I stället börjar man nu falsifiera den nyliberala mer och mer, för att i stället se människan som irrationellt rationell individ. Man kan inte förutse sina ekonomiska preferenser fram tills man avlider, arbetslöshet är nästan alltid ofrivilig, sjukdom kan slå till mot vem som helst närsomhelst. Bara genom att inga skatter finns blir inte alla miljonärer, istället blir effekten att rika blir rikare och fattiga fattigare.
En Stat kan inte spara sig igenom en lågkonjunktur, när den så försöker brukar ont bli värre. Avregleringar nästintill knäckte världsekonomins rygg 2008, utan stimulanser hade sannolikt världen sannolikt upplevt ett nytt 1929. Dagens arbetslöshetssiffror hade då varit drömnivåer i de flesta länder. Den liberala tanken att konjunkturer löser sig själva baseras på tanken att när det blir billigt nog så kommer konsumtionen att sätta fart kan vi se bevis på genom att titta på andra sidan atlanten, desto osäkrare tider desto mer håller företag och hushåll hårdare i plånboken, amerikanska företag har aldrig haft mer pengar än idag. De får ungefär 1 % ränta på detta kapital, trots detta investeras mycket lite, varför kan tyckas med så låg ränta måste nästan. vilken investering varsomhelst i hela världen vara intressant. Orsaken är enkel, det finns ingen efterfrågan, varför producera mer om ingen köper vad du säljer? Varför köper ingen? För att när det blir ekonomisk osäkerhet i ett hushålls omvärld ändras preferenser, man söker värde före annat för där värdet är där är tryggheten, värdet är pengar så man ökar sitt innehav av trygghet, desto sämre situation desto mer söker värde. Slutligen fastnar ekonomin i en likviditetsfälla, ingen i ekonomin är beredd att ge någon annat än absolut minimum av sin trygghet till andra (exempelvis mat, ränta på huslån, försäkringar livsnödvändigheter).
Slutresultatet av detta kan bli en efterfrågekollaps, det är vad ingen vill, arbetslöshet på 30 %, fullständigt raserade statsfinanser, men ingen enskild del av den privata ekonomin kan ge nog effekt genom att börja efterfråga för att undvika detta. Om hushåll som helhet startade konsumera skulle en depression undvikas men man kan inte beordra dem att göra så och det är osannolikt att de skulle kunna organiseras för att göra så, försök organisera 10 000 för en manifestation och se hur svårt det kan vara, tänk då att göra samma med 2 000 000 hushåll i Sverige, eller 70 000 000 i USA.
Men det finns en som kan, inte bara kan utan om så behövs kan rejält och det är staten. Staten är den enda enskilda aktör som kan, trycka nya pengar för att dra konsumera vilket är farligt, eller låna rejält och framförallt satsa på Infrastruktur, buggande och annat som är temporärt, risken om staten går in och anställer är att när det väl blir högkonjunktur så behövs det sägas upp. Ett annat nästan måste är att fylla på kommuners och landstingens kassa så uppsägningar av kostnadsskäl undviks, för att när konjunkturen åter är stark dra tillbaks dessa pengar då skatteintäkterna stiger. Vad som händer när staten sätter igång att investera är företag får in nya order, vilket ger anställningar, vilken ökar tilltron hos hushåll vilken ger mer konsumtion, vilket ger företagen mer att göra, mer anställningar och så vidare i en positiv spiral. Detsamma kan för tungt ideologiserade regeringar uppnå, fast i detta fall en nedåtgående spiral där staten sparar vilket ger mer arbetslöshet och vikande efterfrågan och så vidare.