Var finns alla pengar?

Skrivet av Eva Hedesand Lundqvist - 4 oktober 12:33, 2003

Var finns alla pengar?

Jag möter samma frågor och samma ilska och framförallt bland äldre.

De känner inte igen sig i politiken. De gamla är basen i vårt parti. Ungdomar använder sig av andra kriterier och byter också parti.

Samhällsutvecklingen har inneburit att löner har stigit, pensionsavgifter har ökat, hyror har stigit osv.

Det vi kan fråga oss tycker jag är;
"Har vi överstigit en levnadsstandard som är omöjlig att finansiera"?

Vilken livskvalitet vill vi ha?

All politik är idag inriktad på mellanklassen eller överklassen men inte på de sämst ställda som nu blir fattigare och fattigare.

Och handen på hjärtat hur skall politiker som tjänar 50.000 kronor och mer i månaden förstå vad det innebär att försöka leva på 11.000-12.000 kronor i månaden och tvingas vända på alla slantar.

Det finns hur mycket stadgar, regler etc i vårt samhälle som innebär att bidrag inte kan betalas ut för att täcka ens nivån upp till existensminimum. Bostadspolitik som gör att endast de som är välsituerade och har högre löner klarar av att betala hyran.

Efter att i mitt jobb varje dag ha mött och talat med människor som inte lever i medelklassvärlden så vet jag hur svårt det är att överleva för dessa människor i det samhälle vi har byggt upp.

Alla som skall hjälpa har sina regler och kan inte frångå dessa regler. Empatin och kanske t.o.m sympatin har försvunnit i samhället.

Alltför sällan pratar de ledande politikerna med oss som jobbar där nere bland dem som har det svårt i samhället. Det är där nere bland dessa människor som den nya sociala sektorn växer så det knakar och nya lösningar tas fram.

Kanske skulle de som sitter i makten lyssna mer till oss som vet var problemen är i den officiella världen.

Mycket av uppbyggnaden i den officiella världen är uppbyggt på 1960-talets värld och den världen har förändrats högst drastiskt.

Ta en sådan grupp som hemlösa som oftast har fyra diagnoser idag mot tidigare bara missbruk. Idag är det oftast diagnoserna:

* psykisk ohälsa
* fysisk ohälsa (hepatit, hiv, aids, rörelseorgansjukdom, diabetes och mycket annat)
* missbruk
* kriminalitet
* hemlöshet
* arbetslöshet

och kanske något till. Dessa grupper växer och klassificeras oftast som något av ovanstående grupper dvs en grupp. Men för att kunna göra något måste allting repareras för dessa människor.

När sk. "vanliga människor" får problem så har vi också en differentierad vård och omsorg. Den som har råd att betala får alltid hjälp medan den som har det fattigt och en låg levnadsstandard sedan tidigare han/hon får ställa sig i kö för att få hjälp. Den rike använder sig av privata lösningar medan den fattiga får lita på de kommunala, regionala eller statliga lösningarna.

Vårt samhälle präglas av ett marknadstänkande och glömmer bort människan i samhället.

Om inte vårt parti tar fasta på de frågor och den kritik vi får så kommer partiet att bli ett minoritetsparti inom inte alltför oöverskådlig tid.

Därför LYSSNA PÅ GRÄSRÖTTERNA OCH TA VARA PÅ KUNSKAP SOM DESSA HAR I SINA JOBB OCH I SITT UPPDRAG I POLITIKEN.

Ibland känner jag mig fruktansvärt frustrerad över att så få i ledande positioner lyssnar på våra erfarenheter som vi faktiskt bär med oss också i politiken. Att det finns så lite tid att lyssna på de förslag och tankar som finns till lösningar inom vårt parti.

Rådslagen är jag rädd för blir en flopp beroende på att det skall diskuteras, sorteras och skrivas ned och prioriteras.

Ta oss på allvar alla vi som har synpunkter och framförallt gör någonting i förändringshänseende av välfärden.

Det kommer att bli lägre kostnader och en bättre välfärd för våra medborgare dvs folket.