Hej, idag är det söndag och jag sitter igen vid min dator. Funderar över det här med äldre och äldreboenden. På många äldreboenden är det en blandning av dementa boende och sjuka boende. Det sägs att guldkanten för anställda är att aktivera. Men jag finner efter att ha haft såväl min mamma som min pappa att det är så mycket att göra för de anställda att de hinner inte gå ut med de boende. Var är då anhöriga på veckorna? De jobbar vill jag svara och hinner knappast vara med sina gamla på boendet.

Jag skulle önska att alla äldreboende hade en aktivitetsperson som kunde aktivera de gamla med aktiviteter som t.ex att måla, teckna, rita gubbar, färga ett papper, spela fia med knuff, schack eller andra spel, ha lättgymnastik med de gamla (kasta bollar, röra på lederna mm), som kan gå ut och promenera med äldre osv.

För att jag blir gammal eller har en sjukdom så innebär inte detta att jag inte behöver ha aktiviteter. Jag anser att vi behöver tänka om såväl vi som drar upp de ekonomiska strategierna (politiker) som fackföreningar. Det finns inte idag utrymme för den personal som är att hinna med aktiviteter. De har mycket att göra med att prata med de gamla, servera mat, sköta om de gamla, tvätta, städa, byta blöjor etc.

En annan tanke jag har är ifall det skulle gå att ha någon form av rullande schema där en anställd i boendet ägnar sig åt att aktivera de gamla som bor där. Sedan med ett rullande schema så får alla prova på det.

Några tankar i vardagen efter att ha upplevt verksamhet på två äldreboende.

Kanske har jag fel? Kanske har jag rätt? Vad tycker du?