Vad det gäller personer som dök upp, så vet jag faktiskt inte vilka som åsyftas och jag anser att alla medlemmar är välkomna på ett medlemsmöte, gamla som nya, där ser jag ingen skillnad. Självklart blir det ju så att alla inte kan känna igen alla, det gör ju inte jag heller, men vad jag förstår så blev alla registrerade.

Jag vill också passa på att klargöra den ”high five” som tydligen också diskuteras. Undertecknad (och ytterligare en medlem) satt på soffan bakom Viking och Jörgen, och ja, de slängde käft med varandra (inget ovanligt) och gjorde en sk ”high five”, och det var under rösträkningen efter den första voteringen och inget annat. Man kan tycka vad man vill om gester, men det gäller att hålla sig till fakta.

Nu har jag med dessa rader redovisat mina förehavanden under medlemsmötet, vilket jag också hoppas respekteras. Om det i framtiden finns några funderingar eller spekulationer som kan undanröjas genom att tala med mig, så gör gärna det.

Med vänliga hälsningar

Mätutrustningen Protokollsanteckningar

Det sjuder av politiska diskussioner varhelst man vänder sig... Delegationsmöten och temagruppsmöten avlöser varandra och vi vänder och vrider på de frågor som vi inom Sörmlandsdelegationen givetvis också diskuterat (under ett antal söndagar).
Vi har i Sörmland luftat våra åsikter inom alla områden i riktlinjerna och motionerna, och de har mötts i temagrupper på plats här i Älvsjö och samlas nu ihop på kongressdagarna..

Socialdemokraterna är ett parti med högt i tak, det visar sig på många sätt, bland annat via talen som Mona Sahlin och föredragande hållit - och de svar och frågeställningar som framförts från talarstolen... Utmaningar vi står inför, men med ett hopp och en framtidstro och redigt "j*vlar anamma", det känns gott.

Under dagen har fokus legat på områdena ;
"en ansvarsfull politik sätter jobben först" och" fler jobb och en starkare arbetslinje". Under dessa rubriker återfinns viktiga punkter som jag lär återkomma till, mitt fokus ligger på överläggningarna som pågår - tidsplanen var till 01 inatt, men redan nu ligger vi en timme efter körschemat. Men jag ska försöka lägga in några ord och bilder vartefter möjlighet ges. Dock delar jag redan nu med mig av några bilder jag fångat under gårdagen och dagen.

- och nyss omvalde vi allas vår Mona!

Omvald Mona - vilket följdes av stående ovationer som pågick i flera minuter, vi var nog många som var rörda till tårar.

Säkerhetskontroll

Min "granne", Urban Granström, Nyköping

Ibrahim Baylan - nyvald partisekreterare

Sköt om er och jag lovar att återkomma mer ingående efter att dessa kongressdagar fyllda av politisk glöd, nytänkande och bred politisk debatt är över - återigen ett tack för att jag

jag får vara med och sätta agendan för det val som vi ska vinna - tillsammans!

Under tiden valde maken att springa. Vi startade samtidigt men vi hann hem först. När maken klev in i köket höll han på att skrämma livet ur oss! Såhär ser man ut efter att ha sprungit 23 km i 16 minsugrader. Vi gör alla lite olika val...

Jag log hela vägen tillbaka till Vingåker och lite till...

EskilstunaKuriren recenserade den på detta sätt.

Ps. Ett stort tack till R.L för en minnesvärd födelsedagspresent! ds

Det är alltid något speciellt med den här dagen. Jag har inga som helst traditioner som måste uppfyllas på Nyårsafton (tolvslaget), den har jag firat på många olika sätt. Exempel är på en kyrkogård, med kompisgäng på restaurang, maskerad (jag var Pippi Långstrump givetvis!) eller på tu man hand med någon sympatisk person, ett axplock av några år.

Sedan utvecklar sig inte kvällen alltid som jag tänkt mig. På tu man hand med sympatisk person kan vara inledningen, men av erfarenhet vet jag att den kan avslutas med ett gäng vänner och bekanta som skrålandes fått för sig att göra en avstickare till undertecknad på väg hem. Vilket är väldigt trevligt och uppiggande…

Ikväll är tanken att vi i familjen gemensamt ska tillaga middagen och inmundiga den lugn och ro. Det är alltså tanken.
Dessförinnan ska jag ut till gravarna och tända ljus för de som slutat fira nyår, mer än i hjärtat på oss andra. Vem vet, det kanske är helröj runt 23 på någon molntuss…

Som vanligt har året bjudit på en buffé av olika ”rätter”. Några med en väldigt positiv kryddning och några med en mer fadd smak. Några av de mer positiva är ju att Mattias svarade ja när jag friade i pausen under en volleybollmatch, fast jag kan faktiskt med ett leende på läpparna se ett annat scenario framför mig; hur den utsatte mannen skriker nej och rusar ut ur hallen. Klart jag nu kan sitta och le åt ett sådant scenario, eftersom jag har facit i hand.

Att fylla 40 erfarenhetsfyllda år, var också en höjdare. Ålder är för mig bara ett gäng siffror. Har aldrig förstått varför man inte ska fråga en dam om hennes ålder, inte heller varför man inte ska fira att man åtnjutit ytterligare ett år. Jag struntar i fullkomligt i gåvor, det som är kul är att det är ett tillfälle att samla de som man vill ha på samma ställe, åtminstone en gång per år.

Som förtroendevald och aktiv inom kommunpolitiken så har det senaste året gett ännu mer erfarenheter. Jag har ingen bakgrund inom något ungdomsförbund, jag har tillbringat en kortare sejour inom den fackliga världen där jag engagerade mig i en av mina hjärtefrågor, demokratins härliga värld. Demokrati kan utövas på många sätt, och sättet jag tror på är det humanistiska ledarskapet. Detta har jag bland annat utövat när vi i Barn- och utbildningsnämnden tvärpolitiskt arbetat processinriktat. Säkert lite ovant för vissa, men ett väldigt bra sätt för att få alla delaktiga och för att kunna se hur komplex frågan faktiskt är.

Jag ser också fram emot det nya året med det intensifierade arbetet med kommunens näringsliv. Kontinuerliga möten kommer att gå av stapeln med en väldigt informell inriktning angående våra olika ansvarsområden. Hur ska politiken utformas för att på ett konkret sätt skapa en gemensam grund för näringslivsarbetet och vice versa. Jag har fått en väldigt positiv respons från vårt näringsliv angående arbetsformen vi kommer att använda oss av. Som kommunalråd med ansvar för dessa frågor så ligger bollen ganska naturligt i mitt knä, men denna process kommer att präglas av liknande arbetssätt som praktiserats i BoU.
Att utveckla vissa program och planer görs oftast bäst tillsammans. Inte genom att skicka ut dokument på remiss utan att ha diskuterat vad som är våra gemensamma prioriteringar – ett av våra gemensamma mål är ju faktiskt att utveckla och inte att inveckla.

(kopierat ur S-kvinnors senaste nyhetsbrev)

Något jag önskar mig av det nya året är fler sådana här artiklar i (s) olika kanaler som redovisar att vårt parti i fler kommuner i Sörmland, arbetar aktivt med frågan ”varannan damernas”.
I Vingåker har vi lyckats bra med detta arbete, men trots detta så talar siffrorna i Sörmland sitt tydliga språk;
(s) i Sörmland har 16 kommunal- och oppositionsråd. Av dessa är endast 4 kvinnor.

Jag har förmånen att vara en av ca 25 kvinnor som ingår i ett nätverk som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tagit initiativ till, det gick ut en inbjudan till kommunerna med rubriken ”Kvinnor med ledande politiska uppdrag”.
Här samlas vi ett gäng kvinnor från vänster till höger och vi har alla liknande erfarenheter. Allt som sägs inom de väggar vi har runt oss stannar där.

De dagar vi träffas varvas med utbildningar och handfast eget arbete. Våra ledare är väl insatta i politikens- men framför allt ledarskapets värld. Var gång vi träffas så går vi laget runt och avger en ”lägesrapport”, det är många igenkännande nickar, befriande skratt och faktiskt ibland lite ilska över att vi inte kommit längre i Sveriges omtalade jämställdhetsarbete.

Många intressanta föreläsare har på plats och med statistik, argument och forskning visat på att vi har en lång väg att gå, och vilken viktig roll vi alla har i detta arbete. Om nu någon anar en koalition av frustrerade kvinnor, så anar denna någon helt fel. Jag kan avslöja så mycket som att vi den första dagen kom överens om att denna grupp inte är emot män, den är för kvinnor – också…

Vilket inte är en motsättning. Tvärtom. Betänk också att SKL har detta uppdrag, det betyder att det är ett uppmärksammat faktum.
Alla ni som jobbat/verkat i en enkönad struktur – handen på hjärtat, hur jäkla kul är det?!

Undertecknad brukar inte avge nyårslöften, men ett ska jag ge inför det nya året. Jag ska göra min del för att det ska bli ett så gott och innehållsrikt 2009 som möjligt.

Ett stort tack vill jag kosta på mig att få med också, det riktar sig till alla de som finns mig nära (ni vet precis vilka ni är), kan inte låta bli att tänka på vad min mor en gång sa till mig; ”Det är tur att du blev som du blev när du nu inte blev som du skulle”.

Jag vill avslutningsvis önska Er alla ett riktigt

Gott Nytt År!

"Room with a view" (utsikt från matrummet för bara en stund sedan)

En av anledningarna är att våra två datorer har stått väldigt mörka och dammat igen i varsitt hörn. Som genom att de hade en överenskommelse så kraschade de bägge två med några dagars mellanrum. Vi har några x antal tusen bilder som nu ska försöka räddas ur den ena, den andra hann vi tömma innan den drog sin sista suck.

Om nu jag kan tycka att det har känts frustrerande med två svarta skärmar, så är det inget mot vad mina tonåringar har tyckt...

Men nu är det frid och fröjd igen, om det inte varit för Vista. "Jag kan anpassa mig, jag kan anpassa mig" - har jag tänkt som ett mantra gång på gång. Men Vista måste väl också göra sin del! Skrivare, skanner, bildbehandlingsprogram och f-n och hans moster, det har tarvat tålamod och kraftuttryck innan vi blivit sams Vista och jag - och vi är nog inte riktigt klara än...

Den 22/12 firade vi vår jul här hemma. Julklappshysterin är avskaffad i detta hem, förutom något till barnen. Det har medfört att vi sluppit armbågandet och det fullkomligt sinnesjuka i att skicka med barnen pengar för att de ska återbörda dessa till oss i form av något materiellt. Givetvis åt vi julbord så det stod härliga till, men det viktiga var att vi satt och umgicks med varandra.

Dagen innan julafton var jag och dottern vid Österåkers Kyrkogård och tände ljus vid mina nära och kära, sedan tog vi en långpromenad. Vi åker ofta till min "hemby" och promenerar, det ger ro och omgivningarna är så vackra... Att gå "runt kvarteret" får en annan innebörd.

Så, på julafton föll snön så vackert. Det studerade jag från sängen ett bra tag. Bara det var en fridfull känsla.

Jul-lunch med maken och ett besök hos den äldre generationen på Sävstagården. De besöken är mycket värda för mig. Det som vi diskuterar och det som jag får berättat för mig, hände för inte så länge sedan, historien är viktig för att kunna gå framåt. Många använder sig av klyschan att "det var bättre förr" - så sjuttan att det var! Det som är sorgligt är att vi inte lärt oss mer. Jag kan också konstatera att en del av det som vi diskuterade på Sävstagården på julafton - är vad Alliansen vill tillbaka till...

På kvällen kom en rar vän över och som vanligt bjöd han på diverse överraskningar.

Sedan har resten gått i lugnets tecken, förutom att jag kört några stresspel på datorn (kan tipsa om ett hidden objectgame "Mystery legends Sleepy Hollow).

Hittills har jag inte berört politiken i Vingåker. Det kommer jag inte att göra så mycket nu heller, klockan är mitt i natten och jag ville mest visa ett livstecken.

Jag måste ändå få lov att säga att det är bland det mest intressanta jag gjort, när jag gavs förmånen att få verka som förtroendevald. Jag har lärt mig massor under den här tiden och jag hoppas andra också gjort det.

Det har blivit en del fokusering på lokaleffektiviseringen inom Barn- och utbildningsnämndens område (gäller alla nämnder), men frågan är mer komplex än så. BoU-s uppdrag är fortfarande eleverna i centrum med allt vad det innebär - men med lärandet som ledstjärna. Därför har vi diskuterat den frågan så mycket.

Men jag blir faktiskt lite less på att höra oppositionsföreträdare fråga varför vi inte gjort något tidigare. De hade majoriteten under förra mandatperioden och hade en utredning klar som visade på precis samma saker som nu. Varför gjorde de inget?

Även om mycket fokus legat på ovan nämnda fråga som har det hänt massor även på näringslivssidan, men det kommer jag att presentera mer ingående längre fram.

Nu är det ju också så att som förtroendevald är jag alltid tillgänglig, och får faktiskt tillstå att det varit skönt att kunna ha varit det på hemmaplan några dagar.

Fast nu börjar rastlösheten krypa sig på, ska vara på kontoret mån- tis, sedan ramlar ju det nya året in - sedan tror jag att det är dags för undertecknad att tanka på med lite social samvaro en sväng. Har tre alternativ; Stockholm med nära vän, Örebro med världens raraste fast halvgalna vän, eller Värmland med "gamla" vänner... Just det, ska försöka hinna med att ligga i andra änden av min pappas hörnsoffa, småprata om livets upp- och nergångar, och käka choklad någon dag också...

Hur jag gör ska jag komma fram till när jag går runt ett annat kvarter i min "hemby" i morgon.

Så ser min tillvaro ut just nu. Vore ju dumt att klaga.

Sköt om er och jag återkommer, med mindre tidscykel emellan.

God fortsättning och lite därtill.

Undertecknad som ordförande på mitt "40-årsmöte"

Det är spännande att fånga upp våra medborgares synpunkter och idéer, även om det är lätt att "fastna" i den verksamhet som ens barn för tillfället är i, både vad det gäller lokaliteter och utformning. Barn- och utbildningsnämndens uppdrag grundar sig i att se till att våra barn och elever får en likvärdig och kvalitativ omsorg och undervisning. Över hela vår kommun.

Det är prio ett.

Sedan kan det utformas på många olika sätt, och det är det som är den springande punkten i hela detta arbete.

Efter ett medlemsmöte så fick jag mandatet att leda detta arbete efter mitt upplägg och även föra diskussioner med oppositionen för att förhoppningsvis kunna komma fram till en bred samsyn och gemensamt beslut om vad som ska göras.

För det är ett som är säkert, något måste göras.

Jag är för en öppen dialog och dialog blir det bara om vi är villiga att lyssna och inte stänga dörren för de som vill vara med och påverka. Vi är förtroendevalda och har fått förmånen och ansvaret att fatta beslut i olika frågor, stora likväl som små.

Då får vi inte glömma vilka vi fått den förmånen och ansvaret av.

Det är viktigt med politiskt mod, att våga stå för de beslut vi tar, modet innebär också att kunna erkänna att vissa beslut faktiskt ibland kan bli fel och "göra om och göra rätt".

Men jag anser också att en del av modet innebär att förstå att vi förtroendevalda och våra duktiga tjänstemän inte allena sitter inne med de bästa idéerna.

Vi kan konstatera att sedan 1998 har har vårt elevunderlag minskat. Förra året föddes 71 barn som så småningom ska fördelas på våra 6 grundskolor.

Vi kan beskriva det som såhär, klockan är inte fem i tolv, hon är kvart över ett!

Hur ska vi göra för att kunna säkerställa dessa kommande elevers kvalitativa skolgång?

Detta är värt att tänka på, för här snackar vi inte egentligen om lokaler, vi pratar inte om ekonomi. Vi talar om verksamheten innanför väggarna.Vi har ett ansvar för dessa individer och då inte bara ur ett ämneskunskapsperspektiv, frågan är mycket större än så. Men vi har ett ansvar till, och jag kan lätt gå till mig själv.

Jag är förälder till två barn. Barn som jag vill ska ha tillgång till det bästa i livet, precis som vilken annan förälder som helst.

Men om jag hade fått höra när de gick i grundskolan att man politiskt diskuterade "effektivisering av lokalanvändning", så skulle jag ha blivit väldigt skeptisk.

Vad betyder det?

Varför då?

Vad är det man tänker sig att besluta?

Jag hade velat haft svar på bland annat de frågorna som jag skrivit här ovan.

Därav denna medborgardialog.

Visa på statistiken, berätta om våra visioner, lagar och styrdokument och klargöra att det inte finns något förslag till beslut. Än.

Inte förrän vi dammsugit Vingåkers Kommun på idéer, åsikter och synpunkter. Inte förrän vi på olika sätt försökt få in ett underlag som ska kunna leda till ett beslut som är tänkt att hålla över tid, med barnen/eleverna i fokus.

Ett beslut som alla blir nöjda med är svårt att få till, men alla ska ha fått möjligheten att göra sin röst hörd, alla ska ha fått möjligheten att få se varför ett beslut måste tas och inte minst alla ska ha fått möjligheten att skicka med oss sin idé.

Alla ska också veta att min vilja är inte att det ska bli en politisk pajkastning - utan att vi kan ta ett beslut som är gångbart inte bara en mandatperiod, utan som faktiskt ska fungera oberoende vilken färg det är på ordförandestolarna i kommunhuset.

På våra öppna möten dokumenteras allt som sägs av en utredare, vi har förfrankerade kuvert, papper och penna och vi har öppnat en särskild sida där vem som helst kan skicka in idéer, anonymt eller inte. Den återfinns på den här sidan;

"Framtidens skola och barnomsorg medborgardialog"

När vi avslutat "dammsugandet" så kommer vi att lägga ut en sammanfattning av de idéer som kommit in på vår hemsida, där kommer också det underlag som vi presenterat vid dessa 10 tillfällen att finnas tillgängligt.

Därefter följer möten där jag vill att vi ledamöter i BoU ska diskutera förutsättningslöst, ickeprotokollförda möten där taket är högre än Vingåkers Kyrkas. Som förhoppningsvis ska mynna ut i ett gemensamt förslag som sedan ska behandlas i de politiska rummen.

Sedan gäller det politiska modet, att våga stå för det/de beslut vi fattar, men kanske framför allt - att V5-an gemensamt ser fördelarna med att fatta stora beslut i största möjliga konsensus - för en framtida skola och barnomsorg...

Sköt om er och vi ses därute!

Baggetorps Bygdegård 23/10 kl. 19-20

Vidåkersskolans matsal 4/11 kl. 18-19 & 19,30-20,30

Sävstaskolans matsal 5/11 kl. 18-19 & 19,30-20,30

Österåkers skolas matsal 11/11 kl. 18-19

- och det ska vara garanterat dansbandsfritt...

Har gjort ett avbrott i skrivandet för att åka och leta upp min make. Nu låter det som att han skulle kunna vara en förvirrad människa som försvinner lite då och då. Den beskrivningen skulle passa bättre på mig.

Han ägnar sig åt sporten löpning. Det är speciella klockor, kläder, sk gel som ska ätas fast det luktar som något giftigt och en tävling då och då. Vid sådana här tillfällen som idag är det bra med mobiltelefon. Dock undrade jag lite när jag svarade i hemtelefonen, för det var inte många ord som kom, mest ett gutturalt stönande. Lyckades dock urskilja orden "sträckning" och "baksida lår". Han hade sprungit till Båsenberga, vårt friluftsområde, kommit några varv i spåret och så tog det stopp. Jag såg framför mig hur jag och dottern skulle leta upp honom i spåret, släpa honom mellan oss tillbaka till bilen. Men så var det inte förstås.

Jag är imponerad av hans fokusering på löpandet. Det har aldrig varit min grej. Har sportat mycket i mina dagar, men jag måste på något vis se mina motståndare, inte bara ha tiden som en sådan.

I morgon har vi kommunfullmäktige klockan 14. Det är en bra tid, jag vet att många andra kommuner har dessa sammanträden senare, eller rent av på kvällstid. Det kan vara bra ur aspekten att det blir mindre förlorad arbetsförtjänst, men jag tror det är bra att lägga möten på en tid så att de flesta är pigga och alerta.

Apropå pigg och alert, ska nog spurta ner i källaren och ta upp tvätten...

Ha det gott!

Ps.

"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken"

Joan Rivers

ds Visdomsord på en sten i Ystad

Jag har bland annat varit med på en presidieresa som Regionförbundet anordnar, i år gick den till Nederländerna, närmare bestämt Amsterdam.

Otroligt intressanta människor vi mötte och vad mycket som var likt vår egen samhällstruktur - precis ungefär lika mycket som var olikt.

Amsterdam ligger bra till för att vara ett logistikcentrum i Europa - och de arbetar väldigt mycket med den frågan.

En annan fråga som de däremot har en del problem med, som flera berörde lite lätt, är ungdomsfrågan. Det ska ju inte behöva vara ett problem, men som det framställdes så är det så.

Jag vet inte om kopplingen kan dras till en väldigt liberal drogpolitik, men jag är faktiskt lite benägen att tro det.

En passus i det hela är att stor del av deras centrala logistik består av cyklister!

En del väldigt agressiva sådana, borgmästaren för Amsterdam meddelade glatt att han var en av dem! Han deklarerade också att det inte behövdes cykelhjälmar för området var så platt.

Lagom som jag kommit hem från det äventyret så var det dags att mönstra på Mälarbåten. Tyckte att det var ännu mer tryck där än förra året, vilket är kul. Vi hade ingen monter utan tog tillfället i akt att presentera vår nya näringslivsansvarig, det var ett ypperligt tillfälle. Vi två lärde nog känna varandra extra bra under natten när det blåste ca 30 sekundmeter och jag hade smärre dödsångest.

Många visitkortsutbyten blev det, och otroligt många bra föreläsare var det. Jan Eliasson är ju bara så guld, vilka erfarenheter av medling, det är något att tänka på även i det lilla...

Stefan Einhorn, konsten att vara snäll, är inte heller helt fel. Att vara snäll innebär inte att vara mesig eller undfallande, tvärtom, så innebär det att inneha ett stort mod - och man får alltid tillbaka mer än man gett i slutänden.

Robert Gustafsson drog intressanta anekdoter och beskrev sitt liv fram till deadline, om nervositet och krav.

Sedan alla dessa företagare med sina utställningar, de var jätteproffsiga och visade på vilken bredd vi har på näringslivet i Sörmland.

Har också varit på valledarträff angående det kommande EU-valet. Där talade vi mycket om hur vi måste göra det globala lokalt.

Det som är på agendan just nu är vår (nämndföreträdare och tjänstemän)turné där vi kommer att ha en medborgardialog angående att anpassa lokaler till det sjunkande elevunderlaget - eller snarare såhär, vi måste kunna säkerställa kvaliteten till våra elever. Vingåkers kommun står inte ensam med detta faktum, det enda som står klart är att vi måste agera. Jag ser fram emot att få med mig massa matnyttigt som vi sedan kan ha som underlag för en öppen diskussion med oppositionen. Alla stenar måste vändas på!

Fridens liljor!

Jag har blivit utmanad av Helena Stenberg och utmanar själv följande personer;

Märta Bolzek , Caroline Helmersson-Olsson ,Gunilla Svantorp, Tord Tjernström och Marie-Louise Thyberg

1. Vilken bok läste du senast?

Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross, jag kan varmt rekommendera den!

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Under tiden jag läser andra böcker, jag vill lägga vantarna på Liza Marklunds senaste, så läser jag "Humanistiskt ledarskap" av John Steinberg, den är strålande med många handfasta exempel ur livet.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Ganska blandat, men många tuffa kvinnor har det blivit under åren.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Är det en riktigt bra bok så sträckläser jag så fort jag kommer åt, och blir så besviken när mer än hälften är läst...

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Det kan vara vilket som, men oftast efter tips från vänner.

6. När blir en bok för lång?
När den inte passar undertecknad...

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Har hänt, men kan haka upp mig på facktermer som jag måste leta reda på, så jag väljer oftast en svensk översättning om det går.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Den helt underbart sjuka "Tärningsspelaren" av Luke Rhinehart. Dock måste man vara väldigt tolerant och okonventionell för att kunna njuta av den.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?

Jadå, det har jag inga som helst problem med. Har jag inte blivit fångad inom ett kapitel så ger jag bort boken.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Livsåskådning och psykologiska thrillers är det gott om, mindre av "rena" faktaböcker.

Ha det gott!

Fredagen avslutades hemma hos en kär partikamrat som bjudit upp mig på en bit mat och dryck, och till min förvåning så var det fullt runt köksbordet.

Det var helt enkelt en extra form av möhippa i efterskott som de bjöd på! (Min första var veckan innan det svarades "ja" i Båsenberga)

Mysigt och många idéer dök upp som jag hoppas vi kommer att spinna vidare på. Ett stort och innerligt tack till er som fixade detta!

Lördagen var tillägnad en Motordag i Vingåker och såhär vackra var vi efter målgång efter gocart-tävlingen.

Lagbild från Gocarten 13/9

Undertecknad, Jörgen Larsson ordf. Bygg- och Miljö, Caroline-Helmersson-Olsson ordf. kommunfullmäktige, Mattias Anglemark kassör i arbetarekommunens styrelse

Foto: Charlie Nyberg

Det var mycket folk ute på gatorna och jag fick mycket uppslag och idéer från en del av dessa, som är väl värda att ta med till Motordagen 2009, för jag hoppas verkligen att vi kan genomföra en nästa år med.

På kvällen var jag och herr Anglemark med och käkade tillsammans med andra hugade förare på hotellet, som örongodis hade vi Johanna och Thomas Widén, och Mattias och jag fick oss tillägnade Chicagos "Your the inspiration", som de spelade på vårt bröllop. Det var rart gjort av dem!

Så idag söndag har jag och maken använt en av bröllospresenterna...

Hammarby - Kalmar skulle göra upp på Söder-stadion. Nu gick det ju inte riktigt som vi hade velat (1-2), men det var en rolig upplevelse med mycket stämning!

Ganska mäktigt att höra Bajens klack ta i ända från tårna, det var så jag rös...

Nu är det dags att sluta sina blå för att orka ta ett nappatag inom politiken i morgon igen...

Sköt om er!

Vi diskuterade bland annat detta på vår senaste ledarskapskurs inom (s). Är vi trovärdiga om vi inte har en bakgrund som gör att det är legitimt att vi företräder våra väljare? (Yrkeskategori osv).

Om detta finns det mycket att tycka till om.

Jag blev i våras kontaktad av Allas Veckotidning som ville veta vad det var för filur som friat på ett lite okonventionellt sätt. Kanske de inte gjort det, vad vet jag, om det varit verksamhetsledaren Anglemark och inte kommunalrådet Anglemark som gjort det...

Hur som helst så kom frågan "- och vad är din bakgrund, hur växte du upp, grundades dina värderingar i din uppväxt?"

Då slog det tvärnit.

Hörde mig själv säga att det inte hade något att göra med min politiska gärning.

Jag som annars vill betrakta mig som en ärlig och rak person ljög för mig själv och den trevliga journalisten.

Jag som i min närmsta krets är öppen om detta - och använder min galghumor både titt som tätt om hur det varit!

Klart det har roll!

Vad vi ser och och upplever i olika faser i livet spelar roll för våra framtida val, likväl för en "sosse", moderat eller någon som engagerar sig i olika konstellationer.

Men vad jag och min familj varit med om var inte något som vi barn valde, och eftersom det var en jobbig omständighet så valde många vuxna runt vår familj också att inte se.

Klart det spelar roll när jag efter att ha levt längre tid som vuxen med eget hushåll, fortfarande möter människor som tror att de "vet" hur det var under de åren när jag växte upp.

Jag konstaterar krasst att jag har inget att skämmas över, ödmjukt kan jag idag konstatera att jag valt att inte bli bitter och att använda mina upplevda erfarenheter som något som kan bidra i min gärning som människa, och i de uppdrag jag har fått förmånen att inneha som förtroendevald. Därför sa jag ja till att genomföra intervjun.

Jag och mina syskon tillhörde de i statistiken som räknas som "barn till missbrukare" och som säkert innefattar ett gigantiskt mörkertal, då alla missbrukare inte ser likadana ut och inte ens följer exakt samma mönster. Men vi runt om brukar vara duktiga på att följa vårt mönster, med att täcka upp, dölja blåmärken och försöka undvika alla nära kontakter som kan innebära det "stora avslöjandet." Man visste vem man kunde "lita" på...(se definition av Maskrosbarn och även denna artikel i Aftonbladet)

Jag gick igår igenom ett gäng fotoalbum som min mamma gav mig när hon bodde hos mig och min familj i några månader.

Hittade ett kort på spelevinken Camilla, tror jag kan vara runt 13 år på kortet, och jag har kvar min dagbok från den tiden. Jag ska inte lägga in några citat ifrån den här, men jag kan bara säga att de tankarna den här till synes bekymmersfria tösen hade, skulle nog ha förvånat många i min omgivning - eller kanske inte...

Jag måste också göra klart att så himla mycket roligt jag upplevt, så många härliga människor jag träffat, som jag ibland undrar över om de lever idag, har gjort att jag faktiskt kan tala om min uppväxt med värme.

Och, ja, erfarenheter spelar roll, vi väljer själva hur vi vill använda oss av dem!

Bara en sak till, om ni sett filmen "Tillsammans", visst kan man tro att detta är en scen ur den;

Min underbara lillasyster, mamma, pappa och kompis

Ha en fortsatt härlig söndag!

Mamma, lillasyster och spexande Camilla

Ovan kan man beskåda en del av det moderata oppositionsrådets åsikter om mig och min politiska gärning som publicerades den 29 maj i KatrineholmsKuriren.

Nedan kan man beskåda del av svaret som infördes den 6 juni.

"Hur anser Andersson att erfarenhet ska tillskansas?
Vi anser att det gör man bäst genom att få delta aktivt i den politiska vardagen, och detta inte bara genom att få sitta och lyssna på vad förtroendevalda med en lång politisk bana bakom sig säger.
Det är behjärtansvärt att Andersson läser Anglemarks bloggar och finner dem trevliga. Vi kan tipsa om att det finns fler under samlingsnamnet s-info, som är minst lika trevliga och som berör allt mellan himmel och jord, med personliga betraktelser utifrån både det privata och offentliga livet och engagemanget.
Sedan menar Andersson att vi har "raljerat" om oppositionens insatser. På detta kan vi bara uppmana intresserade att gå in på moderaterna i Vingåkers lokala officiella hemsida (icke att förknippas med en egen driven hemsida) och läsa.
Därefter kan var och en diskutera höjden av att raljera."

Så, nu har vi klargjort detta, på denna trevliga blogg kommer ni att stöta på både det ena och det andra och det är undertecknad som äger makten att bestämma vad jag vill skriva - och ni väljer om ni vill läsa. Tänk vad fiffigt det är!

Jag har varit riktigt dålig på att blogga, det är ett som är säkert och att jag sitter här nu och klattrar beror på Caroline Helmersson-Olssons blogg. Där länkar hon till mig och det medför ju att jag måste skriva några rader...

Vill även passa på att tacka Carro för positiv feedback!

I korthet har detta inträffat sedan sist;

Jodå, jag ska vidareutveckla punktlistan, men nu är det födointag som gäller...

Ha det gott!

Tack alla som gjorde vår dag till ett minne för livet!

Väntan på brudparet

Av längtan...

En beundransvärd människa viger oss

Kyssen

Fru och herr Anglemark

Äntligen...

Johanna & Thomas spelade så vackert

Middagen

Tårta!

Maken matar hustrun

Brudvals till Lundells "Kärleken förde oss samman"

Far och dotter

Underbara kusin Niklas och Clas

Ös med kusinerna Anna-Carin, Maria och bästa vännen Anneli

Fru

Full fart med planering och genomförande av försäljning av huset och så ett kommande giftermål.

Trots detta har familjen lyckats sno åt sig några lata dagar...

Dock finns en fråga som återkommer under dessa veckor.

Är det en nackdel eller fördel i att "utsocknes" köper permanentboenden i Vingåkers Kommun och använder de som fritidshus?

Nej, säger jag. Jag ser ingen fara i det, tvärtom. Det ska till otroligt mycket för att det ska bli en reell negativ konsekvens för Vingåker. Dessutom återkommer frågan om vad Kommunstyrelsen tänker göra i frågan.

Vi ska fortsätta att fatta beslut som medborgarnas företrädare, mig veterligen så kan inte KS besluta om vem vi säljer vårt hus till.

Vingåker behöver mer moderna hyresrätter som tillåter att våra ungdomar kan sätta bo, vi behöver också moderna hyresrätter så lite äldre kan ha ett alternativ att flytta till om man börjar tycka att det är lite tufft att "se om sitt hus"... Det är en fråga att ta tag i!

Jag är helt övertygad om att den som bott ett tag i Vingåker och upplevt våra fina omgivningar, faciliteter och bra kommunikationer - skulle kunna tänka sig att faktiskt använda det permanentboende som man använder till fritidshus - till just permanentboende!

Nu ska jag ta familjen med mig och ge mig iväg till en av Ystads vackra stränder, hemma är huset utlånat till vänner - som kanske till och med vill flytta till Vingåker...

Ha det gott!

Idag har vi tågat genom genom Vingåker med Högsjö Hornmusik-kår som

ramade in det hela, och som vanligt kom tårarna när jag gick gatorna fram. Jag tycker att det är så otroligt mäktigt och jag känner mig stolt över att fortsätta det arbete som så många gjort före mig.

Vi samlades i Järnvägsparken, ett 85-tal personer som trotsade stundtals lite snåla vindar.

Caroline Helmersson-Olsson, arbetarekommunens och tillika kommunfullmäktiges ordförande, inledde med varma och väl valda ord, sedan var det dags för Lars-Åke Lundin, Svenska Målarförbundets ordförande, att inta talarstolen.

Han talade tänkvärt och klokt om arbetsrätten och kollektivavtalen.

Sedan var det dags för Viking Jonsson, Kommunalråd tillika Kommunstyrelsens ordförande, som så klokt drog paralleller från dåtid fram till nutid. Givetvis nämnde han också svårigheterna att föra en socialdemokratisk kommunal politik, med den borgerligt ledda alliansen i regeringsställning. Hur situationen ser ut på hemmaplan med alla dessa märkliga turer som kommer från den lokala koalitionen i opposition tog han också upp.

Undertecknad (Kommunalråd) talade om hur det går för Vingåker på näringslivsområdet, vilket är en otroligt positiv utveckling, men jag valde också att lyfta hur hårt regeringens politik slår mot våra unga arbetslösa...

Jörgen Larsson, Bygg- och Miljönämndens ordförande höll ett brandtal för bl. a miljöfrågorna, och det var en klockren lägesbeskrivning! Var och en kan vi bidra och alla bäckar små...

Sist men inte minst så höll Robert Skoglund LO-apell, en stundtal osande sådan, med all rätt. Facklig-politiskt samverkan är ett måste för att komma tillrätta med många problem som bara blir tydligare och tydligare.

Några av oss som slöt upp i leden

På Valborg vårtalade jag i Högsjö, vilket var kul och hedrande!

Många som slöt upp och det var nog det mysigaste valborgsmässofirande jag deltagit i med tombola, tipspromenad, kaffe- korv- och fikaförsäljning.

Högsjöborna vet hur det ska gå till.

Valborg avslutades mindre trevligt. Vi hoppade in på Coop Konsum, sambon, sonen och jag, precis innan stängningsdags. Detta för att köpa med oss något gott att tugga på när vi skulle mysa hemma.

När vi står där i kassalinjen och jag småpratade lite med personalen som jag känner, så kommer det in en kille som får in ett rejält knytnävsslag på mannen framför mig - och det hela eskalerade...

Utan att gå in för mycket på det hela, så kan jag säga att det var en olustig avslutning på en bra kväll...

Inte ens mina försök att be personen tänka på barnen i kassakön och om inte annat för deras skull avlägsna sig, hjälpte, även om han verkade lugna sig något.

Vi får aldrig sluta våga gå emellan!

Nåväl, i morgon drar marknadsdagarna igång i Vingåker, då brukar det vara trångt på gatorna!

Sköt om er nu, och i morgon bitti är vi på barrikaderna igen!

Hälsar

Jag ser själv hur jag myser av 1 maj, ser ni det?

Är såå grymt imponerad av vad dessa åttonde-klassare har presterat. Borta är praon, nu samarbetar eleverna med företagen på orten och presenterar sedan vad de kommit fram till i sitt arbete på en mässa som avslutning.

När jag då stod där talade för fulla muggar, så tittade jag upp och i två sekunder kom jag av mig (kändes som en halvtimme!) återfann snabbt var i texten jag befann mig, men då började de rackarns händerna att lite lätt vibrera. Detta är ju ingen katastrof, även om det sved i krav-tarmen på mig...

Dessa två-tre sekunder gjorde att en av eleverna kom fram efteråt och sa;

"Va f*n, jag har hört dig förut, och trodde att du aldrig blir skakig eller nervös - du är ju som en vanlig människa!"

Oj,oj, de skulle bara veta hur många "säkra" människor som finns i olika branscher som är helt ifrån sig innan ett scenframträdande.

Nåväl, det var i alla fall en ytterst trevlig och bra mässa, samtidigt var det Öppet Hus på skolan som fyllde 50 år, så det var kul att gå runt och titta på hur det ser ut. Sonen fick besök av oss, då de hade lektioner, vi uppförde oss, tror jag i alla fall.

Uppehållsrummet hade tagit fram "gamla" skolkataloger, och jag kan garantera att Björn Blid var redigt rar i sina lockar!

Under kvällen kom bror med vänner över och det blev faktiskt ganska mycket diskussioner om politik. Något som faktiskt kan vara olämpligt att diskutera när man umgås under lite "festligare" former, men alla skildes som vänner...

Nu ska jag göra en inventering av kylen,

ha det gott!

Just det, för er som missade mitt frieri till sambon kan kolla här;

Friade till Mattias.

Detta i pausen i volleybollmatchen mellan Vingåker-Falkenberg.

Jag har länge gått och tänkt på det, men varit tveksam eftersom jag är en "bättre begagnad fröken" som redan testat på det däringa.

Vilken hit!

Han sa ja, vilket var det viktigaste, men jag hade inte räknat med all publicitet.

Kurren, Aftonbladet, Rix MorgonZoo och Morgonpasset, intervju i Dagens Samhälle och all återkoppling via telefon, mail och sms och inte minst "live".

Jag är såå lycklig och Mattias verkar nöjd, han går runt och småler mest hela tiden...

Här följer det jag sa och det är precis som det återges i media - det var ett jubel från läktarna!

" Hej alla glada!

Mitt namn är Camilla Anglemark, och eftersom jag är kommunalråd så är det lätt att tro att jag ska säga några väl valda ord för Vingåkers Kommuns räkning.

Men så är icke fallet.

Jag står här som privatpersonen Camilla Anglemark, en lagom tjock mamma i sina bästa år, och riktar mig till en speciell person i publiken.

Den personen heter Mattias Nilsson, kassör i VVK och min sambo sedan 6 år tillbaka, en person som betyder väldigt mycket för mig.

Jag vill citera en vers ur en av Cajsa-Stina Åkerströms låtar:

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart,

med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna.

Alla skuggor allt mörker som förr var så uppenbart,

de skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart.

Precis så känner jag för dig Mattias.

Skottdagen är passerad, men jag sätter allt på ett kort och frågar dig;

Jag älskar dig gränslöst, vill du gifta dig med mig?"

Det har varit omtumlande dagar och jag vill tacka alla som gjort de till det!

Ett extra varmt tack till Kristina och Viking Jonsson, Vildan Basic, Lars Furborg, Caroline Norberg, Mattias Dahlberg, Linda Bergelin, men framför allt Sofia och Charlie - mina två barn.

Det krävs människor som kan konsten att hålla en hemlighet vid just vad det är!

"- och störst av allt är kärleken"

En lycklig

Ps. Caisa Sävheden-Larsson måste bara ha ett hedersomnämnande för att hon höll mig lugn inför "kuppen"... ds

Här fanns tidigare ett foto som Daniel Hjalmarsson, KatrineholmsKuriren tog vid tillfället, men efter att ha fått e-post från KK angående att det inte är tillåtet enligt lagen om upphovsrätt, så har jag tagit bort det. Men fotot på Mattias och mig var fint och vi var glada!

Jag länkar till föreläsningen, och hoppas att ni kommer till samma slutsats.

Fredrik Härén, Kunskapens dag, del 1

Fredrik Härén, Kunskapens dag, del 2

Fredrik Härén, Kunskapens dag, del 3

Fredrik Härén, Kunskapens dag, del 4

Fredrik Härén, Kunskapens dag, del 5

Om vi saknar visioner och tycker att vi redan är färdigutvecklade, då är vi illa ute, och det gäller inom många områden.

Fredrik berör just vår utvecklingspotential och insikt om detta.

Jag vill även dra det till vår dagliga politik och ledaregenskaper.

Ska vi föra en politik som utgår från att vi enbart möblerar om utefter hur det ser ut i vårt samhälle idag och har sett ut i decennier, eller är det så att vi rent av kan bygga nytt, med kombinationer av redan påkomna idéer, som utvecklas?

Vad mitt svar är förstår ni.

Om vi för en politik enbart baserad på kunskap och information, så sitter vi fast - det måste till en rejäl dos av kreativitet för att vara tillåtande även mot andra - så att de också känner en frihet att använda sin kreativitet och fantasi.

Fredrik säger att värdet på kunskap sjunker, kunskap har vi i massor och kan fås för en billig penning överallt i världen. Dock är det så att värdet på "nyskap" stiger...

Att sitta i ett glashus och tycka att vi hade det inte bättre förr, och det kommer heller inte att bli så mycket bättre i morgon, vi har det alltså "gott nog" - borgar det för utveckling?

Nope.

Den kommunala politiken innebär att vi i Vingåker ska föra en politik för Vingåkers utveckling.

Detta mina vänner, tarvar ett stycke stor portion kunskap och information, men också en stor dos kreativitet, lust och fantasi - men också mod att stå upp för detta.

Precis just därför är jag förtroendevald, för jag ser vår utveckling som en möjlighet som är en nödvändighet.

Ha det gott!

Jag har en kluven inställning till den - å ena sidan så anser jag det vara ett kommersiellt jippo (jag har skickat blommor till sambon, köpt en blomma till medarbetare, lagt in en ask med hjärtchoklad på en rar kollegas skrivbord och skickat massa sms - sådan hycklare), å andra sidan så tycker jag att det är bra att det finns någon dag som är avsatt så vi tänker på att uppmärksamma varandra...

Vi vuxna kan nog hantera dagen, men hur är det med de elever som inte får något kort eller en blomma?

Vet att det är ett dilemma som faktiskt kan uppstå, och då är det inte otänkbart att det känns väldigt ensamt.

Jag har varit dålig på att uppdatera denna sida, jag har berört det tidigare, jag har hamnat i en skrivkramp, men jag vet att den släpper så småningom, så hav förtröstan.

Har precis kommit hem, har sällskap av Bob Dylan i högtalarna. Jag gillar att spela högt och sjunga med, så jag brukar passa på de få gånger jag kommer hem innan sambon - hänsyn vänner, hänsyn.

Självklart är det av emotionella skäl jag lyssnar till Dylan, den här cd:n var bland de första presenter jag fick av min då blivande sambo, vilket inte var en nackdel i det läget ;-).

Nog med sådant "dravel".

Igår hade jag möte med arbetsutskottet i intressentföreningen för bildandet av Swedish-Chilean Business Centre (jag bara bildar utskott överallt), det var ett bra möte, nu har vi tagit flera rejäla kliv framåt, så snart nog kommer första delegationen från näringslivet att åka till Chile för att knyta kontakter.

Förra veckan hade vi ledningskonferens, det var två bra dagar, högt i tak och bra diskussioner. Deltagare var ordförandegruppen och förvaltningschefer +övriga chefer. Jag är av den åsikten att vi hela tiden måste jobba förvaltningsövergripande, då är sådana här forum klockrena! Våra egna nämndsområden diskuterar vi i princip hela dagarna, så det är bra att testa argument och idéer mellan varandra.

Jag lär återkomma till politiken när skrivkrampen släppt, har en del situationer som behöver "luftas", men det återkommer jag till.

Jag har ju varit i Sälen, det var en kul erfarenhet (Tack Carro för den upplevelsen!)...

Första besöket, men förhoppningsvis inte det sista. Ni som känner mig (eller läst min blogg tidigare) vet att jag gillar huvudbonader. Jag hittade en mössa som jag vill ska vara min;

Sponsrad av? (man ska bjussa på sig!)

Den var varm och gosig, men är kvar i Sälen.

Skidor åkte jag inte, däremot skoter som var helt i min smak, givetvis beroende på vem som framför den.

laddar inför hemfärd

En av vännerna på skoter

Nu tänker jag avrunda för denna gång och det gör jag med ett boktips (eller snarare fler).

Senaste sändningen av böcker har kommit och jag har börjat med den mellersta. Inga krumbukter utan rakt på, Murats skildring av tiden i fångenskap är som ett redigt knytnävslag i magen...

Med dessa rader avslutar jag för denna gång.

Sköt om er och kram för den som känner för det!

Hon inledde med att påminna om att majoriteten gm ordförande (undertecknad) tackat för gott samarbete i tidigare sammanhang.

Nu ville oppositionen göra detsamma gm sin företrädare, eller som hon uttryckte sig "om vi nu är någon opposition" med tanke på att det inte är så många motyrkanden från deras sida.

På bordet stod en väldigt fin bukett med rosor som skulle fördelas mellan oss majoritetsföreträdare.

Jag vidhåller att det är viktigt att stå upp för sina ideologier och kämpa för det vi tror på, men också att kunna vara ödmjuk och lyssna in och anamma goda idéer, oavsett var de kommer ifrån. Att ta strider och votera, har inget med att göra om vi respekterar varandra, och detta tyckte jag var en fin gest som visar på just det. Vi blir oftast bemötta som vi behandlar andra.

Så när jag tackade för detta så var det med stolthet, för jag har ju ändock det yttersta ansvaret för hur stämningen är i nämnden, och det är inte alltid ett lätt uppdrag (men vi tillåter oss faktiskt ibland att ta ut svängarna och få oss ett gott skratt). Något jag kan rekommendera fler.

Veckan börjar närma sig sitt slut, i morgon har jag tagit ut semester, har tackat ja till att följa med till Sälen och kommer tillbaka på söndag.

Kvar hemma blir sambon med 3 tonåringar 14-17 år (två tillhör familjen), men det är smällar man får ta när man är sambo med en "bättre begagnad fröken"...

Innan jag tar resväskan och skuttar ut i den väntande bilen i eftermiddag så är det några möten till som ska hinnas med.

I morse var det lokalutredningsgruppen som består av mig och berörda tjänstemän, vi ska ta fram ett förslag som sedan ska diskuteras vidare (alla nämnder har i uppdrag att se över sitt lokalbestånd), sedan är det intressentföreningen för bildandet av SCBC (Swedish Chilean Business Centre) där jag är ordförande, och sedan avslutas dagen med Näringslivsnämndens utskott.

Jag lär sova gott i bilen...

Min omgivning har stundtals "klagat" på att jag inte har gardiner på mitt kontor och heller inte mycket av annan utsmyckning heller, men nu har jag i alla fall varit och hämtat två tavlor som Kultur- och Fritid är så rara att låna ut;

Konstnär:Groop

Konstnär: Lovén

Jag tycker det är en bra början, gardiner och annat "bjäfs" får vänta...

Det finns viktigare saker att ägna sig åt ;-)!

Sköt om er allihop, så hörs vi snart igen!

Hälsar

Att det ska hinna gå 29 dagar in på det nya året innan jag lyckas "fippla" ur mig några rader...

Och ändå känns det inte som det lättaste, jag beundrar verkligen de som har skrivandet som underlag för sin inkomst, att de grejar det varje dag...

Jag har i alla fall varit aktiv som bara den, där har det inte suttit hårt inne. Idag t ex så har jag varit på möte igen med några av fastighetsägarna och pratat framtid, bokat om några möten med Företagslotsen, ska på möte och lyssna av några av medarbetarna. Sedan alla andra möten som gått av stapeln mer eller mindre varje dag, med olika innehåll, de är många.

Igår fick jag t ex en ny erfarenhet med att träffa represententer ur Bostadskreditnämnden för en slutredovisning av deras/våra insaster.

Det är otroligt kul att få vara med om denna bredd som mitt uppdrag innebär, och att kunna vara med och påverka vår utveckling i kommunen.

Ikväll har vi gruppmöte inför BoU-nämnden klockan 17,30, så dagarna är inte svåra att fylla.

Men det innebär också att vara realist och se till våra förutsättningar, bara tanken på att det enbart föddes 68 barn under föregående år borde ge oss alla en tankeställare. Ett rejält strömavbott i några dagar kanske inte skulle vara ekonomiskt försvarbart, men skulle kanske vara det ur den reproduktiva aspekten...

På torsdag har vi vårt första möte med Näringslivutskottet, vårt beredande organ till Näringslivnämnden som väckt lite nyfikenhet här och var.

Jag står fast vid att det är viktigt att komma ihåg hur det var att sitta i opposition - när man sitter i majoritet. Jag har en möjlighet att kunna förändra det som jag själv tyckte inte funkade, och blir det nu inte bra, så återgår vi till ursprunget.

Direkt efter utskottet drar jag till Sälen med ett gäng glada gamänger, det ska bli kul, ska försöka se till att jag är varmt klädd, vilket min kära kusin får bistå mig med, på något vis så har mina termobyxor krympt sedan jag var aktiv sist i snö... Ibland är det en fördel att bara vara 156 cm över havet, då kan man alltid låna något av andra som fått mer längd i gåva.

Nu ska jag förbereda kommande möte, nu vet ni att jag är "still going strong" i alla fall, och jag har massor som jag skulle vilja delge er, hoppas att den lusten att plita ner några rader kommer igen när jag har lite mer tid.

Sköt om er!

Hälsar

Året som gått har varit händelserikt för mig som person, men också för många andra i vår värld.

Vi är alla världsmedborgare och borde strunta mer i gränser som verkligen begränsar, både fysiskt och psykiskt...

En riktigt bra Nyårspresent är Företagsklimatindexet som FSF (Forum för Småföretagsforskning) precis presenterat, där hamnar Vingåker på en otroligt hedervärd niondeplats för 2007. Detta index är framtaget utifrån respektive kommuns förutsättningar, vilket för mig verkar helt logiskt.

Detta visar att satsningarna som vi gör tillsammans med vårt näringsliv spelar stor roll.

Mycket har som sagt skett under det gångna året, och en del kan det vara svårt att själv styra över.

Men något som vi kan styra över, är hur vi själva agerar och beter oss i våra möten i det vardagliga livet.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År, var rädd om er och varandra!

hälsar

Känns helt ok, även om det märks att barnen passerat det magiska tonårs-strecket.

Det var ett tag sedan som pappret var det mest intressanta när det gällde julklappar...

Presenterna består i platta kuvert som sedan kan användas till fritt val.

Ett evinnerligt lugn råder i vårt hus, vilket jag har lite svårt att förvalta om jag ska vara ärlig. Jag tyade inte att ge mig ut och shoppa idag, heller inte att börja gå igenom alla papper som borde gås igenom.

Dock passade det bra med ett lååångt bad och en god bok, hopkurad i soffan.

Jodå, för er som vet att jag fått en mackapär som står i vardagsrummet, så har jag använt den idag också.

Då kan man ju tycka att lugnet är väl förvaltat, men jag har ju en intensitet som ligger och lurar hela tiden, och den gör sig påmind ibland.

Roligt att se att Sahlin-effekten börjar visa sig, sedan att vissa ifrågasätter vad hon gjort för att förtjäna det.

Hallå farfar!

Det räcker med att konstatera vad alliansen gör, Sahlin lär få tid att visa vad hon går för...

Sköt om er!

Snart ska marschallerna tändas och nära och kära kommer att kliva över tröskeln.

Vi har en God Jul vilket inte är alla förbehållet...

Just därför så önskar jag er alla en redigt God Jul!

Min alldeles egna älskade "Gangsta"tomte

- eller på ren svenska "dålig smak"...

Det kan man fråga sig när vår ingång ser ut på det här viset nu i juletider;

Min kära sambo och jag rann in på IKEA igår, och medan jag tycker pinsamma skämtprogram på tv är bland det roligaste som finns, så beskriver ovanstående bild vad min sambo tycker är kul...

Om någon nu sett "Pyjamas" eller "Raj-raj" på någon av kanalerna så inser ni min sjuka humor - och då går sambon ut av ren pinsamhet.

Här är det tvärtom, han njuter i fulla drag och jag vet inte om jag kan vare sig gå in eller ut!

Snart står den där julen för dörren, den är välkommen dock inte den där mannen i röd mössa som brukar smyga runt i krokarna...

Jag har sett människor fara runt som skållade troll inför helgen, jag har också varit där en gång, men det var många år sedan.

Alla dessa frågor; "har du mycket inför julen nu? "har du kunnat hinna med, med alla dina uppdrag?"

På detta svarar jag;

Jajamen!

Jag förstår inte alltid frågorna, jag är inte ensamstående, barnen är relativt stora och arbetsföra, därav vilar inte något ansvar enkom på mig, varför skulle det ;-)!

Jag vet att många som "låtsas" att fördelningen är rättvis i hemmet och ändå är blackouten lika nära som julafton är, vi har så många otroligt "duktiga" kvinnor i vårt land som också bidrar till att alla dessa kan fortsätta att vara "duktiga", till och med i generationer!

Det är tufft att bryta traditioner (om det nu ska kallas för det) men det gäller att ta ett nappatag i den frågan.

Det är inte ett dugg fråga om biologiska förutsättningar som så många gånger kommer upp när sådana här händelser diskuteras. Jag kan inte förstå varför en kvinna bättre kan läsa en lista och plocka ihop matvaror, än mindre att få ihop dessa varor till en maträtt? Jag kan för den delen upplysa om att jag är skitabra på att byta däck, precis lika bra som på att skura golv och tillföra åsikter i Kommunstyrelsen...

Nog om detta.

Vad det gäller "dålig smak" så får jag faktiskt en väldigt fadd smak i munnen när jag ser hur förutsättningarna förändras till det katastrofala i vårt land, givetvis för de som redan har det tufft.

Om detta lär jag få anledning att återkomma till, nu ska jag ägna mig åt en kopp kaffe, herr sambo kom precis in efter en nätt liten löprunda på 2,5 mil...

Det tänker inte jag göra i alla fall, för det är han själv så bra på!

Jag önskar er alla en så riktigt God Jul som ni kan få!

Julkram på er!

Vilka konstellationer och allianser kan var och en tänkas gå in i för att sitta i majoritetställning, det tror jag är en fråga som är väl värd att ställa sig.

Jag ställer mig helt och fullt bakom följande uttalande (Vi socialdemokrater kommer aldrig att samarbeta med sverigedemokraterna!) och det känns skönt att se detta klara besked...

Det sägs att allt har ett pris, frågan är om det alltid finns de som är villiga att betala det, oavsett storlek.

Svaret vet vi.

Ha en bra helg och sköt om er!

Hälsar

Idag har delar av vår familj varit på husvisning.

Det är väl inget som vi känner är något brådskande, men det är alltid kul att se om det "perfekta" huset finns någonstans i vårt kära Vingåker.

Det klickade inte riktigt, och som redan skrivet, det är inget som brådskar, vi bor gott där vi bor...

Efter det så har dagen förflutit snabbt, ett välkommet avbrott i alla bestyr var ett besök av äldsta dottern som hade sin näst yngsta syster med sig.

Villigt har hon smakat på våra värmeljus, pepparkakor, glass och coca-cola (tänk vad det är kul att få "skämma" bort små liv lite, även om värmeljusen var något som fröken själv hann förse sig med!).

Lika villigt hoppade donnan upp och var testpilot på den däringa maskinen som tagit plats i vardagsrummet.

Jag måste bara få bjuda på lite Lovisa, en helt underbar flicka;

Nu ska jag ta plats på den, vetja om jag också kan sitta så och sedan vara klar?

Sköt om er!

Bevismaterial A

Det var en riktigt kul dag, även om den inleddes med ett möte som fick mina känslor att svalla. Jag tror så starkt på demokratin och allas rätt att säga sina åsikter och vill att beslut ska verkställas när de är tagna - när någon försöker sätta de värderingarna på undantag, då blir jag vansinnig, det är då jag väljer att ta striden, vilket jag gjorde...

Så jag var i bra form när jag hämtade min käre fader för att äta lunch i Katrineholm.

Vi firade varandra (han fyllde igår) genom att betala vår egen mat och bara få sitta och snacka en stund.

Begav mig hemåt, för att mellanlanda på kommunhuset och sedan ta en fika med barnen.

Gjorde i ordning mig för att åka till "samlingen" inför kommunens personalfest.

Hade bara tänkt att stanna ett litet tag, men det var så kul och träffade så många härliga människor, så vi åkte hem när det slutade.

270 anmälda till festen + att respektive fick komma upp vid 21. Det var rejält fullt på dansgolvet stundtals.

Dans ja, det är liksom inte min grej. För några år sedan bjöd nuvarande KS-ordförande upp mig och förklarade också för mig att i dansen är det hans sak att föra...

Just det.

Jag har taktkänsla, gillar att sjunga och dansa, men måste lära mig att låta mannen föra!

Fast jag fick faktiskt kommentaren igår att jag "bättrat mig", det är väl bara att öva på...

Kan ju inte klaga på ljudnivån när Carro från scen berättat att jag fyllde och "ja må hon leva" fyllde Parken.

Tackar så ödmjukt!

Idag så kommer det givetvis lite familj. Bl a mina underbara svärföräldrar, de ska allt få sig lite kaffe och smörgåstårta.

Dagen till ära så har jag dammsugit.

Då hör det till saken att jag och den där s****s dammsugaren är i konstant krig.

Har alltid varit och kommer alltid att vara.

Kära sambon gillar inte att jag utför denna syssla. Oftast hinner han före.

Gör han inte det, så ser han till att hålla sig på säkerhetsavstånd.

Vilket han gör rätt i.

För några gånger sedan placerade jag en lättare pall så snyggt i väggen bredvid tv:n...

Denna dag kom det bara lite sk fula ord.

Såg förresten ett inslag på SVT angående att Katrineholm skulle vara landets tråkigaste stad. En kvinna uttalar sig om utnämningen och menar att "de" lägger ner allt, skolor, fabriker och affärer.

Vilka är "de"?

Och vilka lägger ner vad?

Nu börjar det allt bli dags för att ta en kopp kaffe, sköt om er och vi höres!

Ska snart bege mig till Katrineholm för ett sammanträde med intressentföreningen för bildandet av Swedish-Chilean-Business-Centre, där jag sitter som ordförande.

Men måste bara delge er min familjs upptåg på morgonen.

Idag lägger jag ytterligare ett år till av min lekamen till handlingarna. Vilket jag brukar tycka är bland de roligaste dagarna på året.

Många brukar tycka att jag är helt prillig när jag ärligt säger så, men det är faktiskt enkom för att det brukar vara då som stora delar av min härliga släkt samlas.

De samlingarna brukar påminna om den traditionella bilden som brukar förmedlas av äldre filmer, som visar på varma italienska familjeträffar...

I år blir det inte så, i alla fall inte på den "rätta" dagen, utan den lär få konstrueras i efterhand.

Det hindrar dock inte min nära familj att se till att det händer grejor på morgonen.

Givetvis kaffe och "huge" räkmacka! (Kaffet drack jag upp i alla fall).

Detta levererades av 2 styck barn + sambo, jag kunde snabbt konstatera att sambon var med och levererade men avhöll sig från sången...

3 stycken älskade människor som tindrar med ögonen och vill se nyvaken morsa/sambo öppna paket.

Det där med paket är ju liksom inte huvudgrejen, men det är bara att försöka att inte se alltför generad ut.

Dottern bjöd på 6 "Champagneflaskor" innehållande göra-gott-innehåll; bland annat lotion och schampo.

Sonen ett tjusigt mobilsmycke med hjärtan och strass, *bling bling*, säger jag bara!

Sedan ser jag hur herr sambo försvinner och det låter som om han släpar runt på kontorsstolen vid datorn.

Efter några sekunders släpande uppenbarar sig sambon bakom det som gör att jag aldrig kan skylla på dåligt väder.

En OrbitTrek...

Det är en maskin, ganska så rejäl som ger ungefär samma effekt som skidåkning och gång samtidigt. Jag har kaxigt konstaterat och sagt, när den uppenbarat sig i reklam på TV;

"En sådan där du, älskling, hade jag en sådan så skulle jag minsann röra på mig, hö hö".

Den står här nu.

I vardagsrummet.

Jag och min stora käft.

Ha en bra dag!

Ibland tryter bara flödet som ska generera text till denna sida.

För det är inte ont om ämnen, det kan jag lova...

Idag har det varit en incident i min sons skola som påverkade honom otroligt mycket. Det är vid sådana här tillfällen som det ska bli intressant att se om "systemet" fungerar...

Elever och föräldrar har gjort sin bit - nu är det skolvärldens bit kvar.

I övrigt så har veckan innehållit bl. a ett fullmäktige och tillväxtfrågor, det lär jag återkomma till.

Innan jag avslutar så sänder jag ett varmt grattis till min käre fader som fyller idag, och vill påminna honom om att fira sin dotter ordentligt när hon fyller i morgon!

Sköt om er, jag återkommer...

Far och dotter

Sitter här vid datorn fast jag borde egentligen sluta mina blå.

Andra maskinen tvätt går för fullt och barnen sover som de änglar de är, sambon är hundvakt hos sina föräldrar, och det ligger ett lugn över hela huset.

Jag har en benägenhet att vilja förlänga mina dagar, och konsekvensen är lika uppenbar varje gång, jag har en dubbelt så tung lekamen på morgonen...

Det har varit en dag fylld av studiebesök i Katrineholm, inläsning, revisorsbesök och Näringslivsnämnd. Icke att förglömma studiebesöket jag hade idag av en av mina nära vänner från Stockholm.

Vill bjuda på några rader att tänka på;

"Har du tänkt på, att människor kommer att glömma bort vad du sagt och saker du gjort, men de kommer aldrig att glömma hur du fick de att känna sig."

Fridens liljor!

hälsar

Rubriken på dagens blogg ska dubbeltydas.

Det ena är att jag i dag varit ute på företagsbesök igen, så hela dagen har varit jätteintressant.

Diskussioner om vad vi kan göra tillsammans för att smycka vårt centrum till värderingsfrågor generellt.

Det sistnämnda värmde mitt hjärta så fullkomligt, det är det som gör att jag är engagerad i politiken.

Värderingsfrågor är såå viktiga. Etik/moral borde diskuteras på varje ställe där människor huserar tillsammans, allt ifrån den egna familjen till där man har sitt dagliga värv.

En av personerna vi träffade idag företräder en viss form av omsorg.

Att höra henne berätta om hur de jobbar med värderingsfrågorna och hur de skärskådar sina arbetsformer för att ytterligare kunna utvecklas på det området var fascinerande.

Det var allt från bemötande av de boende till gruppdynamik och se sin del i det stora sammanhanget. Blev helt "såld".

Tänk vad många jag mött under mitt yrkesliv som varit riktiga "skitstövlar" på det området! Det har faktiskt gjort att jag synar mitt eget ledarskap under lupp och försöker i alla fall att göra moraliska kullerbyttor i tanken när jag märker att det poppar upp en fördom.

För det är ju självklart att vi har även om vi tror/vill att det inte ska göra det, frågan är bara hur vi hanterar det.

Tänk så många chefer som finns, som också besitter förtroendeuppdrag, som inte lever upp till de värderingar de så varmt talar om. Nej tacka vet jag ledare, för chef kan du bli utsedd till, men ledare är ett sätt att vara och förhålla sig, inte bara till andra människor utan även till dig själv.

Den andra tolkningen av min rubrik idag är Petter, rapparen.

Jag har några favoritmusiker och där ingår Petter och har så gjort sedan han släppte sina första spår som "egen", och idag såg jag att han var anlitad för ett stort varumärke och gjorde kommersiell reklam.

Försöker tänka att jag inte ska sätta för stora krav, alla vill vi ha mat på bordet, men f*n, inte trodde jag att Petter skulle göra reklam för ett företag som har yttest få luvtröjor!

Kommer dock fortfarande att köpa honom, hans beat, texter och att dunka på hans senaste, "Goddamnit", så fönsterrutrona vibrerar...

(Blev inte lika förvånad när Dogge Doggelito, Latin Kings, gjorde liknande affär, men det hade med imagen att göra)

Sköt om er!

hälsar

Den har varit precis så behaglig som man bara kan önska sig.

Enda beslutet som jag kanske ångrar lite var att åka till Mariebergs Köpcentrum på fredagkvällen - utan att kolla väderleksrapporten...

Besöket resulterade i en tröja och ett födointag, då ska det tas med att hälften av färden fick göras i snöstorm.

Där är nackdelen med att vara för spontan i sina handlingar.

I övrigt har helgen varit lugn och avslutades väldigt mysigt också, med ett fars-dagsfirande på restaurang här i Vingåker.

Sådant borde man göra oftare, samla de som man bryr sig om och ta sig tiden att sitta ner en stund tillsammans och bara njuta av god mat och umgänget.

Ett självklart utvecklingsområde!

Idag har vi haft vår ordförandegrupp på morgonen, en bra grupp och ett ypperligt forum med högt i tak.

Skönt att vi har ett så tryggt ledarskap i form av vår KS-ordförande så ansvaret naturligt fördelas i gruppen.

Inte nog med att vi kan diskutera både sakfrågor och mer generellt, vi har förbenat kul också, det är inget som ska förringas, utan den där extra kicken så skulle det inte vara samma gruppdynamik.

Klockan 14 börjar kommunstyrelsens sammanträde så det är snart dags att samla ihop alla handlingar och ta plats.

Kul att som en "helt lagom tjock mamma i sina bästa år" fått den här chansen att vara med i detta "teamwork"!

Sköt om er!

Hälsar

Fredag, redan!

Tiden går så fort, vilket har sina för- och nackdelar. November är en månad som jag gärna skulle vilja hoppa över, ja för den delen skulle jag gärna kunna skippa februari och mars också...

Men det har gått otroligt fort, så biverkningarna av den annars i mitt tycke "mariga" månaden verkar bli få.

Troligtvis beror det på en inspirerande tillvaro, även om jag kan känna att det är lite svårt att fokusera fullt ut när jag nu har gått och känt mig lite krasslig.

Nu funkar inte jag på det viset och har aldrig gjort, att jag kan dra ner på tempo hur som helst. Jag får ofta förklara att jag måste ha mycket på G samtidigt, det har inte med stress att göra, det är kopplat till mitt karaktärsdrag som har stora inslag av intensitet i sig. Jag har dock inga problem med att vräka ner min 156 centimeters-lekamen och vara soffpotatis, på något sätt funkar jag som stereon hemma, on eller off, inget där emellan.

Veckan har bestått av en salig blandning av uppdrag;

badhusfrågan, företagsfralla, elevrådsmöte, lärlingsdiskussioner, BoU-utskott, gruppmöte inför KS och Familjecentralsmöte.

Det är ett axplock ur min vecka.

Ta därtill alla medborgarkontakter som sker på daglig basis, både ute på samhället men även privat.

Klart som korvspad att det är ett intressant uppdrag!!!

Men som sagt, det stundar helg och just den här helgen ska ju våra fäder firas.

Suck.

Det är ju så svårt, sätta prislapp på hur mycket en person betyder för en är ju omöjligt, till det ska det ju vara "fyndigt" och helst långa vägar från en slips.

I denna fråga står jag mol allena också, inga syskon som man skulle kunna "smyg"delegera till.

Aja, det får ge sig, föremålet för uppvaktningen är en förstående person som vet vad han vill, så jag får väl slå en signal till honom.

Eller hur lilla pappan?

Ha en riktigt härlig fredag!

Hälsar

Idag var det dags för en "morgonfralla" igen.

Denna gång var det ett av kommunens större företag som stod som värd, Scandiafelt i Högsjö.

Morgonen började med kaffe och fralla förstås, sedan presenterade företaget sina förehavanden med en powerpoint-presentation och avlsutade med en rundvandring i produktionen. Däremellan hade studie- och yrkesvägledaren haft en snabb dragning om ett kommande projekt som jag hört om tidigare och som genomförts på flera platser med gott resultat, "Framtidspiloterna".

Det är imponerande och rent av en ynnest att komma ut och se verksamheter där jag aldrig satt en fot, men känner många som har sitt dagliga förvärv.

Många av våra företag i Vingåkers kommun har ett enormt kontaktnät och säljyta, det är nog inte många som är medvetna om detta.

I eftermidddag ska jag träffa elevrådet för åk 7-9, det ska också bli intressant...

Åren går så fort, men jag tror ändå att mycket är sig likt inom ungdomens värld, gäller bara att få oss vuxna att förstå det, det är väl framför allt förutsättningarna och spelreglerna som ändras. Ska bli kul att höra vad de funderar över!

Sköt om er så hörs vi snart igen!

Hälsar

De senaste dagarna har det skrivits och rapporterats spaltmeter om moderaternas brist på moral- och etiktänkande.

Själv kan jag bara konstatera att jag struntar högaktningsfullt i vem som pussar på vem, och om någon är sk glad i den så berömda ”hatten” – det jag verkligen bryr mig om i den frågan är just om personen ifråga var i tjänst.
Inget av de yrken jag verkat inom har haft en tillåtande syn på att nyttja alkohol under arbetstid – då även jourtid inräknat…
Lägg därtill tyngden av ansvar så är det lätt att se vad som är kärnan i detta, och det är inte några känsloyttringar som är av intresse.

Sedan har vi nyttjandet av arbetskraft mot betalning i form av ”svarta” kronor och ören. När nu regeringen infört förmånliga regler angående hushållsnära tjänster och makarna som det är tal om tillsammans tjänar 2 mille om året, då blir försyndelsen på gränsen till löjeväckande.

Jag om någon är den första som skriver under på att förtroendevalda inte är mer än människor, men någonstans går gränsen för vad som ska tolereras. Jag tror ingen kan lägga handen på sitt hjärta och säga att man är felfri och att man aldrig gjort något man ångrar, men tackar man ja till förtroendeuppdrag av den digniteten så förutsätter jag att man också tackat jag till ett liv på den raka vägen.

På den politiska hemmaplanen är det lite lugnare, även om det mycket i den berömda pipelinen.

Under föregående vecka har jag stiftat lite närmare bekantskap med Landstingets verksamheter. Det är förvånande att så mycket av det hierarkiska tänkandet verkar finnas kvar i de omgivningarna.

I dagens informationssamhälle när jag kan hitta det mesta på Internet så kan man vara ganska så påläst innan ett läkarbesök. Då blir jag förvånad över att möta individer med titulaturen läkare som tror att patienter ska nöja sig med hummanden och otydliga svar.
Irriterande.
Nu är det ju så tacknämligt att alla inte är så, vilket jag är evigt tacksam över, det är väl de som gör skillnaden i slutänden.

Sekretess är en annan intressant sak, att stå där med sin tonårsdotter vid en dator i labb-rummet och märka att personalen ger sig in i diskussioner, längre än vad som är godkänt i min värld, medan andra sitter och tar prover 1 meter ifrån. Jag sa givetvis att vi kanske kunde diskutera detta någon annanstans, men det verkade inte landa riktigt. Nu var inget egentligen hemligt, men tänk om patienten velat haft det så?
Nu är sköterskorna urgulliga på den här arbetsplatsen, men det gäller att komma ihåg vilket uppdrag man har – återigen.

I övrigt så har helgen varit lugn.
Barnen bor växelvis i den här ”moderna” familjen, så i fredags begav de sig till sin far.
På fredagnatten, runt 01,30 så ringde det på dörren och jag som satt och glodde på en dålig film tassade ner till ytterdörren.

Där står en människa i luva, men jag kunde se på de vita hårtestarna som stack ut, att det var dottern. Hon skulle ha sovit hos en kompis men av olika anledningar så blev det ändrade förutsättningar och hon ville inte väcka den lite större familjen under sin fars tak.

Så plötsligt befann vi oss i varsin soffa, inlindade i plädar och med varm choklad framför oss, pratande om det mesta, och givetvis halkades det in på ämnet kärlek.
Efter att vi avhandlat mycket så kom denna fråga;
-”Hur gammal var du när du träffade Nisse?” (min sambo)
- ”Jadu”, svarade jag och tänkte efter. ”33 var jag ju”.
- ”Va! Det är ju Nisse nu, och jag tycker han är ung!”

Jag älskar den där känslan av igenkännande. Jag ansåg mig vara så mogen och vuxen när jag väntade min dotter – jag var 22 år.
Jag skulle tycka det vore för tidigt om min bonusdotter kom och sa att hon tyckte det var dags att bli mamma – hon är 24 år…
När min mamma väntade min lillebror tyckte jag hon var för gammal, då var hon 28 år…

Nu ska jag gå och kolla på dumburken och se om det hänt något nytt under solen, utöver skingrandet av moderaternas blå dunster…

Sköt om er!

- så löd en rubrik i vår lokala tidning i tisdags, det var en bra artikel som beskrev de företagsbesök som jag och vår Företagslots gör regelbundet.

Det är alltid lika spännande att komma ut och möta våra entreprenörer som i många fall har sin marknad långt utanför Vingåkers Kommun. Många åsikter har vi fått med oss, fast för det mesta så är de flesta nöjda med de kontakter som man haft med kommunen. Jag kan bara konstatera att det i många fall är en attitydfråga som nog behöver belysas lite mer. Det kanske är så att fler av våra medarbetare på kommunen också skulle besöka våra företagare och lyssna in hur deras vardag ser ut.

Men jag tyckte rubriken var fyndig, och det var fler som känner mig som tyckte det också, jag var på hemväg från Mälarbåten i tisdags när telefonen ringde några gånger och släkt och vänner påpekade "om inte jag räknades ha varit i verkligheten så visste de inte vad..."

Givetvis har dessa kommentarer en bakgrund, men den tänkte jag bjussa på en annan gång.

På fotot här under så avslutas min karriär som minutavbytare och maskinoperatör på fabriken i Sunne. Jag hade sagt upp mig och skulle flytta tillbaka till Sörmland. Jag gick runt och var rejält ledsen och tog adjö av alla vänner jag fått - och de var många, men så kom jag till de "busiga grabbarnas" modul och det slutade på det här viset. Med samma matchvikt som jag har idag så hade de aldrig lyckats! Det var allt också en verklighet att tillbringa några år i...

Det har hänt ganska mycket sedan sist, bland annat så har jag varit med på presidieresan till Dublin som regionförbundet anordnar. Det var en intensiv och givande resa. Program från morgon till kväll och en del känner jag att vi kan ta med oss och använda oss av i vår region, men det är också bara att konstatera att vi står i olika utvecklingsfaser också - så det gäller att kunna urskilja våra möjligheter.

Ja, just det, det är icke att förglömma, jag har varit Kommunstyrelsens ordförande för första gången. Som 1:e vice ordförande så visste jag ju att det skulle komma, men det är klart att första gången är lite speciellt. Givetvis var det dragning av delårsbokslut och runt 40 ärenden, men det kändes bra! Fick positiva kommentarer efteråt av mina partikamrater, men jag måste ändå säga att när en av oppositionens företrädare begärde ordet under övriga frågor och delade ut positiv kritik riktad till mig som ordförande - då kändes det extra gott och det ska han ha en stor eloge för!

Annars rullar politiken på, I barn- och utbildningsnämnden har vi god stämning och oftast diskuterar vi oss fram till våra lösningar. I de fall det "låser" sig så tar vi till de yttersta verktygen och voterar i frågor, men det är ändå med respekt för varandras åsikter.

Mycket är på gång i BoU, en kommande kulturskola är inom räckhåll nu, fördelningen av resurserna till att kunna "se" barn, ungdomar (som behöver det lilla extra av sociala skäl) och stärka föräldrarnas roll är gjord och det ligger mig varmt om hjärtat.

Delårsbokslutet visar på ett litet minus men det ser ut att kunna landa på ett +-0 till årets slut. Det behöver vi, och det är tack vare goda insatser från alla i verksamheten, och faktiskt också, anser jag, genom den klara politiska ledningen.

Näringslivsfrågorna är heta idag i Vingåker, det rör på sig väldigt mycket och det känns som om det riktigt släppt på etableringssidan. Det är en nödvändighet, men det är minst lika viktigt att förutsättningarna finns för våra redan etablerade företag att känna stöd vad det gäller deras expansioner.

Nu har dagen övergått till kväller, och jag har hämtat mig efter sviterna från ett tandläkarbesök. Jag är inte kompatibel med tandläkare. Jag har hittat världens bästa, men det hjälper inte. Mina 36:or pinnar snabbt på så fort jag kommer ur den där rackarns stolen.

Nåväl, jag ska avrunda denna insats för idag med att säga att vi vet aldrig vilka vägar vi väljer i livet och den här lilla pajasen kunde man väl inte tro skulle kunna ingå i en kommunledning, eller?

Ha en riktigt trevlig helg allihop, det ska jag ha, tillsammans med familjen som är fulltalig denna vecka!

Kram på er!

hälsar

Igår gick den av stapeln, "Motordagen" i Vingåker.

Och vilken dag det blev!

Att se ett förslag bli till handling på relativt kort tid och med det resultatet är häpnadsväckande.

Det hade ju aldrig funkat om vi inte haft ett så gott samarbete med de andra arrangörerna och alla andra som minsann dragit stora strån till stacken...

Men framför allt vill jag rikta ett stort tack till Mona Landin, Företagslots och Danne Ljungwall, projektledare.

Vårt utvecklingsarbete i kommunen presenterade vi i ett tält, där dialogen var i fokus, runt omkring stod det fina fordon och det var massor av folk ute. Solen tittade fram precis som det var beställt!

Under dagen skulle också "Vingåkers snabbaste företag" vaskas fram. I detta fall handlade det om gokart.

Undertecknad invigningstalar inför gokarttävlingen

Vinnaren visade sig vara Realcar, som var riktigt, riktigt duktiga, men hade faktiskt också proffs i laget.

Här har vi ett tufft gäng, som måhända inte var proffs, men som deltog med liv och lust.

Och f-n vad bra vi var, även om vi kom sist!

Team "Red Vikings": Viking Jonsson, Kommunstyrelsens ordförande, Jörgen Larsson, ordförande i Bygg och Miljönämnden, Caroline Helmersson Olsson, ordförande i Kommunfullmäktige och undertecknad.

På kvällen var det dags för prisutdelning till de tappra vinnarna, vilket delades ut under middagen.

Tillfälle gavs att träffas och ha kul tillsammans, vilket var tanken.

Efter en avslutning med god mat och dryck i goda vänners lag så trampade jag hemåt.

Under tiden jag gick så tänkte jag på hur öde centrum var - jämfört med några timmar tidigare - och kände mig nöjd, för hur allting klaffat, hur nöjda de flesta verkade vara och för att det faktiskt blev ett så bra alternativ till företagsmässan som jag hoppats på. Det är svårt att veta på förhand, men jag somnade riktigt riktigt nöjd...

I veckan var jag också ute på företagsbesök igen.

Det är så intressant och roligt att verkligen kunna ha möjlighet att sätta sig ner och kunna diskutera frågor, små som stora.

Och inte minst roligt att få se vad som händer innanför väggarna. Här är det Legosmide som fått besök.

(Vill tillägga att vi bad om lov att få ta bilder som kan användas.)

Nu ska jag gå och laga lite mat, det är inte ofta det sker.

Vi blir ju faktiskt lite bortskämda i det här hushållet, min underbara sambo lagar sådana kulinariska krumsprång till mat, så jag låter honom hållas.

Men idag, tar jag över slevarna.

Sköt nu om er och fridens liljor!

Jag hann lagom hem för att krama om barnen innan det var dags att ge sig iväg.

Jag vägrar att köra sambons Hyundai som nu väljer att skrika några minuter när man ska iväg - så jag tiggde till mig ett lån av dotterns EU-moped. De är en historia för sig kan jag säga. Limporna att placera gumpen på är inte som de var förr...

Vi började kvällen med att diskutera Landstingsfrågor i allmänhet och Kullbergska Sjukhuset i synnerhet. Det var intressant att höra Jörgen Danielsson, oppositionsråd i Landstinget, beskriva situationen. Givetvis gav det uppslag till diskussioner.

Efter lite fika så kastade vi oss över "Skolrådslaget".

I materialet finns inga givna svar, inga patentlösningar, utan är mer tänkt som ett diskussionsunderlag.

Och diskussioner blev det.

På ett sätt som jag värdesätter enormt.

Högt i tak och tillåtande.

Efter att ha susat hem på moppen och klivit in genom dörren vid 22-tiden så kände jag mig nöjd.

Nöjd med dagen, men också nöjd med mötet som visar att vi är ett gäng som både kan ge och ta.

Det är sådant som ger energi och det sitter ju aldrig fel.

Må väl!

Hälsar

Måndagen var för mig en händelserik dag.

Den började vid invigningen/vernissagen vid Forsby-Köpings Kalklinbana i Forsby.

Där hade ett helt uppbåd samlats av intresserade människor i form av betraktare, eldsjälar och konstnärer.

Ett otroligt arbete presenterades och det är "Världens längsta mobila konstutställning".

Jag fick äran att puffa på en av vagnarna och säga ett par väl valda ord och det kändes så "rätt" att kunna uppmuntra, ge legitimitet och njuta av det arbete som presterats.

Här snackar vi tillväxtpotential, och vad "rätt" det kändes!

Foto: Viking Jonsson

Vi skulle egentligen haft ordförandeträff, vilken vi påbörjade genom att alla som kunde vara med på mötet, redan slutit upp ute i Forsby. Vi åkte tillsammans tillbaka för att avsluta vårt möte.

Eftermiddagen, med start kl. 14, skulle ägnas åt vårt kommunfullmäktigesammanträde, vårt högsta beslutande organ - det offentliga rummet, där vi tillsammans sätter riktningen för vårt gemensamma politiska arbete.

Jag skulle svara på en interpellation.

Interpellationen besvarades.

Debatt vidtog, jag trodde att det skulle vara så.

Att det kanske var sådant som ingick i politiken, att det skulle kännas som om jag som person stod inför rätta.

Det är fel.

Så ska det inte vara.

Meningarna blev mer hårdhudat framförda ofta med mitt förnamn som inledning och en hand som pekade åt mitt håll.

Interpellationens innehåll och svaret på den försvann.

Något annat tog vid.

Jag har ett rättesnöre, vilket har sin bakgrund...

Att alltid se till att inte falla in i sådant som jag själv aldrig skulle vilja bli utsatt för.

Min ideologi har en stark och trygg grund.

Jag klarar tuffa debatter - det har jag varit tvungen att göra så länge jag kan minnas, en del gånger så har det känts som om min överlevnad hängt på det.

Jag vidhöll mitt rättesnöre, och kommer så alltid att göra, men den första timmen av detta fullmäktige klargjorde både det ena och andra för mig.

Det var inget vackert klargörande...

Vill passa på att upplysa om att jag har sju rejäla lager på nosen och är inte rädd för hin håle själv - vilket kommer väl till pass vid sådana här tillfällen ;-)!

Sköt om er!

Aktiv politik är allt förbannat kul, fler borde testa ;-)!

Semester har det trots allt hunnits med. Lugn och fin.

Det är en bra sammanfattning.

Herr sambo och jag drog iväg i två dagar till Sunne, för första gången åkte vi och delade hotellrum tillsammans. Någon gång ska bli den första, annars brukar vi befinna oss på olika orter samtidigt...

Utsikt från strandcafé i Sunne

Vi hälsade på vänner och åkte på lite utflykter. Kan upplysa om att under ena dagen var det rekord i åsk-knallar, sådant tycker jag om, men kanske inte när man vill visa en bedårande utsikt från Tossebergsklätten...

Men dimman skingrade sig och man kunde skönja Fryken så vackert med jämna mellanrum.

Fryken med dimma

- och utan

Den stora begivenheten i semesterresor är den årligt återkommande Ystad-resan. Den går icke att ändra på.

Tro mig, jag har försökt, men det blir alltid idoga protester från ätteläggarna...

Denna gång åkte vi 9 personer uppdelade i två boenden, jag hann med att träffa min kusin med ärad fru, som till vardags bor i Örebro, men som också var i Ystad samtidigt som oss. Det är tur att vi ser efter våra rötter från Ystad så vi kan ses.

Annars var det fotbollsgolf i Bussjö, Köpenhamnsresa och lagom mys-pys med två familjer som gällde.

Tänk vad priviligierade vi ändå är.

Jag glömmer aldrig när jag timvickade och min dåvarande make var långtidssjukskriven, barnen var små, och några sådana här resor inte gick att tänka på.

Jag glömmer heller inte att min faster lånade ut sitt hus till oss i Ystad, eller checken på 800:- som "glömdes" kvar under köksduken så att vi skulle ha råd med resan.

Att alltid komma ihåg och att alltid ha en insikt om hur olika pendeln kan slå - det är viktigt.

För pendlar slår åt olika håll och många gånger skoningslöst.

Utsikt från balkongen i Ystad

Jag har läst också, en favoritsysselsättning som jag har, en källa till både nöje och lärdomar/insikter.

Skönlitteratur är ett bra komplement till alla tankar som alltid snurrar bakom pannbenet.

I sommar var det två böcker som gjorde avtryck;

"Slumpen ingen tillfällighet" av Jan Cederquist och "Fågelbovägen 32" av Sara Kadefors.

Två bra böcker med olika inriktningar.

Den första handlar om något som allt som oftast förundrar mig, synkronicitet som betyder meningsfull slump.

Alla har vi väl varit med om det, alla små tillfälligheter som sedan passar så väl i ett större sammanhang. Denna bok ger en än större dimension att tänka på i detta.

Jag återkommer till några rader i den boken innan jag avslutar.

Nästa bok av Sara Kadefors, var en väckarklocka, den behandlar något som jag faktiskt ser ibland. Människor som gör så mycket gott för andra att det förändrar den egna personen till "det godaste" fast den egna individen alltid består av en blandad kompott av sidor som både är smickrande och mindre smickrande.

Den är läsvärd och behandlar brännande frågor, både om vårt inre, men även om en grupp människor som är så oerhört utsatta i vårt samhälle, "de papperslösa".

Nu måste jag avrunda, jag ska ner till kommunhuset en sväng, men jag vill återkomma till något viktigt.

I olika uppdrag ingår ett ledarskap, det bestämmer vi själva hur det ska se ut. Själv är jag fortfarande novis (tror på det livslånga lärandet), men mitt ledarskap är enbart mitt och hänger mycket på min egen styrka att våga göra det till mitt.

Då hittade jag det i Cederquists bok, raderna som stadfäste vad jag känner angående många saker;

"En gammal indianhövding satt och pratade med sin sonson. Han sörjde djupt en tragedi som inträffat i familjen.

- Jag känner att jag har två vargar som kämpar mot varandra i mitt hjärta. En av dem är våldsam, hatisk och hämndlysten. Den andra är kärleksfull, förlåtande och medkännande.

Sonsonen frågade: Vilken varg kommer att vinna, farfar?

- Den jag matar."

Det gäller att välja sina strider och våga ta strid, men också att tänka på vilken varg-rackare vi matar.

På återskrivande!

Hälsar

Beskåda något som sällan kan ses - undertecknad med liv och lust i ett kök - dessutom tillsammans med tonårsdotter!

Saknaden kommer att vara stor, och det är hemskt att konstatera ibland att döden är en del av livet. Hans telefonnummer kommer att få ligga kvar i min telefon fortsättningsvis också, som en påminnelse av alla de gånger som han delade min vardag, i gott och mindre gott.

Min farbror var en hängiven musiker, och när tonerna från hans huvudinstrument, trumpet, ljöd i Maria Magdalena Kyrka på Söder, i form av Ellingtons "In a sentimental mood", så var det mäktigt.

Den avslutande dikten var så vacker och jag vill delge er den;

"Medan dagen flyr och natten sänker sig,

förändras allt och blir till ensamhet.

Jag ser hur skuggorna vill följa mig

och att de vet min hemlighet.

I min fantasi kommer du min vän.

I min fantasi är du här igen.

Där passerar alla minnen, av de gånger du vá min.

I min fantasi är du här igen.

Och om jag blundar finns du nära mig

då kan jag stanna tiden nå´n minut.

Och se att bilderna jag har av dig

har samma värme som förut.

I min fantasi kommer du min vän.

I min fantasi är du här igen.

Där passerar alla minnen, av de gånger du vá min.

I min fantasi är du här igen."

Text: Jane Larson

Att ta sig tid till att reflektera över människors betydelse för oss är viktigt, rätt vad det är så förändras spelreglerna, och den tid som man ofta tror är oändlig kan vara så kort.

Oavsett om man delar åsikter eller står på varsin sida i frågor, så är respekten viktig att hålla fast vid.

Så, var rädd om varandra!

Nu ska jag gå och krama de av familjen som är hemma och efter det ska jag ringa en vän som behöver ett samtal.

Gör det ni också!

Hälsar

Fast ändå, jag blir lite "skum" på mig själv, för även om jag förknippar sol med sommar, så är det inte fullt ut så att jag är en soldyrkare - men jag gillar när den visar sig ibland - solrackaren...

Det har ju hänt en del sedan jag petade in lite bokstäver här sist.

Framför allt så hade jag den äran att representera Vingåkers Kommun hos vår vänort i Tyskland, Muhltal, och det var en upplevelse kan jag säga. Det skulle invigas en tunnel som betyder otroligt mycket för deras infrastruktur, det är väl något som vi alla vet vad det betyder, vi i Vingåker vet ju skillnaden i och med att vi fick tillbaka vårt efterlängtade "tågstopp" igen.

Jag kan väl ärligt säga att det var lite pirrigt när jag satte 36-orna på tysk mark, hur skulle detta besök utveckla sig? Men den pirrigheten försvann efter att ha träffat alla dessa underbara människor. En sådan öppenhet och generositet, det var helt häpnadsväckande.

Det blev rundvisningar och möten med politiska företrädare, givetvis god mat och så inte minst invigningen av tunneln då. Det var allt tårar i mina ögon när jag åkte i den tredje veteranbilen i kortegen med de som först skulle passera genom den. Sedan välkomnandet i deras rådhus, där alla kommunens medborgare var inbjudna och där vår kommun så vackert omnämndes. Efter detta höll jag mitt tal på engelska som översattes till tyska och givetvis överlämnade jag en gåva från Vingåker.

Det som sedan inträffade efter detta var helt otroligt, var jag än visade mig så kom det fram människor som ville prata, om Vingåker, våra kontakter och om hur roligt det var att jag tackat ja till deras inbjudan.

Det var allt så jag var generad, jag kan lugnt säga att jag är såå glad att jag åkte, för nu har inte bara Vingåker förstärkt de kontakter som redan var goda, jag fick många nya vänner på köpet.

Dessa kontakter ska spridas till våra medborgare, för det är ju det som är det viktiga i det hela, utbyte och utveckling.

I övrigt så lunkar det på, det märks att det är sommartider, även om min "kommunmobil" ringer lite då och då, och det är frågor som måste hanteras.

Nu är tiden att vårda de kontakter som kanske får hamna lite i skymundan annars, med familj och vänner, och jag är så glad att jag också genom politiken har funnit nya bekantskaper som övergått till ren vänskap.

Det är viktigt att inte enbart helt och fullt hänge sig åt det politiska arbetet som förekommer i sammanträdesrum, grunden för detta är politiken i vardagen - där lusten för att arbeta aktivt inom politiken slog rot. Lyssna, se och bekräfta, det är mitt motto, och det är inte så svårt, men det är allt en konst.

I övrigt så har jag varit barnvakt några gånger till barnens 1-åriga syster, ett underbart yrväder som påmint mig ett otal gånger om vad lågt vi har vissa saker i vardagsrummet. Dessutom hade jag glömt bort att dessa små liv gillar att äta saker som hittas på golv, värmeljus och flytta på allt som går.

En snabbtur till Sunne lär det bli, alltid roligt att åka dit och hälsa på vänner och titta lite på husen jag bott i, denna gång är det första gången som herr sambo är med, känner lite med honom faktiskt, för även om det är roligt så är det ju allt det där med att bli presenterad överallt för människor som känt mig längre än vad han gjort.

Det är första gången på bra länge som vi själva åker iväg och gör något på tu man hand, när jag var i Tyskland var han på Island och sedan träffas man och berättar om vad man varit med om, så det ska bli skönt att bara smita iväg lite tillsammans, om än väldigt kort.

Och huset är väl bebott under tiden, det är bra att släkten gillar nomadliv...

Anette i Sunne ordnade grillfest sist jag var på besök... Det blir repris i år!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sätta mig på balkongen en sväng och gunga med benen lite, titta på när gräset växer och bara njuta av att vara just här och nu.

Sköt om er!

Hälsar

Nu kommer den väl till pass, en av mina favoriter från två av mina favoriter!

Jag tycker självklart att det ska bli roligt och intressant att besöka vår så varmt omtalade vänort Muhltal och dess invånare, kruxet är bara resan dit (och för den delen hem också).

Undertecknad lider lite lätt av flygrädsla...

Men, men, ner kommer man ju alltid ;-).

Det är en stor dag för våra vänner på fredag, då ska en viktig tunnel invigas och som vi vet har infrastrukturen en väldigt stor roll i en kommuns utveckling.

Vad har inte vårt tågstopp inneburit för oss?!

Jag kan lugnt garantera att inga som helst visdomsord hjälper mot min flygrädsla och jag har flugit relativt mycket - känslan kvarstår - skulle det vara meningen att jag skulle vara bland molnen skulle jag varit född med vingar.

Mycket har hänt sedan jag skrev sist, och jag återkommer om detta, jag erkänner att det varit brist på både tid och motivation till att skriva i bloggen.

Nu ska jag bara kolla passet och talet en gång till, sedan ska jag invänta min underbara kusin som hämtar mig 04.00 i morgon bitti.

Sköt om er och som sagt, ner kommer man alltid!

Ps. Passade på att hälsa på kusiner och kusinbarn i Österåker, igår. Här är en av di små, såå vacker! ds

Igår gick min son ut 6-an, och lämnar mycket av "leken" bakom sig. Jag kommer ihåg att när dottern började högstadiet så saknade hon gungorna, men den saknaden gick snart över, rollerna ska snabbt jobbas in.

Men igår var det Charlies tur att gå turen in i kyrkan och ta adjö av lärare och klasskamrater och se fram emot ett låångt sommarlov.

Det blåste så kavajen satt nog bra, morfar hade också varit över och knutit slipsen, för det är inte en av mina kompetenser.

Charlie och "fröken"

Av tradition så får barnen (eller snarare ungdomarna numera) välja vad de vill ha till middag på kvällen. Charlie ville grilla och det blåste redigt kalla vindar, så det blev grillat - dock i grillkåtan varmt värmda av renfällar... Jag kan garantera att det var fel val med klänning!

Charlie och mamma

Idag var det dags för dottern att ta adjö av kamrater och lärare i samma kyrka som vi tillbringade gårdagens kväll i, men idag var det glädje blandat med sorg.

Allvaret för niorna, att gå vidare med sina livs äventyr, veta att nu skiljs vi åt och även om de lovar varandra att inte tappa kontakten - så finns känslan där av att det bara är tomma ord.

Känslan känns igen...

Denna dag hade jag dubbla uppdrag. Jag hade min roll som Barn- och utbildningsnämndens ordförande, och fick därmed äran att hålla tal då dottern hade en av sina stora dagar, samtidigt som jag var en stolt moder.

Talet löd som följer;

" Det är en ära att få stå här idag och skicka med några ord till vår framtid, för det är precis vad ni är, vår framtid.

Nu är det inte långt kvar till ett, som det ofta känns, evighetslångt sommarlov, ska börja.

En del av er kommer tillbaka till Vidåker till hösten, men många av er ska vidare på nya äventyr.

Hela livet är faktiskt ett äventyr, och det kan ta många olika vägar.

Jag vill skicka med er några råd som gäller er alla;

ha med er erfarenheter från det förflutna i ryggsäcken för att kunna plocka fram när det behövs.

Se framtiden som något ni kan vara med och påverka - ett oskrivet blad - men viktigast av allt - lev i nuet!

Gläds åt det som sker här och nu, gläds åt det som är gott och ta det som kanske känns jobbigt som nyttiga erfarenheter att lära av.

Se olikheter hos andra människor som något värdefullt och tro på er själva. Tänk också på att ingenting är omöjligt - vissa saker tar bara lite längre tid att genomföra.

Jag kommer inte att hålla ett långt tal - ni vill ut i sommaren.

Men kom ihåg, att med respekt, kärlek och en tro på er själva och andra så kommer ni långt.

Ha nu ett underbart sommarlov och ett stort och varmt tack till elever, personal och föräldrar för era ovärderliga insatser!

Tack."

Sofia väntar på sin tur vid betygsutdelningen

9E åker iväg under ett herrans liv!

Då ungdomarna påbörjat sina sommarlov, så begav jag mig till lärarnas personalrum för att fika tillsammans med dem. Många frågor blev ställda, det är skönt att träffa människor i verksamheten och diskutera vår politik, men det var en del frågetecken som ska rätas ut.

Därefter bar det iväg till kommunhuset för att gå igenom dagens skörd av e-post och hantera frågor som dykt upp.

Allt måste få ta sin tid, det gäller att vara flexibel.

Nu är jag i alla fall på hemmaplan och det känns som om jag redan börjat ladda inför måndagens fullmäktige. Tänk att politiken så naturligt fyller mitt liv, men det gäller att fylla det med annat också...

Så nu tänker jag lägga politiken åt sidan i några timmar och gå ut i solen!

Massor med vänliga hälsningar

Politik får ni en annan dag, idag är det enbart den stolta modern som visar en dotter som varit både nervös och förväntansfull inför denna kväll...

Kavaljeren är otroligt nog min svågers son, att det kunde falla sig så!

Jag hoppas de får en rolig kväll och som askungen sa "vad är väl en bal på slottet..."

Sköt om er!

Hälsar en stolt

Ps. Klänningen har dottern sytt på slöjden. ds

Det har varit mycket nu, och jag vet att det är så för de flesta.

Prioriteringarna blir många, och vissa har gjort att skrivandet på bloggen varit extremt minimalt.

Det är mycket som är så roligt i de politiska uppdragen, men även det privata kallar på en. Det är skolavslutningar och bal på gång och så har min kära sambo dessutom sprungit Stockholm Marathon, och gjort en riktig bedrift. Att komma på 457:de plats på 3.19.57 är inte dåligt... Vi är många som är stolta över detta!

Idag omnämndes han faktiskt i KatrineholmsKuriren som bäste lokala löpare... Kul att de uppmärksammade det! Det blev fler bra bilder från loppet, som garanterat kommer att köpas ;-)

Kolla gärna: http://www.photomotion.se/ sök på löpare 749.

Foto: Camilla Anglemark

Förra Barn- och utbildningsnämndsammanträdet bjöd på oanade överraskningar - inte mindre än 8 motyrkanden från folkpartiet, och detta på delegationsordningen (!).

För mig lite förvånande, för jag anser att vårt politiska uppdrag är att sätta mål och visioner, inte peta i detaljer i verksamheten... Det får med andra ord stå för V5-koalitionen.

Sedan har jag varit på studiebesök i Norsjö och åkt linbana, detta med orsak av framtiden för kommunens tankar för vår del av vår linbana. Jag är höjdrädd, men det gick så lugnt till och dessutom hade jag ett bra sällskap med mig i kabinen.

Detta projekt är något jag verkligen tror på...

Foto: Björn Andersson

Ett annat hedervärt uppdrag har jag också varit med på;

att vra prisutdelare på FinnUpp-tävlingen som gick av stapeln på Ängeln i Katrineholm. Det finns så mycket kreativitet bland våra elever - som måste ta tilllvaras.

Foto: Tomas Nilsson

Vi har även haft besök från Chile, närmare bestämt från Coltauco, för att utveckla ett närmare samarbete, framför allt ett näringslivutbyte. Jag har fått äran att vara ordförande i den interemistiska styrelsen för Swedish- Chilean Business Centre, en förening som ska arbeta för att knyta ihop vårt samarbete. Vi hade våra gäster på studiebesök i Vingåker och kunde visa upp vår mångfald.

Dessutom fick de vara med på vårt nationaldagsfirande, där jag var med som representant för kommunen och delade ut utmärkelser till Årets Företagare och årets Eldsjäl. Även en bussresa med nyinflyttade hanns med under dagen, vilket var väldigt uppskattat.

Våra vänner från Coltauco fick en stund att säga några ord till de närvarande medborgarna från scenen.

Foto: Mattias Nilsson

Vårt budgetarbete inom (s) är klart, men som jag förstått lär vi få ett utdraget fullmäktige där V5-an lär komma med sina förslag. Inte en enda nämnd har fått andra förslag än de (s) lagt, så det lär bli ett långt och spännande sammanträde.

Vårt förslag finns här; (s)-budget

Jag börjar avrunda med en rapport om dagen...

Idag har jag haft mindre roligt, jag, herr sambo och min tandläkarskräck har varit till Nyköping till en specialist och förpassat en tand till de sälla jaktmarkerna, jag är oändligt tacksam för att personalen var så bra och inte spädde på min skräck ytterligare...

Lite ont har jag, men det är världsliga ting i jämförelse med annat. (Lättades upp av att lillebror med sambo var här idag).

Med dessa ord avslutar jag denna kompott av ord, men en sak är klar, politik är så himla kul, bara att fler borde vara med och känna denna glädje!

Sköt om er!

Hälsar

I morse hade vi Näringslivsnämnd, vilket var väldigt intressant på flera plan. Jag skulle önska att väljarna av vissa partier skulle se hur de som de har valt att företräda dem, agerar.

Roller, att kunna ha ett "helikopterperspektiv" och tala för hela kommunen i olika beslutsforum, verkar vara svårt. Men det är ack så viktigt.

Som ordförande har jag rollen att visa vägen tillbaka till frågan, men den vägen kan vara lång och vindlande...

Skam den som ger sig!

På lunchen avslöjades namnet på Årets Företagare i Vingåker. Det var riktigt roligt att tillsammans med Företagarnas ordförande avslöja varför just det företaget var inbjudet, och dela ut blommor och läsa upp motivationen.

På eftermiddagen promenerade jag och ordinarie ledamot i Näringslivsnämnden tillika fru ordförande i fullmäktige, genom ett marknadsrusigt Vingåker, och kunde konstatera att vi bor i rätt kommun. Fast mest var vi nog bara Camilla och Carro, vilket står för sig själv, utan titlar...

Sedan var det bara att återvända till Kommunhuset för att hämta lite handlingar, och sedan bege sig hemåt för att skriva text till Företagsinfo.

Telefonen har gått varm, men det visar ju på att vi finns...

Jag tycker det är så roligt med mina uppdrag.

Klart det är tufft, och det är klart att offentligheten är ovan, men "banne" mig vad kul jag har, samtidigt som jag har möjlighet att påverka.

Detta för att (s) fick det förtroendet, tro inte att jag glömmer det för en endaste sekund.

Nu ska jag och tandvärken (burr) ta oss till soffan, vill bara tillägga att vissa av mina partikamrater, verkligen blivit kamrater rent personligt, det är också redigt kul!

Sköt om er nu!

hälsar

När jag arbetat med handledning och rådgivning till privatpersoner som ska starta, så är oftast det första som står på agendan att sålla bland alla ideér och stötta med att koka ner det till en verksamhet som bär.

Men grundidéerna verkställs ofta, dock kanske med en gnutta mer realism i slutänden.

Så har jag då arbetat en hel del med offentlig sektor, i form av avknoppningar osv. Där är skillnaden markant, om personalen har ideér så stannar den oftast vid det och genomförs inte.

Men när det blir uppenbart att makten (och budgeten) ligger i deras händer och den personal som inte vill genomföra detta har valt annat. Då jäklar är det fart fläkt och arbetsglädje.

Varför det?

Både politiken och arbetsledningen måste våga släppa taget och släppa fram idéer, och personalen måste få tro på sig själv och sin egen förmåga. En del gånger är till och med så att personalen sätter hindren själva, för man ser inte att möjligheten finns till förändring - även i offentlig sektor.

Nä, fram för kreativa kommuner som är så modiga och trygga så den inre kraften tillåts komma fram.

Vingåker är väl en bit på väg hoppas jag.

Om inte annat så är jag långt fram i tanken...

Sköt om er!

hälsar