Har vi med borgarnas hjälp fått ett nytt statarsamhälle? Försämringen av A-kassan, höjd A-kasseavgift, utförsäkringar ur A-kassan och Försäkringskassan innebär att den arbetslösa eller sjuka måste stå med mössan i hand och tigga jobb. Antalet lediga jobb är färre än antalet sjuka och arbetslösa. Arbetslösheten stiger. De som är alltför unga, har dåliga betyg, inga betyg, gamla, sjuka mm. drabbas först av att inte få några jobb.
Vikariat, tillfälliga jobb innebär sänkt levnadsstandard pga lägre löner än i ordinarie jobb, ingen möjlighet att planera osv. Att sparkapital töms för den arbetslösa eller sjuka.
Statarna har verkar det som kommit tillbaka i en annan form men dock med samma innebörd.
Vad säger Du?
2009-11-08, 10:41 Permalink
Andra bloggar om: Statarsamhälle Politik Borgerligheten Borgare Unga Gamla Arbetslösa S juka 
Nja
Att det har blivit ett hårdare och mer kallt samhälle håller jag med om. Men jag ser inte kopplingen till statarsystemet. Där var det mer tal om livegenskap. Ungefär som i gamla bruksorter när patron ägde allt inklusive affär och arbetarna fick handla på krita för att bindas till orten. Skuldfri blev man aldrig. Lantarbetarna skrev ju kontrakt årsvis och hänvisades till usla och dragiga bostäder med vägglöss TBC florerade. Lönen ficks ut i form av staten dvs in natura. Den sortens förnedring avskaffades med hjälp av Konsum som inte accepterade kredithandling på den tiden, Ivar Lo med bland annat Bara en Mor och Gunnar Sträng bland annat. Förklara gärna vad du menar .....
Hej Eva!
Visst verkar det vara tröstlöst med nuvarande utveckling men jag är benägen att hålla med Britta. Däremot åberopar jag Moa Martinsson som i Kvinnor och äppelträd bland annat berättade om kvinnor med femton barn och kvinnornas situation visavi brukspatron och hans diktering. Kulla-Gulla böckerna tar också upp situationen, om Sverige på 1930-talet då statarsystemet fortfarande behärskade Sverige (upphörde cirka 1945). Samtidigt är det ju viktigt att dessa frågeställningar tas upp till ytan och blir diskuterat och att medvetenhet träder in och en eventuell förankring fastslås. Dagens Sverige är långt ifrån en tillfredsställande sådan: häromdagen läste jag i Göteborgs-Posten om en kvinna som gått igenom 18 operationer och snart blir hon tvungen anmäla sig på arbetsförmedlingen för att hon blir utförsäkrad av Försäkringskassan som har regeringens uppdrag. Diskussionen fortsätter verkar det som.
"Vad säger Du?"
Jag säger att mitt förbarmande över din situation är grund eftersom du anser ha rätten att bo i en liten håla utanför Luleå på skattebetalares bekostnad istället för att finna arbete i andra delar av landet. Att beskylla regeringen för att införa livegenskap ter sig ytterst oseriöst i sammanhanget.
Vad menar du med "stå med mössan i hand och tigga jobb"? De flesta arbetslösa VILL gärna ha ett arbete och söker jobb på olika sätt. Själv har jag gått runt till otaliga arbetsplatser, presenterat mig, varit trevlig och på så sätt fått arbete när det knipit. Är det var du menar med "tigga jobb"?
I så fall kan jag bara anta att du känner dig lite "finare" än mig. Kanske du anser att arbetsgivarna helt enkelt ska ta kontakt med dig. Men så fungerar inte världen. Vill man ha något får man kämpa för det. Att du inte skäms över dina inlägg. Det är uppenbart att du anser dig har rätten att livnära dig på hårt arbetande människor. Medan andra flyttar, kämpar, sliter och gör allt för att lyckas, förväntar du dig att FÅ! Det är ganska glädjande att din mentalitet börjar dö ut.
Bra skrivet av Eva. Vi är på väg mot samhället där människor få stå med mössan i hand för att få jobb.
D.v.s de får underkasta sig överhetens villkor för att få en försörjning. alternativet är att vi får fler och fler uteliggare samt kriminella. Borgelighetens sätt att köra sönder landet och skapa orättvisor är så överraskande att många inte fatta vad som skett. När överheten gnäller om skattetrycket så har överheten gett sig själva skattesänkningar medan sjuka, arbetslösa, ja t.o.m pensionärer får ligga kvar i högskattesamhället och dessutom få försämrade ersättningsnivåer som de får betala med högre avgifter. Att detta har hänt har många korkade arbetare inte fattat än.
Andreas och Oscar, jag ligger inte någon till last. Att jag bor i en liten ort utanför Luleå har inget med denna sak att göra.
Att jag har kontakt med många arbetslösa och sjuka däremot borde få Er att ta Ert förnuft till fånga. Att jag söker jobb över hela landet är ett faktum. Det är också ett faktum att ingen arbetsgivare anställer någon på tillsvidareanställningar som är 60 år. Att det är svårt att leva i dagens samhälle ifall Du inte har en "fast anställning" är också ett faktum. Att jag återger en sanning för många människor i vårt samhälle är också ett faktum. Att antalet utförsäkrade ökar, att antalet fattiga barn ökar, att ungdomsarbetslösheten ökar, att alltflera tvingas söka försörjningsstöd, att antalet personer hos kronofogden ökar, att försörjningsstödet ökar drastiskt i Sveriges kommuner, att alltflera tvingas säga det de äger, att alltflera sjuka tvingas söka försörjningsstöd sedan de tvingats sälja hus, bilar etc. är ett faktum. Ett faktum som ingen kan förringa. Och att jag tar upp detta faktum behöver jag inte skämmas för. Att jag visar upp den värld som blir alltmera verklig är inte heller något jag behöver skämmas för. Att arbetare är korkade anser jag inte. Att jag lever på andra måste vara ett skämt! Så är det långt ifrån. När människor som är arbetslösa och/eller sjuka blir fattigare och fattigare vad kallar vi det? När solidariteten minskar, vad kallar vi det? När regelverk i A-kassa och Försäkringskassa är sådant att människor hamnar utanför, hamnar hos kronofogden, hamnar utanför kassorna, hamnar i försörjningsstöd, vad kallar vi det? När människor inte får jobb pga ålder vad kallar vi det? När antalet lediga jobb minskar vad kallar vi det? När antalet arbetslösa ökar vad kallar vi det? När ungdomsarbetslösheten är mer än 25 % vad kallar vi det? När arbetsgivare i storstäderna inte anställer någon eller ens vill intervjua någon som inte har bostad i storstaden, vad kallar vi det? Jaaa, det finns många frågor att ställa? Och varför skulle jag skämmas för att ställa dessa! Att jag lever på andra är ett skämt från Oscar och Andreas! Att den här regeringen har försämrat för arbetslösa och sjuka pga regelverk i kassorna är inte ett skämt! Att den här regeringen har sänkt skatterna för de som har jobb på bekostnad av de som inte har jobb är ett faktum! Att den här regeringen har lånat till skattesänkningarna trodde jag var ett känt faktum!
Ja du Eva, vad ska jag svara på den där harangen? Det är uppenbart att vi är inne i en svår lågkonjunktur. Det är många som får dra åt svångremmen lite extra när det är sådana tider som nu.
Att arbetslösa blir fattigare, ja det kallar jag normaltillstånd. Att du väntar dig att kunna behålla din höga levnadsstandard utan att arbeta ser jag som en mycket underlig inställning. Att tycka att det är konstigt att man får sälja sin bil när man blivit arbetslös kanske svider för dig, men jag vet många arbetare som inte har råd med bil. Det är inga konstigheter. Du vill däremot att arbetslösa ska bo i villa och äga bil. Att sitta i en liten ort utanför Luleå och klaga över att man inte får något jobb ser jag som fruktansvärt egenkärt. Själv har jag flyttat. Varför kan inte du göra detsamma? Det finns jobb! Du kanske är för fin för att bli telefonförsäljare eller liknande, men många försörjer sig faktiskt på sådana jobb. Och de betalar skatt. Skatt som du vill ska gå åt till att arbetslösa ska kunna åka Volvo och bo kvar i fina villan. Som tur är ser inte världen ut så längre. Vi har många som ska försörjas här i vår jämmerdal, långt fler än vad vi klarar av. Du kanske ser det som en rättighet att få bidrag till sin försörjning. Själv inser jag att dessa bidrag betalas av någon med dennes arbete. Du vill alltså livnära dig på andras arbete. Vad gör det dig till? Utsugare, tror jag den marxistiska termen är. Hur mycket anser du att jag ska forsla över av min lön till de arbetslösa? 5%? 10% eller varför inte rubb och stubb? Fråga dig själv hur många timmar du anser att jag ska tvingas arbeta varje månad för att försörja dig och alla andra bidragstagare? Som det ser ut idag är det uppenbart att din bidragspolitik har nått vägs ände. Ytterligare skattehöjningar leder snart till att vi har en plattskatt här i landet. Vi arbetare mäktar inte mer! Vi betalar redan mycket i skatt. Du kanske borde fråga dig vart alla pengar tar vägen!
Så här Oscar som Du skriver ser retorik ut.
Vad Du däremot inte vill kännas vid är att alltflera människor tvingas söka hjälp hos diakonin för att överleva. Det gäller ensamstående mödrar, det gäller pensionärer och det gäller framförallt unga arbetslösa. Än en gång, det är inte synd om mig. Jag försörjer mig nog. Och det jag inte har berättat för Dig är att jag betalar till A-kassan men jag står utanför densamma. Därför att jag har stämplat ut sedan lång tid tillbaka. Hur kan Du kalla fattigdom normaltillstånd? Det visar på en märklig människosyn. Att sitta i en villa utanför Luleå och som Du säger "klaga på att jag inte får jobb" är egenkärt. Men Oscar, jag är fortfarande fullt arbetsför och jag arbetar all den tid jag får vikariat. Men antalet arbetslösa växer och antalet jobb minskar. Det kan jag inte rå på. Att söka jobb utanför Luleå har jag gjort och gör men ingen vill ha mig i min ålder. Jag har inte en sådan situation att jag måste sälja min bil eller hus. Men det kommer är jag övertygad om. Att det däremot är många andra som får göra detsamma för att kunna överleva vet jag efter många samtal hem till mig såväl via mobil som via telefon. Att Du eller någon annan inte får försörjningsstöd till mat och hyra vet jag också ifall det finns ägodelar som går att omvandla till pengar. Men när de pengarna är slut återstår inget annat än försörjningsstöd. Och att få försörjningsstöd är inte det lättaste heller enligt uppgift. Som kommunalpolitiker ser jag hur försörjningsstöden blir större och större och tar mer och mer av den kommunala budgeten. Staten har överlåtit ansvaret för försörjningen och möjligheten att betala mat och hyra till kommunerna vilka får sämre och sämre ekonomi. Och Du Oscar, även arbetslösa och sjuka betalar skatt. Och dessutom så tvingas arbetslösa och sjuka betala höga avgifter till bl.a A-kassan ifall De står kvar i denna. Avdrag får den som har jobb men inte den som är sjuk och/eller arbetslös. Och Du jag funderar vad Du tror om sänkningen av skatterna för de välbärgade - vem har fått betala dessa? Även arbetslösa och sjuka betalar skatt till välfärden men får nu betala alltmera till densamma. För att inte ta pensionärerna som också betalar mer än den som har jobb. Jag tror inte att Du betalar mer i skatt än de sjuka, arbetslösa och pensionärerna? Och än en gång, arbetsgivarna anställer inte unga och äldre. För annars skulle inte ungdomsarbetslösheten vara över 25 % för ungdomarna. Att säga att det finns jobb är cyniskt. Det finns korttidsjobb och vikariat men få längre jobb. Oscar, att försämra för sjuka och arbetslösa samt pensionärer är väl ändå inte vad ett RÄTTVIST SAMHÄLLE skall ha? Så än en gång Oscar, jag har stämplat ut och är ingen bidragstagare. A-kassan för övrigt är inget bidrag utan något som alla som är med i betalar till.
Till mina partipolitiska vänner som bad mig förklara vad jag menade med statarsamhälle.
Jo, när ensamstående mammor med barn, pensionärer och ungdomar tvingas gå till diakonin eller samhällsorganisationer för att få en matkasse eller mat för dagen då anser jag att vi har nått den statusen i samhället. Då tvingas de stå med mössan i hand enligt mitt synsätt. När inte lönen räcker till hyra och mat då har vi nått den här nivån i samhället. När vi har en ökande mängd fattiga barn i Sverige då har vi nått den här nivån. När ungdomar inte kan försörja sig själva då har vi nått den här nivån. Ungdomsarbetslösheten är mer än 25 %.
Eva
Du har helt rätt i din beskrivning av verkligheten. Den är förskräcklig. Men jag ser fortfarande inte sambandet med hur situtationen var för statarna på Ivar Los tid och på Gunnar Strängs tid. Förnedringen och förtvivlan fanns där och finns nu men systemet var ett helt annat.
Huga, att förändringarna inom A-kassan lett till att den arbetslöse måste "tigga jobb" är ju verkligen förskräckligt! Tänk så underbart det var på patron Perssons tid när de arbetslösa inte behövde förnedra sig med att jobba utan utan besvär kunde kvittera ut pengar var fjortonde dag.
Klart att det är svåra tider och att många människor lider men de gynnas inte av schablonartade slagord, vantolkning av nutiden och svartmålning av framtiden. Hur skall antalet jobb ökas? Ett sätt är att möjliggöra köpandet av hushållsnära tjänster som borgarregimen gjort.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Eva Hedesand Lundqvist
 Valkrets: Luleå, Norrbotten Adress: Alviksvägen 178 975 93 Luleå Mobil: 070-358 39 58 Visa mina kontaktuppgifter
Kommer S att vinna valet år 2010?
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av 
63%
32%
5%
Eva Hedesand Lundqvist, Alviksvägen 178, 975 93 Luleå, Mobil: 070-358 39 58, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Eva Hedesand Lundqvist, www.s-info.se
0,06934
