Den var massans uppsång, massans nationalhymn. I dess tunga rytm brusade massans tramp, massans tusen gånger tusen tunga fötter. Dess melodi, entonig och klumpig, klädde sig som beställt i massans oskolade röster. Massans röster, som ömsom skrällde hesa eller skrovliga, ömsom gnällde tunna och pipiga. Massans röster, som ledo av eviga katarrer, orsakade av bostadsdrag och fuktiga strumpor. Massans röster, som formades i kyffenas skämda luft eller i fabrikens kvalm och damm. Massans röster, som nu rungade genom den vida, vita salen, sjöngo ingen sång likt den sång, fabrikens sångare diktat.

Liksom alla sångers ord betydde orden här mera, än de uttalade. Betydde allt, vad massan drömde, längtade, trodde. Men först och främst betydde de marxismens stora paroll, dess lösen intill senaste tider: Proletärer i alla land, förenen eder! Hållen samman, hävden er solidaritet, låten ingen och intet söndra er! Varen ense i tanke, eniga i handling, varen ej individer, ej nationer, varen massan! Det var kristendomens gamla idé med kristenheten, fast på jordisk och ekonomisk, inte längre på himmelsk och andlig bas. Det var revolutionens gamla lösen: Krig åt palatsen, fred åt hyddorna! Det var massan själv i sång och på väg mot trons förlovade land. Arbetets söner det var det solidariska proletariatet, den eviga internationalen, massan.

Arbetets söner
text: Henrik Menander
musik: Nils P. Möller

Arbetets söner sluten er alla
till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla
ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!"
länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!


Icke naturen hårdhänt har dragit
gränser som skilja fattig och rik.
Hjärtlöst har makten under sig slagit
alla dess håvor rovdjuret lik.
Mot den förödande guldkalven stod
kämpen med glödande känslor och mod.
Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana
fältropet genom nationerna går:
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana,

Internationalen
text: Eugène Pottier
musik: Pierre Degeyter
svensk text: Henrik Menander

Upp, trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi,
nej, själva vilja vi oss frälsa,
och samfälld skall vår räddning bli
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder,
med senig arm och kraftig hand.

Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

I sin förgudning avskyvärda,
månn´guldets kungar nånsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är;
när folket kräva det tillbaka
sin egen rätt de blott begär.

Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Båd´stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter dignar ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss .
Nu taga vi vår rätt en dag.

Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ned i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver, dessa kanibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.

Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Arbetare, i stad på landet,
en gång skall jorden bliva vår
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar.

Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Den 18 juni kom så budskapet och flög ut över landet: kronprinsessan hade åter nedkommit med en son, som redan i vaggan fick titeln hertig av Uppland.

Hans Högvärdighet ordensbiskopen Johan Olof Wallin yttrade vid den lille prinsens vagga:

Gustaf, boren i naturens sköte, slumrande i vårens blomstervagga, du med det älskade namnet, samla kring dig konsten, snillet, sinnesodlingen, för dess talan, bliv dess hägn.

Josefin var mycket musikalisk och hade en inte stor men klar och frisk stämma. Kanske nådde hennes sång den lilla sovande prinsen i vaggan och blev den första tändande gnistan i den lilla själen.

Josefin, kronprinsessan, med henne kom ungdomen till det kungliga slottet. Hon äktade en, som på erotikens område var en erfaren man, Oscar, kronprinsen. Och de fem barnen betydde mycket för Josefin, som utövade en för familjen en annan religion, katolicismen. Chére mama, drottningen Desideria, var också hon katolik. Papa, Karl Johan, hade liksom sonen Oscar gått över till den Lutheranska läran.

Ett lyckligt hem, trots Oscars äktenskapliga snedsprång.

Om teatern stod högt i kurs under perioden Gustav III stod konstarten musiken högt för gemenskapen i den Bernadotteska hemmet; den pianospelande farmodern Desideria, mamma sång och pappa, kompositör, pianist, samt allkonstnären, skulptrisen, musikskaparen, syster Eugenia och Gustaf själv förstås. Bröderna, Karl och Oscar, deltog med glädje i sångerna, liksom även den klent begåvade August, yngst. Den äldsta, Karl blev sedermera Karl XV och tredje brodern Oscar fick ordningsnumret två, II, som kung.

Men för arvprinsen Gustaf fanns bara musik, musik, musik.

Utbildades på musikens område av Adolf Lindblad, den store kompositören på den tiden.

I Uppsala läste han bland annat det andra favoritämnet, historia, för Erik Gustaf Geijer.

Prins Gustaf var dock klen, opasslig, som det hette.

I dag sjunger vi gärna Glad såsom fågeln i morgonstunden och Studentsången, kompositioner av Prins Gustaf. Den senare, Sjungom studentens lyckliga dar, sjöngs för första gången på Blå porten ute på Djurgården, år 1851. Skalden som skrivit texterna till ovannämnda sånger, spådde att dessa sånger skulles sjungas av generationer. Han fick rätt.

Året efter, 1852, är lika med sångarprinsens dödsår. En lång ansträngande resa i Europa. På väg hem via Norge, det vill säga, sångarprinsen, kom aldrig hem till Sverige, han dog i Kristiania, i broderlandet Norge. Efter en svår seglats, med orkan, fick han bäras från fartyget, han låg nedbäddad i flera dagar, nervsjuk, och dog den 24 september 1852.

Prins Gustaf lever i sina sånger.

Vilken känsla det var att höra först Victoria, sen Carl Philip och sist Madeleine sjunga farfar farfar farbrors sång Sjungom studenten...

Källa: Prins Gustaf,
Vivi Horn,
Förlag Holger Schildt,
Helsingfors, 1946

Studentsång
musik: Prins Gustaf
text: Herman Sätherberg

Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän,
och vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

(Andra versen sjungs aldrig. Finns här dokumenterad av historiska skäl.)

Svea vår moder hugstor och skön,
manar till bragd som i fornstora da'r,
vinkar med segerns och ärans lön,
men den skörd utan strid man ej tar.
Aldrig slockna då
känslans rena brand,
aldrig brista må
trohets helga band,
så i gyllene frid som i strid.
Liv och blod för vårt fädernesland!
Liv och blod för vårt fädernesland!
Hurra!

I rosens doft
musik: Prins Gustaf
text: Herman Sätherberg


I rosens doft, i blomsterlundens gömma,
där friden bor emellan berg och dal.
Låt oss fördrömma livets vår,
låt oss förglömma hjärtats sår
och låt oss världen glömma,
låt oss världen glömma!


O fråga ej: vad är att lycklig vara,
o fråga ej: vad är att vara nöjd.
Blott hör naturens egen röst,
och göm dess ord uti ditt bröst,
och sök att dem förklara,
sök att dem förklara!

Kälkbacks-sång
text och musik: Prins Gustaf

Kälkarna fram!
Kälkarna fram!
Solen högt på himlen står
och manar oss att hand i hand
skynda till bergets höjd,
därifrån vi med fröjd
åka ned med blixtens fart,
men välta och ibland.


Snötäcket vilar så lugnt över jorden,
kälkbacken är som en spegel så hal,
bröder, hur skön är ej vintern i Norden,
friskhet och liv bo på berg och i dal.


Framåt, framåt, skynda medan tider är.
Framåt, framåt snart ju middag är.


Sången i täten!
Anförarn fram!
Giv an ton!
Ja, framåt marsch!
Följen gossar blå,
ingen här svika må,
framåt, framåt, framåt
på vår glatta
solbeglänsta stråt,
följen gossar blå,
ingen här svika må,
framåt, framåt, framåt
på vår glatta
solbeglänsta stråt.


Kom skynda,
kom, kom skynda, kom!
Se opp, se opp!

Mina levnadstimmar stupa
Psalm
musik: Prins Gustaf
text: Johan Olof Wallin


Mina levnadstimmar stupa
mot det stilla målet ner;
i det tysta mörka djupa
sjunka de allt mer och mer.


Dagen, som i skymning skrider,
går för mig ej upp igen,
dagen, som i skymning skrider,
går för mig, ack, går för mig ej upp igen.


Herre, bliv mig när det lider snart,
ack snart, det lider snart
till aftonen.

Vårsång
musik: Prins Gustaf
text: Herman Sätherberg


Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur'n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur'n.


Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur'n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur'n.


Se, hur de silvrade bäckarna små
Hoppa och slå,
Hoppa och slå
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
Av liv och av dans,
Av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!


Se, hur de silvrade bäckarna små
Hoppa och slå,
Hoppa och slå
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
Av liv och av dans,
Av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!
uti vårsolens glans!


Glad såsom fågeln i morgonstunden
sjunger jag våren i friska natur'n,
Sorgen där ilar från själen som blunden
ilar från ögat, som fågel från bur´n.


Glad såsom fågeln i morgonstunden
sjunger jag våren i friska natur'n,
Sorgen där ilar från själen som blunden
ilar från ögat, som fågel från bur´n.


Lunder och sjöar i vårdagens dräkt
Sänden er fläkt,
Sänden er fläkt,
visken alltjämt i mitt öppnade sinne
vårens och glädjens och barndomens minne!
Ty sorgen förgår
Ty sorgen förgår,
som ett moln i den blommande vår.


Lunder och sjöar i vårdagens dräkt
Sänden er fläkt,
Sänden er fläkt,
visken alltjämt i mitt öppnade sinne
vårens och glädjens och barndomens minne!
Ty sorgen förgår
Ty sorgen förgår,
som ett moln i den blommande vår.
i den blommande vår

Glöd


Vi är Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Vi är vänster, radikala och troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är en progressiv kraft för ett öppet och demokratiskt samhälle, vi är både rödare och grönare. Vår rörelse har sitt ursprung både i arbetarrörelsen och i den kristna ekumeniska rörelsen. Vi har i mötet med ett mångkulturellt samhälle inspirerats till dialog med människor ur olika bekännelsetraditioner och organiserar idag människor ur alla livsåskådningar som delar våra politiska värderingar. För oss alla är tron på Gud en källa till hopp, mening och en väg till mänskligt växande, försoning och frigörelse. En väg till samlevnad mellan alla människor av god vilja.


Vår utgångspunkt är kärleksbuden och Guds gränslösa nåd. Gud är kärlek och människan är skapad till Guds avbild, därför har vi alla en del av den gudomliga kärleken inom oss. Människovärdet är okränkbart, vi har också samma värde, lika rättigheter och skyldigheter eftersom vi alla är en del av Guds kärlek.


Tillsammans har vi ett ansvar för varandra. Särskilt när vi är som svagast eller om vi hamnar i utsatta lägen behöver vi människor varandra. Oavsett vad varje människa gått igenom, oavsett vad hon själv gjort sig skyldig till, har hon när hon tagit sitt ansvar rätt till ständigt nya chanser och till ett värdigt liv. Vår uppgift är att ta ansvar för att skapa politiska och samhälleliga förutsättningar för denna upprättelse.


För oss utgör tron en inspiration till politisk handling, vår tro är en kraft för radikal samhällsomvandling. Tilliten som formas i våra olika traditioner övertygar oss om att människan är en gemenskapsvarelse, att varje människa ofrånkomligen är beroende av andra människor. Först när var och en ser sig själv och andra som unika individer, beroende av varandra, kan samhället omdanas i en riktning där människans frihet inte står i motsättning till jämlikhet och solidaritet.


Vårt budskap går hand i hand med arbetarrörelsens mål om ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning och ett samhälle utan fördomar och diskriminering, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde. Dessa utgångspunkter präglar våra ställningstaganden i alla politiska sakfrågor.


Solidaritet


Vi är vänster, med kulturella rötter i olika livsåskådningar. Vi vägleds av Jesu ord i Matteusevangeliet ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”. Vi inspireras av Koranens påbud om att värna den fattiges rätt, Torans föreskrifter om att värna Skapelsen liksom respekten för allt levande i hinduistisk och buddistisk tradition. Vi vill se dessa ord och erfarenheter omsatta i politisk handling i hela världen. Vi tror på ett samhälle där alla människor har ett gemensamt ansvar för att detta uppfylls. Vi ska bära varandras bördor men också dela varandras glädje och framgångar. Välfärden bärs upp av oss tillsammans. Människan är ofullkomlig och för att hantera våra tillkortakommanden behövs starka samhällen. Det kan hjälpa oss att ta fram det gudomliga inom oss och inom varje människa. Välfärden är ett kontrakt mellan människor om både rättigheter och skyldigheter, ett gemensamt ansvarstagande och omtanke om varandra.


Med det svenska folkhemmet skapade arbetarrörelsen ett samhälle där ständigt fler av oss, också när vi är ekonomiskt och socialt utsatta, har möjligheter till ett värdigt liv. Utsattheten finns kvar i form av trångboddhet, otillgänglighet, ensamhet, hemlöshet eller arbetslöshet, och måste bekämpas. När trygghetssystemen monteras ner drabbas de av oss som står längst från arbetsmarknaden, de av oss som behöver lång rehabilitering eller som lever med en sjukdom. Antalet utländska medborgare som bor och arbetar i Sverige utan uppehållstillstånd ökar. Många människor skyddas varken av arbetsrätten eller av välfärdssystemen.


Idag ser arbetarklassen annorlunda ut, men är minst lika exploaterad som arbetarna var i början av förra seklet. Det är inte bara vår ekonomiska och sociala trygghet som måste värnas, utan även vår mänskliga värdighet.


Vi värnar om varje människas frihet att ta makten över sitt eget liv. Sann valfrihet innebär för oss att de ekonomiska resurserna i samhället ska fördelas, så att alla ges möjlighet till att göra sina livsval utifrån personliga och inte enbart ekonomiska förutsättningar. I högerns värld ökar skillnaderna mellan de som har och de som inte har. Frihet handlar i högerns tolkning allt för ofta om att befästa en överordnad position eller om att tillåtas utnyttja en starkare ställning. Medan högern begränsar moral till den privata sfären vill vi vidga moralfrågan till att handla om solidaritet mellan människor och stärka samhörighet i samhället såväl i Sverige som i andra länder.


God utbildning, med inriktning på livslångt lärande, ger människor redskap för att förstå sig själva och sitt samhälle och därmed lättare kunna styra sina egna liv.


Skoldebatten bör därför vidgas till att inte enbart handla om betyg och ordning och reda i skolan. Skolan ska stå för bildning, skolan ska ge kunskap och förståelse och skolan ska ge alla barn och ungdomar en god grund så att de kan förverkliga sina individuella mål och främja fred, frihet och rättvisa. Vi vill också att alla barn ska ha samma möjligheter att växa och utvecklas oavsett föräldrarnas situation. I alla våra livsåskådningar finns starka påbud att respektera och ta hand om barnen. Det inspireras oss att bidra till att bygga ett samhälle som skapar bra uppväxtvillkor för varje barn.


Folkhemmet behöver byggas ut, så att alla får plats. Sverige behöver också se utanför de egna gränserna och ge sitt bidrag till att skapa fred, rättvisa och frihet i världen.


Globaliseringen av ekonomier och marknader - ökad rörlighet av både varor, tjänster och människor – innebär att gränsen mellan inrikes- och utrikespolitik suddas ut, många av dagens politiska utmaningar gör inte halt vid nationsgränsen. De måste lösas tillsammans med andra länder. Europeiska Unionen och FN blir allt centralare för att möta politiska utmaningar.


Socialdemokrater för Tro och Solidaritet är en stark röst för fred, folkrätt och mänskliga rättigheter. En modern säkerhetspolitik sätter människans överlevnad, inte bara staternas överlevnad, i centrum. Folkrätten ska skydda människor och skapa långsiktiga förutsättningar för fred och rättvisa. Den ska bidra till största möjliga enighet vid svåra beslut om till exempel militära insatser och uthållighet i freds- och återuppbyggnadsarbete.


Vårt globala ansvar har ökat. I en värld där beroendet människor och länder emellan ökar kan solidariteten inte stanna i byn som i jordbrukssamhället, eller vid nationsgränsen, som i industrisamhället. I dag måste välfärdspolitiken vara global. Biståndet är bara ett redskap för global fördelning. En global utvecklingspolitik måste omfatta alla politikområden i enlighet med millenniemålen, inte minst inom handels-, försvars- och säkerhetspolitik. Den svenska vapenhandeln inrymmer till exempel inslag som hämmar den globala utvecklingen och fördjupar konflikter.


Vi måste visa respekt för skapelsen. Vår uppgift är att lämna över en värld med rent vatten och ren luft för kommande generationer, mat med mindre gifter och produktionssystem där råvaror används i bättre samklang med jordens villkor.


Våra gemensamma resurser är ändliga, miljöförstöringen och den globala uppvärmningen är i första hand den industrialiserade världens ansvar att lösa. Vår energiproduktion skall bygga på förnyelsebara källor. Effekterna av ett förändrat klimat kommer att hårdast drabba dem som har minst ansvar för dess uppkomst. Dessa insikter utmanar vår livsstil och måste prägla världens rika länders politik. Sveriges investeringar på området och vår globala utvecklingspolitik är viktigare än någonsin.


En stark utveckling för rättvis handel, rättvisa villkor för upphandlingar och uppföljningsbara etiska regler är en viktig förutsättning för att inte människor och miljö ska förstöras. Konsumentmakten är vår egen marknadskraft för att påverka globala storföretag. Global rovdrift på miljön hänger ofta ihop med osunda och osäkra förhållanden för anställda och invånare. Internationella samarbetsorgan måste ställa krav på starkare miljöansvar och ansvar för dem som utsätts för hälsofara i miljöfarliga verksamheter världen över. Vi vill vi ta ansvar för effekterna av det samhälle vi lever i och inte försöka lämna över det ansvaret till världens fattiga eller till framtida generationer.


Öppenhet


Vår rörelse föddes när spänningen mellan kyrka och arbetarrörelse var stor. Det skapade en inre dragkamp hos många kristna arbetare och vänsterintellektuella, då huvudsakligen ur protestantisk tradition. För dem hängde tro och politik ihop och drog åt samma håll, i ett samhälle där kyrkan ofta var en konservativ kraft som stöttade dem som hade makten i samhället. Vi växte fram som en motkraft mot en konservativ svensk kristenhet. Vi ville och vill visa hur kristen tro kan förenas med samhällsengagemang för att förverkliga mänskliga rättigheter.


I takt med att den svenska religiösa kartan förändrats har vi också välkomnat andra kristna traditioner än den protestantiska samt muslimer, judar och andra övertygelser i vårt politiska arbete och till ett fullvärdigt deltagande i det socialdemokratiska partiet. Denna öppenhet har berikat vår rörelse och gjort oss till en viktig röst också för att möta de utmaningar och hot mot sin identitet som de religiösa minoriteterna brottas med i vårt samhälle, och samtidigt ökat trovärdigheten i vårt internationella engagemang.


Vi har förändrats i en tid när vår historiska motkraft behövs mer än någonsin.


Religiös höger, oavsett vilken livsåskådning den är sprungen ur, låter egna tolkningar av en gudomlig rätt stå över folkrätt och mänskliga rättigheter, den motarbetar krav på mer solidariska välfärdsmodeller som skulle kunna balansera sociala tillkortakommanden, den har en exkluderande syn på kärlek och familj, en förlegad uppfattning om könsroller som begränsar både kvinnor och män och åsikter som leder till inskränkningar av kvinnors rätt till sina kroppar. Där religiös höger stänger in och stänger ute står vi för öppenhet. Där religiös höger fokuserar på den egna personliga framgången vill vi söka det gemensammas bästa.


Vi bejakar alla sidor av mellanmänsklig samvaro som är ett ömsesidigt uttryck för kärlek. Varje människa ska ha rätten att definiera sig själv, i samspel med andra. Där andra exkluderar och gör skillnad mellan människor vill vi inkludera och kombinera de värden som vår tro inspirerar till, med arbetarrörelsens grundläggande idé om frihet, jämlikhet och solidaritet.


Vi ser sanningen som något som bara Gud till fullo äger. Vår uppgift är att söka.


Dialog med andra religioner och oliktänkande är inte ett hot utan en stor tillgång i vårt sökande. Vi vill att människans behov av utveckling och förnyelse ska ges en central plats i arbetarrörelsen.


Kärnan i vår organisering är samspelet mellan religion och politik. Religionens inflytande på politik och konflikter har ökat de senaste åren, i vårt land och världen över. Fördomar och intolerans, som antisemitism, islamofobi och rädslan för att prata om religion, motverkar fred och integration både inom och utanför Europa.


När religionen missbrukas kan den bli ett politiskt gift. Religiös fundamentalism med politiska ambitioner bidrar till att förenklat dela upp världen i onda och goda och kan därmed medverka till våld och maktpolitik. Detta blir tydligt när politiska ledare säger sig företräda en syn där gudomlig rätt står över demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter. Vi ser dock även motsatsen. När religionen lyfter fram grundläggande värdefrågor som fred, förståelse och rättvisa och öppnar för förståelse också för andra trosriktningar, blir den ett fördjupande komplement till politiken.


För oss går skiljelinjen inte mellan människor av olika religioner utan inom varje religion. Skiljelinjen går mellan det öppna sanningssökandet och det intoleranta sanningsförvaltandet, vare sig det är kristet, judiskt, muslimskt eller sekulärt.


Och varje individ ställs ständigt inför valet vad av detta hon eller han vill försvara. Det gör åsiktsskillnaderna större inom religioner än mellan dem. Vi arbetar för en global politisk vänster som samarbetar över religions- och etniska gränser för att minska klyftorna. Vi är demokratisk vänster och för oss är tron en erfarenhet som banar väg för samtal och samarbete.


Hopp


Alla folks frihet är hela världens fred. Frihet är förutsättningen för jämlikhet på riktigt. Den fria individen och den skapande människans utbildande och skyddande är drömmen och målet för vår politik.


Människan lever i spänningen mellan viljan till frihet och oberoende, och behovet av att ingå i en gemenskap. Dagens svenska samhälle är mer individualiserat än kanske något annat samhälle hittills i mänsklighetens historia. Men individualiseringen måste kombineras med gemenskap för att hålla ihop ett samhälle.


Vi vill kämpa för att individualiseringen inte skall ta formen av egoism och isolering, utan i stället bli ett uttryck för mänsklig frigörelse och ett lösgörande av människans skaparkraft. Vi brinner för en bättre värld och vi tror att vi tillsammans kan förvalta vår jord solidariskt.


Vi lever i en postsekulär tid, där religionen återkommit till det offentliga livet och där frågor om tro och politik har en central plats i samhällsdebatten. De ekumeniska och interreligiösa rörelserna och organisationerna mobiliserar i frågor som rör flykting- och asylpolitik, mänskliga rättigheter och fred.


Vi vill vara med och leda den mobilisering som syftar till att låta samhället genomsyras av kärleksbuden. En aktiv politisk kamp för våra värden om frihet, jämlikhet och solidaritet är bästa sättet att omsätta kärleksbudskapen från ord till handling.

Omar Mustafa kan ej dö.


För oss i Tro och Solidaritet är Omar Mustafa evig socialdemokrat.

Läs hela artikeln här. Utdrag från artikeln. Rättelse antal ombud på kongressen 350.


Problemet är inte om Veronica Palm har agerat fel, om Carin Jämtin har varit för otydlig eller om Stefan Löfven har varit för osynlig. Nej, problemet är att Socialdemokraterna fortfarande har ett djupt odemokratiskt arbetssätt där öppenheten lyser med sin frånvaro.


Men de 450 [350] ombuden fick inte vara med och bestämma. Det var inte i den stora kongressalen som besluten fattades. I stället avgjordes framtiden av en liten klick personer som gjorde upp det här på egen hand.


Om Omar Mustafas namn hade förts fram i god tid hade diskussionen om hans engagemang i Islamiska förbundet kunnat föras öppet. Hans tidigare åsikter och agerande var en väldigt viktig principiell fråga som borde ha stötts och blötts ordentligt innan den skulle avgöras av kongressen. Konsekvensen blev i stället att partiet under några dagar befann sig i fritt fall med skador för lång tid framöver. Inte minst har man ett hästjobb att reparera förtroendet hos alla muslimer, oavsett om det var rätt eller fel att låta Omar Mustafa ta plats i partistyrelsen.


Socialdemokraterna har en politik som andra partier försöker härma. Det svenska folket är präglat av socialdemokratins idéer om trygghet, rättvisa och omsorg om andra människor. Läget borde således vara gott inför nästa års val. Men så länge partiet fortfarande är ett slutet, omodernt och odemokratiskt parti finns en stark oro för hur det ska gå. I dagens samhälle fungerar inte de här sekteristiska arbetsformerna som vi nu fått se.

Länkar


Thomas Bodström: Jag känner en stark oro för S

Den sjätte mannen: 08-SOSSARNA – PARTIET MED NOLL-KOLL?

Sveriges Radio: Stockholms arbetarekommun: Fokus på Palm

Aftonbladet: Familjerna som styr S

Dagens Nyheter: Veronica Palm överväger att lämna riksdagen

Dagens Nyheter: S får ny kritik för styrelseval

Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm: Vi menar att det är drevet, inte Omars handlingar eller värderingar, som avgjorde att han uppmanades avgå, trots att han valts av kongressen

Pressmeddelande från SSU Stockholm (2013-04-15)

Länk: Stockholm SSU

Stockholms stads nyvalda ersättare i partistyrelsen, Omar Mustafa, har de senaste dagarna fått utstå oproportionerligt mycket kritik och ifrågasättande av media. De faktum att han gång på gång har tagit avstånd från alla former av antisemitism, homofobi, och kvinnohat, erkänt att islamiska förbundet har gjort fel i att bjuda in människor som har uttalat sig antisemitiskt och under sina verksamma år genomfört ett gediget arbete som syftar till dialog mellan gränserna har gått förbi ohörda.

Vi på SSU-distriktet ser det som högst oacceptabelt att en person som är demokratiskt vald av en ordinarie kongress och som har ett stort förtroende i Stockholm tvingas avgå på grund av ett mediedrev och kritik från partikamrater som har farit med osanningar.

Om ett år ska vi bedriva en valkampanj som syftar till att vinna och ta över regeringsmakten. Detta kräver att vi värvar brett, bland alla människor, med alla bakgrunder. Men det faktum att Sveriges största parti har motat bort den enda representanten på hög nivå som har bakgrund i muslimska organisationer gör att vi kommer att få stora trovärdighetsproblem att övertyga de svenska muslimerna att rösta på socialdemokraterna i framtiden

Amne Ali
Ordförande SSU Stockholm

Nu har Omar Mustafa talat ut om hur det gick till när han tillsattes och avsattes. Men historierna talar emot varandra.
Ola föreslår att Omar Mustafa byter parti.

Lyssna på Ola Söderholm (Tankesmedjan P3): Klicka här.

Islamofobi - det är Stefan Löfvens, Carin Jämtins och Veronica Palms lösen.

Skäms socialdemokrater. Ateisterna har tagit över partiet.

Varsegod fårskocken i Stockholm stad. Välj en lögnerska, Veronica Palm, som ordförande.

Omar Mustafa, inte ensam, skapade något nytt inom socialdemokratin. Hjärta. Där alla troende kan samlas i att arbeta för en bättre värld.


Omar Mustafa går vidare där fredspristagaren och ärkebiskopen Nathan Söderblom verkade.


Omar Mustafa har en like i Martin Luther King Jr.


Jag hade en dröm att Allende stod bland oss och samlade folket för en bättre värld.


I dag är vi alla Omar Mustafa.

De har slängt ut mej som bloggare på S-bloggar.se.

På förra kongressen samarbetade Sossar mot Storebror med Piratpartiet.

Signe Brockman som är förtroendevald socialdemokrat finansierar Piratpartiet.

Visst är vårt parti ruttet.

Veronica Palm föreslås av en enig valberedning bli omvald som ordförande för Stockholms arbetarekommun.


Socialdemokraterna i Stockholm håller årsmöte den 27-28 april och ska då bland annat välja styrelse. En enig valberedning har under fredagen lagt fram ett förslag till styrelse för Socialdemokraterna i Stockholm där Veronica Palm föreslås bli omvald som ordförande.


slut citat


De valda kongressombuden på Partikongressen var i Plenum en fårskock som prisade fåraherden. I helgen kommer folkets dom över Stockholms Arbetarekommuns valda ombud.

Blir Veronica Palm vald som ordförande är mitt förslag följande:

Upplös Stockholms Arbetarekommun. Införlivas med Lenet. Ledningen i Karantän.

"Våra judar har klått upp deras araber".

Polens folk hade varit med att finansiera vapeninköpen till Egypten. Omedelbart efter junikriget gav Polen Egypten ett nytt lån på 20 miljoner dollar. Det fanns stort behov av att ha kvar västvaluta inom landet men Gomulka var Sovjetunionens man.

Censuren stoppade Adam Mickiewicz klassiska drama "Förfäderna". Motiveringen var att pjäsen var antirysk.

I Polen blossade maktkampen upp på nytt. Gomulka i ena ringhörnan och Moczar i den andra. Båda hade intresse av att vända det polska folkets rysshat till ett angrepp mot den judiska befolkningen. Angreppet framfördes mot Israel som stat och mot sionismen.

Men antisionism blev antisemitism.

Konsekvenserna av maktkampen var katastrofal för Polens judiska befolkning. Tusentals polska judar tvingades att emigrera.

Och nu kliver jag själv in i berättelsen.

I det SSU, bäst att poängtera Stockholm-SSU, som jag gick med i, stod klart på arabstaternas sida. Jag hade en avvikande åsikt. Mitt ställningstagande för Israel var det som fick mig att lämna SSU. På distriktsårsmötena räknades två röster för motionen till Israels fördel. Min röst och den från judiska SSU-klubbens representant.

Efter SSU-perioden satt jag hemma och skrev musiken till det som blev mina två musiksamlingar. På första maj 1975. Dagen innan hade Nord-Vietnams armé och FNL erövrat staden Saigon. Denna första maj, satt jag på en filt i Humlegården och försökte sälja mina två musiksamlingar, Dröm Fantasi Verklighet och Eremitsjön.

Jag åkte hem innan demonstrationståget lämnade parken.

Jag lade av allt som hade med musik att göra. Åkte till Israel på en fyra veckors semester. Omedelbart på hösten gick jag med i Amnesty International och var aktiv där fram till 1993. I dag har jag åter min musik, min kära hemsida och revygruppen.

TÄNKEBREV Nr. 31
1998 aug 29
Länk. Klicka här.

FOLKVISMOLL


Första maj Vietnamkrigets slut - fel visa fel dag


Och ensam med min penna
en vals jag skrivit har.
Din hand i min jag känna
när valsens toner far.


När valsens toner smeker
mitt hjärta varmt och rött.
En längtans lek jag leker
förlåt en ensamtrött.


En ensams rätt att drömma
en rätt att vara kär.
En ensams rätt att glömma
att låtsas ha en när.


En ensams rätt till lycka
en ensams rätt till hopp.
En rätt att kyssar smycka
en flickas nakna kropp.


Oh flicka hör min saga.
Oh hör min poesi.
En vals om drömmens dagar.
en vals ur fantasin.


Långt bort från verkligheten.
Långt bort från nuets roll.
En vals om ensamheten.
En vals i folkvismoll.


text och musik: Tommy Rådberg

Boze cos Polske (tillåten)

Länk: NATIONAL ANTHEMS OF POLAND


It is interesting to compare the changeable parts of the refrain of God Save Poland as it envolved since the text's inception. The first strophe, describing the past blessings that God bestowed on the country remains unchanged as "eternal" as its transcendental addressee. It is "our" needs and requests expressed in the final line of the refrain that are modified to reflect the changing political situations and priorities:

Boże, coś Polskę (God save Poland)

O, God who, through so many centuries,
surrounded Poland / with the brilliance of power and glory,
who has protected it / with the shield of your defense,
against the disasters that / were meant to defeat it.
Refrain:
To your altars we carry a prayer:
Save our King, Lord ! (1816)
Return our Homeland to us, Lord ! (1830)
Bless our Homeland and freedom, Lord ! (1989)
Bless our free Homeland, Lord ! (1996)

As it is clear from the refrains, the original prayer on behalf of the King was soon replaced by a request to regain independence, sought in a series of unsuccessful uprisings (1830, 1848, 1863) but realized only in 1918. God Save Poland became the national and religious anthem that was heard during the insurrections, wars and foreign occupations. The contemporary versions of God Save Poland (1989-96) ask for God's blessings for free country, though there also exists another version popular in the 1980s (after the suppression of the Solidarity movement ): "Return our free homeland to us, Lord." The Polish People's Republic (1944-89) was officially an independent country, but the Solidarity supporters considered it an occupied zone of "Soviet influence" and prayed for its freedom. Until the present day God Save Poland has always been the most intense prayer for independence and peace.

Sista gången som psalm 169

Fädernas kyrka i Sveriges land


(psalm 169 i 1937 års psalmbok)
text: Johan Alfred Eklund (1863-1945)
musik: Gustaf Aulén (1879-1977)

Fädernas kyrka i Sveriges land,
kärast bland samfund på jorden!
Vida hon famnar från strand till strand,
fast är hon grundad av Herrens hand.
Byggd till hans tempel i Norden.

Allt fick sin vigning i kyrkans famn:
brudgummens löfte till bruden,
hemmet, det nyföddas kristna namn,
kämparnas färd till den sista hamn,
fanan och konungaskruden.

Kristet och fritt vill Sverige bo,
råda för landet allena.
Därom i manlig och kristen tro,
därom i strid eller lagfäst ro
konung och folk sig förena.

Fädernas Sverige sig kämpat fram.
Kristus var med det på banan,
visade vägen för trofast stam:
Kristus är trofast och svek är skam;
korset stod tecknat på fanan.

Kristus har vunnit vår bästa gärd
både i äran och nöden.
Vida gick striden kring Sveriges härd,
frid åt Guds kyrka var kampen värd,
konungens kamp intill döden.

Minnen från templet och klockors malm
fäderna följde, och sången.
Ännu ur fängelsets natt och kvalm
ljöd genom gallret en kämpes psalm;
det var en svensk som satt fången.

Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

Komme nu åter till strid för Gud
skaran sin Konung till möte,
väpnad och villig, i helig skrud,
samlad, som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.

Kristnade ungdom, dig gånge väl.
Strid för Guds ära i Norden.
Kämpa för frihet åt bunden träl.
Gud bringe friden till Sveriges själ,
Gud bjude frid över jorden.

Psalmen "Fädernas kyrka i Sveriges land.." har dom tagit bort ur psalmboken. Det retar henne. Hon kan den ännu utantill.
Ur intervju i radioserien 100 svenskar

Den svenska kyrkans Lutherkult har inte varit gynnsam för dess sociala engagemang. En kristen människas frihet är, enligt Luther, en rent inre frihet, men i samhället står hon under lagen och skall vara överheten och sina herrar underdånig. I överensstämmelse härmed har "fädernas kyrka i Sveriges land", som den reaktionäre biskop Eklund i Karlstad diktade om, traditionellt varit högkonservativ. Vid sidan av länsman stod under arbetarrörelsens pionjärår prosten. Det var bakgrunden till de socialdemokratiska pionjärernas kristendomsfientlighet. Såväl Axel Danielsson som Branting nödgades avtjäna fängelsestraff för hädelse.
Per Meurling, ur kapitlet Epilog, Tidens förlag, 1973 (Karl Kautsky: Kristendom och socialism)


Svenska kyrkan har antagit förslaget till ny psalmbok. Beslutet fattades på kyrkomötet den 29 augusti. Den nya psalmboken tas i bruk den första söndagen i advent 1986. Den antogs utan större konflikter. Mest omdebatterad var psalmen »Fädernas kyrka», som hör till de psalmer som utgår ur den nya psalmboken...
Tidningsnotis

Ett nytt skede i den svenska psalmdiktningens historia
text: Oscar Lövgren
Våra Psalm- och Sångdiktare, Svenska Missionsförbundets förlag, 1939


Johan Alfred Eklund föddes i Ryda socken, Skaraborgs län, den 7 januari 1863. Fadern var skräddare och sonen arbetade i detta yrke, tills han i Skara kunde helt få ägna sig åt studierna. Student blev han i Uppsala 1883, avlade 1887 teor. teol. examen och blev 1890 teol. kand.

Efter att åren 1889-92 ha tjänstgjort som e. o. lektor i Göteborg prästvigdes han sistnämnda år för Skara stift. Han var därefter komminister i V. Tunhem och domkyrkovicepastor i Uppsala samt 1896 docent i apologetik och uppehöll åren 1899-1900 professuren i teol. prenotioner och teol. encyklopedi. Domprost i Kalmar 1902-09, blev han slutligen sistnämnda år biskop i Karlstad. Som emeritus lämnade han denna befattning 1938. Teol. doktor blev Eklund 1907.

Biskop Eklund har varit en kyrklig väckare och uppfostrare av stora mått och den kanske främste i det kyrkliga nydaningsarbete, som pågått sedan början av detta århundrade. Med boken "Vår kyrkopsalm" (1915) har han även framträtt som hymnolog. Hans höga uppskattning av 1600-talspsalmen hindrade honom ej att synnerligt högt värdesätta Wallin och hans verk.

Självfallet är det här Eklunds egen psalmdiktning, som närmast intresserar oss. Sitt allra första intryck av poesi fick han under sina barnaår, då han läste i Arndts Sanna Kristendom och där fann Gerhardts sommarsång: "I denna ljuva sommartid". Om och om igen läste den unge Eklund denna psalm. Det fanns nämligen i hans själ en djup känsla för poesi, även om han på visst sätt kunde ha rätt i sin klagan, att han var omusikalisk och ej hade fått lyriken till arv och egen. Men det är ju ett känt faktum, att framstående lyriker kunna vara fullkomligt odugliga till psalmdiktare, under det att strålande psalmer diktats av sådana, som ej höra till skaldernas skrå.

Vid kristliga studentmötet i Huskvarna 1907 talade Eklund över ämnet: "Ungdomen och vår evangeliska kyrka". I slutet av sitt föredrag yttrade han: "Det är ledsamt, att jag icke är skald. Annars skulle jag sjunga om kyrkan. Och jag skulle sjunga en sång, som ännu ingen svensk diktare sjungit: en sång om min kyrka, Sveriges kyrka".

Hösten och vintern 1908-09 förberedde Kristliga studentförbundet i Uppsala ett ungdomskorståg för norra och mellersta Sverige. Eklund var informerad om planerna och livligt intresserad för deras förverkligande. Den 27 februari 1909 sände han de ledande männen i studentförbundet ett brev, vari låg texten till hans kyrkopsalm:

Han skrev psalmen en natt, då han vakade över ett av sina barn, som var sjukt. Är ej detta rent av något symboliskt? I ett brev något senare gav han uttryck för sin längtan efter en psalm "om vår svenska kyrka - historiskt - men hur?" skrev han. "Jag vet ej; ser blott behovet. Tankegången kunde kanske vara som i min 'sång' - men det behövde bli en annan ton, en mjukare, varmare, folkligare och mera centralt kristlig".

Eklunds psalm, som först trycktes i Sveriges Ungdom den 25 mars 1909, blev hastigt känd och populär genom ungdomens korståg. Jag har från min konfirmationstid 1913, då jag först lärde känna psalmen, ett starkt intryck av den suggestiva kraften i såväl text som melodi. Vår främste psalmhistoriker frågar, vari hemligheten till psalmens framgång ligger, och han svarar: "Är det inte den manligt känslobetonade sakligheten, den av heliga minnen omskimrade och förklarade substantiviska ordskatten, framför allt hopad i den andra strofen, den poetiskt yppersta:

Allt fick sin vigning i kyrkans famn:
brudgummens löfte till bruden,
hemmet, det nyföddas kristna namn,
kämparnas färd till den sista hamn,
fanan och konungaskruden.

Adjektiven äro mycket få vilka? Inga granna och målande, bara karaktärsbestämmande, moraliskt sträva egenskapsord: fri, manlig, lagfäst, trofast, ädel, villig, helig och så participen väpnad, samlad, bunden och hoppfull. Eljest mest historia och först på slutet en framtidsönskan i anledning av det tillämnade första 'ungdomskorståget' 1909".

Under titeln "Från Kyrkosångens Tider" utkom hösten 1909 en samling av Eklund huvudsakligen översatta psalmer. I en anmälan av denna skrev E. Liedgren: "Den kristligt-nationella pånyttfödelse, som vi här i Sverige så väl behöva, har i biskop Eklund fått sin förste psalmdiktare. I känslan av att vi ännu leva i 'de ringa dagarna', har han avstått från att 'sjunga en ny sång' och med själva namnet på sin psalmsamling 'Från Kyrkosångens Tider' antytt från att det nu ej är någon kyrkosångens tid ...

En radikal som var motståndare till den rådande socialdemokratiska praktiska görandet i regeringsställning. Hans Göran Franck kuppades in som riksdagsledamot av partiledningen i strid mot de socialdemokratiska partiarbetarna. I riksdagen motarbetade han den socialdemokratiska regeringen. Till det personliga priset av att han aldrig blev justitieminister.

Omar Mustafa fick i alla fall sitta i partistyrelsen i tio dagar.

Länkar:

TÄNKEBREV Nr. 28
1998 aug 26

HANS-GÖRAN FRANCK.

Hans-Göran Franck lämnade jordelivet detta år [1998].

Om man som jag har varit aktivist i trettio år har personen Hans-Göran Franck varit närvarande under hela denna tid. Första gången var ett möte i konserthuset, ett möte som avslutade en demonstration mot juntan i Grekland. Papandreou, fadern eller sonen, var en av talarna tillsammans med Hans-Göran Franck. Första gången jag samarbetade med Hans-Göran Franck var när jag som ordförande för Stockholmsdistriktet av Amnesty International arrangerade ett möte på Sergels Torg på de mänskliga rättigheternas dag 10 december någon gång på 80-talet. Roland von Malmborg sjöng och undertecknad samt Hans-Göran Franck talade. Temperatur minus tio grader.

Sista gången, nittital, möte om Indonesien, där undertecknad och Hans-Göran Franck talade.

Hans-Göran Franck, första ordföranden i den svenska sektionen av Amnesty International, spelade en stark roll i introduktionen av Amnesty på svensk mark. Hans-Göran Franck satt i riksdagen för socialdemokraterna men var samtidigt aktiv i sitt yrke som advokat.

Han spelade rollen som vänstersocialdemokrat i riksdagen tillsammans med Lena Klevås.

Jag funderar på om det är ett medvetet spel från socialdemokratiska ledarskapet. Detta att ha en, två avvikande röster i riksdagen, för det har ju partiet råd med. Att Hans-Göran Franck var kontroversiell, det har jag upplevt personligen. Jag var på ett kommunalt fackligt möte i Sundbyberg/Solna i egenskap av artist. På dagordningen fanns nomineringar till riksdagen för socialdemokraterna. Ett av namnen på listan med kandidater fanns även Hans-Göran Franck. Men i rekommendationerna inför röstningen förespråkades inte Hans-Göran Franck. Han var aldrig partiets eller fackets man. Och jag som utomstående var tvungen att hålla inne med den som var min favorit till platsen. Jag tror att partiledningen i konspirationens tecken uppmanade Solna att placera Hans-Göran Franck på valbar plats.

Jag kan ha fel.

I Gulfkrigets dagar anordnades ett möte i Kungsträdgården. Bland talarna, Hans-Göran Franck och C H Hermansson. C H är om du inte vet det, Hans-Göran Francks tvilling, ständigt närvarande. Mycket riktigt. På mötet meddelades att de två skulle ingå i en kommitté, en kommitté bestående av personer från vänstereliten. Jag vet inte exakt nu så här på morgontimmarna vad kommittén skulle arbeta för. Jag tror att dom aldrig kom igång helt enkelt.

Varje rörelse behöver en slitvarg, agitator. Amnesty International i Sverige har haft och har många slitvargar. Under min långa aktiva period var jag en av slitvargarna.

Hans-Göran Franck blev aldrig statsråd. Ville han bli justitieminister? Min uppfattning är klar. Hans-Göran Francks plats i vårt Sverige var i de många rörelserna. Och som ett sanningens ord i riksdagen.

Tankar är fria.
Original: Tyskland omkring 1520
("Die Gedanken sind frei")
Svensk text: Roland von Malmborg

Tankar är fria - vem kan dem förbjuda?
Ja, tankar är fria - vem kan dem påbjuda?
Ingen mänska kan dem tvinga
när de vill sig bevinga:

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!

Med åren jag lärt mig allt mera och mera -
mitt samvetes röst jag måste värdera!
Skulle kroppen än förblöda -
en idé kan man ej döda:

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!

Och kastar man mig inom galler och murar,
min tanke känner ej begränsning och burar.
Min tanke ingen binder,
den klarar alla hinder:

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!

Tankar är fria - vem kan dem förbjuda?
Ja, tankar är fria - vem kan dem påbjuda?
Ingen mänska kan dem tvinga
när de vill sig bevinga:

Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!

Margaret Thatcher does the Dead Parrot Sketch

och fler Margaret Thatcher-länkar

the-day-that-margaret-thatcher-died-14-songs-about-maggie

on-death-of-margaret-thatcher

the-iron-lady-as-muse-steve-almond

Margaret-thatcher-margaret-thatcher-does-the-dead-parrot-sketch-lyrics

Thatcher Now that brings me to the Liberal Party. I gather that during the last few days there have been some ill natured jokes about their new symbol.A bird of some kind. Adopted by the Liberal Democrats at Blackpool.Politics is a serious business and one should not lower the tone unduly.

(mass laughter)

Thatcher So I will say only this of the Liberal Democrat symbol and the party it symbolizes.
This is an ex-parrot.

(mass laughter)

Thatcher It is not merely stunned, it has ceased to be, expired and gone to meet its maker.

(mass laughter)

Thatcher It is a Parrot no more. It has run down the curtain and joined the choir invisible. This is a late parrot.

(mass laughter)

Thatcher And now for something completely different.

Axel Frithiof Åkerberg

Läs mer i denna aktuella artikel (7 april 2013): Filosofen från Hille

Artikeln slutar med dessa ord: Min kommentar. Historien upprepar sig.

citat

Nu plockades åter partipiskan fram. Tidningen Social-Demokraten hånade Åkerberg för hans "religiösa fanatism" och Hjalmar Branting såg personligen till att han uteslöts ur styrelsen för Socialdemokratiska förbundet.

slut citat

Vem stod bakom det socialdemokratiska partiprogrammet 1885?

"Vem eller vilka som svarade för omredigeringen är därför oklart."
Bengt Alsén, Från Palm till Palme, Rabén och Sjögren, 1972

Källa. Ture Nerman, Akademikerna i arbetarrörelsen, Rabén och Sjögren, 1967

Axel Frithiof Åkerberg föddes 1833 i Hille, Gävleborgs län. Fadern var komminister Sven Åkerberg, modern hette som flicka Eleonora Ulrika Rönnqvist.

Till Stockholm 1870. Kom där in i frireligiösa kretsar och i kontakt med K. P. Arnoldson, sedermera Sveriges första fredspristagare.

När August Palm började sitt socialistiska väckelsearbete slöt Åkerberg sej till arbetarrörelsen och var efter Branting nr 2 av de 39 (i övrigt enbart kroppsarbetare) som 1884 bildade Stockholms socialdemokratiska arbetareklubb. Senare bröt han med partiet, som tycktes honom alltför materialistiskt. Han avled i Stockholm 1901.

Om mitt arbete på Axel Frithiof Åkerberg.

Vår SSU-klubb skulle ansvara för kretstidningen Folke, detta hände sig på första halvan av 70-talet. Jag tog över arbetet helt och gjorde ett temanummer om Kristendomen och Socialdemokratin.

Framför mig har jag, nu, ett kollegieblock från den tiden, som ett resultat av förarbetet, där jag då i blocket hade gjort anteckningar av tidningsartiklar, utdrag från skrifter och minnesboken som dikten nedan är hämtad. Jag har även tonsatt dikten. Och det mest fantastiska - jag skrev av hela "Nutidssamhället och den ateistiska socialdemokratien inför kristendomen" som A. F Åkerberg gav ut 1891.

Mitt temanummer av SSU-kretstidningen blev, milt sagt, inte så populärt.

Men, Doktor A. F. Åkerberg, idag glömd, visst, men, Redaktör Hjalmar Branting trädde ock fram till graven och hembar den döde ett sista tack från arbetarne. Bland den rika blomsterskörd, som medföljde kistan, märktes kransar från Publicistklubben, Aftonbladet och Dagen, Social-Demokraten, Norska fredsföreningen, Oslo fredsgille, Socialdemokratiska partistyrelsen: "Tack för god hjälp vid grundandet af vårt parti!", från J. N. Nyman, med inskriptionen: "Som åldern vis, som barnet oskuldsfull", logen S:t Eriks banér af I. O. G. T.: "med vördnad och saknad", från "vänner af ett naturenligt lefnadssätt: "Till den trogne naturvännen", från psykiska forskningssällskapet: "Aleh Geh Bahr", samt från Fritänkareförbundet.

Och nu svaret på den stora gåtan inom forskningen av arbetarrörelsens historia. Vem stod bakom det socialdemokratiska partiprogrammet 1885.

"Vem eller vilka som svarade för omredigeringen är därför oklart."
Bengt Alsén, Från Palm till Palme, Rabén och Sjögren, 1972

Visornas hemsida har svaret. Författaren var ingen mindre än Doktor A. F. Åkerberg.

I skördetid
(Till Doktor A. F. Åkerbergs minne.)
text: Ernst Hellborg
musik: Tommy Rådberg

Slagna stå sommarns soliga ängar,
mogna för lien de skördats till sist;
blommor med gräset även fått falla,
lien ej skonar något förvisst.

Du var bland gräset doftande blomma,
prålande ej, men av ädlaste art -
du var bland mänskor ädlaste kämpe,
alltid med vapnet ärligt och klart.

Aldrig du misste syn uppå målet.
ständig förädling, broderlighet.
Ungdomligt ivrig allt till det sista
troskyldigt glatt du stridde för det.

Och som du lärde, levde du även,
tänkande, fridsam, enkel och sann;
bortkommen kanske ibland till det yttre,
men till det inre en helgjuten man.

Striden är lyktad. Tack, gamle kämpe!
Jorden nu slutit dig tyst i sin famn.
Borta för alltid - men länge vi skola
minnas din gärning, minnas ditt namn.

Erik Palmstierna, utrikesminister 1920
ur Orostid, II (1917-1919)
Tiden, 1953


Länkar:


Hunger- och militärdemonstrationerna 1917.


Nöd bryter lag. Seskaröspelet 1982. Del 1-6. Kanal KlasskampNorrbotten - YouTube

Efter bondetåget och den liberala regeringens avgång blev Hjalmar Hammarskjöld, 17 februari 1914, chef för en icke-parlamentarisk ministär med uppgift att lösa försvarsfrågan. Hans "borggårdsregering" var partipolitiskt obunden, men kungalojal och konservativt präglad.


Vid första världskrigets utbrott samma år inträdde borgfred mellan partierna och försvarsfrågan löstes i linje med militärens önskningar.


Hammarskjöld var principfast och inte särskilt smidig i sina tolkningar av folkrätten mitt under brinnande krig. Det var nu begreppet "Hungerskjöld" myntades, eftersom hans omedgörlighet förvärrade försörjningsläget. Han uppfattades som tyskvänlig när han förkastade det förslag till allmänt handelsavtal med britterna som Marcus Wallenberg, bror till utrikesminister Knut Wallenberg, hemfört från London 1917.


Sprickan mellan stats- och utrikesministern blev uppenbar och högerledarna i riksdagen drog undan sitt stöd för statsministern som tvingades lämna in sin avskedsansökan.


källa: Wikipedia


Billy Bragg: Margaret Thatcher Made Me A Socialist

Den mest uppseendeväckande hädelsemålet kom emellertid i november 1908, då den ryktbare Lundaprofessorn Knut Wicksell åtalades för ett föredrag: "Tronen, altaret. svärdet, penningpåsen", hållet i Stockholms Folkets Hus, där han vågat uttrycka sej vanvördigt om den gamla legenden om Jesu onaturliga födelse.

Åtalet väckte stor ovilja, och ingen ville tro sina öron, när huvudstadens rådhusrätt den 17 december dömde W. till 2 månaders fängelse för hädelse. Hela den ärliga frihetspressen och den del av den liberala, som ej alldeles korrumperats, protesterade kraftigt. Hovrätten korrigerade straffet till 300 kronors böter, men Högsta domstolen, till vilken W. ingivit en glänsande försvarsskrift, återställde rådhusrättens barbariska dom, och professorn gick i fängelse. Det var nu K. G. Ossian-Nilsson skrev sin dråpliga satir.

Anno 1909
text: K. G. Ossian-Nilsson

Anno trettonhundranie
i medeltiden i Rom
en professor teologie
lär bespottat jungfru Marie
högtsaliga jungfrudom,
anno trettonhundranie
i medeltiden i Rom.

Anno trettonhundranie
då trodde även de frie
på under och könlösa blom,
och att världen var skapt klockan tie
samma dag den var öde och tom -
ergo vässade döden sin lie
och påven sin fjäder till dom.
Men det dröjde med påvens dom:
en professor teologie,
hur kätterskt och vilt han skrie,
han är dock en teologie
professor för påven i Rom.
Han faller ej så för en lie
som ett tyst hänvissnande blom.
Han varder en stor heresie
profet, och bak hänglås och bom
han predikar för alla de frie
som en gud från sin helgedom.

Thy mildrade påven sin dom:
professorn fick böta en tie
riksdaler till gynekologie
institutet i staden Rom
anno trettonhundranie
för en högtsalig jungfrudom.

Anno nittonhundranie
en professor ekonomie
av oss upplyste och frie
nyss undfått en annan dom:
för tvivel på könlösa blom
och en moders jungfrudom
anno nittonhundranie
är han satt bakom hänglås och bom.
Eller var det kanhända i Rom
anno trettonhundranie?

"arbetarnas befriare och gissel"
(del av texten på gravstenen)

Våra värsta fiender
text: Axel Danielsson (1863-1899)
Arbetet, 20 augusti, 1887

Våra värsta fiender.

Vet du, var vi ha att söka dessa?

De finnas icke bland överklassen,
de äro icke kapitalisterna,
polismyndigheterna,
byråkraterna eller prästerna.

De äro icke våra öppna fiender.

De finnas inom arbetarklassen själv.

De äro våra egna bröder,
de äro de liknöjda,
de försoffade,
de slumrande,
de ljumma,
de icke tänkande arbetarna.

De som i slö likgiltighet bära på sitt ok,
likt oxen utan att giva ett ljud av missnöje från sig,

de förslavade slavarna
de som komma från sitt hårda arbete,
äta, sova och gå på nytt arbete
utan att känna behov av något högre och bättre,

de som befolka den religiösa lögnens tempel
i stället för att fylla fackföreningarnas
och de övriga arbetarföreningarnas lokaler,

de som äro nöjda med sin lott
liksom öket är nöjt med sin,

de som icke längta efter befrielse
emedan de ej lärt sig känna slaveriet,

de som ingenting hoppas
emedan de ingenting sakna,

de som ingenting tro
emedan de ingenting veta

och som ingenting veta
emedan de ingenting önska veta,

alla dessa dubbelt olyckliga proletärer
med den böjda ryggen
och den dystert slöa blicken,
vilken vi möta överallt på våra gator,
vilka vi om kvällarna se strömma ut ur sina
fängelser,
fabrikerna och verkstäderna,
för att dagen därpå lika villigt låta instänga sig
där på nytt utan protest,
utan klagan,
utan förbättring,
utan tanke på att det kunde bli bättre

- dessa äro våra värsta fiender.

*

Äro de också oövervinnerliga?
Kunna de ej räddas åt saken?
Kunna de ej vinnas för organisationen?

Jo, de kunna vinnas!

Men det är blott den vakne som kan väcka de sovande.

Om var och en av våra kämpar
föresatte sig att varje vecka
åtminstone rädda en av dem åt vår rörelse.
Då skulle förvisso även våra värsta fiender kunna övervinnas.

Om en var av oss beslöt sig för att varje vecka
tvinga en av dem att prenumerera på någon arbetartidning,
tvang en av dem att följa med till sammanträdet eller mötet

och väckelsearbetet sålunda oupphörligt fortsattes,

då skulle vi förvisso snart alla stå samlade,
alla som icke äro hopplöst försoffade,
ty sådana finnas olyckligtvis också.

Men bliva vi blott det ofantliga flertalet,
så behövs ej mer.

Då är frigörelsens timma slagen!

Och vem av oss vill väl icke ägna sina krafter åt det målet?

Ur Wikipedia

Melodin har spårats till en militärmarsch från den franska revolutionen.


Det berättas av fransmännens dåtida fiender, britterna, med nedsättande ironi ändrade texten till "Au pas, grenouilles!" ("I takt, små grodor!").


Melodin förekommer fortfarande i en barnvisa på franska med originaltexten "Au pas camarades". Hur den hamnade i Sverige är oklart, men texten på engelska antas ha inspirerat.


Sången betraktas trots detta dock av många i Sverige som en viktig del av det svenska kulturarvet och den svenska ambassaden i Paris använde 2003 sången som en del av ett test på svensk anknytning för att få behålla sitt svenska medborgarskap.

LE CHANT DE L'OIGNON - THE SONG OF ONION
Military Marche of the Republic the 1st Empire

J'aime l'oignon frit à l'huile,
J'aime l'oignon quand il est bon.
J'aime l'oignon frit à l'huile,
J'aime l'oignon, j'aime l'oignon.


Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas , au pas , au pas,
Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas , au pas , au pas.


Un seul oignon frit à l'huile,
Un seul oignon nous change en Lion,
Un seul oignon frit à l'huile,
Un seul oignon nous change en Lion.


Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas , au pas , au pas,
Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas , au pas , au pas.


Mais pas d'oignons aux Autrichiens,
Non pas d'oignons à tous ces chiens,
Mais pas d'oignons aux Autrichiens,
Non pas d'oignons, non pas d'oignons


Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas , au pas , au pas,
Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas , au pas , au pas.


Aimons l'oignon frit à l'huile,
Aimons l'oignon car il est bon,
Aimons l'oignon frit à l'huile,
Aimons l'oignon, aimons l'oignon


Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas , au pas , au pas,
Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas , au pas , au pas.

J'ai perdu le do de ma clarinette

J'ai perdu le do de ma clarinette,
J'ai perdu le do de ma clarinette,
Ah ! si papa il savait ça, tralala,
Ah ! si papa il savait ça, tralala,
Il dirait: Ohé !
Il dirait: Ohé !
Tu n' connais pas la cadence,
Tu n' sais pas comment l'on danse,
Tu n' sais pas danser
Au pas cadencé!
Au pas, camarade, au pas, camarade,
Au pas, au pas, au pas
Au pas, camarade, au pas, camarade,
Au pas, au pas, au pas, au pas, au pas.


J'ai perdu le ré de ma clarinette,
J'ai perdu le ré de ma clarinette,
Ah ! si papa il savait ça, tralala,
Ah ! si papa il savait ça, tralala,
Il dirait: Ohé !
Il dirait: Ohé !
Tu n' connais pas la cadence,
Tu n'sais pas comment l'on danse,
Tu n'sais pas danser
Au pas cadencé!
Au pas, camarade, au pas, camarade,
Au pas, au pas, au pas
Au pas, camarade, au pas, camarade,
Au pas, au pas, au pas, au pas, au pas.


J'ai perdu le mi de ma clarinette…


J'ai perdu le fa de ma clarinette…


J'ai perdu le sol de ma clarinette…


J'ai perdu le la de ma clarinette…


J'ai perdu le si de ma clarinette…


I lost the C on my clarinet,
I lost the C on my clarinet,
Oh! If Daddy knew about that, tra la la,
Oh! If Daddy knew about that, tra la la,
He would say, "Oh, hey!"
He would say, "Oh, hey!"
You don't know the tempo,
You don't know how to dance,
You really can't dance
In slow time!
March, comrade, march, comrade,
March, march, march.
March, comrade, march, comrade,
March, march, march, march, march.


I lost the D on my clarinet,
I lost the D on my clarinet,
Oh! If Daddy knew about that, tra la la,
Oh! If Daddy knew about that, tra la la!
He would say, "Oh, hey!"
He would say, "Oh, hey!"
You don't know the tempo,
You don't know how to dance,
You really can't dance
In slow time!
March, comrade, march, comrade,
March, march, march.
March, comrade, march, comrade,
March, march, march, march, march.


I lost the E on my clarinet…


I lost the F on my clarinet…


I lost the G on my clarinet…


I lost the A on my clarinet…


I lost the B on my clarinet...

Verdandismens källor voro: den engelska utvecklingsläran, Zolas och andra fransmäns samhällskritiska verklighetsdiktning, det politiskt-litterära genombrottet i Norge och Brandes-radikalismen i Danmark. Den hade samma älsklingsländer som den äldre liberalismen. Men i motsats mot denna ägde den intet kvar av romantikens arv. Den var erkänt om än ej programmässigt irreligiös. I detta fall var den utan någon egentlig föregångare i Sverige. Ja den var osvensk. Ty svenskarna hava nog dragning till frisinnad religiositet men i regeln icke till religionslöshet. De äga av gammalt smak för naturvetenskap men icke för någon naturvetenskaplig världsåskådning. Därför fick Verdandismen från början något hemlöst över sig. Därtill kom att då religiositeten framför allt har djupa rötter bland de breda lagren, så hotades Verdandismen i Sverige, liksom Brandesismen i Danmark av faran att mot sin vilja bliva en överklassrörelse. Danmarks radikaler sågo faran och övervunno den utan att uppgiva sin övertygelse. Karl Staaff, Verdandismens främste politiske representant, kände också djupt faran. Hela hans liv var faktiskt en lång och på sistone allt mer tragisk kamp för att komma i samkänsla med Sveriges folk, med svenska folkets breda lager.

Han var av en gammal svensk släkt och, liksom så många svenska omstörtare och samhällspelare, prästson. Hans far dog som kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm, en lika vördnadsvärd som allmänt vördad man. Född 1860 kom Karl Staaff som student till Uppsala 1879 och vistades där just under 1880-talets brytningsår. Det låg glans över hans studenttid. Och så stiftade han - med ett upprop för religionsfriheten - år 1882 Verdandi.

Efter avslutade studier (1887) vart Staaff advokat. Inom kort vart han en vittomtalad sådan, ett snabbt växande rykte gjorde honom till riksdagsman. Tidens två stora frågor voro, sedan försvarsfrågan 1901 blivit löst för en tid, rösträtts- och unionsfrågan. I båda hade Staaff tillkämpat sig en alltmer ledande roll.

När därför landet kände behov av en nationell uppryckning, i vilken massorna genom allmän rösträtt skulle göras delaktiga, kallades Staaff att bilda Sveriges första klara vänsterregering med rösträttsfrågan som huvudprogram.

Men kort före avgörandet i rösträttsfrågan inträffade en händelse, ödesdiger i och för sig och varslande om ett karaktärsdrag hos Staaff som skulle hava andra ödesdigra följder i framtiden.

Han hade lyckats få en mycket ansedd militär, Lars Tingsten, som krigsminister. Plötsligt hotade denne att avgå, om ej strängare lagar antoges mot den antimilitaristiska agitationen. Staaff lovade framlägga lagar som väsentligt inskränkte tryck- och yttrandefriheten, ej blott i detta fall utan rörande "uppmaning till brott" i allmänhet. När han meddelade detta i första kammaren, uppmanade han dennas stora högermajoritet att till gengäld visa tillmötesgående i rösträttsfrågan. Svaret blev ett allmänt skratt.

Lagarna genomdrevs trots en i andra kammaren yppad motvilja som var ganska stark hos liberalerna och hos socialisterna så utpräglad att det dittills goda samarbetet mellan Staaff och dem väsentligt försvårades.

I rösträttsfrågan yttrade han i andra kammaren, nämligen frågan: "skall kungamakt med folkmakt eller kungamakt med herremakt råda i Sveriges rike." Första kammaren avslog Staaffregeringens förslag på allmän rösträtt.

Staaffs vidare krigsplan gentemot första kammaren innebar närmast en upplösning av andra kammaren, varigenom hans majoritet i denna med säkerhet skulle vunnit högst avsevärt i antal och fasthet. Men konungen [Oscar II] vägrade, varpå Staaff och hans regering begärde sitt avsked.

Den nya högerregeringen Lindmans segrande rösträttsförslag, med sin proportionalism till båda kamrarna och sin kommunala rösträttsreform, var lika fördelaktigt som Staaffsregeringens förslag. Därmed var Staaff definitivt slagen.

Vid valen 1911, de första enligt allmän rösträtt, led högern det värsta valnederlag den någonsin upplevt i Sverige. Socialisterna avböjde visserligen Staaffs anbud att ingå i hans andra ministär men lovade den genom Branting sitt stöd.

Det stora, berömda bondetåget 6 februari 1914, inför vilket konungen [Gustav V] högtidligen gjorde till sitt det försvarsprogram varom hans regering ej kunnat enas. Efter ett par dagars spännande förhandlingar avgick Staaff, och en kungaministär tillsattes för att medels riksdagsupplösning genomföra militärprogrammet.

Det märktes snart att militärståndpunkten hade fast stöd i allmänna meningen. Liberalernas vacklande ståndpunkt rönte däremot ej alls sympati. Socialdemokraterna vunno 9 mandat vid valen, men högern tog ända till 21. Liberalerna däremot miste hela 30 platser och hade blivit andra kammarens minsta parti.

Som fredsvän kämpade han energiskt mot den aktivistiska [tyskvänliga] rörelsen, vilken sommaren 1915 började synas farlig. Det var mitt under denna strid som döden i förtid slog honom.

Under Staaffs ledning nådde den svenska liberalismen - redan förut stadd i säker växt - sin höjdpunkt. Under hans ledning mötte den sitt brådstörtade fall. Och lika visst som hans ledning bidragit till dess växt, lika visst bidrog den till fallet. Faktiskt lyckades ej Staaff föra några av de stora partiskiljande frågorna till en lösning efter sitt sinne och enligt liberala principer. Han dog som slagen.

För visso hade därtill omständigheterna största skulden. Liberalismens nedgång är en internationell företeelse. Förberedd redan förut påskyndades den kraftigt av världskriget. Men det kan ej nekas att liberalismen i Sverige mötte sitt öde tidigare än i andra länder. Det kan ej nekas att den för närvarande där är svagare än t. ex. i Norge och Danmark. Detta beror nu delvis på att liberalismen ej tycks ligga riktigt bra till för det svenska lynnet. För ett gammalt ämbetsmannaland som vårt passa både konservatismen och socialismen bättre. Ett land med så gammal och mäktig herrskapsklass måste hava en stark höger, och vår på senare år hastigt uppblomstrande storindustri måste skapa en stark socialism. Ej heller ha vi haft någon storpolitisk fråga vilken så kraftigt uppagiterat och konsoliderat liberalismen som Estrupiatet i Danmark eller unionsstriden i Norge.

Ett starkt liberalt parti måste bygga på de breda lagren, särskilt på bönderna. Staaff insåg detta. Men hur skulle de vinnas? För hans Verdandism voro de otillgängliga. I stället sökte han närma sig deras åskådning. Hans största försök därvidlag gällde nykterhetsfrågan. Den förbudsståndpunkt han intog och den värme varmed han försvarade den måste slå samtiden som föga präglade av Verdandismens intellektualism.

"Det har kommit något religiöst över Karl Staaff på senare år", skrev Branting på tal därom. I själva verket talade Staaff vid denna tid i hos honom - ty han föreföll utpräglat irreligiös - egendomligt klingande tonfall om Jesus som "Mästaren" och prisade sitt parti därför att det försvarat den bekännelsebundna undervisning som till och med vissa frisinnade teologer velat avskaffa. Men ändå svek honom böndernas flertal i avgörandets stund.

Så står Karl Staaf vid Adolf Hedins sida som en av de hjärtepolitiker vilka politikens hjärtlöshet och resultatlöshet gjort bittra och till det yttre slagna. De vägar de valde voro olika. Hedin ville den politiska ensamheten och maktlösheten för att slippa kompromissa. Staaff sökte makt och kompromissade även för att förverkliga sina ideal. Han vann ju maktens yttre tecken, och därför står han, ej som Hedin, inför allmänmeningen såsom en politiker den där misslyckats. Han var två gånger excellens; alltså har han och ej Hedin fått ett monument efter döden. Men detta monument har icke ägnats en man som genomfört de stora påtagliga ting. Det har ägnats en man som misslyckades genomföra de stora ting han stred för, men vilken stred så lysande intelligent, så ärligt och hjärtevarmt att ingen av hans anhängare vill giva honom skulden för hans misslyckande.

Liberalerna
text: Sigvald Götsson
(Nils Gottfrid Björck)
(1869-1891)

Kom broder, låt oss andligt fjäderplocka
de ömkligaste bland de ömkliga,
de mest barocka bland de barocka
du vet jag menar liberalerna

De älska frihet, kurtisera flamman,
begripa, hata, idka kryperi,
förarga sig - men måttligt alltisamman!
En modesti som väcker raseri.

Du läsare, som undertrycker skratten,
kanhända också du vill bli adept
i konst att blanda samman eld och vatten!
Nåväl, tag gratis följande recept:

Avtrubba pennan att den inte stinger,
och vad du gör, gör alltid eftergift
och hata uselhet med upplyft finger -
en hasselkäpp det vore överdrift.

Nej gå på tå i dina egna stövlar,
Det usla kalla "inte riktigt bra",
säg inte ja och nej för tusan bövlar,
bräk hellre fram ett moderat "nja"!

Lär dig ett sådant språk: "Man kanske borde" ...
"Det vore önskligt att vår regering fann" ...
"Vi skulle önska att" ... "Kanhända torde" ...
"En varsam ändring ginge kanske an" ...

I liberaler, som i bygden ränna,
byxklädda "skvallerkär´ngar" utan mål,
I skriven än med gamla dars gåspenna,
då nya tiden endast brukar stål.

I mästare i konst att hövligt gnata,
som guppen upp och ned på maktens älv,
att I ej bli´n så blygsamt moderata,
att var bland eder blyges för sig själv!

När ordet FRIHET nämns i er närvaro,
då viker väl er falska elegans
med alla era kväden à la Maro,
då tar väl snillet rasande sin lans.

Att kämpa för det skönsta av det sköna? -
O nej! O nej! En äkta liberal
blott ruggar fjädrar som en retad höna
och värper kompromissägg utan skal.

En frihetsblixt? - För den i stycken flyger
ej minsta moln med mörkret i sitt skrov.
Nej, med sin hatt i hand ljungelden smyger
och frågar utmärkt artigt: "får jag lov?"

Skall världen en gång undergå förvandling,
skall av det sämre något bättre bli,
det fordras kraft i ord och kraft i handling,
men bägge, liberaler, saknen I!

Bort med envar, som inte kan tillräckligt
uppmuntra allting ädelt, sant och gott
och hata allting uselt, lågt och äckligt!
Bort med grannlagenhet till övermått!

Ty säg, vi peta hår ur kungaskäggen,
då huvudet kan bli en bit,
och varför kornvis plocka bort bergväggen,
då tillgång finns på bästa dynamit.

Kurtisera flamman = leka med elden
Kväden à la Maro = Maro, en hovpoet

eller

när Ecklesiastikdepartementet utökade sitt inventarium med en orgel

Källa: Emil Liedgren, Den svenska psalmboken, 1910, eget förlag
Nils och Lars Beltzén: Arthur Engberg - publicist och politiker, Prisma, 1973

Lyckligt det land vars kyrkominister kan så många brännvinsvisor!
Lennart Bernadotte

På wikipedia: den eklundska psalmboken efter karlstadsbiskopen Johan Alfred Eklund (1863-1945).

Visornas hemsida: den engbergska(S) psalmboken

Det var en skolad marxist och socialdemokrat, med målet att bli det socialdemokratiska partiets ordförande, som drev på att 1937 års psalmbok blev Wallinska psalmbokens ersättare. I dag i sin tur ersatt av den nya psalmboken av år 1986. För att göra listan fullständig bör nämnas att Wallinska psalmboken av år 1819 ersatte den karolinska av år 1695.

"Jämte folkvisan var psalmen länge det förnämsta, för att ej säga enda poetiska element, som ingick i allmogens hemliv och barnuppfostran." skriver Emil Liedgren i Den svenska psalmboken.

C. J. L Almquist skriver (1838) i "Svenska fattigdomens betydelse": "Till bondfolket tränger ingen annan skrift ännu än psalmboken, katekesen och stundom bibeln." Psalmboken var i ett par århundranden folkboken framför andra. Bibeln var alltför dyr.

"Huvudsumman av ett folks böner, som ännu vid morgonens uppgång höjer hjärtat till Gud med tacksägelse och om aftonen överlämnar sig åt Gud med förtröstan, består av valda verser ur vår psalmbok", vittnar Samuel Ödmann (1814). Av samme författare kan man läsa hur morgonpsalmerna löd i vardagsstugan alltifrån fyratiden på morgnarna, då de sju spinnrockarna började sin entoniga och sömngivande surr. Det var psalmsången, som hjälpte spinnerskorna att hålla sig vakna utan fåfängligt snack.

Nu ett hopp fram i tiden till det Strindbergska uttrycket avser med Det Nya riket. Sverige upplevde då folkrörelsernas uppkomst; frikyrkan, godtemplarna och arbetarrörelsen. Som motkraft stod statsmakten med dess institutioner - däribland statskyrkan. Via folkbibliotek hade profan prosa och poesi nått ut till allmänheten. Psalmbokens verser var ej ensamma. Lina Sandells lågkyrkliga alster vann stor populäritet. I den engbergska(S) psalmboken 1937 finner man åtskilliga vittnesbörd om de andliga rörelser och strävanden, som känneteckna 1800-talets och 1900-talets första decenniers historia; framför allt om missionsintressets tillväxt och utbredning, diakoniens ökade betydelse och den återvunna uppskattningen av folkkyrkan.

Den litterära Wallinska psalmboken av år 1819 hade således fått medtävlare till den andliga spisen. Men en ny psalmbok dröjde och dröjde och dröjde. Det socialdemokratiska partiet med dess partiledare Per-Albin Hansson tog över regeringsrodret 1932 och visade på stor handlingskraft.

Det socialdemokratiska partiet hade vid begynnelsen av sina pionjärår aktivt bekämpat statskyrkan och till och med aktivt bekämpat kristendomen. Den politiska arbetarrörelsen splittrades i två partier 1917. Således kändes en lättnad i partileden då man gjorde sig av med barlasten och kunde med enig blick arbeta, med kompromisser, framåt, för att förändra nationen, staten, konungariket Sverige. Krav på statskyrkosystemet och monarkiens avskaffande som finns nämnt i partiprogrammet lades i malpåsen. Konung Gustav V och Statsminister Per Albin Hansson respekterade varandra fullt ut. Flertalet av statskyrkans ledare hade fortsatt att gå i fredspristagaren och ärkebiskopen Nathan Söderbloms fotspår. Ingenting av den polarisation som fanns mellan pionjärårens socialdemokrati och konung statskyrka fanns i det svenska trettiotalet, det vill säga efter Ådalshändelserna 1931.

Det ödesmättade 1930-talet hade vid ingången utrikes börjat med att vassa och hårda vindar börjat blåsa, och kyrkan och kristendomen, som länge betraktas som hinder för utvecklingen, upptäcktes plötsligt vara eller kunna bli värdefulla bundsförvanter i kampen för hotade liberala, demokratiska och humana intressen. Den västerländska moralens och kulturens väktare och "diktens lösa folk" i vårt land fördes närmare den kristna fronten. Denna utveckling är utan tvivel en förutsättning för vad som nu skedde i psalmboksfrågan.

På 1932 års kyrkomöte, i en motion hade hemställts att framställning måtte göras att åstadkomma ett slutligt förslag till reviderad psalmbok. Detta borde framläggas för nästa kyrkomöte. Huvudmotionär var kontraktsprosten Gunnar Ekström i Falun. Kyrkomötet beslöt i enlighet med motionärens förslag.

Kyrkomötets skrivelse inregistrerades på ecklesiastikdepartementet i början av september 1932. Några veckor senare installerade sig Engberg som chef för detta departement. På hans arbetsbord låg alltså då såsom ärende att ta itu med den för kyrkans gudstjänstliv så betydelsefulla frågan om en nygestaltning av den Wallinska psalmboken.

När frågan skulle börja rullas upp, hade Engberg att välja på två vägar: en större kommitté eller ett enmansuppdrag. Han valde det senare ty "Kungl. kommittéer tillhöra icke de varelser som föda levande ungar. De föda icke heller levande psalmer."

Det fanns bara en man som kunde komma i fråga som enmansutredare, Karlstadsbiskopen J. A. Eklund. Han gjorde sitt i utredningen och efter diverse granskningskommittér, finputsningar, blev Psalmboken "av Konungen gillad och stadfäst" den 26 november 1937.

J. A. Eklunds mest kända psalm, "Fädernas kyrka", finns inte med i den nya psalmboken(1986). Visornas hemsida finns den med för eviga tider. Och (som en smäll på 1986 års psalmbokskommitté´s kollektiva fingrar), den finns representerad i Den Svenska Sångboken.

Publicisten, politikern Arthur Engberg, som aldrig blev socialdemokratisk partiledare.

Varje gång du sjunger psalmen Morgon mellan fjällen. Tänk.

Den är bearbetad av en socialdemokratisk kyrkominister som kunde många många brännvinsvisor.

Morgon mellan fjällen

text: Betty Ehrenborg-Posse
musik: K H E Hauser
bearbetad: Statsrådet Arthur Engberg (s)

Morgon mellan fjällen,
Hör, hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god,
Gud är god.

Se, hur dagen bräcker,
fram går ljusets flod.
Dalen, som den väcker,
svarar: Gud är god,
Gud är god.

Skogens grenar glittrar,
och med gladligt mod
fåglarna, som kvittrar,
sjunger: Gud är god,
Gud är god.

Själ, vak upp och svara
dem med nyfött mod!
Höj din lovsång klara:
Gud, vår Gud är god,
Gud är god.

Tokvänstern

text och musik:
Tommy Rådberg


Denna visa handlar om
om de få i Sveriges land
som i tal och skrift för oss
talar om vad som är bra
vilka ord var text skall ha
ord tillsammans socialism.
Hör och läs Tokvänsterns lag
men var finnes du och jag.

Och musik som saknar ord
det blir ingen revlution
Bogside - titel radikal
den godkännes na na na.
Palme Geijer Nixons lakej
Imperialist vi hungrig stat.
Kuba Vietnam demokrati!
Chairman Mao röd gymnastik.

Usch för dansband, svensktoppen.
Usch för allt kommersiellt.
Ligger den på fjärde plats
"något bra skall listan ha".
Visar TV sponsrad film
nej det är välgörenhet.
Aftonbladet samma dag -
Köp vår skiva löneslav.

Den som visan skrivit har
blev av Tokvänstern beskylld
Socialfascist är du
Enad vänster det är vi.
Nittifem procent vi når
Då parti av vårt förbund.
Men dock väntan blev för lång
SKP promillen två.

Vad gör tokvänstern i dag
Fram med lupp förstoringsglas.
Där är två tre fyra fem
Tjänar klöver i vår stat.
Sjunger schlagers veckan lång
Hatar allt som heter tvång.
Klassamhället det består
Etiketten lika så.

Glöm aldrig nionde april. Vår broder i nöd.

För friheten.
text: Albert Viksten
musik: Tommy Rådberg
Ur Vår broder i nöd (antologi)

Han fördes fram och blev ställd mot en mur
i gryningens röda timma,
och morgonstjärnan var skymd av en skur
och ögonens ljus av dimma.

Han såg mot rymden och spände sitt bröst
och fyllde med luft sin lunga,
han ville ropa med tordönsröst,
förlamningen band hans tunga.

Han ville ha ropat till himlens Gud,
men inte i bön och klagan,
men blott några ord om frihetens bud,
den evigt heliga sagan.

Då slocknade allt för en salvas brak,
och himlen blev svart som natten,
och fria duvor flög upp från ett tak
vid bruset från fria vatten.

Men salvans eko gick långt därifrån
i tidiga morgonbranden,
det växte och blev till ett frihetsdån
långt ut över nordanlanden.

Ty ingen kan stäcka en tanke med bly,
det hämnas utan förskoning.
Ett liv kan släckas men tanken skall fly
och söka sig annan boning.

Och döda en trast som i eldigt hopp
sin frihet med sång vill prisa,
det sitter en annan i nästa topp
och sjunger på samma visa.

Och döda en trast som i eldigt hopp
sin frihet med sång vill prisa,
det sitter en annan i nästa topp
och sjunger på samma visa.

Vår Broder i nöd
ockupationen av Norge 9 april 1940


Den 25 september 1940 överlämnades den politiska ledningen i Norge till Quislings parti National Samling med Terboven som tysk riksprotektor. Den s. k. nyordningen igångsättes omedelbart och ett år efteråt den 10 september 1941 proklameras undantagstillstånd i Oslo med omnejd, ståndrätt införes och träder omedelbart i funktion. Två arbetarledare döms till döden och domarna verkställs; dessutom döms flera personer till livstids- och tukthusstraff och en mängd arresteringar företas.

En våg av dödsdomar, arkebuseringar och namnlösa lidanden går under det kommande året över det olyckliga landet.

Per Anders Fogelström och Svend Bahnsen 1943

Nu stundar förföljelsens månad
text: Hjalmar Gullberg
musik: Tommy Rådberg

Ingår i antologin: Vår broder i nöd

Denna dikt av Hjalmar Gullberg tonsatte jag i början av sjuttiotalet och finns med i mitt visprogram sedan dess.

Nu stundar förföljelsens månad,
de grå katakombernas kväll.
Vår tro är på jorden förhånad,
och staten har bränt vårt kapell.


Vår ovän har kommit till makten,
och galge vid galge är rest.
När månen går fram över trakten,
hör korparna rådpläga hest.


Vår oväns metod heter duga.
En sak han från början begrep:
var nacke som vägrar att buga,
blir hastigt så mjuk i ett rep.


En sköt sig av skräck för att hängas.
En öppnade gaskökets kran.
Hur själen skall undanträngas,
står tryckt i en treveckorsplan.


Nu måste vi gräva oss kamrar
i jord, hugga gångar i sten
och mötas med spett och med hamrar,
den hemliga framtidsarmén.


Långt nedanför stjärnljus och blomster
ej röjer oss lampor och ljud
vid edsvurna sammankomster
och nattliga möten med Gud.

Det sörjande Norden
text: Pär Lagerkvist

Ej lyfter glädjen sin cymbal
att livets ljuvhet prisa,
tyst ligger sommarns högtidssal
och vinden glömt sin visa.

I sorg är sänkta våra land
och såren skall ej helas.
Ej över gränsen räcks en hand,
för ej ens sorg får delas.

Från broderland, förblött i nöd,
i ensamhet och vånda,
när sommarvinden, ljudlös, död,
i nätter nordiskt blonda.

Vem gläds åt marken när ej fri
den är där längre borta.
Tyst sörjer Nordens blommor i
högsommarnätter korta.

Vårt fria ljus, vår fria själ,
vårt egna här på jorden,
är skändat av en främlingshäl,
som tror den äger Norden.

Ej äger man en annans själ
för att dess liv föröddes.
Bredvid dig går en ordlös träl.
Mer fri än du han föddes.

I tystnad ligger broderland
vid sommarljusa vatten.
Ej viskar längre strand till strand,
ej fjäll till fjäll i natten.

Var är nu folkviskvällens ton
och blåklocksstigens spröda,
ensliga sus i aftonron?
Vår själ är hos de döda.

Du främling, hör att ingen sång
har marken där du träder.
Igen den sjunga skall en gång
då den sig åter gläder.

Håkan Juholt är vår tids Fabian Månsson.

Fabian Månsson(S), riksdagens andra kammare 1920

En kommande tysk, rysk Napoleon
Hurudan är ställningen i Europa för närvarande? Jo, den är till punkt och pricka densamma, som den var vid 1800-talets början. Genom den politik, som från segrarnas sida bedrives - framtiden må döma om den är klok eller ej - har Europa mer än någonsin förr blivit klyvt i tvenne hätska hälfter, lika hätska som någonsin Napoleon och de koalitioner, som bildades mot honom, voro mot varandra. Jag befarar, och jag är tämligen säker därpå, att ur denna motsatsställning mellan Europas folk kommer det att växa fram en ny Napoleon, så sant som nästan allting går igen och allting i historien i synnerhet.

Jag ser redan Napoleons spöke skymta, och ni kunna vara förvissade, mina herrar, att han kommer igen. Genom framtvingad samling på ekonomisk grundval mellan Tyskland och Ryssland, samt andra stater i Öst- och Central-Europa, och så kommer måhända ur denna framtvingade samling på ekonomisk grund att framgå en sammanslutning för militära ändamål. Sedan kan Napoleonsagan komma att upprepas, och så ha vi krigets alla olyckor över oss igen.

Fabian Månsson, tredje vänsterkongressen, 1919

Försvarstal

Uppgörelsen mellan Zeth Höglund och Fabian Månsson ägde rum under tredje vänsterkongressen. Frågan var skulle partiet anslutas till den tredje internationalen. Kongressen röstade för ett ja. Fabian Månssons var emot och här hans försvarstal:

"Man har skällt mig för borgare - jag godtar denna titel, ty det är en hederstitel, om den förstås rätt. Man har på kongressen klandrat mig för mitt inträde i psalmbokskommittén, som jag gjorde i samråd med min gode vän Fredrik Ström. Men jag har icke märkt det ringaste klander från mina valmän för den saken. För övrigt är jag mycket stolt över att det genom psalmbokskommittén givits mig ett tillfälle att bekämpa den materialism, som likt en förhärjande ökenvind drar fram över den svenska arbetarklassen. (Bravo!) Genom mitt medlemskap i denna kommitté har för arbetarklassen vunnits mera än genom 100 socialistiska broschyrer från Frams förlag.
Z. Höglund har grävt upp och citerat vad jag skrivit för 15 år sedan. För det citerades grundmening står jag ännu i dag. Z. Höglund har vidare förebrått mig bristande sinne för frihet. Det beror på vad slags frihet man menar - Sveriges grundlagsfästade frihet för svensk man att säga vad honom lyster sviker jag inte för despoter, de må hålla till i slott eller Torsgatan 10. Mot Höglund, som angivit sig som rysk bolsjevik, ställer jag mig som svensk demokrat. Vi ha haft vår bolsjevikperiod i Sverige - det var under Karl XI:s regering. Nu först ha ryssarna sin, men de ha ju alltid varit så där en 200 år efter sin tid. (Skratt).

Vårt parti har allt från sin början varit som en tvinnad tråd med två olika inslag. Vi var några stycken som bröt oss ut, därför att det gamla partiets påvevälde blev oss för starkt. Vi följdes av en annan grupp, som förvisso hade andra syften med brytningen. När det nu från det hållet skymtar liknande tendenser, som jagade oss ut ur det gamla partiet, så måste jag fortfarande lika kraftigt protestera mot dessa tendenser. Jag vet ytterst lite om Marx, men det bekymrar mig inte, ty det intresserar mig långt mera om den svenska arbetaren har en gris att slakta och en ko att mjölka än allt vad Marx skrivit och gjort.

Om få år har arbetarklassen majoritet i riksdagen. Hur många år dröjer det innan det inom samma klass finns majoritet för en revolution efter ryskt mönster. När Z. och Kilbom ger signalen hur många lystrar till den? Ponera att borgarklassen uppgav sitt motstånd i morgon dag och lämnade fältet fritt för en revolutionär regim. Skulle Z. och Kilbom då våga att gripa samhällstömmarna? (Kilbom: ja, utan tvekan.) Ja, då vore det synd om er, ty inom få veckor skulle Stockholms arbetare trampa ihjäl er i hungerns raseri. En sak är att skriva revolution, en annan att administrera ett samhälle. Jag säger bara: När Z. om tio år sitter i regeringen - Gud hjälpe Sveriges arbetare!

Nej vi här i landet förmår inte göra någon rysk revolution. Vi kan endast lova att positivt stödja de ryska arbetarna i deras kamp och för egen del lägga manken till på de framkomliga vägarna.

- - -

Vi bör sluta upp med att låta kommendera oss hit och dit. För någon tid sedan kom det ett par herrar och sade: Nu har vi varit i Zimmerwald och nu ska vi allihop bli zimmerwaldare. Jaha, det blev vi. Nu kommer några andra herrar, som varit i Moskva och säger: Nu ska vi allihop gå till Moskva! Och sedan ska de där herrarna sitta i Moskva och räkna sina massor precis som direktörerna i en kreaturstrust, vi ha tjugutusen får i Sverige och tiotusen suggor i Afrika.

Vi måste kämpa mot despotin i alla dessa former. Icke minst mot den i vår egna leder."(applåder).

Ur Fredrik Ström: Fabian - Kooperativa förbundets bokförlag Stockholm 1948

Fabian Månsson

"Av den långa raden [Fabian Månssons dikter] är det endast en som alltid kommer att stå sig, hans Stridssång. Jämte Internationalen, Arbetets Söner och Ungdomsmarschen av K. G. Ossiannilsson är den säkerligen den kämpande arbetarklassens monumentalaste dikt. Den blev aldrig tonsatt som de andra men den deklamerades alltid på mötena, den infördes gång på gång i arbetartidningarna och den citerades ständigt till vissa delar i diskussionerna. Oftast hette den bara Fabians Stridssång. Med sitt oerhört hänförande, eggande innehåll grep den obönhörligen. Borta är all sentamentalitet, all naturskildring, all utvikningar. Kvar står den nakna sanningen. Den är proletariatets vilda stridsbön, den vidgar sig och blir en hela folkets sång. Där finns något av Marseljäsens heliga, blodstänkta löften. Stridssång är en av våra stora frihetshymner. Nathan Söderblom blev så starkt gripen av den att han ville införa den i den nya psalmboken bland frihetspsalmerna. Men Fabian sade nej. Han menade att det var för stor ära att stå vid sidan av Wallin och Luther. Men stark som orgelbrus och dånande trummor är Stridssång.

---

Ärkebiskopen [Nathan Söderblom] å sin sida lär ha velat ta med Fabians Stridssång - man får väl anta i valda delar och omarbetat skick. Fabian satte sig energiskt emot detta:

- Då svimmar käringarna!

Då Söderblom och Fabian träffades några månader senare, berättade Söderblom:

- Nu har jag varit i Hälsingland. Jag tog och läste upp din Stridssång i en kyrka däruppe. Men käringarna svimmade inte.

Stridssång
text: Fabian Månsson

Till vapen, kamrater! Se, viggarna ljunga,
och stormmolnen vältra sig, brandröda, tunga
ur öster, där nyss man en ljusning förnam.
Ur grändernas kyffen, ur vildmarkens kojor;
till vapen! förrn våldet i eviga bojor
slår fast vår för friheten kämpande stam.

Du svek mig, du rosende dröm om försoning.
Nå, må det bli kamp utan nåd och förskoning!
ty död eller frihet är allt jag begär.
Ej likar det honom bland trälar bli funnen
och slava med tungan utskuren ur munnen,
som nordmannablod uti ådrorna bär.

Jag gick där och slet och kung Frode jag födde.
Med svett och med hjärtblod hans yngel jag gödde,
det ur mina benpipor märgmusten sög.
Dock led jag det tåligt och tänkte: omsider
det varder nog ljusare, sällare tider,
då alla bli bröder och alla få nog!

Men då kom tyrannen med piskan och bojan
och bjöd mig att bliva som hunden vid kojan
och krypa och slicka förtryckarens fot;
så skulle helt visst icke lyckan mig svika,
jag skulle få bröd och en sillbit tillika
och fattiginrättningen sist ta mig emot.

Jag skulle ett "hem" och en "hustru" mig vinna;
få slavpiskarns skändade "trotjänarinna"
och skänka mitt namn åt ett faderlöst barn.
Och efter som nöden hann slavskaran öda
så skulle jag avla och hon skulle föda
och fylla vakanser vid guldkungens kvarn.

Jag skulle var friboren längtan fördränka
och endast en gudsnådlig tanke få tänka,
som lyckats få nåd för prelatens censur:
att, eftersom guld ej i arv var mig givet,
så hade jag alls ingen rätt här i livet,
men stode i rang under stallarnas djur.

Vem? Jag? Jag, som tog första stegen på färden
vid handen av farfar, som slagits med världen
en gång, då bataljen vid Dennewitz stod;
som ägde en far, den för intet sig böjde,
och farbror, som domnad i blodpölen dröjde,
då negrernas frihet sköt upp utur blod.

Jag skulle bli slav! Nej, så djävlar anamma!
Om biltog och brödlös jag blir gör detsamma,
men frihet skall kämpa om fädernas jord;
så länge en man mäktar öppna ett öga,
så länge en trasa finns kvar av de höga,
de trotsiga, skumstänkta klippor i nord.

Jag hälsar er, frihetens, fylkade leder!
Det stundar till strid, låt mig få ibland eder
en plats under frihetens röda banér.
Jag kväves i tröghetens äckliga gömma,
vill ut! dit de sjudande dropparna tömma
sig ut ur mitt hjärta på slagfältet ner.

Och randas den dag, då jag friheten sviker
och ut ur dess led för en övermakt viker,
och feg eller trolös ur striden ses fly.
Då måtte mig fädernas skuggor förbanna,
och tankarnas ljus släckas ut ur min panna,
och tärnorna mig som en pestsmittad sky.

Och sviker jag även, ej rättvisan sviker,
den undran, men blott för ett ögonblick, viker
och skaffar i vildmarken stridbara män.
Och falla vi alla, ej sanningen faller -
den sönderslår bojor och bommar och galler
och samlar en skara till striden igen.

Dan Andersson: Lördagsbetraktelse den 15 september 1917

Ehuru jag långt ifrån kan kallas den rike ynglingen, och fast mina promenader vanligtvis ske vid Fattighusån och icke på stranden av Jordan, så har jag dock tack vare de hårda tiderna gynnats så pass, att jag kan hyra en dublett på Östra Hamngatan, hålla piano och städerska, och ha en brevlåda av holländskt bokträ i porten. Och som jag inte behöver arbeta för mitt uppehälle, har jag börjat tänka, på lediga stunder. Jag tänker för det mästa på allting nästan samtidigt, och därför bli mina omdömen mindre korrekta än min stil, och mina berättelser mindre sanningsenliga än jag själv. Och liksom mina intryck ramla på mig pell mell, så ramla även orden huvudstupa och utan ansvarighet ur min hals.

Av de uppseendeväckande saker som jag iakttagit under veckans lopp, noterar jag främst det alltmer stegrade valbråket. Min gamla faster, som var rösträttskvinna, hade kanske inte så orätt när hon kallade mig politisk idiot, ty jag lärde mig aldrig riktigt skilja på partierna, och min faster höll styvt på dem.

Medan jag nu en dag satt och tänkte på det här viset, slogs dörren upp och en jätte klev in. Hans händer voro - för att använda en gammal bild - som släggor, hans panna var hög och syntes rymma visdom, hans lurviga hår var i färd med att gråna och hans ögon, för att härma Hamsun, "voro tredubbelt blå" och skådade flera kilometer bortom tingen. En profet, tänkte jag, en väldig man, med en vikings kraft och brahmans visdom. Han slog sig ner i min nyfernissade korgstol och sade:

-Fy för den ledaste fadren, ett sånt sjå!

Det var Fabian Månsson.

-Det har jag alltid tyckt, sade jag, du ska bara inte ta det så tvärhäftigt. Hur mycket förtjänade du på din storbok?

- Sju öre i timman, men då skrev jag också som en djävul både natt och dag, så ibland steg det till två kronor dygnet.

-Det var bra att du kom, sade jag, i det jag grep min guldpenna med elfenbensskaft, som jag i ett högtidligt ögonblick fått av turkiske storvisiren under en av mina vistelser i Jönköping, nu ska du förklara för mig skillnaden på Luthers och Melangtons lära om nattvarden.

- Jag kan inte, förklarade han sorgset. En gång kunde jag det och var djupt inne även i vår inhemska kyrkostrid, men jag måtte ha svettats ut det. Jag har just hållit föredrag åt nysocialisterna i konserthuset och tänkte hela tiden bara på Dackefejden, som jag ska skriva en roman om, bara det här valet är över. Det är ett väldigt tjatande det här. Fy han fanen. Usch då - tvi för fäflugorna. Kan du spela tjuguett, gosse?

-Ja, något.

-Då ska ja säja däj något: Oppe i Orsa och Lima och Transtrand förtjäna skogsarbetarna 20 kronor om dagen. Res dit och spela av dom ungefär halva årsförtjänsten, det är en samhällsnyttig gärning. Sen ska du köpa statens räntebärande obligationer för tio tusen kronor, sen ska du sälja dem på börsen - -

-Stopp! Kan du inte göra det själv?

-Nej, jag ska skriva en bok. Men först ska jag ha ihop aderton kilogram anteckningar. Men nu ska du berätta något från Göteborg, så ska jag anteckna det.

-Tja - först och främst har du väl hört att Göteborgs Aftonblad blivit inblandad i en process alldeles som färg. Schöldström. Det lär visst ska avgöras nu om tidningen är vid sina sinnens fulla bruk. Orsaken till alltsammans är att dom härmat Hasselroth och skrivit i en ledare att högermännen är krokiga.

-Ah! Nu erinrar jag mäj en sak! En dag såg jag en karl på Kronhusgatan som var så krokig att han ständigt såg sig själv mellan benen, betraktande sålunda den värld han redan lagt bakom sig genom ett slags port, men jag trodde han var en sorts krympling, så jag gav honom 25 öre. Att det var en högerman som försökte att se sig själv på ryggen, begrep jag inte.

-Jag intresserar mig inte så mycket för politiken, sade jag. Däremot tänker jag deltaga i råttkriget. Jag mötte en råtta på Linnégatan i går. Hon gick och funderade på sitt släktes finansiella angelägenheter och släpade svansen så sorgset att det riktigt rördes i mitt hjärta. "Har du reda på att det ska bli krig?" frågade hon. Hon talade om att det planerades ett förbund mellan kattorna i Haga och råttorna i Masthugget. Under de senaste åren har nämligen ett slags sympati uppstått mellan dessa båda folkslag, i det att kattor och råttor bägge förföljas och misshandlas på gatorna. Till och med bostadsfrågan har på det sättet blivit tillkrånglad, sade hon, och de båda släktenas vanor hade så sammanblandats, att man numera inte, när man behöver ett gömställe, kan riktigt avgöra om ett katthål är ett råtthål eller ett råtthål eller katthål och tvärtom.

- Det var jäveln, sa Fabian. Men, fortsatte han, blir du med så bryter vi opp härifrån och placerar oss i en koja långt oppe i skogarna. Vi köper ett par famnar björkved och en tunna potatis och så struntar vi i hela politiken och bara skriver böcker. Du skriver spökhistorier och jag skäller på riksdagsmännen. Jag har också börjat studera Josefus och Talmud, så nog har jag att skriva om.

-Och kan du tänka dig, sade jag, snart är det lovligt på älg, och då gå vi ut och jagar; när så den första snön börjar falla och alla skogarna äro fulla av tramp efter alla vildmarkens djur, och de ödsliga myrarna ligga döda -

- Nej, stopp! ropade Fabian, nu är det nog, nu går jag ut och äter.

Och jätten Fabian gick sin väg så att hela våningen darrade och all luften skalv som av åska, under det de mäktiga intrycken av vad jag upplevat ramlade över mig som hårdkokta ägg.

Blir mitt val följande:

Partiet har alltid rätt.

Alla jämförelser med då och nu skall sättas på humorkontot. Men en känd S-bloggare och Partiets gäst på kongressen kan vittna att på femti- och sextital sjöngs nedan låt i SSU-sammanhang med en skämtsam blick mot Moderpartiet.

Mitt stora intresse i ungdomen var att långfärdscykla. Detta hände sig på den tiden då Europa var väst och öst. Jag gick till polska turistbyrån med frågan om jag fick cykla i Polen. Polackerna sade: självklart. Och såg min fråga som en oförskämdhet. Sovjetunionens dito svarade med ett ord: Impossible. Och slutligen DDR. Inte cykla men moped var godkänt.

Det vill säga. Varje östland hade sin egenhet.

Ur ideologiskt syn var DDR intressant att studera. Även bevisligen av en socialdemokrat.

Jag har en bok hemma, 100 frågor om DDR, som svarar på frågorna utan att hyckla.

En katekes i hur man bygger upp ett samhälle av DDR-typ.

På posten som ordförande (1969-1987) i Förbundet Sverige-DDR hittar vi Stellan Arvidson (1902-1997), riksdagsledamot för socialdemokraterna 1957-1968.

Källa: Wikipedia

Das Lied der Partei

Sie hat uns alles gegeben.
Sonne und Wind und sie geizte nie.
Wo sie war, war das Leben.
Was wir sind, sind wir durch sie.
Sie hat uns niemals verlassen.
Fror auch die Welt, uns war warm.
Uns schützt die Mutter der Massen.
Uns trägt ihr mächtiger Arm.

Die Partei, die Partei, die hat immer Recht!
Und, Genossen, es bleibe dabei;
Denn wer kämpft für das Recht,
Der hat immer recht.
Gegen Lüge und Ausbeuterei.
Wer das Leben beleidigt,
Ist dumm oder schlecht.
Wer die Menschheit verteidigt,
Hat immer recht.
So, aus Leninschem Geist,
Wächst, von Stalin geschweißt,
Die Partei - die Partei - die Partei.

Sie hat uns niemals geschmeichelt.
Sank uns im Kampfe auch mal der Mut,
Hat sie uns leis nur gestreichelt,
zagt nicht und gleich war uns gut.
Zählt denn noch Schmerz und Beschwerde,
wenn uns das Gute gelingt.
Wenn man den Ärmsten der Erde,
Freiheit und Frieden erzwingt.

Die Partei, die Partei, die hat immer Recht!
Und, Genossen, es bleibe dabei;
Denn wer kämpft für das Recht,
Der hat immer recht.
Gegen Lüge und Ausbeuterei.
Der das Leben beleidigt,
Ist dumm oder schlecht.
Wer die Menschheit verteidigt,
Hat immer recht.
So, aus Leninschem Geist,
Wächst, von Stalin geschweißt,
Die Partei - die Partei - die Partei.

Sie hat uns alles gegeben,
Ziegel zum Bau und den großen Plan.
Sie sprach: Meistert das Leben,
Vorwärts Genossen packt an.
Hetzen Hyänen zum Kriege,
Bricht euer Bau ihre Macht,
Zimmert das Haus und die Wiege,
Bauleute seid auf der Wacht.

Die Partei, die Partei, die hat immer Recht!
Und, Genossen, es bleibe dabei;
Denn wer kämpft für das Recht,
Der hat immer Recht.
Gegen Lüge und Ausbeuterei.
Der das Leben beleidigt,
ist dumm oder schlecht.
Wer die Menschheit verteidigt,
Hat immer recht.
So, aus Leninschem Geist,
Wächst, von Stalin geschweißt,
Die Partei - die Partei - die Partei.

(Text und Musik: Louis Fürnberg, 1950)

Solidarity Forever

lyrics: Ralph Chaplin

music: traditional

When the union's inspiration through the workers' blood shall run,
There can be no power greater anywhere beneath the sun;
Yet what force on earth is weaker than the feeble strength of one,
But the union makes us strong.


CHORUS:
Solidarity forever,
Solidarity forever,
Solidarity forever,
For the union makes us strong.


Is there aught we hold in common with the greedy parasite,
Who would lash us into serfdom and would crush us with his might?
Is there anything left to us but to organize and fight?
For the union makes us strong.


CHORUS:
Solidarity forever,
Solidarity forever,
Solidarity forever,
For the union makes us strong.


It is we who plowed the praries; built the cities where they trade;
Dug the mines and built the workshops, endless miles of railroad laid;
Now we stand outcast and starving midst the wonders we have made;
But the union makes us strong.


CHORUS:
Solidarity forever,
Solidarity forever,
Solidarity forever,
For the union makes us strong.


All the world that's owned by idle drones is ours and ours alone.
We have laid the wide foundations; built it skyward stone by stone.
It is ours, not to slave in, but to master and to own.
While the union makes us strong.


CHORUS:
Solidarity forever,
Solidarity forever,
Solidarity forever,
For the union makes us strong.


They have taken untold millions that they never toiled to earn,
But without our brain and muscle not a single wheel can turn.
We can break their haughty power, gain our freedom when we learn
That the union makes us strong.


CHORUS:
Solidarity forever,
Solidarity forever,
Solidarity forever,
For the union makes us strong.


In our hands is placed a power greater than their hoarded gold,
Greater than the might of armies, magnified a thousand-fold.
We can bring to birth a new world from the ashes of the old
For the union makes us strong.


CHORUS:
Solidarity forever,
Solidarity forever,
Solidarity forever,
For the union makes us strong.

Historiskt och summariskt kan nämnas Överklassen Branting och Arbetaren Thorsson. Akademikern Sandler. Klassresenären Hansson. Akademikern Wigforss. Akademikern Erlander. Arbetaren Sträng. Klassresenären Carlsson. Akademikern Feldt. Överklassen Palme. Och så vidare.

Vårt parti, ställer upp i val, med det registrerade namnet Arbetarepartiet.

Här är historien om Ur Socialdemokraten. Karl Johan Gabrielsson.

Karolus, den svenska arbetarrörelsens mest genuine proletärskald i ordets bästa mening, var mer än bara skalden. Karl Johan Gabrielsson var också fackföreningsmannen, politikern, tidningsmannen.

Karl Johan är född i Fredsberg den 26 juni 1861. Familjen flyttade upp till Stockholm sommaren 1867.

"Jag är född i den höga egenskapen av 'rallarunge' 1861 i juni i närheten av Töreboda, utefter Västra stambanan när den byggdes."

Första tiden i Stockholm präglade den blivande skalden genom den fattigdom som familjen gick genom. Fadern hade ett arbete vid järnvägen, men modern var dock sjuklig, hon hann aldrig lappa barnens trasiga kläder. Nödåren 1867 och 1868 slog hårt även mot arbetsfolket i Stockholm.

"Vi barn brukade riva av den yttre barken på tallved och äta bastet närmast veden, det hade en söt smak och gav åtminstone en slags illusion av ätning".

Barndomen tog emellertid tidigt slut. Modern dog den 21 september 1871. Med föräldrahemmets upplösning blev det snart Karl Johans lott att själv sörja för sitt uppehälle.

Fick plats hos diversehandlare Bergström. Paret Bergström hade inga barn men å mantalsuppgiften uppfört fostersonen Karl Johan Gabrielsson och fosterdottern Stina, Karls syster.

Karl Johan fick här tillgång till böcker, som han slukade, mest vid nattetid.

Under 1880-talet arbetade Karl Johan som grovarbetare, omväxlande med grundgrävning, bergsprängning, schaktning.

Fadern, Olaus, hade gift om sig och blivit frälst. Brodern John och systern Stina var engagerade i Frälsningsarmén. Sången låg nära i familjekretsen. Karl Johan var till och med, under en arbetslöshetsperiod, ute på krogarna och sjöng mot betalning.

Den samtida arbetarskalden, Arbetets söners diktare, Henrik Menander var till skillnad från sin skaldlige jämlike omusikalisk.

Karl Johan blev engagerad i nykterhetsrörelsen, IOGT, och arbetarrörelsen. Han brukade gå på det 1880 öppnade Stockholms Arbetare-Institut och höra Anton Nyström, Edvard Wavrinsky och andra goda föreläsare.

Karl Johan möter kärleken i Klara Maria Karlsdotter. Det blev en stark, stor kärlek, som varade livet ut.
Samma år K. J. Gabrielsson gifte sig tog han steget fullt ut till arbetarrörelsen, såväl i den fackliga som den politiska.

Gabrielsson ingick i Stockholms allmänna grovarbetareförening. Var dess ordförande fram till 1894. Deltog i Socialdemokratiska partiets tredje kongress i Göteborg. Redaktör på Social-Demokraten samt chefsredaktör på veckotidningen Folkbladet.

Om man åter skall jämföra arbetarskalderna Menander och Gabrielsson så slås man av Gabrielssons stora tyngd i de stora frågorna i arbetarrörelsen, både som teoretiker, politiker, talare, tidningsman. Henrik Menander, korkskäraren, som stod nära August Palm, var diktaren, med socialt innehåll samt av "skånska visor". Karl Johans umgängeskrets var Hjalmar Branting, Carleson, det akademiska i arbetarrörelsen. Diktaren Karolus skrev sina dikter som en del i kampen för rösträtt, för en kortare arbetsdag. Med Arbetets söner och översättningen av Internationalen är Henrik Menander ett namn i dag. Men Karolus dikter har med dess kamptema, tidsbilder, blivit endast en angelägenhet, i dag, för forskaren.

Författaren till denna levnadsteckning, född 1950, gick med i SSU 1968, var politisk aktiv i en tid av allmänt stort intresse för arbetarrörelsens historia. Som musiker och älskare av Dan Anderssons dikter, kom jag kontakt med Karolus dikter.

Arbetarrörelsens arkiv och Ture Nermans biografi, se ovan, öppnade för mig skaldens levnadsöde och livsgärning. Jag tonsatte Karolus, sjöng Karolus, Och min tondikt Fredlös gick utmärkt att sjunga till Karolus kändaste dikt - Skulle jag glömma, jag.

Att skriva dikter och sedan få efterföljare gör att nutiden kommer ihåg en annars glömd diktare.

Den stora arbetarpoeten efter Henrik Menander och Karl Johan Gabrielsson var Leon Larsson.

Dan Andersson läste Leon Larssons dikter, det vet vi. Och påverkades av dem.

Men Dan Andersson påverkades mer av läsarsångerna, skillingtrycken, Fröding, än av Karolus och Henrik Menanders produktion.

Den som tog över pinnen från kampdiktarna var Ture Nerman. Men Dan Andersson och Ture Nerman har faktist en gemensam "mentor"; Karl-Erik Forsslund.

Nittital. Då väger proletärskalderna Henrik Menander och Karolus lätt mot den i arbetarrörelsen populära Gustaf Fröding. Och även den tidiga "socialistiska" Verner von Heidenstam var betydelsefull och så naturligtvis August Strindberg.

Karl Johan Gabrielssons liv släcktes den 31 oktober 1901.

Karolus får härmed en plats i vårt 2000-tals virtuella värld, ja, här på Visornas hemsida.

Källa: Ture Nerman, K. J. Gabrielsson (Karolus) Tidens förlag, 1942 Karolus en levnadsteckning

Skulle jag glömma, jag?
text: Karolus
musik: Tommy Rådberg

Och skulle jag svika mina fana röd
och glömma min svurna ed,
och glömma all hunger, möda och nöd,
som härjar de armes led,
och skulle jag tänka: det går ändå,
om jag stannar hemma, jag.
O måtte mitt hjärta förtorka då,
en sådan förskräcklig dag!

Och skulle jag glömma min barndoms hem
och faders lönlösa fjät,
och glömma oss små, vi hungrande fem,
och glömma hur moder grät,
och glömma, hur vi, när allt för hårt
oss hungern i magen slet,
på tallträd skalade barken bort
till bastet och åto det.

Och skulle jag glömma hur ut jag drev
från hemmet vid elva år,
se´n moder mins levnad slutad blev
i lungsot en kylig vår.
Och skulle jag glömma de hugg och slag,
som råhet fägnade med,
och glömma att nådehjon blott var jag,
hur villigt jag slet och stred.

Och skulle jag glömma hur tiden gick
och huru jag jämt var slav,
och huru, ju mer jag slita fick,
dess mindre i lön man gav.
Och skulle jag glömma var neslig gång
jag ödmjukt om arbete bad,
när vinter låg för mig hotande lång
med svältfyllda dagars rad.

Och glömma hur drygheten tryckte mig ned
och över axeln mig såg
och pöste ju mera, ju mer jag kved,
och kvävande över mig låg.
Och glömma att om, "av nåd", man mig lät
få plats - man visste min flit -
så fick jag så syndigt umgälla det
med dubbelt hårdare slit.

Nej, blev jag så tusen och tusen år
jag glömmer det aldrig, nej!
Så länge ett pulsslag i kroppen slår
dör glödande hatet ej.
Och hjälpte en skrift av mitt eget blod
Och väckte den trälarna opp,
Jag skulle förlösa mitt hjärtas flod
till ett brusande hejdlöst lopp.

Dikterna kan hittas på Projekt Runeberg - här

.

Canción del poder popular
(Julio Rojas - Luis Advis)


Si nuestra tierra nos pide
tenemos que ser nosotros
los que levantemos Chile,
así es que a poner el hombro.


Vamos a llevar las riendas
de todos nuestros asuntos
y que de una vez entiendan
hombre y mujer todos juntos.


Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.


Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.


Todos vénganse a juntar,
tenemos la puerta abierta,
y la Unidad Popular
es para todo el que quiera.


Echaremos fuera al yanqui
y su lenguaje siniestro.
Con la Unidad Popular
ahora somos gobierno.


Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.


Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.


La patria se verá grande
con su tierra liberada,
por que tenemos la llave
ahora la cosa marcha.


Ya nadie puede quitarnos
el derecho de ser libres
y como seres humanos
podremos vivir en Chile.


Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.


Porque esta vez no se trata
de cambiar un presidente,
será el pueblo quien construya
un Chile bien diferente.

Upp, trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

I Storbritannien sjunger de

So come brothers and sisters
For the struggle carries on
The Internationale
Unites the world in song
So comrades come rally
For this is the time and place
The international ideal
Unites the human race

Utvalda rader:

Let racist ignorance be ended

Let no one build walls to divide us

In our world poisoned by exploitation

Change will not come from above

Internationale (Billy Bragg)


Stand up, all victims of oppression
For the tyrants fear your might
Don't cling so hard to your possessions
For you have nothing, if you have no rights
Let racist ignorance be ended
For respect makes the empires fall
Freedom is merely privilege extended
Unless enjoyed by one and all


Chorus:
So come brothers and sisters
For the struggle carries on
The Internationale
Unites the world in song
So comrades come rally
For this is the time and place
The international ideal
Unites the human race


Let no one build walls to divide us
Walls of hatred nor walls of stone
Come greet the dawn and stand beside us
We'll live together or we'll die alone
In our world poisoned by exploitation
Those who have taken, now they must give
And end the vanity of nations
We've but one Earth on which to live


Chorus:
So come brothers and sisters
For the struggle carries on
The Internationale
Unites the world in song
So comrades come rally
For this is the time and place
The international ideal
Unites the human race


And so begins the final drama
In the streets and in the fields
We stand unbowed before their armour
We defy their guns and shields
When we fight, provoked by their aggression
Let us be inspired by like and love
For though they offer us concessions
Change will not come from above


Chorus:
So come brothers and sisters
For the struggle carries on
The Internationale
Unites the world in song
So comrades come rally
For this is the time and place
The international ideal
Unites the human race

Solen glimmar blank och trind,
Vattnet likt en spegel;
Småningom upblåser vind
I de fallna segel;
Vimpeln sträcks, och med en år
Olle på en Höbåt står;
Kerstin ur Kajutan går,
Skjuter lås och regel.
Läs hela texten. Här.

Paroles : Eugène Chatelain
Air de la Bonne aventure


Cette chanson a été écrite à propos de la Commune de Paris.


Vive la Commune !

Je suis franc et sans souci ;
Ma foi, je m’en flatte !
Le drapeau que j’ai choisi
Est rouge écarlate.
De mon sang, c’est la couleur
Qui circule dans mon cœur.
Vive la Commune !
Enfants,
Vive la Commune !


Oui, le drapeau rouge est bien
Le plus bel emblème
De l’ouvrier-citoyen ;
C’est pourquoi je l’aime.
L’étendard du travailleur
Sera toujours le meilleur.
Vive la Commune !
Enfants,
Vive la Commune !


Je n’aime point les méchants,
Ni les bastonnades ;
Mais j’aime tous les enfants,
Pour mes camarades
Lorsque je joue avec eux,
Nous chantons, le cœur joyeux :
Vive la Commune !
Enfants,
Vive la Commune !


La Commune, savez-vous,
Petits téméraires,
Ce que c’est ? Ecoutez tous :
C’est de vivre en frères.
Et lorsque nous serons grands
Nous combattrons les tyrans.
Vive la Commune !
Enfants,
Vive la Commune !


Afin d’affirmer les droits
De la République,
Il nous faut vaincre les rois
Et toute leur clique.
Plus de bon Dieu, de Jésus !
Des prêtres… Il n’en faut plus !
Vive la Commune !
Enfants,
Vive la Commune !


Quand les temps seront venus,
Aucune famille
N’aura plus d’enfants pieds-nus,
Traînant la guenille.
Tout le monde aura du pain,
Du travail et du bon vin.
Vive la Commune !
Enfants,
Vive la Commune !

***

Original
La bonne aventure ô gué
A Fine Adventure, Oh Joy!


Chanson enfantine
(French)
Children's Song
(English)


Je suis un petit poupon
De bonne figure
Qui aime bien les bonbons
Et les confitures.
Si vous voulez m'en donner,
Je saurai bien les manger
La bonne aventure ô gué,
La bonne aventure.


Lorsque les petits garçons
Sont gentils et sages,
On leur donne des bonbons,
De belles images,
Mais quand il se font gronder
C'est le fouet qu'il faut donner.
La triste aventure ô gué,
La triste aventure.


Je serai sage et bien bon
Pour plaire à ma mère,
Je saurai bien ma leçon
Pour plaire à mon père.
Je veux bien les contenter
Et s'ils veulent m'embrasser,
La bonne aventure ô gué,
La bonne aventure.


***


I'm a little baby boy*
With a nice face,
Who likes candy
And jam.
If you want to give me some,
I'll know how to eat them.
A fine adventure, oh joy!**
A fine adventure.


When little boys
Are nice and smart,
They are given candy
And pretty pictures,
But when they are scolded
They must get the whip,
A sad adventure, oh joy,
A sad adventure.


I'll be smart and very good
To please my mother,
I'll learn my lessons well
To please my father.
I want to make them happy
And if they want to kiss me,
A fine adventure, oh joy!
A fine adventure.

Bella ciao - Chumbawamba

The world is waking outside my window
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
Drags my senses into the sunlight
For there are things that I must do

Wish me luck now, I have to leave you
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
With my friends now up to the city
We're going to shake the Gates of Hell

And I will tell them – we will tell them
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
That our sunlight is not for franchise
And wish the bastards drop down dead


Next time you see me I may be smiling
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
I'll be in prison or on the TV
I'll say, "the sunlight dragged me here!"


And I will tell them – we will tell them
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
That our sunlight is not for franchise
And wish the bastards drop down dead


Next time you see me I may be smiling
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
I'll be in prison or on the TV
I'll say, "the sunlight dragged me here!"

Det fanns en gång en stad som hette Karl-Marx-Stadt.

I dag heter staden åter Chemnitz. Men huvudet av Karl Marx står fortfarande kvar. Jag vallfärdar dit, igen och igen och igen. Senast för några veckor sedan.

I vår SSU-lokal i Blackeberg, Stockholm fanns en affisch föreställande Karl Marx. Vi studerade Karl Marx. Ja, det här hände sig 1968 och framåt. Vi vann i Stockholms Arbetarkommun på frågan att förstatliga bankerna. Med löntagarfonderna skulle vi ta över de privata företagen. Ericsson, ASEA skulle bli löntagarägda. Länge leve Karl Marx. I mitt hjärta finns Karl-Marx-Stadt fortfarande kvar.

Den som vill fördjupa sig kan se dessa två videoklipp.

Den kortare på en minut 19 sekunder. Här.

Och den längre på 11 minuter. Här.

Länge leve Karl Marx och Karl-Marx-Stadt.

null

Det är viktigt att internet inte betraktas som en abstrakt frizon, fredad från regler och kontroll från samhällets sida.


För att internet ska kunna vara just det fria forum som många tänker sig, krävs att regler efterlevs även där och att det finns myndigheter som kan kontrollera att de efterföljs. Kriminalitet som sker på internet måste bekämpas på samma sätt som i samhället i övrigt.


När det gäller upphovsrättsbrott och IPRED-lagen menar partistyrelsen att kulturskapare ska ha samma möjligheter som andra att leva på frukten av sitt eget arbete. Upphovsrättsinnehavarna har legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Samtidigt finns det en berättigad oro för att tillämpningen av IPRED kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet.


Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Utgångspunkten måste vara att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten. Polisen har nu fått ökad tillgång till elektronisk kommunikation vid brottsutredningar. Partistyrelsen anser att det är ett steg i rätt riktning och att det därmed ökar rättssäkerheten i utredningar av upphovsrättsbrott på internet.

slut citat

Socialdemokraterna - Vår politik - Vår politik A till Ö
Fildelning

citat

Vi vill kraftsamla för att stärka möjligheterna att sprida musik, film och annan kultur genom den digitala revolutionen. Men vi vill att det görs på ett sätt som är lagligt, och som säkerställer att de som skapat musiken, filmen etc får betalt.


Vi tar starkt avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt. Illegal fildelning som sker i kommersiell skala skadar upphovsrättens grundprinciper och därför måste man komma till rätta med den. Vi står bakom upphovsrätten, men det är ingen kravlös hållning. Vi vill samtidigt se kulturens verksamma och deras branscher ta aktiv del i arbetet med att forma framtidens tekniska möjligheter att sprida och enkelt ta del av kultur.


Det huvudsakliga syftet med lagen om stärkta möjligheter för upphovsrättsinnehavare att få betalt för sina verk är att komma åt den olagliga fildelning som sker i kommersiell skala. Det ska inte gå att få ut uppgifter om en persons internetanvändande utan att det finns starka skäl för det. Lagstiftningen som har syftat till att motverka olaglig fildelning har också möjliggjort för nya konkurrenskraftiga nättjänster att växa fram – som är tillgängliga gratis, lagliga och där kulturskaparna får betalt. I denna positiva utveckling har svenska entreprenörer varit ledande.


Det behövs fler enkla och smidiga tekniska lösningar och program, standarder och betalningsmetoder för att människor ska kunna ta del av musik, film, spel och annat på laglig väg. Det ska vara lättare att agera lagligt än olagligt, på nätet såväl som i vardagen. Det behöver skapas fler sätt att köpa musik eller filmer utan att de låses till en viss apparat. Branscherna på kulturområdet, kulturarbetarna och deras organisationer behöver hjälpa till och stimulera den teknikutvecklingen. Det handlar om framtidens publik och om möjligheter för Sverige. Efterfrågan på nya lösningar för en ny tids kulturkonsumenter är samtidigt en näringspolitisk chans för Sverige.

slut citat

Sidan uppdaterades senast: 2013-02-08 09:21

Granndels

Granndels, han satt i palatset så kry,
Supera´ i allsköns ro.
"I kväll, skall jag säga, blir striden ny,
Det skall gälla omkring Norrbro.
Herr Jäder, jag låtit kalla er hit -
Var god, tag skinka en bit!"


"Jag vill ha er här, tills i morgon dag -
För er en angenäm plikt.
Ni känner packet långt bättre än jag
Och kan ge mig rapporter av vikt.
Var Lugnqvist! Här skall ej flyta blod -
Blott druvans! Den är ju god!"


"Mig Cederberg sänt ett vänligt bud,
Att än är ej striden slut!
Den karln är Goliat! - Gris min Gud! -
När vi ätit, titta vi ut ...
Dock må vi ej nedom Slottsbacken gå! -
Seså, tag en ters ovanpå!"


Det kom ett bud, en hejduk kom:
"Det går på en djävla fason!
Morlin har nödgats att vända om -
Det börjar bli hett vid bron.
Och inne i vakten är också hett -
Det var då det värsta man sett!"


Granndels, han satt och smorde sitt krås,
Han låddes som intet hänt.
"Försök, herr Jäder! En liten gås -
Den smakar ju excellent!
Det är väl Plougman, som hetsat igen -
Ett glas för hans tidning, min vän!"


Men budet talte: "Herr general,
Får jag bringa tillbaka ert svar?" -
"Jo hälsa till Alm, att bron är smal
Och att sine gossar han har!
Han må hålla ut så där ... ungefär ..
Lika gott, jag skall snart var där!"

Hela dikten - bläddra ner!

Marsupploppet för Danmark 1864
ur Ture Nerman: Svensk arbetarrörelse under hundra år

När Sverige undandrogs sig att bistå det av Preussen och Österrike 1864 anfallna broderlandet Danmark, blev harmen stor bland de skandinaviskt sinnade kretsarna inom det svenska folket, vilket samtidigt var de liberala och radikala.

---

Söndagen den 6 mars hölls ett stort liberalt opinionsmöte i DeLaCroix´ salong. Massor av folk, som inte fick plats inomhus, demonstrerade utanför på Brunkebergs torg och gick sedan till Slottet och hurrade och sjöng för kungen [Karl XV] och för prins Oscar [II].

Demonstranterna uppförde sig avsevärt hyggligt, men polismästare J. A. Wallenberg vädrade uppror och lät skingra folkmassorna med från utlandet importerade polisbatonger och vattenbesprutning. Nästa dag blev ännu allvarligare, sedan folket förbittrats av nyheten med batongerna.

---

På oroligheterna följde flera domar, bland annat över en ung journalist R Götberg, Söndags-Nisses förste redaktör, som för en elak tillfällighetstidning "Wallenberg" ådömdes 2 månaders fängelse.

Söndags-Nisses redaktör Johan Gustaf Schultz publicerade en lyckad parodi på Fänrik Stål sägner: Konstapel Batongs sägner [på ettårsdagen 1865].

Länk till all text - Konstapel Batongs sägner

Ur minnet och dagboken
om
MINA SAMTIDA
av POSTHUMUS (J. C. Hellberg)
1874 (11:e delen)

...vidare i sammanhang med ett utlyst "möte för Danmark" Söndagen den 6 Mars, varefter uppstodo våldsamma upplopp. Mötet, som ägde rum i de la Croixs stora sal, vilken blev uppfylld ända till trängsel, öppnades av grosshandlaren Wallenberg, som föreslog tre resolutioner, dem inbjudarna (rektor Siljeström, riksgäldsfullmäktigen S. Ödman m. fl.) redigerat:

att mötet hyste de livligaste sympatier för danskarna,

att det ansåg Danmarks strid såsom en strid för hela Nordens självständighet och

att det ansåg Sveriges ära och fördel mana till kraftigt uppträdande, hysande den tillförsikt att, när Regeringen finner tiden inne, folket är villigt till de nödiga uppoffringarne.

Såsom talare uppträdde amanuensen Wieselgren, teaterförfattaren Hedberg, docenten Odhner, aftonbladsutgivaren Sohlman, uppsalamagistern Hedin och Wallenberg. Resolutionerna antogos naturligtvis enhälligt.

Kort efter mötets slut (tre kvart till 9 e.m.) upptågade stora folkmassor, som dittills hurrat och hojtat på Brunkebergs torg utanföre möteslokalen och åhört folktalare under bar himmel, till kongliga slottets borggård, där man sjöng och hurrade för konungen, vidare till prins Oscars palats, där samma scen förnyades. Därefter vidtogo oordningarne, som upprepades trenne aftnar å rad långt frampå nätterna och bestodo uti skrän, fönsterinslagningar hos ministrarne Manderström, Gripenstedt, Bredberg och tillochmed De Geer samt hos åtskilliga andra personer där ministrar troddes bo, men förnämligast hos Manderström, om vilken folkskarorna yttrades att "man skulle se hans hjärtblod", "man ej nöjde sig med mindre än hans liv" och så vidare och hos vilken man även försökte spränga upp ministerhotellets portar.Mer än vanligt många bättre klädda personer deltogo i dessa uppträdanden och tycktes leda dem; flera av arbetsklassen vittnade att en "fint klädd herre" bjudit dem tobak och "mycket" pengar för att deltaga och för stenkastning.

---

Polisbetjäningen blev, isynnerhet första aftonen, mycket misshandlad och slagen, och polismästaren Wallenberg
skonades icke. Han försökte de första dagarne att utan väpnad styrka bliva herre över upploppen, rensade torgen från folksamlingar genom vattensprutning och kuvade de mest bångstyrige med stryk av polisbetjänternas batonger, vilka utrikes lånade men hos de s. k. "lugne åskådarne", som fordra i vårt land för sig ett privilegium att ostörda få "se på" men därmed nu tagit sig vatten över huvudet, och hos tumultuanterna, som fingo rapp, av vilka somliga i sådan viller valla träffat orätt man, och dem de misshandlade polisbetjänterna möjligen emellanåt lämnade friare lopp än man önskat.

Från den tiden blev raseriet emot polisen hos Stockholms kravallister permanent och motstånd emot ordningsmakten dagordning, vilket bedrövliga förhållande även en vecka därefter utbröt i nya kravaller, bestående av riktig klappjakt efter polisbetjänter den 13 och 14 Mars, varvid icke blott många polisbetjänter svårt skadades, ävensom manskap ur kavalleripiketerna, utan också bägge polismästarne och överståthållaren [Bildt] misshandlades under skränet "ned med polisen, ned med Wallenberg", hos vilken sistnämnde fönstren krossades, liksom på många andra ställen i staden och tillochmed ute på Djurgården.

---

Överståthållaren [Bildt] såg sig slutligen nödsakad att genom allmän kungörelse uppmana allmänheten till anklagelser emot polisen, och justitiekanslern fullbordade olyckan genom att anbefalla åtal emot den Wallenberg som var polismästare, i stället för emot den [Wallenberg] som öppnat mötet hos la Croix. Härigenom fingo naturligen tumultuanterna nytt mod, och för alla kommande tider.
Dessa Marsuppträden 1864 öppnade ögonen på många och kastade ett outplånligt odium på hela skandinavismen.

I ett brev av den 15 Mars från en mycket lugn och opartisk person i Sverige kallades uppträdet "en följd av Sohlmans [Aftonbladet] danska galenskap" och tillades: "så kommer saken nog att betraktas i alla tider."

Länken till all text

Konstapel Batongs sägner

Granndels = överståthållare D. A. G. Bildt.
Sedermera diplomat och statsminister

Granndels

Granndels, han satt i palatset så kry,
Supera´ i allsköns ro.
"I kväll, skall jag säga, blir striden ny,
Det skall gälla omkring Norrbro.
Herr Jäder, jag låtit kalla er hit -
Var god, tag skinka en bit!"


"Jag vill ha er här, tills i morgon dag -
För er en angenäm plikt.
Ni känner packet långt bättre än jag
Och kan ge mig rapporter av vikt.
Var Lugnqvist! Här skall ej flyta blod -
Blott druvans! Den är ju god!"


"Mig Cederberg sänt ett vänligt bud,
Att än är ej striden slut!
Den karln är Goliat! - Gris min Gud! -
När vi ätit, titta vi ut ...
Dock må vi ej nedom Slottsbacken gå! -
Seså, tag en ters ovanpå!"


Det kom ett bud, en hejduk kom:
"Det går på en djävla fason!
Morlin har nödgats att vända om -
Det börjar bli hett vid bron.
Och inne i vakten är också hett -
Det var då det värsta man sett!"


Granndels, han satt och smorde sitt krås,
Han låddes som intet hänt.
"Försök, herr Jäder! En liten gås -
Den smakar ju excellent!
Det är väl Plougman, som hetsat igen -
Ett glas för hans tidning, min vän!"


Men budet talte: "Herr general,
Får jag bringa tillbaka ert svar?" -
"Jo hälsa till Alm, att bron är smal
Och att sine gossar han har!
Han må hålla ut så där ... ungefär ..
Lika gott, jag skall snart var där!"


Hejduken sprang. En sekund förlopp,
Och en löpare syntes igen.
Med polisisk fart sprang han trappan opp,
Lika snabbt stod i salen han se´n.
Överallt i sta´ n var han gammal bekant -
Det var Granndels adjutant.


Han skyndade fram, till bordet, han stod
För sin gynnare, eldig i blick:
"Herr genral, än har väl ej flutit blod,
Men det kan varje ögonblick!
Nog ha gossarne mod, men de finge det mer,
Om de blott ibland sig hade er!"


Granndels, han tog sig en smörgås med kött:
"Kors, Morlin, ni är het som en ugn!
Ni har säkert sprungit er mycket trött?
För tusan, så var då lugn!
Det går ej att strida, om inte först
Man stillat sin hunger och törst!"


Kommissarien dröjde. "Vår natt blir hård.
Man skockas vid Opris och bron!
Vår trupp hämtar styrka i prinsens gård -
Men hur mycket får väl var person?
Vi måste ta i med en annan vals!
Vad order ges, vad befalls?"


"Jo, att ni slår er i soffan ned,
Får kuvert och allting i skick;
Och när ni fått det, gå på i fred
Och tugga och svälj och drick!
Och när ni är mätt, så ät lite´ mer! -
De orderna ger jag er!"


Morlin åt och drack av all sin själ,
Tills som solen i Karlstad han sken;
Och han hickade: "Aldrig ljög jag ... näväl,
Ni föraktas av hela armén!
Hos varenda konstapel den tro jag fann,
Att ni är vår räddaste man!"


Granndels, han tappa´ sin smörgås, men - teg,
Tills han brast i ett gapskratt ut:
"Hur var det ni sa? Är Granndels feg?
Vet man ej skäms? Åh hut!
Min häst! - nej fan, då störtar jag ju! -
Jag törs inte rida nu!"


Det var skrik, det var skratt, det var stoj på den strand,
Där den bästa av corpser var ställd;
Och ett störtregn insvepte vatten och land,
Som en sjö ifrån himmelen hälld;
Utav stenkast skakades rymdens valv,
Och den vattnade marken skalv.


Där stod omkring sprutor polisens tropp,
Såg trotsigt packat emot;
Men från man och till man en viskning lopp,
Som ett grymt, ett dämpande knot:
"Han är rädd, den mesen, det syns igen -
Ståthållaren kommer ej än!"


Men han kom! Generals-uniformen han bar.
Bland befälet han stannade nu.
Och han var icke rädd - det såg ju envar -
Ty han vågat sig hemifrån ju?
Och han stod där med upprorslagen i hand,
Och "tyst där!" han sade ibland.


Och hans fladdrande hatt sågs långtifrån,
Och den väckte av jubel ett skall;
Och fördubblat hördes gatpojkarnes hån;
Och så mången applåd där small;
Och det ljöd kring hans öron ett oförskämt flin -
Men han ändrade icke en min.


Och herr Alm, den rättvise, dröjde ej mer;
Till sin förman han sakta sig smög:
"Hör, bror, man har märkt dig, åt dig man ler,
Gå undan! Du syns här så hög!"
Gå undan, genral! Er ära är vår!"
Hjärtängslig skrek hela hans corps,


Granndels, han rörde sig ej från sin ort.
Till sin ämbetsbror talte han stolt:
"Jag menar, vårt folk är liksom förgjort -
Då är dess anseende sålt!
Men snart blir det allvar! - Det är en affär
Att förtjäna baronskapet här!"


Den hop, som på Blaiseholmen stod,
Av tusentals fiender tryckt,
Den tvingat med makalöst hjältemod
De upprorsmännen till flykt.
Nu rusade desse, att frälste bli,
Den tappre genralen förbi.


Han vek ej, när massan nära var;
Som han stått, så stod han ännu;
Och sin upprorslag han i handen bar -
Hans person ock var "helig" ju!
Och han log åt den skock, som i flyende lopp
Mot Regeringsgatan sprang opp.


Och han såg dem komma, de voro helt när,
Men på faran ej akt han gav;
Och han hånades rysligt båd´ här och där,
Men han låddes ej veta därav;
Han tumma´ sitt papper, han bidde sin tid,
Han stod som i djupaste frid.


Men nu voro de borta, en del - och nu
Mot statyn gravitetiskt han skred;
"Eho, som vågar att dröja ännu,
Förs genast i vakten ned!
I konungens namn tre gånger! Var man
Försvinne så fort han kan!"


Det var ord, inga visor - behövdes ej mer!
Det blev "fröjd", det blev jublande rop.
Och när sedan corpsen rusade ner
Mot den trotsande upprorshop,
Då jagades hem var enda person
Från gatorna, torgen och bron.


Granndels, han kom, sedan striden hört opp,
Till en skara, som segersäll stod;
Då hans blick så stolt genom lederna lopp
Och talte om oförskräckt mod,
Och genralen, så vänlig i adelig själ,
Glatt nicka´ åt trupp och befäl -


Då spordes ej mer inom corpsen ett knot,
Hans mod hade gjort den flat;
Man mindes, hur packet han djärvt gick emot
Och läste sitt upprors-plakat;
Och det illskreks av röster till hundradetal:
"Hipp, hipp, hipp för vår tappre genral!"

Visan i Sverige

Äntligen håller vi det första numret av den nya nordiska vistidskriften i handen. En av de första frågor jag började driva som ny ordförande, säger Lasse Zackrisson, ordförande i RVS.

Min övertygelse är att vi behöver en tidskrift där de olika intressesfärerna inom visan kan känna tillhörighet. Där vi kan spegla visan och singer-songwriters med spännande artiklar genom recensioner och anmälningar, information om kurser, ekonomiska stöd.

Vi har allt att vinna på att hålla samman, träffas, hjälpas åt och stödja varandra, byta erfarenheter, sjunga och spela. Det är mycket som förenar oss - vi som älskar visor och viskonst. En tidskrift är ingenting utan sina läsare och vi hoppas på ditt fortsatta stöd och engagemang nu när vi har kommit så långt!

Undertecknad, Tommy Rådberg, är kassör i Riksförbundet Visan i Sverige.

Min socialdemokratiska devis: Jag skall dö med stövlarna på i försvaret för upphovsrätten.

Vänsterpartiet stod och står bakom de förändringar av upphovsrättslagstiftningen som gjordes under den förra mandatperioden. Upphovsrätten, såväl den ideella som den ekonomiska, är helt avgörande för att kulturlivet ska kunna utvecklas. Dess viktigaste funktion är inte att skydda multinationella mediaföretags intäkter, utan att göra det möjligt för upphovsmännen – musikerna, författarna, konstnärerna osv. – att behålla kontrollen över sina verk och tillgodogöra sig det värde de skapar.


Den tekniska utvecklingen, i synnerhet internet, har medfört nya förutsättningar för upphovsrätten, men har inte minskat vikten av att den upprätthålls. Genom fildelningsprogram kan stulet upphovsrättsskyddat material (musik, filmer, spel m.m.) snabbt och kostnadsfritt göras tillgängligt över hela världen.


Även om det inte sker i kommersiellt syfte skadar det utan tvekan upphovsrättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Visserligen kan gratisspridning via nätet ibland vara till upphovsrättsinnehavarens fördel som en del i marknadsföringen, men beslutet att sprida gratis måste fattas av den som har upphovsrätten till materialet, inte någon annan.


Upphovsrätten är dock inte absolut. Dels finns det en tidsgräns (70 år efter upphovsmannens död), dels medges kopiering för personligt bruk i begränsad omfattning. Upphovsrätten kan heller inte inskränka den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen.


Svårigheterna att kontrollera och förhindra illegal fildelning har gett upphov till en intensiv debatt. Upphovsrättsinnehavare har pekat på de skador de lider till följd av att deras verk sprids, andra har hävdat att den tekniska utvecklingen talar för att upphovsrätten inskränks eller helt avskaffas. Partistyrelsen anser inte att fildelningsfrågan är ”löst” med gällande lagstiftning. Det kan t.ex. bli aktuellt med nya former för ersättning till upphovsrättsinnehavarna, men menar att en fortsatt utveckling av lagstiftningen även i fortsättningen måste bygga på principen om upphovsmannens rätt till sina verk.

slut citat

Två repriser

Tasso Stafilidis har lämnat Vänsterpartiet.

Drömmer tillbaka när Sossar och Vänsterpartiet var ett.

Förändringen av upphovsrättslagen 2005 såg vi ett samarbete mellan justitieministern Thomas Bodström(S) och två ledamöter från lagutskottet, Hillevi Larsson(S) och Tasso Stafilidis(V).

Gemensamt skriver de följande:

...

"I debatten har från många håll förts fram att det även framöver borde vara tillåtet att kopiera för privat bruk från olagligt material, alltså att piratkopior borde få kopieras med stöd av lag. Detta är inte rimligt. Varför ska saker plötsligt vara gratis bara för att det blivit enkelt att ta del av det som någon annan har skapat? Och varför ska inte en låtskrivare eller en musiker ha betalt för sitt arbete när det sprids med en ny teknik? Vi vill stimulera lagliga och billiga alternativ på internet. Redan nu kan man mot betalning ladda ned låtar från internet. Artisterna, kompositörerna och musikerna får då betalt samtidigt som musiken finns tillgänglig lagligt. De här möjligheterna måste dock utvecklas och växa. En viktig förutsättning för det är en bra lagstiftning."

...

Hoppas på Jonas Sjöstedt(V) som partiledare.

Gustav Fridolin(MP) är körd i frågan om upphovsrätt.

Min dröm: Thomas Bodström är tillbaka som talesman och Jonas Sjöstedt en samarbetets partiledare.

Och Miljöpartiet en spark där bak.

Tack Mats Pilhem(V) och Mats Einarsson(V) för citatlån (upphovsrätt)

I helgen har jag sett på TV Vänsterpartiets kongress.

Speciellt roligt för mig personligen var att se herrarna Mats, Pilhem respektive Einarsson agera. Mats Pilhem i partistyrelsen och Mats Einarsson som en av mötesordföringar.

I fildelningsdebatter har jag flitigt använt herrarna Mats reservation som argument för kulturarbetarnas rätt i diskussionen.

Mats Einarsson(V) och Mats Pilhem(V)

citeras nedan i reservationen av fildeningsmotionen som vann majoritet på Vänsterpartiets partikongress sommaren 2008.

citat

”Vänsterpartiet stod och står bakom de förändringar av upphovsrättslagstiftningen som gjordes under den förra mandatperioden. Upphovsrätten, såväl den ideella som den ekonomiska, är helt avgörande för att kulturlivet ska kunna utvecklas. Dess viktigaste funktion är inte att skydda multinationella mediaföretags intäkter, utan att göra det möjligt för upphovsmännen – musikerna, författarna, konstnärerna osv. – att behålla kontrollen över sina verk och tillgodogöra sig det värde de skapar.

Den tekniska utvecklingen, i synnerhet internet, har medfört nya förutsättningar för upphovsrätten, men har inte minskat vikten av att den upprätthålls. Genom fildelningsprogram kan stulet upphovsrättsskyddat material (musik, filmer, spel m.m.) snabbt och kostnadsfritt göras tillgängligt över hela världen.

Även om det inte sker i kommersiellt syfte skadar det utan tvekan upphovsrättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Visserligen kan gratisspridning via nätet ibland vara till upphovsrättsinnehavarens fördel som en del i marknadsföringen, men beslutet att sprida gratis måste fattas av den som har upphovsrätten till materialet, inte någon annan.”

slut citat

Mina kommentarerna på Eva-Lena Janssons(S) inlägg.

Hela blogginlägget plus samtliga kommentarer

Länk:

Eva-Lena Janssons(S): Är riksdagsledamöter okunniga

minata är mitt revolutionsnamn på nätet

22/1/09 00:47
minata sa...

IPRED-lagen är till för att täppa till en lucka i nuvarande rättsordning. Vad hjälper det att det finns en lagstiftning och om en rättighetshavare får kalla handen från polis/åklagare. Rättighetshavarna är duktiga på upphovsrätt och som sagt - civilrätt är inget nytt inslag på nätet. Thomas Bodström och två utskottsledamöter, en från socialdemokraterna och en från Vänsterpartiet fick igenom upphovsrättslagens uppdatering år 2005. Kompromissade med M+Fp+Kd och fick beslut i riksdagen. Här ligger det ideologi bakom varför socialdemokraterna inte sviker upphovsmännen. Socialdemokraterna har god kontakt med flertalet närliggande intresseorganisationer. Folkets Bio AB och Filmcentrum är medlemsföretag i Antipiratbyrån. Folkets Hus har flertalet biografer. Andra organisationer som har många socialdemokrater i sina led, Musikerförbundet, SAMI, STIM, SOM, svenska IFPI. Socialdemokrater i Näringsutskottet: säg nej till Piratpartiet. Säg ja till Socialdemokraterna.

22/1/09 09:18
minata sa...

@Anonym 09:18
Här kan man se desperation i kommentaren. Snatteri, var finns civilrätten, i den frågan. Och om internets vara eller ej. Menar du på fullt allvar att det är slut på internet om riksdagen tar ett beslut om en IPRED-lag februari 2009.

25/1/09 03:45
minata sa...

Det är guld värt att läsa avslagsalternativ till partistyrelsesvar på motionerna A100-102 (Vänsterpartisets partikongress 2008 "Fri fildelning" - bifall på kongressen)
som förordades av Mats Einarsson(V) och Mats Pilhem(V):
Var står riksdagsgruppen (V) i dag i ämnet upphovsrätt?
källa:
http://vfugruppen.wordpress.com/
kongressbesluten/

citat "Vänsterpartiet stod och står bakom de förändringar av upphovsrättslagstiftningen
som gjordes under den förra mandatperioden. Upphovsrätten, såväl den ideella som
den ekonomiska, är helt avgörande för att kulturlivet ska kunna utvecklas.
Dess viktigaste funktion är inte att skydda multinationella mediaföretags intäkter,
utan att göra det möjligt för upphovsmännen – musikerna, författarna,
konstnärerna osv. – att behålla kontrollen över sina verk och tillgodogöra
sig det värde de skapar.
Den tekniska utvecklingen, i synnerhet internet, har medfört nya förutsättningar
för upphovsrätten, men har inte minskat vikten av att den upprätthålls. Genom
fildelningsprogram kan stulet upphovsrättsskyddat material (musik, filmer, spel m.m.)
snabbt och kostnadsfritt göras tillgängligt över hela världen.
Även om det inte sker i kommersiellt syfte skadar det utan tvekan upphovsrättsinnehavarnas
ekonomiska intressen. Visserligen kan gratisspridning via nätet ibland vara till
upphovsrättsinnehavarens fördel som en del i marknadsföringen, men beslutet att sprida
gratis måste fattas av den som har upphovsrätten till materialet, inte någon annan." slut på citat

25/1/09 14:19
minata sa...

@Olof Bjarnason
Har aldrig skrivit detta som är underlag till din fråga.
(...bevisar dina påståenden att upphovsrättsinnehavare förlorar pengar på att det fildelas.)
IPRED-lagen handlar om rättighetshavarens möjligheter i civilrätten.
Polis/Åklagare är bakbundna i nuvarande lagstiftning. Rättighetshavarna har goda möjligher
med ny lagstiftning (IPRED-lagen) att agera civilrättsligt.
Det är upphovsmannen/rättighetshavaren som skall avgöra rätten till det egna verket. Inte fildelaren.
Varför skall vi stifta lag som i praktiken gör verkställarna (polis åklagare) tandlösa!

25/1/09 20:10
minata sa...

@Olof Bjarnason
"Även om det inte sker i kommersiellt syfte skadar det utan tvekan upphovsrättsinnehavarnas
ekonomiska intressen."
Orden är citat från Mats Einarsson(V) och Mats Pilhem(V)
Jag kan tänka själv!
Producerar jag en platta och distribuerar den till butiker får jag betalt. Om plattan sprids på fildelningssajter får jag inte betalt. Förstår du?

25/1/09 21:00
minata sa...

Jag har svarat på frågor i pengafrågor/IPRED-lagen/upphovsrätt.
Se tidigare inlägg. Men huvudargumentet gäller upphovsmannens rätt till sitt eget verk.
Allt pekar på att socialdemokraterna och delar av Vänsterpartiet säger ja till IPRED-lagen.

25/1/09 21:32
minata sa...

Om bevis.
Detta är en politisk fråga. I den socialdemokratiska ideologin är upphovsrätt en viktig grundläggande fråga. Bevis: Thomas Bodström (S) justitieminister drev igenom uppdateringen av upphovsrätten trots att det kunde ses som en nackdelel inför det stundande valet. Och lägg till razzian mot The Pirate Bay. Saken är viktigare än makten. Och för socialdemokratin är upphovsrätt viktigt. Och i IPRED-lagen - varför ha en tidigare lagstiftning där polis/åklagare inte gör ett dyft. Då behövs en lag som ökar rättighetshavarnas möjligheter via en IPRED-lag.
Att det finns libertianer, liberaler, piratpartister. Det får jag leva med. Men socialdemokratiska riksdagsgruppen skall göra det rätta - rösta ja till IPRED-lagen.
I politiken är ideologi A och O.
Politik är att vilja - Olof Palme.

25/1/09 22:21
minata sa...

Det är inte mig ni skall övertala. Eva-Lena Jansson(S) är en i den socialdemokratiska riksdagsgruppen.
Och huvudargumentet är upphovsmannens rätt till sitt verk.
Jag framför min syn på deta i denna politiska fråga.
Om SF tjänar pengar hjälper inte den oberoende musikproducenten i dennes skivproduktion.
Du får väl sparka igång Piratpartiet, KLP, Vänsterpartiet eller vilket parti som skall föra din fråga framåt.
Socialdemokraterna är mitt parti. Och jag litar på Eva-Lena.

25/1/09 22:22
minata sa...

Beviset är upphovsrättslagens portalparagraf. Upphovsmannens rätt till sitt verk.

25/1/09 22:25
minata sa...

Om du, Eva-Lena, lyssnar och gör som dessa libertianer, liberaler,

piratpartister. Då blir jag besviken!
Dessa herrar vill från dag ett ta bort min rätt till mitt verk i sken av icke-kommersiell skitsnack. Och från år fem vill de genomföra att vem som helst får tjäna pengar på mitt verk.
Gör mig inte besviken. Thomas Bodström, vår nye Olof Palme, har mod. och jag hoppas att även du har mod.

25/1/09 22:30
minata sa...

@Olof Bjarnason
Skall du tala om trovärdighet och demokrati. Försvara kriminalitet. Fy Fan!

26/1/09 03:38
minata sa...

@Jörgen L
Bodström och Palme: orädda
Bodström och Palme: Går in i getingboet. I Palmes fall Kårhusockupationen. Justitieministern Bodström gick in i Piratpartiets tält vid Pride, 2006.
Bodström och Palme: har lång yrkesverksamhet utanför politikerlivet.
Bodström och Palme: stark vilja. Olof Palme: Kommunistbekämpningen (IB). Bodström: stärka polisens makt över de kriminella.
För båda: Politik är att vilja (Olof Palme).
Frågan här gäller del av civilrätten. Underhållningsindustrin har kompromissat och IPRED-lagen är den näst sista upphovsrättsreformen. Den sista(?) är den kommande finslipningen av hela upphovsrättslagen som är på G.
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen och delar av den Vänsterpartiska dito kommer, vad jag förstår, att rösta igenom IPRED-lagen. Eva-Lena Jansson (S) får väl kommentera om jag har missuppfattat.

26/1/09 10:00
minata sa...

@Jörgen L
Den framlagda proppen, IPRED-lagen, är en kompromiss mellan Justitiedepartementet och underhållningsindustrin. Nästa propp kommer att handla om finslipning och licensiering i upphovsrättslagen. Utredning på G.
Nästa steg, när IPRED-lagen är på plats, bör rimligen vara att polis/åklagare skärper sig. Ingen lagändring krävs. Om svenska IFPI har framgång i rättskipandet tror jag polis/åklagare skäms. Ett bra exempel är hur Linköpingsåklagaren inte klarade av uppgiften i ett fildelningsmål. Åklagaren fick en spark i arslet och svenska IFPI tog över åklagarrollen och vann målet.