|
Röster som din behövs! Tack för ett utmärkt inlägg både här, på din blogg och under din partikollegas onyanserade påhopp på allt vad pappa-föreningar heter. Jag tror du har lyckats inrymma många aspekter som faktiskt kan vara viktiga att få med i en bättre lagstiftning. Ett problem jag inte kunde se att du hade med är dock uddlösheten i medlarnas roll. Man kan få en medlare som ska hjälpa föräldrarna att samarbeta om umgänget. Men om föräldrarna inte vill (eller en förälder inte vill) har medlaren inget som helst mandat att genomdriva en överenskommelse. Inte heller blir medlarens omdöme om situationen vägledande för den kommande tvisten. En förälder som obstruerar umgänge kan därför fortsätta med detta ostraffat trots att en medlare tilldömts. Även vite som tilldöms en umgängessaboterande förälder kan ha svårt att bli indrivet, säger mig min privata erfarenhet. Vad beror detta på? Ytterligare en sak som jag tror är viktigt i svårartade vårdnadstvister är att umgänget inte stoppas upp. Om det uppkommer en anklagelse från den ena parten mot den andre, så bör man inte, som nu ofta är fallet, tillåta att umgänget helt ställs in. Istället borde det vara obligatoriskt med övervakat umgänge under hela utredningstiden. På det viset kan ju också kontaktpersonen få en ganska tydlig bild över barnens egentliga reaktioner. Och det kan ju också vara så att den förälder som i och med sin anklagelse mot den andre förälder, får oinskränkt makt över barnen, är den egentliga förövaren. En sådan sk. projektion är inte ovanlig hos en psykiskt störd människa.
|











