Det ska tydligen rensas i sortimentet och bli färre produkter. Redan idag får vi betala extra om inte läkaren kryssat i att medicin inte får bytas ut. Jag gillar inte att våra apotek säljs ut.

En vacker Hjälmarsnipa stod uppställd under tak på skolans tomt och en gentleman på 96 år kom fram och berättade om båten och om hur det hade varit att bygga sådana. Han berättade även lite om sitt liv på ett humoristiskt sätt även om att allt inte hade varit så enkelt att leva där med väderberoende transporter och att befolkningsunderlaget inte räcker till nu för att hålla affär och skola. Det finns dock en energi på ön som gör att folk vågar satsa på aktiviteter och affärsverksamhet i mindre skala som drar folk åtminstone sommartid. Det ordnas också guidade turer och det finns ett fint promenadstråk där man passerar några gravfält från förr och vid sidan av vägen genom ön finns vackra stenmurar som mödosamt byggts upp av öborna för att få mera odlingsbar mark. Sjösänkningen av Hjälmaren gjorde att odlingen ökade på de nya strandängarna och Vinön har sedan länge varit känt för sin fina potatis och stora gurkodlingar.

Vid färjeläget fick vi på se några i skyddutrustning vittja bikupor och turligt nog befann vi oss på behörigt avstånd från bina. På sjöturen iakttog vi öar vi sett på ditvägen täckta av vit träck efter skarvarna som huserar där. Några småöar hade skarvarna övergett och där var växtligheten på snabb tillväxt på grund av all näring fåglarna gett. Färjan var fylld av bilar och gångtrafikanter enär många väljer att gå tvärs över Vinön och ha möjlighet att se mer av den rika flora som finns på en ö som har både växtzon två och tre. Man kan se skillnaden i växtlighet tydligt om man går på tvärs över ön. Vi återvände nöjda med dagen till Vingåker och sommaren har i och med denna utflykt fått oss att upptäcka ännu en pärla att besöka i vår närhet. Vinön har en utmärkt hemsida och det finns åtkilligt skrivet om denna vackra ö i Hjälmaren.

Äntligen har vi fått regn, den myckna värmen så tidigt gjorde att det bara knastrade när jag strövade i skogen innan vätan kom. Hu om det skulle börja brinna! Men nu växer det så det knakar både på åkrar, ängar och i skog. Maskrosorna har börjat få vita bollar och småbarnen plockar och blåser bort dem så trädgårdsägare hytter med nävarna åt de små liven. De önskar inte få mera ogräs i sin gräsmatta. Tänk att i Frankrike, i Österrike och i Tyskland har de stora fält där de odlar maskrosor som nyttjas till medicin och sallad! Här plockas bara det gula på blomman till det som ska bli maskrosvin av de som gillar det. Jag har hört att det går åt ett helt badkar för att få ihop till en hel sats vin. Puh, vilket jobb!

Det fejas och städas på balkonger och altaner och högtryckstvätten får göra nytta hos grannen. Balkongbord kläs med ny vaxduk för att hålla ännu ett år och tvättställningarna fylls av ren tvätt hos dem som inte är allergiska mot pollen och kan hänga ute. Bleka kroppar antar en rosaröd nyans och några får säkert ont av solbrännan trots alla varningar om att sola med hög solskyddsfaktor och förstånd. Det är kö till biltvätten vid macken och de allra flesta har bytt till sommardäck. Det vimlar av cyklister och promenerande och det mullrar i kvarteren när MC-folket tar ut sina pärlor. Visst är det härligt!

Förra veckan fick en gumma hjälp av mig med att nysta upp garn hon köpt på härva för hon ska sticka sockar eller tofflor till barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Före jul stod det en kasse till mig från en moster med en tavla, tre böcker och en flätad bordsprydnad i hos grannen. Tavlan, med motiv från mitt första hem, hade min mamma målat till en släktings 70-årsdag och ingen av barnen ville ärva den så jag fick ta den.

En farbror ville ha hjälp med att lägga upp ett par byxor han köpt på secondhand och som mina ögon såg att trä tråden genom ett nålsöga så var snart denna tjänst gjord. Idag har jag lämnat igen en nyckel hos en vän som varit utrikes där jag tagit hand om posten och det tog en god stund att ta del av hennes upplevelser på resan.

Nästa vecka ska jag besöka några före detta arbetskamrater från syfabriken som är på äldreboenden. Det piggar upp dem att få lite andra nyheter än de som media förmedlar. Personalen har inte alltid tid att vara sociala och de uppskattar när de boende får besök.

Det kostar så lite att besöka äldre vänner och kanske kan bara besöket göra gott för dem. Det är också intressant att lyssna till deras berättelser om tider som varit och att vara ett lyssnande öra när alla krämpor avhandlas. De upplever att livet blir lite lättare med ett besök även om det inte blir så ofta.

Några som deltog ikväll var helt nya som medlemmar och dessutom nyinflyttade i kommunen, så de ställde frågor som fick oss mera erfarna att tänka efter hur vi gör. Nästa gång vi träffas blir, när de som har möjlighet, åker till Stockholm för ett studiebesök i riksdagen. Det är trevligt att träffas utan att behöva ta beslut om hur vi ska styra i Vingåker och även att lära känna varandra i andra sammanhang än i politikens värld.

I Västra Sörmland har vi fortfarande en vilja att bedriva ideellt arbete i föreningslivet och det fylls faktiskt på med nya namn även från de yngre årgångarna. Det bådar gott inför framtiden. I flera föreningar skapas det tillfälle till studiecirklar i olika ämnen och i styrelsekunskap. Det skapas även goda möjligheter till gemenskap och nya sociala kontakter. Ofta kombineras föreningstillhörigheten med utflykter som ger ökad förståelse för hembygd och omvärld. Vi skulle nog inte fungera så bra utan våra föreningar som skolar oss att bli medmänniskor.

Idag har jag gjort en utflykt till fjärde storstadsregionen då sonen bor där nu när han studerar. Hans utbildning går mot sitt slut och ännu vet han inte var i världen han hamnar när det är dags att ta ut examen. Dagen före julaftonen hälsade jag på hos dottern med familj och barnbarnen var uppspelta inför julaftonens aktiviteter.

Själv ska jag försöka att få något att göra på halvtid igen när min sjukskrivning går ut för nu är min 50 % sjukersättning beviljad. AF jobbar för högtryck med att få ut så många som möjligt på arbetsmarknaden men tyvärr blir det sällan att någon får tillsvidareanställning efter att bidragstiden löpt ut. Tänk att penningen ska styra och att det är tillåtet för arbetsgivare att ta in nya som de får bidrag för! Men men någon gång måste det väl lossna hos presumtiva arbetsgivare som inte är så beroende av bidrag för att ge någon sysselsättning...!?

Nu ikväll blev jag smått chockad när fotgängare hejdlöst går över gator utan reflexer och på vägkanten vid en lågtrafikerad gata utan trottoarer går folk på fel sida utan reflexer och de blir ibland förgrymmade när jag sätter på helljuset för att upptäcka dem på säkert avstånd.

En reflex är en billig livförsäkring och jag som går varje morgon över några gator till min buss har reflexer dinglande för att synas. Många som står vid landsvägen och väntar på bussen har ficklampa och/eller reflexväst för att inte chauffören ska missa dem. I bilen har jag färska reflexer plus ficklampa liggande i handsfacket för om jag blir ståendes med bilen i mörker kan de behövas.

Detta år hade jag planerat att ha ett helvegetariskt julbord men barn och barnbarn finner sig inte i detta så det blir en kompromiss med favoriter till ungarnas fromma. Något som absolut inte får saknas är julgotterna som helst ska vara hemlagade, men de görs några dagar före jul för att inte fresta för mycket.

I veckan som kommer ska sonen spana in bil då han klarade av att ta körkort nyligen. Han har varit på gång med körkort en gång tidigare men tog, efter påtryckning av kompisar, en intensivkurs för att ha det gjort innan examen nästa år. I platsannonserna kräver de flesta arbetsgivare att man har körkort och ofta krävs att man har egen bil. Jag åker mestadels kollektivt där det går och endast dit det inte går allmänna kommunikationer tar jag en tur med bil.

Darfur är också ett område som behöver stöd så landets befolkning kan börja se fram emot en framtid i fred. Somalia är också ett problemområde och det finns massor av länder fortfarande som är oroshärdar och verkligen behöver vårt stöd.

Millenniemålen är svåra att nå, men framsteg görs i det lilla formatet, inte minst med aktiviteter som hjälper barn och ungdomar att få möjlighet att gå i skola och få ett mål mat.

Rent vatten, för oss en självklarhet, riskerar att orsaka konflikter som vi ännu inte kan föreställa oss vidden av. Miljöproblemen negligeras av makter som bara ser till egen kortsiktig vinning. Vilken framtid vill vi ge våra barn och barnbarn?

Allt kostar lika mycket som förrut eller till och med mera. Mediciner, sjukvårdsbesök, sjukvårdande behandlingar, resor till daglig sysselsättning ska betalas och matkontot krymper än mer när de nya aviserade förändringarna träder ikraft. Restskatter ska betalas och skatteverket är svårflirtat! Lån blir dyrare på grund av orsaker som sker i en annan del av världen. Vi rensar i privatekonomin och drar ner på så kallade onödiga utgifter och samverkar med vänner för att få det hela att gå ihop tills nästa gång det trillar in lite pengar.

Jobb? Inte en chans när villkoren för arbetsgivare som inte är privata inte ännu får del av samma förmåner som de som alliansen vill gynna. Starta eget? Inte ett alternativ när långivare inte lånar ut till folk som inte har fast inkomst och så måste idén bära sig längre än eventuellt starta-eget-bidrag. Byta boende är näst intill omöjligt då det krävs av många fastighetsägare att man har en fast inkomst sedan minst sex månader. Rehabilitering låter bra men man har lite svårt att lita på det. Hur mycket mera måste vi själva betala för det? Inget är gratis!

I Vingåker försöker vi alltid att finnas med när det är aktiviteter i alla delar av kommunen - vi ska ju synas även när det inte är valår! Det är jättenyttigt att språkas vid och höra vad folk tycker och tänker om S-styret i kommunen och om den utarmande politik som alliansen för. Det kommer fram mycket som är väl värt att ta till sig om konsekvenser av dagens politiska händelser och beslut både lokalt, regionalt och på riksplanet. Något som flera nämnde var att vi bör synas och höras mer när något händer - på alla nivåer. Reaktioner av alla de slag efterlyses.

PINTORPAFRUN

I Södermanland på sitt slott Eriksberg
där bodde en änka fru Anna
Som sög sina bönder och torpares märg
och hade av galla en kanna

Hon trätte och svor ifrån morgon till kväll
och nyttjade nageln och näven
Och pigorna finge okristligt med smäll
och spöstuga hade hon även

Där hängde hon bönder och torpare opp
och gav dem på pälsen så svåra
Fru Anna hanterade människokropp
så ögonen måndes att tåra

Hon hetsade hundar på tiggare då
och tog när de skreko för bettet
Bad någon om mat blev hon gulblek och blå

och svor som hon varit från vettet

Hon svälte sitt folk, lät dem äta ur ho
den skällaste välling att grina
Och hade bonden en mjölkande ko
hon drev dem i stallet till sina

Så levde fru Anna, men ryktes basun
om namnet och minnet tog vården
I trakten hon kallades Pintorpafrun
Och Pintorp kallades gården

Vid solens uppgång en morgon hon stod
arbetarnas styrka att tälja
Som vanligt på trappan så arg i sitt blod
som hade hon velat den svälja

För snart en torparegubbe då kom
och genast så började leken
"Gå genast till skogen och se Dig väl om
allt efter den tjockaste eken

Och kommer du inte förr´n dagen är slut
med eken tillbaka till slottet.
Så hel som hon är och med kronan förut
med torpet Du pliktar för brottet"

Bedrövad den gamle till skogen nu gick
och satte sig neder att klaga
Då kom där en dvärg, med en vänlig nick
Den kvidandes hand gick att taga.

Vad sörjer du över? Säg genast ifrån
jag kunde Dig hjälpa kanhända
Och torpar´n berättade, mödornas son
jag olyckan från Dig skall vända

"Här ser du bredvid Dig den tjockaste stam
bland ekar, som finnes i skogen.
Och Erik och Svante nog draga den fram
farväl; - snart fru Anna är mogen.!"

Och gubben tog yxan, försök då stor sak
tre hugg han behövde blott göra.
Och trädet föll ned med ett hiskeligt brak
Och genast sig började röra

När gubben på stammen väl krånglat sig opp
han hörde det flåsa och springa
ty trädet for av med den vildaste fart
men hästar det såg han dock inga.

Med kronan förut som fru Anna befallt
flög trädet mot slottet som vinden
Och med sig i farten det släpade allt
staketet och herregårdsgrinden!

På trappan stod frun, men hon bleknade då
ty hästarna voro bekante:
hon såg dem alléna samt hörde också
ett hånskratt - "Ha knäar Du Svante?"

Ty eken i parken tog mot när den for
och stod för ett ögonblick stilla:
men hästarna vore make och bror
som också i livet gjort illa

Nu skulle man trott att fru Anna blev from
men tvärtom hon blev blott allt värre!
En svartmålad vagn då en afton där kom
och ur steg en svartklädder herre

Han gick in i salen, fru Anna förstod
på stund vem den herr´n månde vara
Och föll hon till fota: " herr djävul var god
och ännu tre somrar mig spara!"

"Omöjligt min nådiga," svarade han
"upplupen är redan din ränta"!
"Tre månar åtminstone, sötaste fan."
Nej genast, ty hästarna vänta."

"Jag måste väl dock få ta med mig min präst?"
"Det får Ni, han tillhör mig redan":
"och även min kammarfru? - "Gör som ni bäst
det finner, men följ mig blott sedan!"

Med frun under armen den svartklädde kom
snart neder i vagnen att stiga.
Och följd utav prästen, som rädd såg sig om
gick kammarfrun, - eljest en piga

"Hopp Erik och Svante", den svarte nu skrek
och vilt de begynte att skena
Då ryste fru Anna och hon vart så blek
som ingen lär henne förmena

De välte dock inte ty vagnen var bred
samt särdeles stor och lätt farlig
"Kourage mina damer, det går med besked
dock är för ert liv jag ansvarig."

Snart hunno de fram till ett lysande slott
utvändigt så härligt att skåda:
"Välkomna", den svarte nu ropade brått
till prästen och damerna båda.

Han förde dem upp i en skimrande sal
helt artigt, den svartklädde sprätten, -
- "Tillåt mig" - så var till fru Anna hans tal
"att tjäna er vid toaletten",

En klädning av grovaste vadmal och grått
hon tvangs att ta på sig, fru Anna
Och skor utav bly, som klämde så gott
men därvid det skulle ej stanna

Av skarpaste stål, tog han därpå en kam
och började håret att ansa.
Så blodet det flöt och sen förde han fram
sin dam att med henne få dansa

Hon valsade ett varv, hon valsade två
i flygande fart så det kändes,
sin guldring hon satte på kammarfrun då
men genast det fingret förbrändes

"Blott ännu en vals", skrek den svartklädde hes
"här duger det inte att mucka!"
Så trådde de valsen - då plötsligt ses
i golvet där öppnas en lucka.

Fru Anna hon störtade anfådd dit ner
en lukt som av svavel man kände
och prästen han följde sin matmoder ner
till jorden blott kammarfrun vände

Från henne man denna berättelse har
Tre år fick på hemväg hon pallra
Men aldrig den käringen gladare var
än när om sin färd hon fick skvallra.

Anm. Visan ur gammalt slottsarkiv, okänd författare.

En dagsutflykt har jag gjort tillsammans med en god vän som drabbades av akut "daladrag". Ingen sommar utan en tur till Dalarna! Resan med tidig start och sen hemkomst innehöll ett besök vid Insjön och en tur runt Siljan med en avstickare till Sollerön. Annars har denna ledighet varit lugnare än vanligt med tillräckligt med sömn och vila från det mesta.

Jag ser fram emot att komma i selen igen med gruppmöten och träffar med partikamrater och sympatisörer och att delta i beslut för kommuninnevånarnas bästa. Jag har läst en del insändare i lokalpressen som kan föranleda åtgärder... men det ska ju gå rätta vägen för att bli rätt! Ingen idé att fatta snabba beslut som inte är förankrade först.

Tänk så många batterier som hamnar i vanliga hushållssopor för att folk inte ser vilken sorts batteri det är. Ibland får man använda förstoringsglas för att läsa texten och vem släpar på ett sådant vid källsorteringsstationen?!. Dolda i leksaker finns det ofta batterier och föräldrar tänker inte alltid på det när leksaken gått sönder och ska kastas...

Det börjar märkas att turistsäsongen startat för Vingåkers gator ståtar med en hel del utlandsskyltade fordon som husbilar och bil med husvagn efter. Cykelsemestrare kommer med varierande storlek på packning och de stannar ofta till i Vingåker för att få något tillagat inombords. Vi har ju en hel del som lockar turister i Vingåker och nyss såg jag några som flyttat från orten komma strosande på Storgatan och kommentera de nya informationsskyltar om tidigare industrier i samhället. Några före detta vingåkrare jag talat med funderar på om de ska flytta hit igen.

Midsommarhelgen gick i lugnets tecken tillsammans med dotterns familj. Jag bakade frallebullar så yngsta barnbarnet fick smak på både deg och färskt bröd. En kortare utflykt gjordes ut till Fiskeboda som ligger vid Hjälmarens strand i grannkommunen Katrineholm. Fiskebodakolonin hade fullt i nästan varje hus och båtfolket hade fullt sjå med att packa inför helgens turer på Hjälmaren.

Det var precis lagom väder med spridda moln på förmiddagen och vartefter dagen gick lyste solen så det glittrade vackert i Hjälmarens vågor. Jag satt häromkvällen och tittade i ett gammalt album på foton från när gäster från Skellefteå på 50-talet fick njuta av de fina stränder som Läppe har. Jag minns fortfarande smaken från päronglassen vi ungar fick efter badet innan vi for hem till Vingåker med bilen som våra gäster for med.

För några år sedan åkte Vingåkers S-förening på utflykt till ön Valen med en turbåt som utgick från Fiskeboda. Vi hade en trevlig dag med en av lokalbefolkningen som god berättare av öns historia från fordom till nu. Öarna i Hjälmaren påminner om senaste istiden och har ett klimat som är zon två och ibland zon tre och har därför en något annorlunda flora. När S-föreningen hade ett idémöte i våras kom önskemål om att besöka den största ön, Vinön, som har en alldeles särkilt vacker natur och även har fornlämningar som är värda att se. Vi får väl se vad S-föreningen hittar på?

I morgon kväll ska vi ha avslutningsträff hos en av våra kamrater i Österåker i utkanten av kommunen och jag hoppas på bra väder så vi slipper att sitta i växthuset, som nog rymmer cirka tjugo personer.

Häromkvällen fick vi information om ansvarskommitténs arbete och om hur tankarna går om hur Sverige ska delas in i fyra till nio regioner. Hur många det blir återstår att se!!! Nu har olika myndigheter delat in vårt land efter eget skön och det ställer till problem. Det behövs något nytt som fungerar men tankarna går isär om hur det ska göras. Remisstiden går snart ut och sedan återstår det ett mastodontarbete för att ena olika viljor om vart vi ska tillhöra. Spännande att se vartåt det lutar! I våra trakter är det än så länge någorlunda enighet om regiontillhörighet, men än återstår det att övertyga flera om att våra tankar är bästa lösningen för Sörmland.

Jag själv gillar att läsa protokoll från förr. Tänk vilka vackra dokument med handskrift som fanns innan vi började med skrivmaskiner och datorer! Handstilarna skiljer sig åt men det märks att de som skrev ansträngde sig att skriva tydligt och rättstavat. Idag kan knappast våra unga läsa ett vanligt handskrivet brev från en äldre släkting. Skrivstilen de lärt idag i skolan hinner aldrig bli så driven att de får flyt på stilen. Det blir mer sällsynt att få ett handskrivet brev idag, oftast blir det bara ett vykort och ibland är det så ordnat att texten är förtryckt och kräver bara underskrift och rätt adress.

Det är verkligen bra med våra Café Rosen, som vi nu har en gång per månad, där vi ibland bjuder in föreläsare i olika ämnen vi vill veta mera om. Diskuterandet efteråt fortsätter ibland ute på gården till vårt föreningshus och vårt tänkande utvecklas i att ta reda på mer om vad som händer runt omkring i Sverige och i världen. Världen är inte bara det som sker lokalt utan det som händer globalt! Folkbildningen är inte ute än och det funkar bra att locka folk med fika och snack om företeelser på begriplig nivå.

Idag har vi alla som är arbetslösa, sjuka eller med sjukersättning och/eller i rehabiliteringsfas efter vård fått en åthutning som heter duga. Allt petas det i för tydligen ska alla slags "bidrag" krympas ned till miniminivåer. Att finna sig i det eller protestera, är frågan!

Annars försöker jag få ihop det vardagliga och snart är måttet rågat vad gäller att stå ut med orättvisor.

Livet är ett evigt pusslande och turligt nog har jag vänner som får en att se ljuspunkter trots allt. Solen skiner och de första modiga björkarna har vågat slå ut sina musöron och nysningar hörs från många i min närhet. Dags att uppdatera allergimedicinförrådet innan mina "vänner" maskrosorna blommar. Det kommer bättre tider!

Jag källsorterar och tar med till återvinningsstationen och glädjande nog ser jag numera flera som tidigare sagt att det är för jobbigt att gå eller åka ned med sina förpackningar. Vi handlar flera gånger per vecka och det ska väl inte vara så svårt att ta med förpackningar till rätt ställe, de väger lättare än varorna vi släpat hem!

Ibland ser vi skyltar som säger: Lämna denna lokal som du vill finna den! Men jag fick höra en hårresande historia om en stor grupp människor som samlats i en lokal för att ta ett viktigt beslut. Det tog en god stund att rensa lokalen från papper och skräp som slängts på golv !!! och lämnats kvar på bord. Det handlade om vuxna människor som borde veta bättre var papperskorgar finns och vad de ska användas till. Förskolebarn får tidigt lära sig att plocka upp och i sin iver kan de driva sina föräldrar till vansinne med sin nitiska gärning att lägga skräp där det hör hemma vid promenaden till och från förskolan.

Nästan varje dag klagas det på att kommunen inte städat och sopat upp skräp och de tänker inte på att det till syvende och sist är vi alla som är ansvariga för att det ser skräpigt ut. "Det som gömts i snö kommer upp i tö" är sant. På våra skolor brukar det anordnas städdag och det brukar ge till resultat att ungdomarna faktiskt böjer sig ned och tar upp det de tappat och börjar säga till kompisar som skräpar ner.

I Vingåker finns det flera matställen och numera plockas skräpet upp varje kväll. Det är värre på orter som har snabbmatställen där folk tar med maten och för att bli av med förpackningen kastar de ifrån sig den på parkeringar och bakgator. Irriterande!

En populär plats är soptippen och vingåkrare nästan stämmer träff där för att göra sig av med sånt som tagit upp för stor plats i garage, förråd och bodar. Det är alltid trevlig personal där som gärna hjälper till att tala om var man ska placera skräpet. Extra glädjande är att glödlampsbehållaren fylls på så att sådana förbrukningsvaror slipper att hamna i de vanliga soporna.

Huvudet är fyllt av tankar och idéer med diverse lösningar på vardagsproblem jag får ta del av. Det blir en tuff tid med anpassning för att hitta möjligheter att knyta ihop det. Jag är rädd för att det hinner hända lite för mycket som i förlängningen är svårt att överblicka och göra något åt det sedan.

Nu händer det mycket. Många "sanningar" ventileras och i framtidens perspektiv få de ett annat värde. Jag får vänja mig vid att bortse från vinklingar och se människor bakom orden och bilderna. Åsikter om vad som sker och har skett har vi ju alla och vi behöver lite till mans ventiler för att lätta på frustrationer. Min ventil är naturen och där kan jag strosa omkring och se spår från människor från flydda da´r. Obs! Det som skrivs i vatten försvinner övrigt är till för framtida arkeologer.....

Denna vår händer det mycket när det ska väljas en ny S-partiledare och en stor del av oss arbetslösa får sänkt ersättning och större behov av stöd från samhället. Jag gillar inte detta läge och att knappt ha råd till att resa med buss till åtgärd som arbetsförmedling bestämt blir inte lättare efter denna sänkning. Det blir tufft men stridsviljan ökar med motståndet vi får nu när den framröstade regeringen ska införa förmåner för de egna.........

Ja, så här kan jag spåna om de närmaste fyra åren och om tider vi haft, ni får tolka det som ni vill.

Igår var det skyltsöndag i Vingåker och S hade satt upp sitt mörkröda partytält, ställt upp bord och dukat fram lotterisnurran med varuvinster, värmt glögg och hällt upp i termos och ställt fram en stor burk med pepparkakor. Det var rykande åtgång på allt och när vinsterna gått ut sålde vi tjuganlotter. Några i gruppen hade tomteluvor och en fin tomtemor hade vi också som blev övertalad att följa med i tomteparaden som avslutade skyltsöndagen. Stämningen var god och många, många stannade till vid vårt tält och pratade om Vingåker och att S återigen kan påverka utvecklingen i Vingåker.

I torsdags hade arbetarkommunen möte i Vingåkers folkpark där vi bestämde vilka av många villiga som ska vara med i nämnder och styrelser och andra uppdrag. Det blev sluten omröstning i många fall och rösträknarna hade fullt sjå att räkna ihop. Det blev tillfälle till många goda samtal med kamraterna vid ajourneringarna för sammanräkning och trots att kvällen blev sen kändes det att nu blir vi ett bra gäng som har mycket att ta igen efter fyra år i opposition.

Jag upplever att vi har blivit mer eniga under tiden i opposition och vi har varit så många ibland på medlemsmötena att vår lokal i föreningshuset knappt har räckt till. Det känns fint att få vara med och att ha blivit nominerad och i vissa fall vald.

Klockan stod på ringning 05.30. Kaffebryggaren sattes på och ett par mackor breddes med för dagen ostskivor med paprika på. 06.45 kom skjutsen och det bar iväg till hyreshuset där pensionären som vill ha tvätthjälp bor. Tvätten bars ner till tvättstugan i en stor väska, sonen hade sagt till pappan att det är smartare att bära tvätt i väska än i tvättkorg eller kassar. Det lyser inte så dant om vad man ska syssla med då! Jaha, dags att läsa bruksanvisning med glasögon på och bläddra fram rätt avsnitt som handlar om hur man öppnar luckan på detta moderna underverk. Aha, så gör man och där fyller man på med tvättmedel för huvudtvätt, konstigt ord!, och i ett litet hål fyller man på med sköljmedel. Sortering av mörkt och ljust och så ladda in i tvättmaskinerna och stänga luckorna. Programvredet vrids till rätt siffra för tvätt utan förtvätt. Startknappen? Jo, den fungerar om man sätter på strömbrytaren på väggen. Hur lång tid tar det innan maskinen gått färdigt? Det står cirka 40 minuter så det blir lagom att gå upp till lägenheten och se på nyheterna och dagens väderutsikter.

Det ljusnar fort men månen visar sig på himlen ändå och det ser ut att bli en härlig dag som egentligen bättre lämpar sig för promenad än tvätt. Nja, kanske det finns ork till det också framåt dan! Strax före åtta går vi ner till tvättstugan igen och det är ett himla oväsen enär tvättmaskinerna centrifugerar med högt varvtal. Det finns en knapp för att öppna luckan och tvätten är så gott som torr och en kort palaver sker om torktumlaren ska användas eller om det blir armar uppåt sträck i torkrummet. Tumlare sliter ut kläderna, säger pensionären så det blir en stunds gympa när kläderna hänges upp. Hur länge måste fläkten vara igång för att få torra kläder innan tvättiden gått ut? Ungefär fyra timmar räcker nog, men för säkerhets skull ska torrheten kollas när tre timmar gått. Tvättmedelskopparna görs rena från tvättmedels- och sköljmedelsrester, maskinerna torkas av och golvet svabbas. Pensionären bjuder på förmiddagsfika och teven underhåller med det som kabelvisionen erbjuder i hyreshuset. Fråga: Vill du äta lunch här? Jotack, det skulle smaka bra. Potatis skalas och lök och tomater hackas, falukorv skivas upp och skärs i ännu mindre bitar för nu ska det bjus på korv stroganoff. Mmmm, jättegott, det var länge sedan man blev så furstligt serverad!

Dags att kolla tvätten. Så gott som torr och nu plockas den ner och tas in i mangelrummet. Mangel á la stenkross törs jag mig inte på så det blir till att utnyttja lakanssträckaren och släta ut så gott som det går. Det finns inget eluttag för strykjärn så strykning av dukar får ske i lägenheten. Kläderna vikes så de är färdiga för byrå och skåp och sådant som ska upp på galgar läggs överst i väskan för att inte skrynklas när de bärs upp till lägenheten. Städning av golv i torkrum och mangelrum trots att bara bänken utnyttjats i mangelrummet. Det var tydligen ett tag sedan det sopades för skyffeln blir full av dammråttor trots att en skylt på dörren uppmanade användare att städa efter sig. Men, men, kläder dammar och luggar av sig och alla är inte noga! Pensionären var lite rädd att någon granne skulle komma och kolla om han klarade av att tvätta. Nu känner pensionären sig lite säkrare inför nästa dust med byken och tror att han klarar av detta själv.

Jag blev totalt slut av att vara med denna morgon och jag är tacksam att jag lärt mig att sköta tvätt sedan barnsben. Förr behövde aldrig pojkar lära sig sånt. Mina ungar har fått vara med sedan tidiga år i tvättstugan och lärt sig att sortera och tvätta utan att vittvätten blir rosa av en röd socka.

Millenniemålen är åtta mål som

1. vill halvera världens fattigdom och hunger

2. vill att alla barn ska få gå i grundskola

3. vill öka jämställdheten och förbättra kvinnors ställning

4. vill minska barnadödligheten

5. vill minska mödradödligheten

6. vill stoppa spridningen av HIV/AIDS och andra sjukdomar

7. vill säkertälla en miljömässig hållbar utveckling

8. vill öka samarbetet kring bistånd, handel och skuldavskrivningar

I Katrineholms/Vingåkers FN-förening samlar vi sedan några år in pengar till FN-projektet "Röj-en-mina" och föreningen har adopterat en by i Bosnien. Nu har vi besökt byn Podzeplje och det finns fortfarande stora områden i byn och runt byn som inte är röjda ännu. Många hus är i ruiner och det är förenat med livsfara att gå ut i skogen för att samla ved och plocka svamp. Byn har fått skolan uppbyggd igen med hjälp av pengar från USA men barnen kan ännu inte gå i skolan där, för det finns områden runt skolan som inte kan utnyttjas på grund av minor. Den halva av byn som är färdigröjd har börjat att byggas upp igen av återflyttare. Att röja en kvadratmeter kostar cirka en tia men är väl värt sitt pris då byborna åter kan utnyttja betesmark och börja odla igen. Det är ett tidsödande arbete att röja minor då Bosnien är ett bergsland. Mycket av arbetet sker manuellt i sluttningarna där minröjare i full skyddsutrustning kryper fram och gör gångar som är "säkra" och hundar söker sedan av områdena mellan gångarna. I slät terräng kan minröjarmaskiner användas, men sådan terräng är sällsynt i Bosnien. Många bybor litar inte riktigt på att ett fält eller område är säkert då minor kan komma upp som stenarna i våra svenska åkrar efter vinterns kyla.

Kurser och studiebesök är utvecklande. Nu i helgen har jag tillbringat två dagar på Åsa folkhögskola för att lära mig mera om FN:s millenniemål. Första dagen gick åt till att gå igenom vad de är globalt och andra dagen ägnades åt till att gå igenom vad vi kan göra lokalt genom att informera om FN:s arbete som sker överallt i före detta oroshärdar. Det finns mycket att göra inte minst genom att minska ner på alkoholförbrukningen både i Sverige och annorstädes. Dagens alkoholtillverkare har stenhårda säljkampanjer i u-länder och det gör inte situationen bättre för befolkningarna som egentligen behöver hjälp till självhjälp istället för detta.

Nu packar jag en liten resväska för att göra ett studiebesök för att lära mig mer om minröjning. FN-förbundet arbetar mycket aktivt via lokala föreningar som samlar in pengar för att få medel till att röja minfält och även jag har stått med insamlingsbössa i Vingåker och samlat in slantar som kommit till nytta för mindrabbade områden. Sverige har bidragit med kunskaper i minröjningsarbetet och kommer så att göra, för minfält är det gott om. Jag minns när jag var på studieresa i grannlandet Polen på sjuttio- och nittiotalet att vi blev tillsagda att inte gå ut i vissa skogar för det finns minor kvar sedan världskrigen. Ännu idag händer det att bönder omkommer i Frankrike på grund av kvarvarande minor sedan krigen. Ingen vet hur många minor som lagts ut i världen och hjälpen behövs.

Det var inte helt oväntat att Göran Persson vill avgå i vår efter detta valresultat. Jag önskar att han, trots förlusten, ser sin framtid och sin gärning i ett ljust skimmer! Han har gjort otroligt mycket för Sverige och vårt anseende utomlands. Tyvärr har svenska folket kort minne om hur det var när han for land och rike kring för att få Sverige på fötter igen. Det har nog inte varit lätt att styra i minoritet med kompromissande hit och dit. Men, men, vi lever inte på minnen utan tar lärdom av detta inför nästa val.

Det är bra att intresset är så stort för lokala frågor och nästan överallt ute i kommunen diskuteras det vilt om PUFF klarat sitt uppdrag eller om socialdemokraterna är ett bättre alternativ.

Jag var igår på utbildning för att kunna vara röstmottagare på valdagen och det är en hel del som är nytt. Det gäller att läsa på ordentligt om hur det ska gå till och inte gå efter gamla rutiner. Här i kommunen verkar en del politiker och medlemmar ur PUFF-alliansens led inte tycka att det är ett viktigt uppdrag så reserverna lär få vara beredda på att hoppa in och kanske får även en del av kommunens tjänstemän ställa upp. Trist, men kanske ett symtom på att allt inte har fungerat i samarbetet i PUFF. Hur ska de då kunna tänka sig att fortsätta att styra Vingåker när inte ens detta uppdrag är viktigt?

Måndag kväll klockan 21.00 sänds ett mycket angeläget program på TV 4. Jag hoppas att så många som möjligt ser det och begrundar! Jag har vänner som lever i stor oro och en del av dem har skyddade adresser. Tyvärr är det ändå allt för lätt att plocka fram uppgifter om var de vistas via en del sidor på Internet och via offentliga handlingar. Jag gjorde ett test med en väns namn där adressen ska vara säkrad och efter fyra minuters sökande fick jag lätt fram var denne person fanns. När personen kontaktade mig berättade jag hur jag gått till väga och nu är tryggheten för denne i annat land.

Förra veckan var jag och många ur fullmäktigegruppen på ett studiebesök som LRF anordnat hos en bonde på gården Dal i Marsjö strax söder om Vingåker. Samtliga lokala partier var med. Efteråt ordades det mycket om villkor för de som ser till att vi får mat på borden. Det finns ännu mer att göra på den fronten, men till syvende och sist hänger det på hur vi som konsumenter agerar när vi tillhandlar oss deras varor. Att vara en medveten konsument är A och O! Heja COOP som skyltar upp var varorna kommer ifrån! Företagare har det jobbigt med det administrativa oberoende av vilket område de är verksamma i, men lantbruket styrs av fler regler och har inspektioner från flera håll.

Sommaren har också inneburit besök från när och fjärran. Mest glädjande var när min fosterbror med elvaårig dotter kom hit. De bor i Spanien och tösen pratade bara spanska men det gick bra att göra sig förstådd ändå. Hon lovade att lära sig engelska till nästa besök så att det underlättar samtal. Tösen gillade att handarbeta så hon fick en stickdocka av mig och så tillbringade vi en stund vid pianot där jag kvickt lärde henne ett par enkla låtar. Hemma spelar hon flöjt och hon spelade en kort trudelutt på husets dito. Hennes sångröst var god också men hon tordes inte sjunga om vi tittade på henne.

Jag i vattnartagen

Ibland får även gravar där växterna hota att torka bort vatten. När mitt äldsta barnbarn var yngre vägrade han att gå närmast gravstenarna, för tänk om något skulle hända!

Apropå blåbär. De har fått ge namn åt folk med mindre vetande. Varje morgon lyssnar jag på de kommentarer som politiker ger på reportrars frågor i Visby och morgonens politiker var inte så sällsynt i sina svar. Skönt att denna politikerpresentation snart är över för denna gång.

Det märks att semesterperioderna börjat men än är det möten kvar trots detta. Kvällarna tillbringas med inläsning av handlingar för viktiga ärenden. Politiken i Vingåker lär inte ta semester, för det är massor att ta itu med för oss i S. De senaste åren har energin fått läggas på att hänga med i alla turer i den lokala PUFF-alliansens beslut som förändrats mycket snabbt titt som tätt. Var finns långsiktigheten? Varför redovisar inte alla partier i PUFF var de står i olika frågor, inte minst när det rör kommunens ekonomi?

Smolk i bägarna är att flera fack ännu inte fått in i sina avtal hur det ska vara med ersättning eller om det är arbete som gäller. Gårdagen ställde också till det för en del. Hos några arbetsgivare gällde annandag pingst med helgersättning och hos andra arbetslinjen och ville någon vara ledig blev det till att ta ut en semesterdag eller annan ledighet för klämdagen. Jag kan tänka mig att försäkringskassan nog fick en del extra att göra!

Det var bättre förr när det bara var svenska flaggans dag. Men som den gode Herman sa i morgonens TV, Grattis till er alla, för om vi ska fira så ska det väl vara att Sverige någon gång måste ha födelsedag!

Igår kväll hade vi ett mycket intressant möte i valledningsgruppen där så gott som alla aktiviteter inför valet sattes på pränt. Vi ska synas och även höras i bygden och alla ska engageras inom sina områden. Valtröjorna har anlänt och de blev verkligen snygga med tryck.

I helgen var jag nere i Vimmerby och fick lära mig massor om FN:s millenniemål och det kommer att ta tid att smälta. Fortsättningskursen är i höst och då ska det ha hänt en hel del med dessa mål, hoppas jag. Vi är på god väg men rätta viljan finns inte överallt.

Nu ska jag fixa tandborstningen, det är svårt med vänstern men jag fixar nog det också!

Huset jag bor i har fått intresserade att komma på visning igen, nu i bättre väder än snö. Kanske snart dags att söka sig ett annat boende!

Vägarna börjar bli farbara igen, dock är det mindre vägnätet gungigt och groparna i vägbanan är djupare än vanligt efter vintern.

Jag har varit på årsmöten både i S-föreningen, arbetarkommunen, FN-föreningen och i lokalkommittén för nationaldagen. Det är förändringar på gång överallt och det är nyttigt med föryngring.

Förra veckan fick jag brev om en praktik som eventuellt kan leda till ett plusjobb och nu ser jag med förväntan fram emot det. Alltså tö även i min vardag. Det finns massor som behöver uträttas både här och där men plusjobben ska inte ta bort jobb för någon annan. Tur att vi har facken som bevakar detta!

På torsdag har vi årsmöte i arbetarkommunen och det ska bli intressant att se om valberedningens förslag vinner gehör. I opposition har vi varit aktiva på fler sätt än tidigare och under perioden har kvinnoklubben återuppstått. Det märks att vi fått flera aktiva i politiken i Vingåker och det är alltid bra med fler forum för debatt. Alltså är det tö på (S) uppfart inför valet i höst även i vår arbetarkommun.

Numera behöver vi inte så mycket arbetskraft utifrån men på syfabriken här, utflyttad till annat land, hade vi folk från nästan trettio nationer ett tag. Det gällde att kunna göra sig förstådd när de skulle läras upp. Ibland blev jag hembjuden till arbetskamrater som bjöd på sin kultur och jag följde med dem ut i blåbärs- och svampskogen och visade dem hur man beter sig i allemansrättens Sverige. Idag har de flesta flyttat från orten och kommer bara hit till Vingåker någon gång om året för att visa sina barnbarn var de hamnade först i sitt nya land. Fabriken är numera ett populärt Factory Outlet som byggs ut för att kunna ta emot fler klädsugna kunder.

De stora arbetsplatsernas tid verkar vara över och numera satsas det på småföretagande inom tjänstesektorn, men till min glädje är det stor efterfrågan på riktigt hantverkskunnande igen.