För ett par dagar sedan hade ungefär 979 263 av ca 7 miljoner väljare redan förtidsröstat. Vid motsvarande tidpunkt valet 2006 hade nästan 768 696 personer förtidsröstat. Det kan tyda på ett ganska bra valdeltagande och det om något vore en seger för demokratin.

Vad många däremot inte vet, är att även om man förtidsröstat så kan man ändra sig och ångerrösta i sin vallokal på valdagen. Personalen i vallokalen är väl förtrogna med vad som gäller. Känner Du att Du inte gjorde ett riktigt val, utan att Du ångrar Dig och skulle vilja göra om det så har Du alltså rätt att rösta igen.

Självklart gäller det givetvis även om Du skulle vilja rösta blankt – precis som många av oss socialdemokrater kommer att göra i kommunvalet i Vingåker. Vi röstar precis som vanligt på (S) i riksdags- och landstingsvalet, men röstar blankt i kommunvalet i Vingåker.

Det är en naturlig reaktion på det faktum att (S) i Vingåker för bara drygt ett år sedan bröt ett av de tydligaste och viktigaste vallöftena inför valet 2006. Vi hade lovat att inga skolor på landsbygden skulle läggas ner och trots detta stängdes två skolor redan hösten 2009.

Självklart vill vi kunna rösta på (S) även i ett kommunval, men i årets val väljer många av oss att rösta blankt – inte valskolka eller rösta på något annat parti, utan helt enkelt bara rösta blank (blanka valsedlar finns utlagda i vallokalerna).

Vi hoppas att det ska vara en effektfull markering, som gör att vi inom partiet kan åstadkomma en förändring, förbättring och förädling av den lokala socialdemokratiska politiken, attityden, debatten och dialogen. Vi hoppas att de som initierade och drev frågan om skolnedläggelserna inser att det inte är förenligt med socialdemokratisk heder och moral att svika givna vallöften. Vi förutsätter att de träder åt sidan och lämnar plats åt nya krafter, som bättre kan återvinna förtroende och respekt för partiet i Vingåker.

Årets val kom tyvärr aldrig att handla om ideologier och politiska visioner. Om vi väljare är tydligare med våra krav och förväntningar på våra politiker. Och våra politiker är mer självkritiska och insiktsfulla, så kanske valet 2014 kan komma att bli ett val mellan ideologier och visioner för tillväxt och utveckling.
Låt oss hoppas på det!

Lars Knapasjö (S)

Det är sällan jag fått så många negativa reaktioner – från påhittade namn och anonyma avsändare – som efter det att jag presenterade mina tankegångar om varför man ska rösta blankt i kommunvalet i Vingåker.

Samtidigt har det nog aldrig hänt att så många har kontaktat mig för att tala om att de håller med och sympatiserar med mina funderingar. Det ringer och sms:ar både skolelever och pensionärer – alla för att tala om att de tycker att jag har rätt.

Vad handlar det då om? Jo, min bestämda uppfattning är att vi alla – så många som möjligt – ska rösta S i riksdags- och landstingsvalet. Där har vi både i opposition och i majoritetsställning gjort bra ifrån oss och visat att vi har vägar som skapar ökad välfärd och fler jobb.

En rödgrön regering med landets första kvinnliga statsminister kan och kommer att bli den kick som vårt land behöver för att lämna lågkonjunkturen bakom sig och med full kraft ta sig an den kommande högkonjunkturen. Medan Alliansen vill värna om de redan välbeställda, vill vi utjämna klyftorna, öka jämställdheten och skapa trygghet och framtid för alla de som vill något här i livet – från den arbetslösa tonåringen till den friställda mannen/kvinnan på 50+.

Det var det om riksdags- och landstingsvalet. I kommunvalet är vi många som inte vet hur vi ska rösta. Vi är många, väldigt många som känner olust inför det sätt som vi sossar använde, när vi ville lägga ner två, ja nästan tre, skolor på landsbygden och därmed svika ett kristallkalrt vallöfte. Vi minns de upprörda diskussionerna på Arbetarekommunens medlemsmöten, vi minns hoten om tvångsförvaltning och raljerandet om ta skitiga beslut och att folk kommer att glömma före valet (det som vi ska ha just nu).

Det var en knapp, men tydlig majoritet i Arbetarekommunen som gick på linjen om skolnedläggelser, men vi var många som reserverade oss – även skriftligt.
Nu fattades beslut på rekordkort tid, med kommunala termer mätt, att lägga ner skolorna i Österåker och Baggetorp. Skolan i Högsjö skulle också enligt planerna läggas ner, men av taktiska skäl sköts beslutet på framtiden - till efter valet.

Under hela den gångna mandatperioden har vi socialdemokrater varit i majoritet i kommunen och med andra ord kunnat fatta vilka beslut vi ville. Att under sådana omständigheter svika egna och otvetydigt klara vallöften är och kommer alltid att vara oförlåtligt. Det fanns inte ens ekonomiska skäl till att ta beslutet. Beslutet att lägga ner skolorna var ett svek mot väljarna och ett sätt att visa maktfullkomlighet och totalt likgiltighet mot de som gett oss företroendet att ha majoritetsmakten i kommunen.

Att rösta blankt i årets kommunvalet i Vingåker, handlar om heder och moral. Att stå upp för sina personliga övertygelser och våga vägra att acceptera andras svek i frågor som vi gemensamt varit överens om.

I Astrid Lindgrens bok om Bröderna Lejonhjärta finns en strof som lyder; Det finns saker man måste göra annars är man bara en liten lort.

Att rösta blankt är det enda sättet att agera för att inte bli en liten lort. Det handlar om heder och moral.

Lars Knapasjö (S)

Thommy,

Jag och många med mig högaktar Dig för Ditt hängivna arbete och Ditt helhjärtade engagemang. Av de som har bestämt sig för att rösta (S) - inte bara i riksdags- och landstingsvalet, utan även i kommunvalet, så hoppas jag att en majoritet av dem kryssar Thommy Gustafsson.

Jag skulle ha gjort det, om det inte var för att jag väljer att rösta blankt och det gör jag för att jag inte kan acceptera att så många av de som drev igenom beslutet om skolnedläggelserna och sveket mot våra viktiga vallöften i förra valet, står kvar på fullmäktigelistan som om inget hänt.

Om man har egen majoritet - som vi sossar har/hade under mandatperioden - är det inte bara obegripligt, utan oförlåtligt att då bryta ett av sina tydligaste vallöften och på rekordtid genomför en snabbnedläggelse av två - nästan tre - skolor utanför centralorten.

Det handlade inte - i det korta perspektivet - om lokaler eller pedagogik eller ekonomi. Det handlade om simpel, illaluktande och ynklig strategi - att försöka se till att vi inte skulle diskutera landsbygdsfrågor och skolor under den här valrörelsen. Nu blev det faktiskt tvärtom ...

Men var har Vingåkers-sossarna hållit hus under valrörelsen. Man har poppat upp som gubben-i-lådan några gånger, men inte drivit någon debatt eller fört fram några konkreta valfrågor.

Socialdemokratin i Vingåker är värd personer som Thommy Gustafsson - kryssa honom. Men stanna inte hemma från valet eller rösta på ett annat parti, om Du inte kan med det socialdemokratiska skol-sveket .... Då ska Du gå och rösta blankt. Lägga en helt blank kommunvalsedel (finns i vallokalen) i valkuvertet och klistra igen det.

Kom ihåg att varje blank röst är en proteströst mot den socialdemokratiska ledningen för deras agerande under mandatperioden. Det är ett sätt att inte ge dem ansvarsfrihet, helt enkelt ....

Lars Knapasjö (S)

Så här är det; i riksdags- och landstingsvalet ska vi rösta S, eftersom en rödgrön regering kommer att stärka och förbättra välfärden, trygga framtiden för barn och gamla och skapa förutsättningar för fler jobb åt fler invånare. Så Rösta S … det är det som gäller.

Men om Du i kommunvalet i Vingåker tvekar att rösta på S och funderar på att rösta på något annat parti eller inte rösta alls; visa vad Du tycker och Rösta Blankt!

Att rösta blankt i Vingåkers kommunval betyder att Du inte sviker partiet och lägger Din röst någon annanstans. Att rösta blankt betyder att Du visar att Du är missnöjd med den nuvarande lokala partiledningen och att Du som socialdemokrat inte kan acceptera att man hur som helst sviker givna och tydliga vallöften.

Att Rösta blankt i kommunvalet i Vingåker blir en klar och tydlig signal till vår egen partiledning, att de inte lyssnat på oss, inte förstått utan att de agerat på ett sätt som vi vanliga sossar inte accepterar. Vi vill att man ska lyssna på folket, skapa en dialog med människorna ute i verkligheten och tillsammans med dem bygga än bättre förutsättningar för att leva, bo och verka i Vingåker.

Nu handlar det om att den lokala eliten dikterar villkoren för den breda massan i Vingåker. Tänk om, tänk rätt … det är hög tid för det.
Men kan man inte kryssa rätt person för att få en förändring? Teoretiskt sett, men inte i Vingåker. Minns valet år 2002 – då var vi 255 personer som kryssade Caroline Helmersson Olsson och ville se henne som vårt första namn och S-ledare i kommunen. Viking Jonsson fick bara 166 kryss – Caroline fick alltså 54% fler personröster än Viking, men vem tror ni satt kvar som kommunstyrelsens ordförande och chefsosse i kommunen; rätt Viking Jonsson.

Trots att väljarna nästan övertydligt ville ha Caroline, så bestämde sig partiledningen för att strunta i det och sätta henne på undantag och låta Viking sitta i orubbat bo.

Det ska sägas, att tittar man på personkryssen i det valet kan man konstatera att S på intet sätt låtit det påverka sitt nomineringsarbete. Att kryssa blev och blir alltså bara en värdelös symbolhandling.

Att rösta blankt blir ett sätt att visa att man inte acceptera det sätt som politiken bedrivs från den lokala S-ledningen.

Rösta på den röd/gröna konstellationen för att rädda landets välfärd, ekonomi och framtid, men i kommunvalet Rösta Blankt istället för att rösta S, för att ändra den bestående maktstrukturen och hjälpa till att få en socialdemokrati som står för de ärliga och äkta grundvärderingar, som värna om individen och om kollektivets välfärd före sina egna intressen.

Rösta S i riksdags- och landstingsvalet; rösta blankt i kommunvalet!

Lars Knapasjö (S)

Nu får det vara nog!
Det är rubriken på en smått ologisk och totalt patetisk insändare av Anneli Bengtsson, som egentligen går ut på att det kvittar om (S) är i majoritet eller inte efter valet för det är ändå regeringen som avgör den lokala politiken.
Och utan en (S)-regering går det inte att göra något bra för Vingåker.

Jag håller med om att vi behöver och ska göra allt vad vi kan för att få till en rödgrön regering efter valet, men oavsett utgången av riksdagsvalet - måste vi har ett politiskt styre i Vingåker som tar ansvar, har ambitioner, moral och respekt för väljarna och för varför de fått sina uppdrag.

Under den gångna mandatperiod har (S)-majoriteten visat att de inte varit uppgiften vuxen - det är därför vi röstar blankt istället för att rösta på ett annat parti eller röstskola.

Nu får det vara nog ... nu måste det ta slut!
Och då handlar det inte om Bengtssons populistiska insändare, utan om det verkliga livet.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2122248/kommunchef-fick-lamna-jobbet-for-gammalt-mord

År 1985 gick en man ett mord på sin flickvän. Han greps och dömdes till ett långt fängelsestraff som han avtjänade i kanske 10-12 år. Teoretiskt sett blev han fri i mitten av eller slutet av 1990-talet.

Sedan dess har han levt ett normalt liv som en normal samhällsmedborgare. Han fick arbetet inom den offentliga sektorn och avancerade till kommunchef i en kommun i MellanSverige.

Det finns inga klagomål mot honom fram till den dag då kommunens personalchef hittar hans fall på en sajt om gamla mord i Sverige. Han ställs inför fakta och tvingas avgå.

Modern häxjakt
Det är så att återfallsstatistiken i Sverige är grym - närmare 50% av de som lämnar fängelset är tillbaka inom ett år.
Det är inte bra - det visar på en icke fungerande kriminalvård och på en ineffektiv kriminalvårdspolitik.

Här har vi en person som försökt och lyckats ta sig tillbaka till samhället, som skaffa arbete - ett bra, uppsatt arbete - och som fungerar utan problem i det samhälleliga maskineriet - tills en dag då det förflutna kommer ikapp honom.

Men efter 25 år, accepterad dom och avtjänat straff, så ska ingen ytterligare stigmatisering kunna ske - då ska man vara fri och ha rätt att få börja från ruta ett igen.
Han gjorde sitt livs misstag för 25 år sedan, han tar tagit sitt straff och sonat sitt brott. INGEN, ingen har rätt att hålla hans sonade brott emot honom nu. Han har rätt till acceptans, till ett totalt likavärde och hans synder är förlåtna och raderade.

Han är och ska få vara en likvärdig medborgare bland alla oss andra.

Om inte det fungerar, så har hela vårt rättsväsende ruttnat och därmed är demokratin i allvarlig gungning.

Erkänn ditt brott, ta ditt straff, sona din skuld och allt ska vara dig förlåtet.
Eller vill Du kasta första stenen .....

Lars Knapasjö (S)

Ing-Mari Frössevi och Egil Boräng var mötets moderatorer och ställde bl a den här frågan;

1) Kommer du och ditt parti att stödja utvecklingen av en friskola i Österåker?

Där svarade Du och alla andra kommunpolitiker (utom vänsterpartiet) ett klart och tveklöst Ja … Ja, vi kommer att stödja en utveckling av en friskola i Österåker?

Även på frågorna;

2) Kommer du och ditt parti att medverka till att utveckla möjligheterna till ökat boende i Österåker vad gäller hyresbostäder och byggnation?

3) Kommer du och ditt parti att verka för bättre kommunikationer både vad gäller persontrafik och bredband på landsbygden i Vingåker?

och den inte oviktiga frågan;

4) Kommer du och ditt parti att verka för att stödja utvecklingen av lanthandelscentret?

Det blev ett tveklöst, tydligt och kristallklart Ja på all de här frågorna och för det fick Du och Dina politiska kollegor från olika partier rungande applåder.

Nu inför valet bör Du, Jörgen Larsson – tillsammans med den övriga lokala partiledning för S – klart och tydligt deklarera att Ni tänker hålla de här löftena; om att stödja en friskoleförening, agera för ett ökat boende på landsbygden och för bättre kommunikation på vägarna och på Internet och att S ska stödja Lanthandelscentret i Österåker.

Jag tror att vi är många på landsbygden – i Högsjö, Baggetorp, Gropptorp, Marmorbyn, Läppe liksom Österåker – som känner oss ilska på svikna vallöften från oss sossar och som vill att S i Vingåker kör med öppna kort och ärliga ansatser.

Kommer Du och vår lokala partiledning att stå fast vid de löften som Du förmedlade den 19 maj inför en fullsatt gymnastikhall i Österåker. Eller tänker Du och de våra slingra sig undan löften och utlovade förhoppningar … än en gång?

Svaret kan vara väldigt viktigt för vi är ganska många som tvekar på att rösta på socialdemokraterna i kommunvalet och överväger att rösta blankt istället för att lämna S och rösta på ett annat parti.

Låt ärligheten gå före prestigen, Jörgen.

Lars Knapasjö (S)

Vallöften var svåra att infria med borgerlig regering

Socialdemokraternas löften var många i Vingåker. En del har infriats, andra har de inte lyckats genomföra. Att lägga ner två skolor var i princip emot partiets vallöfte, men nödvändigt, säger Arbetarekommunens ordförande Caroline Helmersson Olsson i en analys.

Läs mer i papperstidningen torsdagen den 19/8 2010

Det hoppar grodor ur munnen på Caroline

Sällan har jag blivit så upprörd och besviken som när vår ordförande för Arbetarekommunen och tillika riksdagsledamoten Caroline Helmersson Olsson går ut i en intervju i KatrineholmsKuriren och försvarar det vansinniga beslutet att så abrupt lägga ner två, nästan tre skolor på landsbygden.

Jag hade hoppats att hon var tillräckligt mentalt mogen och förståndig, så att hon hade vett att be om ursäkt och försöka rätta till det som gick så himla fel. Men nej, en sosse i Vingåker gör aldrig fel, det är och kommer alltid att vara de borgligas fel, framför allt om de sitter på regeringsmakten.

Skyll inte på regeringen, på borgarna eller på något annat. Det handlade om att låta frågan om skolnedläggelserna få ha en sansad, normal demokratisk beslutsprocess och att frågorna på ett förnuftigt och förtroendeingivande sätt skulle få förankras bland de som berördes. Men nej igen, valdebatten 2010 skulle inte besudlas med en debatt om skolor och barn, utbildning och framtid. Taktiken var att ta de skitiga besluten då, så har vi rent bord nu inför valet 2010.

Det är fult, fegt och falskt. Och det är föga socialdemokratiskt. Var det inte Du som stoltserade med kommunals jacka med sloganen; Vi tar fajten.

Men när det gällde vår barns framtid, då tog Du inte fajten.

Samtidigt som vi la ner två fina landsbygdsskolor, har vi fått en förödande kritik mot skolorna inne i Vingåkers centralort och ekonomin var inte så krisartade, så varför så bråttom med besluten.

Våga vara rak och ärlig, våga erkänna när det blev fel - det kräver Du säkert av andra - och våga medverka till att lösa situationen i en positiv samverkan och på ett förutsättningslöst sätt.

Lova att Högsjöborna får behålla sin skola under kommande mandatperiod och att partiet ska samverka med Österåker och Baggetorp om konkreta och realistiska lösningar för framtiden.

Så här kommenterade jag íntervjun/artikeln med Caroline på KKs hemsida;

Caroline,
Det hoppar en ström av otäcka grodor ur munnen på Dig när Du pratar om S och svikna vallöften.

"... Men det var inget riktigt vallöfte utan väldigt politiskt skrivet."
Det betyder att oavsett vad Du kommer att presentera som S-frågor inför valet, så kan vi vara säkra på att det är inget löfte och oavsett om det skulle vara det, så är det inget man har någon anledning att ta på allvar och uppfylla. Det är ju bara "väldigt politiskt skrivet".

Det fanns ingen anledning att lägga ner skolorna i Österåker och Baggetorp redan 2009 - det hade gott kunnat väntat ett eller två år, så att frågan kunnat bli rejält genomlyst och att vi i de drabbade orterna kunnat få arbeta fram alternativ förslag med viss framförhållning.

Nu genomfördes nedläggningsbesluten på mindre än ett halvår.
Kommunen sparade knappast in några större summor på skolnedläggelserna, om än några. Ändå gick kommunen med ett överskott på drygt 20 miljoner kronor. Märker Du hur de hoppar ... den ena kväkande värre än den andra.

På våra medlemsmöten hotades vi med att kommunen skulle kunna stå inför en tvångsförvaltning om vi inte la ner skolorna och en av veteranerna förklarade att "lite skitiga beslut måste man kunnat ta" och "folk bryr sig inte, de hinner glömma till valet."
Okej, jag erkänner det finns fler än Du som har grodproblem.

Nej, skolnedläggelserna var bara en taktisk fint för att slippa debatten inför årets val. Och om det nu blev fel - varför inte vara rak och ärlig. Erkänn att det var ett felaktigt beslut och att vi inom S förutsättningslöst ska göra vad vi kan för att ställa saker och ting till rätta.

Först kanske med att lova Högsjöborna att det under inga omständigheter kommer att bli någon nedläggning av den skolan under mandatperioden 2011-2015.

Sedan skapa ett brett samråd med invånarna i Österåker och Baggetorp om framtiden på dessa orter.

Ärlighet vara längst och är det bästa sättet att hålla grodorna borta.

Lars Knapasjö (S)

När jag förklarat varför jag och många socialdemokrater med mig kommer att rösta på S i riksdags- och landstingsvalet, men rösta blankt i kommunvalet, så svarar Caroline Helmersson Olsson, Arbetarekommunens ordförande, med att konstatera att jag inte är någon socialdemokrat. Bakom sig lyckas hon också få med sig hela styrelsen – finns det ingen där som tänker självständigt?

Var står S i Vingåker?
Vi röstar alltså på Caroline i riksdagsvalet, men vi röstar inte på henne eller S i kommunvalet. Varför – jo, i riksdags- och landstingsvalet vet vi vad S står för, vilka huvudfrågor man driver och vad vi som parti vill åstadkomma.

I Vingåkers kommun vet inte vi väljare ett dyft om vad S vill – annat än ett otroligt luddigt 14-punktersprogram om ”möjligheternas Vingåker”. Vad vi vet, är att man vid flera tillfällen inte hållit sina löften till väljarna och att man vägrar att förklara varför eller ens be om ursäkt.

Otänkbart att svika vallöften

För många av oss sossar är det otänkbart att svika givna löften till kommuninvånare och väljare. Framför allt när det handlar mer om taktik än faktiska omständigheter. Och om vi svikit eller agerat fel, så är det … eller borde det vara självklart att vi ber om ursäkt och förklarar de faktiska omständigheterna.

Men Caroline Helmersson Olsson och hennes styrelse nöjer sig med att brännmärka oss som har en annan åsikt och som väljer att rösta blankt – enligt henne är vi inte socialdemokrater! Trots att vi inte röstar på något annat parti eller låter bli att rösta – vi utnyttjar våra demokratiska rättigheter och rösta S; utom i kommunvalet för att vi inte tror på de som så gärna vill företräda oss där. För att de svikit och ljugit, och för att de inte visat att det är kommuninvånarnas och väljarnas intressen de vill företräda.

Om S-kandidaterna i Vingåker ska ha en chans, så måste vi också få veta vad de står för, vad de vill och varför det blev som det blev med uteblivna skattesänkningar och snabbnedläggning av landsbygdsskolor. Varför dialogen uteblev och varför man gjorde som man gjorde utan hänsyn till barn eller föräldrar – eller givna vallöften.

Respekt ska förtjänas
Respekt och förtroende är något man måste förtjäna och leva upp till – inte något man bara kan kräva och förvänta sig. Inte ens om man skjuter pianisten och mobbar ut de som försöker förmedla en annan syn på vad det lokala partietablisemanget vill uppleva som sanning.

Respektera att vi röstar blankt, när vi inte kan lita på det lokala S-styret i Vingåker. Det är inte många veckor kvar till valet …

Lars Knapasjö (s)

Det har gjorts flera försök att tina permafrosten och få ett bättre, mer lyhört och demokratiskt styre inom den lokala socialdemokratin i Vingåker, men förbättringarna har lyst med sin frånvaro.
I samband med skolnedläggelserna tredubblades antalet (S)-medlemmar och de nya var de som ville annorlunda, ville nytt och fritt. Resultatet blev införande av ytterligare en hierarkisk nivå som minskade medlemsmötenas inflytande och härskartekniken tog sig nya former. Röstlängder manipulerades etc.

Interna demokratiska problem
Parallellt med de interna demokratiska problemen var det ändå många som ville verka för en sann och ärlig socialdemokrati – utan tanke på egen vinning eller snäva vänskapsband. Vi var många som rätt länge tyckte att vi ändå lyckades föra fram en sund och vederkvickande socialdemokratisk politik i Vingåker. Vi led när partiet införde en temporär skattehöjning som skulle sänkas efter två år – vilket den givetvis inte gjordes. Vi led och mådde dåligt över att partiet medvetet svek sitt löfte till väljarna och invånarna.

I skrivande stund är det 57 dagar kvar till valet den 19 september och än så länge har Socialdemokraterna i Vingåker bara presenterat ett ynka 14-punkters program om ”Möjligheternas Vingåker”. Där raljerar man populistiskt och patetiskt om att; Vingåker ska ha en god miljö, landsbygden ska bevaras och utvecklas (inget om när den sista landsbygdsskolan i Högsjö ska läggas ner), antalet sommarjobb ska öka, genusperspektivet i skolan ska bli mer uttalat, föräldrainflytandet ska stärkas och ungdomarna ska ha möjlighet till en aktiv fritid. Inte ett ord om hur eller när.

Det ska inte finnas några bostadslösa eller uteliggare och man ska arbeta solidariskt med den ideella väntjänsten och som grädde på moset ska Vingåker satsa på turism, ungdomar och ökad delaktighet inom kultur och fritidsområdet. Hur och när?

Valfläsk och snömos ...
Det är flottigt valfläsk som är blandat med slabbigt snömos och det vill den lokala (S)-ledning att väljarna ska gå på. Förut hade (S) konkreta och raka valmanifest som inför det förra valet bl a slog fast att ”inga skolor på landsbygden ska läggas ner”. Sedan blev man rädd för att frågan om skolnedläggelser skulle dyka upp i valrörelsen 2010, så man ordnade en snabbprocess när det gällde beslut om nedläggning av skolorna i Baggetorp och Österåker. Hade inte medlemsvärvningen till (S) lyckats hade man också lagt ner skolan i Högsjö … nu avvaktar man med det ett par år.

Vad jag – och många med mig – menar, är att om vi som egentligen vill rösta på (S) i alla tre valen. Om vi istället rösta (S) i riksdags- och landstingsvalet och röstar blankt i kommunalvalet i Vingåker – då kan vi manifestera det interna missnöjet med vad (S) i Vingåker uträttar och hur de agerar.
Och har vi bara gått bakåt under den senaste mandatperioden med (S)-styre i kommunen, så är jag inte orolig om vi tillfälligt får ett PUFF- eller Alliansstyre under de kommande fyra åren.

Alltså; rösta (S) i riksdags- och landstingsvalet, men rösta blankt i kommunalvalet i Vingåker. Visa att det finns en förväntan på en ny och annorlunda socialdemokrati i Vingåker.

Lars Knapasjö (S)

Har det gynnat kommunen?

Lögner, falskhet och egoism har präglat den lokala politiken i flera år och det måste bli ett stopp för det. Faktum är att det kanske kvittar vilket parti vi rösta på lokalt - så rösta blankt och låt oss hellre ta en kraftfull och konstruktiv debatt med en kuvad politisk konstellation. Satsa på ett starkare föreningsliv och på en ständigt pågående medborgardialog.

Låt inte politiker utan medborgarföretroende få agera fritt - ställ krav! Det handlar inte om deras vilja utan om våran .... och vi har kraften och strykan!

Lars Knapasjö (S)

Vad säger folkrätten om det israeliska agerandet mot Ship to Gaza?

Med anledning av att israeliska kommandosoldater har bordat skepp som ingick i konvojen Ship to Gaza väcks många frågor rörande krigets lagar, humanitär folkrätt och mänskliga rättigheter. Lunds universitets experter på folkrätt reder ut några av begreppen.

Israeliska kommandosoldater har bordat skepp som ingick i konvojen Ship to Gaza. Ship to Gaza anger som syfte med konvojen, att leverera humanitärt bistånd till civilbefolkningen i Gaza. Israeliska UD gör gällande att israeliska soldater angripits under bordningen.

- Det är viktigt att känna till centrala folkrättsliga regler för att bedöma lagligheten av Ship to Gazas försök att transportera humanitära artiklar till Gaza och det israeliska ingripandet mot konvojen. Ingripandet väcker frågor rörande krigets lagar, humanitär folkrätt och mänskliga rättigheter, menar Gregor Noll som är professor i folkrätt och Ulf Linderfalk som är lektor i internationell rätt vid Lunds universitet.

Släppa igenom humanitära förnödenheter
En viktig norm i sammanhanget återfinns i internationell sedvanerätt. Den avser de krigförande parternas förpliktelse att släpp igenom humanitära förnödenheter:
Rule 55. “The parties to the conflict must allow and facilitate rapid and unimpeded passage of humanitarian relief for civilians in need, which is impartial in character and conducted without any adverse distinction, subject to their right of control.”

Formuleringen härrör sig till en studie av humanitär sedvanerätt framtagen av Internationella Rödakorskommittén (ICRC). Regeln ifråga är enligt uppgift tillämplig på konflikter mellan statliga och icke-statliga aktörer, vilket gör den relevant i den aktuella situationen.

Frågor som måste diskuteras nu är huruvida Israels erbjudande om att själv ta hand om vidaretransporten av humanitära förnödenheter står i överensstämmelse med samma stats förpliktelse att tillåta och underlätta en snabb och ohindrad passage till Gazas civilbefolkning.

För ytterligare information och frågor om folkrätt, kontakta professor Gregor Noll på Juridiska fakulteten vid Lunds universitet på gregor.noll@jur.lu.se 046-222 12 41.

Mina personliga reflektioner är att Israel beter sig på ett svinaktigt sätt och att mina sympatier för deras agerande är Noll. Förintelsen och historiens antisemitism kan och får inte rättfärdiga det ageraqnde som Israel - tyvärr under en lång tid - visat sig utnyttja. Den som en gång blev offer får inte skapa nya offer. Den som en gång blev kränkt, får inte gå vidare och kränka andra.

Det måste bli ett definitivt stopp för Israels självsvåldiga agerande.

mvh /Lars K

Äntligen är det vår. Äntligen har snön och kylan försvunnit till förmån för sol, värme och växande grönska. Det är just den här perioden av året som man börja känna att man verkligen lever och det kan man på olika sätt vilja manifestera – ett sätt för många är att gå med i socialdemokraternas första-maj-tåg.

Jag brukar göra det till och från och varje gång är det en speciell upplevelse, något som engagerar känslor och som väcker visioner till liv.

Fast i år tänker jag inte gå i första-maj-tåget. I år har jag blandade känslor inför att sjunga Internationalen tillsammans med våra ledande socialdemokratiska politiker i Vingåkers kommun.

En gång hette det Stolt, men inte nöjd – jag kan säga att jag, när det gäller den lokala (S)-politiken är långt ifrån vare sig nöjd eller stolt – snarare tvärtom. Jag skäms för att vi socialdemokrater så uppenbart och ogenerat svikit ett löfte som vi gav till väljarna i förra valet 2006. Då lovade vi att alla landsbygdsskolorna skulle vara kvar. Det var ett enkelt, tydligt och kristallklart löfte.

Och ändå valde vi att bryta löftet och svika det vi lovat. Inte för att kommunens ekonomin var katastrofal – vi hade ledigt kunna driva skolorna ett par år till och fått till en ordnad och förankrad omstrukturering av skolorna.

Men icke – den lokala socialdemokratiska ledningen hade bestämt sig för att inte riskera att få skolfrågan som en valfråga 2010. Därför ville man lägga ner direkt och på så sätt se till att frågan om landsbygdsskolorna nu skulle vara bortglömd i årets valrörelse.

För drygt ett år sedan deklarerade en (S)-fullmäktigeledamot att ”man måste kunna ta lite skitiga beslut” och ”folk hinner glömma det här före valet”. Så mycket för en politisk lyhördhet, empati och omtanke.

På få – om någon annan plats i landet, har nedläggningsbeslut av skolor och liknande genomförts med en sådan tidsmässig effektivitet och totalt brist på samråd med berörda barn/föräldrar, invånare och boende, föreningar och företag. Det fanns bara ett mål; lägg ner. Fort som f-n …

Att sedan barnen kom att må väldigt illa, tycks inte ha berört våra ansvariga politiker. Inte ens att elevernas och lärarnas arbetsmiljö underkändes – allt handlade om att lägga ner i god tid före valet 2010.

Och nu står vi inför ett val om drygt fyra månader. Är vi ”stolta, men inte nöjda” – vill vi gå i det lokala första-maj-tåget och sjunga Internationalen med partikamrater som svikit vad de lovat, som inte skäms och som ändå kommer att be om vårt förtroende en gång till. Skamlöst och svekfullt ….

Nej, jag är för stolt för att gå i ett första-maj-tåg med loosers och svikare i Vingåker. Jag tar nog bilen och åker in till Katrineholm eller Örebro.

Lars Knapasjö (S)

De lokala partipamparna kunde inte stänga ner min (S)-blogg här på s-info, men när de öppnade en FB-grupp (visserligen med bara futtiga 16 medlemmar), så såg de till att stänga mig ute, radera mina inlägg och avbryta vän-kontakterna.

Inte socialdemokrati
Jag vill påpeka att det agerande som Robert Skoglund med vänner står för inte har något att göra med socialdemokrati. Deras censur hör hemma i partier som inte existerar idag ... det är odemokratiskt, ovärdigt och verklighetsfrämmande för de allra flesta av oss.

Men skitsamma ... nätet är fullt av möjligheter och så har vi gammelmedierna; nu har jag skrivit en ny debattartikel.

Tack för inspirationen, Robert!

Förut var det i Socialdemokraterna Fredrik Appelgren kämpade för bl a skolor i alla ytterområden. Efter avhoppet tog 
Vägen till livskvalitet (Vtl) kontakt med honom och nu återfinns han på plats sju i partiets fullmäktigelista.

Fredrik Appelgren är ny politiker i det lokala partiet Vägen till livskvalitet. Han har lämnat sina uppdrag för socialdemokraterna och för över sina hjärtefrågor till VTL.

Fredrik Appelgren i Baggetorp har sedan flera år varit engagerad i socialdemokraterna, och bl a varit förste ersättare i barn- och utbildningsnämnden. Men efter att han anser att han åsidosatts flera gånger vid utnämnanden av ny ordinarie ledamot i nämnden och för övrigt även känt att han arbetat i motvind, eftersom, som han säger, han inte vill räta in sig i ledet så har han nu en gång för alla hoppat av från socialdemokraterna.

- Jag insåg att man inte kunde föra en talan inom partiet. De visste vad jag kämpade för men jag har inte fått något gehör för det utan mer känt mig motarbetad, att jag ska räta in mig i ledet.

Nytt parti för Appelgren är VTL, ett parti som också arbetar för bättre skolor i alla ytterområden, och för övrigt också arbetar på ett sätt för Vingåkers kommun som Fredrik Appelgren känner överensstämmer med hans tankar.

Skrivet 19 apr 2010 20:50 Viking (Ej registrerad)
Från att ha varit förtroendevald i BoU men valt att hoppa av för att sedan hoppa på för att sedan avgå igen utan att säga sin mening så kommer osökt följande barnramsa över mig: Prästens lilla kråka skulle ut och åka ingen hade han som körde, än slank han hit och än slank han dit och än slank han ner i diket. Grattis (vtl)

Skrivet 19 apr 2010 20:59 Viking (Ej registrerad)
För att allt skall bli rätt: vtl röstade ja för nedläggning av skolorna. Nu skriver man i sitt valmaterial att man vill bevara skolorna. Förmodligen nuvarande men man vet aldrig med vtl. I budgetsammanhang har man inte yrkat en enda krona till sina förslag. Men i opposition kan man vara hur populistisk som helst och det är vtl.

Viking Jonsson (tv) och Benny i tidigare valrörelse

Och så vågar andra som Edin Rydhe sig fram

Skrivet 19 apr 2010 22:43 Edvin Rydhe (Ej registrerad)
Appelgren verkar mer benägen att föra sin talan genom media i stället för i BoU, där han var rätt osynlig. Men det är väl roligare att hamna i tidningen än i ett tråkigt protokoll från BoU-sammanträden...

Fast Gula Sidorna konstaterar att;

Din sökning på edvin rydhe gav tyvärr ingen träff

Debattnivån inom det socialdemokratiska partiet håller på att ruttna.

Skrivet 20 apr 2010 11:47 Lars Knapasjö (Ej registrerad)

Viking Jonsson,
Din kommentar kl 20.50 är på en nivå som på intet sätt är acceptabelt och Du borde oförbehållsamt be Fredrik Appelgren om ursäkt. Han har inte gått till personangrepp i den här frågan, utan sakligt framfört sin uppfattning.

Så fort Du eller någon av Dina närmaste medarbetare kritiseras eller ifrågasätts, så anklagar Du kritikerna för personkritik och personförföljelse.

Nu visar Du varifrån det beteendet kommer och att få det här sättet slira med fakta och fälla hånfulla kommentarer är inte korrekt. Och det är definitivt inte värdigt en socialdemokratisk politiker - inte ens i Vingåker.

Lars Knapasjö

Publicerad i Svenska Dagbladet: 6 mars 2010

BROTT OCH STRAFF

Forskning visar att bestraffning inte är en effektiv metod mot brott bland unga. Ändå bygger regeringspartierna sin kriminalpolitik på hårdare tag. Det är dags att kriminalpolitiken kunskapsbaseras, skriver Jerzy Sarnecki och Björn Fries.

Stora delar av allianspartiernas kriminalpolitiska program bygger på vanföreställningen att ungdomsbrottsligheten ökar. Spelar man på medborgarnas känsla av otrygghet för att vinna röster i höstens val? Eftersom agerandet helt saknar stöd i forskningen är det att betrakta som kriminalpolitiskt kvacksalveri.

För någon månad sedan presenterade Brottsförebyggande rådet nya uppgifter som visade att brott som begåtts av ungdomar har minskat de senaste 15 åren. Undantaget är våldsbrotten som legat på en oförändrad nivå. Det mest intressanta med denna undersökning är att vi tidigare haft en obruten uppgång av ungdomsbrottsligheten under 50 år. Den positiva utvecklingen har knappast uppmärksammats i media och inte satt några spår i den politiska debatten.

Att ungdomsbrottsligheten minskar är inte enbart ett svenskt fenomen. En liknande utveckling ses i andra länder, inte minst från våra nordiska grannländer.

I Danmark har en statlig utredning granskat frågan och funnit att det inte finns fog för att tala om en ökning av ungdomsbrottsligheten utan snarare tvärtom. Utredningen har avrått från att sänka straffmyndighetsåldern i Danmark.

Trots det beslutade den danska regeringen i en uppgörelse med det främlingsfientliga Dansk Folkeparti, att sänka straffbarhetsåldern till 14 år. Detta beslut har knappast föregåtts av någon debatt eller uppmärksamhet i Sverige. Danmark är det enda nordiska land som har en lägre åldersgräns för straff av unga.

Hur kan då något sådant hända? Frågan är inte svår att besvara. Saknas vilja och intresse för all forskning och erfarenhet, så kan man strunta i att kunskapsbasera kriminalpolitiken. Vi vet att bestraffning i rättslig mening inte påverkar unga människor positivt. Vi vet också att väl utprovade och kunskapsbaserade tidiga insatser inom socialtjänst i samarbete med andra myndigheter är den enda effektiva metoden att förebygga och undvika allvarlig brottslighet och andra sociala problem.

I den politiska kohandeln i Danmark offrades viktiga kriminalpolitiska och etiska principer. Vi i Sverige är dessvärre inte befriade från den här typen av kvacksalveri. Vi har företrädare för Folkpartiet som vill sänka straffbarhetsåldern. Kristdemokraterna presenterade för en tid sedan ett kriminalpolitiskt program, om vilket vi som bäst kan säga att det är fyllt av god vilja.

Men programmet bygger inte på några solida kunskaper varken om brottslighetens orsaker eller om vetenskapligt utprovade metoder för att effektivt förebygga eller åtgärda kriminalitet. Istället ger det i det närmaste ett förvirrat intryck.

Moderaterna lägger fram och genomför det ena förslaget efter det andra. De allra flesta av förslagen har det gemensamt att de bygger på repression, trots att man erkänner att dessa åtgärder inte kommer att förebygga brottslighet. Man hävdar att åtgärderna vidtas för att ”folk” vill ha det så. Som exempel kan nämnas den nyligen föreslagna DNA-testningen och narkotikatestningen av ung- domar och en högre straffnivå för våldsbrott.

Men dessa populistiska idéer bygger på felaktigheter.

Människor i gemen är inte alls så blodtörstiga som Moderaterna tycks tro. Forskning visar att om man presenterar riktiga brottsfall för folk och ger dem fullödig information, så ”dömer” de ofta mildare än domstolarna. Kraven på hårdare tag bygger på dålig kunskap om hur rättssystemet fungerar och saknar dessutom folkligt stöd.

Dessutom är de kriminalpolitiska ”reformerna” som nu genomförs dyra. En plats i fängelse kostar cirka en miljon kronor per år. Genom att döma människor, ibland unga människor, till fängelse ökar man samhällets kostnader avsevärt utan att det påverkar brottsnivån i samhället. Dessa pengar skulle istället kunna användas till förebyggande åtgärder.

I år är det valår vilket kommer att betyda att kriminalpolitiken kommer att vara i fokus. Många politiker kommer att använda sig av kriminalpolitiken för att attrahera väljare.

Vi hoppas att de förslag som läggs ska bygga på den omfattande kunskap som finns om vad som fungerar och vad som inte gör det. Det gäller åtgärder mot brottslighet i allmänhet och mot ungdomsbrott i synnerhet. Kunskaperna finns och de är tämligen samstämmiga och lättillgängliga. Det är inte så som det oftast framställs, att olika forskare säger helt olika saker. Självklart finns en och annan forskare som går mot strömmen.

Låt oss hoppas att kriminal- politiken kommer att bygga på de erfarenheter och kunskaper som finns. Att vi tillsammans utvecklar metoder där samhällets olika aktörer gör samordnade, gemensamma och tidiga insatser. Låt oss utveckla hjälpsystemet så att det upplevs attraktivt och positivt av de som vi ska stödja.

Kriminalpolitiken ska inte användas för tomma politiska gester och får inte leda till att vi kriminaliserar socialt utsatta människor. I det arbetet kan vi använda oss av Danmark som ett skräckexempel.

Jerzy Sarnecki
professor i allmän kriminologi vid Stockholms universitet

Björn Fries
socialpolitisk rådgivare åt Socialdemokraterna i Stockholm

När de här raderna skrivs pågår fortfarande årsmötet med Vingåkers Arbetarekommun i Vingåker Folkets Park. Visserligen var vi några stycken som efter sedvanliga årsmötesförhandlingar lämnade mötet innan punkten om Fastställande av fullmäktigelistan kom upp. Men i det stora hela gjorde det säkert inte så mycket – det var ett mycket välbesökt årsmöte och jag skulle gissa på 120-130 deltagare.

Vi var några som in i det längsta hoppades att det skulle finnas en motkandidat till Camilla Anglemark, men så blev det inte. Hon toppade både valberedningens lista och de två listorna från Högsjö (en om ”vi har majoritet” och en lista om ”vi inte har majoritet”). Det gemensamma för alla tre listorna var;
1. Camilla Anglemark
2. Jörgen Larsson
3. Anneli Bengtsson
4. Tommy Gustavsson
5. …….
6. Stefan Westin
7. ……

Vår portalfigur
Utan att helt säkert veta slutresultatet, kan jag med till visshet gränsande sannolikhet anta att Camilla Anglemark blev förstanamn på vår fullmäktigelista och jag tror inte att det skedde någon votering eller förekom några reservationer.

Därmed har vi fått vår portalfigur inför det kommande valet. Visserligen får vi aldrig något svar på om valet av Anglemark var ett utslag av hennes kompetens och förmåga eller om det var ett utslag av bristen på eller avsaknaden av konkurrens. Myntet har alltid två sidor …

Det hade funnits en möjlighet att besluta om en Allmän medlemsomröstning, som enligt stadgarna kan beslutats efter det att fullmäktigelistan fastställts. Det hade krävts 1/3 av deltagarna på årsmötet för att en allmän medlemsomröstning skulle genomföras.

Den går till så att den beslutade fullmäktigelistan blir valsedel vid något som skulle kunna liknas vid ett provval, där alla medlemmar har möjlighet att själva rangordna kandidaterna på listan.

Medlemmarna rangordnar
I realiteten innebär det att årsmöte fastställer vilka som ska finnas med på listan, men att medlemsomröstningen rangordnar dem. Det skulle varit väldigt intressant att få se hur det utfallet hade blivit – inte bara när det gäller Anglemark, utan både hur det gamla gardet och de nya aktörerna skulle ha värderats. Myntet har alltid två sidor …

Hur som helst – Anglemark är vald och är därmed att gratulera. Nu återstår bara för henne att börja jobba och jobba hårt. Inte minst för att vi har ett val om några månader.

Landsbygdsfrågorna viktiga
Sedan kommer nästa fråga – och det handlar om valprogrammet, för jag tror att om vi ska kunna skapa enighet inom partiet, så handlar det mycket om hur vi kan lösa de surdegar som fortfarande ligger och jäser.

Skolorna och landsbygdsfrågorna kommer att vara ytterligt viktiga och här har det gamla gardet hittills visar en total brist på lyhördhet och diplomati, utan använt sig av metoden att bara köra på och köra över.

Tveklöst behövs det mer av samförstånd och kommunikation inom partiet och mindre att stampade fötter och pekande händer.

En telefonrapport just nu berättar att halva årsmötet applåderade valet av Anglemark, den andra hälften gjorde det inte. Myntet har två sidor …

Vi är ett splittrat parti idag, för att enas måste man försonas och förenas. Därför är det väldigt viktigt hur Anglemark fortsättningsvis agerar … enade vi stå, söndrade vi falla.

Myntet har två sidor …

"Yttrandefrihet en självklarhet hos oss"

Det är rubriken på dagens ledare i KatrineholmsKuriren. Och det är KKs ledarskribent, som helt rätt, hyllar den fantastiska och modiga journalisten Cordelia Edvardson för hennes principiella åsikter kring Lars Vilks rondellhundar och yttrandefriheten.

Hon känner avsmak för vad han gjort, men erkänner hans rätt att yttra sig och framföra sina åsikter.

"Det är lätt att stå upp för fri- och rättigheter så länge alla stöder dem. Det är svårare när det börjar storma och fronten viker här och där. Det finns alltid skäl att påminna om att yttrandefriheten aldrig får tystas."

Ändå får man för (S)-ledningen i Vingåker inte ens andas tveksamheter om de grundläggande värdena och funktioner i politiken. Och man får inte ifrågasätta någons kompetens och skicklighet som politiker och förtroendevald, utan "alla ska med" handlar snarare om den inre kretsen än om gemene man och väljare/invånare.

"Vi går nu in i en valrörelse där sanningen inte alltid är ledordet i agitationen. Efter hand i debatterna kommer åsikterna att hyvlas av och bli så generella att nyanserna och därmed sanningarna bli svåra att se. Och i en del fall ljugs det dessutom medvetet mycket friskt. Buskpropagandan, ofta satt i system, är ingenting för ömtåliga, ärliga själar att ta del av."

Känns det igen - ingen ledande socialdemokrat i Vingåker har kommenterat synpunkterna på att med 20 miljoner i överskott, så var det kanske onödigt att slakta två landsbygdsskola på 3-4 månader.

Att invånarna - föräldrar, barn och lärare/personal - skulle kunna ha fått ett år på sig att fundera på alternativa lösningar, sätta sig in i problematiken och förstått problembilden.

Men ack nej .... nu kör vi medborgardialog och så lägger vi ner!

Vallöften ... äh lite skitiga beslut måste vi politiker ta och folk glömmer före valet, så kör på!

Precis så simpelt och skitigt gick resonemanget. Och precis så simpelt och skitigt har majoriteten av sossarna i Vingåker betett sig och agerat gentemot sina invånare och väljare.

"Sakinnehållet i debatten om rondellhundarna får granskas för sig, men den politiska rätten att få uttrycka sig kan inte ifrågasättas."

Och när jag eller andra ifrågasätter och säger; Gör om, gör rätt - så kastas bara dynga mot oss och sakargumenten lyser med sin frånvaro.

Nu har Fredrik Appelgren tagit konsekvenserna av alla påhopp och lämnat partiet - Grattis Viking nu har Du en käft mindre att tysta!

Vi ses i morgon på årsmötet!

mvh /Lars K

Jag tror att den största faran är att politik står mot antipolitik och det om något hotar våra demokratiska grundvalar.

Tänk efter - mer än 9 miljoner människor, 6,5 miljoner röstberättigade, men mindre än 325 000 medlemmar i politiska partier/organisationer. Av dessa är ca 25% aktiva som valda förtroendepolitiker eller inom den egna partiorganisationen - ca 80-90 000 personer. Vi har 290 kommuner med i genomsnitt 7 partier med kanske i genomsnitt 3 personer i valberedningar/nomineringskommittéer.

Det betyder att det är 6 090 personer som väljer mellan ca 100 000 personer vilka som ska väljas till kommun- och/eller landstingsfullmäktige eller riksdagen. Det är representativ demokrati på dekadans!

Majoritetsval kan rädda demokratin

Ta demokratifrågorna på allvar - jag tror att majoritetsval i enmansvalkretsar är räddningen.

Ta demokratifrågorna på allvar - jag tror att vi på sikt måste skrota våra traditionella arbets- och mötesformer. Vi måste möta människor på ett förutsättningslöst och bejakande sätt.

_____________________

Det är nu det gäller ...

Det är flera år sedan jag skrev den här texten, men den stämmer. Vi står inför ett demokratiskt förfall, där politik inte blir något som förenar och förädlar, utan som blir enskilda personers möjligheter till karriär och privat framgång.

Röstar vi på den/dem vi litar på och hur vet vi att vi kan lita på dem? Förra valet lovade vi i (S) att inga landsbygdsskolorna skulle läggas ner - ändå la vi ner två skolor - nästan tre; om inte upproret i Högsjö inte hade blivit så kraftfullt som det blev.

På lördag är det tänkt att vi ska rösta in Camilla Anglemark som vårt första namn på fullmäktigelistan och det är starten på vår valrörelse.

Varför blev det så här? Varför stämmer inte den lokala partiledningens uppfattning och värderingar med vad vi upplever ute bland väljare och medlemmar? Är det så att politikerna och väljarna har tappat kontakten mellan varandra och det kan definitivt inte vara väljarnas fel.

Camilla Anglemark kan inte vara vårt första namn på fullmäktigelistan, då riskerar vi att förlora stort.

Jörgen Larsson, Olle Olsson, Björn Blid ... det finns många olika alternativa som kan vara både vinnande och förenande.

Dags att tänka efter ...

I promemorian ”Större beslut i kommunstyrelsen under året som varit” och under rubriken ”Ekonomin och skolfrågan” skriver han om att det hela varit en smärtsam process, men att resultatet för 2009 kommer att bli mycket bättre än budgeterat (anm: mer än 20 miljoner kr).

Något som kan vara till nytta för framtiden, men om resultatet blev så bra – var det då verkligen nödvändigt att genomföra skolnedläggelserna på snabbt och panikslaget som skedde?

Sedan kommer;
”Nedläggningen av Österåkers och Baggetorps skolor resulterade i stor debatt både inom partiet, i pressen och på bloggar. Krav på folkomröstning, överklaganden och överdrivna påstådda brister i skollokalerna har tärt hårt på partiets organisation, men också resulterat i fler medlemmar, S-föreningar och människor som vill vara med och påverka.”

och som grädde på moset;

”Bloggdebatten övergick tyvärr till personförföljelse av de personer som av Arbetarekommunen fått uppdraget att dels ändra i vårt kommunala handlingsprogram och att driva frågan med inledning av bl a medborgardialoger.”

Han ljuger … igen
Det är rätt att nedläggningen av Österåkers och Baggetorps skolor var en smärtsam process som ledde till splittring och svekdebatt både inom och utom paritet. Vi hade ju faktiskt i valmanifestet uttryckligt lovat att behålla alla landsbygdsskolor.

Vi var många som kände oss utnyttjade som ”nyttiga idioter” och det är – tack och lov – sällan som det inom socialdemokratin har förekommit så uppenbara och flagranta svek mot ett handlingsprogram som man till och med gått till val på.

Och med facit och även budgetutfallet i handen kunde vi ha avvaktat till efter valet med att svika våra löften, men för Viking & Co gällde bara den lilla (S)-gruppens linje.

För att dölja sina svek mot väljarna, så ljuger han dels om ekonomin (vi hade kunnat behålla både Baggetorps och Österåkers skola och fått en diskussion och dialog som lett till en ömsesidig förståelse och bred förankring – inte som nu nonchalera folk och bara köra på), dels ljuger han om formerna för debatten.

och igen … av gammal vana, kanske
Om man går in och analysera bloggdebatten på (S)-hemsidan kan man konstatera att jag och några med mig hade en klar och tydlig kritik mot – framför allt Viking Jonsson och Camilla Anglemark – för sättet på hur valsveket och processen kring skolfrågorna fördes. Medborgardialogen blev ju bara ett hån mot allt vad demokratin står för.

Jag och många med mig betonade gång på gång att det handlade om sakfrågan, inte om personen utan om politikerna. Men Viking kategoriserar all kritik som personkritik eller personförföljelse – my way or no way.

Vem stod för personförföljelserna …
Vi är många som varit öppna med vår kritik – även då kallar Viking det självklart för personförföljelser. Anonyma inlägg och påhopp är vi alla troligen lika kritiska och negativa till. Men en öppen och rak debatt är något annat.

Konsekvent vägrade Camilla Anglemark att medverka i debatten, utan den uppgiften blev Vikings – något som han varken gillade eller kunde hantera.

Men vem stod för personförföljelserna – jag och andra som öppet deklarerade att vi ansåg att Camilla och Viking agerat på ett felaktigt sätt för att åstadkomma en debatt och dialog. Som ifrågasatte det politiska ledarskapet ….

Eller Viking som bl a mobbade två ledamöter ur BoU, som tog konsekvenserna och avgick, vrålskällde på en ledamot i Arbetarekommunstyrelse för att han inte agerat på ett sätt som Viking ville, lägger sitt informella veto mot ett omval av en av de mest aktiva i Arbetarekommunens styrelse. Som kom till årsmötet helt ovetande om att han inte skulle bli omvald, utan utsparkad – ingen normal rutin i arbetarrörelsen.

Eller Viking när han på ett medlemsmöte oprovocerat attackerade en medlem – i det här fallet mig – och höll ett nästan 10 minuter långt anförande med en lång rad med anklagelser om att jag skulle ägna hela mitt liv åt att förfölja personer. Det var ett fascinerande orerande av lögner och felaktigt sammansatta fakta – utan några som helst faktiskt belägg. Och ett inlägg som AK-ordförande sagt, att hon borde avbrutit.

Eller Viking som i ett stort antal repliker i KK och på olika hemsidor, på intet sätt drar sig för att håna, ljuga eller hota.

Men han hade bara ett enda mål för sina ögon – ingen, inte en enda krake ska få ifrågasätta hans prinsessa och tronföljare; Camilla Anglemark.

Och nu har Viking Jonsson nått sina drömmars mål; Camilla Anglemark är just nu för tillfället kommunstyrelsens ordförande … undrar vad Viking egentligen fick ut av det?

Men vi står inför ett val … jag vill lägga min röst för ett alternativ som gagnar vårt Vingåker inför framtiden. Men jag är ledsen …. jag tror och har aldrig trott på Camilla Anglemark … eller Anneli Bengtsson.

Vi behöver förståndiga realister, inte omeriterade idealister eller glada amatörer …

Vi behöver få till stånd ett eldupphör inom partiet, den dialog som saknats så länge, den respekt för avvikande åsikter som vi aldrig haft eller sällan visat.

Vi måste få fram ett politiskt ledarskap som bär … annars fallerar våra drömmar och våra mål.

I det arbetet är det utskickade manifestunderlaget ett hån … ta tillbaka, gör om och gör rätt.

Vi som inte tycker som Du, Viking – vi är lika goda socialdemokrater som Du, så sluta att försöka härska och trakassera. Öppna för en dialog … och Camilla; visa det politiska ledarskap Du så gärna pratar om, men som vi inte sett skymten av än så länge.

mvh Lars Knapasjö

Platsen är debattsidan i AiP (Aktuellt-i-Politiken) måndagen den 22 februari.

Författarna heter Per Åhlström och Mona Hillman Pinheiro.

Ingressen lyder; Brister i det politiska ledarskapet, inte minst på det lokala planet, har lett till historiskt låga opinionssiffror för Socialdemokraterna, hävdar Per Åhlström och Mona Hillman Pinheiro.

Citat;

”Socialdemokratin har en olycklig tradition av ”starka män”. Några få av dem har varit lyhörda och skickliga nog för att bygga en hållbar förtroendebas. Andra, mindre skickliga, har lett partiet till lokala katastrofer.”

”Det är inte något lätt jobb att vända på den här pampkulturen och göra S till ett modernt parti, som kan locka de generationer som uppfostrats till kritiskt och självständigt tänkande, de generationer som är frukten av socialdemokratisk utbildningspolitik.”

”Vi hävdar att det är mer angeläget att politiker går kurser i konsten att förstå det speciella med politiskt ledarskap och lära sig driva beslutsprocesser, så att kriser och mediekritik kan undvikas.”

”Ska socialdemokratin kunna locka nya generationer av förtroendevalda och se till att de inte hoppar av politiken i besvikelse och frustration måste utbildningen av de förtroendevalda förändras och förbättras.”

”Den tid är förbi då man kunde leda genom att peka med hela handen. Den tiden är förbi då den socialdemokratiske pampen kunde bestämma och sedan kompromissa litet i kanten med C för att få igenom besluten.”

”Nu krävs förmåga att engagera människor i problemlösning, förmåga att hitta genuina kompromisser och att lösa konflikter.”

Min kommentar; Bättre kan det inte sägas .... frågan är om det hjälper?

Under många år har det funnits ett pyrande missnöje både bland (S)-medlemmar i Vingåker och bland kommunens (S)-väljare. Självklart handlar det inte om alla medlemmar eller alla väljare/sympatisörer, men tillräckligt många för att det skulle bli en reaktion när droppen fick bägaren att rinna över. Och den droppen föll, när ledningen för det socialdemokratiska enmanspartiet beslutade sig för att bryta ett av partiets allra tydligaste vallöften – att behålla landsbygdsskolorna.

På ett par veckor mer än tredubblades medlemsantalet i Vingåkers Arbetarekommun. Det var unga och gamla, män och kvinnor – alla besjälade av att vilja påverka den socialdemokratiska politiken i kommunen. Skolfrågan var viktig, men samstämmigt framförs också visionen om en politik som tog sikte på hela kommunen i dess vidaste bemärkelse.

Engagemanget som Viking inte ville ha
I KatrineholmsKuriren döptes den interna debatten som uppstod i samband med medlemstillströmningen till Stormen Carro och både Arbetarekommunens ordförande Caroline Helmersson Olsson och kommunstyrelsens ordförande Viking Jonsson visade med all önskvärd tydlighet att det stora engagemanget inte var välkommet.

Det framställdes krav på att nya medlemmar först skulle utbildas och inför medlemsmöten krävdes att man anmälde sig i förväg … något som inte har stöd i stadgarna. Det har däremot kravet på sluten omröstning vid personval, men det ansåg sig AK-ordföranden inte vara tvingad att hålla sig till.

Utan formella beslut infördes Föreningsråd och för att begränsa medlemsinflytandet har avsikten varit eller är att införa representantskap.

Det är det viktigaste som saknas
Det skulle kunna skrivas en bok – och borde kanske göras – om den maktkamp som förts och förs i Vingåkers Arbetarekommun. Det skulle inte bli någon rolig, men säkerligen intressant läsning, som skulle kunna stämma till eftertanke.

Inget är viktigare än demokrati och det är det viktigaste som saknas inom Vingåkers Arbetarekommun … medlemsdemokrati. Respekten för vad medlemmar, väljare och kommuninvånare tycker och tänker, känner och anser, vill och efterfrågar.

Ingen idé att vara aktiv medlem
Det är inte längre någon idé att vara aktiv medlem i Vingåkers Arbetarekommun. Jag kommer aldrig att kunna påverka hur många öga-mot-öga-debatter jag än för med vare sig Viking, Helmersson Olsson eller Anglemark. Därför går jag inte på medlemsmötet måndagen den 1 mars, vars viktigaste punkt enligt dagordningen är val till distriktskongressen.

Jag kommer inte heller att vara överaktiv på den här hemsidan, eftersom det bara är en tidsfråga innan man lägger ner den. Istället ska jag tangent för tangent, bokstav för bokstav, ord för ord, mening för mening se till att använda mig av både traditionella gammelmedier och nya sociala medier, för att granska vår lokala (S)-politik och verka för att påverka den i en riktning som jag och många med mig vill se.

Att rösta eller inte rösta – det är frågan
För det råder nog ingen tvekan om vad jag och många med mig kommer att rösta på i riksdags- och landstingsvalet. Svårare kommer det att bli i kommunvalet och där kommer den stora frågan att bli; rösta eller inte rösta?

Ge Anglemark en chans, vädjar KatrineholmsKuriren i en ledarkommentar. Nu är problemet bara det att hon redan fått ett antal chanser och på det grövsta missat dem. Och hon är inte ensam om det i den nuvarande enmanspartiledningen. Frågan är egentligen vilka alternativ vi (S)-väljare och (S)-sympatisörer då har?

Rösta på de vi inte tycker förtjänar vårt förtroende eller rösta på ett annat parti eller rösta blankt eller grovt markera genom att inte rösta i kommunvalet – alternativen finns.

Så alla Ni som – liksom jag – trodde på att medlemsdemokrati var en självklarhet i en socialdemokratisk organisation, tänk om. Vi kommer aldrig att kunna åstadkomma någon förändring inifrån – alltså får vi agera genom att påverka utifrån.

Vi ger inte upp utan vi fortsätter vår kamp för en sund och ideologisk grundad socialdemokrati med det skrivna ordet som vårt främsta verktyg.

Så här skrev KatrineholmsKuriren i sin ledare i torsdags (18/2);

Det moderna samhället kräver en utvecklad och mer individualiserad demokrati med ökat väljarinflytande över vilka som förtjänar att få bli förtroendevalda.

Bättre och tydligare kan det inte sägas. Den 19 september blir en spännande dag.

Moderate gruppledaren i Vingåker, oppositionsrådet Björn Andersson, blev sittande, eller kanske stående med Svarte Petter när avgående kommunalrådet Viking Jonsson (S) överraskande ändrade sig och inte längre vill minska antalet ledamöter i fullmäktige för att han inte ville köra över de små partierna.

Oböjlig som en tennsoldat reserverade sig Andersson mot beslutet att inte minska antalet ledamöter. Han är besviken och arg på Viking Jonsson:
–Det är inte rakryggat, dundrar ståndaktige Andersson.

Det är sant att Viking Jonsson böjde sig. Med en klädsam bugning inför galleriet gjorde han sin sorti som kommunalråd. Jag förstår att Anderssons ståndaktiga demonstration gör ont. Därför förstår jag den inte.

Även Andersson kunde ha kostat på sig en bugning och hade då sluppit stå kvar med Petter. Även de mest avmätta av bugningar kan vara eleganta.

Källa: KatrineholmsKuriren

Vikings enmansparti
Jag tycker det faktiska beslutet är bra och jag - och många med mig - har inom partiet kämpat för att vi inte skulle minska antalet KF-ledamöter, men mötts av griniga kommentarer och fått sett oss överkörda ... igen!

Vikings gloria hamnar på sned, när man funderar på varför argumenten som inte dög i den interna debatten, plötsligt var övertygande på fullmäktigemötet? Och var har det demokratiska (S)-beslutet fattats om att dra tillbaka det man drog igenom i KS?

Det här är bara ytterligare en signal om att det brister i den interna demokratiska ordningen inom (S) ... vi har uttalat blivit ett enmansparti - var det inte Du Krister som konstaterade i en blogg/krönika för en tid sedan?

Och till Viking; så fel Du tänkt, men så rätt det blev. Du imponerar inte - den här typen av strategiskt valfläsk på bekostnad av den interna demokratin kommer att urholka tilltron till (S).

mvh /Lars K

En partikamrat och en engagerad medmänniska har gått vidare. I dag meddelades att Bo Holmberg hittats död i sin bostad – han blev 67 år.

Bo Holmberg var speciell på många olika sätt. Han var både ideologiskt ortodox och politisk nydanare. Han ifrågasatte landets regionsuppdelning – samtidigt som han slogs för en ökad decentralisering av både makt, service och funktioner.

Jag träffade honom första gången 1988-89 när han var civilminister och imponerades av hans positiva person, av hans engagemang och av hans sociala patos. Allt detta trots att han led av en problematisk mag- och tarmsjukdom – men sådana problem stod han på något sätt över. Det gick liksom alltid att lösa.

Åren gick med väldigt lite kontakt tills vi drog i gång Österåkers Lanthandelscenter. Det var ett projekt helt i linje med Bo Holmbergs ambitioner och visioner. När vi invigde Lanthandelscentret den 15 juni 2002 kom Bo, i sin egenskap av landshövding i Södermanland, tillsammans med sin fru Anna Lindh – vår dåvarande utrikesminister, som så dramatiskt knivmördades på NK i Stockholm den 10 september 2003. Tillsammans kom de hand i hand på grusvägen upp mot LHC. De strålade av lycka och berättade att de hittat ett sommarparadis inte långt från Österåker.

Bo Holmberg var i topp när han klippte bandet till LHC. Det var han också när vi var tillsammans i Finland och träffade ledningen för ägarna till kalkbrottet i Forsby. Han var helt övertygad om att projektet Forsby Arena skulle kunna tillföra regionen både viktiga arbetstillfällen och en status som internationellt turistobjekt.

Han engagerade ambassadören och regeringstjänstemän och fick även förre näringsministern Björn Rosengren att åka ner och titta på projektet. Men kommunens intresse falnade och därmed incitamentet för att kunna föra projektet vidare.

När jag på en resa för 4-5 år sedan hade tillfälle att prata i lugn och ro med Bo, så kan jag bara konstatera att mordet på Anna eller snarare saknaden efter henne var honom övermäktig.

Bo Holmberg är en person jag alltid beundrat och respekterat, imponerats av och fascinerats av. En gång när han var i Vingåker på vårt Next-Stop-Vingaker förklarade han att kommunal översiktsplanering ska vara som att dansa tango med en vacker kvinna.

Just nu hoppas jag i mitt inre att Bosse och Anna dansar en intensiv tango på något av himmelens alla vackra moln. Våra tankar går till sönerna som förlorat bägge föräldrarna ... föräldrar som älskat och älskar sina barn.

R.I.P. Bo Holmberg 100211

R.I.P. Anna Lindh 030910

Läs och fundera ... det ligger mycket i hennes ord och tankar;

Släpp fram nytänkandet!

Det här landet har inte lidit brist på demokratiutredningar. Till glädje för statsvetarna, som fått intressanta forskningsuppdrag, men till lite nytta för demokratins praktiker. Så trots allt behövs ytterligare en utredning med ett tydligt uppdrag: Att komma med konkreta förslag.

Förra veckans demokratidag, präglade som vanligt av bekymrat rynkade pannor. Hur ska man göra för att öka engagemanget och livaktigheten i den lokala demokratin? Mycket görs, viljan är god, men medborgarna är inte riktigt med. De röstar i allt mindre utsträckning, de går inte med i partier och de är svåra att locka till dialog. Däremot är de sällan sena att protestera om något går dem emot eller om de inte får den service de tycker sig ha rätt till.

Förnyelse behövs, men med dagens lagstiftning har kommuner och landsting inte redskap för att prova nya metoder. Frågan för en ny demokratiutredning bör vara hur man underlättar förnyelse och nytänkande. Kartläggning är inte det viktigaste just nu. Läget och problemen är väl kända.

Framför allt behövs en lagstiftning som ger möjlighet för dem som vill gå före att starta försök, till exempel med majoritetsstyre, alltså kommunparlamentarism. Kommun- eller landstingsstyrelsen skulle då bara bestå av de partier som ingår i den styrande majoriteten. På så vis skulle det politiska ansvaret bli tydligt och fullmäktige på allvar bli ett forum för en lokal politisk debatt. För vissa är detta en lockande idé, för andra helt fel väg att gå. Men låt då dem som vill få pröva få chansen, så har båda anhängare och motståndare praktiska erfarenheter att hänvisa till.

En annan fråga en utredning borde titta på är hur fullmäktiges roll kan stärkas. Till exempel genom att man får möjlighet att inrätta särskilda beredningar och genom att fullmäktiges presidium får en starkare ställning. Det är trots allt fullmäktige som är direktvalt.

Det vore också en välgärning för demokratin om en utredning kunde se till att årets val blir det sista där kandidater kan bli invalda utan egen vilja och utan eget vetande. Förhandsregistrering av kandidater borde vara en självklarhet, både för kandidaternas skull och för tilltron till demokratin. Tomma stolar i fullmäktige och röster som kastas bort på kandidater som inte är valbara skadar tilltron till systemet.

Men även om det är angeläget att ändra lagstiftningen så är det inte tillräckligt för att åstadkomma förändring. De lokalt förtroendevalda behöver också själva fundera över hur de beskriver och värderar sitt uppdrag. I synnerhet om man ska engagera de unga och locka nya förtroendevalda.

I diskussionen om uppdraget handlar det i väldigt hög grad om plikterna och utsattheten. Om alla papper som måste läsas, om alla kvällar man är borta, om bristande förståelse och i värsta fall om hot. Men det är ju inte hela sanningen. Uppdraget ger ju också möjligheter att påverka närsamhället, att bidra till förbättringar och att tillsammans med andra verka för idéer och en samhällsutveckling som man tror på.

Jag ser fram emot en Demokratidag med mindre av bekymrat rynkade pannor och mer av smittande entusiasm över ett meningsfullt uppdrag.

Lena Hörngren
VD, chefredaktör och
ansvarig utgivare för
Dagens Samhälle

Det finns bara ett liv … och bara en morgondag

Precis när jag skulle sätt mig ner för att skriva årets sista ledare till tidningen, fick jag per telefon ett besked om att en kollega, arbetskamrat och vän råkat ut för en bilolycka. Han hade ensam kört av vägen samtidigt som han pratat med en uppdragsgivare i sin mobiltelefon. Han hörde smällen, ljudet av skrikande däck mot asfalten och en dov smäll … sedan dog telefonen. Allt blev tyst.

Självklart blev han chockad – han hörde allt. Han var där när det hände. Hittills i skrivande stund är det enda vi fått veta, att vår vän och kollega levde när han fördes bort i ambulans. Mer vet vi inte just nu och väntan är olidlig och fruktansvärd.

Jag sitter, som så många andra i hans familj och vänkrets, arbetskamrater och grannar, och bara väntar på besked. Väntar och hoppas att allt gått någorlunda bra. Att han lever och är oskadad eller bara lindrigt skadad. Men att han lever.

Tänk att det är först när vi drabbas av personlig sorg eller obeskrivlig oro för någon eller några. Det är först då, som vi inser hur värdefullt livet är. Hur otroligt viktigt det är att vi hanterat det med omsorg och försiktighet. Eller rättare sagt – tar vara på varje enskild dag, varje ljuvlig timma och varje liten sekund. Det finns bara ett liv för Dig och för mig … och bara en enda morgondag. Det finns bara en som Du och bara en som jag.

Jag minns Stig Dagermans dikt Jorden;

”Jorden kan du inte göra om.

Så stilla din häftiga själ.

Endast en sak kan du göra:

en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket

att själva stjärnorna ler.

En hungrande människa mindre

betyder en broder mer.”

Stig Dagerman kunde inte stilla sin häftiga själ. Han dog för egen hand, för att han inte orkade med sin morgondag, inte stod ut med livet – kraven inom honom blev för stora.

Men i hans dikt finns ett kärleksbudskap som är kristallklart. Vi kan inte förändra världen, men vi kan göra något gott för vandra, bry oss om. Och för varje människa vi kan hjälpa eller visa hänsyn, så vinner vi en vän för livet.

När jag tittar tillbaka på det år som gått, så ser jag att mycket hänt och att det mest varit av godo – både inom politik och ekonomi, både härhemma och internationellt.

Visst finns det grymheter och tragedier, men övervägar ändå inte godheten? Visst finns det hat och girighet, men väger inte kärleken tyngst?

För ett år sedan var vi många som fruktade en ekonomisk världskatastrof, som trodde att allt skulle störta samman. Med facit i hand kan jag säga, att jag sällan träffat så många positiva och förväntansfulla företagare och entreprenörer som under det här året. Och alla tecken tyder på att det fortsätter att gå åt rätt håll, tack och lov.

Därför finns det anledning att se framtiden an med stor förtröstan och starka förhoppningar.

Men glöm inte att det finns bara ett liv och bara en enda morgondag. Glöm inte att det bara finns en som Du och bara en som jag.

Glöm inte … Endast en sak kan du göra: en annan människa väl.

God Jul och Ett Riktigt Gott Nytt År!

När jag läser Robert Skoglunds genmäle på min debattartikel och läser om hans synpunkter om mitt svammel, mina attacker på demokratin inom det socialdemokratiska partiet i Vingåker och hans visioner om den politik han säger sig vilja genomföra. När jag läser det, kan jag inte annat än tycka synd om Robert Skoglund som inte lyckas se klart, eller rättare sagt vågar se klart. Utan följer elitpolitikernas anvisningar … som en sann politikersupporter.

Han ställer skola och omsorg/vård mot varandra, vilket visar hans bristande insikter och nästan fjäskande argumentering, eftersom just vi som vill att även tätorterna utanför centralorten ska ha ett existensberättigande också vill satsa på just vård och omsorg – inte minst äldreomsorg. Hade han tagit reda på fakta lite bättre, skulle han veta att just den frågan har jag och andra med mig stridit för i många år.

Men bra äldreomsorg kan och ska ske utan att skol och barnomsorg ska bli lidande. Det socialdemokratiska mantrat har alltid varit vård – skola – omsorg, och så ska det fortsätta att låta.

Min kritik handlade om att vi inom (S) i Vingåker inte kan komma överens, vi kan inte ens föra en öppen och förutsättningslös diskussion. Är då allt partiledningens och Viking Jonssons, Camilla Anglemarks eller Caroline Helmersson Olssons fel.
Självklart inte – jag och många med mig bidrar givetvis till en debatt som skapar klyftor och meningsskiljaktigheter.

Skillnaden är bara den att vi i den socialdemokratiska organisationen har en struktur på hur medlemsdemokratin ska förverkligas och det är här som politikereliten sätter sig på tvären. My Way som Frank Sinatra sjunger eller No Way som skulle kunna vara grundtemat i filmen om ett amerikanskt motorcykelgänget; (S) i Vingåker har slagit ihop det hela till; My Way or No Way.

Robert Skoglund glömmer mycket pikant att påpeka att ytterområdena redan gjort stora avkall på vad de en gång ville. Visserligen får Högsjö skola garanterat vara kvar ett par år till, men efter 2012 finns inga garantier. I Österåker har man accepterat att man inte kommer att få tillbaka en kommunal skola – istället satsar man på att kraftsamla på ideella insatser för att kunna skapa en friskola.

Baggetorp har tagit fram ett intressant förslag till en åk 1-3/1-4-lösning – Baggetorps-modellen, där fritids samtidigt flyttar in i skolan och den byggnaden blir ledig till omedelbar försäljning.

Men det berör inte Robert Skoglund – inte ens den chansen fick Baggetorp för att visa att det går att få ekonomi även i en småskalig lösning.
Skolan ska istället stå tom till 2013 – då kan den säljas, om det inte dykt upp en jättevåg av inflyttade barn. Allt enligt (S)-ledningens förslag och beslut.

Robert Skoglund kallar mig populistpolitiker och okej, om det gör att jag når konkreta politiska beslut som har en positiv inverkan på hela kommunen och för folk som berörs, då är jag väl populistpolitiker. Men med sin haltande argumentation får nog Robert Skoglund finna sig i att betraktas som en populistisk politikersupporter och det är väl inte illa för en som vill komma upp sig?

Men är det han står för bra för kommunen eller för våra invånare? Eller vad är det egentligen han vill?

Jag skulle önska att han istället hade modet att argumentera för lösningar som kan föra den socialdemokratiska politiken framåt i Vingåker. Fast då kan man inte bara le och hålla med … för då krävs det också lite civilkurage.

Och Baggetorps skola ska få chansen att leva vidare på sina egna meriter och förutsättningar. Och Högsjöskola behöver mer än två år av lugn och ro.

Ställer Du upp på det, Robert Skoglund?

Lars Knapasjö (S)

Demokrati handlar om respekt, ärlighet och empati. Demokratiska beslut ska bygga på just respekt, ärlighet och empati.

När Vingåkers Arbetarekommun på sitt senaste medlemsmöte fattade beslut om bl a ett kompromissförslag till fortsatt verksamhet i Baggetorps skola (åk 1-3/1-4) och en försäljning av fritidsbyggnaden, handlar det inte om respekt, ärlighet eller empati. Utan det handlar om en maktdemonstration, om en kompromisslöshet och en fatal prestigeblockering.

Partitoppen i (S) Vingåker lyssnar inte och tar inga intryck. Argumenten de presenterar skiftar hela tiden från lokalkostnader till pedagogisk kvalitet och sedan vidare till dyster ekonomisk verklighet eller positiva utvecklingsvisioner.

Nu är Viking Jonsson beredd att inte sälja Baggetorpsskolan före 2012 eftersom det skulle kunna dyka upp ett plötsligt uppsving av inflyttade barn – fast pröva Baggetorpsmodellen; tvärnej!

Och dit den högsta toppen pekar kilar politikersupporterna. Vinner man en omröstning kan man som Jörgen Larsson (ordf i Miljö- och Byggnadsnämnden) springa upp och ge Viking Jonsson en high five … precis som på en hemmamatch i volleyboll.

Fast det kanske är lite allvarligare än så. När bara 39 av 72 personer röstade för att Baggetorp skola inte skulle få pröva modellen åk 1-3/1-4, så var det ingen jordskredsseger – tvärtom om. Bara 5% skillnad eller fyra fysiska röster – sådant är en Pyrrhus-seger för ett lokalt parti. En sådan seger till och (S) är förlorad …

Under hela den här resan, som började för mindre än ett år sedan och som tog ett abrupt slut i och med skolavslutningarna för snart ett halvår sedan, har Viking Jonsson varit totalt fast i en enda åsikt; den om att ett antal skolor (skulle vara tre, men blev till slut bara två) ska läggas ner.

Att det är helt orimligt att en demokratisk process i en sådan viktig fråga ska kunna ske på 3-4 månader vara totalt oviktigt för honom – han hade ju sina supporter och litade fullt och fast på dem. Inget fick hindra honom – inte ens Camilla Anglemark, som egentligen var högsta politiska ansvarig för skolfrågorna. Hon förpassades snabbt till avbytarbänken – för att använda sportterminologi – och har också förblivit sittande där.

Demokrati bygger på respekt, ärlighet och empati. Under den här korta, men hypersnabba resan har den demokratiska processen präglats av en avsaknad av just respekt, ärlighet och empati från partiledningen i Vingåker.

Därför förtjänar inte det nu fattade beslutet, att förvägra Baggetorp att pröva sin modell, sin rätta dignitet. Inte så att det gick formellt fel till, utan för att det brister i sina grundläggande demokratiska förutsättningar på ett sätt som inte förenar, utan splittrar och sprider split.

Det är nog inte fel att tro att (S)-föreningarna utanför centralorten kommer att fortsätta att växa sig starka och ifrågasätta centralortens (S)-politik. Det är inte heller fel att tro att de till nästan medlemsmöte och nästa … kommer att växa sig starkare så att det till slut inte är fyra röster som saknas – tvärtom om.

Det är inte fel att tro att den process som nu pågår inom (S) Vingåker kan komma att kosta i kommunalvalet, men å andra sidan kan det bli grunden för en ny, annorlunda och framtidsinriktad (S)-politik lokalt. Men då ser nog partiledningen ut på ett annat sätt och då finns det skäl att tro att respekt, ärlighet och empati åter kan få prägla den socialdemokratiska synen på demokrati.


Lars Knapasjö (S)

Kanske har det även tidigare funnits intensiva lokalpolitiska debatter i Vingåker, men jag skulle tro, att det senaste året har stått i särklass. Det är viktigt att se att debatten inte endast och enbart har gällt frågan om nedläggning av skolorna i tätorter utanför Vingåkers centralort.

Debatten har gällt så mycket mer och än viktigare frågor som handlar om både relationen politiker kontra väljare respektive partimedlemmar och om hur invånarna och väljarna vill att Vingåker ska bli som samhälle om 5-15 år; ett samhälle att leva, bo och verka i eller att vända ryggen för att söka sin och familjens livskvalitet på annat håll.

Det är ingen överdrift att påstå att debatten till största del har varit (S)-präglad på så sätt att det främst varit socialdemokratiska medlemmar och väljare, som tagit till orda och fört fram andra åsikter än de som de nuvarande valda (S)-politiker förfäktat och beslutat om.

Och det är knappast någon överdrift att påstå att debatten varit både intensiv, aggressiv och hänsynslös – ett faktum som inte undgår varken opponenterna eller traditionalisterna. Helt klart har det inom partiet lokalt inte funnits förutsättningar för en intern konstruktiv diskussion och dialog. Numera är det i stort sett totaltyst på den lokala (S)-hemsidan – frånsett enstaka inlägg från Viking Jonsson har varken kommunalråd, riksdagsledamöter eller andra lokala politiska företrädare agerat. Flera har istället lagt ner sina hemsidor, vilket markerar att den (S)-hemsidan inte kommer att vara ett naturligt forum inför den kommande valrörelsen.

Nu är debatten om demokrati och framtid inte bara en socialdemokratisk fråga – den berör alla och envar, men med egen majoritet i kommunens beslutande organ är det viktigt att vi socialdemokrater lyfter de här frågorna och låter människor komma till talas … och för en dialog och ett samtal med dem.

Redan om tre veckor ska socialdemokraterna rösta om nomineringarna inför riksdags- och landstingsvalen. Vad vet vi om var våra kandidater står och vilka politiska mål – även med bäring på våra lokalpolitiska prioriteringar – de har? Är de för eller emot friskolor på landsbygden? Hur ser de på den svenska landsbygdens framtid? Hur vill de värna om att inte bara hela Sverige, utan hela kommuner ska leva?

Vid socialdemokraternas årsmöte 2010 kommer vi att rösta om en lista på kandidater till kommunfullmäktige. Då är det viktigt att valberedningen också presentera vilka ställningstaganden som de olika nominerade personerna har till ett antal frågor som – åtminstone efter den senaste tidens debatt här i Vingåker – är relevanta för väljarna och då både nuvarande (s)-väljare och potentiella.

Ett sätt att lösa det är att vi får till stånd det som nu inte existerar. En öppen och fri (S)-debatt om Vingåkers framtid, om politiska prioriteringar, om livskvalitet för unga och gamla, ensamstående och familjer, om vikten av att hela Vingåker ska leva, att alla tätorter utanför centralorten ska ha en planerad och prioriterad framtid.

Därför vill jag att våra valda (S)-politiker går ut och deklarerar a) hur de se på skolfrågan i en tidsperiod av 2-3 mandatperioder och b) hur de vill att prioriteringarna mellan centralorten och tätorten utanför ska fungera samt c) hur en heltäckande samhällsplanering för Vingåker under de kommande mandatperioderna ska se ut.

Det handlar om visioner och målsättningar. Det handlar om frågor som är viktiga för våra framtida val och frågor som vi bör känna oss skyldiga att infria – inte lova och sedan svika.

Lars Knapasjö (S)

Få saker torde ligga närmare den svenska folksjälen än den självklara regeln att ingen ska kunna dömas för ett brott till vilket han eller hon är oskyldig. Ingen ska dömas ohörd och ingen ska anses skyldig, innan en rättvis rättegång ägt rum och en korrekt beslutad dom vunnit laga kraft.

Ingen, absolut ingen ska riskera att dömas för ett brott som denne inte begått och ingen, absolut ingen ska riskera att oskyldig få avtjäna ett fängelsestraff.

När det sedan kan handla om ett icke tidsbestämt livstidsstraff börjar vi ana vidden av vikten att väl värna vårt rättssamhälle. Därför säger svensk lagstiftning att det måste vara ställt utom allt rimligt tvivel att den som anklagats för ett brott också har begått det. I förundersökningskungörelsen föranstaltas också om att förundersökningsledare och åklagaren ska framhålla även de bevis, faktauppgifter och omständigheter i övrigt som talar till en misstänkts fördel.

Lika inför lagen och hellre fria än fälla är två viktiga grundfundament på vilket vårt samhälle ska vila tryggt. Ingen ska vara rädd för att bli behandla på ett annorlunda sätt i och av en domstol på grund av sitt kön eller sin religiösa, etniska, politiska eller sexuella tillhörighet.

Ingen ska någonsin behöva känna skräck inför risken att bli oskyldigt dömd för en handling man inte begått. En person som misstänkts för ett brott ska kunna frihetsberövas; anhållas eller häktas – samtidigt som omständigheterna för och kring brottet utreds, men den som är oskyldig ska aldrig behöva vara rädd för att bli dömd för det han eller hon inte är skyldig till.

Så här vill vi att det ska vara och så här måste det vara om vi ska kunna leva som trygga och harmoniska medborgare i ett tryggt och harmoniskt samhälle. Men så här är det inte idag.

Vi har under de senaste åren kunnat konstatera att till och med människor som anklagats för de grövsta av brott; för våldtäkter på barn och för mord, har kunnat dömas till långvariga fängelsestraff – till och med livstid. För att sedan – ofta efter det att massmedia synat domarna och bevisen – blivit frikända och förklarade som helt oskyldiga för vad de en gång dömts för.

Trots våra högt ställda krav på rättssäkerhet kan ändå fel begås. Nya fakta kan dyka upp och nya vittnen träda fram. Att fel kan begås har visats i flera fall som exempelvis Joy Rahman, Jassir Askar och Bo Larsson, som bara är några av ett alldeles för stort antal människor som dömts till långa fängelsestraff för allvarliga brott, där de sedan i en ny rättgång helt frikänts.

Finns det väl grundade skäl att anta att en person är felaktigt dömd måste en ny prövning och rättegång – sk resning – beviljas.

I boken Tre Bröder har Dick Sundevall och Christian Holmén visat på en undermålig bevisningen i det sk Rinkebymordet, där två bröder – Özkan och Önder Yildiz – den 24 juni 2002 dömdes till mångåriga fängelsestraff; Özkan till livstidsstraff. Han har idag avtjänat 7 år och 222 dagar av straffet.

De dömdes trots att deras yngre bror Orhan, som dömdes till fyra år för mordet, erkände att han skjutit de dödande skotten och att de två äldre bröderna inte var på platsen.

Kalla Fakta i TV4 har för ett par år sedan belyst nya omständigheter, fakta och bevis som man menar pekar på att Özkan och Önder Yildiz inte kan ha begått mordet. Åtminstone kan det inte påstås att det är ställt utom allt rimligt tvivel att de skulle ha gjort det.

Ny tekniska bevisning och ett stort antal nya vittnesmål av opartiska personer liksom erkännandet av den yngste brodern samt påvisade brister i åklagarens bevisning och trovärdigheten hos huvudvittnet leder till en enda slutsats.

Özkan och Önder Yildiz, som dömdes mot sitt nekande, måste beviljas prövningstillstånd i Högsta Domstolen och få en ny rättvis rättegång. Det är ställt utom allt rimligt tvivel att det är det enda tänkbara ställningstagandet för att rädda trovärdigheten och legitimiteten hos vårt svenska rättsväsende. Det är en angelägenhet som sträcker sig över alla partigränser och som berör oss alla helt och fullt.

Detta till trots har riksåklagaren i dagarna sagt nej till en ny rättegång. Riksåklagaren har inte ens lyssnat på de nya vittnesmålen, utan avfärdar dem som icke trovärdiga.

Inte minst genom massmedias granskning av olika rättsfall har vi fått igång en debatt om vårt rättsväsende och om den grundläggande rättssäkerheten.

Vi måste se till att fortsätta med en öppen och initierade debatt om rättssäkerheten i landet och om hur vi på alla fronter kan och måste arbeta för att lagen och dess tillämpning ska ges oss det goda, trygga och harmoniska samhälle vi alla vill leva i.

Det är angeläget för allas vår trygghet att vi reagerar när våra krav på rättssäkerhet ser ut att inte ha uppfyllts. Därför är det också angeläget att Özkan och Önder Yildiz beviljas en ny förutsättningslös och rättvis rättegång.

Har ett fel begåtts ska det rättas till – under alla omständigheter är det rättvisan som ska ha sin gång; inte den byråkratiska prestigen.

Nu när vi börjar se resultatet utav denna förda politik så ser vi att det händer något i vårt samhälle. Vissa grupper får mer pengar kvar, medan andra får mindre kvar i plånboken varje månad. De som har kvar sina jobb måste jobba mer och effektivare än tidigare. Utslagningen av människor sker med en rasande fart nu. Ständigt hör vi i nyhetsinslagen att arbetslösheten och försörjningsstödet (socialbidrag) ökar. Vi ser att kommunerna tvingas till nedskärningar i skolan, vård och omsorg. Vi tvingas att vända på varje sten för att se om vi kan spara pengar.

I detta läge diskuteras nu den politiska organisationen i Vingåker. En utav frågorna som ställs är hur stor ska denna vara? Med det menar man hur många personer ska vara engagerade i hur en kommun som Vingåker sköts.

Det vi ska komma ihåg är att det är vi som bor här som även bestämmer hur allt ska skötas. Detta gör vi genom de partier som medborgarna röstat fram i kommunalvalet. I dessa partier har sedan representanter valts in i olika styrelser och nämnder. Det finns en kommunstyrelse och ett fullmäktige. Det är i fullmäktige de övergripande besluten tas. För att sedan genomföras av nämnderna. Där sitter människor med olika bakgrunder och erfarenheter. Dessa bör spegla en majoritet av medborgarna.

När allt annat ses över och i vissa fall dras ned tycker en del att även politiken ska minskas. Det kan även jag tycka låta rimligt. Men vad är det då vi säger?

Om vi minskar på antalet folkvalda i kommunfullmäktige och nämnder så minskar vi också vårt inflytande på kommunen. Vi riskerar att få en mer elitstyrd politik, där några få beslutar om riktningen för kommunen. Det är just mångfalden som jag tror är bra. Ju fler det är som engagerar sig i politiken desto bättre beslut tas. Det är när den enskilde människan bryr sig om saker och ting och vill vara med och påverka, det är då vi får ett bra och mångfasetterat samhälle.

Vi inom Socialdemokraterna har nyligen begåvats med många nya engagerade medlemmar som vill vara med och påverka. Det är precis så här det ska gå till. Man tycker något, man går med i ett parti, man är med och påverkar utformningen av politiken. Vi blir många som tycker något och utifrån detta formar vi vår politik tillsammans. Det tror jag starkt på.

Jag vill att alla ska fundera noga på hur vi vill att Vingåker ska skötas. Jag vill inte lämna över besluten till några få, jag vill ha med så många som möjligt.

Robert Skoglund (S)
Vingåker

Vingåkers Arbetarekommun hade medlemsmöte i dag den 12/10 och inte mindre än 45 medlemmar hade samlats i fullmäktigesalen på Åbrogården i centrala Vingåker. Det var något färre än de 3-4 senaste medlemsmötena, men betydligt många fler än för bara något år sedan.

Ett ökat medlemsengagemang är en förutsättning inför valet nästa år, så vi får hoppas att det fortsätter med fler medlemsvärvningar och hög mötesnärvaro.

En förutsättning för att skapa och behålla engagemang och intresse är att våra möten blir attraktiva – för egen del tror jag det handlar om att vi har viktiga och angelägna frågor på agendan och att vi håller anständiga tider.
Faktum är att jag tycker vi klarat det de senaste mötena – vissa pinsamma och mindre demokratiska fadäser får man kanske bort se från. Jag gör det i alla fall för egen del.

(S)vidande kritik mot alliansregeringen
En loge till AK- styrelsen som lyckades få riksdagsledamoten och Botkyrkapolitikern Christina Zedell att komma till mötet idag. Hon sitter med i riksdagens Finansutskott och är en av de som på nära håll kunnat följa hela händelseutvecklingen när det gäller finanskrisen och den handlingsförlamning som präglats alliansregeringens sätt att hantera situationen.

Medan vi socialdemokrater säger skatt efter bärkraft, genomför alliansregeringen skattesänkningar med mer än 100 miljarder kronor. 10% av de som tjänar bäst, tjänar lika mycket som 60% av hela befolkningen.
Ungdomsarbetslösheten är uppe i 27% och ökar. Socialhjälpskostnaderna kommer att stiga med mer än 50% fram till år 2012.

Vi får inte glömma att pensionen är en uppskjuten lön och den klyfta mellan pensionärer och arbetstagare som alliansregeringen nu skapat ska en ny rödgrön samarbetsregeringen successivt minska så fort som möjligt.

Christina Zedell sa att hon skulle kunna stå en hel dag och bara visa på skillnaden mellan alliansregeringens sätt att skapa ett mer odemokratiskt, ofritt, ojämlikt och osolidariskt samhälle och hur vi socialdemokrater vill bygga ett välfärdssamhälle på tydliga och trygga värdegrunder. Jag tror henne för inte ens under den timma som hon pratade hann jag notera alla kloka ord och alla viktiga fakta.

Värna våra värdefrågor
Christina Zedell tog också upp frågan om moderaternas försök att ockupera och ta över våra socialdemokratiska värdefrågor med en ytligt polerad retorik. Man har försökt att ta ifrån oss våra grundläggande värdeord som

Demokrati
Frihet
Jämlikhet
Solidaritet

Därför är det viktigt att internt inom partiet och i våra kontakter med omgivningen hela tiden ser till att våga prata ideologi. Att vi vågar diskutera vad vi menar med begreppen Demokrati, Frihet, Jämlikhet och Solidaritet.
Vad vill vi och vilket samhälle vill vi ha? Det är frågor som vi inte får skjuta åt sidan, menade Christina Zedell och fick medhåll av Micke E, som efterlyste mer och fler möjligheter till ideologisk skolning.

Våga ifrågasätta och ändå hålla ihop
Det fanns andra saker som hon också tog upp. Som exempelvis faran av att antalet folkvalda minskar och att vi får en elit kvar som kanske inte är helt representativ för vare sig det egna partiets medlemmar eller dess väljare eller ens kommunens invånare.

Här kom jag att tänka på situationen i Vingåker och diskussionen om att minska antalet ledamöter i kommunfullmäktige. Jag är emot det av precis de skäl som Christina Zedell pekade på; vi riskerar att få ett demokratiunderskott och att allt färre invånare vill engagera sig i politiken. Det kan skapa en elitism som är ett direkt hot mot partiets demokratisträvanden.

Senare under mötet skedde val till riksdag och landsting. Här var vi rörande överens om att nominera Caroline Helmersson Olsson till riksdagen. Däremot fanns det en motkandidat som första namn på landstingslistan.

Det var Baggetorps (S)-förening som nominerade Lennart Öhman istället för Björn Blid. Röstresultatet blev 25 för Björn Blid och 19 för Lennart Öhman. Marginalen var alltså inte så stor även om röstresultatet var tydligt.

Jag tycker det var synd att Lennart Öhman inte blev första namn – det ska jag villigt erkänna och skälen är dels just elitismen; Björn Blid finns med snart sagt över allt i kommun och landsting. Det finns ett behov av att få flera som delar på uppdragen och inte sitter på så många poster som möjligt.

Sedan hoppas jag att landsortavdelningarna framöver lyckas samarbeta så att det inte enbart är centralortens representanter som tar för sig – nu är fyra av fem nominerade från Vingåkers (S)-föreningen; inte en själ - utöver Lennart Öhman - på landstingslistan från någon av de andra fyra (S)-föreningarna. Sådant gagnar inte på något sätt den interna sammanhållningen.

Stå upp för Mona
Slutligen tog Christina Zedell upp en otroligt viktig fråga; slut leden kring vår partiledare Mona Sahlin.

- Vi måste hålla ihop och försvara det enda vi äger – vårt parti, förklarar Christina Zedell.

Och hon har alldeles rätt. Både lokalt, regionalt och centralt måste vi hålla ihop, klara de interna diskussionerna och slåss för de gemensamma målen. Vi måste våga visa att vi är ett parti med hög till taket, som är transparant och angelägna om att fånga upp nya medlemmar och sympatisörer.

Inför valet 2010 är ytterligare två saker viktiga; vi måste lyckas i (S)tockholm för att få genomslag i hela riket och vi måste jobba stenhårt för ett högt valdeltagande.

Tack Christina!

Vilken underbar dag – oavsett om det är sensommar eller tidig höst. Ljuset, solens värme, trädens sprudlande färgkaskader, den höga luften, stillheten … lugnet.

Efter en intensiv vecka var det skönt att smita hem tidigt på eftermiddagen, ta boken och sätta sig i det lusthusliknande växthuset. Lite rått, men gaskaminens små dansade lågor skickar ut värmen snabbt. Öppnar kylskåpet och häller upp ett glas med kylt vitt vin och så boken ….

Elsie Johanssons bok Sin ensamma kropp – idag är hon 78 år och kom förra året ut med sin 15:e bok. Sin ensamma kropp är en stark och övertygande roman om en kvinna som sent i livet upptäcker att det går att börja om – och att bli någons Du.

Det slutar aldrig, eller hur? Hoppet kan fara men längtan blir kvar. Efter någon som vaknar varm intill, med dålig andedräkt och intorkad svett, egenheter och dumheter.
Längtan att bli någons Du, som Elsie Johansson skriver i nya romanen med den fina titeln Sin ensamma kropp. En klarsynt, klok monolog av och om en kärlekskrank, men annars besk och oromantisk kvinna 70++.
Pia Bergström, Aftonbladet

Bonniers Förlag;
Elsie Johansson föddes 1931 i ett arbetarhem i Vendels socken i Uppland. Hon fick möjlighet att gå i realskola i Uppsala, men några fortsatta studier blev det inte. Direkt efter realexamen tog hon anställning på Postverket och blev postexpeditör. Kort därpå gifte hon sig och bildade egen familj.

Författardrömmen, som hon burit på sedan barndomen, fick läggas på is.
Först 1979, vid nära 50 års ålder, skedde debuten med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon. Elsie Johansson är en mångkunnig författare som skriver i flera olika genrer för såväl barn som vuxna. Hennes uttrycksmedel är förutom poesi och prosa också den muntliga berättarkonsten.

Ungdomstidens Elin Wägner
Som ung älskade jag att läsa – inte minst Ivar Lo-Johansson, men Elin Wägner har ett speciellt rum i mitt hjärta. Jag gjorde till och med ett examensarbete kring henne som person och författare.

Och Elsie Johansson i vår tid påminner mig så mycket om just Elin Wägner. Läs boken och ni förstår vad jag menar ….

Wikipedia;
Elin Matilda Elisabet Wägner, född 16 maj 1882 i Lund, död 7 januari 1949 i Rösås i Bergs socken i Kronobergs län, var en svensk författare, journalist och feminist. Hon var ledamot av Svenska akademien från 1944.
…..

Elin Wägners skönlitterära böcker behandlar kvinnors rättigheter, kvinnlig rösträtt, fredsfrågor, sociala frågor och miljöfrågor.

Våra ägodelar – våra som i människans – har alltid haft betydelse. I mänsklighetens tidiga vår var det de primitiva verktygen som gjorde att man överlevde dagen. Senare i historien blev de livsunderlättande ägodelarna våra saker, våra ting, och idag har vi grejor, prylar, grunkor, don, pryttlar, mackapärer, manicker, mojänger som förgyller våra dagar – alla dessa ord för att två eller tre synonymer inte räcker till i och med vårt prylöverflöd.

Naturligtvis älskade den förhistoriska människan sin köttyxa. Naturligtvis älskade de tidiga jordbrukarna sina skäror. Naturligtvis såg de sin köttyxa och skära som en hjälpsam vän. De hade inget val; man älskar det som håller en vid liv. Idag äger varannan svensk en motorgräsklippare. Är det lika självklart att vi gräsklippsägare älskar vår manick, vår mackapär? Älskar du din? Antagligen är du som mig; avskyr den över allt annat när den lägger av med halva gräsmattan klippt, och har ingen som helst relation till den när den fungerar som den ska.

Visst, den hjälper oss inte att se morgondagens ljus – men kanske är det dags att börja se på våra pryttlar med en tacksamhetens blick? Det är ju trots allt nästintill ett socialt självmord att bjuda över släkt och vänner med halvmeter högt gräs.

Dock är världen på väg i en annan riktning. Samhället är idag inne i ett ultrarapid snabbt spinnande ekorrhjul, där mycket handlar om dina ägodelar. När du nått mogen ålder ska du skaffa dig en egen lya, inreda personligt. Bilinnehavskravet kommer därnäst. Då lönen stiger och familjelivet blir Livet, är en större bostad en självklarhet, därefter ska TV:n bytas ut regelbundet, helst i eskalerande prisklass. Mobilen ska vara fräsch, klädvalet modemedvetet; det heter till och med ”kläderna gör mannen”.

Plötsligt är det inte främst du som äger sakerna, utan de som äger dig. På livets resa strävar vi hela tiden mot det bättre, vackrare och bekvämligare – för att sedan nå superlativen. Samtidigt tappar vi bort oss på vägen; är det detta allt handlar om? En dag tar allting slut – vi ska alla en gång dö – är det då dina hypermoderna, stilenliga grejor du kommer att se tillbaka på? Med undantaget Eija-Riita Eklöf-Berliner-Mauer, allmänt beskådad i kanal 5:s ”Sveriges skönaste människor”, med en tidigare intim relation till Berlinmuren och sexuell attraktion till staket och annat med snygga, horisontala linjer.

Det må låta som en paradox, men kanske närmar vi oss våra medmänniskor i en värld där grejfokuset växer, men där de högteknologiska prylarna innebär att vi lättare kan kommunicera och komma i kontakt. Hur du än gör; tackar gräsklipparen för senast, går till sängs med ett stycke staket eller säger adjö till små metallbitar som gjort sitt – så är det fortfarande du som äger sakerna, låt således de inte styra dig.

Erik Silvén Möller, Enskilda Gymnasiet i Stockholm

Det dimper ner nyhetsbrev i mailboxen och tidningarna är fyllda av artiklar. Vi har återkommande program både i radio och TV och det diskuteras på arbetsplatser och caféer. Det handlar om trender och spaningar – det där som alla tror sig veta kommer att hända och som det är så viktigt att vara förberedd på och kasta sig över så fort det dyker upp några tecken … på trenden.

Självklart är det viktigt att klura på framtiden och fundera på vad som gömmer sig bakom nästa säsongshörna eller årsskifteskorsning. Se det som en typ av mental motion, men bli inte trendmissbrukare. Låt inte omvärldsspecialisterna eller framtidsoraklen ta över – följ Din magkänsla och ta tag i tillfället när det dyker upp. För det är faktiskt så att det mesta i livet är en slump.

Vem kunde för drygt 15 år sedan – då Internet blev publikt – ana kraften eller omfattningen av den tekniken? Och hur skulle vårt samhälle se ut idag om vi inte hade Internet – kan vi ens en gång tänka tanken på ett samhälle, en vardag utan Internet?

Eller Berlinsmurens fall och EU stadiga framväxt – vem kunde med säkerhet förutspå det? Eller den senaste lågkonjunkturen och finanskrisen – trots att vi vet att den skulle komma och att alla tecken fanns klart och tydligt – vem förutsåg den?

Man skulle kunna säga att vi aldrig lära oss av våra misstag, men det är inte helt rätt. Snarare är det så att vi som människor i grund och botten är optimister och drivs av en god tanke om allt och alla. Vi har lätt för att referera till företagets och samhällets utveckling och nyckeltal under de senaste fyra decennierna, men vågar inte yttra oss om vad de närmaste fyra åren kommer att ge.

Det är svårt att tänka framåt, det är svårt att försöka visualisera det samhälle och den vardag vi kommer att leva i om fyra år – till och med om två år. Vissa saker kommer att bestå i många år till, medan andra produkter och företeelser kommer att vara helt försvunna om ett halvår. Det gör livet förvisso mer spännande, men också mer oförutsägbart. Och vi vill gärna ha en liten föraning om morgondagen.

Därför är det viktigt att se trenderandet som en lek, som ett sätt att lite fantasifullt måla upp skilda scenarier om morgondagen. En lek med allvarliga förtecken för det är viktigt att försöka tänka sig in i morgondagen. Det är viktigt att försöka läsa av tecknen i dagens samhälle och dagens utveckling och våga pröva att översätta det till konsekvenser för morgondagen.

Människorna, produkterna, tjänsterna, idéerna – alla har en livscykel som innebär att man föds, växer upp, utvecklas, mognar och åldras – för att till sist dö ut. Det är inget som vi egentligen kan styra – åtminstone inte det mänskliga livet. Men vi kan påverka de olika faserna och i vår professionella verksamhet kan vi förnya produkternas eller tjänsternas eller idéernas livscykel.

Oftast handlar det om att följa sin intuition och magkänsla – ibland att dra nytta av trendtänkandet och omvärldsbevakningen, men säkrast är att ta tillfället när det kommer. För mycket, alldels enormt mycket handlar om att det mesta i livet är en slump – till exempel trenderna.

Det har nu gått drygt två veckor sedan vi hade det senaste medlemsmötet i Vingåkers Arbetarekommun, där beslutet – efter ett vältränat och inövat påhopp på mig från allas vår Kung Bore eller Viking Jonsson – blev att något yrkande på en misstroendeförklaring mot Camilla Anglemark som ordförande i BoU inte fick ställas.

Det kan konstateras att det överväldigande flertalet inte deltog i beslutet – kanske för att styrelserna (s)-föreningarna i Baggetorp och Högsjö ville hänskjuta frågan till de kommande nomineringsmötena.

Det var en pompös och massiv anklagelseakt om personförföljelse som chefen för permafrosten lanserade och jag valde att inte chikanera mötesdeltagarna med att gå in i polemik med en snart avgående politiker, som helt tycks ha tappat både vett och etikett under resans gång. Däremot är vem som helst välkommen att maila mig med specifika frågor knapa@swipnet.se som jag efter bästa förmåga ska försöka förklara och reda ut.

Men det är inte därför …
jag skriver utan för att världen är så full av frågor som vi måste försöka hantera. Ta till exempel Aftonbladet idag (3/9);

”Förslaget att president Obama ska kunna stänga av internet har mött starka reaktioner.
…
Den demokratiske senatorn Jay Rockefeller har lagt fram ett förslag som ger presidenten rätt att i nödläge utlysa ett undantagstillstånd för internet.

– Presidenten kommer inte ha en knapp att trycka på. Men förslaget ger honom möjlighet att vid en kris kunna ställa krav på internetoperatörerna och i förlängningen kräva att de stänger ner trafiken. Obama kan på så vis gå in och styra vilka som ska använda internet, förklarar Patrik Fältström.”

Självklart måste nätet vara fritt – fritt under ansvar, men någon enskild statsman ska inte kunna släcka ner det som blivit frihetens arena och den nya demokratins spelplan. Det är viktigt för annars blir det en alltmer minskad grupp av gammelpolitiker och gammelmedier som vill härska styra och bestämma.

Smält permafrosten … annars kvävs vi
Permafrosten är det fenomen och de människor som är totalt djupfrysta och som på grund av det tillståndet inte vill eller kan acceptera förnyelser eller förändringar. De slåss för att de alltid gjort på ett visst sätt och aldrig på något annat sätt. De finns lite överallt, men verkar tack och lov bli allt mer utrotningshotade. Kanske för att det finns en klimatförändring även inom politik och samhällsfrågor.

Så här beskriver Krister Wistbacka, chefredaktör för KatrineholmsKuriren lite av fenomenet;

”Det är just den här saken – integritetsfrågorna, upphovsrättsfrågorna
och allt annat som vi kan men kanske inte ska använda tekniken till –
som de demokratiska partierna måste ägna sig åt.

Den unga generationen förstår det, samtidigt som kunskaperna i
demokrati är för dåliga. Det betyder att om de gamla partierna, som kan demokratins spelregler, inte på allvar tar tag i det här så hotas demokratin.
Demokratiskt okunniga och naiva men oerhört kunniga it-användare –
antagligen har de koskräck – tar hela makten, utan aning om hur och
vart de styr.”

Men gör han inte en tankevurpa? Är det positivt att de gamla partierna kan demokratins spelregler? Beror det inte på hur de utnyttjar sin kunskap och kan inte det faktum att det finns en generation som inte förblindats av permafrosten och som kan se på tillvaron med nya ögon vara en möjlighet för en mer demokratisk framtid. Som kan skapa möjligheter, där det nuvarande etablissemanget bara ser omöjligheter?

Så vinner vi valet
Det är rubriken på Mona Sahlins debattartikel i Aftonbladet Debatt idag (3/9);
”Vi socialdemokrater bär på en dröm om frihet. Vi vill att alla människor
ska vara fria att forma sina egna liv och förverkliga sina egna drömmar.”

Ye(s), we can … jag tror på det här. Men det kräver engagemang och eftertanke.

På ledarsidan i Aftonbladet i söndags (30/8) skrev Lena Askling under rubriken;
Gemenskap även för moderna människor.
Och hon tog upp frågan om att (S) måste hitta en politik för att bekämpa utanförskapet;

”Blanda privat, offentligt, ideellt och stimulera en kultur som präglas av
värderingar om allas lika värde och att alla ska vara med.
Att vi gemensamt gör en insats. Det är i grunden enkelt att förena den
individuella nyttan med samhällsnyttan därför att vi alla då får ett bättre
samhälle att leva i.”

Talar han sanning eller fejkar han
Det får mig att fundera på Viking Jonsson och hans framträdande på ett möte om en framtida friskola här i Österåker i måndags. Han ska klart och tydligt poängterat att han var positiv till en friskola i Österåker och önskade oss till och med Lycka till. Hyckleri eller ärligt menade tongångar?

Ja, det var första gången jag hört eller läst (se vissa inlägg på hans blogg) att Viking Jonsson ville slåss för lokala friskolor.

Nu tror jag inte att vinstmöjligheterna kommer att vara gigantiska för en friskola här i Österåker, så jag tror nog att vi kan slippa debatten om skattemedel till friskolevinster till enskilda friskoleaktieägare. Men i alla fall … varför är det plötsligt så positivt med en friskola i Österåker.

Är det taktik inför det interna nomineringsmötet om ett par veckor? Om permafrosten lovar att Högsjö ska få behålla sin skola och att Baggetorp ska få chans att återfå sin skola och markerar att man vill stötta Österåkers ambitioner om en friskola – kanske har man då lyckats släcka strålkastarna som lyst på Camilla Anglemark och den misslyckade (s)-politiken när det gäller kommunens skolor, barnomsorg, landsbygd och ytterområden.

Viking Jonsson siktar kanske på omval av de personer som står på den nuvarande fullmäktigelistan och med den listan som grund är tilldelning av platser som ordföranden och ledamöter i kommunala nämnder och styrelsen (som ska äga rum i oktober/november nästa år) liksom given.

Det är svårt att sia …
… om framtiden. Man kan bara konstatera att politik har sina avigsidor och att det inte alltid är de vackra orden om demokrati och folkvilja som egentligen råder; kanske snarare enfald och egensinne. Man ska vara försiktig med vem man litar på och vem som får ens röst … glöm inte det!

Det pågår och har pågått en intressant debatt kring friskolorna och vinster, om olika driftsformer och om välfärdsentreprenörer. Det var Carin Jämtin som på allvar drog igång debatten i DN den 28/7. Hon är oppositionsborgarråd i Stockholm och tillika gruppledare för (S) i Stockholms kommunfullmäktige.

”Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister” var rubriken på och budskapet i hennes artikel. Hon menar att stora delar av friskolornas vinster hamnar i aktieägarnas fickor istället för att komma eleverna till del.

Friskolornas och de privata välfärdsföretagens vinster ska inte gå till aktieägare. Under år 2007 var utdelningen till aktieägarna i landets friskolor ca 84 miljoner kronor – vinster var än större.

Därför vill hon att den socialdemokratiska partikongressen, som går av stapeln den 28/10 till 1/11, ska ställa sig bakom principen att vinstuttag ska begränsas hos välfärdsentreprenörer. Bakom hennes och Stockholms Arbetarekommun står ytterligare 25-talet Arbetarekommuner med likartade synpunkter och krav.

Våga visa vägen
Det är Ulrica Messing, som i en intervju av Mats Engström i Aftonbladet den 2/8, betonar vikten av tydligt politiskt ledarskap.

- Jag tror att socialdemokratin biland underskattar vilket brett värderingsmässigt stöd, som finns för våra idéer.

- En gemensam skola, vård åt alla, finansierat av skatter. Det är principer som många människor gillar även om de inte brukar rösta på socialdemokraterna, menar Messing.

På frågan om vilka frågor som dyker upp i vardagssamtalen, som kanske underskattas av partistrategerna, svarar hon, att skolan är en sådan fråga.

Debatten går vidare
Under rubriken; Socialdemokratin måste genast ha en ny politik (DN den 24/8) är det fyra ledande socialdemokrater i Stockholmstrakten, som menar att (S)-politiken måste ha sin utgångspunkt i stockholmarnas livssituation.
De fyra är Helene Hellmark Knutsson (Sundbyberg), Ilija Batljan (Nynäshamn), Anders Johansson (Sigtuna) och Niklas Nordström (Nacka).

De skriver bl a;

”Välfärden ska vara effektiv och omfatta alla, utan att det alltid ska förutsätta högre skatter. Effektivitet och kvalitet måste bli våra nya ledord för välfärdens utveckling, inte skattehöjningar eller diskussion om huvudmannaskap.”

Finns det goda företagandet?
Jag hade en gång en lång och givande dialog med Lennart Låftman, som var en ledande ekonomijournalist på Affärsvärlden och sedan även VD för 4;e AP-fonden. Vi pratade just om det goda företagandet och jag tror att han hade fullkomligt rätt.

Att driva en verksamhet i aktiebolagsform innebär inte med automatik att bolaget ska drivas på ett utsugaraktigt sätt. Ett aktiebolag måste – precis som kommuner och all annan ekonomisk verksamhet – gå med vinst, men inte nödvändigtvis med vinst och vinstutdelning till enskild person eller på ett orimligt sätt.

Det goda företagandet handlar om ett företag vars grundförutsättning är att gå med vinst – annars kan inte verksamheten bedrivas – men vars mål är att både kunder och personal ska sättas i fokus och prioriteras. Det betyder att företaget kontinuerligt återinvesterar i ökade resurser och bättre kvalitet på ett sätt som kommer samhället i stort tillgodo. Att verka för ett bra samhälle är också ett sätt att verka för den egna verksamhetens framtida förutsättningar.

Man kan till och med i företagets bolagsordning skriva i grundläggande kooperativa grundvärderingar. Ingenting hindrar ett kommersiellt företag att också vara det goda företaget.

Lagstiftning eller sunt förnuft
Om allt som inte är förbjudet därmed också skulle vara tillåtet, så hamnar vi i en absurd värld. Vi får inte lagstifta bort sunt förnuft eller förmåga att välja utifrån moraliska och etiska värderingar.

I princip har jag ingenting emot att vinstutdelningen från friskolor och andra välfärdsentreprenörer begränsas. Hyllar man principen om det goda företagandet, så blir det något av en självklarhet. Samtidigt är jag tveksam till lagstiftningsvägen.

En annan komplicerande faktor är om vi ska lagstifta kring vinstutdelning som genereras av skattemedel – ska det då också inbegripa byggföretaget som byggde skolan eller el-bolaget som levererar energin eller leverantören som sålde datorer och kurslitteratur till skolan? Visserligen ska inköpen oftast genom offentlig upphandling, men principen; om skattepengar aldrig får gå till företag som ger vinstutdelning till sina aktieägare, var drar vi gränsen?

Den debatt som varit och som nu pågår är viktig och nyttig för socialdemokratin, för framtidens välfärd och för samhället. Det är formerna för hur målen ska förverkligas som är lite svårare. Däremot är det aldrig svårt att göra gott …

Vi måste våga

Jag har en oro både inför kongressen och inför valet. Inte minst när vi igår fick höra av det katastrofala medlemstappet inom facket. (S) har idag ca 100 000 medlemmar, vilket gör att inaveln blir alldeles för stor. Vi riskerar att få mer enfald än mångfald och att ledstjärna blir; att så har vi alltid gjort (eller aldrig gjort).

Jag kom att tänka på ett marknadsföringsproffs som Lars André på New Wave Group som berättade för mig att inom Profile Professionals är ledordet förtjäna.
Man ska förtjäna sina framgångar och resultat, vilket betyder att man måste anstränga sig än mer på att lyssna på kunderna/väljarna och anpassa sina erbjudanden och program till vad kunderna/väljarna efterfrågar och vill ha.
Kanske har vi ett för begränsat och otidsenligt utbud, kanske måste vi bli bättre på att lyssna och läsa av. Bli bättra på att förtjäna fler medlemmar och fler röster.

Våga något nytt
Att både vi som parti och facket tappar medlemmar är enormt enerverande och mycket oroande. Hur mycket kan vi tappa innan vi inte längre är en folkrörelse och är vi ens en folkrörelse idag? Har vi inte redan för mycket av nepotism och slutna kotterier?

Kanske skulle vi våga lägga till ett steg i våra nomineringsprocesser och gå ut till alla medborgare (inte bara medlemmarna) och be dem komma med förslag på kandidater till framför allt kommunvalet. Förslag på personer som de känner att de litar på och har förtroende för – oaktat om de är politiskt aktiva idag eller ens medlemmar (vilket vi alltid kan erbjuda dem att bli).

Kanske skulle vi har ett samarbete med facket så att (s)-medlemmar fick 50% rabatt på medlemsavgiften i facket?

Förtjäna väljarnas förtroende
Vi måste våga en successiv förnyelse som gör att vi förtjänar väljarnas förtroende i högre grad än vad vi har idag. Vi måste våga gå vår egen väg utan att snegla på andra partier och vi måste visa den ärlighet och ödmjukhet som imponerar på väljarna när vi vågar erkänna att andra partier kan ha förslag och idéer som är riktiga och korrekta.

När vi konsekvent slår ner på och kritiserar regeringen, tappar vi i förlängningen trovärdighet. En gammal säljarknep är att aldrig egentligen tala illa om en konkurrent; beröm gärna hans produkt och förklara varför våra är så mycket bättre.
Vilka frågor måste vi då ta tag i inför kongressen och valet?

1) Ungdomsarbetslösheten och ungdomars rotlöshet
Samhället i vid bemärkelse (från hemmet till skola och vardagsliv) ger inte tillräckligt med stöd för att ungdomarna ska kunna ta till sig av sociala och etiska normer och värderingar. Vi måste ha en nollvision när det gäller ungdomsarbetslöshet. Vi måste satsa resurser på ungdomspsykiatrisk vård. Vi måste skapa förutsättningar för ökat ungdomsboende integrerat i vanliga bostadsområden. Vi måste premiera samverkan mellan samhället och näringslivet till förmån för ungdomar (jmf ICA och Göteborgs kommun i Bergsjön, där 10-talet invandrarungdomar med strulig bakgrund fick chans till att arbeta i en ICA-butik under ett år. Om de klarade det utan problem, garanterade ICA dem ett permanent jobb och kommunen en egen bostad. Projektet lyckades i princip till fullo).

Vi kvoterar män och kvinnor på våra listor. Varför inte ålderskvotera – var tredje namn på listan ska vara under 40 år?

2) Integritets- och upphovsmannarättsfrågorna
Vi har idag en politik och en lagstiftning som grundar sig på vad som varit allt sedan copyright-lagen i England på 1730-talet. Vi måste visa att vi tar frågorna på allvar även om vi inte kan presentera en färdig lösning i närtid. Vi måste visa att vi har en strategi för hur vi ska kunna ta fram ett koncept för integritets- och upphovsfrågorna med sikte på hur vårt samhälle kommer att se ut om 10-15 år och framåt. En sådan strategi gör att vi kan komma att förtjäna ett ökat förtroende i de här frågorna.

3) Äldreomsorgen
Den svenska äldreomsorgen bygger på myrdahlska principer på 50-talet, där generationerna separeras från varandra. Låt äldre bli mer delaktiga i samhällets vardag. Premiera de som vill fortsätta att arbeta halv- eller deltid efter pensioneringen och skapa möjligheter för äldre att arbeta deltid i skola och barnomsorgen mot en skattefri ersättning eller skatteavdrag.

Ju aktivare man som gammal är, desto friskare håller man sig fram till slutet. Det ger både ett värdigare liv och ett minskat vård- och omsorgsbehov.

4) Human kriminalvård
En fråga som partitaktiskt aldrig kommer upp i valdebatten är kriminalvården och dess humanisering. Idag kritiseras vi av internationella instanser (t ex Europarådets Terroristkommitté) för inhumanitet när det gäller bl a isoleringen av interner och häktade. Samtidigt har vi både att beakta en ökad organiserad brottslighet och en kriminalvård där närmare hälften av de frigivna (jag tror det är 47%) återkommer till kriminalvården inom de första 12 månaderna i frihet.

Antalet intagna på vår fängelser ökar samtidigt som återfallen är höga. Platsbristen accentueras, vilket leder till försämrade vård- och rehabiliteringsinsatser. Samverkan mellan kommunerna och anstalterna är i princip obefintlig och någon social planering inför frigivningen existerar inte.

För ett värdeparti som (S) är det viktigt att kunna ta i frågor även om de inte är populistiska. För ett par år sedan initierade jag ett Nätverk (S) för human kriminalvård, som Thomas Bodström har tagit aktiv del av men som aldrig egentligen blivit annat än läpparnas bekännelse. Vi skulle behöva väcka liv i 70-talets kriminalvårdsdebatt då Stig Hedelius och Lennart Geijer förde en politiskt, filosofisk debatt om brott och straff och där både intellektuella, kulturpersoner och brottslingar engagerade sig i Krum, RFHL mm.

Vårt rättsystem skapar idag en stigmatisering av de som begått en kriminell handling och lagförts. Att de ska vara fullvärdiga samhällsmedlemmar när det avtjänat sitt straff stämmer inte och att inte kunna integrera dem i en icke-kriminell vardag skapar stora framtida problem – inte minst när den organiserade brottsligheten har så lätt för att rekrytera nya medlemmar bland dem som gjort sitt straff men inte får komma tillbaka till samhället.

Att våga ta fram en strategi eller ett koncept för de här frågorna gör att vi kan komma att förtjäna ett ökar förtroende.

...........

Frågar man mig, så kan jag inte låta bli att svara. Kanske för att jag känner ett så stort engagemang för samhällsfrågor i allmänhet och (S)-politik i synnerhet. Och jag fick en fråga .....

Det kan alltid bli lite bättre

När de här raderna skrivs är det en tidig augustimorgon och sommarsolen har precis höjts sig över horisonten upp mot en klarblå himmel. Det är en sådan där morgon när hela kroppen fylls av glädje och livslust – tack och lov har det varit ganska många sådana tidiga morgonstunder den här sommaren.

Programmet Sommar i P1 har firat 50 årsjubileum i år och det har varit mitt favoritprogram ända sedan jag var 10 år. Signaturmelodin ger mig gåshud och jag njuter av de dagliga 90 minuterna med intressanta berättelser och anekdoter blandade med allsköns musik. En av Sommarpratarna var Ingvar Kamprad och allas vår pappa IKEA. Det programmet var verkligen örongodis och framför allt kände jag hans utstrålning av positivism, engagemang och energi. Tre egenskaper som är nyckeln till framgångsrikt entreprenörskap.

Och så det där att aldrig vara helt nöjd – det Du gjort ska Du nästa gång kunna göra ännu lite bättre. Det är de små detaljerna som skapar helheten – en enda liten felaktig detalj gör att helheten inte heller blev felfri. Det handlar om kvalitet i varje led och i varje avseende.

IKEA har med framgång visat att kvalitet är en framgångsfaktor och en process som måste vara ständigt pågående. Kommer ni ihåg deras slogan; IKEA – Inte för de rika. Men för de kloka.
Jag kom att tänka på det när jag såg en IKEA-annons i DN med rubriken; Nu vänder det!

Kul tänkte jag, för det tror jag också. Tufft att utnyttja det i marknadsföringen var nästa reflektion och sedan ser jag under annonsen; ”Den här annonsen är 17 år gammal. Men det den säger gäller i allra högsta grad nu.”
1992 var vår svenska ekonomi i totalt kaos. Momsen gick upp och räntan chockhöjdes, men det hindrade inte IKEA från att locka kunder med uppmaningen att ”ett gott humör är mer än pengar – särskilt i dessa dagar”.

Smart – att visa att det inte alltid var bättre förr, men att det alltid kan bli bättre ändå. Och ännu smartare att återanvända annonserna för att visa på ett långsiktigt trovärde i sina budskap.

Dagen därpå läser jag i DN att IKEA i år ökat sin marknadsföringsbudget med inte mindre än 45 % - en sensationell satsning.

Och självklart; Nu vänder det! …. nu ska vi visa att vi tror på det vi gör och att vi alltid kan göra det lite bättre.

För en vecka sedan kunde vi läsa i KKs Klas-Göran Bäcks lokalkrönika En händelserik höst väntar i Vingåker, att det vid förra medlemsmötet i slutet av juni med Arbetarekommunen fanns ett yrkande om misstroendeförklaring gentemot Camilla Anglemark, ordförande i BoU. Internoppositionen hade en klar majoritet vid mötet och om yrkandet lagts fram skulle det tveklöst gått igenom.

Att det inte lades fram handlade mer om att ge den nuvarande (s)-ledningen en chans att inte ytterligare splittra det lokala partiet, utan att mot bakgrund av den interna massiva kritik som framkommit se till att vara lyhörda för majoritetens synpunkter.

Nu är lyhördhet något som man absolut inte kan beskyllda Arbetarekommunens ledning för och någon ödmjukhet inför majoritetens viljeyttringar – utöver ytterligare en konsultutredning – har vi inte sett till. Vi har inte ens fått sett protokollet där internoppositionens punkter skulle tas med som inriktningsmål för (s)-ledningens fortsatta agerande.

Ska bli intressant att se om man försöker hålla ett nytt medlemsmöte nu på måndag med det förra protokollet ojusterat och mörkat.

Mer dövstumt än lyhört, mer självgott än ödmjukt
Hela den här processen kring skolfrågan, som nu pågått i snart 9-10 månader, präglas av maktens diktatur, inte av demokratins omtanke.
Under merparten av processen har ledande (s)-politiker vägrat att delta i debatten och det gäller främst BoU-ordförande Camilla Anglemark; inga bloggar, inga svar på insändare och debattartiklar, ingen medverkan i möte eller träffar med väljare och invånare.

Det är både förvånande och skrämmande för demokrati handlar om dialog och kommunikation. I det här fallet har Camilla och hennes kollegor i lokala partitoppen valt rakt motsatt väg; tiga, nonchalera och mörka.

I alla andra demokratiska instanser skulle den naturliga gången vara att man intensifierar debatten, diskussionen och dialogen i syfte att hitta gemensamma hållpunkter. Och om det inte lyckade skulle en demokratisk socialist säga, att om jag inte har medlemsmajoritetens förtroende så avgår jag.
Men inte i Vingåker och inte Camilla Anglemark. Man skulle kunna tro att hon anser sig ha arvsrätt till Viking Jonssons KS-krona och att Viking tagit henne till sig som en tronberättigad dotter.

Nyordning för den interna medlemsdemokratin
Det är KKs chefredaktör Krister Wistbacka som skrev det i sina Reflexer lördagen den 8 augusti. Han konstaterar också med rätta att; Missnöjet verkar till stor del vara personifierat, mest riktat mot skolkommunalrådet Camilla Anglemark eller, mera korrekt, mot hennes tillkortakommande som politiker.

Läs det en gång till …. hennes tillkortkommande som politiker. Ja, hon har fullständigt misslyckats som politiker och hon har gjort det för att hennes fokus legat för mycket på hennes egen person och för lite på dem från vilka hon fått förtroende att vara politiker.

Misstroendeförklaring är ett tydligt budskap
Om Arbetarekommunens medlemsmöte hade tagit eller kommer att ta ett beslut att man inte har förtroende för Camilla Anglemark som ordförande i BoU, så får det ingen praktisk betydelse. Hon kan bara avsättas om hon begått rena oriktigheter och hon kan bara avgå om hon själv vill.

Men det indikerar för henne att hon inte kommer att vara aktuell för någon form av omval och att hon förmodligen blir den första – och förhoppningsvis sista – representanten på en (s)-kongress som åker dit med sina medlemmars misstroendeförklaring i bagaget.

Viking och Caroline Helmersson Olsson har sin del av skulden
Den som måste ta konsekvenserna av att medlemmarna tappat sitt förtroende för hennes mandat är Camilla Anglemark, men mitt förtroende för Viking Jonsson och Caroline Helmersson Olsson är naggat i kanten. Bägge har hånskrattat åt de demokratiska yttrandena och visat en osund maktfullkomlighet. De har varit mer självgoda än ödmjuka, men jag skulle inte rösta för en misstroendeförklaring när det gäller dem. Rimligen bör de kunna inse vad som skett och hjälpa till att hålla ihop partiet – om inte deras personliga mål är viktigare än partiets.

Camilla har inget val
Antingen avgår hon – dvs ställer sina politiska uppdrag till Arbetarekommunens förfogande. Eller riskerar hon att stämplas ut som en politiker som inte har medlemmarnas förtroende, men som förtvivlat försöker hänga kvar så länge det går.

Om så blir fallet, tror jag, att jag och många med mig kommer att kraftfullt markera att vi inte har förtroende för henne, att hon får vår tveklösa misstroendeförklaring för att hon inte lärt sig vad hon borde förstått.

I längden är valet inte hennes utan vårt – det gör saken enklare.

Ledaren i dagens Aftonbladet är skriven av Eva Franchell och bär rubriken Uppkavlade ärmar – Socialdemokratins räddning kan finnas i Nynäshamn.

Det är en beskrivning av och varudeklaration på kommunalrådet- Ilija Batljan (s), som sedan fyra år är kommunalråd i Nynäshamn och som fick börja med beskedet att både Ericsson och försvaret skulle lägga ner sina verksamheter i Nynäshamn. Det innebar att vart femte eller 20 % av arbetstillfällena i kommunen skulle försvinna

Läs hela ledaren;

http://www.aftonbladet.se/ledare/svenskpolitik/article5532077.ab

Ilija Batljan befann sig då i Bryssel och skulle hålla en föreläsning på en konferens som anordnats av EU-kommissionen, men avbröt allt och flög hem med första bästa flyg när beskedet kom per telefon.

Det är sedan han började göra det vi generellt inom socialdemokratin i allmänhet och kommunerna i synnerhet borde göra – han kavlade upp ärmarna, skapade dialoger och diskussioner om de framtida visionerna och stakade ut målen, som med stor energi och övertygelse förankrades ute bland invånare, väljare och partimedlemmar.

Berätta vart vi är på väg
”Beskedet att Ericsson skulle lämna Nynäshamn kom som en chock för hela samhället. Men nästa dag hade vi en berättelse om vart vi var på väg och på vilket sätt vi skulle nå dit. Ja och sedan har vi hållit oss till den planen och det har gått otroligt bra.

I dag tycker vi, att Ericsson lade ju ner för hundra år sedan. Det var nästan så att när vi väl hade vår plan, då ville vi bara få iväg Ericsson så att vi kunde börja jobba.”
….
”Deras vision var egentligen inte särskilt revolutionerande. Den handlade om att Nynäshamn skulle växa, inte dö. Den handlade om tydliga satsningar på infrastrukturen, på hamnen, motorvägen och järnvägen. Och om att bilda ett lag som ville framåt.

… sedan får alla hänga med mot målet
Nej, Ilija Batljans berättelse är inte bara ett exempel från ännu en drabbad ort. Den är också ett exempel på praktisk politik. En lokal Obama, om man vill säga så. En plan, en diskussion och sedan får alla hänga med mot målet. Yes we can.”

Det satsas på ett kontroversiellt sätt – ett sätt som visar att det finns en övertygande framtidstro i kommunen. Alla ungdomar som vill ha ett sommarjobb även under krisåret 2009 har fått det. Alla kommunanställda som vill ha heltidsjobb får det också. Och nu senaste – oaktat vad landstinget i Stockholms län lyckas åstadkomma, så kommer att kommuninvånare som vill vaccineras mot svininfluensan att vaccineras – gratis.

Infrastrukturprojekten frodas – motorvägsbyggen och hamnprojekt. Det händer saker och det får saker att hända.

… det här måste vi fixa själva …
”Jag tror på vårt förhållningssätt, säger Ilija Batljan. Vi har aldrig skrikit att staten måste hjälpa oss. Vi har bara sagt att det här måste vi fixa själva och då ställde alla upp.
Hans starka drivkraft, säger han bestämt, är att han vill bekämpa det orättvisa klassamhället.”

Sina framgångar till trots kommer han inte med några förnumstiga råd till varken vår partiledare Mona Sahlin eller partipolitiska kollegor ute i kommunerna – annat än;

”Det värsta som kan hända nu är att alla börjar kritisera partiledaren. Partiets kris handlar om andra saker. Det som saknas är en politisk vision, en berättelse om vart vi ska. Inga fler rådslag, inga konsult¬rapporter. Skippa semestern och börja rulla upp ärmarna.”

Han menar också att Piratpartiets framgångar visar att ungdomarna bryr sig om frihets- och integritetsfrågorna och (s) skulle tagit dem till sig. Partierna är fattiga på medlemmar och vi bör vända oss till väljarna med ideologiskt förankrade lösningar för att skapa engagemang och medverkan.

Tänk om (s)-ledningen i Vingåker orkat kavla upp ärmarna
När man läst ledaren i Aftonbladet stämmer det till eftertanke. Först av allt sympatiserar jag med inställningen att det handlar om en total uppslutning bakom vår partiledare – allt annat är bara kontraproduktivt. Enade vi stå, söndrade vi falla.

Sedan en tanke - hur agerar vi själva i vår egen kommun? I Vingåker har vi gått från knappt 180 medlemmar till över 520 medlemmar på knappt två månader. En ökning med 340 medlemmar eller närmare 200 %.

Hur kunde det ske? Svaret är enkelt – (s)-väljare och potentiella medlemmar ville ha en annan utveckling och ett annat förhållningssätt till utvecklingen än vad den nuvarande socialdemokratiska ledningen i kommunen kunde prestera eller vill acceptera.

Vi vill se lite mer uppkavlade ärmar, mer visioner och framtidstro, mindre vi-och-dom-attityder, mindre av maktkotterier och härskartekniker och med av ärlig dialog och äkta samverkan. Och processen är igång … stenen har börjat rulla …

Nynäshamn visar att det inte är omöjligt för Vingåker att åstadkomma det vi som (s)-väljare och (s)-sympatisörer vill åstadkomma. Allt är möjligt om bara viljan och övertygelsen finns.

Senaste nytt i vårt partibladet;

Aktuellt-i-Politiken (AiP) nr 28 – 13 juli 2009-07-15

”Förtydligande;
I nr 26 skrev vi apropå Vingåkers kommun ”att under förra mandatperioden ville de borgerliga, som då styrde Vingåker, lägga ner byskolorna medan Socialdemokraterna var emot.

Rätt är att en utredning om elevunderlaget visade att man borde lägga ner två byskolor eller en skola i centralorten, men de borgerliga la inte förslaget i fullmäktige”.
________

Vad betyder det här?

Varför skulle beslutet om skolnedläggningarna genomföras på bara ett par månader? Varför vill man inte uppvisa ett korrekt och täckande utredningsmaterial? Varför var man beredd att bryta sitt eget vallöfte? Varför all denna nonchalans och totala arrogans mot alla som ville veta mer och försöka påverka utvecklingen? Varför denna brist på empati och demokratisk hänsyn?

Varför gå emot en väljar- och medlemsopinion? Varför lägga ner skolorna som man i efterhand ska utreda om de ska läggas ner eller inte?

Varför inte fullfölja medlemsmötets beslut om inriktningsmålen att bl a Baggetorps skolan skulle få två år på sig och Österåkersskolan ett år?

Varför har vi en ordförande i Barn och Utbildningsnämnden (BoU) som aldrig visar sig, som inte delta i debatten och diskussionen varken i media eller på nätet, som inte ens svarar på frågor vid öppna informationsmöten eller interna medlemsmöten?

Och vem har försett vår egen medlemstidning med falsk information om att det skulle vara PUFF (den borgerliga majoriteten förra mandatperioden) som ville lägga ner landsbygdskolorna, men socialdemokraterna som gick emot det?

Sanningen är att ingen annan än den nuvarande socialdemokratiska ledningen tagit initiativ till nedläggning av landsbygdsskolorna och som dessutom vägrat att utreda konsekvenserna av en nedläggning av en eller flera skolor i centralorten. Och inte heller tar hänsyn till medlemsbeslut.

Det krävs en rejäl självsanering inom partiet lokalt om vi socialdemokrater med någon som helst framgång ska kunna gå till val år 2010. Lögner, mörkningar och falskspel tillhör inte det socialdemokratiska partiets sätt att agera – när ändå representanter för partiet lokalt väljer att uppträda på det sättet. Då får det var nog …

Hut går hem och så här kan det inte fortsätta. Sanning, medkänsla och engagemang är precis lika värdeladdade ord för oss socialdemokrater som solidaritet, jämställdhet och frihet.

Vi vill inte förlora partiets värdighet … eller möjligheter att agera för en bättre framtid för alla.

/Lars Knapasjö

Några har reagerat på mina kommentarer på Robert Aschbergs krönika i gårdagens Aftonbladet - nämligen att anonyma insändare och blogginlägg som enbart ägnar sig åt förtal, smutskastning och spridandet av lögner - ska så långt som möjligt hängas ut och hånas för det är inte värdigt en öppen och demokratisk debatt att gömma sig bakom en anonymitet i vilken form det än vara månde för att kunna hämnas, förstöra och plåga utan att ange varför och från vem.

Nu vill jag med en gång säga att jag inte vill blanda in meddelarskyddet som är en mer juridisk nöt att knäcka, utan jag ägnar mig enbart åt det anonyma förtalet.

Och jag, Robert Ascshberg och Caroline Gynning är inte ensamma om att tycka det. Många offentliga personer har vittnar om samma inställing - nämligen att det sk blogghatet måste bemötas på ena eller andra sättet. Varför - jo, för att lögner, skitsnack, falska påhopp etc med en anonym avsändare på intet sätt tillför något till debatten. Tvärtom .... avsikten är att sprida misstroende utan att våga stå för att det man skriver är sant.

På min hemsida har det dykt upp en antal inlägg som är mycket upprörda över mina och mina åsiktsvänners synpunkter - självklart är i princip alla anonyma eller använder en pseudonym utan mailadress eller hemsida.

Det ger just det jag hävdat ett ansikte - det visar hur patetiska personer som inte vill eller vågar delta i en öppen, demokratiskt dialog försöker medverka genom att manipulera och förvränga.

Man kan radera deras inlägg, men jag har sedan jag började (s)-blogg för åtskilliga år sedan bestämt mig för att aldrigt radera någon eller något. Det som en gång är skrivet är skrivet - jag raderar inte ens när det på det allra grövsta spytt galla på in familj. De anonyma inläggen från de anonyma kräken får stå kvar på min hemsida som en markering på att feghet är den största faran mot demokratin.

Men så till Peter Karlberg

http://www.s-bloggar.se/l/6ifgv/knapasjoe-och-aschberg--kraek

Jag vet inte vem det är eller hur mycket socialdemokrat eller demokrat han är, men han irriterar sig på "uppenbarligen synnerligt otrevliga människosyn som uttrycks i Lars Knapasjös blogg".

Kanske irriterar han sig på att jag lite onödigt blandade in meddelarskyddet, men han fortsätter;

"Rent förtal är straffbart. Möjlighet att spåra avsändare finns rent tekniskt och kan (borde bara få) användas när brottsmisstanke uppstår och domstol beviljat spårning.

Att kalla alla de som av olika skäl använder signatur, pseudonym eller liknande för kräk verkar en aning överspänt, närmast föraktfullt. Så skall ingen människa betraktas. Knapasjö tycks tillsammans med Robert Aschberg ha en människosyn som är (borde vara) åtminstone oss socialdemokrater helt främmande, men Aschberg var det väl länge sedan man väntade sig något av."

Men snälla Peter det är det jag säger;

Vill mormor skriva om att det kommit tidiga tussilagon i diket och underteckna med Gumma som vårlängtar, så får hon givetvis det.

Men om någon skriver om att Peter Karlberg är en skitstövel som bara försöker sko sig själv och som dessutom skandaliserade sig i försöken att ta makten i Manningaryd ... då finns det inget berättigande för anonymiteten.

Då kan jag likaväl tala om att det är jag - Lars Knapasjö - som tycker och anser det.

Om jag inte har civilkurage och mod tillräckligt för att stå för allvarliga och groteska påståenden - bör jag hålla käft och inte fegt krypa under olika anonyma avsändarvarianter.

Är det så fel?

I dagens utgåva av Aftonbladet skriver Robert Aschberg sin krönika, som han gett rubriken;
Helt rätt Gynning, häng ut kräken!

Både i gammelmedierna – framför allt lokaltidningarna – och på nätet har vi fått en fullständig explosion av akronymer, anonymer och pseudonymer, som har det gemensamma att de inte vill visa vem eller vilka de är och att de enbart har ett syfte; göra personliga påhopp som den utsatte personen inte kan värja sig mot.

Botaniserar man på hemsidan hos Vingåkers Arbetarekommun, så frapperas man av alla En som undrar eller Anna Ericsson eller Janne Ek eller Ezra Svärd eller till och med Pippi Långstrump.

Demokratin kräver öppenhet
Självklart kan vi ha – eller ska vi ha – olika uppfattningar om saker och ting – inte minst när det gäller politik och samhällets framtida utveckling.
Självklart ska meddelarskyddet enligt tryckfrihetslagstiftningen fungera, men inte för egensinnig hämnd och urskillningslösa förföljelsekampanjer.

Meddelarskyddet ska ge Dig och mig skydd om vi har något väsentligt att dela med oss av till andra via den reguljära pressen – inte ge oss tillfälle till att inte behöva stå till svars för falska anklagelser och förtal.

En eloge till Robert Aschberg
Han skriver så här;

”Ett kvantitativt större problem är att en oerhörd mängd helt vanliga idioter fullkomligt hejdlöst smutskastar och baktalar andra människor på massor av öppna diskussionsforum och i kommentarer till bloggar och nyhetsartiklar.
De gör det inte öppet och rakryggat.

De gör det sjaskigt och fegt, i skydd av det de tror är anonymitet. De vill inte stå för det de spyr ur sig eller spekulerar om, de vill absolut inte att det syns att det är just de som gör det, men de njuter av att sprida skvaller och dynga, och de tycks inte ha någon som helst skam i kroppen.

Nej, det behövs inga nya lagar eller regler för att komma åt dessa cyberrymdens fisiga skvallerkäringar. Det räcker med att hjälpa dem att stå för sina åsikter, genom att ge dem ett ansikte, genom att berätta för alla andra vilka det egentligen är som döljer sig bakom de fjantiga öknamnen.

Så låt oss alla hjälpas åt att göra nätet till ett mycket trevligare ställe. Häng ut de anonyma kräken!”

Sanning kommer alltid fram
Nu är jag inte speciellt känslig av mig. Jag kan ta en örfil eller två i en öppen och ärlig dialog och de anonyma inläggen av de som Robert Aschberg kallas cyberrymdens fisiga skvallerkärringar tar jag inte så hårt. Jag tycker bara synd om att de inte har ett riktigt liv att leva och att deras självkänsla och självrespekt är så låg att de kan tillåta sig vad som helst för att få ut sitt hat och sin hämnd.

Så förstå att jag ler i smyg när jag läser alla dessa anonyma inlägg av personer som måste må så illa i sin eländiga ensamhet … eller var det Torbjörn Fälldin som fällde kommentaren om en närgången journalist; det handlar om psykisk invaliditet och andlig röta … jag vet inte, men det låter bra i alla fall.

Måndagen den 22 juni beslutade medlemsmötet i Vingåkers Arbetarekommun att Lennart Öhmans (s) motion om omprövning av nedläggningsbeslutet skulle bifallas och att en utredning om skolsituationen i hela kommunen skulle genomföras. Till detta fogades också som inriktningsmål de punkter, som (S)-föreningarna i Högsjö och Baggetorp hade presenterat på medlemsmötet.

På ett extrasammanträde med kommunstyrelsen blir beslutet det som antogs av medlemsmötet med det frapperande undantaget att kommunen tänker fortsätta att lägga ner både skolan i Baggetorp och Österåker.

Uppdraget från medlemsmötet måste tolkas som att kommunstyrelsen skulle ha kallat in ett extra fullmäktigemöte och där redogöra för de beslut man fattat och föreslå fullmäktige att nedläggningsbeslutet upphävs i enlighet med vad som framgick av inriktningsmålen; dvs att skolan i Baggetorp får en respittid på två år och skolan i Österåker på ett år.

Nu lägger man ner två skolor för att sedan utreda och undersöka om huruvida de ska läggas ner eller inte. Istället för att upphäva beslutet och låta skolorna vara kvar till dess att ett korrekt och genomlysande undersökningsmaterial finns framme. Det här är en skrämmande nonchalans mot barn, föräldrar och personal och det visar på en oerhörd brist på respekt och empati för de som berörs.

Det är riktigt att beslutet om skolnedläggelserna fattades på ett bristfälligt underlag och utan att inblandade parter fick möjlighet att bilda sig en uppfattning om vad som föranledde den forcerade beslutsprocessen. Därför ställdes kraven tidigt att man från kommunen skulle göra om och göra rätt.

Nu gör man bara skadan än värre och felen än större.

I ett sådant här läge får politiker och personal skjuta på semesterledigheterna och sätta in erforderliga resurser för att ställa till rätta det man gjort så fel. Självklart ska skolorna inte läggas ner förrän det har presenterats ett adekvat underlag som ge en bedömningsgrund för skolsituationen i hela kommunen. Det handlar om respekt för demokratin och för våra barn.

Lennart Öhman (s)

Stefan Westin (s)

Fredrik Appelgren (s)
Thommy Gustafsson (s)

Lars Knapasjö (s)

Benny Krig Knapasjö (s)

Skolprotest fick S att tredubblas ...

Så lyder rubriken på första sidan på veckans nummer av Aktuellt i Politiken (AiP) och sedan ägnas hela mittuppslaget åt en beskrivning hur ett dåligt förberett och genomfört förslag om nedläggning av landsbygdsskolorna gav upphov till ett kolosalt intresse för att bli delaktiga och kunna påverka den lokala politiken. Från 180 medlemmar till 520 medlemmar är 340 fler engagerade och intresserade individer.

Det kan leda till stora förändringar på många olika sätt. Fler potentiella kandidater till politiska poster kan betyda både föryngring och breddande i kompetens och erfarenheter. Det här kan bli det stora (s)-lyftet för Vingåker. Och andra Arbetarekommuner och (s)-föreningar är välkomna att ta efter.

Yes, we can ....

http://www.aip.nu/default.aspx?page=3&nyhet=40997

Citat från Ezras blogg;00000

"Vad har hänt?

Ser till min förvåning att den där herr K. som så tvärsäkert påstod att jag (Ezra) var en (av herr K.) hatad lokalpolitikers far, har börjat inse att han kanske är ute på hal is. Från att tidigare utmanat mig med att vägra ta bort en bild som han påstod bevisade kopplingen, (han skrev "stäm mig!") har han nu backat och kommit till sans och raderat bilden. Kanske har det börjat gå upp för honom att har allt att förlora på sitt beteende.

På en annan sida "tror" han fortfarande att jag är fadern och gör ett desperat försök att blanda in den kvinnliga politikern genom att fråga om vissa egenskaper "går i arv". Jag kan bara svara: Snälla herr K. Du om någon borde veta vad som kan ärvas. Och ser man till hur ofta du tänjer på lagen så kan man förstå varför du tror på det. Jag behöver inte gå in närmare på det än så.

Slutligen önskar jag alla andra en trevlig fortsättning på midsommarhelgen, och hoppas sommaren dyker upp snart...

Upplagd av Ezra Svärd kl. 17:52 0 kommentarer"
____________

Min kommentar;

Hej Cla ….. jag menar Ezra,
Nej, Camilla är inte hatad varken av mig eller av några inom (S). Däremot finns det många uppfattningar om hur hon hanterat sitt uppdrag och merparten anser att hon inte klarat det på ett förväntat sätt. Framför allt är kritiken stor för att hon inte deltar i en öppen och fri information och meningsutbyte utan hela tiden låter Viking Jonsson sköta de uppgifter i en debatt som hon själv med sitt uppdrag och sin position och lön minst sagt borde klara själv.

Alla familjer har sin historia och Du tycks inte skämmas för Din och jag inte heller för min. Min son Kristian har suttit i fängelse för ett allvarligt brott, han har sonat det och lever nu eller kämpar för att få leva ett svenssonliknande liv med utbildning, familj och framtidsplaner – har Du några svårigheter med det?

Du vill leka lite av katt-och-råtta med Din identitet, vilket bara blir barnsligt löjligt eftersom folk vet och folk pratar. Varför inte lyfta på gycklardräkten och ställa upp på en saklig och sansad debatt om de frågor som Camilla har att förvalta.

Livet är för allvarligt för att plottras bort och om det oroar Dig, kan jag lova att jag inte har för avsikt att tillträda en enda politisk post i kommun, landsting eller riksdag.

Jag ska ägna mig åt mina företag, åt min familj och mina vänner och åt att vara en fri och oberoende samhällsdebattör …. om det är okej för Dig alltså?

mvh /Lars Knapasjö

PS
Jag har nu ett antal gånger försökt lägga inte ovanstående kommentar eller liknade på Cla …. Ezras blogg, men nekats på grund att min webbadress www.knapa@swipnet.se innehåller otillåtna tecken.

Därför la jag ut den som en blogg…… Och jag tog bort bilden och la istället in länken till bilden på Ezras blogg – för Du ville ju få bort bilden, men då var Du snabb med att plocka bort bilden på Din egen blogg. Om Du vill kan jag lägga in den igen – den finns i tryggt förvar.

Och fortfarande … stäm mig om Du nu inte redan polisanmält mig. Du kommer bara att framstå som en rätthaverist …. testa får Du se! /DS

I måndags hade (S) i Vingåkers Arbetarekommun sitt sista medlemsmöte före sommaren. Det var ett mycket speciellt möte, där närmare 200 medlemmar slöt upp – många av dem (S)-väljare som nu tagit steget och blivit medlemmar.
Självklart är det frågan om skolnedläggelserna som skapa detta demokratiska engagemang – ett engagemang som ska tas på allvar och som visar att demokratin fungerar. Förutsatt att de som fått förtroende att förvalta olika politiska uppdrag också inser att det är kommunens invånare och väljare som avgör vilken politik som ska gälla.

Konkreta krav
(S)-föreningarna i Österåker, Baggetorp och Högsjö presenterade en skrivelse som skulle behandlas av medlemsmötet och som bl a föreslog en komplettering av stadgarna när det gäller krav på extra medlemsmöten. Men här fanns även en rad mer konkreta krav som;

1) Att Österåkers skola ges en respit på 1 år.

2) Att Baggetorps skola ges en respit på 2 år.

3) Att dagiset i Marmorbyn integreras i skolan och att byggnaden avyttras

eller görs om till äldre-/handikappboende.

4) Att dagiset i Högsjö integreras i skolan och att byggnaden avyttras eller

görs om till äldre-/handikappboende.

5) Att Myrstacken integreras i Hansjöskolan och kontraktet för lokalen sägs

upp.

6) Att årskurs 6 i Hansjö och Sävsta överflyttas till Vidåkersskolan.

Man begärde i skrivelsen även att det görs en totalöversyn av skolorna i kommunen och av externa hyrningar/lokaler inom BoU-förvaltningen samt att som en sista åtgärd - för att behålla våra skolor i ytterområdena - höja skatten med 10 öre att öronmärkas till skolverksamheten.

Tala om respekt för väljarna
Under mötet talades mycket om respekt för demokratin och om respekten för väljarna. Det gick inte att ta miste på medlemmarnas entusiasm för skoldebatten, men också deras övertygelse om att hela kommunen ska få leva – inte bara centrala Vingåker.

Referensgrupp och inriktningsmål
En konstruktiv kompromiss blev att medlemsmötet tillsatte en referensgrupp på fyra personer från vardera (S)-förening med uppdrag dels att undersöka och kartlägga de krav i skolfrågan som tidigare framförts av fullmäktigeledamoten Lennart Öhman (S) i sin motion, dels beakta de olika kraven - i den skrivelse som (S)-föreningarna lämnat - som inriktningsmål för den fortsatta politiken och som en viljeyttring från både medlemmar och väljare.

Det blev med andra ord ett ordnat och konkret avslut på ett möte som skulle kunna ha slutat med både misstroendeomröstningar och majoritetsbeslut, där det bara kan konstateras att ytterområdena skulle få en sk betryggande övervikt i röstetal.

Både allvar och möjligheter
Nu vill det till att sittande förtroendevalda också inser både allvaret och möjligheterna i situationen. Det är (S)-väljare som valde -att istället för att splittra partiet på grund av frågan om skolnedläggelserna - att satsa på ökat engagemang, ökad delaktighet och ökad demokrati. Det handlar om respekt för väljarna och den respekten har fått en manifestation i Vingåker.

Anta eller förkasta
Nu kan den lokala partiledningen antingen anta eller förkasta det mandatet.
Under mötet önskade någon fortsatta medlemsmöten med mycket debatt, men att det inte skulle ske i lokaltidningen. Det är inte respekt för demokratin eller för väljarna.

Respekt för det fria ordet
Ska vi komma fram till en politik som gagnar kommunen och dess invånare i sin helhet, så handlar det om öppen information och fria debatter – på hemsidor och bloggar, på lokaltidningens debatt- och insändaresidor. Det är respekt för det fria ordet och för individens – väljarnas – rätt till fakta och åsikter. Det är en respekt som är väl värd att slåss för.

Lars Knapasjö (s)
Fredrik Appelgren (s)
Benny Krig Knapasjö (s)
Vera Appelgren (s)
Kristian Knapasjö (s)

Imorgon eller idag – måndagen den 22 juni – har vi ett efterlängtat och avgörande medlemsmöte inom Vingåkers Arbetarekommun. Under de senaste månaderna har upprördheten varit stor bland kommuninvånare i allmänhet och (S)-väljare i synnerhet. Och när kravet på ett extra medlemsmöte framfördes, så slogs det bort med argument om att alla inte var fullvärdiga medlemmar …än. Och att det inte stod något i stadgarna om extra medlemsmöte. Ett agerande som fick fler att sluta upp bakom strategin att återskapa en reell och äkta socialdemokratisk politik i Vingåker.

Den utlösande faktorn var beslutet att lägga ner tre landsbygdsskolor, som blev två skolor när den tredje nedläggningsdrabbade orten mobiliserade mer än dubbelt så många nya (S)-medlemmar jämfört med vad som tidigare funnits i hela Vingåkers Arbetarekommunen. Alltså skulle de få behålla sin skola i två år till … för det kanske kunde flytta in fler familjer till Högsjö, om man hade tur.

Nu är det medlemmarnas röst som gäller …
Interna konflikter kan vara både av ondo och av godo. Om det enbart och allena handlar om en simpel maktstrid – ja, då är det ofta av ondo.

Om det däremot handlar om ideologiska skiljelinjer, där man ändå är ense om de övergripande partipolitiska principerna och målen, men inte eniga om hur de ska appliceras i den lokala politiken – ja, då är det ofta av godo.

Jag tror att vi alla vill ha ett starkt och framgångsrikt socialdemokratiskt parti här i Vingåker. Vi är oense om hur det politiska arbetet ska föras och hur de politiska processerna ska gå till. Men grunden i vårt socialdemokratiska partiprogram står vi enade bakom.

Förändringar måste ske
Den situation som uppstått i Vingåker handlar om att väljarmakten gör sig hörd och säger att så här får det inte längre gå till. Det är sunt, det är rätt och det är riktigt. Det betyder också att förändringar måste ske för att alla ska kunna enas om hur vi ska gå vidare och förbereda oss på valet 2010.

Att motverka förändringarna eller att gömma behovet av dem i strutssanden kommer inte att gagna partiet – tvärtom. Problem är till för att lösas och bölder ska punkteras och låta läkas.

Så kamrater – låt oss samlas i gemenskap och låta förändringens vind blås ut lite av det gamla och unkna, till fördel för lite av det nya och friska. Samtidigt som vi har och måste ha olika åsikter är det viktigt att vi kan hitta den gemensamma linjen till fördel för våra politiska mål och ambitioner.

Nu handlar det om Vingåkers framtid …

PS

Genom att inte kommunicera eller informera har den lokala (S)-ledningen talat om att man inte är intresserad av vad invånare och väljare tycker. Det interna besutet om skolnedläggningarna togs tidigare av (S)-ledningen och deras avsikt var att driva igenom beslutsprocessen oaktat synpunkter, kritik eller engagemang.

Så illa skött som den här beslutsprocessen varit, hör den inte hemma inom vad vi kalla demokratiska spelregler. /DS

Det socialdemokratiska partiet har nyligen genomfört ett Rådslag Skola och i sin rapport skriver man på första sidan;
”Sverige behöver återerövra framtidstro, optimism och lust till lärande. Både i skolan och i det politiska samtalet om skolan.”

Smaka på de orden; framtidstro, optimism och lust – både i skolan och i det politiska samtalet om skolan. Jag undrar hur många av BoU-ledamöterna som läst den rapporten och jag undrar – utan att gå till personligt angrepp – om ens dess ordförande Camilla Anglemark läst den.

För i så fall har hon också läst vad som står längre fram i rapporten;
”Dagens unga lever i en ny tid. Alla unga har rätt att bli sedda som självständiga individer, som tänker och vågar ifrågasätta.”

Eller;

”Våra barn och unga och den svenska skolan är för viktiga för att utsättas för ständiga lappkast. Det finns inga snabba lösningar på svåra problem. Det som krävs är istället en målmedveten och konsekvent politik under lång tid som ger alla som arbetar med skolan tydlighet och långsiktiga spelregler. Vi socialdemokrater behöver pröva och ompröva de metoder och verktyg som vi hittills använt i skolpolitiken.”

Varför gick det då så snett i Vingåker när (S) plötsligt ville lägga ner tre skolor utanför centralorten?

För det första gick förslaget helt emot vad partiet lovat i sitt valprogram två år tidigare.

För det andra blev det aldrig någon dialog med föräldrar, barn/elever och andra berörda parter – beslutet var redan fattat internt och skulle nu verkställas.

För det tredje var beslutsunderlaget bristfälligt och gav ingen helhetsbild av skolsituationen i kommunen.

För det fjärde är de interna förhållandena inom partiet lokalt sådana att vad som bestämts i de inre och slutna rummen inte kan ifrågasättas och än mindre ändras.

Det hjälpte inte ens – initialt i varje fall – att vi fick drygt 300 nya registrerade och betalande medlemmar, som med de 130 gamla medlemmarna gör att (S) i Vingåker nu har mer än 15% av sina 2 844 väljare som medlemmar. Medlemmar som vill ha en förändring - inte bara i frågan om skolnedläggelserna utan av hela den lokala (S)-politiken.

Inte heller 785 namnpåskrifter (nästan 10% av invånarna) om en folkomröstning var tillräckligt och man börjar undra vad begreppet demokrati egentligen betyder för (S)-ledningen i Vingåker?

Har vi socialdemokrater framtidstro, optimism och lust till ett reellt politiskt samtal om skolan och skolans framtid? Var finns dialogen med de som berörs?

Lars Knapasjö (S)
Österåker