Jag bär dig nu så bär du mig sen

“Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till. Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest. Vi frågar oss, vem ska jag vara? Lysande, fantastisk, talangfull, underbar? Frågan är egentligen, vem ska jag inte vara? Du är ett Guds barn. Att du låtsas vara liten tjänar inte världen. Det finns ingenting upplyst i att gömma din storhet för att andra människor inte ska känna sig osäkra. Vi föds för att visa den gudomliga skönhet som finns inom oss. Det finns inte bara i några av oss, utan i alla. Och när vi låter vårt eget ljus stråla, ger vi omedvetet andra människor tillåtelsen att göra detsamma. När vi befrias från vår egen rädsla, befriar vår närvaro automatiskt andra. ”

Nelson Mandela

Jag älskar Nelson Mandela, för mig symboliserar han frihet, kärlek och medkänsla. Hans storhet och ödmjukhet är värt att eftersträva, han finns i mitt hjärta tillsammans med alla världens barn. Dina och mina barn är alla våra barn. Ett Afrikanskt ordspråk som lyder är, " det krävs en hel by, för att uppfostra ett barn". Nelson Mandelas ord om att det är vårt ljus och inte vårt mörker som skrämmer oss får mig att tänka på alla människor jag mött som inte vågar ta emot och ge kärlek. Det finns massor av människor som är rädda för kärlek. Jag tänker på alla barn som så rent och vackert ger av sin kärlek och som kommer vi vuxna och förstör genom våra uppfostringsmetoder och vi glömmer bort att bemöta barnet empatiskt, man kan faktiskt uppfostra och ändå vara empatisk. Våra barn behöver oss och vår kärlek, de behöver vårt ljus och vår godhet.