Klicka här så kommer du till min nya blogg!

Välkommen

hälsar gunilla

Övergrepp mot försvarslösa barn är det värsta brottet som finns. Och övergrepp gjorda i en miljö som kan jämställas med familjemiljön är avskyvärda. För så är det för många, kyrkan är det andra hemmet där man känner en stor trygghet och samhörighet.

Det är totalt oväsentligt om brotten ägde rum för 20-talet år sedan. Jag säger som jag gjorde i mitt förra inlägg i denna fråga, vem vet vad som händer idag? Det som är så hemskt är att människor har vetat om övergreppen men av omtanke om kyrkans rykte hållit tyst och låtit barnen - idag vuxna kvinnor - lida. Avskyvärt!

gunilla

Ska vi fortsätta det borgerliga systemskiftet i riktning mot mer och mer av individuellt stuk eller ska vi återgå till det socialdemokratiskt solidariska samhället där vi gemensamt bygger upp och bidrar efter förmåga och får efter behov?

Som förtroendevald är min allra, allra viktigaste uppgift nu att diskutera med människor vilket samhälle de vill ha. På något vis är det för många av de jag träffar som tror att man både kan få det bättre själv och ändå ha kvar alla förmåner som hör till ett solidariskt folkhem. Det är ju inte så. Och det behöver vi prata om.

När man som borgarna väljer att prioritera skattesänkningar för vissa, de får mer i plånboken, så innebär det ju att det gemensamma folkbygget minskar i storlek eftersom pengarna ska tas någonstans eller värre ändå - lånas. Det har vi ju sett genom åren, 25 000 färre jobbar idag i kommuner och landsting, 100 000 fler är arbetslösa än när borgarna tillträdde, de som inte klarar sig alls utan behöver socialbidrag ökar i omfång, de sjukskrivna puttas ut i oro och otrygghet och så vidare i all oändlighet.

I år har man faktiskt möjlighet att välja framtidens väg. Antingen tycker man att det är viktigt att man gemensamt tar hand om varandra och hjälps åt både i bra och svåra tider och då röstar man socialdemokratiskt eller också så tycker man att det är bra att man som individ - om man har jobb - får mer pengar i plånboken och är beredd att betala mer för det mesta som idag ingår i samhällsbygget (förskola, skola, universitet, sjukvård, försäkringar, äldreomsorg och så vidare) och bryr sig inte om de som inte har ekonomin att betala själv beroende på att de är sjuka, arbetslösa, ungdomar eller pensionärer.

Valet är ditt och mitt den 19 september. Jag vet hur jag ska rösta. Vet du?

gunilla

Denna veckan ska jag hålla fyra inledningsanförande på ett ny kompetensutvecklingsutbildning för läkarsekreterarna i landstinget. Vi har fått 3,4 miljoner från EU och bidrar med ganska mycket själva också för att öka kompetensen. Och då ska jag inleda alla de tillfällen då vi kör igång, utom de i Torsby och Arvika då jag är på resande fot, men då har jag lejt bort det uppdraget till lokala partikamrater. Sånt är roligt!

Och däremellan ska jag spela in en valvideo om skolan,ha ombudsträff inför distriktskongressen, ha en heldag med landstingsstyrelse och arbetsutskott, gå på jämställdhetsfrukost på länsstyrelsen och hinna klippa mig. Och självklart simma och promenera. Just det, jag ska intervjuas av VF också på onsdag, som ska göra ett personporträtt på mig. Det blir spännande.

Och så ska jag gå på kulturstudiecirkel på ABF på tisdagkväll. Det ser jag fram emot,alltid lika kul med studiecirkel och få träffa andra och prata om något intressant, denna gång en bok om framtidens kultur.

Och till helgen har vi vår årliga kompisutflykt med goda vänner till Göteborg och Olympiatravet. Långt över 20 år har några av oss hållit på och åkt dit, bott på hotell och programmet är ganska likt sig från år till år: flanera på stan på fredag, göra något kul på fredagskvällen, äta god och lång frukost på lördag morgon, klä upp oss lite och gå på travrestaurangen Pegasus och äta god mat och se på förstklassigt trav, göra något kul på kvällen och så äta frukost på söndag och sedan dra oss hemåt.

Och eftersom partidistriktet nu bestämde sig för att ha distriktskongressen samma helg som Olympiatravet - som är i princip det enda jag prioriterar på hela året - så får man klara sig utan mig. Jag är ledig för att värna de så viktiga kompis- och familjerelationerna. Så är det bara. Dessutom är det kul att gå på trav!

För övrigt får det fina vädret gärna hålla i sig hela veckan, det är så härligt när solen lyser!

gunilla

Vi har haft det underbart, 5 dagar vid poolkanten och stranden i Playa del Ingles, fast adressen på vårt hotell var Maspalomas men det visade sig ligga i Playa del Ingles. Väldigt förvirrande. Mycket, mycket bra hotell. Kan varmt rekommenderas. Bra pooler, frukost, läget - mitt i stan men ändå lite utanför och så nära stranden med solstolar, fina rum. Jättebra. Och inte minst viktigt, bra prisnivå. Blandning på folk, en hel del barnfamiljer och ensamma par och några äldre par. Tja, som folk i allmänhet.

Första promenaden längs med vattnet, härligt...Dottern kollar vattentemperaturen

Vår vy längs strandpromenaden, fint va?

Från sommaren på Kanarieöarna åkte vi så vidare för en mellanlandning på

1 dygn i vårlika London. Alltid lika härligt att komma dit. Nu kom vi halv ett på natten, blev skjutsade till hotellet nära flygplatsen. Åt frukost när vi vaknat och tog sedan bussen in till London. Där möttes vi av denna vy nere änden av Oxford Street, härligt va?

Rena våren!

Och eftersom dottern aldrig varit på musikal så var det ju ett måste att försöka få biljetter till Mamma Mia, vilket vi lyckades med. Inte de allra billigaste dock, men det fick gå när vi bara var två. Jag såg den i London tre dagar efter 11 september 2001, när jag var där och sjöng med kyrkokören i en domkyrka. Det var en häftig upplevelse att få se den igen så många år efteråt. Och efter att man sett filmen ett antal gånger. Men lika bra!

Och inatt klockan 04.00 var det dags att stiga upp ur sängen på det fina hotellet nära flygplatsen och bli skjutsade till planet och sedan iväg till Torp i Norge. Eftersom vi nu hade bilen på Gardemoen så blev det till att ta tåget från Torp till Gardemoen, jättenenkelt, gick från flygplats till flygplats för 198:- norska kronor.

Och det gjode vi och så hämtade vi upp bilen och klockan 16.00 var vi hemma. Härligt det också, även om det är härligt att komma bort några dagar och bara få vara.

Jag har hunnit att läsa böcker också såklart. Följande: Bokslut Reinfeldt, Helena Henschens bok "hon älskade", Elsie Johanssons bok "sin ensamma kropp" och så har jag läst om en favorit, Donna Woolfolk Cross "påven Johanna". Och så har jag broderat lite. Men annars har jag inte gjort något.

Knappt svarat i telefonen och absolut inte läst mail eller varit på facebook eller något. Men nu är jag tillbaka igen och nu kör vi på!

gunilla

Sitter just nu på tåget hem från Stockholm där jag varit och pratat glesbygdssjukvård med vårt partis sjukvårdspolitiska talesman, Ylva Johansson, och representanter för norrlandstingen och kronoberg. Vi håller på att ta fram en skrift som ska tydliggöra vilka prioriteringar som behövs för att sjukvården ska fungerar bra och med god kvalitet även i glesbygd. Mycket att fundera på, mycket att läsa in. Men nu börjar vi hitta något som kanske blir slutprodukt så småningom.

Och igår var jag i egenskap av riksdagskandidat på en väldigt bra mediautbildning, en heldag med intervjuer av "riktig" journalist som självklart gjordes med de andra som åhörare och som spelades in och sedan analyserade vi tillsammans. Väldigt bra och nyttigt. Det borde man göra minst en gång per år i såna uppdrag som jag har. Duktig kursledare i form av P-O Olsson också.

Har köpt boken "bokslut Reinfeldt" som någon tipsade om förra veckan, ska bli spännande att ta del av den.

En sväng på kontoret blir det nu när jag kommer till Karlstad,lämna tillbaka Berits usb-minne som jag har och sedan hem till Årjäng för att vara med på bowlingkväll med nya medlemmar ikväll, lite bowling och sedan fika och snack tillsammans. Viktigt och roligt.

Och sent ikväll ska jag packa. För imorgon bitti åker jag och dottern till Kanarieöarna. Där ska vi vara till på måndag kväll, Då flyger vi till London, där vi tänker shoppa lite på tisdag i nästa vecka och sedan åka tillbaka till Oslo på tidig onsdag morgon. Det ska bli härligt, jag är i stort behov av att få några lugna dagar nu. Så sol, värme, läsa några bra böcker, god mat och goda viner förväntar jag mig.

Därför blir det nu bloggtyst från mig ett tag. Återkommer 7 april.

Ha en riktigt härlig påsk och ta vara på den lediga tiden, om du har det.

gunilla

Hedvig var min mormorsmor. Hon hade 8 barn, varav 6 nådde vuxen ålder och i sin tur fick barn och barnbarn och så vidare. När jag bjöd in till första Hedvig-klubben så var det bara tjejer i rakt nedstigande led eller fruar/sambo till de i rakt nedstigande led. Och så hade jag satt en gräns vid 14 år, tjejer under det fick växa till sig och sedan komma med i klubben. Första träffen hade vi i min sommarstuga 2007. I hällande ösregn i två dagar.... Vi pratade minnen, kanske mest om de som dött och inte längre var med oss, vi såg på kort, åt god mat och spelade TP på natten. Roligt.

Nu är det min moster som tagit initiativ denna gång och hon tyckte inte vi skulle ha någon åldersgräns så nu är alla tjejer oavsett ålder välkomna. Och vi ska vara hos min kusin och hans familj som driver ett vandrarhem på kusten. Kusin Niklas får laga maten åt oss tjejer...

Så snart åker vi iväg jag och dottern. Jag har sett fram emot detta länge, ska bli jättekul. Särskilt eftersom det är så många med denna gång, 25 stycken.

När vi träffades 2007 hade jag med mig en duk som jag lovade att brodera och som vi skrev in våra namn på allihop och så sa vi att vi har med oss duken varje gång vi träffas och skriver in våra namn.

Jag gjorde de sista stygnen igårkväll....

Idéen till Hedvig-klubben kom från partikamraten och goda vännen Christina Wahrolin, hon och hennes systrar och barn har en sån klubb där de träffas och stärker varandra. Naturligtvis pratar de mycket jämställdhetsfrågor. Det tänker jag föra in i Hedvig-klubben också!

gunilla

Det känns att jag i princip har varit på resande fot sedan förra veckan med något enstaka nedslag hemma. Den här dagen har varit guld värd, att få ta det lugnt och läsa ikapp lite handlingar, skriva klart protokoll och bara vara. Simmat förstås.

Men det har varit en bra vecka. Den började egentligen på söndagen då jag deltog på hörselföreningens möte i Töcksfors, ett mycket bra möte där jag fick en chans att klargöra saker och ting och ta med mig åhörarnas åsikter tillbaka till landstinget och där vi också fick ett fantastiskt föredrag av Joost Lokmaker, en överlevare från förintelselägren.

Sedan var det två fullspäckade mötesdagar med kvällsaktiviteter också. Och på onsdag började jag tidigt med möte på Region Värmland och åkte sedan tåg till Stockholm med Jonas Gunnarsson för att ha en träff med riksdagsledamöterna. Var bra. På kvällen lagade Tommy Ternemar mat åt oss allihop också, trevligt.

Sedan upp tidigt, tidigt på torsdagen och flyg hem till Värmland och raka spåret upp på scenen på den stora chefskonferensen som pågått och där jag var en halvtimma försenad när jag kom. Men jag och direktören hade ett riktigt bra samtal på scenen om framtiden och förväntningar och annat. Det kan du läsa mer om på VF-bloggen.

Efter det åkte jag till Säffle Arbetarekommun för att vara mötesordförande och gäst där. Ett par timmars bra diskussioner och jag var hemma strax innan 22.00. Gick nästan direkt i säng. Och nu är vi här, på fredagskvällen. Och strax väntar dotterns innebandymatch. De befinner sig mitt i kval, så det är mer spännande än vanligt.

Imorgon är jag också ledig, härligt. Då ska jag nog försöka läsa lite vanlig skönlitteratur och simma förstås.

Och tidigt på söndag morgon åker jag buss. Då ska jag med på Handelskammarens båtresa söndag och måndag. Tror vi är tillbaka sent på måndag kväll. Och sedan kör nästa vecka igång igen.

Men en sån dag som chefskonferensen igår där jag fick så mycket positiv respons ger så mycket kraft och lust att det ändå - trots många timmars arbete - känns jättekul att ha förmånen att ha det här uppdraget jag har.

Tror att det är guld värt att jag kan koppla av när jag har möjlighet. Trots att det kan stå disk på bänken, ligga kläder som borde strykas och annat så kan jag bara strunta i det och lägga mig och läsa, se på tv eller umgås. För jag vet att det inte springer bort....Och så är det gott att leva i en familj där man hjälps åt, idag har t ex yngste sonen hängt tvätt och skalat potatisen medan jag stekte köttet och läste handlingar.

gunilla

Nu senast genom att Kenny Svensson i söndags blev vald till ordförande för SSU:s Värmlandsdistrikt. Han har suttit i styrelsen i några år och varit internationellt ansvarig och nu kliver han upp och tar ordförandeposten. Så nu blir han nog kanske kvar i Värmland när han går ur gymnasiet i vår...

Dessutom står han ju högt på vår lista i kommunvalet i Årjäng och det är ju kul om han då finns kvar här i länet.

Grattis Kenny - jättekul!

Att vi dessutom också för första gången på hur länge som helst har en SSU-förening i Årjäng med hela sju ledamöter är riktigt, riktigt roligt.

gunilla

För nu står det att Reinfeldt har ringt Turkiets premiärminister och sagt att regeringens åsikt om folkmordet i Turkiet står fast och att det inte är något att bry sig om vad riksdagen har beslutat.

Så kan det väl ändå inte vara? Nu tänker jag vänta på en dementi från regeringen och om inte den kommer så förmodar jag att mina partikamrater i riksdagen har några djupt allvarliga frågor att ställa till statsministern.

För om han uttryckt sig så och om det är hans åsikt, varför ska vi då ha riksdagsledamöter överhuvudtaget?

gunilla

Här kan du i alla fall läsa mitt första VF-inlägg som handlar om vikten av ny kunskap och att ha nätverk.

Idag ska jag vara riktigt slö. Tänkte faktiskt fortsätta där jag slutade imorse när jag gick upp ur sängen, alltså läsa i den nya Nora Roberts boken som jag fick för ett par veckor sedan men inte haft tid att öppna.

Och så får jag nog gå ut i solen ett tag, härligt väder här i Årjäng idag.

Jag ska laga något gott tänkte jag ikväll till melodifestivalen också. Får väl se hur många den maten ska räcka till, alltid lika spännande hos oss att se hur många som ska ha mat. Logiskt sett är vi fyra som bor här, men ibland är det bara två som ska äta och ibland är alla sex hemma plus några kompisar. Så här finns det för säkerhets skull nästan alltid mat kvar dagen efter....

Och eftersom jag fuskat med simningen hela veckan, har helt enkelt inte fått till det i almanackan, så fortsätter jag att göra det även i dag och åker alltså inte till simhallen. Får bli nya tag till veckan.

Slutligen så undrar jag ju lite över utrikesminister Carl Bildt som på en text tv sida säger att det är regeringens åsikt angående Turkiet och folkmordet som gäller. Jag trodde faktiskt att riksdagens beslut slog lite högre än regeringens, men jag kanske har fattat fel? Nix, det har jag inte.

Så det ska bli kul att se hur Reinfeldt tänker hantera sin utrikesministers uttalande om att riksdagens beslut inte är något han behöver bry sig om....

gunilla

Idag har vi haft seminarium tillsammans fram till halv tre. Sedan gick vi en tur i Jokkmokk, först till det otroligt fina muséet Ájtte, ett svenskt fjäll - och samemuseum, mycket fint att se och bra guide som berättade.

På vägen därifrån passerade vi badhuset - som jag tyvärr inte har hunnit med att besöka. Men jag har kort på det!

En härlig promenad genom Jokkmokk visade den här fina kyrkan, en av två inne i byn om jag förstod det hela rätt.

En vanlig vinter hade vi tyckt att det var otroligt mycket snö och jättefint här i Jokkmokk, men med den vintern hela Sverige har haft i år så känns det bara naturligt med all snö.

Ett helt fantastiskt studiebesök gjorde vi på Jokkmokks Tenn där vi fick följa produktionen från tennplattan till färdigt hantverk. Två av delägarna visade oss hur man först svarvar till det man ska ha, eller slår fram formen och sedan graverar den färdig. Där fanns allt, skålar, kåsor, mycket smycken, snapsglas - ja, precis allting. Och följer du länken kan du ser mer. Dessutom är de alldeles för billiga med tanke på att det är äkta hantverk. Ingen serietillverkning här inte. Fantastiskt ställe!

Vi avslutade kvällen med att åka till Polcirkeln, fast på andra sidan mot där vi var när vi anlände till Jokkmokk. Här fanns en restaurang där en samisk tjej tog emot oss och också hade lagat den goda maten och där en same kille lärde oss lite om renskötsel.

Här är kockan med sin fantastiskt fina dräkt från Jokkmokk.

Och här är hela gänget - ivrigt lyssnande på berättelsen om renskötsel. Att fråga en same hur många renar han har är samma sak som att fråga någon hur mycket pengar han har på banken...

I det härliga huset åt vi en god middag, rökt röding till förrätt, ren och pressad potatis och lingonröra till huvudrätt och en randig efterrätt bestående av lingongelé, parfait och hjortron. Mums!

Tyvärr suddig bild, men väldigt god efterrätt...

Och kan man åka till Jokkmokk för första gången och inte köpa med sig något hem? Inte om man heter Gunilla....

Här är mina inköp, en fin liten skål med färg som passar hemma i vårt vardagsrum och så ett eget smycke från Jokkmokkstenn, som heter Gyllene ripa.

Jo, jag skulle vilja komma tillbaka hit och se midnattssolen och alla fina blommor på fjället som vi har hört om.

Det är ett härligt gäng som jag varit tillsammans med i tre års tid under vår ledarutbildning, tyvärr är det slut imorgon vid lunch och ett fantastiskt fint ställe är Jokkmokk, tur att vi bestämde oss för att avsluta här.

gunilla

En mil utanför Jokkmokk - vid polcirkeln - blev vi välkomnade av kommunalrådet Anna Hövenmark som bjöd på varm dryck och ett fint minne från Jokkmokk. Dessutom har vi fått diplom på att vi varit vid Polcirkeln.

Nu väntar lite samling och tidig middag ikväll eftersom många varit på resande fot ganska länge, liksom vi från Värmland.

Vi är i alla fall i Jokkmokk för att avsluta vårt Toppledarprogram, en utbildningsatsning som SKL anordnat för kvinnor på ledande politiska positioner från alla partier. Vi är cirka 20 kvinnor från olika partier som har träffats två gånger per år och haft mycket erfarenhetsutbyte och fått många nya kunskaper, träffat många bra föreläsare genom åren. Synd att det tar slut, men allting har ju å andra sidan ett slut.

Här en bild på när vänsterns landstingsråd i Värmland Monica Ekström välkomnas av Anna vid polcirkeln.

Återkommer med mer rapporter....

gunilla

Vi tog en fullmäktigeslista med hela 50 namn, som jämförelse kan nämnas att 2006 års lista innehöll 30 namn.... Dessutom är nästan 20 namn helt nya medlemmar, jättekul.

Mötesordförande var riksdagsledamot/partidistriktets ordförande Ann-Kristine Johansson som höll ett inspirerande tal för oss. Dessutom presenterade Årjängs SSU kommuns nyvalde ordförande sig, Chriztian Hansson heter han och är 24 år gammal. Roligt!

Efter mötesförhandlingarna åt vi god soppa och smörgås tillsammans. Kaffekoppen tog vi med oss tillbaka in i stora salen där jag berättade och visade bilder från min Mongoliet resa sista veckan i januari. Tidigare här i bloggen kan du läsa 4 reportage om den resan.

Snart ska vi ha en ny bowlingkväll för våra nyaste medlemmar, där vi trivs tillsammans och pratar lite om hur vår förening fungerar. Jätteviktigt.

Och i aprill åker de som deltar på studiecirkeln Värmlandsväven på en 2-dagars tripp till Stockholm där vi ska göra studiebesök på riksdagen och på vår partiexpedition samt träffa våra riksdagsledamöter över en middag. Ska bli jättekul.

Men först har vi en massa möten att klara av, vi börjar med landstingsstyrelsen hela dagen idag och valledarträff ikväll....

gunilla

Jaså?

Igår kom uppgifter från SCB som visar att kommunernas socialbidragskostnader ökade i över 90% av kommunerna under 2009. Detta kan förstås om man samtidigt konstaterar att 40 000 fler gått ut i långtidsarbetslöshet, 25 000 personer har sagts upp i kommuner och landsting och en halv miljon har trängts ut ur arbetslöshetsförsäkringarna. Plus att vi i juni 2009 hade den största kullen gymnasieungdomar som gick ut i arbetslöshet - samtidigt som regeringen i princip tagit bort allt vad möjligheter till omskolning och komvux-platser heter. Även om man nu försöker införa lite igen så räcker det inte på långa vägar till behovet.

Vad är det att vara stolt över? Att klyftorna ökar mellan människor är väl bara negativt. Och att ungdomarna inte har något att göra eller känner sig efterfrågade är inget annat än en katastrof.

I Värmland försöker vi ändå gemensamt göra något åt ungdomsarbetslösheten genom att använda de offentliga medel vi kan. Nu har Lärling 2.0, ett projekt inom Region Värmland dragit igång där man hoppas få ut många ungdomar på lärlingsplatser. Ett gemensamt projekt mellan de offentliga och privata aktörerna - som måste hjälpas åt där staten har slutat att bidra.

Så sluta att slå dig för bröstet Reinfeldt, din politik innebär bara ökade klyftor och satsningar på de som redan har det ganska bra, något som de med stora bekymmer får betala. Som tur är finns det röda alternativet i höstens val.

gunilla

"Enligt en utredning från riksdagens utredningstjänst är pensionärer den åldergrupp som har fått absolut minst av regeringens politik.
Redan i höstas la alla våra tre partier konkreta förslag som skulle ha gett pensionärer lägre skatt än vad de har i dag. Statsminister Fredrik Reinfeldt har vid flera tillfällen försökt försvara diskrimineringen av pensionärer med argumentet att motsvarande diskriminering sker i många andra länder. Enligt en undersökning från PRO så stämmer inte statsministerns påstående.

När våra partier samarbetade redan under förra mandatperioden sänkte vi återkommande inkomstskatterna genom ett höjt grundavdrag – då gjorde vi ingen skillnad mellan olika grupper, alla behandlades lika. Innan regeringsskiftet 2006 betalade alla lika skatt vid lika inkomst. Så är inte längre fallet efter tre år med den borgerliga regeringen.

I dag har vi tillsammans träffat pensionärsorganisationerna PRO och SPF. Vi delar pensionärernas upprördhet över att regeringen steg för steg för steg har ökat skillnaden mellan hur olika grupper beskattas för samma inkomster. Den borgerliga regeringens politik leder till ökade klyftor. Men vi menar att diskriminering av pensionärer är fel och leder inte till fler jobb. En fungerande arbetslinje kräver att det både ska löna sig att arbeta och att ha arbetat.

Vårt rödgröna budskap till landets pensionärer är tydligt; vårt mål är att pension inte ska beskattas hårdare än lön och att diskrimineringen i skattesystemet ska upphöra. Vi ger oss inte förrän klyftan tagits bort. När regeringen nu säger att de vill behålla skatteklyftan mellan pension och löneinkomst gör vi detta till en viktig valfråga.

Regeringens utlovade skattesänkningar till landets pensionärer räcker inte för att tysta kritiken – detta handlar om en viktig princip om lika beskattning och om hur vi behandlar Sveriges pensionärer med respekt.

Mona Sahlin (S), Maria Wetterstrand (MP), Peter Eriksson (MP), Lars Ohly (V) "

Det känns väldigt bra att våra tre partier nu är överens om detta.

Lika bra känns det att man också är överens om att avdraget för hushållsnära tjänster ska tas bort. Det är ett steg i rätt riktning mot ett mer jämlikt samhälle. Känns väldigt bra. Vi ska lägga våra resurser där de gör mest nytta när det gäller att öka jämlikheten mellan människor, inte dela ut pengar till folk som mycket väl klarar sig utan dem.

gunilla

Därför förstår jag inte riktigt diskussionen som pågår i vårt parti och andra partier kring hushållsnära tjänster. Det är väl jättebra att det skapas nya arbetstillfällen, vita sådana, i den här branschen. Men det sker genom att staten subventionerar dem via avdrag för hushållen. Nu påstods i tv:n igår kväll att reformen går med vinst, den uträkningen vill jag ju se innan jag tror på den.

Men tillbaka till fördelningspolitiken, att bekosta den här reformen med statliga pengar samtidigt som samma stat skär ner på kommunerna och landstingens pengar och inte minst till pengarna för omskolning via arbetsmarknadspolitiska åtgärder, det rimmar dåligt för mig. För tittar man på vilka som använder sig av reformen så är det, enligt de senaste uppgifterna, de som har en relativt hög inkomst. Det kanske är så att de hade använt sig av denna tjänst även utan skatteavdrag?

Om man däremot kopplar hushållsnära tjänst och dess möjligheter till skatteavdrag för de som verkligen behöver det, äldre-äldre, barnfamiljer med särskilda behov, vissa funktionshindrade och så vidare - då är det för mig helt okey, för då blir den fördelningspolitiskt bra.

En annan reform där fördelningspolitiken just nu haltar är möjligheten till ROT-avdrag för tjänster utförda i annat land. Alltså, någon som sköter om din privata pool i ditt semesterhus i Spanien kan du alltså få avdrag för medan kommuner och landsting inte kan få avdrag för att ROT-renovera sina slitna byggnader? Det är inte fördelningspolitiskt rätt, eftersom det sällan är de som mest behöver samhällets tjänster som äger hus i Spanien.

Och så vidare, jag kan rabbla upp fler exempel på hur den borgerliga regeringen i sina beslut visar att just fördelningspolitiken för att skapa jämlikhet inte är det som står högst på dagordningen.

Vilket det däremot gör hos socialdemokraterna.

Så det känns härligt att vi nu är mitt i en valrörelse där vi gång på gång kan visa väljarna vad som skett - eller inte skett - de senaste snart fyra åren och vad vi vill göra.

Det hjälper inte att komma med en massa reformer under valåret, folk går inte på det. Om pensionärerna nu är så viktiga för moderaterna, ja men varför har de då inte tagit bort den orättvisa pensionärsskatten - de har haft fyra år på sig? Det genomskådas av de flesta, hoppas jag, att ge ett löfte under valåret när man haft regeringsmakten under snart fyra år.

Ett annat Sverige är möjligt och ett annat Årjäng är möjligt - om man väljer rätt valsedel på valdagen!

gunilla

Jag åkte till Branäs igår kväll eftersom jag lovat att vara med på SSU:s och LO:s ungas ungdomskurs idag och prata lite välfärdssystem och argumentation inför valrörelsen. Eftersom jag kom igår så hann jag med att äta mat ihop med och prata lite med ungdomarna, något jag fortsatte med idag i grupparbetena. Sånt här är det absolut roligaste i mitt partiarbete, att få prata politik, varför man är socialdemokrat och varför jag tycker vi ska satsa på solidaritet istället för egoism. Dessutom är det väldigt roligt att träffa de personer som om några år kommer att vara ledare i vårt parti.

Här några bilder från Branäs (har frågat alla om de hade något emot att vara med på bild, men det var okey. Annars brukar jag ju inte ha så mycket personer på mina bilder)

Delar av gruppen

Och ytterligare lite

Jag lyssnar på Gert Björvall som bättre än mig kunde förklara hur pensionen är uppbyggd. Bakom mig den kladdiga bild jag använde mig av för att förklara varför det är bättre att satsa på solidaritet före egoism

En av grupperna jobbar med en frågeställning

En av de fina stugorna som ungdomarna bodde i

Det otroligt fina köket i den stuga jag bodde i

Så här dåligt väder var det i Branäs imorse

Men nu ska jag ta en ledig kväll i soffan och förmodligen se på melodifestivalen om en stund.

Imorgon bär det av till Gunnarskog och årsmöte med s-föreningen där, om det inte är för dåligt väder och därmed väglag.

gunilla

Tyvärr var det inte så många av de inbjudna som kom. Synd tycker jag, för fler behöver få en inblick i skolans värld. Extra synd att varken kommunalrådet eller kommunstyrelsens vice ordförande hade prioriterat att vara där.

Jag hade många roller denna dag, var landstingets representant och överlämnade blomma, sedan tillsammans med Göte Persson som socialdemokrat och lämnade blomma från partiet i Årjäng, sedan som kommunstyrelserepresentant ihop med Weine och lämnade blomma.

I alla fall var det jättekul att vara där igen, efter mina två år som lärarkandidat. Jag trivs väldigt gott på skolan och det är en härlig stämning.

Folkbildning är så viktigt, det är på deltagarnas villkor och jag kan bli lite rädd när man pratar så mycket om uppdragsutbildning och utbildning, speciellt viktigt är det för oss socialdemokrater att vi inte glömmer vår inställning till folkbildning som ska vara fri och frivillig och med deltagarna i fokus. Tror vi behöver prata mycket mer om folkhögskolans innehåll framöver i regionstyrelsen.

Här är några bilder från eftermiddagen och kvällen:

På vår rundvandring träffade vi Annika som höll på med sitt projekt

Under middagen underhöll speleman Maria som också jobbar på skolan, fantastiskt bra!

Och här den fantastiska tårtan som deltagarna på skulpturen gjort, om jag förstått det hela rätt

På väg ner mot isen stannade vi och släppte upp några kinesiska rislyktor och önskade oss något

Här eldas en av eldskulpturerna upp, en av tre fina skulpturer som man jobbat med en hel vecka -borta i ett litet nafs...

gunilla

ps, skrivet klockan 12.52 fredag 19 februari. Får höra att kommunalrådet kom till eldfesten på kvällen, det missade jag men synd i alla fall att missa hela den jättebra eftermiddagen med mycket information och kontakter. Men rätt ska vara rätt, var hon där så var hon och det var ju bra i såfall!

Ovanstående går att läsa på SCB:s hemsida, statistik som kom idag.

Alltså, vi minskar antalet välfärdsarbetare vilket drabbar våra medborgare. Och varför då? För att borgarna delar ut skattesänkningar till väldigt många som inte behöver skattesänkningar. Vore det inte bättre att behålla sjuksköterskorna, undersköterskorna, lärarna och fritidspedagogerna genom att satsa på den offentliga sektorn istället för att de som inget behöver ska få mer pengar i plånboken? När man läser att talmannen, den moderate riksdagsledamoten Per Westerberg fått 1 miljon i skattesänkningar så blir man bara trött på den borgerliga politiken. Om det nu stämmer, det låter helt otroligt.

Och jag är också skyldig. Både i landstinget och i Årjäng har vi sagt upp och minskat personal. Men ska man klara ekonomin så måste man rätta mun efter matsäcken. Och den kommer att krympa mer med borgerligt styre. För pengarna kan inte räcka till både skattesänkningar och välfärd för alla. Så enkelt är det. Rött eller blått val är det som gäller.

gunilla

Det är minsann ingen lätt fråga. Och sedan finns det ju frågor som försvårar för landstingen, t ex etableringsfriheten som gör att vi inte styr över våra egna pengar längre. Skönt att det kommer att tas bort när vi styr landet igen. För risken är ju stor att det blir just glesbygden som kommer att drabbas om den fria etableringen kommer att leda till att vården koncentreras till de tättbebyggda områdena i våra län. Pengarna blir ju inte fler för att etableringarna ökar, det är bara fler som ska vara med och dela på dem.

Hann också med en tur till underbara Centralbadet idag. Det är löjligt dyrt att simma där men underbart härlig stämning. Man förflyttas 100 år bakåt i tiden och lugnar automatiskt ner sig. Bra för mig..

Imorgon ska jag byta perspektiv och ägna mig åt de kommunala frågorna hela dagen.

gunilla

Åker in till Karlstad ikväll eftersom jag har lite jobb liggande på skrivbordet som jag inte hunnit med under veckan i Piteå.

Och imorgon tog jag det säkra före det osäkra och bokade in mig på det tidiga tåget så jag ska ha några timmar till godo (för att vänta i snökaos eller SJ-kaos) innan det viktiga mötet på riksdagen börjar vid lunchtid och sedan åker jag hem med fem tåget och är förhoppningsvis hemma i Årjäng sent på kvällen.

På tisdagen är det möten i Årjäng hela dagen. Då ska jag dessutom se till att få lite underskrifter på ett par gamla protokoll från 2009 som saknas och göra klart det sista inför vårt årsmöte den 7 mars, det som jag har ansvar för alltså. Då tänker jag också hinna med att få något gjort hemma har jag tänkt.

Och på onsdag åker jag en sväng in till Karlstad på förmiddagen för en tidningsintervju om vår Mongolietresa och sedan hem och först vara gäst på IF Metalls repskap och sedan träffa Kommunals styrelse en sväng på kvällen.

Och torsdagen tänker jag ägna åt Kyrkeruds folkhögskolas 40-årsjubileum som representant för landstinget. Hela eftermiddagen och avslutning med eldshow på kvällen. Åker nog in till Karlstad och lägger mig när det är klart.

Eftersom det på fredag blir det tidig avfärd till Stockholm igen och möte med partiets studieråd. Sedan hem på eftermiddagen och direkt till Branäs där jag på lördagen ska prata med LO:s ungdomar som är där på kurs. Sedan hem en sväng på lördag kväll och träffa familjen (som säkert inte är hemma då) och på söndag är jag gäst på Gunnarskogs s-förenings årsmöte, om jag hittar dit.

Och sedan kör nästa vecka igång, lika mycket under vardagarna men inget helgjobb vad jag vet idag.

När jag läser andras bloggar funderar jag lite grand på vad man kan skriva egentligen. Vem representerar man? Sitt parti? Sin kommun? Sig själv?

Min blogg betalar jag själv, det kostar några hundralappar per år i avgift till den som administrerar s-info. Jag tycker att det är lätt att uppdatera och har fungerat bra så jag ser ingen anledning att ändra.

Jag är tydlig med att jag är socialdemokrat och jag räknar upp mina uppdrag så alla vet. Men jag är också personlig ibland och är Gunilla när jag tycker något eller beskriver vad jag gör eller har gjort. Det tycker jag att jag kan göra när jag betalt bloggen ur egen plånbok.

Varför skriver jag nu detta? Jo, för att jag nog kommer att ställa lite frågor denna veckan kring en annan blogg, på vems uppdrag, när togs beslutet om att delta, vem betalar och vad är syftet? Tja, fortsättning kanske följer....

gunilla

Igår pratade han om apoteken som säljs ut till riskkapitalbolag utomlands. Varför tycker centerpartiet att det är bättre att pengarna för våra mediciner går till rika aktieägare i andra länder? En berättigad fråga. När man dessutom läser berättelser om människor som inte längre får ut sina mediciner om man går till "fel" apotek så förstår man inte vad vitsen med att sälja ut apoteken var. Visst, människor kan välja vilken ägare man vill gynna, men ska det vara det viktigaste?

Han pratade också om en onödig fråga som inte behöver ställas i ett socialdemokratiskt styrt samhälle men som ständigt behöver ställas i det borgerliga Sverige redan idag, nämlingen frågan "hur ser din försäkring ut?"

I det socialdemokratiska samhället är det behoven som styr och då blir frågan om försäkringar onödig.

Återigen, det är skillnad på blått och rött Sverige - och Årjäng.

gunilla

Och snart börjar konferensen, vi är på nätverkskonferens anordnad av Nätverket hälsa och Nätverket hälsa och demokrati samt SKL. Jag ska medverka på en workshop i eftermiddag tillsammans med Yvonne Lennemyr på Region Värmland och prata om vår lyckade Värmlandssatsning Nya Perspektiv. För övrigt är det två fullsmäckade dagar med erfarenhetsutbyte kring vård och hur man kan sätta behovet hos patienten i första hand. Spännande.

Utsikten från hotellfönstret klockan 07.00 imorse, fint va?

Hotellet och badet i den runda byggnaden till höger. Tyvärr hinns det inte med något bad denna gång

En av alla småstugor på området som finns att hyra

För övrigt så gläds jag med Hagfors och kommunalrådet Mikael Dahlqvist som äntligen får göra ett plusresultat. Det har inte gått smärtfritt, många har fått gå hem från sina jobb och många rutiner har setts över och ändrats, men nu ser man att man är på väg åt rätt håll. Det måste vara plus i kassan om man ska kunna satsa något, ständiga minus går bara inte.

I Landstinget går vi med över 60 miljoner plus mot budget, jättekul. Det är framförallt tack vare en fantastisk personal som håller i varje krona och ständigt frågar sig om det finns andra sätt att lösa saker på än det vanliga. Helt fantastiskt. Men även vi har fått låta många duktiga medarbetare gå ut i arbetslöshet eller i pension för att få ihop det hela.

Däremot ser Årjäng ut att göra ett stort minusresultat vilket inte är bra för framtiden.

Slutligen kan man ju bara skaka lätt på huvudet åt moderaterna som nu ska satsa både på pensionärer och kvinnor. Märkligt att de inte tänkt på det under de snart fyra år de haft makten och beslutanderätten att göra något åt dessa båda grupper??

Nu startar snart konferensen och jag slutar för nu

gunilla

Helt klart skulle man behöva några dagar ledigt när man varit på långresa för kroppen hänger inte med ännu. Jag småfryser, har ont i halsen och blir trött på de märkligaste tider och är klarvaken mitt i natten. Inte roligt, när man samtidigt ska sköta det vanliga arbetet. Igår la jag mig 19.00 och vaknade 04.00 hur pigg som helst.

Så snart drar jag iväg till Karlstad.

Ska inviga en ny omgång av jämställdhetsutbildningen för chefer nu på morgonen och sedan har jag lunchmöte med Yvonne på Region Värmland inför vår Piteå-resa nästa vecka där jag ska delta på ett seminarium och berätta om vår lyckade satsning Nya Perspektiv och sedan ska jag en sväng till Eric Clifford och ge honom ett kvitto som jag hade och förhoppningsvis få tillbaka lite pengar i utbyte och sedan är det jag som sitter på sossarna i Årjängs expedition ikväll 17.00 - 19.00 då vi har öppet hus. Om jag orkar. Jag vet att valberedningen är där på samma gång så kanske jag smiter hem efter en stund...

gunilla

Lördagen bestod av ett besök på ett buddhistiskt kloster och sedan åkte vi till Gobi kaschmir-affär där vissa av oss handlade ganska mycket. Jag köpte halsdukar, vantar, mössa och en kjol där. Hade ju handlat Jak-ull kläder en annan dag.

Klostret vars insida man bara måste se...

Bakom detta fina täcke fanns flera rader med bedjande munkar i alla åldrar.Tyvärr fick man inte ta kort där inne så ni får tänka er hur det såg ut..

Efter det åt vi en god lunch på en mongolisk barbeque-restaurang där kockarnas arbete var rena skådespelet.

Man plockade själv ihop vad man ville äta, valde sås och sedan stekte kockarna detta - under stor show!

Lunchsällskapet som umgåtts intensivt hela veckan, vår tolk Uyanga och vår Ulan Bator chaufför.

Sedan släpptes vi lös i det stora shoppingcentret där presenter till de där hemma och till oss själva inhandlades.

Tillbaka till hotellet för att packa och slappa någon halvtimma innan den avslutande middagen med kvinnoorganisationens ordförande, Mrs Altai. Den intogs på en "hot-pot" restaurang vilket innebär att var och en av gästerna får en fonduegryta med buljong och sedan får man själv koka sin mat och umgås med övriga gäster under tiden. Väldigt trevligt. Tog dessutom ganska lång tid.

En sådan här gryta fick varje middagsgäst vid sin plats.

Sedan var det bara att plocka för sig av all den goda maten och släppa ner det i den egna grytan...

Mrs Altai i sin fina kinesiska dräkt som hon tagit på sig för att hedra oss denna sista kväll. Kvinnan som stod mellan mig och Lina var en av kvinnoorganisationens styrelseledamöter och dessutom ägare av restaurangen där vi åt.

Efter det gick jag och Christina och la oss. Orken tog helt enkelt slut. Lina och Eric orkade som tur var att vara trevliga ett par timmar till och umgås med vår tolk Uyanga och den internationella sekreteraren Tenger som kom till hotellet för att säga hej då.

På söndagsmorgonen 06.00 ringde klockan och 07.00 kom bussen till hotellet och hämtade upp oss för vidare färd till flygplatsen och sedan flyg till Moskva, till Köpenhamn och Oslo. Jag - som för en gångs skull bodde närmast - var hemma 19.00 på söndagskvällen. Slocknade som ett ljus 20.00 (då var klockan enligt min tideräkning 02.00) och vaknade inte förrän imorse.

Kommer nog att ta några dagar att få kroppen att fungera ordentligt igen. Dessutom har jag fått ont i halsen, är säkert omställningen.

Jag hoppas och tror att vi nådde lite av vårt syfte, att genom att visa vad vi själva gjort och kan förmedla, sår några frön kring hur de mongoliska kvinnorna ska öka jämställdheten och tillåtas ta mer plats, framförallt i de beslutande församlingarna.

Hoppas du haft nöje av mina rapporter från den häftigaste veckan - hittills - i mitt liv. Det är bara upplevelserna när jag fått mina fyra barn som slår denna veckan.

Förresten, hela veckan var det -25 till -30 grader....Men så har jag också köpt härliga kaschmirhalsdukar, vantar och mössa med mig hem.

gunilla

Denna grupp inledde sången, en kille som sjöng helt makalöst vackert

Och här är Ulan Bator gänget som vi hade som sällskap i bilarna

Och självklart tackade vi för kvällen genom att sjunga Värmlandsvisan!

Musikerna i sina fantastiska dräkter

Måste visa bilden där kvinnans hår syns!

En helt fantastisk kväll vi kommer att leva på länge.

På fredagen åkte alla seminariedeltagarna och vi till Erdenets koppargruva där över 6 000 personer arbetade. Vi fick en rundtur i fabriken samt fick se utsiktsplatsen och gruvbrottet. Som tur var slapp vi gå ner i gruvan...

Här en bild av gruvbrottet, otroligt...

Christina och jag, i täckbyxor och täckkjol (christina nyinköp inför resan),kallt var det nämligen

Fabriken tar aldrig slut...

Och nu sa vi hej då till alla seminariedeltagare och påbörjade den sex timmar långa resan tillbaka till Ulan Bator. Denna gång skulle vi inte göra ett tre timmar långt lunchstopp. Däremot gjorde vi det mest fantastiska stoppet på hela resan, nämligen hos en nomadfamilj som bodde på stäppen i ett tält. Kvinnan i tältet skötte djuren morgon och kväll samt hushållet och mannen i tältet vandrade många kilometer om dagen för att vattna djuren. Ett lugnt liv utan stress kan tyckas, men också ett liv som för oss är att gå flera hundra år bakåt i tiden. En fantastisk upplevelse var de två timmarnas besök i tältet. Nu har jag sagt fantastiskt så många gånger, jag hör mig själv, men det var helt enkelt makalöst.

Herden som bor i tältet

Frun i tältet har koll på spisen, där nudelbollarna kokar för fullt

Här sitter vi runt matbordet där produkter av vassle står framdukat

Här skålar Eric i den karaktäristiska silverskålen

Jag och Christina sitter på hedersplatsen till höger om värden. Jag har på mig mina nyinköpta Jak-ullskläder (ovanpå täckbyxorna...)

Jag återkommer med den avslutande rapporten om sista dagen i Ulan Bator

gunilla

Vi berättade vilka vi är och vad vi har för uppdrag och lite om ledarskap och jämställdhet. Sedan lät vi dem göra ett grupparbete där de fick fundera över vilka som är de två viktigaste frågorna för kvinnor i Mongoliet idag.

Inte överraskande var svaret "kvinnors deltagande" och "rätten till ett arbete". Väldigt likt här hemma alltså. Grupparbetet blev väldigt lyckat med stor delaktighet och ivriga rapportörer sedan när varje grupp skulle redovisa.

Här är grupparbetet i full gång och Christina övervakar det hela.

Det är alltid bra att lägga in ett grupparbete för då får deltagarna också en chans att prata och inte bara lyssna på oss föredragshållare. Dessutom får man en chans att gå runt och prata med deltagarna, även om detta var lite svårt då så få pratade engelska. Men vår tolk hjälpte till såklart.

Här är några av deltagarna på seminariet. Längst fram till höger sitter Mrs Idermaa och Mrs Natska, som under de nästa två dagarn ska bli våra följeslagare.

På kvällen slog den stora tröttheten över oss och vi beslöt att unna oss att gå på på fotmassage, som visade sig vara nästan helkroppsmassage. Morgonen därpå hade jag vansinnigt ont i hela kroppen, vilket bevisar att massagen behövdes och att jag nu måste boka tid regelbundet hemma.

Mycket nöjda fötter och en nöjd Gunilla, Lina och Christina också för den delen som just fått en timmas massage av både kropp och fötter.

Vi fyra värmlänningar avslutade tisdagen med att gå ut och äta en helt fantastisk pepparstek tillsammans.

Onsdagen checkade vi ut från hotellet och åkte i tre bilar tillsammans med kvinnoförbundets Idermaa och Natska, tolken Uyanga, några partiarbetare och chaufförer de 37 milen till den näst största staden, Erdenet. Denna låg nordväst om Ulan Bator. Det tog 6 timmar av bilkörning att komma dit. Plus att vi stannade i staden Darkhan och åt lunch i nästan tre timmar med lokala partiet och kommunrepresentanter. Bilresan bjöd på fantastisk natur. Nästan obeskrivligt vackert.

Utsikt från bilfönstret...

Och levande varelser fanns det gott om efter vägen.

Häftig bild, eller hur?

Nu var det dags för lunchen i Darkhan, där vi gjorde ett långt stopp med många rätter. Och många tal och eftersom man har traditionen i Mongoliet att skåla i vodka hela tiden så blev det också en hel del vodka.

Här håller den lokala partiföreträdaren tal till oss.

Efter lunchen gjorde vi ett stopp i stadens skinnfabrik, ett helt makalöst ställe. Det fanns absolut ingen ordning på sakerna, men där hängde massor av fantastiska skinnkläder och också lite pälsar. Här den mest exotiska pälsen, åtminstone för oss svenskar.

En vargpäls, kostade 5 000:- svenska kronor, ungefär. Nix, vi köpte ingen.

När vi kom fram till Erdenet så checkade vi in på hotellet och sedan så hade vi middag med MPRP-representanter från Orkhon provinsen. Det blev också en kort middag, för luften och det hårda tempot tog ut sin rätt och vi var ganska trötta.

Torsdagen höll vi ett heldagsseminarium där Eric berättade om det svenska valsystemet, jag berättade lite om jämställdhetsarbete och ledarskap, Christina berättade om mänskliga rätter och tog många exempel från sitt mångåriga arbete både i det socialdemokratiska kvinnoförbundet och Bryssel. Många mongoliska kvinnor har nu hört om "the terrible night in 1978". Nix, jag tänker inte tala om, det är Christinas berättelse. Men det handlar om jämställdhet i vårt parti. Och Lina berättade om mäns våld mot kvinnor och verktyg mot detta, samt om diskrimineringsarbete och nätverkande. Och mellan våra föreläsningar så fick deltagarna, ett 70-tal från flera olika provinser, göra grupparbete. En lyckad och intensiv dag.

Här en bild på de 70-talet deltagarna.

Här berättar Lina om mäns våld mot kvinnor och diskrimineringsarbete.

Här redovisar de fyra grupperna sitt arbete, fyra mycket duktiga kvinnor tog plats i talarstolen - också en viktig övning att våga stå där

Och slutligen en vacker bild från staden Erdenet.

Jag slutar här och återkommer i rapport 3 med redovisning från torsdagskvällen middag med sång och dans.

gunilla

Mongoliet är helt enkelt ett fantastiskt land med en viderunderlig natur, vänliga människor och många tillfällen till rika upplevelser. Men det är också ett land där jämställdheten inte kommit så långt, där miljöfrågorna inte finns på dagordningen - vilket de verkligen borde göra - och ett land där sviterna från kommunisttiden fortfarande lever kvar.

Jag tänker i några olika delar här dela med mig av våra upplevelser. De övriga värmlänningarna som var med var Eric Clifford som tidigare var ombudsman på det socialdemokratiska partidistriktet i Värmland och som är den som har hållit i de flesta internationella kontakter, Lina Larhult som också varit ombudsman tidigare hos oss sossar men som nu jobbar med ett diskrimineringsprojekt samt Christina Wahrlin, tidigare kommunalråd i Västerås och idag ordförande i hälso- och sjukvårdsberedningen i Landstinget i Värmland.

Vi startade resan 01.00 natten mot den 24 januari. Då samlades vi i Karlstad och åkte mot Gardemoen. Där flög vi till Stockholm, sedan vidare mot Moskva och slutligen den nästan 7 timmar långa flygresan till Ulaan Baator, huvudstad i Mongoliet och där vi hade vår bas under veckan. Vi checkade in på hotellet 07.00 lokal tid (6 timmar före Sverige) på måndag morgon. Då la vi oss och sov några timmar för ett dygn utan sömn märks.

När vi vaknade besökte vi MPRP:s interationella sekreterare Mr Tenger Gonchizeveg. MPRP är det statsbärande partiet. Här är han och jag på en bild.

Tenger har besökt Sverige flera gånger, senaste under socialdemokraternas partikongress i Älvsjö

Efter ett samtal med honom gick vi vidare och träffade den mongoliska kvinnoorganisationen inom MPRP, som heter MDSWA. Där träffade vi bland annat ordföranden Altai Dulbaa och vice ordförande Idermaa. Här en bild på oss allihop, inklusive Ms Ntsagdolgor som var någon slags rådgivare åt regeringen. Vår tolk Uyanga är också med på bilden.

Natska, Uyanga, Christina, Lina, Altai, jag och Idermaa står bakom Eric.

Därifrån gick vi till en restaurang där MPRP:s partisekreterare Mr U Barsbold bjöd på middag

Här ska erkännas att vi var ganska rejält trötta...

Tisdagen den 25 januari började vi med ett frukostmöte med en kvinna som haft många tunga uppdrag i Mongoliet, tappade tyvärr hennes namn, och sedan åkte vi till MPRP:s prognosis academy, ett slags politiskt institut där vi höll tal om det svenska valsystemet, om hur viktigt det är med jämställdhet i hemmet för att uppnå jämställdhet i samhället och lite annat.

Såg ut lite som Skoghalls folkets hus faktiskt... Här är studenterna lyssnande på oss

Här berättar jag lite för studenterna vem jag är och tolken Uyanga översätter till Mongoliska. Rektor Mr S Odkhuu till vänster i bild.

Den mongoliska tv:n var på plats och jag blev intervjuad om vad jag trodde om vår vecka i Mongoliet och vad syftet var med vårt besök.

Nu har halva tisdagen gått och jag slutar rapport del 1 här och återkommer med fortsättningen i nästa blogginlägg

gunilla

Speciellt inte när snälla människor talar om för mig hur hemska flygplanen är från Moskva till Mongoliet...

Vi ska bo ett par nätter i Ulan Bator, som är huvudstaden, där vi ska träffa partiföreträdare och också hålla ett par seminarier och sedan ska vi åka vidare 37 mil nordväst ut på stäppen till den andra största staden där vi ska hålla seminarier i ett par dagar innan vi åker tillbaka till Ulan Bator igen. Förhoppningsvis får vi en sightseeingdag i det tuffa 7-dagarsprogrammet, så vi har lite annat med oss hem än bara sammanträdesrum.

Mongoliet ligger som du ser mellan Kina och Ryssland och består väldigt mycket av stäpp. Många av invånarna är fortfarande nomader. Jordbruk och gruvdrift är de stora näringarna. Mongoliet blev självständigt från Kina 1921 och har cirka 2 800 000 invånare och brukar ibland kallas Yttre Mongoliet till skillnad från Inre Mongoliet som är en del av Kina.

Härifrån kom Dhinghis Khan, som styrde mycket av världen under 1200-talet. 1992 infördes en demokratisk grundlag och idag är landet republik med president och man har en kammare med 76 ledamöter.

De som varit iväg tidigare berättar glatt om någon mystisk hästmjölk och te med socker i och mat som består väldigt mycket om kött och nästan inte grönsaker och frukt överhuvudtaget. Vi får väl se....Knäckebrödet och kaviaren är redan nerpackat i väskan!

Jag kommer inte att rapportera något här på bloggen under resan, eftersom jag inte tar med mig datorn. Däremot hoppas jag kunna delge er bilder och berättelser efter resan. Vi är, om allt går bra, tillbaka i Sverige igen sent den 31 januari och sover förhoppningsvis ut 1 februari, sedan är jag i full gång igen.

Tills dess - ha det gott!

gunilla

Söndagen var faktiskt en riktig vilodag - gjorde inte många knop förutom att planera lite inför morgondagens seminarium samt laga mat till familjen.

Och idag inledde jag arbetsdagen med att under en knapp timma föreläsa för ett 25-tal av landstingets chefer i presentationsteknik - hur får man fram sitt budskap helt enkelt. Jag presenterade hur jag tänker och gav lite tips och exempel på olika tillfällen då jag varit ute och pratat för olika grupper. Efter mig kom en av universitets lärare, Roland Andersson, som pratade retorik. Det finns roliga uppgifter och ännu roligare uppgifter i ett landstingsråds uppdrag och den här uppgiften är en av de roligare, var tredje gången jag fick förmånen att anlitas som föreläsare på just den här utbildningen. Roligt. Och också roligt att jag hann med att lyssna en del på Roland, man lär sig alltid något nytt. Roland har dessutom Årjängsanknytning, svåger till Annica på Statoil - då vet alla vem det är....

Sedan ägnades resten av dagen åt möte med nya tjänstemannaledningen.

Och ikväll har jag tillsammans med 23 andra personer från länet varit på arbetarekommunordförande- och valledarträff, något som återkommer regelbundet fram till valet. Bra att samlas runt samma bord och få diskutera gemensamma frågor samt få ta del av andras erfarenheter.

Och imorgon och på tisdag har vi landstingsstyrelseseminarium där vi ska diskutera 2011 och framåt tillsammans med tjänstemannaledningen och fackförbunden. Ordförandegruppen inleder med att under 1,5 timma berätta om våra tankar inför framtiden.

Så nu är vi i full fart igen - de slöa veckorna runt jul är redan glömda, men var guld värda!

gunilla

Här är Wiks slott, 2 mil utanför Uppsala. 7 våningar varav de flesta låg under marken

Naturen är fantastisk fin nu med alla snö. Det kalla vädret gör ju också att träden blir som rena statyer.

Fint, eller hur?

I dagens Aftonbladet skriver LO om varför regeringens politik pressar ner lönerna. Den borde många läsa och fundera över. Och samtidigt fundera över hur mycket som har blvit dyrare de senaste tre åren med borgerlig politik.

gunilla

Det känns härligt att ha fått varva ner lite. Känner mig nästan sugen på att dra igång igen även om jag vet att det kommer att gå i 110 knutar från början. Men man kan ju bli lite trött på att sitta framför en tv också, faktiskt... Även om jag måste säga att Dr Quinn faktiskt håller än idag, riktigt bra serie faktiskt. Nu är jag mitt i boxen, har alltså sett hälften av de 57 timmarna tv-tid.

Har läst en hel del böcker under julhelgen också och läst om några gamla favoriter. Det är därför jag sällan slänger eller ger bort böcker - utan istället köper nya bokhyllor - jag läser om böckerna ofta.

I dagens GP kan man läsa om hur ekonomin blir under 2010 och som vanligt de senaste åren är det pensionärerna som är de stora förlorarna. Jag tycker det är skamligt och jag skäms över det. Pensionärerna är de som har arbetat och gjort rätt för sig i alla år och nu förlorar de pengar varje år på den borgerliga politiken. Jag är så innerligt trött på Reinfeldts ord "det ska löna sig att arbeta". Det har pensionärerna gjort i alla år!

Jag har en kusin som har en dotter som har en fantastisk blogg där man kan få middags- och andra mattips, om idéerna tryter. www.kalasgott.blogg.se

Testa den får du se mycket smarrigt!

Spännande att se vad det nya året bär med sig.

Jag vet i alla fall att jag ska ut och resa en del, startar med partiträff i Uppsala första jobbveckan, sedan blir det Mongoliet med partiet i en hel vecka, sedan konferenser i Piteå och Jokkmokk och trav i Göteborg med goda vänner som vanligt i april och sedan har vi ju hela härliga valrörelsen framför oss hela året. Jag älskar valrörelser - att få komma ut och träffa folk och prata politik, härligt!

Extra spännande valrörelse i år för nu gäller det välfärdens framtid för alla eller bara för några få. Får borgarna styra fyra år till så har vi inte kvar den gemensamma välfärden, då är det bara några få - de som redan har det bra - som kommer att få del av det "gottaste", och väldigt många som kommer att gå en bister framtid till mötes. Inte minst våra ungdomar och de arbetslösa och sjuka.

Så valet är viktigt, för viktigt för att man ska stanna hemma och inte bry sig.

Det är mitt allra viktigaste nyårslöfte, att arbeta för att få människor att engagera sig och gå och rösta, att utnyttja sin möjlighet att påverka framtiden så att det blir socialdemokratiskt styre i landet efter 19 september.

Men jag ska också fortsätta simma såklart för att hålla mig i trim, klarade ju målet att simma 10 mil (blev nästan 11 mil) från 11 augusti - 31 december.

Så nu får det bli ett nytt mål fram till semestern. Dessutom ska jag lära mig frisim har jag tänkt mig, ska vara bra för ryggen säger de. Ska fråga någon på simhallen om de kan lära mig hur man gör.

Gott nytt år på er alla!

gunilla

Satte på datorn idag för att betala räkningar och gick in på mailen, 78 nya mail. Har nu betat av dem och stänger snart ner igen, tänker inte gå in på några dagar igen. Det är det som är ledighet, att inte svara direkt på mailen som jag annars brukar.

Idag har vi slängt bort resterna av julmaten. Så här såg det ut när det var nylagat.

Den varma delen av julbordet - med de återinförda revbensspjällen i bakgrunden, försökte plocka bort dem men det var inte så poppis...

Så idag ska det bli hederlig julkorv och hemmalagat potatismos med grönsaker och senap, gott.

Men först ska jag nog ta mig en promenad medan det ännu är någorlunda ljust ute. Igår gick jag ut precis när solen gick ner och fick ett par fina bilder.

Utsikt över V Silen, kortet taget från Kyrkåsen just vid solnedgången 26 december 2009

Och ännu ett kort som visar hur mycket snö det faktiskt kom under natten:

En helt orörd bänk full i snön som kom under natten.

Det var en härlig promenad fast jobbig, för det var inte plogat på sina ställen.

Har ägnat ett par dagar åt att se på Herman Wouks "krigets vindar" - en fantastiskt bra TV-serie som dock slutar lite snöpligt, hade jag glömt. Man vill bara veta hur det gick efter kriget...I fjol sommar läste jag alla fyra böckerna så det var riktigt roligt att se filmerna igen. De följer böckerna bra.

Och så fick jag tre säsonger " Dr Quinn" av barnen i julklapp och började titta på den igår, men det blir riktigt farligt, där kan jag bli sittande i flera veckor framför en tv. Inte riktigt vad jag tänkt mig, å andra sidan är det verkligen avkoppling.

Nej, nu får det bli en promenad i kylan igen.

gunilla

Här kastar Daniel iväg sitt klot mot skärmen.

På väg från hotellet till bowlingen så stannade vi till och lyssnade på en fantastisk kör som mitt på avenyn stod och sjöng:

Visst var den fantastiskt fin? Bra sjöng de också....

Vi åt mat ikväll på Hard Rock café. Två av familjen åt den största steken som fanns, såg riktigt gott ut, vi andra åt hamburgartallrik och nachos. Vilka portioner!

Nu har jag ätit på Hard Rock Café i Göteborg, Barcelona, Rom och London.

Och idag fick vi glada besked till Landstinget. 30 miljoner kronor får vi ur kömiljarden för att vi uppfyllt målet på att ha minst 90% av patienterna som får tid till mottagning och tid till behandling inom 3 månader. Vi har faktiskt 96% som klarar det och därmed är vi 5:e bäst i Sverige. Bra jobbat!

Igår kväll hade vi för övrigt avtackningsmiddag för avgående landstingsdirektör Tore Olsson, roligt och högtidligt. Många kom på eftermiddagens uppvaktning och på kvällen var de tyngsta politikerna och tjänstemannaledningen inbjudna till middagen där flera tal hölls och sånger framfördes - alla med ny text som på ett eller annat vis appellerade till direktören. Tack Tore, du har gjort ett kanonjobb!

Här uppvaktar landstingsstyrelsens ordförande Ulric Andersson från den socialdemokratiska landstingsgruppen. Tore till höger.

Men det allra roligaste hände faktiskt i onsdags. Då hade vi fullmäktige och två av mina favoriter fick stipendier. Socialdemokraten och tidigare kulturnämndsledamoten Gösta Karlsson fick äntligen ett mycket välförtjänt kulturpris och församlingspedagog Yvonne Olofsson fick ett lika välförtjänt ungdomsledarpris. Bra val säger jag bara!

Här håller Gösta ett fantastiskt tacktal där han levererar en önskelista till oss politiker...

Här talar fritidsnämndens vice ordförande Kjell-Arne Ottoson till Yvonne.

Och dessutom fick ett antal "25-åringar" sin guldklocka eller liknande och så fick Börje Hermansson årets näringslivspris. Men det tog jag tyvärr inget kort på.

Imorgon väntar V75 på Åby och julbord där med släkten...

gunilla

Så idag blev det en bakdag, har gjort 20 brödkakor så vi klarar oss över julhelgerna. TIllsammans med de limporna jag gjorde förra helgen så räcker det till många goda skinkmackor!

På väg in i frysen..

Och sedan har jag traditionsenligt pyntat. Till lucia ska tomtarna fram i vårt hus och de har kommit fram nu på eftermiddagen, efter att huset städats. Någon gång ska jag försöka dela isär tomtelådan också, väldigt många av tomtarna är barnens och nu när de börjar flytta hemifrån så kanske de faktiskt vill ha sina tomtar.

Här är bokhyllan i hallen färdig, det senaste tillskottet är de otroligt fina änglarna som jag köpte på Kyrkans Ungas julbazar förra helgen.

Och nu har jag gjort kyckliggryta och skalat potatis till klyftpotatis och gjort tårta för snart ska vi fira makens födelsedag lite i förväg. Han fyller på tisdag men då är han ju ute på jobb så det får bli idag istället. Goda vänner är snart på väg hit, men det vet han inget om...

Hemmagjord tårta fylld med grädde, egenhändigt plockade blåbär och hallon. Mums. Tårtan står på den nyvunna duken från Kombilotteriet, fin, va?

I år får maken en present som heter duga, avundsjuk är bara förnamnet på vad jag är....(trots att jag köpt den!)

För övrigt så har jag de senaste dagarna ägnat mig åt att prata med oroliga Årjängsbor. Många är bekymrade över nattpatrullens förändringar och hur det ska slå både mot arbetsmiljön och de gamla. Jag ska ta reda på lite mer fakta under morgondagen och sedan får jag se hur jag ska agera. Men något måste göras. Senast idag pratade jag med en man vars dotter jobbade i nattpatrullen och fick lyssna av hans oro för att hon skulle ut och åka många mil ensam i mörka skogar. Inte bra. Men imorgon ska jag träffa en person som har lite mer fakta och information att ge mig. Bra.

Och igårkväll hade vi myskväll, sex gamla jobbarkompisar - vi åt god mat, drack gott vin och pratade oavbrutet i sex timmar. Så nödvändigt såna kvällar är i goda vänners lag. Dessutom fick vi glädja en av våra vänner som fyllt pension (för några år sedan) men som ännu jobbar lite extra då och då med present och välgångsönskningar i det nya steget i livet. Härligt.

gunilla

Värmlänningar som borde vara nöjda över att slippa stå för länge i kö och nöjda medarbetare som slipper stressas över köer. Vissa verksamheter har gjort riktiga stordåd. Från jätteköer ner till inga köer alls. Helt otroligt. Bara att lyfta på hatten för våra duktiga medarbetare.

Imorgon blir det presskonferens då siffrorna presenteras mer i detalj.

gunilla

Ilska över socialförsäkringsminister Husmark Pehrssons framträdande. Hon gjorde det hon kunde för att skylla på andra, på remissinstansterna, på försäkringskassan och på arbetsförmedlingarna. De statliga verken jobbar på uppdrag av regering och riksdag - de får regleringsbrev som talar om vad de ska jobba med. Hon kan inte skylla kaoset i Sverige på någon annan än regeringen.

Uppgiven blir jag över de bilder som visas av Sverige och befolkningen, särskilt de sjuka och de unga. De sjuka får inte ta hand om sin sjukdom i lugn och ro utan ska oroas över sin ekonomi och över om de ska vara tvungna att säga upp sina fasta tjänster när de inte kan jobba 100 % för att istället delta i någon helt värdelös kurs på arbetsförmedlingen där de ska lära sig att söka jobb. Varför då? De har ju jobb - felet är bara att de är sjuka och inte orkar jobba heltid!

Och ungdomarna -det återkommer jag till många gånger. De får sitta hemma i 90 dagar innan någon bryr sig om dem och när de väl får en praktikplats så utnyttjas de att jobba lika mycket som en vanliga anställd så länge praktiken varar och sedan byts de bara ut. Arbetsgivarens marknad och villkor gäller!

Som tur är finns det ju seriösa arbetsgivare också som anställer en duktig ungom. Men de som inte gör det utan bara byter ut sina ungdomar mot nya praktikanter är oroväckande för många.

Vart är Sverige på väg?

Och vissa har det hur bra som helst. Men jag vägrar att tro att den som har det bra inte känner en ungdom, en arbetslös, en sjukskriven eller en pensionär. Gå och fråga någon av dem hur de tycker att Sverige och tryggheten har förändrats under borgerlig regering!

Och visa sedan lite solidaritet med de som har det svårt.

19 september 2010 är datumet som gäller för att få tillbaka lite trygghet och sunt förnuft i Sverige igen genom att rösta på socialdemokraterna!

gunilla

Kyrkans Unga i Silbodal har haft sin traditionella julmarknad och eftersom det är stödgruppen kyrkans unga - en syförening som jag varit med i i evigheter men tyvärr inte hinner vara så aktiv i längre som jag skulle önska - som står för en av tombolarna samt våffelstekningen så har jag idag bidragit med något 100-tal våfflor. Vi kör med Gerd Wåhléns gamla recept som är utan ägg vilket innebär att de har väldigt lätt för att fastna.

Våfflor i långa banor som väntar på att få lite sylt och grädde på sig.

Man kan vinna både fina broderade, sydda, virkade eller stickade saker såväl som köpta tomtar och annat fint. Här är vår förenings tombola:

Jag vann den fina schalen på väggen bland annat.

Och här är ungdomarnas egen tombola:

Många fina saker i den tombolan i år.

Och så brukar alltid någon göra ett pepparkakshus som lottas ut och i år var det i form av en krubba:

Nästan synd att äta upp så småningom...

Jag hittade väldigt fint julpynt som gick att köpa:

Blev två såna här fina änglar för min del.

Nu står steken i grytan och klyftpotatisen ska snart in i ugnen, gott.

Äldste sonen är med i poker SM som startat idag så ju längre tid det går innan vi hör något av honom ju bättre går det, ju längre är han med i tävlingen...

Nu ska det snart intas ett glas glögg och soffläge i väntan på att maten ska bli klar - det är jag och mina kamrater i stödgruppen värda efter en slitig, men väldigt rolig, dag.

gunilla

Ms Jackie Davis i mitten, som var en fullkomligt lysande moderator för dagen, till vänster Mr Rafael Ripoll, vice minister for relations with the European Union, Valencia Region och till höger Region Värmlands ordförande, Tomas Riste.

Här intresserade åhörare i form av Christer Alnebratt och Lena Melesjö Windahl, båda Karlstad

Efter konferensen bar det av ut på stan ett tag. Jag hade ett uppdrag. Skulle hitta en almanacka för 2010 åt vår förre EU-ombudsman, Eric Clifford. Inte vilken almanacka som helst, utan en almanacka med Tintin på. Letade i ganska många affärer kan jag erkänna innan jag kom på att "självklart, det finns ju i Tintin-affären" och sedan var jag tvungen att tänka efter "var ligger Tintin-affären?". Lång fundering innan jag kommer på - Grand Place. Jo, men visst - det är bara det att smågatorna runt Grand Place är ganska många, men till slut så hittade jag rätt och här är kalendern. Nerpackad i väskan för leverans till Eric!

Och nu har jag precis kommit tillbaka från stan - vi har varit på restaurang Chez Leon och ätit musslor. Inte första gången kan jag lova och säkert inte sista gången heller. Jag tycker det är gott!

Mums!

Och nu blir det sängen för imorgon ringer klockan 06.30 - bussen går mot flygplatsen 08.15 och sedan reser vi hela dagen och väntar på olika flygplatser.... Landar på Karlstads flygplats halv fem på eftermiddagen. Om allt går bra är jag i Årjäng mellan sex och halv sju.

Har varit bra dagar men många möten och lite ny kunskap. Men nu ska det bli skönt att komma hem. Lördagen ägnar jag åt innebandy - ser på dottern - och åt julbazar med Kyrkans Unga i Silbodal, den sygrupp jag sorgligt försummar står för våffelstekandet så jag tänker vara med på det. Men sytt något till bazaren har jag inte gjort i år...

gunilla

Två av talarna uteblev tyvärr, Margot Wallström och statssekreterare Jöran Hägglund. Margot var tvungen att gå på kommissionsmöte och Jöran är ju på regeringens uppdrag i USA angående SAAB. Så talen som de hade tänkt att hålla blev upplästa ändå, fast av andra personer. Lite märklig situation.

Vi såg i alla fall en jättebra film om de fyra klustren som finns i Värmland där företrädare för klustren berättade vad de gör och varför. Och så fick vi lyssna till en massa andra bra föredragshållare.

Här ser vi svenska s-parlamentarikern Åsa Westlund jämte dagens moderater SKL:s ordförande Anders Knape.

Åsa uppehöll sig mycket kring klimat och miljöfrågorna i sitt anförande.

Och här ser vi en annan av föredragshållarna Mrs Constance Hanniffy, irländsk medlem av regionkommittén som också är ordförande för ECOS kommittén, om jag fattade det hela rätt. Brevid henne sitter Region Värmlands ordförande Tomas Riste, som var värd för dagen.

Konferensdagen avslutades med lite mingel över en bit mat.

Och imorgon fortsätter konferensen med workshops kring kluster fram till lunch. Sedan tror jag att vi skulle ha möte på West Sweden innan det blir ett par timmar på stan före middagen vid sittande bord i morgon kväll. Då kan man inte smita hem så tidigt som idag...

Och givetvis regnar det - vi är ju i Bryssel!

gunilla

Så här fint upplyst är väldigt många fina hus, detta en kyrka.

Vi gick till Grand Place för att se ljusspelet på det gamla stadshusets fasad, helt fantastiskt. Men först en bild av julgranen på torget med stadshuset i bakgrunden

Fint eller hur?

Här står Ulla och Ulric och tittar på ljusspelet som hela tiden förändras.

Nu rött...

Och här den magnifika avslutningen!

Imorgon väntar inledningen på Region Värmlands konferens som varar tills vi åker hem på fredag och som regionstyrelsen deltar på. Ska bli spännande dagar, intressant program.

Hoppas lite shopping hinns med också, så vi får med oss några julklappar hem. Inte minst choklad...

gunilla

Men jag måste ställa frågan när opionionssiffrorna ser ut som de gör. När moderaterna behåller sin starka ställning och när sverigedemokraterna ökar sin väljarandel (enligt opinionssiffrorna alltså) och när vi socialdemokrater går ner.

Moderaterna styr det borgerliga blocket med järnhand. Vi ser försämring efter försämring för de som redan har det svårt: arbetslösa, sjukskrivna och ungdomar. Pensionärerna har heller inte fått något gott av moderatstyre.

Men alla vi andra, vi som håller oss friska och har kvar våra jobb/uppdrag och som vuxit ifrån ungdomsåren. Vi har fått det bättre, vi har fått lite mer pengar i plånboken. I och för sig har en del pengar tagits tillbaka på andra saker men i det stora hela känner många ändå en viss förnöjsamhet. Det borde man inte göra. Inte när vi tänker på vilka som har betalat. Nämligen:

- De som nu den första januari blir utförsäkrade och sparkas ut i total ovisshet.

- Alla våra ungdomar som aldrig får en chans att komma in på arbetsmarknaden och som dessutom måste vänta i 90 dagar innan de får något vettigt att göra överhuvudtaget.

- våra äldre som betalar en högre skatt än de som jobbar - trots att de jobbat och slitit i hela sitt liv

- alla arbetslösa där ersättningen bara minskar och minskar och reglerna blir krångligare och krångligare.

Känner inte folk någon av ovanstående grupper är min stilla fundering?

Jag är ganska vanlig och jag har flera sjukskrivna runt mig, jag har arbetslösa ungdomar, jag har en pensionerad pappa och flera andra pensionärer i bekantskapskretsen.

Alla har fått det sämre och jag hade gärna avstått pengar för att det inte hade hänt. Hade du?

Dessutom har mina och dina skattesänkningar också tagits av minskade pengar till kommuner och landsting vilket innebär att skolor som skulle renoveras inte gör det, att äldreboenden läggs ner, att vårdens personal får slita ännu hårdare. Exemplen kan göras hur många som helst.

Vill vi ha ett samhälle som USA där de som har pengar köper det de vill ha och de som inte har pengar bara ber om en enda sak; att inte bli sjuk?

Nej, jag tror inte det. Men vi är på god väg nu -med moderaternas styre att hamna i försäkringslösningar. Tyvärr.

Och enda sättet är stoppa det är att sparka ut gänget den 19 september nästa år!

gunilla

Har tillsammans med 4 partikamrater bemannat vår plats på Claras torg idag under skyltsöndagen. Många flaskor glögg, några burkar pepperakakor, 100 lussekatter har gått åt tillsammans med ett antal sålda lotter.

Vi har värvat nya medlemmar och pratat med folk om läget i Årjäng och i Sverige, allt under tiden som julmusiken spelade från Trollet och Lions och Rotary fanns på plats tillsammans med oss för att upprätthålla den så viktiga traditionen kring skyltsöndagen.

För min del började det förra lördagen då jag bakade lussekatterna, också en tradition (sedan i fjol...)

Härlig syn eller hur?

Och idag försvann de alltså allihop!

Inger, Daniel och Daniel ser till att det finns glögg i muggarna.

gunilla

Riksdagslistan fastställdes enligt valberedningens förslag efter två voteringar, på fjärdeplatsen och på tiondeplatsen. Jag föreslogs ersätta Marina Pettersson på femteplatsen och så blev också det enhälliga beslutet från ombuden. Roligt.

Så nu har jag börjat min resa som riksdagskandidat. Vi har fem mandat idag och det gäller nu att se till att vi har minst fem mandat efter valet i september nästa år. Hårt arbete krävs som alltid i en valrörelse.

Roligt också att vi följer partikongressens beslut om att minst 25 % av de valbara namnen ska vara personer som är under 35 år och det följer vi nästan nu när Jonas Gunnarsson,29 år, från Skoghall valdes på fjärdeplatsen.

Även förstanamnen i landstinget, Ulric Andersson, och i regionen, Tomas Riste, valdes enligt valberedningens förslag.

Nu är laget klart och nu kör vi mot valseger!

gunilla

Niklas koncentrerade sig på Obamas valrörelse och visade grundmeningen till att det gick så bra "this election has never been about me, its about you" - alltså att få folk att beröras av budskapet.

Han lyfte också vikten av transparens, att allting sker öppet för alla.

Hans slutsats: "Stå för en åsikt och via att du tycker att det är kul med politik" - ja, precis!

Caroline visade i sin föredragning många bra exempel på bra klipp på Youtube och andra hemsidor och där lärdomen var att ska man verka i sociala medier såsom facebook, ha hemsidor, twitter eller annat så gäller tre regler:

1. lyssna först

2. delta i det som diskuteras

3. påverka genom inlägg - efter att du lyssnat och deltagit

Klokt så det förslår.

Ett av de bättre föredragen jag varit på när det gäller regionkonferenser det måste jag säga. Tur att vi inte behövde åka längre än till Sunne för att ta del av det....

Imorgon ska vi fortsätta på det här spåret, men först ska vi klara av en gemensam middag där vi ska börja med dansuppvisning. Ja, vi ska inte dansa utan förhoppningsvis ska vi få se på när andra dansar.

gunilla

Landstinget budget togs i total enighet över alla partigränser. Alla var i princip uppe och lovprisade det arbete som gjorts under det gångna året och var överens om tagen inför de kommande åren. Otroligt bra.

Det gör skillnad när man är öppen och ärlig och bjuder in oppositionen hela tiden till diskussioner och framförallt är en majoritet som är öppen för oppositionens förslag. Då lyckas man med ett sånt här historiskt beslut. Jag är stolt och glad över att tillhöra en majoritet med det arbetssättet. Dessutom är tonen i fullmäktige hövlig och ödmjuk. Och vi hade en mycket trivsam middag tillsammans igår kväll där vi 81 ledamöter (även om inte alla var med) hade en chans att avtacka avgående landstingsdirektören Tore Olsson som idag gjorde sitt sista fullmäktige som direktör.

Det är stor skillnad på hur arbetet bedrivs i Årjäng där vi i oppositionen många gånger behandlas som något katten släpat in och där vi inte är delaktiga i något förutom de formella sammanträdena. När vi la vårt budgetförslag i kommunstyrelsens arbetsutskott jämfördes vårt förslag av en ledande centerpartist med sverigedemokraternas åsikter och vi har krävt och väntar fortfarande på en ursäkt för det uttalandet. Det är märkligt att de borgerliga ledamöterna i övrigt accepterar att ha en partikamrat som kränker oss i oppositionen med såna uttalanden. Det uttalandet har i alla fall lett till att vår partikamrat som tog emot det har tagit så illa vid sig att hon tagit timeout, hon orkar inte vara med på möten och tvingas möta motståndare med såna åsikter. Så ska inte politiken behöva vara och jag är uppriktigt sagt förbannad över att inte den borgerliga ledningen med kommunalrådet i spetsen agerar i den här frågan!

Imorgon väntar regionkonferens i dagarna två. Denna gång i Sunne. Programmet ser väldigt spännande ut så det ska bli roligt. Först har dock regionfullmäktige sammanträde på förmiddagen och sedan kör konferensen igång efter lunch.

Och på lördag har socialdemokraterna i Värmland valkonferens i Skoghall och på söndag är det skyltsöndag, då ses vi väl ute i Årjäng. Vi bjuder på glögg, pepparkakor och lussekatter till dig som köper lotter av oss- så välkommen!

gunilla

- är inte bara Carema som behandlar sjuka på det här sättet, det gör även Årjängs kommun

- ibland kan det vara bra för långtidssjukskrivna att tvingas göra något annat

Jag är fullständigt medveten om att hanteringssättet används av många arbetsgivare, både privata och offentliga. Om jag inte missminner mig så ifrågasatte jag i mitt tidigare inlägg även huvudmannens ansvar, alltså Årjängs kommun. Det var ingen spark på specifikt Carema, absolut inte, utan snarare en fundering över personalpolitiken både hos Årjängs kommun och Carema.

Jo, jag håller med om att det kan vara bättre att få till ett avslut ibland - särskilt vid långa sjukskrivningar. Det har vi använt oss av vid Landstinget i Värmland där jag är personalansvarigt landstingsråd, som en absolut sista utväg - efter att alla omplaceringsmöjligheter och annat är uttömda.

Problemet idag är ju att det inte finns några jobb och att den borgerliga regeringen har försämrat reglerna för a-kassan så till den milda grad att många av dessa människor som sparkas ut från anställningar på grund av långtidssjukskrivning går ut i en mycket bekymmersam situation. Därför måste man kanske som arbetsgivare fundera över tidpunkten när man vidtar såna här åtgärder. Det var det jag menade med human personalpolitik. Men jag är medveten om att det är regeringens förändrade regler för de sjukskrivna som är orsaken till att många nu hamnar i stora bekymmer.

Helt klart är i alla fall att vi behöver ha en rejäl politisk diskussion om vårt fortsatta hanteringssätt av långtidssjukskrivna. Den har vi startat nu i Årjäng.

gunilla

Hon har 25 års anställning inom vården i Årjängs kommun, gick över till Carema i och med upphandlingen av äldreomsorgen och efter att nu ha blivit långvarigt sjuk så är hon inte önskvärd längre utan sägs upp. Va! Man tror inte att det är sant. "Har inga omplaceringsmöjligheter" säger Carema enligt kvinnan ifråga.

Detta ska jag givetvis forska vidare i, och min första fråga är givetvis vilket ansvar har kommunen som huvudman, vi har ju lagt ut verksamheten på entreprenad, men något ansvar för de människor vi haft anställda i 25 år måste vi väl ändå ha? Åtminstone kan man ju önska att vi har krav på entreprenören att bedriva en human personalpolitik!

Återkommer med all säkerhet i denna fråga

gunilla

- förhöjd avgift, max 300 kr per medlem

- skärpta arbetsvillkor för att få full ersättning

- studerandevillkoret har tagits bort vilket innebär att sommarlediga studenter inte får a-kassa

- beslut om sänkt dagpenning de 100 första dagarna, från max 730 till 680 kronor

- deltidsarbetslösas rätt till a-kassa begränsas i tid

- eklare att bli medlem i a-kassa

- krångligare intyg för att få ut a-kassa

Det jag räknat upp här är uppgifter hämtade från arbetslöshetskassornas samorganisation.

Och så säger folk att det inte gör någon skillnad om man röstar blått eller rött?

Sossarna vill se en kompetensförsäkring där möjligheterna att omskola sig och ha en grundtrygghetsförsäkring vid eventuell arbetslöshet är mycket stor. Det stora målet är att ha ett Sverige där man behandlas jämlikt och där möjligheterna och chanserna är många, många.

Borgarna vill ha ett samhälle där vissa ska leva gott och andra ska tvingas ta låglönejobb till vilka villkor som helst. Ett Sverige där klyftorna mellan de som har och de som inget har bara ökar och där de som av någon anledning inte har jobb eller är långvarigt sjuk är de som råkar allra mest illa ut.

Gå inte på det borgerliga snacket - till och med tidningarna börjar skriva nu om att Reinfeldt låter som en "lightsosse" - är det verkligen smickrande för honom eller tyder det på att han måste låta så för att få folk att rösta på sig? För om han låter som en moderat så röstar ingen på honom, är det så?

Tittar man på vad som hänt sedan valet 2006 så är det dock minsann inga sossebeslut som tagits även om det lät så innan valet.

Så dagens kloka ord - utvärdera vad som hänt sedan valet 2006 och bestäm sedan vilket samhälle du vill leva i när du går till valurnan 2010 - och du, nu är det viktigare än någonsin att verkligen använda sin röst. Det är alltid moderaterna som vinner på att soffan får fler och fler väljare!

gunilla