Centerpartiet ligger i opinionsmätningarna oroväckande nära 4 procentspärren till riksdagen. I syfte att kunna presentera en politik som ligger i tiden, tillsatte partistyrelsen en idéprogramgrupp för att få igång en ideologisk debatt bland medlemmarna. Programgruppen har nu lagt fram sina idéer till ett framtidsprogram. Att anta att Annie Lööf känt till och godkänt innehållet i debattunderlaget innan det offentliggjordes, är ingen vågad gissning.

Programgruppen har väckt stor uppståndelse bland Centerpartiets medlemmar som chockats av gruppens radikala förslag. En del av idéerna är främmande tankegods för centerpartiets sympatisörer. Det mest uppseendeväckande är förslagen om fri invandring, rätt till månggifte, slopad skolplikt och ändrade arvsregler. Tankarna är minst sagt provocerande även för övriga medborgare. Hur man överhuvudtaget kunnat komma på så befängda saker är ofattbart. Man tycket att programgruppen borde vara så pass väl förankrad i verkligheten att de inte lägger fram sådana här för svenska medborgare främmande förslag. Om programgruppen tror att väljarna ska göra vågen, kommer de att bli ordentligt besvikna. Det är en gåta att programgruppen och Annie Lööf inte insett detta!

Jag instämmer i detta förbehållslöst men undrar varför man inte visar samma vakthållning när våra svenska traditioner angrips, ex.vis skolavslutningar i kyrkan. Här ska barnen skonas från skadligt religiöst inflytande, heter det. För 10 år sen förbjöd en rektor i en skånsk skola att svenska flaggan hissades på skolgården på avslutningsdagen inför sommarlovet. Rektorn såg flaggan som en symbol för främlingsfientlighet. I andra skolor förbjöds eleverna att bära tröjor med svenska flaggan påtryckt.

Hur är det egentligen med den välkända tavlan som hänger på militärmuseet i Ystad, Oscar Matthiesens mastodontmålning från 1906, "Skånska dragoner rida till bad"? Har censurkramarna missat denna? Konstnären har här avbildat den tidens ideal, den vältränade nakne mannen som symbol för den rasrena folkkroppen. Kan en sådan tavla tillåtas hänga kvar? Den främjar ju föraktet för svaghet!

Med jämna mellanrum dyker det upp personer, ofta i chefsbefattningar, som vill bestämma över vad som ska vara förbjudet för andra människor. Vill vi behålla vårt öppna och fria demokratiska samhälle är det allas ansvar att vara på sin vakt mot dessa "välmenande" personer och reagera. Det gjordes nu med Tintin, men det kommer fler tillfällen, var så säker!

Enligt nuvarande regler ska arbetsgivaren stå för sjukersättningen de två första veckorna, därefter övergår betalningsansvaret till staten. Det här har kritiserats av arbetsgivarna ända sedan reglerna tillkom. Är det ett litet företag med fåtal anställda, kan det här få allvarliga ekonomiska konsekvenser. Arbetsgivarna tvingas att gallra ordentligt bland de arbetssökande för att sålla bort dem som verkar skröpliga eller har långa sjukskrivningsperioder i sitt CV.

För småföretagarna är s-partiets förslag ett efterlängtat besked. Det tar bort en av de besvärliga trösklarna till ett arbete för dem som varit långtidssjukskrivna. De arbetslösa har all anledning att göra vågen för s-förslaget.

Någon frigivning kan han inte räkna med förrän han pensioneras. Fängelsevistelsen kommer enligt vad som framkommit i media att bli relativt bekväm. En specialinredd cell bestående av tre rum har ställts i ordning åt honom. Han får eget gym. I hans ”cell” har man satt in en dator till hans förfogande. Många skulle säkert vilja att han fått tillbringa sitt liv i en fängelsehåla i stil med den som Edmond Dantès i ”Greven av Monte Cristo” låstes in i.

Vad jag har svårt att förstå är att Breivik inte beläggs med några restriktioner. Han tillåts bl.a. att brevväxla med yttervärlden. Det kan inte vara rätt att han ska ha möjlighet att från sin fängelsecell sprida sitt manifest och uppmuntra virrpannor runt om i världen att fortsätta hans ”kamp”. Det räcker med en Breivik!

Bland spelens många genar borde det väl finnas sådana som man tycker skulle tilltala publiken mer. Varför inte 10-kampen (7-kampen för damer) där deltagarna måste behärska inte bara en utan 10 (7) olika grenar, vilket borde imponera mer än att enbart behärska en gren. Den idrottsliga prestationen menar jag vara större.

Lördagens Triathlon (1500 m simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning) för damer betraktar jag själv som Londonspelens höjdpunkt. Guldmedaljören Nicola Spirig må ursäkta, min OS-drottning är Lisa Nordén. Usain Bolt hade inte haft en chans här.

Jag är av motsatt uppfattning. S-partiets uppgång beror just på att medborgarna fått klart för sig vad den nya partiledningen tänker driva för politik. Och de gillar vad de får höra. S-partiet ska åter bli löntagarnas parti. Full sysselsättning. Inga skattehöjningar. Det ska löna sig att arbeta. A-kassan ska vara en omställningsförsäkring med hög ersättningsnivå i början och med en bortre gräns. Den gamla s-devisen ”Gör din plikt, kräv din rätt” återaktualiseras. Landets behov av elenergi tryggas genom nya kärnkraftverk tills alternativa förnybara energikällor tagits fram. Det är med denna politik som s-partiet ska återta regeringsmakten.

Med Stefan Löfvén som partiledare har s-partiet hittat hem. Det enda som nu kan hota en s-valseger 2014 är att partikongressen nästa år tvingar Löfvén att driva en alltför socialistisk inriktad politik med skattehöjningar och alltför frikostig bidragspolitik. Låt ideologin ta ”time-out” några år. Det är pragmatiska lösningar på samhällsfrågorna som åter ska göra Sverige till ett välfärdsland för alla. För att klara detta krävs att jobbfrågan prioriteras. Detta vet Stefan Löfvén.

Socialdemokraterna har efter valet av Stefan Löfvén som partiordförande haft kraftig vind i seglen. Enligt SIFO:s senaste siffror har partiet 36,7 procent av väljarna med sig. Anledningen till att medborgarna börjar återvända är enligt min uppfattning partiordförandens beskrivning av verkligheten och hans pragmatiska inställning till hur samhällsfrågorna ska tacklas.

Tag t.ex. Löfvéns uttalande om kärnkraften som jag tror applåderas av majoriteten av medborgarna. Löfvén kan, ifall alternativa förnybara energikällor inte finns att tillgå, tänka sig att ersätta uttjänta reaktorer med nya om det behövs för att garantera tillgången till billig el. Detta stämmer väl överens med linje 2 i folkomröstningen om kärnkraften. Den ska avvecklas först när den kan ersättas med andra förnybara energikällor. Dit har vi inte kommit ännu. Har kongressombuden samma pragmatiska inställning som Löfvén?

Löfvén betonar med kraft vikten av full sysselsättning. Det är med jobb och inte med bidrag som klassklyftorna ska bekämpas. Jobben först, sen det andra, eller som Löfvén uttryckte det i partiledardebatten i Agenda: ”Vi måste ta det i rätt ordning.”

S-partiet kan få det besvärligt med att bärga hem valsegern 2014 om kongressen saknar Löfvéns realism. Vingklipper kongressen honom för mycket kan det bli svårt att vinna valet. Löfvén bör få någorlunda fria händer att utforma s-politiken efter eget huvud. Är partistyrelsen och kongressen beredda att ge honom det?

Jag vill också nämna att jag blev positivt överraskad av Jonas Sjöstedt. Det mesta han sa var förnuftiga saker. Undantag för att vi inte ska sälja krigsmateriell till något land och att skatterna ska höjas för dem som arbetar. Han måste inse att det ska löna sig att arbeta! Finansieringen av nödvändiga reformer får tas någon annan stans.

Jonas Sjöstedt motivering för att ta ut en extra skatt av de fyra största bankerna är övertygande. Banksektorn gör enorma vinster och den är underbeskattad. Bankerna måste bidra mer till samhällsekonomin, anser Sjöstedt, särskilt som skattebetalarna indirekt subventionerar bankerna med 30 miljarder/år genom bankgarantin. Det är inte mer än rätt att bankerna då också får dela med sig av sina vinster till samhällsnyttiga ändamål. Vänsterpartiet vill ta in 4 miljarder den här vägen och använda pengarna till insatser mot ungdomsarbetslösheten.

Ett bra förslag som jag helt ställer mig bakom! Bankernas senaste årsvinst uppgår till 80 miljarder. Det finns således utrymme för en särskild bankskatt på 4 miljarder. Aktieägarna och bankdirektörerna är redan väl tillgodosedda. Det är däremot inte ungdomar som saknar jobb!

Det har framkommit att den som inte har gymnasieutbildning har mycket svårt att få jobb. Den med gymnasieexamen klarar sig betydligt bättre på arbetsmarknaden. Därför vill nu (S) i sin satsning göra ungdomar anställningsbara genom att se till att de som saknar gymnasieutbildning skaffar sig sådan. Man kan välja mellan utbildning på heltid eller halvtid. Den tid man inte studerar ska man jobba eller ha praktikplats. Teori och praktik ska göra den unge attraktiv på den öppna arbetsmarknaden.

För att vara berättigad till studiestöd/bidrag krävs att utbildningskontraktet fullföljs. Krav ställs på den enskilde att aktivt bidra till att bli anställningsbar. Fullföljer man inte kontraktet då blir det inte heller några pengar.

S-reformen har också det goda med sig att den arbetslöse får sitt dygn inrutat på ett sundare sätt. Tvingas man stiga upp på morgonen för att jobba och studera, då minimeras risken att den unge är ute och härjar på nätterna och lever jävel till förtret för andra. Därmed har jag inte sagt att alla arbetslösa ungdomar gör detta, men tillräckligt många för att det ska vara ett samhällsproblem.

Rågången till Vänsterpartiet måste hållas ordentligt bred! Satsa på jobbskapande politik. Låt det andra vänta. Kommer vi tillrätta med den höga arbetslösheten så skapas resurser till andra angelägna reformer. Det gäller att ta sakerna i rätt ordning!

Det är inte första gången som kritik riktas mot svensk vapenexport. Otillåtna vapenaffärer avslöjas med jämna mellanrum. Det har ingen betydelse vem som sitter vid makten. Vi är i hög grad moraliska hycklare. Det gäller inte bara statens vapenexport, vi själva som enskilda individer är minsann inte några moraliska föredömen.

Offentliga lögner för att dölja det verkliga förhållandet är inget nytt. Under kalla krigets dagar blev svenska folket serverad en annan offentlig lögn: ”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig". När sanningen långt omsider uppdagades för svenska folket visade det sig att vi var nära allierade med Nato och berättade allt för USA som underrättelsetjänsten fick reda på om Sovjets förehavande. Ryssarna lät sig emellertid inte luras.

Jag har svårt att förstå detta ljugande när man blir konfronterad med sanningen. Varför snärja in sig i lögner istället för att berätta hur det ligger till. Konstitutionsutskottets nu inledda undersökning om Saudiaffären kommer säkert att medföra att fler än försvarsminister Sten Tolgfors får lämna sina uppdrag.

Gorbatjov får komma till Sverige och lära oss lite glasnost!

I TV- och radiointervjuer i går gav partisekreteraren Carin Jämtin sin förklaring till partiets framgångar. Inte med ett ord nämnde hon att Stefan Löfvén kunde vara en bidragande orsak. Istället nämnde hon partiets politik och Alliansens tillkortakommanden som orsak till framgångarna. Nog kunde Jämtin ha kostat på sig att ge Löfvén den credit han förtjänar. Man får hoppas att övriga i partiledningen inte delar Jämtins uppfattning och ignorerar Stefan Löfvéns betydelse för partiet.

Åsbrink anser att antalet sysselsatta av befolkningen och det totala antalet arbetande timmar behöver ökas för att vi ska kunna upprätthålla välfärden. Mot detta finns inget att invända. Däremot om man som Åsbrink föreslår tidigarelägger ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden och uppmuntrar äldre att fortsätta arbete efter pensioneringen och stimulerar arbetskraftsinvandringen, då ökar arbetskraftsutbudet, men till vad nytta. Det finns ju inte jobb till alla dem som nu vill arbeta och bli självförsörjande. Inte med ett ord om detta nämner Erik Åsbrink.

Man får intrycket av debattartikeln att Sverige har stor brist på arbetskraft på grund av att ungdomarna går i skolan för länge, de äldre pensioneras för tidigt och att för få invandrare kommer hit. Är det jag eller Erik Åsbrink som missat något? Det är väl jobb som saknas, inte att vi har för litet arbetskraftsutbud!

Jag utgår ifrån att Stefan Löfven med kraftsamling på jobben menar att det är antalet jobb ska öka, inte att öka antalet arbetslösa. Jobben kommer inte av sig själv. Det krävs en politik som underlättar företagsetablering genom gynnsamma villkor. Detta vet som väl är Stefan Löfven.

Stefan Löfven har rätt bakgrund. Är tillräckligt känd och man har förtroende för honom. Han har visat gott pragmatiskt handlag och äger nödvändga kunskaper om löntagares och företagares villkor. Om Löfven kan avhålla sig från alltför socialistiska lösningar är Alliansregeringens chanser att sitta kvar över valet 2014 väsentligt reducerade. Nu räknar i varje fall jag med att s-partiet ganska snabbt återtar förlorade positioner i väljarkåren.

Får jag föreslå Jan Eliasson som s-partiets utrikespolitiske talesman och blivande utrikesminister.

Valberedningen kan förslagsvis välja ut fem kandidater bland de nominerade och låta kongressombuden lägga sin röst på någon av dessa. För att bli vald ska krävas att minst 50 procent av ombuden ställer sig bakom kandidaten. Uppnår ingen denna majoritet blir det en ny omröstning bland de två kandidater som fått flest röster. Valet av partiordförande kan då ta ett par dagar.

Att Ingvar Carlsson fick ta över efter Olof Palme beror på att Carlsson var utsedd som vice statsminister. Har ingen "vice" till ordföranden utsetts i nuvarande partistyrelse? Finns en sådan går denne in som t.f. ordförande fram till partikongressen. Under tiden samlar valberedningen in förslag till ny partiordförande och tar ut fem av dessa till kongressen.

Mitt förslag är Sven-Erik Österberg.

Det jag saknar hos en del ledarskribenter och politiska kommentatorer är viljan att belysa samhällsfrågorna från olika sidor. Fakta som jag anser nödvändiga att ta i beaktande vid en beskrivning av frågorna förtigs, vilket ger en vilseledande bild av det som kommenteras. Jag anser att medborgarna har rätt att få en allsidig belysning av det som tas upp till debatt. Det får man av SkD:s ledarskribent Lars J Eriksson.

Förhoppningsvis betyder detta att vi inte längre behöver ha dåligt samvete när vi hemma hissar svenska flaggan vid högtider och födelsedagar.

Jag är tacksam att TV undgått att drabbats av den sekulariseringsiver som kännetecknar dagens samhälle. Jag har fått intrycket att allt som har med kyrkan att göra numera tycks vara försett med dödskallemärkning. Vi kan vara glada för att Luciafirandet inte förlades till Liseberg eller Nya Ullevi. Inget fel på dessa anläggningar, men de är inte rätt plats för ett traditionsenligt Luciafirande.

Däremot är jag skeptisk till att TV engagerat två proffsartister för att sjunga i programmet. De var enligt min mening helt malplacerade här. Domkyrkans körer behövde absolut ingen uppbackning med sången. De klarade detta mycket bra på egen hand!

Enligt tillförlitlig statistik finns det 225000 barn i Sverige som kan betecknas som fattiga. Barnfamiljer med en hushållsinkomst som ligger under 60 procent av vad motsvarande genomsnittsfamilj disponerar räknas som fattiga och barn till dessa föräldrar lever i barnfattigdom. Föräldrarna har inte råd att ge sina barn samma materiella standard som andra barn har. En bättre benämning på problemet är ”föräldrafattigdom”.

Det skulle kosta 15 miljarder att avskaffa barnfattigdomen enligt väl underbyggda uppgifter. Sveriges BNP uppgår till drygt 3 300 miljarder. Det saknas således inte pengar att utrota barnfattigdomen. Men vill man avskaffa den?

Den främsta anledningen till barnfattigdom är att föräldern/föräldrarna saknar arbetsinkomst. De är arbetslösa eller arbetsoförmögna. Ska man hänga med i den materiella svängen, då gäller det att vara frisk och ha ett arbete så att man får köpkraft.

Med dagen höga arbetslöshetssiffror, närmare en halv miljon, är det inte alla förunnat att kunna vara självförsörjande. Det finns inte arbetsplatser åt alla som vill arbeta. Detta är ett konstaterande som tyvärr inte alla politiker vill inse. Om de inser det så tror de att Sverige inom en snar framtid kommer att ha en skriande arbetskraftbrist. Man tror att det bara är en tidsfråga innan alla kan få arbete och förväntar sig att barnfattigdomen därmed kommer att försvinna av sig själv. Jag tror att man har orealistiska förhoppningar. Det krävs kraftfulla offentliga satsningar för att skaffa fram nya arbetsplatser. Så länge detta inte sker, så länge kommer barnfattigdomen att bestå.

Det finns dock en annan möjlighet att avskaffa barnfattigdomen, och det är att öka bidragen till utsatta barnfamiljer. Det kostar som sagt 15 miljarder. Är skattebetalarna, dvs de som har jobb, villiga att släppa till dessa pengar? Jag tror inte det. I arbetslinjens tidevarv finns det ingen politisk majoritet för att öka bidragen. Då återstår bara det andra alternativet, att ge jobb åt de arbetslösa! Jag ser detta som regeringens viktigaste uppgift för närvarande!

Skåningar som reser kollektivt är väl tillgodosedda. Skånetrafiken har införskaffat nya pågatåg och förbindelsen Ystad-Malmö går numera med en halv timmes mellanrum i vardera riktningen. Allt fler tar tåget och fler upptäcker tågets fördelar. Dessutom är det billigare än att ta bilen.

Allt vore bra om det inte var för passagerarplatserna. Sitsarna är hårda som sten och det är alldeles för smalt mellan stolraderna. Man sitter inte bekvämt i de nya tågen. Detta kände Skånetrafikens ledning till redan när tågprototypen visades upp på Malmö C för några år sedan. Man valde tyvärr att ignorera de synpunkter som då framfördes. Jag begriper inte att Skånetrafiken kunnat godkänna de här sitsarna. De kan jämföras med träbänkarna på ånglokens tid om nu någon minns dessa.

Jag reagerar även på den inspelade rösten på pågatågen mellan Malmö-Simrishamn som meddelar namnen på stationerna och lämnar andra upplysningar till passagerarna. Att det skånska uttalet av vokalerna skiljer sig från rikssvenskan känner alla till. Varför då konstla till uttalet av å-ljudet och försöka låta som en uppsvensk? Påg uttalar rösten som pogg. Pågatåg som poggatogg. Exempel: ”Vi står nu stilla för att invänta ett mötande togg”, ”Poggatoggets slutstation är Ystad”. Det finns ingen anledning för förståelsens skull att ändra uttalet av det skånska å-ljudet, i varje fall inte på våra pååågatåååg!

Det som rört till det i Juholtfallet är att hans sambo bor i övernattningslägenheten och inte i bostaden på hemorten. Riksdagens bidragsregler utgår tydligen ifrån att en riksdagsledamots hustru/make/sambo ska bo kvar på hemorten.

Håkan Juholt har enligt gällande bestämmelser rätt att få hyran för sin Stockholmsbostad betald av Riksdagen. Att sambon bor i lägenheten tillsammans med honom ska väl inte medföra att han förlorar rätten att bli kompenserad för dubbel bosättning. Som riksdagsman från valkretsen i Oskarshamn måste Juholt vara mantalsskriven där. Syftet med hyresbidraget är ju att kompensera för den dubbla bosättningen. Den kommer Juholt inte ifrån!

Jag är övertygad om att Håkan Juholt varit i god tro. Det ska bli intressant att se hur åklagaren bedömer fallet. Det här blir en lärdom för övriga riksdagsledamöter. Den som vill ha sin make/maka/sambo hos sig under riksdagsåret, då kostar det.

Enligt uppgift i media är det Riksdagens kansli som meddelat Juholt att han fått ut för mycket i bostadsbidrag. Jag har svårt att tro att Juholt skulle ha utsatt sig för risken att bli ertappad med att fuska med bostadsbidraget. I de länkhänvisningar som lämnats av bloggare här på s-info kan jag inte finna att det finns någon bestämmelse som säger att man enbart får 50 procent i bostadsbidrag om hyreskontraktet delas med annan person.

Om åklagaren ska kunna väcka åtal om bedrägeri måste denne ha stöd i Riksdagens bestämmelser om att Juholt med avsikt lämnat vilseledande uppgifter. Det som hittills framkommit ger inte skäl att anta att Juholt skulle ha förfarit bedrägligt.

Det blev ett jämnt lopp mellan de båda blocken. När rösterna var räknade stod det röda blocket som segrare. De lyckades med det som S, V och Mp i Sverige inte klarade av. Man kan fråga sig varför? Förklaringen är att Radikale Venstre som närmast motsvaras av vårt Folkparti, stöder det röda blockets statsministerkandidat Helle Thorning-Schmith. Annars hade det inte gått eftersom de båda allianspartierna Socialdemokraterna och Socialistiske Folkeparti (Vänsterpartiets danska broderparti) gick tillbaka. Att det tredje partiet i blocket, Enhedslisten, som väl närmast kan betecknas som en kombination av Lars Ohly och Maria Wetterstrand, gick starkt fram hos yngre radikala socialistiska väljare, räckte inte för att ge vänsterpartierna segern.

Det är inte första gången som Radikale Venstre lyckas få väljarna på sin sida. Vid folketingsvalet 1968 gick partiet starkt fram och dess populäre partiledare Hilmar Baunsgaard blev statsminister i en regering tillsammans med de större partierna Venstre och Konservativa.

Nu tar Helle Thorning-Schmith över som statsminister. I sitt segertal betonade hon att de Rödas politiska färdriktning blir åt mitten. Ett mycket klokt val enligt min uppfattning! Asyl- och invandringspolitiken ligger kvar med undantag för smärre revideringar.

Det ska bli intressant att följa den danska politiken den närmaste tiden. Allt hänger på hur Radikale Venstre kommer att agera på alltför långtgående socialistiska krav från Socialistisk Folkeparti och Enhetslistan. Den politik som Socialdemokraterna vill genomföra blir inget problem för de Radikale. Inte heller för mig eftersom jag anser att de danska socialdemokraternas politik ligger helt i linje med vad jag själv tycker.

Den avgående statsministern Lars Lökke Rasmussen sa när valresultatet stod klart att Helle Thorning-Schmith enbart får nycklarna till regeringskansliet till låns. Jag håller tummarna för att hon får behålla nycklarna under hela mandatperioden.

Nu är Alliansregeringen beredd att offra 5,4 miljarder på sänkt moms på restaurangbesök. Jag har inget emot att de som jobbar gynnas, men att satsa de här miljarderna på att göra restaurangbesök billigare för det arbetande folket, det är enligt min mening ett stolpskott.

En restaurangägare som intervjuades i radion igår uppgav att han inte tänker göra det billigare för sina gäster att äta på hans restaurang eftersom hans priser redan är låga. Jag tror att de flesta företagare inom branschen resonerar på samma sätt. Man kan därför på goda grunder anta att momssänkningen inte kommer gästerna till del.

Om nu inte priserna sänks så försvinner också förhoppningen om att momssänkningen ska skapa fler jobb inom krogbranschen. Ingen anställer fler medarbetare än vad som absolut krävs. Ett företag är ingen socialförvaltning utan en affärsdrivande inrättning som ska ge vinst. Därför kommer finansminister Anders Borgs antagande att lägre moms på restaurangtjänster ska öka chanserna för unga att få jobb, inte att infrias.

De 5,4 miljarderna kan användas bättre, ex.vis till åtgärder som verkligen underlättar för unga att få jobb. Dit hör definitivt inte sänkt moms på restaurangbesök.

Socialism
Du har två kor och ger den ena till din granne.

Kommunism
Du har två kor. Regeringen tar båda och ger dig mjölk.

Nazism
Du har två kor. Regeringen tar båda och skjuter dig.

Byråkrati
Du har två kor. Regeringen tar båda, skjuter den ena, mjölkar den andra och häller ut mjölken.

Kapitalism
Du har två kor. Du säljer den ena och köper en tjur.

Av detta framgår att kapitalism är att föredra framför andra sätt att bygga ett samhälle.

Hittills i år har 28 cyklister dödats i trafikolyckor. Långt fler cyklister har fått svåra skador medan ett ännu större antal cyklister haft tur och sluppit undan med mindre blessyrer.

Merparten av trafikolyckor där cyklisten skadas svårt eller avlider orsakas av bilister. I tät stadstrafik är det förenat med betydande risker att cykla där bilar kör. Här krävs särskilda körbanor åt cyklisterna. Inte minst av miljöskäl bör kommunerna satsa på detta.

På landsväg är oskyddade trafikanter helt utlämnade åt bilisterna. En del bilförare kör påverkade av alkohol eller av mediciner som nedsätter deras körförmåga. Andra uppvisar påtagliga brister i uppmärksamhet vilket kan resultera i trafikolyckor.

Särskilt i vägkorsningar måste man vara på sin vakt. Cyklister, särskilt de som kör racercykel, får räkna med att bilister kan köra ut på huvudled utan att ha försäkrat sig om att det kan ske utan fara. Den utkörande bilisten måste kolla till vänster innan denne bestämmer sig för att påbörja utkörningen på huvudleden. Då har bilisten möjlighet att stanna om det kommer fordon där. Trafikskolorna måste betona detta ordentligt för sina elever.

Olyckor orsakade av ouppmärksamma bilister som kör ut på huvudled kan till viss del undvikas om stopplinjen/väjningsmarkeringen flyttas tillbaka två meter. Då hinner trafik från vänster på huvudleden bromsa in om de ser att bilisten på den mindre vägen påbörjar utkörningen. Även trafik från höger på huvudvägen blir förvarnade och kan inta bromsberedskap. Jag är övertygad om att dessa två meter kan ge säkrare trafik i vägkorsningar!

Kravallerna sägs vara en reaktion på att polisen som det uppgavs i svenska media ”sköt ihjäl en 29-årig fyrabarnspappa”. Den skjutne färdades i ett fordon i vilken polisen misstänkte fanns kriminella personer. Vid polisens ingripandet blev det skottväxling mellan dem och de misstänkta i fordonet.

Händelsen gav anledning för allsköns ligister och våldsverkare att ge sig ut på gatorna och vandalisera, kasta brandbomber och plundra butiker. Hela kvarter sattes i brand. Polis och brandkår utsattes för stenkastning av ungdomspöbel när de skulle utföra sina räddningsinsatser.

Premiärminister David Cameron har meddelat att samhället med full kraft kommer att sätta stopp på vandalernas framfart. Jag är övertygad om att Cameron har det brittiska folkets stöd i detta. Mot sådant här pöbelbeteende kan man inte ha överseende hur illa de inblandade ungdomarnas sociala situation än ser ut. Ett demokratiskt samhälle kan aldrig acceptera att protesterna tar sig sådana här uttryck.

Idag gav premiärminister David Cameron klart besked till de ansvariga för upploppen: "Det är motbjudande scener som utspelar sig. Folk stjäl, plundrar, vandaliserar och rånar. Det är ren och skär kriminalitet som måste bekämpas. Vi behöver fler poliser, mycket fler poliser på våra gator. De 6000 poliser i London som hittills satts in kommer att vara 16000 ikväll. 450 personer har gripits, vi kan vänta ännu fler gripanden under de kommande dagarna. Jag har ett tydligt meddelande till dem som är skyldiga till de här gärningarna och kriminaliteten. Ni kommer att få känna på lagens fulla kraft. Om ni är gamla nog att begå brotten så är ni gamla nog att ta straffet."

En konduktör/tågvärd kan inte enbart åberopa gällande regler vid ett ingripande. Denne måste även ta i beaktande konsekvenserna som ingripandet kan medföra. SJ:s pressinformatör uppger för tidningen Expressen att det är en brottslig handling att gå på tåget utan att ha biljett. Det må så vara, men det fritar inte konduktören från eget personligt ansvar för sitt agerande.

Också Skånetrafiken (lokaltrafiken) kör med den hårda linjen. Har man inte försett sig med biljett vid resa med pågatågen, straffas man med en avgift på 800 kr. Det går inte att köpa biljett ombord. Även om man är försedd med frikort som berättigar till en dags fritt resande, kan man inte vara säker. Det fick en ung tjej nyligen erfara. När hon visade upp sitt frikort för tågvärden hade tjejen glömt att skrapa rutan för resdagen. Hon tvingades betala straffavgift på 800 kr. Tågvärden förklarade att man ska ha skrapat frikortet innan man går ombord på tåget. Detta för att förhindra tjuvåkning. Hur tjuvåkning är möjlig när alla tåg numera är bemannade med tågvärdar, är för mig en gåta.

Jag får ibland intrycket att en del konduktörer och tågvärdar mera uppträder som poliser än som serviceinriktad tågpersonal. Här skulle jag vilja se en attitydförändring gentemot passagerarna.

Kraven på dem som söker anställning i jobb som innebär kontakt med människor måste skärpas. De som saknar förmåga till empati, och de är fler än man tror vill jag hävda, måste sorteras bort. Dessa ska inte tillåtas förstöra tillvaron för dem de kommer i kontakt med. Den som inte kan möta sin medmänniska med ett leende, ska hålla sig borta från serviceyrken.

En som brukar höra av sig till programmet är Arne Bengtsson, Åby. När programledaren meddelar att Bengtsson står på tur vet man att nu kommer det att bli intressant. Arne Bengtsson är kunnig och en vass debattör. Han har klart för sig om det han debatterar, vill jag påstå. Dessutom är han underhållande. Bengtsson räds inte att ta upp frågor som andra vill sopa under mattan. I gårdagens (25/7) program tog han upp de etablerade politiska partiernas ovilja att diskutera med dem som de anser inte har en värdegrund som stämmer med deras egen. Hade de gjort det, skulle åsikter som de som ledde till vansinnesdådet i Norge få svårare att få fotfäste. En fri och öppen debatt är det bästa vapnet mot galna idéer, hävdar Arne Bengtsson. Jag håller med honom!

Jag begriper inte att folk kan vara så matglada att man struntar i konsekvenserna av för mycket ätande. Inte nog med att kroppen förfulas, den blir även mottaglig för sjukdomar av olika slag. Att tro att sjukvården ska kurera följdverkningarna av frosseriet i mat är en chanstagning som kan kosta individer mer än vad maten smakade. Det omåttliga ätandet är inte värt priset. Vi lever bara en gång och livet kan användas bättre än att man ska riskera sin hälsa vid matbordet.

Mat är förvisso nödvändig för vår överlevnad, men det får vara måtta på födointaget. Jag anser att överätandet är ett större problem än den borgerliga alliansens ensidiga inriktning på jobbskatteavdrag!

Landets medborgare verkar, som jag uppfattat det, inte vara lika övertygade om att bytet ska fällas. I varje fall inte så länge som det saknas bevis på de anklagelser som tas upp i boken Den motvillige monarken verkligen ägt rum. Det som särskilt läggs kungen till last är de ostyrkta uppgifter om att han låtit sig roas på svartklubbar ägda av grovt kriminella individer.

Kungen har i en TT-intervju igår dementerat de här uppgifterna. Jag tvivlar inte ett ögonblick på kungens uppgifter. Jag har svårt att tro att han överhuvudtaget skulle överväga att besöka sådana suspekta klubbar. De som tror på skvallret har nog ingen större tilltro till kungens förståndsgåvor. Att en statschef inte ska fratanisera med kriminella personer är så självklart att man baxnar när media på fullt allvar tror att så kan ha varit fallet.

Vissa uppgifter uppger att det rör sig om privata fester för 40 år sedan, dvs långt innan han var gift och statschef. Det är fester som anordnats av kungens kompisar där dessa inbjudit ”kaffeflickor” för att roa de unga herrarna. Är det detta som åsyftas har i varje fall jag svårt att se att det ska utgöra skäl för att ta heder och ära av kungen idag.

Det har funnits gott om vittnesmål från fas 3-placerade om hur åtgärden fungerar och hur de upplever sin situation. Jag hänvisar till de närmare 1000 kommentarer på det blogginlägg om fas 3 jag skrev för två år sen.

I fas 3 placeras den som varit arbetslös i 750 dagar (300 a-kassedagar och 450 ersättningsdagar i fas 1 och fas 2). 26000 personer finns för närvarande i den här slaveriliknande åtgärden och mångdubbelt fler står i tur att hamna här. Utsikterna att få ett riktigt jobb för den som placerats i fas 3 är mycket liten. Detta har bl.a. Riksrevisionen konstaterat i en rapport till regeringen härom året. Arbetsgivarna vill inte ha fas 3-are. De är brännmärkta som sekunda arbetskraft. Har den arbetslöse inte lyckats få jobb efter 750 dagar måste det vara något fel på vederbörande, resonerar arbetsgivarna.

De tre oppositionspartierna och Sd vill istället att det ska det satsas på aktiva utbildningsinsatser och praktikplatser som leder till riktiga jobb. Det är verkligen på tiden att så sker. Alliansregeringen har utlovat en översyn av Jobb- och utvecklingsgarantin. Det är bedrövligt att det skulle behöva ta flera år innan regeringen beslutat sig för att agera. Nu kan de långtidsarbetslösa börja hoppas!

Förslaget om att byta ut en av våra kristna helgdagar mot Eid har inte tagits väl emot av medborgarna. Svenskarna har sin religion, kultur och traditioner. Detta ska enligt min mening även fortsättningsvis prägla landet. Jag har absolut inget emot att muslimer firar eid-högtiden, men de får göra detta privat.

Jag begriper inte varför man från ledande s-företrädares sida ska komma med sådana här utmanande förslag. Det bidrar i varje fall inte till att förbättra förutsättningarna för en valseger 2014. Förändringar av ett folks traditioner och seder ska inte pådyvlas folket uppifrån. Det är något som får växa fram genom medborgarnas egna ändrade sedvänjor. Sverige må ha religionsfrihet, men vi är fortfarande ett kristet land och är starkt präglad av de kristna traditionerna.

Den kungliga vigseln i Westminster Abbey igår mellan prins William och Catherine Middleton var magnifik. Ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams som förrättade vigseln, betonade i sitt tal till brudparet äktenskapets och familjens värde och makarnas ansvar för varandra. Detta borde framhållas lite mer i vårt eget land, tycker jag. Hela den kyrkliga ceremonin vi bjöds på under vigselakten tilltalade mig.

Stark ställning har monarkin även i Sverige vilket klart framgick ifjor då vår egen kronprinsessa äktade sin Daniel. Skvallret om kungen och hans kaffeflickor har inte nämnvärt ändrat på detta.

S-partiets nye ordförande Håkan Juholt är säkert införstådd med monarkins folkliga stöd i Sverige och kommer troligen inte att driva frågan om monarkins avskaffande. I TV-programmet Agenda för några veckor sedan fick Juholt frågan om monarkins framtid. Han dröjde med svaret en stund och gav sedan ett icke övertygande Ja att den ska avskaffas. Jag tolkar hans svar som ett Nej. Det finns ingen anledning att ändra på rådande förhållanden. Statschefen, dvs kungen, har sedan 1970-talet ingen makt. All politisk makt ligger hos den folkvalde statsministern och någon större önskan om att dela makten med en folkvald president tror jag inte det finns hos partierna. Socialdemokraterna gör därför bäst i att ligga lågt med talet om att avskaffa monarkin.

S-partiets ledartrio ger ett genuint intryck av att vara arbetarföreträdare. Det gör inte de som företräder Nya Arbetarpartiet, särskilt inte Sofia Arkelsten. Blotta anblicken av henne får mig att tänka på persianpäls och juveler, attribut som jag svårligen förknippar med Carin Jämtin.

Det enda som kan hindra s-partiet att återta sina förlorade positioner hos löntagarna är att man håller fast vid den politik man gick till val på 2010. Välstånd skapas genom att medborgarna har arbete och att det ska löna sig att arbeta. Det ska vara s-partiets främsta uppgift att hålla fast vid sin gamla paradgren, full sysselsättning. Resurser till förbättringar – paraplyer för att använda Juholts bildspråk – åt dem som behöver samhällets stöd, får komma genom att fler betalar skatt, inte genom att kräva att löntagarna ska avstå mer av sina inkomster i skatt. Välfärdspolitik behöver nödvändigtvis inte betyda höga skatter. Här måste s-partiet tänka om. Jag tror inte att den nya s-ledningen får några problem med detta.

Jag tror inte att löntagarna vill ha en alltför långtgående utjämningsprojekt om det innebär skattehöjningar för dem. Löntagarna får inte uppfatta Socialdemokraternas politik som ett hinder för sina möjligheter att genom sitt arbete kunna leva ett gott liv.

Jag blev orolig när Juholt på presskonferensen igår talade om regn och paraplyer. Med emfas krävde han mer solidaritet av samhället för att förbättra för utsatta grupper. Visst ska samhället se till att de som befinner sig i konstant regn ska kunna hålla sig någorlunda torra, men kostnaden för paraplyerna bör enligt min mening betalas genom att fler får arbete, inte genom att skatten höjs för löntagarna. Förhoppningsvis var det detta som Juholt menade.

Den som utpekas är partidistriktets ordförande i Stockholms län, Mikael Damberg. Han är förvisso inte mitt förstahandsval. Min kandidat är Sven Erik Österberg. Men, ok, Mikael Damberg kan vara ett bra val som partiordförande. Han betraktas som ”högerman” av partikamraterna. Den positionen intog han även som SSU-ordförande. Det här borgar för att han är verklighetsförankrad i sin samhällssyn och inte påverkad av socialistiskt tankegods som i alltför stor utsträckning omhuldas av s-partiets vänsterfalang.

Det är inte med socialism man vinner dagens väljare. Det visades inte minst av valresultatet 2010. För att få väljarna över på sin sida krävs en politik som appellerar till löntagarna, dvs de som arbetar.

Bland kommentarerna om Baylans avgång framförs tankar på att som partisekreterare utse en vänsterkvinna för att ”komplettera” och ”neutralisera” partiordförandens högerinriktning. Jag avråder för ett sådant omaka ledarteam. Det bäddar för stridigheter. Harmoni i tankegångarna är att rekommendera hos de båda s-ledarna!

Socialförsäkringarna och i sista hand det kommunala försörjningsstödet är det skyddsnät vi byggt upp för att ta oss igenom perioder då vi saknar förmåga att klara vår egen försörjning. Vi har försäkrats oss mot inkomstbortfall under en begränsad tid. Det är således inte fråga om att ekonomisk ersättning ska utgå under en längre tid. Det finns en bortre gräns då försäkringen upphör. Så är det nu och så har det varit tidigare.

A-kassan har en bortre gräns, likaså sjukförsäkringen. Lyckas man inte få ett nytt arbete under a-kassetiden är arbetsgivarna inte särskilt intresserade av att anställa en. Samma förhåller det sig med sjukförsäkringen. Blir man inte helt återställd innan ”stupstocken”, är ens chanser att konkurrera om jobben inte vidare goda. Möjligheterna till egen försörjning för de drabbade har drastiskt försämrats.

Viljan att bistå människor som hamnat i ”utanförskap” är inte så stor som många inom den forna Rödgröna treklövern tycks tro. Det visade inte minst valet 2010 där enbart 20 procent av löntagarna stödde de Rödgrönas solidaritetspolitik.

Finns det alternativ till vänsterns ”bidragspolitik”? Den borgerliga alliansens hårda linje är inte speciellt skonsam mot dem i utanförskap. Det tror jag att medborgarna insett vid det här laget, men något större motstånd mot rådande förhållanden tycks inte finnas hos majoriteten av befolkningen.

Kraftfulla satsningar på utbildning och kompetenshöjning av de arbetslösa är naturligtvis en viktig åtgärd för att rusta dem för arbetslivet, men detta räcker inte. Det viktigaste saknas, nämligen arbetsplatser. Det finns inte jobb åt alla arbetslösa hur välutbildade dessa än är. Att måla upp en ljus bild av att situationen blir väsentligt bättre när 40-talisterna gått i pension, är inte mer än en hägring. De flesta 40-talister har redan gått i pension utan att situationen för de arbetslösa har förbättrats. Det är inte 40-talisternas pensionering som ska ge de arbetslösa jobb. Det krävs en politik som gynnar företagandet i Sverige och en statliga satsning på bl.a. infrastrukturen.

I programmet får vi veta att IKEA sedan 1982 inte längre är ett svenskt företag eftersom företaget numera ägs av den holländska koncernen Ingka Holding BV som i sin tur ägs av stiftelsen Ingka Foundation. Vi får vidare veta att IKEA-varuhusen lämnar 3 procent av all försäljning som provision till en hemlig stiftelse med namn Interogo beläget i skatteparadiset Liechtenstein som Ingvar Kamprad har kontroll över. I denna stiftelse finns för närvarande 100 miljarder.

Jag måste tillstå att jag efter de här avslöjandena har svårt att bli moraliskt indignerad över vad som framkommit. Jag kan inte se något moraliskt förkastligt i IKEAs skatteplanering, laglig dessutom. Inte heller i att Ingvar Kamprad har full kontroll över sitt livsverk. Det är ju trots allt hans företag. Utan honom hade det inte funnits några IKEA-varuhus och inte heller några anställda som kunnat betala inkomstskatt. Den goodwill som IKEA givit Sverige överstiger vida den uteblivna beskattningen av de 3 procenten som går till Interogo. Jag kan inte se någon anledning till att man i Sverige ska klandra honom för det sätt han organiserat ägandet av sitt företag. Han är värd all respekt för vad han åstadkommit!

Jag är övertygad om att Ingvar Kamprad inte hade gjort någon prestigeförlust om han öppet sagt som det är. Svenska folket är stolt över Ingvar Kamprad och det som nu kommit fram förändrar inte detta!

Det finns de som vill se en vänsterman/kvinna på partiledarposten. Det gör däremot inte jag. Jag vill ha en högerman på posten! Min kandidat är landstingsrådet i Stockholms län Ilija Batljan. Han har lyskraft, han har rätt ålder (43 år) och han är inte belastad med det gamla gardet och dess politik. Dessutom är han en man. Jag vill ha en karl på partiledarposten. Han verkar dessutom vara en sympatisk person.

Det som jag anser vara Batljans största fördel är att han har en verklighetsförankrad syn på tillvaron och vad medborgarna vill ha ut av politiken. Batljans politiska kompass pekar åt rätt håll, dvs bort från vänsterfalangens orealistiska och av flertalet medborgare oönskade lösningar. Med Ilija Batljan som partiledare kan Socialdemokraterna återta sina förlorade positioner hos löntagarna. Nu är det bara 22 procent av dem som gillar vår politik.