Den här skrev jag när jag var på UNI Europa Commerce kongress i Madrid tidigare i år. Vi fick en föredragning som verkligen berörde och jag hoppas verkligen att de svenska multinationella företagen vaknar upp och tar sitt ansvar!

------------

Varje vecka mördas en ledare eller medlem i fackföreningsrörelsen runt om i världen. På 20 år innebär detta att över 1000 fackliga företrädare mördats för att de stått upp för sina villkor på arbetet och stått upp för sina kamraters förhållanden i arbetslivet. Det är inte acceptabelt på något sätt!

Det är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och en rad ILO konventioner. Att detta förekommer år 2011 är en skam för mänskligheten och jag blir lika förtvivlad och förbannad varje gång det sker.

Men över ilskan och förtvivlan infaller stridslusten, stridslusten till att göra något åt detta och kämpa för att den här typen av dåd ska förpassas till samma bakgård i historien som nazismens brott mot mänskligheten förpassats till.

Det finns lösningar, om man vill se dem. Det finns lösningar om man är beredd att stå upp för människovärdet. Men ett tungt ansvar vilar på de globala företagen att faktiskt stå upp för dessa lösningar.

Det är dags att de globala företagen att ta sitt ansvar och garantera föreningsfrihet och fackliga fri- och rättigheter i alla delar av dess organisationer.

Det är dags för alla globala företag att ställa dessa krav inte bara på sin egen organisation utan även på samtliga underleverantörer. Det är också dags för oss som konsumenter att ställa högre krav på hur varor produceras.

År 2011 mördas en företrädare för fackföreningsrörelsen varje vecka, det är en skam!

Viktor Zakrisson
Medlem i Handelsanställdas förbund

Jag ska inte sticka under stolen med att det känns vemodigt, men allt har sin tid och min tid i SSU är nu slut. Det är ett på många sätt annat SSU som jag lämnar, ny tider råder och för en gamling så har det inte varit helt lätt att anpassa sig till nyordningen.

Jag är dock helt övertygad om att SSU Dalarna har slagit in på en väg som kommer att göra distriktet ännu starkare i framtiden och med den, för året, nya distriktsledningen i samarbete med ombudsmannen så är distriktet i trygga händer.

Jag skulle kunna skriva om misstagen som begicks vid kongressen 2005 och hur politiken som förs många gånger landat snett, men det får bli vid ett mycket senare tillfälle, det är inte rätt tid för det ännu…

Det jag däremot kommer att ägna några ord om är vilken fantastisk organisation SSU är och kan vara. SSU har gett mig otroligt mycket och jag skulle inte ha det jobb jag har idag utan SSU. Utan SSU skulle jag också vara många vänner fattigare och många upplevelser fattigare.

De senaste 9-10 åren har varit händelserika. Möten på de mest konstiga platser och tider. Totala lyckorus, tårar, brinnande ilska och uppgivenhet. Men det finns ett talesätt som säger att betyget på en ledare är de ledare som tar över efter dig och med det talesättet så känner jag mig trygg.

Emelie och Johan som den nya ledarduon i SSU Dalarna är fantastiska och kommer att göra ett fantastiskt jobb. Dessutom så har SSU Dalarna förbundets i särklass bästa ombudsman! Är det något jag är stolt över att ha gjort så är det att utmana mig själv och gamla principer och anställa Sofia som ombudsman för ett år sedan, mycket av SSU Dalarnas uppsving det senaste året ligger hon bakom!

Sen har förbundet fått en ny förbundsordförande som står med bägge benen på marken och jag är fullkomligt övertygad att Gabriel kommer att göra ett riktigt bra arbete som förbundsordförande!

Som sagt, det är vemodigt, men allt har sin tid. Jag kommer ihåg den känsla av stolthet blandad med skräck när jag tillträdde som kassör i SSU Dalarna 2003 och det har hänt så otroligt mycket.

Jag kommer att sakna det, men det är ett annat ungdomsförbund idag än när jag kom in i distriktet 2003 och jag tror inte att jag är den enda som inte riktigt känt sig helt bekväm med vad SSU nu är, men det är väl så det ska vara. En ny generation SSUare ska bygga SSU till just deras SSU.

Den resan tror jag SSU Dalarna redan har påbörjat på riktigt och det kommer att visa sig om några år att Dalarna var rätt ute och kommer att ha en starkare ställning i förbundet.

Vid kongressen 2003 hade Dalarna väldigt uppmärksammade kongresströjor och de stod för något då som var sant och jag tror att det är en sanning nu också:

Dalarna is back!

Kan heller inte låta bli att bli så där lagom sentimental och blicka tillbaka på mina år i styrelsen, mycket vatten har verkligen runnit under broarna....

Tänker på all kunskap jag fått i mig, en del konflikter har det varit - stundtals ordentligt hätska, men konflikterna har på ett eller annat sätt löst sig och organisationen har tagit lärdom och ibland ändrat riktning - men alltid gått frammåt.

Tänker också på alla fantastiska människor jag lärt känna genom mitt engagemang i Handels Dalarna, många av dem har jag nog överhuvudtaget inte träffat, kanske i kassan på någon butik men inte mer.

Tänk all den tid som spenderats i ungdomsgruppen, all den klokskap som växte fram där när vi drog igång LUKen nån gång tidig 2003. De som var med där har verkligen gjort avtryck. De flesta av oss som gick in där -03/-04 har verkligen genomgått personlig utveckling på flera sätt. Någon belv ombudsman, nån bytte spår helt, nån började plugga efter ett tag och jag blev politisk sekreterare i partiet.

Ungdomsgruppen är definitivt det som jag kommer att minnas med glädje, alla segrar vi firade och den framgång vi nådde - det blir svårt att slå för kommande LUKar.... :)

Nej, ska sluta vara sentimental, men jag kommer verkligen att sakna mitt engagemang i Handels Dalarna. Att få vara en del av den organisationen har vekligen varit en ynnest som jag kommer att ha många minnen ifrån.

Men det är dags att fokusera på att vinna valet 2010 och driva opinion för att en viss näringsminister skall avgå. Inte nog med att Maud har pantsatt hela Sverige - hon har dessutom genom sin passivitet satt den första spiken i kistan för SAAB automobil, en motor i Svensk teknik utveckling riskerar att gå i graven.....

Nu är det naturligtvis inte så att sanningen ligger till 100% i något av dessa påståenden, men jag tror att en stor del av alla personer i Sverige som är politiskt engagerade är det, åtminstone delvis, på grund av något av dessa påståenden. Sen skulle jag vilja påstå att skillnaden mellan dessa påståenden också är av ideologisk art.

Högerkrafterna har alltid vart motståndare till en utbyggnad av välfärdsstaten, man har sett med förskräckelse på hur ”pöbeln” gradvis fått en ökad levnadsstandard och ökat inflytande i samhället. Man har därför valt att på ett bredare plan engagera sig politiskt för att utgöra någon slags antikraft mot denna sociala utveckling, man har helt enkelt varit emot!

Socialdemokratin har å andra sidan sett de problem som klass samhället utgjort, man har sett de orättvisor som det skapat och förvisso sagt: detta vill vi inte ha! Men socialdemokratin har i samma andetag också sagt att vi vill se ett nytt samhälle, vi vill se ett samhälle präglat av jämställdhet och solidaritet, vi vill se ett modernt samhälle där börd och arvsrätter inte skall vara avgörande för om du vill utbilda dig till ex läkare. Det har till stora delar utgjort drivkraften för socialdemokratin som rörelse och för de flesta av våra företrädare – vi vill göra det bättre, vi tänker nytt och för utvecklingen går framåt.

Vet inte om jag är mest förvirrande nu kanske, men ur ett personligt perspektiv så kan jag säga att de som alltid är emot för att det ska man vara, det känns inte särskilt upplysande och trovärdigt. Anledningen till att jag gav mig in i den progressiva socialdemokratin var att jag trodde på att samhället, i stort och smått, går att göra bättre, jag vill vara med och driva utvecklingen framåt! I min hemkommun Vansbro, som är en liten kommun, där kan man verkligen se vilken skillnad det kan göra med att ha en progressiv socialdemokrat som kommunalråd och en inte fullt lika progressiv kristdemokrat som kommunalråd.

De stora idéernas tid är inte förbi, för de stora idéerna ligger, som alltid, framför oss!

Vi får inte falla för lättjan och bara säga nej, nej, vi är emot! Vi måste åter bli de som säger, ja vi har en vision för hur vi vill se samhället. Vi har en vision om hur vi vill se Sverige, Dalarna och Vansbro utvecklas!

Det är det som socialdemokrati handlar om, att se lösningar och se visionen av hur vi gemensamt över klass- och inkomstgränser driver utvecklingen framåt, hela tiden ett litet steg närmare utopia

//Viktor

De unga väljare som finns idag har genomlevt 90-tals krisen med allt vad det inneburit i form av nedskärningar i välfärden, vi har på ett bokstavligt sätt sett hur barngrupper ökat i skolan, lärartätheten sjukit och sett vad som hänt i hälso- och sjukvården då mor- och farföräldrar blivit sjuka och av den eller annan anledning haft behov av vård.

Utifrån egna erfarenheter så vet vi att det måste satsas resurser på välfärden, vi vet att det enda sättet att kunna satsa på välfärden är att öka den offentliga sektorns intäkter och det enda sättet att göra det på ett solidariskt sätt är att höja skatterna - var och en efter förmåga!

Men om vi som parti, som en folkrörelse verkligen menar allvar med att vi vill locka de unga till att inte bara rösta på oss, utan även engagera sig i vår rättviserörelse - ja då måste vi också visa att vi tar den unga generationen på allvar och vill ha deras åsikter.

För att verkligen visa detta måste vi släppa in unga personer på våra listor inför nästa års val. Vi måste ge dem det förtroendet och inte bara klappa de unga på huvudet och säga att de står på tillväxt, för då kommer de att gå utan oss som redan är engagerade i rörelsen.

Det är dags att föryngra kåren av förtroendevalda företrädare i vårt parti och det handlar om ALLA nivåer - kommun landsting och riksdag!

Ge oss unga förtroendet nu, annars är risken att vi går utan er!

PS.

Vill tipsa om en bra debattartikel som är publicerad på DN debatt. Artikeln är skriven av SSU´s fördbundsordförande Jytte Guteland.

http://www.dn.se/opinion/debatt/risk-att-s-missar-de-unga-valjarna-infor-valet-2010-1.970471

Idag var det fyra företrädare för (S) som gav sin syn på hur socialdemokratin behöver förnya sin politik och framförallt i storstäderna. Det var en välskriven artikel som jag till stora delar kan instämma i. Jag är också övertygad om att samma analys och slutsatser, till stora delar, kan dras även utanför storstadsregionerna.

Några av förslagen och tankegångarna tycker jag är värda att lyfta upp och kommentera, då det är ganska handfasta förslag som går att applicera på landet i stort.

Frågan om vuxnas lärande har varit gravt misshandlad av den borgerliga alliansen, debattörerna anser att det alltid måste finnas resurser för att kunna skola om sig vid arbetslöshet, så att man snabbt kan komma ut i sysselsättning igen - en ganska odiskutabel ståndpunkt om du frågar mig, men inte i det borgerliga Sverige.

Det måste också skapas fler platser på högskolan, något som ansökningarna till höstintaget i år bekräftar. Arbetstagare måste också ständigt erbjudas möjligheter till kompetensutveckling. Det är genom kompetent och välutbildad arbetskraft som fler jobb skapas, det är också genom det som svenska företag kan hävda sig på den globala marknaden.

Bostadspolitiken måste också radikaliseras, men framförallt vitaliseras och åter politiseras! Att det är bostadsbrist i storstadsregionerna och högskolesäten är inget nytt, det är sedan länge känt. Men även i mindre kommuner som ex Leksand, är bostadsbristen påtaglig. Man efterlyser också en ny form av allmännytta med bla rad- och småhus, detta finns visserligen idag i kommuner såsom Ludvika och Gävle, men det behöver göras till ett mer frekvent inslag i allmännyttan.

För mig som är positivt inställd till alternativa driftsformer och dessutom med det som grundval blivit uppmanad att hitta ett nytt parti av sk socialdemokratiska ledarskribenter, är debattörernas skrivningar om välfärden högst intressanta och stärker mig i min uppfattning.

I artikeln framhåller debattörerna att valfriheten fungerar som ett skydd mot en ickefungerande offentlig verksamhet. Det tycker vidare att oavsett om man väljer alternativ eller offentlig driftsform ska man garanteras hög kvalitet. Ett led i detta är att inrätta kommunala kvalitetslotsar, som skall underlätta för medborgarna att välja, men också som ett sätt för beslutsfattare att identifiera och åtgärda brister (i såväl offentliga som alternativa verksamheter).

Det enda i artikeln jag kan känna viss tveksamhet inför är skrivningarna om LAS, de är ganska luddiga och oprecisa och behöver antagligen utvecklas.

Det, enligt mig, absolut viktigaste i artikeln formulerar man i en mening:

"Effektivitet och kvalitet måste bli våra nya ledord för välfärdens utveckling, inte skattehöjningar eller diskussion om huvudmannaskap".

Det träffar rätt vad gäller många av de problem vi inom socialdemokratin har, såväl med vår politik som vår interna debatt.

Som sagt, det är inte ofta man känner sig inspirerad efter att ha läst DN debatt, men idag hände det!

Angående gårdagens inlägg så blev man inte mycket gladare av att läsa nämnda blaska idag, trots att man vill avstå från att läsa går det inte riktigt.

Även om det inte syns i kommentarerna från det inlägget så har jag fått mycket stöd och många tack för det inlägget. Det känns skönt, ni vet vilka ni är och ska ha stort tack!!

Imorgon ska jag försöka ta mig i kragen, gå upp tidigt och ta en långpromenad, måste ske en förbättring på den fronten!

Sitter på altanen hemme hos mormor och morfar för att läsa i kapp en del i DD och FK. Kort och gott kan jag säga så här, jag är glad att jag inte är med och ekonomiskt bidrar till DD! Vilken j-la smörja som skrivs på ledarsidan där, de som känner mig sedan tidigare vet om att jag tycker så här, men herregud!! Och detta skulle låtsas vara en socialdemokratisk tidning!?

Dagens DD, 13/7 btw, innehåller ett ganska syrligt läsar brev till en av ledarskribenterna som i korthet går ut på att DD´s ledarredaktionen spelar borgerligheten i händerna och undergräver socialdemokratin. Något jag till fullo kan hålla med om! Men sedan kommer då det urskuldande svaret från samma ledarskribent, som inte alls är beredd att inse vilken makt de på ledarredaktionen har utan helt skyller i från sig. Jag citerar: "Den första tanken som slår mig när jag läser ditt brev är om verkligen Mona Sahlin "är vald till att leda socialdemokraterna"." Här har vi alltså en testuggande ledarskribent som ifrågasätter om vi verkligen har en partiledare som är vald, till att vara just partiledare.... om det nu fanns ett sådant kompakt motstånd som ledarskribenten gör sken av, borde det då inte har förts en massa liv om det vid den kongress som valde Sahlin!?

Nej, ska inte ägna allt för stor del av första semesterdagen till att vara bitter på DD och dess sk ledarskribenter, men jag blir så irriterad, rent ut sagt förbannad! Vårt parti och vår rörelse vinner inte på Dalademokratens omogna ledarredaktion. Vårt parti och dess ledning ska tåla granskning och nagelfarande av vår politik, men för den skull behöver vi inte tåla konspiratoriska ledarskribenter som kallar sig för socialdemokrater.

Ska avsluta dagens inlägg på samma sätt som ledarskribenten: Den första tanken som slår mig när jag läser ditt brevsvar är om du verkligen är socialdemokrat!?

Mona for president!

Men att lära känna ny människor är alltid kul! Det nya jobbet känns också, just nu en del kaotiskt, men otroligt spännande! Kan inte direkt påstå att jag saknar COOP precis...

Mindre roligt är den borgerliga samverkansgruppen som nu utgör opposition i landstinget i Gävleborg. Idag har vi haft landstingsstyrelse och de visar med all önskvärd(?) tydlighet att det inte finns ett uns av krismedvetenhet i deras tänk och politik!

Sedan en tid tillbaka så arbetar en utökad budgetberedning, med företrädare både från majoriteten och oppositionen, med att ta fram förslag för att få ekonomini balans. Den S-ledda majoritetens ingång i detta har varit att vi behöver få största möjliga konsensus kring de stor och svåra beslut som väntar, allt för att eknomin ska bära sig även för framtida generationer. Vi har också varit fullt på det klara med att kompromisser är en del av ett sådant arbetssätt, men det verkar oppositionen inte vara införstådda med, utan hävdar att man trots den breddade budgetberedningen kommer att gå fram med helt egna förslag - då kan man inte vara helt införstådd med det allvarliga läget i den offentliga sektorns skriande ekonomi!

Men vi kämpar på! Vi har bra arbetsklimat med våra majoritets partners och klimatet i gruppen är positivt - vi är skickade att lösa problem, vi har gjort det förut och kommer att göra det igen!

Då mötet idag och fullmäktige de kommande två dagarna är förlagt till Bollnäs så bor jag på Bollnäs folkhögskola, en trevlig skola, med det undantaget att här bara finns SVT och TV4 på tv:n! Det är inte kul för någon som är beroende av en nattligt dos amerikanska sitcoms och actionserier!

Nog för idag, har med största sannolikhet anledning att återkomma i ärendet om oppositionens naiva inställning till offentlig ekonomi och ovilja till samarbete!

Fyra sanningar om mig själv
jag är organisations freak och tycker larvigt mycket om att bygga och organisera om organisationer
jag har svårt att släppa folk in på livet
jag hyser ett slags hat/kärlek till stockholm, men vill nog egentligen flytta dit och jobba
jag är egentligen den värsta materialisten - älskar teknik prylar!

Fyra saker jag gjort idag
kört bil ca 35 mil
handlar på Clas Ohlson i Gävle
ätit på Max (fy, jag som var nyttig och åt sallad till lunch...)
skummat igenom handlingarna till landstingsstyrelsen på måndag

Fyra saker jag har på mig just nu
min mobil (alltid! näst intill en kroppsdel...)
piké
klocka
datorn (i knät)

Fyra saker jag älskar
laga mat
köra bil, riktigt fort!
min familj och släkt

storstäder - favortierna är NY och Bryssel

Lite svårare än väntat, men men... för trött för att länka vidare så jag lämnar utmaningen öppen!

Nåväl, nästan en månad sedan jag bloggade sist och på den tiden har det hunnit hända en hel del. Det största är att jag har fått ett nytt jobb!! Jag kommer att flytta till Gävle och jobba åt SAP i Gävleborg.

Det i sin tur innebär att jag måste säga ifrån mig mina kommunpolitiska uppdrag, vilket just nu kanske inte känns direkt svårt. Det är för mycket internt käbbel och bypolitik (fast bypolitiken går genom ALLA partier i fullmäktige) som gör att vi inte riktigt kommer framåt.

Vad som däremot känns vemodigt är att lämna mina uppdrag inom Handels Dalarna. Jag har de senaste två åren suttit som vice ordförande i avdelningen och valdes så sent som i april för en ny mandatperiod. Det känns trist att behöva lämna just nu, inom Handels Dalarna händer mycket spännande just nu och framförallt så har mitt fackliga engagemang varit ett av få glädjeämnen nu på slutet! Men det är sådant livet är antar jag, jag har sökt efter förändring i mitt liv länge och har nu fått den, då kan jag omöjligt backa pga av detta.

Några uppdrag kommer jag ändå att behålla ett tag till, ex SSU har en avvecklingstid på ca 1 år för att kunna skola in någon ny i distriktsledningen.

In alles känns det dock oerhört spännande att på något sätt ändå få göra en nystart i Gävleborg, träffa nya människor och få sätte tänderna i nya utmaningar - jag känner mig mycket lyckligt lottad!

Blev mycket på en gång, mer kommer kanske tom redan ikväll när mitt huvud klarnar lite mer!

07:15 - 08:20 bilfärd till Borlänge och SSU/SAP expeditionen.

08:20 - 09:00 En liten stund att dricka kaffe, uppdatera sig på vad som hänt i media och kolla av läget på expen.

09:00 - 12:00 Möte med SSU Dalarnas ledning, vår kontaktombudsman på drömfabriken och PD ombudsman - bra möte och kul att träffa Martin en sväng!

12:00 - 12:30 Hinner med en snabblunch med Martin, Anders och Charlotte

13:00 - 14:50 Bussresa till Vansbro, avskyr verkligen landsvägsbuss!

15:00 - 20:15 Jobbar på Konsum - mycket folk!

20:20 - 22:30 Möte med AK styrelse, inte lika givande möte som under förmiddagen, betydligt mer trögjobbat och svårare att nå fram än på förmiddagens möte!

22:45 - Hemkommen igen och går igenom post, mail försöker uppdatera mig om vad som hänt under dagen i media.

Detta är en ganska typisk dag, börjar bli less på detta kringflackande, framförallt just nu. Det drar ihop sig till svåra beslut i kommunpolitiken och då är det många som drar öronen åt sig och inte är beredda att ta nädvändiga beslut och helt plötsligt blir alla chefsideologer och kommer med hänvisningar till att "så gjorde man minsann i begynnelsen av arbetarerörelsen...". Det må vara hänt, men vi är fortfarande en kommun med liten befolkning och en kostym som är anpassad för några tusen fler innevånare, men allt ska finnas överallt tydligen, till varje pris, blir galen på denna bypolitik!

Har bittrat av mig lite iaf, men även fast alla går med på att vi ska sluta upp och hålla ihop utåt så är det tydligen ok för en av basorganisationerna och helt runda partiet!

Satte mig sedan på tåget för att åka mot dalom igen och snubblar över ett blogg inlägg som innehåller krav på Wanjas avgång från LO facken i Borlänge och Borlänge arbetarekommun, min första reaktion var vad i h-vete!!??

Tar sen några sekunder och släpper ut det mesta av hettan och sansar mig något. Men är fortfarande irriterad över att en så stor arbetarekommun som blge och LO facken där till inte inser att detta är väll något som skall taws internt? Jag är fullständigt övertygad om att uttalanden av denna typen spelar borgerligheten rätt i händerna och förstärker bilden av en splittrad arbetarerörelse.

Jag går inte till Wanjas försvar, det finns skäl för att kritisera hennes agerande i den sk AMF skandalen, men att därifrån gå ut och offentligt kräva hennes avgång är att agera förhastat och direkt skadligt för vår rörelse.

Dessutom spelar man gamla surburkar inom rörelsen, såna som har svårt för kvinnor vid de yttersta posterna, rätt i händerna. För det pågår vid sidan om AMF också ett otäckt spel med smutskastning mot både Wanja och Mona med undertonerna att de inte klarar av dessa uppdrag just för att de är kvinnor. Och detta inser inte kamraterna i Borlänge.... jag trodde faktiskt mer om dem!

Tack och lov så vann ju AIK så det är väl inte läge att deppa ihop helt, just nu i alla fall....

Jag blir riktigt förbannad när personer som inte får sin personliga viljja igenom ska gå till media och gråta ut eller sätta dit någon kamrat inom röran som något slags perverterad hämnd. Vad dessa, uppenbarligen väldigt bittra, människor inte förstår är att de åsamkar hela rörelsen skada. De undergräver förtroendet för våra organisationer och våra förtroendevalda företrädare.

Dessa bittra människor har inget i vår rörelse att göra om de inte kan se till rörelsens bästa utan skall tillfredsställa sina personliga hämndbehov!

För övrigt så åker jag imorgon till stockholm och ska se på när AIK spöar HBK i allsvenska premiären.

Ringer OKQ8 och bokar en bil och tar mig in till Borlänge till klockan 8 ca, glad i hågen över att ha kommit i tid trots min försovning så åker jag en snabb vända till PD och sedan till årsmötet trodde jag, det visar sig att det var ett studiledarsammandrag som började kl 9 och årsmötet kl14, jaja jag kommer iaf att läsa kallelsen mer noggrant till nästa gång.

Årsmötet avlöpte enligt plan, mest formalia, några avtackningar. Lina, min LUK ordförande avtackades från styrelsen. Tycker att det är trist att hon lämnar, men har full förståelse för henne - man ska göra det man känner för!

Själv fick jag förnyat förtroende som avdelningens vice ordförande. Även om det känns hedrande och att det finns en del kvar att göra på den posten så kommer jag inte ifrån den gnagande känsla jag haft på sistone. Jag behöver något nytt att ta tag i. Jag behöver nya utmaningar, vad de sen består i känns just nu inte så noga. Det kan handla om uppdrag på andra områden än idag, nytt jobb - helst då på annan ort, ja det kan vara mycket. För just nu känns det mesta som att det går på rutin - och det är inte bra, vare sig för mig eller för uppdraget.... men jag kan inte släppa allt utan att ha något nytt på gång.

Men det är just det, skulle något nytt komma inom räckhåll så skulle jag relativt snabbt släppa en del "gamalt" bagage... för just nu börjar det kännas som att trampa vatten, och det är inte särskiljt utvecklande.

Ser däremot fram emot helgen! Ska åka till en kompis i Stockholm och ha trevligt - inte ett möte så långt ögat kan nå på hela helgen. Sen på söndag ska vi stå på norra stå och skrika halsarna ur oss när AIK spelar skiten i HBK i den allsvenska premiären!

Annars ser det mesta ut att rulla på i samma gamla spår, suck.... ge mig lite nya utmaningar någon!

SSU:s årskonferens var ganska snabbt genomförd och lite glest bevistad. Dock så har vi fått in lite nya människor i styrelsen som om ett år eller så kan axla ledningsansvaret i distriktet. Det är viktigt att vi snart föryngrar, inte bara inom SSU utan i hela rörelsen.

Börjar på allvar känna att politik är kul igen, dock så känner jag att jag behöver nya utmaningar och inte bara gå och trampa på samma ställe som det känns som jag gör nu. Men men, det är ju inget man direkt styr över helt själv, men behovet av förändring och behovet av nya utmaningar växer sig allt starkare för varje dag som går.... så någon som har något tips - skrik till!

Ser med skräckblandad förtjusning fram emot veckan som kommer!

Vad gäller politiken kan man väll kort konstatera att höger regeringen gång på gång visar sin inkompetens och tänker låta finanskrisen slå fullt ut mot välfärdssamhället. Man tycker att finansminister Borg borde inse att kommuner och landsting måste få ökade statsbidrag för att klara av att hålla omsorg, skola och vård på en konstant hög nivå och inte dra ned! Men han kontrar med att vi redan kompenserats med sänkta AG avgifter.... visst för Vansbro kommuns del täcker det 1/6 del av underskottet på finansieringen... 1/6 sug på den bäste herr finansminister! Det blir inte fler jobb med den ekvationen...

Något mer allvarligt är att ledande kvinnor i arbetarerörelsen tycks stå under något slags samlat mediedrev, kraftigt underblåsta av gamla bittra män som ex Erik Norelius... finns inte ord för vilken skada dessa sk gamla kämpar gör - man börjar nästan fundera på ättestupa?

Sen privat har jag kommit till insikten att jag måste hitta ett nytt jobb - helst på annan/större ort! Har sökt några jobb och blivit kallad till intervju på två. Det första blir inte av, där kommer istället en nära vän att stanna kvar inom politiken och det känns riktigt skönt - behövs fler av hennes kaliber och med samma positiva inställning i rörelsen! Rörelsen befolkas av allt för många bittra män!

När man söker jobb är man ju alltid medveten om risken att inte få det, men denna gången blev händelsförloppet upp och ned vänt i en rask takt, kan väl säga att jag inte riktigt var mentalt förberedd för denna vändning, men in alles så känns det bra att det blev som det blev.

Jobb nr2 som är sökt kommer intervju att ske inom en snar framtid - hoppas så på napp där!

Nog för nu, ska försöka bättra mig på att hålla bloggen uppdaterad!

Under ett antal år har Vansbro kommun försökt hitta samverkansformer med Stiftelsen Vansbrohem. Det har gång på gång stupat och sedan har inget hänt mer. För någon vecka sedan träffade vi i KSAU revisionen för Vansbrohem och den bild de målade upp var inte rolig. En plan för strukturåtgärder behövdes följaktligen och KSAU beslutade om en sådan, likaså gjorde KS. Inget konstigt med det, Vansbrohems styrelse behöver ju också fatta samma beslut för att vi gemensamt ska kunna genomföra den. Det som däremot förvånar mig är en uppenbar ovilja från Vansbrohems styrelse att gå med på något som kommunen initierat, men går Vansbrohem dåligt så påverkar det kommunkoncernen. Uppenbart är iaf att vi måste hitta bättre vägar till en vettig kommunikation. Vansbro kommun är inte så stor, så man kan tycka att det inte vore särskillt svårt.

Sen vad gäller bolagsbildning eller ej, så är det för min egen personliga del oväsentligt vilken driftsform som allmännyttan har. Det viktiga är att vi har bra läghenheter till rimliga priser. Dessutom är det högst osannolikt att ens den samlade lokala borgerligheten vill/ser möjlighet att sälja ut allmännyttan.

Det pågår också diskussioner om räddningstjänsten i kommunen. Där är det, inte helt otippat, byatänkade som råder. Jag vill inte avveckla den delen av räddningstjänsten som är förlagd till Dala-Järna. Men det är inte så stor verksamhet att vi kan kosta på oss att se på räddningtjänsten som två separata organisationer. Det är en organisation som har verksamhet både i Vansbro och Dala-Järna. Debatten blir inte bättre av att de lokala missnöjespartiet, fritt misstolkar ett KF beslut som handlar om just att få ett samlat grepp om räddningstjänsten. Det tolkar man som att KF beslutat stänga den del av verksamheten som är förlagd till Dala-Järna.

Det är inte bara sakligt fel, utan leder även till att debatten hamnar snett och medborgare känner oro för att de ska få en försämrad service.

Slut för nu!

Åkte i söndags till Luleå med nattåget för möte med Handels centrala ungdomskommittée (CUK). Vi hade möte på måndagen där vi diskuterade vår verksamhet och hur vi ska jobba för att stärka ungdomars ställning i vårt förbund. Det var ett bra möte, även om vi till större delen är nya ledamöter så känns det som vi vet vad vi vill med vårt arbete och att det går att nå framgång. Vi diskuterade också vårt engagemang i vår international, UNI, och hur vi i CUK kan arbeta för att göra de lokala kommittéerna mer medvetna om att det faktiskt finns ganska stora möjligheter att engagera sig internationellt.

Dessutom ser det ut som att vi kommer att få besök på vår ungdomskonferens i vår av våra norska kamrater från HK. Dessutom drog vi upp planer för en nordisk konferens nästa höst.

På måndagen när jag var på CUK så sammanträdde fullmäktige hemma i Vansbro. Där klubbade högerpakten igenom att Vansbro kommun, med knappt 7000 invånare, skall erbjuda kommunalt vårdnadsbidrag från mars -09. Detta är för mig helt ofattbart att man genomför. Vi måste nu reagera starkt mot detta och informera allmänheten om vad i h-vete den styrande pakten pysslar med. Ett första steg i detta är att vi skall annonsera i det lokala annonsbladet, något som jag fick i uppdrag av arbetarekommunens styrelse att samordna och tro mig vi ska slå hårt, så hårt att de får svårt att resa sig med någon bibehållen respekt!

I övrigt satt jag i gårkväll på AK styrelse med molande huvudvärk till kl22.... det är inte kul med dessa sena kvällsmöte...

Igår lördag var jag på Fornbyfolkhögskola och lagade mat och föreläste på SSU kurs. Det blev inte så många deltagare i slutändan, men de som var där höll på till halv sju på kvällen och missade nästan fikat på eftermiddagen. Det var kul att engagemanget hos medlemmarna, det är sånt som gör att man faktiskt tror att det finns en framtid för denna rörelse.

Sitter nu på tågstationen i Borlänge och väntar på tåget, ska åka nattåg till Luleå för ett tvådagarsmöte med Handels CUK. Vi ska prata om hur vi ska sjösätta vår verksamhet under nästa år, internationellt engagemang och sen ska vi vara med på region norra norrlands ungdomskonferens.

Även om vi från CUK nästa år inte ska åka runt på lika mycket olika festivaler som tidigare CUKar kanske gjort så har vi ändå ett digert jobb framför oss. Vi som central funktion/representation för ungdomarna måste vara ännu mer aktiva internt än vad vi tidigare varit. Vi måste stötta de lokala ungdomsgrupperna så att de orkar hålla igång verksamheten. Det är viktigare nu än någonsin, i dessa tider av medlemstapp så måste vi visa att ungdomarna fortfarande är intresserade och vill påverka den fackliga verksamheten.

En aktivitet med CUK jag ser fram emot nästa år är att delta i LOs monter på SSUs kongress. Det kommer att bli min första SSU kongress sedan jag blev aktiv där jag inte kommer att ha uppdrag i plena och inte behöva sitta uppe till halv fem på morgonen, det ska bli intressant att följa kongressen ur ett annat perspektiv.

Imorgon kommer dessutom målarfirman till lägenheten, vilket gjort att jag fick lov att tömma köket innan avfärd, hoppas bara de är klara tills att jag kommer hem igen.

Jag hörde en siffra att medelåldern i socialdemokraterna är 60 år!! 60 år, hur ska vi då med någon slags trovärdighet kunna påstå om 10 år att vi verkligen är den folkrörelse vi vill utge oss för att vara?

Därför måste vi ungdomar börja ta ännu mer plats, synas, höras och framförallt påverka. Vi måste visa att vi vill och framförallt kan!

Vi kan inte låta äldre herrar (det är trots allt ännu de som sitter och blockerar) fortsätta sätta dagordningen och rulla på i gamla hjulspår! Vi måste ge plats för nya idéer och arbetssätt.

Sista mötet för dagen var fullmäktigegrupp i Vansbro. Även om jag själv inte kan delta på fullmäktige så är jag glad att jag trotsallt gick dit. För första gången på ganska länge kändes det som att vi diskuterade sakfrågorna på allvar. Och de röster som höjdes och det engagemang som visades i diskussionerna handlade inte om bypatriotism utan om det reella innehållet i den politik vi skall driva.

Det finns hopp trots allt, bara vi kan fortsätta på den vägen som vi slog in på ikväll!

Det andra jag slås över är att det är väldigt lätt man kommer in på revirtänk och bypolitik, speciellt somliga av mina äldra partikamrater gör det, sorgligt nog även yngre som fostrats in i samma unkna anda.

Vad gäller äldreboenden så hade vi en bra diskussion och kom fram till en gemensam ståndpunkt. Sen är jag övertygad om att tidens tand kommer att ge utredaren rätt i sak, på flera områden. Däremot kan jag inte köpa att vi som kommun ska gå in i ett så stort ekonomiskt åtagande, utan att veta mer och ha så lite fakta på fötter. Det har PRO och SPF tydligt markerat.

Sen vad gäller räddningstjänsten så är det en fråga som verkligen måste vägas på guldvåg. På nått sätt känns det som om hur vi än gör kommer vi att få stora negativa reaktioner.

Min grundinställning har kommit till att bli att vi ska ha kårer kvar i både Dala-Järna och Vansbro. Vi måste ha en bra arbetsmiljö på bägge ställen, men sen tror jag att man måste acceptera skillnader i bemanning och/eller utrustning.'

Det är svåra frågor, men som politiker måste vi våga ta beslut och stå för dem!

Det har varit mycket diskussioner kring Monas utspel om samarbete med Miljöpartiet. Personligen tycker jag att det är helt rätt väg att gå!

Miljöpartiet har på senare tid gått från att vara ett parti i marginalen med svängande åsikter och lojaliteter. I och med att man nu har släppt på krav om EU utträde, man är beredd att låta Socialdemokratin leda frågor som arbetsrätten, så tycker jag att man visat på att man nu är beredda att ta ansvar och har kommit långt som parti. Man har blivit ett parti som moget att vara med och regera.

Vänsterpartiet har inte, ännu, visat att man är mogna att ta det ansvar som ett parti i regeringsställning behöver ta. För att visa detta måste man göra vissa ändringar i sin ekonomiska politik. Detta på samma sätt som Miljöpartiet har gjort avkall på EU utträdet.

Även om Miljöpartiet inte längre kräver ett utträde ur EU så säger man att man kommer fortsätta vara kritiska till EU. Dett är något som behövs, vi är medlemmar i EU och det ska vi fortsätta vara. Men vi måste i större utsträckning vara med och påverka aktivt - för det går!

Men vi måste ha en lika kritisk inställning till de sakfrågor behandlas där - på samma sätt som vi måste ha i riksdag, landsting/regioner och kommuner!